På denna sida diskuterar vi

• Vattenteknologi Prof Hällström KTH yttrar sig.
• Om hur det gick för älgarna.
• Om en kommunalordförande hembygdsvårdare Johan Törnbergsson i Bolum socken

På underliggande nivåer berättar jag om

• Christer Friberg som har antecknat om sjön
• Om växtligheten i Hornborgasjön
• När PO tänder till och satsar sitt liv för Hornborgasjön

Vattenteknologi

ur ett föreläsningsprogram från KTH 1945 av professor Bo Hällström.

Hornborgasjön är Sveriges största sjösänkningsföretag, förr en rik fågelsjö nu ett oframkomligt och ogenomträngligt obrukbart träsk.

En sjösänkning är det mest genomgripande torrläggningsföretag man kan tänka sig. Antingen skall högvattenståndet sänkas eller så skall sjön totalt torrläggas. Sjöbotten kommer att genomkorsas av en genomrinnande å. Resultatet kan bli en markförbättring eller att man tillskapar ny mark, som tidigare varit sjöbotten. Vid båtnads bedömningen måste dock hänsyn tagas till den försämring som uppstår på mader, som tidigare årligen översvämmats och som därmed tillskapar goda fuktighetsförhållanden och näringstillförsel. Men dessa marken blir inte åker och dess värde, som ängsmark kan gå förlorad genom sänkningen. Sjösänkning kan därför för mången jordägare vara till större skada än nytta.

Utloppet måste vidgas och dikning av även låga marker som sjöbottnen måste till. Avloppet måste breddas för att vatten skall kunna avbördas med minsta möjliga höjning av vattenytan vid vårfloden. En sänkningen av en sjö innebär också inlösen av i anspråk tagen fallhöjd. Sjösänkning medför alltid att vattenvariationerna blir större, högvattenföringen blir större, flödena avrinna fortare, vilket medför att lågvattenperioderna blir längre och lågvattenmängden minskas. Den naturliga magasineringen som alltid sker i en sjö går förlorad. Skador uppstår därför alltid nedströms, men kan motverkas genom dammreglering av utloppet. Flians fallhöjd ner till Lidan en sträcka på tre mil är 76 meter, varav 52 meter utnyttjats.

Under perioden 1804-1943 har minst 1300 hektar vattenskadad mark torrlagts och minst 700 hektar av sjöbotten är torrlagd, och 450 hektar av sjöbotten ligger i nivå med lägsta vattenytan. Tekniskt skulle man bygga en damm, som reglerade vattnet inom bestämda gränser för att erhålla en reglering av sjön som skulle kunna godkännas av vattenverksägarna. Detta kom i konflikt med att sjöbottnen åter skulle översvämmas och vissa högre marker skulle inte kunna nyttiggöras.

Hellström försöker förklara

Med en dämningsgräns på +5.80 och utnyttjandet av magasinet under denna nivå kompenseras den naturliga magasineringen. En tappningsplan har tre huvudvillkor.

1. I början av en lågvattenperiod skulle tappningen vara relativt stor i förhållande till en kortare lågvattensperiod.

2. i slutet av en lågvattenperiod bör tappningen vara liten för att magasinet skall räcka.

3. under vinter och vår får tappningen ej vara större än att magasinet blir fullt vid vårflodens slut.

Lågvattenperioden inträffar normalt under april - december. Man konstaterar att sjösänkningen medförde ökad högvattenföring och minskad lågvattenföring, vilket vattenverksägarna fick erfara varom konflikten handlar.

Vindes inverkan på vattenstånd och vattenavbördningen är stor i grunda sjöar, och dess inverkan efter sänkningen av Hornborgasjön var till stor nackdel för fallägarna. Flian sinade vid västliga vindar och bottnarna blev frilagda. Östliga vindar å andra sidan medförde kraftigt ökat avflöde. En måttlig västlig vind kunde vid lågvatten förhindra ett avflöde, som dock till del kunnat kompenserats med grävda bottenkanaler.

En reglering skulle

• öka varaktigheten av högvattenståndet under isperioden, vilket skulle gynna isens erodering av strand zoner och

• minska varaktigheten av lågvattenståndet under vegetationsperioden, vilket skulle dämpa igenväxningstakten.

Lågvatten perioderna inträffade under september till december efter sänkningen 1912, d.v.s. efter vegetationsperioden.

År 1927 genomförde länsstyrelsen en utredning för att ge svar på frågan om jordägarna kunnat tillgodogöra sig sänkningen. Avloppskanalerna visade sig ha slammat igen, så att vatten nivån var 0,9 m högre vid Bjurum än vid utloppet vid Flian. En framgångsrik sänkning skulle ha krävt ett underhåll av kanaler för ett bestående markvärde. I stället hade sänkningen inneburit ruin för många jordägare. Sjöbergs idé om att fallägarna skulle ha blott glädje av sänkningen gjorde att han ej kallade dem. (ett argument som få idag tror på)

Hornborgasjöns sänkningsförening 1945

bildades i Skara 1945-09-29 och utgjordes i stort av femte sänkningsföretagets dåvarande styrelse. Enl §1 skall den omfattas av företag som fastställdes av 1902 års syn. Advokaten Ewert Storm som var föreningens ombud som meddelade tätt som oftast att medlemmarna var skyldiga att rätta sig efter denna paragraf. 1954 stipuleras vidare att föreningens medlemmar ej hade att ta del av handlingar äldre än 10 år. Bonden runt sjön var därför prisgiven åt beslut som han inte kunde påverka.

Tragedi i Hornborgasjön. Sju älgar drunknade i kanal.

ett urklipp från Skara Tidning 1948-04-21.
Den som en härlig söndag under våren ställer sina steg till Orenabb eller till Hornborgasjöns forna stränder mötes av en ljuvlig anblick – blommor spira upp ur gräset och träd och buskar står mitt i lövsprickningen – skriver en tillfällig meddelare. Men fortsätter man till den uppmuddrade kanalen mötes man av en scen som låter en förstå att här utspelats en tragedi i djurens värld. På en kort sträcka av kanalen ligger inte mindre än sju drunknade älgar. Man frågar sig om sådant verkligen ska behöva hända. Kunde man inte på vissa ställen dosera kanalkanterna så, att djuren som gått ner sig i de nymuddrade kanalerna, kan komma upp. Som det nu är blir de kvar i vattnet.

Holger Johansson har fångat en älg i Dagsnäs - Mårbyskogen.