Hornborgasjöns historia.
Runt sjön är 60 boplatser kända. Varav 40 hör till 9000 – 4000 f kr. och blir därmed de boplatstätaste i Sverige Här fanns gädda abborre bäver älg och rådjur och hassel gav näringsrika frukter. 
Den äldsta tiden 9000 – 8000 kallas Hensbackatiden fynden är hudskrapor av flinta, lerbergsyxor , lansetter dvs pilspetsar
Boplatsen vid Almeö från 8500 f kr skyddades genom tiderna av torv, uroxe, älg vildsvin bäver och björn stod på menyn, 
Mest berömd är platsen för sitt fynd av en begravd hund som fått följe av rödockra. Sen följer en varmare tid 8000 – 6000 som kallas Sandarnatiden. Hullingspilspetsar och en förbättrad flintahantering med ökande inslag av lövträd 
Almeöhunden
Utgrävningar 80-84.
En jaktkamrat med grova uråldriga drag en 9000 år gammal hund. Hunden hade lagts ner i sovställning och ingniden med rödockra. Detta ett beteende som först uppträder i Skåne 2000 å senare. Året före hade en annan hund gräfts fram på Ytterberget och på Almeö hittades ytterligare 3 hundar. Hunden var mindre än fullvuxna vargar, men tandstatus starkare än vanlig hundars.

Fornåldersminnen i Sätuna socken 1 Höger om stora landsvägen från Hornborga finnes å Storegårdens ägor, något öster om boningshusen, en rektangulär stensättning om 3,3 x 2,0 meter. I vardera av sidoväggarne kvarstå tre hällar och i gavlarne en i varje. Hällarne äro av sandsten och höja sig 0,5 – 1,0 m över jordytan. Graven, vars sträckning är N Ö –S V , saknar gång. Den har troligen varit en hällkista eller en grav av senare datum. 2 Ungefär 40 m väster från ovanstående, vid krönet av den höjd, varå denna är belägen, uppsticka ur jordbrynet tvenne längre sandstenshällar, vilka stå parallellt på en med avstånd från varandra och i samma riktning som förut nämnda. Det är tydligen en hällkista. 3 På blott några stegs avstånd från denna, stå tre stycken 1,5 m höga hällar av samma stenart uppresta. Bautastenar eller lämningar av en gånggrift. På ömse sidor om vägen mot Sätunabyn finnas här några större och mindre stenrösen, delvis avröjda, vilka emellertid ej torde vara annat än odlingsrösen. Vid upptagandet av ett sådant röse å Båltorp hittades för åtskilliga år sedan en guldring. På ömse sidor om landsvägen fram mot Sätunabyn, finnes här några större och mindre stenrösen, vilka emellertid ej torde innesluta några gravar. 4 Strax öster om infartsvägen till byn är å Bergs ägor en fyrkantig stensättning, vilken i anseende till de få kvarstående stenhällarne, som höja sig c:a 0,5 m ovan jord, är svår att bestämma. 5 Å Stommens ägor, mittför nuv mejeriet, väster om landsvägen är en beteshage, varest ett trettiotal omkring 3/4 m höga jordblandade rösen finnas. Då dessa äro någorlunda ordnade i rader ligger nära till hands antaga, att här varit en forntida begravningsplats i större skala. Sådana små kullar finnas även å de intill stötande Veka ägor. I åkern å motsatta sidan av vägen finnes även några mindre rösen, vilka troligen äro odlingsrösen. Platsen är belägen vid det forna byområdet. 6 I gränsvinkeln Stora Paris och f d soldattorpet Marieberg är i samma hemmans ägor en mycket förstörd, urgrävd gånggrift. Endast fem stenhällar finnas i behåll och av dessa nå de tre nära en meter över jordytan. Denna grift har troligen varit av betydlig storlek, och skiljer sig till byggnadssättet rätt väsentligt från andra därigenom att den har två ingångar, båda sträckande sig sydöst mot gravkammaren, vars riktning är N Ö – V. De flesta av gångarnes sidohällar äro avslagna vid jordytan, gångarnes längd kan ej exakt uppgivas, enär de gå under en stenmur, på vars andra sida har varit odlat. Den kvarvarande delen av gravkammaren är 8,5 m. Gången har uppmätts till 5 m. (Skisser finns bilagda i samlingen, kopia i pärmen. //MA) 7 Vid Hälle, den i sandstensberget nederoderade dalsänkan österut från Lilla Ingatorp, varest Sätuna sockens utmarker äro belägna, är å Tomtens ägor en beteshage vari finnas tvenne hällkistor. Dessa äro belägna vid krönet av själva sluttningen mot dalsänkan, på vars botten en liten bäck rinner fram. Den längst mot väster belägna graven är i ena ändan synlig till en längd av 8 m. Graven synes ej ha varit utsatt för åverkan förrän innevarande höst (1925), då jordägarens söner av pur vinningslystnad börjat bryta upp densamma. 8 Den östra graven, belägen vid gränsen mot Isaksgården, är sedan gammalt till större delen utgrävd. Möjligen är det någon sägen om fynd i denna som förlett bröderna Engström på Tomten att bli gravplundrare. Denna grav synes ha varit av ungefär samma längd som den förra. Av stenarne finnas endast ett par stycken kvar. De uppbrutna hällarne äro bortförda och gropen fylld med nedhugget enris. 9 Mitt för Storegårdens utmarksskifte (1/8 L:a Paris) finnes i Veka skogsmark söder om Hälledalen ett högt klipputsprång med en grotta inunder. Detta klippe kallas av ortsbefolkningen för ”Skams hallakleppe”. Från krönet av detsamma är ett omkring 10 m högt fall, varför man här kan antaga ha varit en ättestupa. Härpå tyder ju i viss mån även ställets namn. 10 Några hundra meter österut från nr 8 och i samma dalsluttning, den mot norr, finnes i gränsen mellan de båda halvhemmansdelarna Hälsingsgårdens utmarker ytterligare en hällkista, även denna sträckande sig i Ö–V. Graven är skadad men ej urgrävd. Den är 5,5 meter lång. 11 I nordlig riktning från sistnämnda grav ligger vid en mot öster löpande drev till gården Stora Paris Arvidsgården frånsålt torp (äg Josef Johansson). Omkring 75 m väster om åbyggnaderna till detta torp ligger ett större stenröse, vari vid stenkrossning för ett par år sedan anträffades några stenhällar. Dessa ha vid undersökning av förf befunnits tillhöra en gånggrift. Griftens sträckning är i N-S med gång från öster. Gravkammaren, är 8 m lång och 1 m bred. Gångens längd är 5,5 m. Över ingången ligger en större granitsten. I en av de i dagen liggande takhällarne finnes ett 30-tal offerskålar. Omkring rösets södra vid dreven belägna sida, synes en vacker fotkedja. Fornsaksfynd. 1-4 Vid grävning efter vatten i ett ”källsug” å Tomtens ägor, Sätuna, i en sluttning c:a 100 m väster om stora landsvägen och alldeles vid gränsen mot Veka, hittades på ½ m djup sommaren 1925 en vacker och väl arbetad flintstenyxa av sällsynt storlek, mätande 43 cm i längd, utan skaft, hål och med egg i båda ändar, som mäta i bredd resp 7 och 9 cm. Tjockleken är på mitten 4 cm och vikten 2,5 kg. Yxan finnes i behåll hos gårdens ägare (Engström), som även är i besittning av tvenne andra yxor av vanlig storlek och en tveeggad flintkniv med avslagen udd. Den ena yxan är av rödsten och den andra av gråsten, båda med runda skafthål. Kniven mäter cm i längd och cm i bredd. Samtliga saker äro funna å gårdens hemägor under loppet av de tre sistförflutna åren. 5-6 År 1924 hittades vid plöjning å Backen, Bolum, en flintyxa utan skafthål och med egg i ena ändan. År 1925 hittades vid harvning å samma åker en lika beskaffad yxa. Åkern är belägen öster om gården och vid dess gräns mot 1/8 Backen finnes en gånggrift. Yxorna förvaras av gårdens ägare, lantbr Albin Johansson. 7 I en åker norr om 1/8 Kappagården, Bolum (äg Kjellman) hittade för några år sedan vid avröjning av ett stenröse, en stenyxa av brun granit med skafthål. Anfrätt. Förvaras av äg Fornsaker. 1 Yxa av brungråsvart flinta, spetsnackig, väl arbetad, 230 mm lång, 69 mm bred i eggen, som är något skadad, funnen under dikesgrävning i Hallamossen 1921. Sätuna socken. 2 Yxa av orsten med skafthål i ena ändan, rundad nacke, 140 mm lång, 41 mm bred vid eggen, 50 mm över skafthålet, funnen under kräftmete utanför Utteberg i Hornborgasjön 1922. 3 Såg av brun flinta, vacker halvoval, 141 mm lång, 50 mm hög på mitten, funnen samtidigt och på samma plats som föregående. 4 Dolk av grå kalkstensfärgad flinta, med avslaget skaft som saknas, tveeggad, 88 mm lång, 38 mm bred, fyndplatsen okänd. 5 Spjutspets av järn, 150 mm lång, bladformad spets, med skaftholk som är avbruten, funnen samtidigt med nr 2 och 3. 6 Kniv – Spjutspets – av brunsvart flinta, m bladformig spets, som är 30 mm bred, längden 102 mm, något svängd, funnen vid harvning å Nord Bredeg:s (1/2 mtl) sjögärde 1926. Bolums socken. 7 A såg av ”vit” flinta, 138 mm lång, 38 mm hög, halvoval svängning, funnen vid grävning i gånggrift å Samuelsg (ägare E O Hvarfvén). B, C, D, E, skärvor, funna i samma grift. Bolums socken 8 Hänge av skiffer, svart, försett med hål i ena ändan, 40 mm långt, funnet i trädgården till 1/8 Tomten (Åars). Bolums socken. Å byn Bjellum äro många stenrös, en heter Blixe rör. Hilfeling 1791. Samuelsgården , en skadad grav, se A. T A. Vid Bolum i Valle härad har man i en hög funnit en armring tillsammans med människoben (Gbgs museum 3261). Bolums socken Bolum Backen,. 1 År 1902 hittades vid avrödjandet av ett (vid den s k Kolbergsbacken, beläget) stenröse en stor eneggad bronskniv. St H M 1707 2 Ögonfibula(spänne) från 1:a årh e Kr., avbildat i Nord fibelf., fig 58 samt en liknande i Montelius, Ant med fig 316. (St H M 4840). Bolum Stommen ”I ett mindre stenröse på Stommens ägor, hittades vid anläggandet av en källare, av gårdens ägare Gustaf Andersson : 1, en fyrkantig plåt av brons … 2, en ögla eller ringformig holk av brons….. Verner Ant Ber 2 s 25. Bolum Kärragården Å gården har man i ett röse påträffat 1 en stor c:a 8 cm vid tutulus 2 ett fragment av en ännu större dito samt 3 en 12 cm lång bronsklinga Sk. M Bolum ”Peggstena” ”På en höjd å det s k Östergärdet, ett stycke från Bolums gästgivaregård i Valle härad, står på en åkerren 5 stycken större stenar uppresta i en halvcirkel, vilka av folket i orten gemenligen kallas för ”Peggstenarne”. Flera dylika ligga dels kullslagna mellan de ovannämnda och dels stå i en krets utanför åkern, vältade. Det hela har tydligen bildat en stor cirkel eller rund inhägnad. En gammal sägen” ….. digerdöden ….. Berggren ,Från Vgs bygder sid 144. Se även Hilfeling 1788-1792, 1791. Håv Torstensgården ”I ett stenrör, bredvid en ännu orubbad gravkista, på Tåsnagårdens egor i Bolums sn upphittades vid stenrytning, af bonden Johan Andersson, sex stycken spolformiga tunna bronsrör, 1 ½ tum långa, ½ tum i diameter. Två av dem hava inristade prydnader, bestående av rutor bildade av fina streck. Dessa metallrör hafva troligen tillhört ett forntida lifbälte …. ” Verner Ant Ber 2 sid 26. Se äfven sid 23. Bolumstorp Sörgården I en väster om gården mellan tvenne åkrar belägen mosse hittades omkring år 1907 under åkerbruksarbete en bronshalsring, smal, flat och snedrefflad samt med hakar. Fv 1908. St H M 13452. Bjellum Källegården Omkring 1878 anträffades vid uppodlandet av en ett femtiotal meter norr om ladugården belägen åkerren, varpå funnits en stenhög, en del fornsaker, förskrivande sig från äldre järnåldern. ”Fyndet från Bolum utgjordes av en kittel, ett spänne likt fig 317 i Sv fornsaker, 2 andra spännen, 2 nålar, allt av brons, beslag av samma metall till 2 dryckeshorn, en pärla av förgyllt silver m m ”. Mb 1879, sid 85 och Montelius, Vad vi veta om Vg, sid 242. St H M 6350. Litteratur 1 H Hildebrand : Valle härads fornlämningar (1871). Otryckt. Manuskript i Antikvariskt-topografiska arkivet, St H M , Stockholm. 2 P E Lindskog : Försök till en kort beskrivning om Skara stift (Skara 1812-14). 3 H Werner : Antikvariska berättelser, angivna till Västergötlands fornminnesförening. 4 Sockenbeskrivning av A Blomberg : Gudhem (Flk 1916) och Vilske Kleva (1917). 5 O Montelius : Vad vi veta om Västergötland under hednatiden (i Sv f t 5). 6 K E Sahlström : Om Vgs stenåldersbebyggelse (Sthlm 1915), jfr hans till Vg f f avgivna och i fören tidskr inf förteckning över Skaraborgs läns stenåldersgravar; densamma : Några ord om Vgs bronsåldersfynd (Rig 1919). 7 Vidare om Västgötalitteratur i Biblioteksbladet 1921, upprättad förteckning av Kr Mellander och K E Sahlström.