Medeltid

Vid ting i Högstena 1390 uppräknas nämndeman Toste i Saetuna, och vid räfsteting i Skara 1397-02-10 sutto som allmogens representanter Ambjörn Jonsson och Björn Skegga i Bolem. Karl Ormsson Gumsehuvud utfärdade år 1439 stadfästelsebrev å gården Hof, som hans broder skänkt till Sankt Katarina kloster i Skara. Å Bulem som konungens fogde Staffan Bagge sålt till Håkan Persson utfärdades fastebrev år 1521. Mer om framförallt krigen under medeltiden i Västergötland letar Du under www.hornborga.nu;

Gustavs tid

Sedan upproret i Larv misslyckats sammankallades Västgötarna i Broddetorp, därvid de djupt förödmjukade betingade sig förlåtelse för sin otrohet mot konungen och sin kärlek till den påviska läran. Det var starkt påtänkt att Hornborga skulle bli stad. En del västgötastäder var små och obetydliga och låg illa till för handel, vars upphjälpande låg Gustav varmt om hjärtat. Skara hade ju eldhärjats svårt 1545 och Gustav skrev därför 1545-05-02 till ståthållaren Gustav Olsson Stenbock: "_ _ _ Och eftersom vi förnimma, att i Skara by sådan skada av vådeld skedd är, synes oss föga nyttigt vara , att på den plats något mer bygga bliver, efter staden där, som var man vet så illa belägen är. Och haver Sten Eriksson undervisat oss om Hornborg, att där en mäktigskön belägenhet till köpstad vara skall. Därför må I handla med de Skara borgare och råde dem, att de ville flytta sig till förenämnda Hornborg, där de ock för allehanda sakers fast bättre och visligen bo och bygga kunna. I Måtte ock väl förbjuda dem, som nu brännt för att de eller andra där i Skara icke mer bygga, förrän man ytterligare därom förtänkt bliver. De av Bogesund, efter de besvära sig fast att flytta åt Jönköping, måge ock väl draga till förenämnda Hornborg. Sammalunda de av Falköping och de andra små städer.  _ _ _ ." Borgarna i Bogesund och Skara besvära sig men Gustav skriver: "Som I ock skrive, att Bogesunds och Skaras borgare största besväring är, att dem icke gives så god tillfälle till åker, äng där vid Hornborg, som de vana äro att hava i Skara och Bogesund. Så kan samma deras besväring föga förslå, efter vad vi ju så väl hava råd att hjälpa och förse dem med samma Hornborg med våra och kronans ägor som vid Skara och Bogesund, där de ock hava haft och njutit kronans ägor. Detta mågen I och giva dem tillkänna _ _ _" (Alb Falk Falköping förr och nu)

Sjuårs kriget

1566 infaller dansken under Daniel Ranzau och bränner Bogesund, Falköping, Lidköping och Skara samt kungsgårdarna Orreholm, Leckö och Höjentorp. 1568 års jordebok vittnar att Broddetorps 11 gårdar "Brent och öde". Samtliga gårdar i Hornborga voro brända. På ett par ställen står knecht vilket anger att innehavaren var soldat och skattebefriad. Även Bolum by blev nedbränd endast i Sätuna fanns något kvar, där hade blott 9 gårdar lagt i aska.

Rödsoten

Då rödsoten härjade 1808  dog 99 personer i Broddetorp.

Missväxt

1826 på grund av ihållande torka blev det missväxt. De gamla hade detta i frisk minne 1929, Soldaten Jonas Blom (bodde i Hovs rote) berättade efter sin far på Korsgårdens eljest bördiga mark att potatisen blev som som nötter, och havre omkring tre tum lång. Man måste mala både korn och halm för att få något i påsen.

Oväder

Ett yrväder inträffade 1850-01-29 den onde tisdagen. En bonde i Helsingegården i Sätuna och hans son från Tjursbacken hade varit i Lidköping med spannmål och voro på hemväg. Kosan styrdes över Hornborgasjön, som till följd av den starka kölden var hårt tillfrusen. Här nere välter man lasset och man måste låta det ligga till påföljande dag. De gick vilse och kom upp vid Paris, där man fick in hästen i en gammal lada. Pojken fick krypa ner i sängen hos en närboende Gumma - Hålabäcksgumman - medan han kryade till sig. Den andre ynglingen hade råkat bli efter och hittades påföljande dag ihjälfrusen.

Skolan

Rudolf Söderberg skriver i en artikel aug 1925 Skara Tidning i samband med invigningen av fornstugan om den första skolan. Sagesman är den gamle kyrkstöten skriver Assar Blomberg om Abraham Apelgren död 1919 vid hög ålder. Historien härrör från 1840-tal.

Skolan var en torvtäckt sparrstuga med ett enda rum och taket klätt med tyg, men svart och nerrökt. En sparlakanssäng fanns vid ena väggen, ett skåp på den andra och vid gaveln ett slagbord. Tennfat sutto instuckna i bjälkarna vid taköfsen. Där bodde gumman som undervisade. Barnen sutto på plank och bockar. De som skulle höras gingo fram till bordet där gumman satt och läste tyst för henne. De andra pluggade sina läxor, ty hemarbete brukades ej. Mattor på golven funnos icke och det skulle kanske föga betytt om ej till husets hjon hört en gris och några höns. Det skurades och vädrades ej heller. Den stora öppna spisen var draghålet där luften for ut och in. Ett lock låg ovanpå den väldiga skorstenen och man gick ut för att "stäppa spjället". Barnen var 7 - 8, och lärdomen bestod av ABC och lilla katekesen. Abraham var på åttonde året, när han lärde i tre veckor. Det gällde bokstäverna och konsten att lägga ihop dem till riktiga ord. Räkning förekom ej. Gummans lön var tulor (potatis), mjölk, smör och lite annan natura.

Före 1889 då nuvarande skolan byggdes fanns en gemensam skola för pastoratet nära kyrkan. Lärare vid den gamla kyrkskolan var Gustav Hedrén född i Rogberga 1824. Han avlade organist och klockare examen i Jönköping 1844 och skollärarexamen i Skara 1845. Tillträdde i Broddetorp 1852.

Järnvägen

Öppnades 1874 med en anhalt i Bjellum. P Strandberg var förste stationsföreståndare och kvarstod i tjänst till 1892, då han efterträddes av Johannes Andersson Revelj. 1913 innehade C G Falkengren befattningen som efterträddes av G Kjellberg.

Marknad

Hölls årligen ända till 1890 vid Hornborga bro.