Upplev
Revival
Trätornas Träsk
Torsdagen den 4 april kl 1800
Stifts och Landsbiblioteket i Skara
För 13 år sedan spelades Trätornas Träsk
Skaraborgs egen Musikteater.
Handlingen utspelar sig kring Hornborgasjön
och de konflikter, som redan då präglade
debatterna i vårt län.
Medverkande
Ingah Lill Wagelin,
Eva Ahlberg, Per Larson, Lars Hjertner,
Susanne Lind och Göthe Norehäll.
Fritt inträde.
Läs mer om bakgrunden
på www.vesan.se;
Sveriges största naturvårdsprojekt vid gravens rand.
Insändare våren 2013
Projektet Hornborgasjön började för över 210 år sedan och de senaste
kapitlen skrivs i dagarna sedan miljödomstolarna underkänt
Naturvårdsverkets restaureringsarbete.
En godkänd utredning från 70 talets mitt refuserades av markägare och
lokala lantbruksnämnden sedan man försökt att halvera sjön på längden. Man nöjde sig med att halvera den på höjden i stället.
Utredarna avvisades och Naturvårdsverket tog över och genomförde en ny
utredning och nonchalerade de vetenskapligt utprovade
restaureringsförslagen och satte igång på egen hand utan handledning.
Verkets förste chef ångrade sedan offentligt detta tilltag.
Följden av utebliven (av utredningen) rekommenderad höjning var att en
oskyddad strandlinje lämnades öppen för erosion. Mossjorden mineraliseras
och omvandlas till gyttja och blir obrukbar för odling och beten. Ingen
hänsyn togs till efterföljande debatt. En musikteater för 13 år sedan
belyste problematiken, men det dröjde till hösten 2011 innan böndernas
klagan vann domstolars gehör.
Böndernas klagorop klingar fortfarande ohörda sedan Naturvårdsverket
gömmer sig bakom en förlängd prövoperiod.
Områden som riskerar att vara skadade och utgör alltså
skillnaden mellan de två val man stred om på 80 talet.
Drömmen sådan man såg den 1970 och hur det ser ut i dag
2012. Sjön är död!
Oron runt sjön har föranlett miljö och jordbruksutskottet att besöka
bygden. Vad man inte vet är att all vass har försvunnit, att fåglarna
borta och bottnen är död på grund av den misshandel som skedde genom
naturvårdsverkets ingripande. Det hade man ingen aning om trots klara
prognoser redan på 70 talet och den efterföljande hetsiga debatten och
sveken från etablerade naturvårdsorganisationer (SNF och SOF). Kvar blir ruggande gäss
och trandansbesökande turister som i tusental besöker de etablerade
turistanläggningarna.
Klagande bönder finns runt sjön längs stranden i den ofullständigt
restaurerade sjön.
Hur man skall kunna reparera dessa av myndigheter och politiker
söndertrasade drömmar om en blomstrande fågelsjö kan inte lägre låta vänta
på sig. Men sjön har med poesins och Huldrans hjälp låtit förstå att än är
det inte för sent. Sjön väntar bara att få ta tillbaka den strandlinje som
den berövades med början för över etthundra tio år sedan. Naturen tar
tillbaka, naturen tar tillbaka så har alltid skett vid denna förtrollade
sjö.
Eftersnack april 2013
Röster har höjts att åter sänka sjön till den nivå det var
innan restaureringen började. Konsekvensen av detta blir att den i så fall
skadade strandlinjen kommer att försumpas om ett antal måhända tiotalet år
och vi befinner oss i samma prekära situation som vi nu kan se
konsekvensen av.
Ett alternativ är att i stället höja sjön till den nivå
som godkändes efter utredningen 1973. Därmed skulle vi kunna nå fast mark
och sjön skulle ha chans att klara åtminstone strandlinjen. Problemet är
att botten är den dödaste sjöbotten i Sverige och det skulle krävas
omfattande åtgärder för att få den levande och syrsatt igen. En kostnad
som är omöjlig att politiskt idag genomföra. Det skulle SNF och SOF ha
tagit med i bejakandet av att sänka ambitionerna. Se mer denna analys som
Swanberg skrev på sin ålders höst.
|
Debatt 2012-2017
