Medel mot vårtor.
Medel mot vårtor i Segerstad, den rödgula saften av Skelörten –
Chelidonium Majus. Skams solöga (Bolmört) – Hyochyanus niger (var mycket
giftig). Troskebärsbacken = Brakved eller Vägtorn.
BotMotVärk
”Kattrins-Anners” – så benämnd efter sin lagvigda hälft – hade haft förmånen
att på handelsmagasinet, där han då och då arbetade, komma över en präktig
ost utan att någon råkat få se, när det hände. Det var sedan ett väldigt
kalasande i hans hem. Men osten var gammal och ram och satte sig i gummans
hans något ihåliga tänder, som började värka av bara den, så att hon en dag
fann sig nödsakad att gå till den i kaxakvarnen bosatte s k Spåssen, som var
en mångkunnig karl, och söka bot därför.
Spåssen ägnade gummans ”matsalsmöbler” en liten granskning men företog sig
inget utan sade bara :
”Gå hem å pella osten ur tännera, så blir lu noj bra ijenn !”
Gumman blev vid detta ”doktorns” yttrande röd och vit om vart annat och
visste i hast ej, vad hon skulle tänka eller tro.
Spåssen var son till den kända Spåssan i Falköping, vilken varit en
överdängare i att veta om allt möjligt, ett rykte som även, i mindre mån,
vidlådde barnen. Gumman kunde nu intet annat tro än att hon genom sitt besök
hos honom röjt sin och mannens hemlighet och tog ett hastigt avsked. Så var
dock ej riktigt fallet, att döma av vad som hade sluppit ur den fruktade, då
någon omtalat historien om en viss försvunnen ost och framkastade misstankar
om vart denna tagit vägen, varvid han dragit sig till minnes gummans besök
och hennes på hans ord underliga uppträdande. // Ond 1930-tal.
|
|
