Öknamnet återuppstod.

På en oländig backe i trakten hade för inemot 100 år sedan bott en man med öknamnet Bläsen, tilldelat med anledning av vederbörandes "bläsiga" utseende till följd av ett s.k. vadeldsmärke i ansiktet, kanche även av hans ställes belägenhet å för blåstern åtkomlig plats. Nära intill där denne Bläsen då bodde har å senare tid av ortens oförbätterligaste historiemakare uppförts en trevlig villabyggnad, där han på grund av ett självåtaget yrke idkar en flitig beröring med ortsborna, som han alltid söker förnöja med sina ofta rätt grovkorniga historier.

Om t.ex. när för några år sedan några personer i Sätuna socken avlidit, bland dem en man bärande öknamnet "Nettifäm", då han också därom skulle vitsa och frågade sina kunder :

"Har I reda på, hur många sum har dött i år i Sätuna ?"

De tillfrågade visste nu inte detta riktigt säkert, men någon svarade, ej anande frågeställarens avsikt : "två !"

"Fel!" sa då vitsmakaren. "De’ va’ 97 ! – nettifäm å två te !"

Därmed trodde sig naturligtvis den frågande ha befästat sig i en åtrådd ställning som den värste samt såg sig, själv skrattande och segerstolt, omkring.

Högfärd går dock före fall. Försöket att på detta sätt genera en död slog ej bättre ut än att ett par av de närvarande, efter att ha diskuterat saken, beslutade sig för att låta det gamla Bläsen – namnet återuppstå visavis frågeställaren, som de på stående fot tillrättavisade, sägande honom, att tänka på annat än att "bläsa" de döda.

Öknamnet ändrades.

I bygden liksom annanstans i Västergötland hade man sina öknamn på folk och att dessa ofta ej voro av det vackraste slaget kan man förstå av att sådana i regel gavs av vedersakare.

Så t.ex. bodde i Sätuna en man som kallades för "Sogges Anners" Denne hade en son, som i dopet erhållit namnet Sven och naturligtvis kallades med modifikation härtill.

Efter att ha vuxit upp flyttade Sven till en annan socken, men ej nog långt bort för att namnet ej skulle följa honom. Där skämdes man emellertid för att "riktigt" nämna honom vid det gamla namnet och ändrade detta – naturligtvis med tanke på att "So var Svinom likt" till det "maskulina", för en karl mera passande – Svintes Sven, varmed han där sedan benämndes.

Sven fl. till Ugglum och blev far till Arons hustru i Hansagården. / Häljes Tilda 1947. Kusin t. hustrun.

På liknande sätt skedde i Hornborga, där dt vulgära öknamnet Snoppen, som i fruntimmers- och s.k. hyfsat folks sällskap näpperligen kunde utsägas ändrades till det onekligen en smula vackrare ""äten""

Slinken, Slängen, Pesen, Veken, Löken, Kuken, Fara Lars, m.fl. sådana namn voro bland allmogen omskrivningar för åsyftade kroppsdel, och mycket vanliga som öknamn.

Öknamn

2.
8dden, 8ddringen, av Uddag. Ska nog vara Udden o Uddringen / MA.
Häljen, av Häljesg.
Monken, av Munkg. Bôljen, av böljan Hôlmsingen, av Holmag. 
Karen, av Kärrag. Tômten, av Tomten Stômnarn, av Stommen
Nissen, av Nisag. Greven, av Grevag. Hansingen, av Hansag.
Tôrssen, av Torstensg. Kappen, av Kappag. Jäjarn, av Jägartorp
Pirn, av Pilhult Åsarn, av torpet Åsen Rumpastatarn, statare, 
Kôrpen, av Korpatorp Kôllarn, av Russlikulle bosatt å Rumpatorpet
Trôllsvikarn, av Trollsvik Gulle, av Gulltorpet Rosen, av Rosendalen
Ruttarn, av Ryttaretorp Lunnarn, av Lunnen Hallingen, av Hallingen
Ramsgålingen, av Ramsg. Backagubben, av Backen Hôrsajöken, av Horsamon
Bresstôrpen, av Brestorp Tjurn, av Tjursbacke Dansåsarn, av Dansåsen
Töern, av Törnag. Hurssen, av Hulan Hallamôsarn, av Hallamossen
Falbon, av Falbog. Bäckarn, av Bäckatorpet Gaten, av vägen t. Hbga. kvarn
Tômt-Alfri, av Bj. Tomten Rumpen, av torpet Rumpen Vadarn, av Snikavadet
Deern, av Derag. Rump-Anners Sånnlin, av Sandlid 
Ringen, av Ringag. Rumpa-Johannes Lôftarn, av Loftatorpet
Isacken, av Isaksg. Dammen, av Dammhagen Lôfta-Jonas
Tortten, av Toltan Valla-Pär, av Hbga åvall Vågen, av Vågabacken
Tåarn, av Sät. Tå Stenstuven, av Stenstugan Våg-Anna
Skaten, av Skatteg. Hulabäckarn, av Hulabäcken Sniken, av Snikens kvarn
Skate-Lôtta, den Ros-Arvid, son t. Rosen Lunnars-Johannes, s.t. Lunnarn
senares dotter Rosa-Johanna, syster t. Rosen Lunna-Ville, sonson t. Lunnarn
Sächantebon, innehavare Venterbon, under en vinter Böken, av Bökagärdet
av f.d. sergantboställe bonde i Lunnagården
i Bredeg.
Skat-Olle, son t. Ollen i Skatteg.
Liarn, bodde vid liden. 
3.
Kôrven, av Korvag. Högstena Varmen, av Värmland Skråken, av Skråkåsbyn i Dala
Slöten, av socknen Slöta Smålänningen, av Småland Dirsen, av Disarås, Edsvära
Pilten, av Piltag. Stenstorp Truls, av Trulsag., Brunnhem Kleppen, av Klippeskede
Pecken, av Pickag., Brunnhem Stuten, av Stutag., Kungslena Norra Lundby
Jöken, av socknen Gökhem Rörarn, av Högerör, Segerstad Runsarn, av Runslid, Håk.trp.
Gôern, av Gåran i Häggum Rörars Pär Spåssen, av släkt i Falköping
Höken, av Hökatorp, Önarn, av Almeö, Bjurum Brôsse, samma, förvrängning 
Kroken, av Kroken, Bjurum Önapôjka Luten, av Luttorp, Segerstad
Åsarn, av Ökullsån, N. Lby. Bjurumabon, av socknen Bjurum Solskeften, av ställe i Ranstad
Bulumen, Bolumsbo Toven, av Tovatorp, Häggum Vasarn, av Vasen i Häggum
Bjellumen, Bj-bo i Hånger Masen, av Dalarna Vasars Agust
Häggumen, från H. utflyttad Skåningen, av Skåne Jätten, av byn Jätte i Gudhem
Varjen, av Vargmaden, Bjurum Varjes-Anners Varnumen, av Varnhem
Skarken, av Skarke s:n Dägga-Kajsa, av Däggeled, Hgm. Baggen, av Baggatorp
Gråten, av Öja Södra Bosg. i S:a Kyrketorp, vilken g. i Skara stifts kyrkliga jordebok skrives "Gråtes (Grottes) Öija", som sedan såsom gårdsnamn blivit bortlagt men på detta sätt såsom binamn bevarats till våra dagar. 
4.
Spänarn, laggkärlsmakare Stenhoggare-Pär, stenhuggare Kuska-Kal, gårdskusk 
Kroarn, lönnkrögare Limmen, kalkbrännare Hôllkarn, hållkarl vid gästg.
Trogen, dito, förvrängning Svina-Sven, svinhandlare Slöjden, gårdssnickare
Troga- Lars Tröskelugen, spanntröskare Kållsmen, smäde av smed
Troga-Larsa Hilda Mjôlkalugen, mjölkkörare Kållväll, smäde av smed
Feskarn, fiskartorpare Knael, gårdfarhandlare Gôttköparn, brännvinsadv.
Hackarn, odlare, flåhackare Krutaknael, Blôtställarn, skomakare
Hackars Lars Statarn, mot stat anställd Spele-Pär, kortspelare
Dikarn, dikningstorpare Tôrparn, utg. torprätt Feska-Ville, fiskhandlare
Markarn, utmarksbebyggare Svarvel, svarvare Översten, rättare
Marka-Lars Dingalo, kyrkklockringare Fläska-Lars, fläsktorgare 
Musen, trätoffelmakare Packa Fliti, spiksmed Ägga-Krut, äggtorgare
Rersla-Kal, resselmakare Laggarn, laggkärlsmakare Skatörat, fjärdingsman
Kåsta-Ville, kvastmakare Lagårs-Kal, kreatursskötare Kroksna, servitris
Varjen, vargjägare Spögubben, häradstjänare Körkesmen, smed v. kyrk
Skrutten, skräddare Suhästen, sömmerska Kväll-Pär, läsarpredikant
Dajelmalsbeta, soldat med kort tänstg.- tid.
Mullbärj, läsarpredikant med ofta återkommande ämne "Mullbärsträdet"
5.
Träbeningen Skevern Knutnäven Framåt Fot-Olle
Järnfoten Lankern Pekefingert Stretel Laffa-Joan 
Halte kleck Lonke Tummen Strakbent Laff-Anna
Klecken Skuris Armbujen Långskank Laffen 
Halte-Pär Äggfota Järnkroken Krokhas Skutt 
Jorten Trinnfoten Armalös Skrecken Brattla 
Linken Trinnfotamora Lealös Skreckla Lättfot
Plattfot Efot, Efota 
7.
Kaggen Masa Kagg Viggen Tvärviggen Trassen
Mosen Mosa-Lars Purken Sön Surkarten
Skrubben Redi Ruffern Gruffen Buffel 
Rädder Räddera-Maja Kalle Murt
8.
Si'du, sa Biljer och fick därav namn. Sir Rickard. "Sir, sir, du!" sa han m.s. verkan.
9.
Snus-Pelle Strutten Snôppen Kuta Nula
Snus-Mali Truffen Snôpplös Stekel Lånetujet
Snusmulla Smule truf Långkuken Lômarten Kanon
Snuskir Röstjärten Vesen Pistol Knallpulvert
Pipe-Janne Tasken Stumpen Bakladdarn Vinka lök
Lortir Tretaskera Gresarumpen Merven Hingsten
Sketörat Epong Entummingen Fara Lars Slinken
Soggen Ponglös Hängelöken Slängen Slängelöken
So-Hänning Pecklo Päten Pesen Bröpecken
Pessesona Flängelöken Skvattla Kruta Buss Spela
Skitare-Kajsa Skutnubbesa
10.
Hara-Lars Rike man Panken Lôtapanken Lattro
Jonkern Gulltunna Fruas Lôtta Tåbärj Tåars Joan
Sölken Gullhettarn Kuken Finer Täten
Sölkes Frans Rike-Gylle Lumpesamlarn Bröderna kavaj Nätta
Granner Juvel Skörten Niperteppa Kollen
Grannera tös Tom päng pong Paltböx Sprätthöken Parslis
Rike mans sôn Kaka brö Palta-Sara Stackarn Fati-Gulle
Sprätten Fröken fån Svängeräv
11.
Smit i flik Ko-Olle Sjassen Horn-Pär Skingern
Logubben Kolis Luffarn Sven Vådli Vådeli
Lenvävarn Kolisa-Lôtta Lodarn Sotarn Skitarn
Blaggars-Jakup Frö-Jakup Strukarn Jesäll Tatarn 
Råcka-Pär Bolaget Fett-Erik Suput Supes-Petter
Halsduken Skopen Dôppa-Pär Hornfil Hore-Pär
Örje-Petter Buska-Jakup Långbärj Selver-Olle Lättfot
Köcklingen Billingskniven Urbanns Åckrarn Skinnarn
Pärekarten 
12.
Luarn Lusfläta Smekern Backa-Britta Iden
Luars-Gustav Rakanacke Kelegresen Britten Id-Äva
Surken Tera Gullegôssen Halte Britten Ides-Erik
Katten Trälåsen Allagôttaste Backa-Brittes Emma Ollen
Katta-Jonas Sippel, Johan Krans Käringadinken Ville Britt Erssen
Kursen Bonken Änkefriarn Backa-Maja Nue
Kursa-Kajsa Daren Matafriarn Majjen Finell
Kosen Darafar Måtalös Majjes Anna Sjölot
Plata Daramor Jon-i vinn Stårssen Skurven
Nettifem Darafara Jakup Svän i Värt Stårs Lina Stålingen
Dubbelmåjen Munterssôn Munterabon Roses Massäck Massäcken
Blånnestål Kattrin Kattrins-Anner 
13.
Skam Bövel Tjulek Bökel Lôtahuvve
Skråen Tusan Snurrarn Haers Maja Snål-Erik
Fasen Falle Naggen Fan Horn-Pär
Parkel Puken Tångarn Pan Hin
Satan Blängen Hoven Gamlefar Snus-Jakup
Håken Toven Gammeln Lellefar Häggumen
Necken Kapten Unnataksgubben Fäpälsen Själavrängarn
Blacken Svarten Den Den dålie Den håle
Rackarn Paltböx Den lee Den fule Den grömme
Jävel Hundan Den hälalöse Skrutten Skurten
Skräcken Glöhögg Fanen Skrecken Sniken
Filebritten, torpare och hornsaksfilare i Segerstad.
Lôkaspann, fattigstugubbe i Segerstad.
Backakararn, auktionsropare i Segerstad. 

 

Öknamn i Häggum. Fara Lars Skam. Kuken. Falle. Snoppen. Blacken. Slängen. Skräcken. Larssen. Ellarn. Vesen. Skörten. Stumpen. Skinnbyx. Slinken. Tången. Lången. Snålerk. Toven. Skam. Skräck. Blacken. Falle. Blacka-Karl. Snål-Erik. Skinnbyx. Toven. Gaparn. Väsen. Varnumen. Skinnböx. Våten. Falle, Far, = Fara Lars. Kråken. Döven. Dunder. Mosen. Stampen. Blacken å Tovatorp. Karis. Kuken i Pukabo. Skräcken i Åslag. // Rik 1943. Fara-Lars i Pukabo. Munter i Skomakarehemmet. Snål-Erk i Lars- Larsg. Baggen i Stofsg. Karen i Boslycke. Blu-Svän på berget. Slängen i Bränneberg. Dågges i Boslycke. Snisken i Tovatorp. Skam vid Boslycke. Skinnbyx. En bonde lät sy sig ett par skinnbyxor och erhöll sedan namn efter dem. // Rik 1948.

Öknamnet återuppstod.

På en oländig backe i trakten hade för inemot 100 år sedan bott en man med öknamnet Bläsen, tilldelat med anledning av vederbörandes ”bläsiga” utseende till följd av ett s.k. vadeldsmärke i ansiktet, kanche även av hans ställes belägenhet å för blåstern åtkomlig plats. Nära intill där denne Bläsen då bodde har å senare tid av ortens oförbätterligaste historiemakare uppförts en trevlig villabyggnad, där han på grund av ett självåtaget yrke idkar en flitig beröring med ortsborna, som han alltid söker förnöja med sina ofta rätt grovkorniga historier.
Om t.ex. när för några år sedan några personer i Sätuna socken avlidit, bland dem en man bärande öknamnet ”Nettifäm”, då han också därom skulle vitsa och frågade sina kunder :
”Har I reda på, hur många sum har dött i år i Sätuna ?”
De tillfrågade visste nu inte detta riktigt säkert, men någon svarade, ej anande frågeställarens avsikt : ”två !”
”Fel!” sa då vitsmakaren. ”De’ va’ 97 ! – nettifäm å två te !”
Därmed trodde sig naturligtvis den frågande ha befästat sig i en åtrådd ställning som den värste samt såg sig, själv skrattande och segerstolt, omkring.
Högfärd går dock före fall. Försöket att på detta sätt genera en död slog ej bättre ut än att ett par av de närvarande, efter att ha diskuterat saken, beslutade sig för att låta det gamla Bläsen – namnet återuppstå visavis frågeställaren, som de på stående fot tillrättavisade, sägande honom, att tänka på annat än att ”bläsa” de döda.

 

Något om öknamn. Öknamn är särskilt ofta förekommande på landsbygden, och förr åtminstone var det ofta så, att öknamnet dominerade så, att kyrkobokföringsnamnet på en person var så gott som helt okänt för de flesta sockenborna. Om t.ex. någon i Bolum börjat tala om Anders Svensson, så hade säkerligen inte en på hundra vetat, vilken person det gällde, men talade han däremot om ”Laff-Anders”, så visste alla, vem han menade. Öknamnen syftade ofta på ägarens yrke, på hans hemvist, hans ursprung, något lyte, någon förseelse, som bäraren av namnet gjort sig skyldig till eller någon speciell egenskap m.m. Stundom var namnet tillkommet rent av en slump, varför åtminstone den oinvigde hade svårt att finna någon rimlig förklaring till öknamnet. Namn i samband med yrke voro sådana som Körkesmen, Bjelluma-smen, Kåll-smen, Ressla-Kal, Lelle-skräddarn och Limmes. Sistnämnda namnet bars av en kalkbruksarbetare Hallqvist och som kalkbruket någon gång kallades ”lim-bruket” (spismurarna beströkos förr med i vatten upplöst kalk, vilket kallades att limma spisen) hörde väl öknamnet ihop med yrket. Falbons bodde i Falbogården, Tomten bodde i Tomten, Trollsvikarn hette August Gustafsson och bodde i Torstensgården, som vanligen kallades Trollsvik, Gästgivarn var förstås innehavaren av den nedlagda gästgivargården. Slötes August och Slötes Mari härstammade troligen från Slöta socken. Ute på Falbygden, t.ex. i Börstig och socknarna däromkring säger de ej grannen utan ”darres”. En familj i Munkgården, som kommit inflyttande från en sådan socken och använde ordet ”darres” i och för grannarna, fick förstås heta Darres, och ville man skilja på far och mor i gården, så kallades han för ”Darra-far” och hon ”Darra-mor”. En lomhörd person i Bolum kallades ”Luarn” och i pastoratet fanns en ”Blinningen” och en ”Döven”. ”Träbeningen” var namnet på en person i en grannsocken. ”Rocka-Per”, ”Halsdukes” och ”Köcklinges” voro troligen namn som hade med ”långfingrighet” att göra. ”Gullhettarn” kan kanske även nämnas i detta sammanhang. ”Stôel i Brôttorp” var en sinnessjuk i Broddetorp. Namn som voro värre att härleda voro sådana som: Danjela-Maja, Lurra-Kajsa, Trassa-Johanna, Vassa-Stava, Rosa-Johanna, Magnisa-Hilma, Katrinsa, Kruta-buss, Gullen eller Gulles-Anders, Bäckarn, Larses, Bäcka-Lars, Bernten, Rumpes-Johannes, Erses, Solskeftes, Håkes, Varges-Anners, Svinta-Sven m.fl. Ett av de sötaste öknamn, jag någonsin hört, var ”Frökens Anners” och ”Frökens Johanna”. En fröken Arfvidsson bodde förr på nuvarande Sundsborg, snett emot Broddetorps järnvägsstation. Hon var en förnäm dam och förmögen dessutom; drev tegelbruk någonstans och mejeri i Broddetorp. Johanna var mejerska och Anders var något slags gårdskarl och passopp. De båda gifte sig och bodde i en liten nätt stuga i ett hörn av fröken Arfvidssons tomt. Anders och Johanna voro enastående snälla och gladlynta människor. Båda voro sällsynt prydliga och deras lilla hem var fint och pyntat som ett dockskåp. Fröken Arfvidsson talades alltid om som ”Fröken” och så var namnet givet för ”Frökens Anners” och ”Frökens Johanna”. Jag var inne hos Anders och Johanna sista gången i mars 1923. Banvakten i Bjellum kallades ”Räven” på grund av sitt röda hår och f.ö. ganska rävaktiga utseende. Klasa-pôjken kallades en person i Bolum, trots att han var gamla karl’n. ”Örje-Petter” var namnet på en person åt Bjellumshållet. Han var misstänkt för att ha ”örjt” (= strypt) en piga, som varit hans fästmö och som kommit i ”omständigheter” med honom. Om det blev tingssak av händelsen, vet jag inte, men i varje fall torde han ha gått fri från straff, ty dödsfallet förklarades visst som självmord. Detta hände före min tid. Polis- och detektivarbetet, om sådant ens kom ifråga, utfördes ju på den tiden under helt andra förhållanden än nu. Tekniken på det området var inte något vidare uppdriven och säkerligen var det många, som hjälptes ”över gränsen” medelst ”lite vitt” o.s.v., vilket aldrig blev uppdagat. ”Vitt” (= arsenik) hade en del västgötaknallar till salu i smyg och det var ju behändigare att lägga gift i maten än att släpa de gamla till ättestupan !! Hur ett öknamn kan uppkomma lätt nog har jag förut berättat i samband med smeden Frans Johansson, som fick namnet Ankar-Frans, då han smidde ett ankare tvärt emot alla regler. Han var alltså en misslyckad ankar-smed, under det att man av namnet att döma skulle tro, att han var den verklige fackmannen på ankarsmidets område.

[ överordnad ] [ Start ] [ Hjilmer ] [ Assar Blomberg ] [ Folke Ekström ] [ Skolan ] [ Fattiga ] [ Soldaten ] [ Gårdarna ] [ Föreningar ] [ Kommunen ] [ Spelmän ] [ Arkeologi ] [ Rättsväsendet ] [ Billingen ] [ Djuren ] [ Kyrkan och Döden ] [ Sjukvård ] [ Klas Abrahamsson ] [ innehåll ] [ samma nivå ] [ Historier ] [ Folklore ] [ Ordstäv ] [ Det Onda ] [ Kläknamn ] [ Bondepraktika ] [ Fest ] [ Medicin ] [ Sjukdom ] [ Barnen ] [underordnad] [ Innehåll ]