Gymnastik och Idrottsföreningen
Föreningen bildades troligen i maj 24 1924
En idrottsplats är önskemål nr 1 för Broddetorps idrott
Gymnastik och Idrottsföreningen firar i år 20 årsjubileum.
Broddetorps Gymnastik och Idrottsförening kan i år blicka tillbaka på en 20 årig verksamhet. Möjligheterna att bilda en gymnastik - och idrottsförening började diskuteras 1924, och den 17 juni utlystes ett möte med för frågan intresserade. Dessa beslöto då att bilda Broddetorps G. & I. F. och till interimsstyrelse valdes hrr Carl Blomqvist, Hilding Abrahamsson och Erik Svensson. Denna styrelses första uppgift blev främst att ordna så, att idrottsövningarna kunde börja. Snart var man också i gång med att idrotta två kvällar i veckan. Som föreningens initiativtagare nämnas hrr Kurt Dahlén och H. Abrahamsson.
Den första styrelsen valdes i juli, och bestod av: ordf. C. Blomqvist, vice ordf. Folke Svensson, sekr. Erik Svensson, vice sekr. Sven Persson, kassör E. Dahlén och materialförvaltare K. Dahlén. Snart nog antogos även stadgar för föreningen.
På hösten var man redo att anordna de första tävlingarna, då löpning 100 m och 1500 m, höjd - och längdhopp samt spjut och diskus stodo på programmet. De då uppnådda resultaten voro inte dåliga efter dåtida förhållanden, fast våra dagars idrottsmän säkert anse dem tämligen blygsamma.
När idrottssäsongen avslutades under hösten vidtog gymnastikövningarna. Detta skedde med en manlig avdelning, som leddes av C. Blomqvist. Lokalfrågan löstes genom att Ordenshuset hyrdes på förmånliga villkor. Även de nödvändigaste gymnastikredskapen anskaffades.
Det brukar ju vara en tämligen vanlig företeelse att nybildade föreningar ha ekonomiska svårigheter att brottas med. Detta slapp BGIF lyckligtvis undan, då en strax efter dess bildande anordnad fest gav ett synnerligen gott netto. Föreningen var under de första åren t.o.m. så generös mot sina medlemmar, att den bidrog till dessas kostnader för inköp av gymnastikskor. Sedan gymnastikövningarna börjat, gick föreningen med i Västergötlands Gymnastikförbund och efter ett par år även i Svenska Idrottsförbundet.
På vårterminen 1925 började en kvinnlig avdelning gymnastisera, och på hösten startade sammanlagt tre avdelningar, varav en
kvinnlig. Medlemsantalet var nu omkring 40 - talet.
Starten för BGIF blev alltså mycket god med många deltagare i såväl gymnastik som idrott, men intresset för den senare tynade snart bort, varför klubben under sina första år huvudsakligast sysslade med gymnastik. 1928 anslöt sig dåvarande Broddetorps Bollklubb till föreningen, och därmed kom naturligtvis även fotboll med på programmet tills denna programpunkt 1933 ströks.
Falbygdens Idrottsförbund (Falbygdens Idrottsallians heter det numera) var föreningen med om att starta 1934, och därefter blev det verkligt god fart på idrotten. De följande åren tävlades flitigt, och i förbundets mästerskapstävlingar i såväl terränglöpning som fri idrott och skidlöpning nåddes många ärofulla segrar, både individuellt och i lag.
De hittills livligaste verksamhetsåret i föreningens historia var 1941. Detta märktes kanske inte så mycket utåt, då aktiviteten mest gällde den inre verksamheten. Matrikeln upptog då 89 medlemmar, alla aktiva. I gymnastikstatistiken betalade föreningen då andra plats bland distriktets landsortsföreningar med 2124 övningsbesök under säsongen 1940 – 41. Inte mindre än 432 märken erövrades för olika idrottsliga prestationer.
Av de gångna årens verksamhet förtjänar måhända även att omnämnas, att BGIF tillsammans med logen Billingen av IOGT 1935 tillsatte en kommitté för att få uppfört ett badhus, vilket också skedde, sedan särskild badhusförening bildats.
För närvarande är föreningens största svårighet avsaknaden av en idrottsplats, varför idrottarna måste ambulera mellan provisoriskt iordningställda platser. Detta gör givetvis, att idrotten ej når den standard, som annars säkert vore möjligt. Av de cirka aktiva medlemmarna, som utöva gymnastik, vintersport, fri idrott och orientering, är det orienterarna, som spela den mest framträdande rollen. Orienterartruppen, som räknar 15 deltagare, har under senare år gjort många hedrande resultat i såväl större som mindre tävlingar.
Den nuvarande styrelsen består av: Paul Svensson, ordf., K. E. Augustsson, vice ordf., L. Håkansson, sekr., Eskil Johansson, vice, sekr. samt Allan Johanson, kassör, och Gösta Jönsson. Materialförvaltare Lars Håkansson har beklätt sekreterareposten sedan 1932, Allan Johanson började året därpå som vice sekr., var därpå materialförvalt. och kassör sedan 1938. Paul Svensson började 1934 som kassör och har de senaste sju åren varit ordförande.
Under de gångna åren har ordförandeposten innehavts av Carl Blomqvist 1924 - 26, Erik Svensson 1927, S. Bergkvist 1928 - 30 (under senare delen av sistnämnda år var det Henry Johansson), Å. Abrahamsson 1931, R. Orrling 1932, Einar Johansson 193334, K. Sundberg 193536, Henry Johnsson 1937, och Paul Svensson från 1938.
Man må hoppas, att den jubilerande föreningen i fortsättningen får åtnjuta intresse och stöd från såväl en talrik medlernsskara som en intresserad allmänhet - samt bli ägare till en idrottsplats.
Badhusföreningen årsmöte
44 1980 bad under året, varav 876 skolbad och visar en 25 %
nedgång. Till styr mjölnare Lars Håkansson S Sniken, K E Johansson Derag,
Sven Persson Broholm frök Anna Swedenborg, Evald Jonsson Backgården Johannes
Jonsson Backgården magasinsförståndare
Paul Svensson Grevatomten. Och Allan Johansson Munkgården som reserv. Man beslöt
att bedriva propaganda om vad allmänheten går miste om de inte badar. Be
kyrkorådet om mer medel från skolbaden.
Scouterna
Scoutinvigning i Broddetorp.
JT beskriver scoutaktivitet i 4 spalter FT 1928.
Scoutinvigning i Broddetorp 1928
Lördagen den 29 och söndagen den sept. 1928 kommer säkerligen att i minnet stå som stora dagar för de Broddetorpspojkar, som då under synnerligen högtidliga former invigdes till scouter och upptogos som medlemmar i Sveriges scoutförbund. Pojkarna hade givetvis gått med feber i blodet och otåligt väntat på den dag, då de skulle skrudas i de blå scoutuniformerna och undfå tecken och värdighet av scout. Nu då denna stora dag var kommen, stod förstås glädjen högt i tak. Vädret på söndagen blev väl en liten missräkning, men på lördagen var det solsken och på kvällen, då pojkarna invid Hornborga bro hade anordnat ett fältläger, rådde idealiskt väder med månsken och lagom kylig väderlek för att lägerelden skulle få den betydelse den bör ha i ett riktigt scoutläger.
Vid sextiden på lördagskvällen tågade scouterna med flygande fanor och klingande spel ned från Broddetorps församlingshus till lägret vid Brobacken. Främst gick en avdelning av Borås scoutkår, som med sin chef, folkskolläraren Anders Blomgren infunnit sig för att deltaga i Broddetorpsscuoternas invigningshögtidligheter med två svenska fanor i spetsen och omedelbart åtföljd av "musiken", vars glada och eggande paradmarsch blandades med pojkarnas taktfasta tramp tramp. Nu komma de svenske, tänkte jag, så måste, det se ut. Omedelbart efter boråsarna kom Broddetorps eget unga scoutgarde under ledning av sin blivande kårchef, lärare Blomgren. Samtliga pojkar som sig borde glada till humöret och kanske smått stolta också förresten, ej så mycket att undra på heller, då man är ute på världserövrarstråt. Ty vad är väl omöjligt för en pojke och till på köpet en scout? Vi äldre dra gärna ett kritstreck nära inpå oss och inbilla oss sedan, att vi ej kunna komma över detta. En pojke drar inget streck alls utan bara tågar på. Hela världen är hans och inte finns det nå'ra hinder inte. Ånej då, hinder ä bara till för gammalt folk.
Så anlände pojkarna omsider till lägret, där en del förberedelser redan blivit gjorda. En stor rishög ligger där bland annat och väntar på den tändande gnistan. Ledaren ger några order och snart är tältslagningen och kokningen av kvällsmåltiden i full gång. Det är boråspojkarna som för sina "landsmän" vilja visa hur det går till i ett riktigt scoutläger. Snart sprider även läelden ljus och värme omkring sig. Överallt är det liv och fart . Några pojkar bär vatten, andra ved, ett par kockar blåsa eId i "spisen", ty på äkta lägervis. vill det naturligtvis inte ta eld först på. Men inga sura miner för det. En boråsscout demonstrera tältet för mig och en annan intresserad och förklarar att det är ett utmärkt turisttält när man på somrarna är ute och far. Då bor man både billigt och hälsosamt. Säkert. Vida bättre än att ta in på ett kvavt hotell. För en verklig friluftsmänniska bli nämligen de flesta hotell lite kvava. I tältet finns det rik tillgång på solmättad luft, förutom det särskilda behag som vistelsen i ett tält alltid medför. Det vet varenda småpojke, som i brist på ett bekvämt tält likabra tältar med en gammal rock eller filt. Vem känner väl ej igen sig sen lyckliga pojkdar.
Medan potatisen och nyponsoppan koka, samlas scouterna kring lägerelden, där boråspojkarna föredraga några samlingsrop, marscher, glada visor, bland vilka den engelska scoutvisan "För Clemontine" eller vad den nu hette väl klingar lite utländsk i våra öron. Stackars Clementine! Så sjöng man svenska igen och ett par boråspojkar spelade ett stycke för fiol. Men lägerprogrammet bjöd även på mera allvarliga saker, såsom demonstration av livräddning vid drunkning m. m.
Så skulle man då äta kväll. Det var skinnpotater och köttbullar samt nyponsoppa. Pojkarna fingo bänka sig kring lägerelden och det såg verkligen trevligt ut. Dylikt sätt att äta kvällsmål ger säkert god aptit. Så tyckte åtminstone jag. En välvillig boråsscout räckte mig nämligen en tallrik och kniv fick jag låna av en annan och så fick jag delta i måltiden. De må sägas att det smakade förträffligt. Aldrig hade jag kunnat drömma om att ligga vid Hornborga bro en månskenskväll och spisa potatis och finfin nyponsoppa kokade av pojkar från Borås. Men inget tycks vara omöjligt här i världen.
Det var som i en liten saga, vilken ej förlorar på att berättas om igen. I denna romantiska och typiska Hornborgabygd hade några medlemmar ur den världsomspännande orgisation, som scoutrörelsen företräder, för en stund slagit ner sina bopålar och lägereldens mulna flammor lyser kring samma romantiska bygd i kapp med månskenet. Läkerelden sprakar och gnistorna, stiga högt mot himlen, en symbol för en verklig scout: en som stiger uppåt i andligt och ideelt avseende men ock lyser och värmer de människor, som vandra på livets skuggsida, där de kalla vädren blåsa. Ja, nog blåser det mer än kallt, över världen och mänskoliv och många hjärtan förtvina. Nog behöves ljus och värme. Jag kände på mig att här kring denna lägereld i kväll i unga hjärtan tänts en gnista vilken kan bli till en hänförelsens el, som skingrar dysterhetens och slöhetens mörker i kalla människosjälar och lär dem att åter hoppas och
Jag väckes ur mina funderingar av kårchefens order till samling. Dessförinnan borde allt på platsen i den mån ske kunde, vara i ordning. Scouter få aldrig skräpa ner.
Så kom uppställning och parad för fanan, varefter ledaren höll ett kärnfullt tal till scouterna, erinrande om de plikter som äro förbundna, med en god kåranda. Därpå följde korum.
Så skedde avmarschen från lägret under övliga scoutformer: svenska fanan i teten, musiken och pojkarna och sedan vi andra, som haft glädjen vara med på ett hörn. Pojkarna trampa så taktfast vid trummans virvlar. - Framtidens Sverige, det unga och starka, det sega och kärnfulla - det som i ädel tävlan ska göra vad vi andra ej förmådde - tänkte jag. Ty vad är väl omöjligt för en pojke och till på köpet en scout? Tramtaram!
På söndagen bevistade samtliga scouter gudstjänsten i Broddetorps kyrka, varvid chefen för Borås scoutkår, folkskollärare Anders Blomgren predikade högmässa.
Kl. 3 em. började i församlingshuset den egentliga invigningen av scouterna, vilken blev en högtidlighet av första ordningen. Efter avsjungandet av en psalm hälsade lärare Blomgren, Bolum, kårchef vid Broddetorpsscouterna i ett anförande de närvarande välkomna, varvid han särskilt vände sig till boråskamraterna med ledare vilka haft vänligheten att komma och genom sin närvaro ge glans åt dagens fest.
Lärare Anders Blomgren, Borås, höll därpå ett intressant föredrag om scoutrörelsens innebörd och syftemål. Hela rörelsens program kan uttryckas i ett ord: karaktärsdaning. Den vill scoutrörelsen söka bibringa pojkarna på ett sätt som stämmer överens med deras kynne och läggning. En pojke kräver verksamhet och inget är då lyckligare, när det gäller att söka få in honom på rätta vägar, än att ställa honom inför praktiska uppgifter, där kristendomens höga ideal och tjänande kärlek bli de bärande principerna för samvaron såväl inåt som utåt. Han får även ute i lägerlivet tillfälle att uppöva och befästa de egenskaper, som äro så ovärdliga för en sund livföring: raskhet, viljekraft, beslutsamhet, och hans blick riktas genom den levande kontakten med naturens rika värld på storheten och skönheten i Guds, skapelse och därmed också överhuvud på allt stort och skönt och ädelt i livet. För detta arbete scoutrörelsen sina egna metoder, mot vilka, man ibland invänt, att de äro allt för mycket militäriska m. m. Men ordning och reda måste, i alla fall finnas i systemet och detta måste också tilltala pojkens sinne för romantik och äventyr.
Att scoutrörelsen är livskraftig visas av dess utbredning inom skilda länder, där ofta kyrkan tagit den i sin tjänst. I England, rörelsens hemland - fordras som villkor för tillträde till prästämbetet bl. a. att man dokumenterat sig som en god scoutledare. I scouternas valspråk: Varen redo! innefattas ju också hela, kristendomens grundtanke: kampen mot allt som drar nedåt och förstör.
Efter det med spänd uppmärksamhet åhörda föredraget vidtog kaffeservering, varefter själva invigningen vidtog. Under tonerna av en marsch tågade scouterna in med fanor i teten. Det var ett, synnerligen högtidligt ögonblick och man behövde ej vara någon särskild psykolog för att se att det hela starkt grep den församlade menigheten. Hela invigningsakten blev också den vackraste högtidsstund och säkert var det fler än en bland åskådarna och åhörarna, som av hjärtat önska de att de unga scouterna ute i livet skulle ha vilja och styrka nog att hålla det stolta löftet: aIItid redo!
Sedan pojkarna smyckats med scoutmärket höll ledaren ett tal till dem och förklarade dem invigda till scouter.
Den vackra högtidligheten, som i betraktande av det ruskiga höstvädret övervars av en ganska, stor menighet, avslutades med tal av kyrkoIherde Lindholm och psalmsång.
Det är alltid glädjande när människor enas om att söka göra det goda. Världen är så full av bitterhet och hat. Mörkret behöver skingras och strålar av sol bryta fram. Tjänandets och broderskapets evangelium behöva bli verkliga ledstjärnor för oss människor, inåt och utåt. Scoutrörelsen är förvisso en strävan i denna riktning. Att se en skara ungdom fylkas under dess fanor och lova att kämpa för dess ideal måste glädja varje ungdomens och bildningens vän.
Scouter! Varen redo! J. T.
|
