Vi börjar med en debattartikel som inledde en Kulturvecka i Kapellet i
Hornborga.Det jäser i Hornborgasjön, ett brännbart ämne
Hornborgasjön lider av gasbildning och vätskebrist. Är Hornborgasjön sjuk ?
Söndagen den 12 augusti 2001 inleds en kulturvecka i Kapellet i Hornborga
med två föreläsningar om närbelägna Hornborgasjön av två forskare i
världsklass.
Först ut är Sven Björk professor i sötvattenslära, limnologi ifrån
Lund. Han ansvarade för den limnologiska utredning, som initierades av P O
Swanberg. Utredningen låg till grund för den restaurering riksdagen godkände
på 70 talet, men som Naturvårdsverket refuserade. Denna process lärde vi känna från bygdens egen musikteater Trätornas Träsk, som spelades för nu
drygt 2 år sedan.
Hur mår vår omtalade patient nu efter över 25 års behandling, och vad har
egentligen hänt ? Patienten får själv berätta genom de två forskare som nu
besöker oss och svaren får vi kanske nu på söndag i Kapellet i Hornborga. Kapellet som med sitt läge mitt i Hornborga by under 130 år följt
människornas och sjöns öden.
Mycket fisk och mycket fågel försvarar sig Sveriges Naturvårdsverk. Tranor
och turister i aldrig tidigare skådad ström passerar sjön och fiskekortförsäljare gnuggar händerna i takt med stigande försäljningssiffror, men
är detta bra mått på sjöns tillstånd. (Senaste åren har vi noterat en kraftig
tillbakagång i fiskebestånden)
Men hur mår då vår patient egentligen ? Sven Björk sjööverläkare kommer
att förtälja om hur planen på 70 talet växte fram, hur undersökning av
sjön gick till, hur man prövade olika metoder att rehabilitera den alvarligt
sjuka patienten. Ny teknik prövades och omfattande storskaliga insatser gjordes
för att få patienten på fötter och därmed trygga ett för tidigt åldrande,
så att vass och starr överväxten inte skulle infektera sjön på nytt efter
planerade operationer och ingrepp.
Klara ordinationer gavs på 70 talet och patienten och den som stod för
kostnaden, riksdagen var överens! Man ville inget hellre än att få en frisk
patient, med friska stränder, vassruggar och vatten och staten skulle avhända
sig ett ansvar, som tidigare tjänstemän och domstolar gjort sig skyldig till.
Men sjööverläkaren kallades till andra projekt och sjuka sjöar världen
över, i Tjeckien, Tunisien, Sydamerika, Iran, Tibet och Kina. Sverige
exporterade sitt förvärvade kunnande till andra länder i detta svårgripbara
ämne, som rör vatten och växtlighet. Naturvårdsverket fick i uppdrag att
ansvara för återanpassningen efter 200 år av limnologiska missgrepp och
överlät uppdraget till en nyutexaminerad kandidat på området, som underlät
att följa sin överordnades ordination utan förmådde verket att allvarligt
skära ner på behandlingen. Att bara se till patientens yttre med ökat antal
fåglar och turism blev ledstjärnan. Vätskebrist och att inte gå till botten
för att ge bot har gett alvarliga biverkningar, som vi nu skall få ta del av.
Dålig cirkulation, syrebrist, ämnesomsättningsstörning ger problem. Som tur
är så har de senaste årens rika nederbörd lindrat sjöns besvär något,
men kommer några normalår vad gäller flöden så kommer patienten förvisso
att visa kliniska tecken på ett accelererande åldrande och de insatser som
hittills kostat över 200 milj. kronor att ha gått till spillo.
Avföringsproblem med ökade utsläpp av närsalter och detritus har fått Flian
och Lidan och slutligen Vänern att reagera.
En generation har förflutit sedan rehabiliteringsarbetet började och Sven
Björk berättar vad som har hänt.
Siegfried Fleischer docent från samma universitet har arbetat med
omsättningsprocesser i våtmarker och har under de senaste åren följt
Hornborgasjön och vet att berätta om det vi inte ser men kanske kan ana,
bottnarna.
Han har lyft upp bottenfrågorna till ytan och kan genom analyser följa
bottnarnas hälsa genom gasprovtagningar och kan presentera resultat, som inger
alvarliga farhågor inför framtiden. Är det en fågelsjö eller Sveriges
största kompost kan man fråga. Den dåliga cirkulationen i kombination med
andra faktorer skapar en nedbrytningsmiljö, som ger stor gasavgång av bl.a.
metangas, som genom sin enorma mängd är ett miljöhot med sin påverkan på
vår atmosfär. Ett i sanning brännbart ämne !
Som konsekvens stiger bottnarna, sjön grumlas med dålig syresättning. Att
maderna samtidigt sjunker på grund av mineralisering blir som att vända ut och
in på sjön. Akut syrebrist hotar ständigt och sjön och sjöbottnen har inte
blivit den kemiska närsaltsfälla, som vi hoppats på utan den spyr ut sitt
överskott till Flian, Lidan och Vänern. Ansamlingen av syretärande
växtrester skapar en gasutveckling av störande växthusgaser, som vi inte
tidigare känt till, och medför störningar i Flian. Härtill kommer
störningar i form av helt oönskad frisläppande av växtgödande fosfater, som
ökar växtkraften och föroreningar i mottagande vatten i sista hand Vänern.
Ny teknik och ny metodik ger oss nya kunskaper, som vi måste väga in i
bedömningen av Hornborgasjön.
Söndagen program bjöd därför på ny kunskap om Hornborgasjön och redan
följande tisdag kom en svidande uppföljning av Per Lundgren, limnolog skolad i
Uppsala, som följt rester av den gamla Sjösänkningsföreningens juridiska
kamp, nu paradoxalt för att rädda vad som är kvar av Flian, innan den slammas
igen av avfallsrester från sjön. Som expert har han mätt och följt vattnets
kvalitet sedan många år och har oroande fakta och omdömen att delge
vårdarna.
En ny rond i sjöns 200 åriga sjukhistoria är inledd och receptet hur man
behandlar sjuka sjöar skulle kanske enligt Valfrid Paulsson inte ha
anförtrotts Sveriges Naturvårdsverk.
2000 talet-2017
