Växtligheten 1947-2017
|
Hornborgasjön är en av de mest typiska silurslättsjöar, som finns i vårt land. Lågt vattenstånd, kalkgrund och som följd härav rik västlighet, är exempel typiska drag. Sedan den stora sänkningen 1914 har sjön för varje år blivit allt mindre och mindre, och som sjö betraktad , finns den numera endast till våren . I år förekom under sommaren klarvatten endast på ett par ställen . Uttömningen av sjön varje vår går snabbt, då man grävt en mängd kanaler för detta ändamål. Numera är redan på sommaren större delen av sjön torrlagd. Växtligheten kan därför obehindrat utbreda sig . Den är också synnerligen riklig. Jag har indelat Hornborgasjön i olika växtområden och redogör för vart och ett av dessa med de växter som tillöra desamma. KlarvattenAv de högre fanerogamerna växterna påträffas här Iris pseudacorus (Gul svärdslilja), Alisma Plantago aquatica (Vanlig svalting) samt Ptamogeton natans (Gäddnate). Bottenvegetationen utgöres av Hippuris vullgaris (Hästsvans), nate arter och kransalger (Chara arter). De sistnämnda kan förekomma i sådana massor, att de utgör ett nästan oforcerbart hinder för en flatbottnad eka. KanalernaI och vid kanalerna är vegetationen riklig och oftast avvikande från den övriga floran. Följande växter förekommer allmänt
Scirpus och Equisetum områdenaAtt få fram en skarp gräns mellan dessa områden och vassområdena är ganska svårt. Vassen och säven gör ofta intrång i varandras områden. Sedan Hornborgasjöns sänkningar har vassen vunnit alltmer terräng, under det att säven får allt mindre och mindre områden på sin lott. Förutom Scirpus lacustris (säv) och Equisetum palustre (Kärrfräken ) påträffas här Scirpus palustris (Knappsäv) och Typha latifolia allmänt. Spridda här och var förekommer Utricularia vulgaris (Vattenbläddra), Cicuta virosa (Sprängört och Lythrum salicaria (Fackelblomster). VassområdenaDessa områden domineras av bladvassen, Phragmites communis. Fullkomligt ren vegetation av denna förekommer inte så ofta. Vanligen är den uppblandad med starrarter (framför allt vass-starr) och videarter. BlekenaBlekeområden har vanligtvis ringa växtlighet . På flera särskilt torra ställen tränger vassen ut över bleken och på fuktiga platser förekommer säven rikligt . För övrigt växer följande växter här.
StarrängarnaStarrängarna utgör den artrikaste vegetationstypen i Hornborgasjön. Det är dock en avsevärd skillnad mellan starrängarna utanför Hjortronmossen och i Getnäsviken och Västorpsviken (mest Carex och videarter) och ängarna vid Tranum och Östtomtviken. Oftast är starrängarna så torra , att ängsfloran har gjort inträng och på en del ställen till och med trängt ut starrarterna. Detta senare förklarar i viss mån den rika floran. Följande växter påträffas inom den rika floran. Följande påträffas inom detta område. Träd och buskar
Markflora
Högmossarnasväxtlighet domineras i hög grad av Bicornesväxter såsom
Förutom dess påträffas här
LågmossarnaDessa områden har uppkommit genomsänkningarna av sjön. De utbreder sig främst på västra och södra om sjön. Detta hänger ihop med stranden på dessa sidor är långsluttande i motsats till i öster där den är jämförelsevis brant. De genom utdikning vunna områdena är nu uppodlade. I samband med odlingen av sädesslag (främst havre och råg) och foderväxter har en mängd växtarter kommit in. Vilka dessa i dagligt tal kallade ogräs är, ger följande lista en föreställning om:
På dikesrenarna och i dikena (ännu är små områden täckdikade på maderna) påträffas likaledes en riklig flora, som i viss mån avviker från den övriga. Man finner
Hornborgasjön är ju mest känd som fågelsjö, men den är också, som jag försökt visa med detta hemarbete, ett eldorado för botanister. En av tape fragmenterad karta över |