Allan Johansson i Munkgårn var uppe på Mudderverket, som lär ha
stått vid Blindkanalen lär ha fotograferats 1932-12-04.
Bertil Ekberg drivande
i Hornborgafrågan
I vattendomen fastställdes att en klar vattenspegel skall såvitt möjligt
bevaras i sjöns norra del, Vallsjön. Samtidigt gav man tillstånd till
Härlingstorp och Uddagårdskanalerna, med villkor att en vall skulle byggas och
underhållas mot den nordöstra delen av sjön.
Men redan 1932 var mudderverket inne på blindkanalens område varvid
ovanstående bild togs. Här skulle sedan Storeklaren komma att skapas, men
kanalen var redan grävd 1932. Bilden från R Söderbergs bok Hornborgasjöns öden
som fågelsjö, men när bilden togs är för närvarande oklart.
juni 1933 från sjöns centralparti med få säv och vassruggar. Sjöbotten som går
att åka skidor på tack vare blindkanalen och extrem torka. Igenväxningen gick
sedan explosionsartad. Troligen Frille som åker skidor i gyttjan.
Den föreskrivna vallen som skulle vara fullbordad till 1937 kom aldrig till
utförande.
Från Vallsjöns djupaste parti hade tillskapats en blindkanal utan domstolens
hörande och det redan före domen 1933. Den skulle igensättas.
Huvudkanalen med tillförande Blindkanalen i bildens vänstra
kant.
Kanalerna vidgades under 40 talet vilket ökade genomströmningen.
Bertil Ekberg kallade till möte 1948 vid tre tillfällen där naturskyddets
representanter var närvarande tillsammans med lantbruksingenjören Sven Hallin.
Bertil lovade då att kanalen skulle igensättas så fort mudderverket var klart
med Härlingstorpskanalen, samtidigt som man ville låta vattnet från denna
kanalerna passera Vallsjön.
Bertil ogillade att naturskyddet höll kammarfiskalen underrättad om vad som
förevarit och därpå följande uteblivna åtgärder. Efter 1,5 års utebliven
reaktion skrider kammarfiskalen till aktion med krav på åtgärder före september
1950. Kungliga Vetenskapsakademin med krav på att blindkanalen skulle sättas
igen då den står i strid mot vattendomen och starkt främjar igenväxningen.
Augusti 1952 sammanträder vattendomen i Skara med dom 1950-10-17, med den
till synes egendomliga formuleringen att VD medger att föreningen avstänger
blindkanalen. Detta förklaras av att det var Ekberg, som stod för ansökan och
domstolen hade att välja mellan att tillåta eller icke tillåta åtgärden. VD 1933
hade ju ålagt föreningen att lägga vall på blindkanalens plats. Detta kloka
beslut kom efter fyra års utredande.
Blindkanalen 1953-10-29 Dammtröskeln på 4,99. Nivån i blindkanalen +4,96 och
i huvudkanalen +4,85.
Holger tog bilden 1954-06-02 av dämmet, då man uppmätte en
nivåskillnad om 60 cm.
Att sen blindkanalen igensattes först efter årsskiftet 53-53
är en annan sak. Jag vet dock att berätta att det var bröderna Krantz i LarsNilsgårdarna Bolum som verkställde arbetet
med att skapa dämmet. Fördämningen av kanalen byggdes på eftersommaren 1953, med påtagliga effekter
redan på hösten.
Blindkanalen maj 1957. Kanalen grävdes redan 1932 och fram
till sommaren 1953 tjänstgjorde den som avtappningskanal från Vallsjön.
Uddagårdskanalen med Ytterberg till höger och Bjelluma nabbe i
fonden. Man kan ana den vall
som innestängde Vallsjön. Bilden tagen 1954-07-11.
1954-07-11 samma motiv men nu med Ytterberg till vänster. Ekberg
anser att detta är den färdiga vallen.
Träskskogen ute i sjön vid Blindkanalen men vi får se när den
togs
Turén försvarar
sig
mångordigt 1959 inför en HD dom, som kom 62 tilltaget med Blindkanalen sålunda. Till sist ett par ord om
den så kallade Blindkanalen. Om dennas tillkomst har föreningens ordförande
uppgivit att han vid något tillfälle under hösten 32 uppringts av förlikningsman
Nordin med anmodan att låta det i sjön arbetande mudderverket göra en
förbindelse mellan Hornborgakanalen och sjöns djupare del för att övertyga
fallägarna om den tillämnade kanaliseringens nytta. Jag har icke något säkert
minne av att förlikningsmännen dryftat denna fråga, men med hänsyn till att
tanken på Härlingstorpskanalen uppkom på ett tidigt stadium av
förlikningsmännens överläggningar och det låg nära till hands att företaga ett
förberedande prov till utrönande av vad en sådan kanalisering kunde betyda,
finner jag det högst sannolikt att saken varit på tal. Med hänsyn till de vid
denna tid rådande förhållandena håller jag också för före att ingen då räknade
med att än att den sådan provkanalisering kunde vidtagas utan att andras
intressen träddes för nära. Då nu Ekberg uppger att han någon gång i slutet av
sept. 32 upprings av Nordin och anmodas upptaga en provkanal finns ingen
anledning att ifrågasätta annat än så skett. Av bevarade anteckningar om
förlikningen sammanträden framgår att förlikningsmännen sammanträdde i Skara
32-09-22--23 och enär arbetena med provkanalen skall ha påbörjats före månadens
slut bör projektet hava förts på tal någon av nämnda två dagar. Att förlikningen
på eget bevåg skulle ha upptagit provkanalen finner jag emellertid osannolikt.
Av vad jag senast anfört synes det mig vara riktigast att man i förevarande mål
utgår från att provkanalen upptagits på tillskyndan av förlikningsmännen eller
deras tekniske ledamot. I enlighet härmed för föreningen icke utsättas för
misstankar att hava handlat egenmäktigt i fråga om kanalens upptagande. Ej
heller synes det mig föreligga anledning att misstänkliggöra utnyttjandet av
denna kanal. Sedan förlikningen väl förts i hamn och septemberdomen vunnit laga
kraft kan det näppeligen ha legat i föreningens intresse vare sig att hålla
Blindkanalen öppen eller förhala skyddsvallarna färdigställande.
Motbakgrunden av nu lämnade redogörelsen för händelseförloppet vid
förlikningsförfarandets inledande och fullföljande kan man ej undgå att ställa
sig tveksam till värdet av den av kammarkollegium mot föreningen anhängiggjorda
rättegången och man får frågar sig om icke naturskydd synpunkterna för vilka
även föreningen säkerligen hyser stor förståelse bättre hade kunnat tillgodoses
i annan ordning än i en rättegång som syftar till att rycka undan grunden för
det med så stor möda och så mycken penning uppoffring vunna fredsresultatet och
att göra föreningen till syndabock för de ur natursynpunkt beklagliga
förändringarna av Hornborgasjöns geografi under de senaste halvseklet undergått.
Det är en ödets ironi att ett statens eget ämbetsverk står bakom denna aktion,
som hotar att omintetgöra det sakläge som staten själv genom Högsta organ några
år tidigare bemödat sig om att skapa.
|