Hornborgasjön och dess sex sänkningar

Vi följer Hornborgasjön från 1800-talets början, dess märkliga dokument kring makt och människor åtföljda av åtskillig domvilla fram till våra dagar och refererar debatter som varit och är. Följ med Gustaf Kolthoff när han upptäckte sjön i slutet av 1800-talet och jämför med dagens Hornborgasjön.

Häradshövdingen Wilhelm Lemchens  

skrev 1892 en sammanfattning av de tre första sänkningsförsöken av Hornborgasjön blott några år innan Jönsson och Ekberg drar igång på nytt.

P O Swanberg

Lär känna P O Swanberg och hans insatser för ornitologin och Hornborgasjön! Här i samarbete med Holger Johansson.

Trätornas Träsk

är en musikteater med sjön och P O Swanberg i centrum. Manus och regi Dag Norgård. Premiären var i Skövde den 6 mars 1999.
The tragic story about the lake has now become an opera. The music, the atmosphere, the spirit of the lake was there. The libretto is a true story about the lake and P O Swanberg.

Vindtäktsförsök av Hornborgasjön

Den lokala centern försökte gå till attack mot Sveriges och Europas förnämsta fågelsjö.

Poesi kring Sjön.

Här kommer vi att publicera dikter, folklore, saga och sägner i och kring sjön. This is poetry, sagas and folklore in and around the Lake Hornborga.

Rudolf Söderberg.

Vi skall också lära känna Rudolf Söderberg, som även han har ägnat sjön sin omsorg och förutan hans insatser ingenting hade kunnat räddas.

Stenåldern runt Hornborgasjön.

Här kan Du lära om stenåldersmänniskan vid sjön och om mannen, som visar vägen till vår historia.

Storslam bland tranor.

Hela västra sidan av Hornborgasjön är inblandad i grova övergrepp på sjön, där vi lär att människan inte lärt av historien. 

Storslam i Hornborgasjöns 200 åriga krönika.

Hornborgasjön tidigare kallad Lunden betraktades som en av världens förnämsta våtmarker. Den ligger mitt i Västergötland i Sverige och besöks årligen förutom av från södra Europa återvändande tranor även av hundratusentals transkådare från världens alla hörn.

Under 1800 talet genomfördes tre sänkningar i ett vällovligt försök att utöka jordbruksarealen för en då ökande befolkning. Pehr Tham på Dagsnäs började och lyckades få med sig åtta wälborne herrar för ett försök. Man misslyckades skändligen förstörde en qvarn, och initierade den första rättegångsprocessen med stiftaren av Veterinärinrättningen i Skara min mecenat Peter Hernqvist. Vad Tham däremot lyckades med var att införa en kunglig förordning, som tvingade fattiga bönder på öst och sydsidan att vara delaktiga i kommande sjösänkningar.

Kungl. Maj:t initierar nästa försök, som även det misslyckas och på 1870 talet vill de båda brännvinspatronerna på St. Bjurum och Dagsnäs driva igenom en sänkning med ett aktiekapital på 350 000 kr, som efter 4 år sinar och blott leder till en mindre sänkning, som sjön strax tar igen. Kostnaden motsvarade taxeringsvärdet för de stora godsen på västra sidan om sjön. Följden av detta blev dikningslagen, som krävde att vinsten i mark skulle vara minst dubbelt så stor som insatsen.

Det dröjer inte länge förrän det lukrativa brännvinet kräver mer mark. Bakgrunden är Jönssons uppodlade mark som vid mineraliseringen sjönk ihop och förblev sur, vilket krävde mer dränering. En ingenjör vid namn Sjöberg projekterar, kalkylerar och manipulerar genomförandet, på så sätt att en 30 årig rättsprocess med qvarnägarna initierades. Det tar närmare 20 år att genomföra sänkningen av denna gigantiska qvarndamm. Förlusten blir 5 gånger insatsen alltså en felkalkyl på en faktor tio. Ett tungt ekonomiskt hand lägges i början av förra seklet på gårdarna runt sjön och många småbönder tvingas göra sig av med mark för att ersätta en sänkning, som påtvingats dem. En ny lag vattenlag kommer till under denna period återigen initierad av misslyckandet. Hornborgasjön är därmed initiativtagare till fram till nu tre lagstiftningar få vattenområdet.

Efter 30 år av tvister kom en befriande dom 1932 från Högsta Domstolen, som krävde att sjön skulle återställas. Men den tjänsteman, Herr Turén, som skrivit under domen, kontaktar genast Dagsnäs. I stället för en sänkning ordnade man med pengar från riksdagen, åkte runt och trugade qvarnägarna, som motvilligt gick med på en förlikning, som slutade i att man på nytt sänker sjön 1933. Sjön växer helt igen och dör. Patron på Dagsnäs som i följande vattendom ålades att skapa en s.k. Vallsjö (en liten rest av den gamla sjön), struntade även i detta, gräver en blindkanal, som totalt dränerade sjön. Fallägarna gav upp och flyttade sina industrier till Skara.

P O Swanberg avslöjade skändligheten och kammarrättsfiskalen försökte få rättelse på dessa oegentligheter. En HD dom 1962 friar patron och sänkningsföreningen och tvingade motparten att betala. En av högsta domstolens ledamöter är ordförande i Svenska Naturskyddsföreningen ! 

Att oskyldiga bönder på östra sidan som inte vann något på sjösänkningen får draghjälp av Swanberg som skriver till kungen. Det blev början till försöken att restaurera, som resulterade i ett förslag 1973, som regering riksdag godtog med kostnader och allt, och som vattendomstolen ämnade godkänna. Då dök Statens Naturvårdsverk upp och vill genomföra restaureringen, men efter 10 års ytterligare utredande och en studieresa till Amerika beslutar man sig för att sänka ambitionerna till blott hälften. Den ekonomiska och politiska situationen hade hunnit utvecklats i sådan riktning att en planerad restaurering till 1800 talets vattennivå var ogörlig. Efter manipulering av opinion och den tidigare prisbelönta utredningen nöjer man sig med blott 80 cm. Först ville politikerna med stöd från lantbruksnämnden halvera sjön på längden, men sedan gick man med på en halvering av höjden.

Sjön blev naturvårdsområde och får god reklam. Man matar tranor och turisternas antal över tranorna som rastade är mer än tiofaldigad. Tranan blev en nationalsymbol för svensk naturvård, och Västergötlands turistikon. 2008 river man gamla fågeltornet och ersätter det med ännu en pagod och utsiktsplats för fyra miljoner.

En bejublad musikteater TRÄTORNAS TRÄSK om sjöns historia blev för mycket för naturvårdsverket, som snabbt efter premiären avvecklar sitt ledarskap och lämnar över till länsstyrelsen, som från Göteborg kom att leda den vidare utvecklingen.

Men så kommer nya attacker från gårdarna i väster. Nu skall vi göra pengar på vår mark, när vi inte längre får göra brännvin, säger nya ägarna på de stora godsen. Vi häller ut kommunernas avloppsslam på våra åkrar. Att gödsla 7 och 70 falt ger god ekonomi, då patronerna omsätter minst 400 kr för varje emottaget ton. På övergivna torvåkrar från 1800 - talets dikningsarbete, väl skyddade av tillträdesförbud inom fågelskyddsområde, har så kallade viltåkrar anlagts. Där skall älgar beta och ge nöje åt gästande jägare. En välmotiverad åtalsanmälan läggs ner. Det finns ingen bestämmelse om att deponera en 70-års giva på kommande viltåkrar. För 70 år framåt är fosfortillgången säkrad för älgarna och ett enskilt projekt genererade 2 - 3 miljoner kronor. Egentligen är man inte intresserad av näringsvärdet utan bara av slammets mullbildande egenskaper. Bra affär för 19 ha mark. Vi väntar på nya initiativ från riksdagens miljöutskottet och naturvårdsverkets författningssamling. Kommer Hornborgasjön åter att bli den sjö som tvingar fram ny lagstiftning om naturvård och vattenhantering, som därmed skulle vara EU:s vattendirektiv mer följsamma.

Respekten för Hornborgasjön och dess naturvärden har i 200 år satts på skam och förra seklers brännvinspatroner, som gjorde vad de ville, har ersatts av dagens slampatroner, som gör stora pengar på kommunens gråa guld. Vad tranorna tycker verkar inte intressera varken opinion, myndigheter eller förövare.