1902 års sänkning

Lars Ekberg Dagsnäs, A Jönsson St Bjurum och Carl Odencrants Härlingstorp ansöker 1898-12-28.

Vid förrättningen 1902-09-30 angavs att 286 brukningsdelar skulle förklaras deltagningsskyldiga. Kungl. Maj:t förklarade 1920-12-03 att tillståndet inte var gällande emot fallägarna. I domen 1932-02-22 förklaras att sänkningen med bibehållen torrläggningseffekt skulle bli tillåten efter ansökan om i domen angivne regleringsdammen.

Några brev från Gustav Sjöberg till Patron

Linköping 1900-03-16

Gustaf Sjöberg tf Statens lantbruksingenjör

Herr Patron Lars Ekberg Dagsnäs

Som jag nu efter den verkställde undersökningarne av Hornborgasjön, vilka utförts i vinter, kunnat fullborda förslaget till sänkningen af densamma öfverenstämmer med hvad vi förut härom öfverenskommit, anser jag tiden vara inne att utlysa ett allmänt sammanträde för att höra delegarnes mening om saken innan vi fortsätta ytterligare mätningar m.m. Jag har tänkt mig lämpligaste tiden härför vara torsdagen den 19 April och platsen Stadshotellet i Skara. Innan jag utlyser sammanträdet, vill jag gerna höra Patrons mening härom och vore derför tacksam om ett meddelande per omgående. Det billigaste förslaget går såsom jag förut trodde till 200.000 kr dock beräknats efter innevarande höga arbetspriser, hvarföre om dessa nödga kostnaden äfven bör blifva mindre. Herrtorps qvarn kommer att blifva oberörd af gräfvningen, men vattentillgången blir snarare bättre än sämre sedan gräfvningen utförts, hvilket ju är en stor fördel.
Slutligen får jag bedja Herr Patron vara god att sända mig 1000 kr såsom afbetalning på det nu utförda arbetet
Frambärande min vördnad för Patron med familj förblifver jag
Med utmärkt högaktning

Linköping den 1900-03-26

Herr Patron Lars Ekberg Dagsnäs

Tacksam för penningarne som jag mottagit öfversändes härmed kvitto derå - Sammanträdet har jag utlyst till den 25 April och vore jag tacksam om Patron ville tala med och göra upp med källarmästaren å Stadshotellet i Skara att vi sagde dag får disponera en större sal för sammanträdets hållande. Då jag ej känner till delegarne i och kring Hoirnborgasjön, har jag ej kunnat utskrifva särskild kallelse in balnco och anhåller jag jag att den öfverlemnas till fjerdingsmannen, som får vandra bygden kring och delgifva delegarne densamma samt få deras påskrift kallelsens delfående. Det är för öfrigt ej så många af de sänkningsvänlige infinna sig att vi ha majoritet i företaget.

Högaktningsfullt

Bjellum den 28 Juni 1900

Herr Patron Lars Ekberg Dagsnäs

På grund af ärade skrifvelsen af den 24 dennes får jag meddela, att jag redan ankommit till trakten för att fortsätta undersökningarne och mätningarne i och för Hornborgasjöns sänkning. Och vågar jag på grund häraf anhålla att mot närslutna kvitto utfå 500 kr till omkostnader härför. Angående tiden för arbetets påbörjande så vågar jag knappast yttra mig härom ty detta är beroende af så många faktorer. Först och främst måste jag medhinna mätningarne och graderingen, hvilket jag omöjligt kan medhinna i sommar, derest jag ej kan få tag i två dugliga biträden/ ett har jag fått löfte om nere från Halland/ sedan kommer frågan huruvida ej saken kommer att uppehållas genom processer med nedanför liggande qvarnverk och slutligen hafva vi den långsamma behandlingen hos vederbörande i Stockholm, innan odlingslånet beviljas och utfaller. Min åsikt är derför att saken ej kan vara klar, så att arbete kan påbörjas förrän sommaren 1902. I hopp att snart personligen få sammanträffa med Patron och muntligen afhandla frågan ber jag om min vördfulla hälsning till Patron och familj.

Högaktningsfullt

Linköping den 28 september 1902

Godsegare Herr Lars Ekberg Dagsnäs.

Hemkommen igår qväll har jag mottagit Patronens bref och skyndar mig att svara detsamma. Först och främst översändes härmed blanketter till kallandet af de personer som ansågs böra kallas, men ej i förra sändningen blifvit upptagna. Som jag ej känner dessa personers namn, få stämningsmännen sjelfva ifylla dessa namn. Jag kommer till Skara på söndag qväll och har förberedande sammanträde på måndag eftermiddag med godemännen, är derför disponibel för öfverläggning vid den tid Herr Patron behagat bestämma. Önskligt vore om Patron ville underrätta Borgmästaren om sammanträdet, så att vi enligt löfte få använda rådhussalen på tisdagen.

Med utmärkt högaktning

En av initiativtagarna till den olagliga sänkningen 1902.

Det kommer att handla om juridisk historia och hur krångliga vägarna är fram till en befriande dom 1932. Vi berättar att om markägare och jurister på de stora godsen kunnat hålla sig inom lagens råmärken så hade vi kanske haft en levande sjö. Vi har haft problem därför att dokument från den första syn, som ägde rum 1902 har "förkommit" och inte kunnat återfinnas. Vi har emellertid hittat fragment av dessa dokument som kan ge en bild vad det hela handlade om. Lantbruksingenjören Gustaf Sjöberg och Lars Ekberg på Dagsnäs står i fokus för våra intressen. Sanningen kommer att växa fram efter hand på denna sida.

Se gärna följande länkar för att få en helhetsbild av konflikten. Till exempel 100 åren som P O Swanberg skrivit om så länge.
Vi skall ge två ögonblicksbilder från sommaren 1924, som var ovanligt regnig.
Rudolf Söderberg berättar om sjön och han fick uppleva den nu kommande fjärde sänkningen och
zoolog professorn Jägerskiöld från Göteborg skriver om sin sjö efter ett besök på 1920 talet.
Och jag kan heller inte undanhålla Harald Schillers inledande teckning, som tolkar stämningarna i början på 1920 - talet. Håll tillgodo.
Vill Du lära mer om den juridiska hanteringen, som Lemchen skrev 4 år innan man gjorde den förödande synen, påminns vi som alltid tidigare om att vi ingenting lär oss vad historien lär oss.
Att sedan Sjöberg visar sig vara en fuling har vi funnit bevis för. Se gärna detta.

Sjöbergs och godsägarnas övergrepp 1902

Förspelet

Berörda markägare tre till antalet Lars Ekberg Dagsnäs, Arvid Jönsson St. Bjurum och Carl Odencrants Härlingstorp beslutade 1902 att sänka Hornborgasjön. Härtill kom ytterligare tio ägare till namngivna fastigheter som jämlikt 37 § i lagen om dikning och annan afledning af vatten av den 20 juni 1879, den så kallade Dikningslagen, som alltså är en produkt av misslyckandena av Hornborgasjöns sänkningar på 1870 talet. Den handlar bland annat om att vinsten av en sjösänkning skall alltid vara dubbelt så stor som kostnaden.

Beslutet fastställdes genom en syneförrättning 1902-09-30 enligt bestämmelserna i 1879 års dikningslag. Båtnadsjorden räknades till 1,565 ha åker, ca 400 ha äng och med ytterligare landvinning i sjöområdet inräknad kalkylerade man en sammanlagd jordvinst av 3.700 ha mark.

Genom sänkningsförrättningen 1902 förklarades 286 brukningsdelar skyldiga att deltaga i kostnaderna för sjösänkningen. (Av dessa var det ägare till 157 enheter som avsade sig skyldigheten att betala till företaget och i kraft av Dikningslagen §76 i stället fråntogs jorden. Denna förteckning finnes).

Själva sänkningsarbetet innebar att tilloppet i Hornborgaån förbands medelst en huvudkanal med utloppet i Flian och att mindre tillflöden i södra delen av sjön muddrades upp genom diken ut i sjöområdet. Själva sänkningsarbetet genomfördes under ledning av lantbruksingenjör Gustaf Sjöberg 1904 – 14.

Lågvattenytan sänktes från tidigare 6,00 meter till ca 4,85. Bottennivån i Hornborgasjöns djupaste sänka ligger på 4,10 meter i sjöns speciella nivåsystem, som utgår från ett tänkt nolläge vid 113,96 m.ö.h. Lågvattenytan sänktes således ca 1,15 meter. Före arbetenas påbörjande hade statslån beviljats 1903. Det sammanlagda statslånet kom vid Sjöbergs båtnadsberäkning 1921 att uppgå till 269.930 kr. Sjöberg beräknade båtnadsjorden 1902 till ett värde 602,789 och 1921 ändrat till 706.229 kr.

Vid syneförrättningen 1902-09-30 hade Sjöberg som statlig förrättningsman inte kallat vattenverksägarna, formellt av det skälet att inget vattenverk berördes av sänkningen med hänsyn till eventuella utrivningsbehov enligt dikningslagens bestämmelser - analogt avfärdade Sjöberg också fiskeintressenterna i sjön genom att i en framställning till länsstyrelsen 1903-03-14 påstå att "ingen större fiskerinäring kan komma att lida av företaget". Se hans kommentar till detta 1913. Dock fanns 17 yrkesfiskare och en mängd husbehovsfiske runt sjön. Det hör också till saken att närmare 50 meters sammanlagd fallhöjd i ån Flian utbyggts med vattenverk, som kan sägas vara direkt beroende av vattendragets avbördningsförmåga från Hornborgasjön. (En av markägarna på västra sidan av sjön som varit styrelsemedlem i sänkningsföretaget från begynnelsen till 1918 vittnar informellt att man medvetet underlät att kalla fallägarna 1902, eftersom man insåg att om så skulle ske hade sänkningen ej blivit tillåten).

Pågående sänkningsarbeten resulterade i att flera vattenverksägare 1910 hos länsstyrelsen begärde förbud mot sänkningsföretagets genomförande. Detta avslogs av länsstyrelsen. Därefter stämde vattenverksägarna 1911 företaget inför Gudhems häradsrätt med begäran att sänkningsbeslutet 1902 "måtte förklaras vara mot dem utan verkan". Efter utdraget tvistemål föll HD:s utslag 1920-12-02. Sänkningsföretaget förklarades ej gälla gentemot vattenverksägarna och sänkningsföretaget laga kraft hade därmed rubbats (jfr Västerbygdens vattendomstol, akten SM 3/1921, sidan 719--720). Omedelbart därefter begärde vattenverksägarna att sänkningsföretaget skulle uppföra en regleringsdamm i sjöns avlopp, men enligt "delägarnas i företaget uppfattning skulle den föreslagna dammhöjden ha medfört att största delen av det genom företaget utförda arbetet skulle gått förlorat". Försök att nå en överenskommelse misslyckades och från 1921 anhängiggjordes ärendet inför vattendomstolen i Vänersborg med vattenverksägarna som kärande och sänkningsföretaget som svarande (stämningsmål 3/1921). Läs mer om Vattendomen 1928.

I bygden fanns en solid kritik efter förra århundradets misslyckande efter tre försök.

Utlåtande av syneförrättningen 1902

Sjöbergs kommentar 1913

till varför han inte kallade vattenverksägarna avgivet vid Gudhems Häradsrätt 1913.

"Vad laga syneförrättningens rättsliga behandling angår så ämnar jag ej tillsvidare ingå i svaromål därpå men vill i förbigående fästa vederbörandes uppmärksamhet på halten av dessa beskyllningar genom att framdraga ett exempel.

I häradsrättens protokoll från den 13 mars 1911 finnes intagen en av Axel Forssman uppsatt PM av vilken jag vill anföra följande passus: "enligt kärandens mening skulle ifrågavarande företag aldrig kunna ha kommit till stånd om vattenverksägarna blivit kallade till syn och fått tillfälle att bevaka sina intressen. Åtskilliga av verken är nämligen större verk, som omförmäles i 16 § 2 mom. i dikningslagen, och får alltså inte försämras genom företaget. Sådant större verk är särskilt Kristinedals Nya Ullspinneriaktiebolags anläggningar i vilka en omfattande ylleväveri - färgeri och apptursverksamhet affärsmässigt bedrivs med drivkraft hämtad ur fallen i Flian."

Jag behöver ej fästa rättens uppmärksamhet på att den åberopade paragrafen finns under 3 kap dikningslagen, som innehåller bestämmelser om ändring eller utrivning av vattenverk som utgör hinder mot vattenavledning.

Då mig veterligt ingen sådan åtgärd föreligger kan ej heller den påpekade lagbestämmelsen här finna tillämpning. I sammanhang härmed torde det vara mig tillåtet att som min åsikt få uttala att av samma anledning den föreliggande rättstvisten ej kan hänföras till de under dikningslagen hörande fallen utan måste betraktas såsom en tvist angående den ena eller andra partens rätt till vattnet eller med andra ord faller under bestämmelserna i Kungl. förordningen av den 30 december 1880 om jordägares rätt över vattnet å hans grund.

Angående den andra frågan eller tillvitelsen att den av mig verkställda utredningen skulle vara ofullständig, så kan den ju synas berättigad om man hyser den förmodan att förrättningsmannen vid en laga syne förrättning är likställd med en sakkunnig, som tillkallats av en tvistande part för att styrka dennas sak och därför måste stödja sina påståenden och avfatta sin bevisföring på framhållna fakta. Det material förrättningsmannen samlar genom sina undersökningar är emellertid ej avsett för sådant ändamål utan är uteslutande ämnat till att satt honom i tillfälle att opartiskt och tillfredsställande utreda avdikningsfrågan på sitt som föreskrivs i dikningslagen och därefter framställs i synemännens utlåtande.

Av denna anledning och för att ej betunga intressenterna i företaget med onödiga kostnader lämnar förrättningsmannen vid redovisningen av förrättningen endast från sig den del av det samlade och använda undersökningsmaterialet, som är nödvändigt för att bedöma frågan i dess huvudpunkter, sådana de i utlåtandet framhållits. Dessutom bör påpekas att den föreslagna sjösänkningen ej avsett vinnandet av nya marker genom sjöbottnens torrläggning utan endast haft till ändamål att från vattenöversvämningar befria och till lagenligt djup torrlägga invid sjön och dess avlopp, Flian, belägna, redan odlade marker. Torrläggningen av madmarkerna och vissa delar av sjöbottnen har endast blivit en nödvändig följd av det åsyftade ändamålets ernående."
(Gustaf Sjöberg yttrande 2/4 1913 till Gudhems häradsrätt)

Rydén Marieberg Skara kan meddela en av mina sagesmän i kraft att han varit med i styrelsen för sänkningsbolaget sedan dess begynnelse fram till 1918 och han uppger att man 1902 sade att fallägarna ej skulle kallas till förrättningen därför att man förstod, att om så skedde, skulle sjösänkningen inte ha blivit tillåten.

En bild av sjösänkaren Sjöbergs karaktär kan skönjas utgående från en artikel i våra tidningar.
Vi avslutar med en uppgiven dikt från 1918, som tolkar stämningarna efter detta förödande ingrepp.

Mudderverket vid dess montering nedanför Bjellum 1903. Mudderverket har dock en egen sida.

Till sist några bilder.

Många av de handlingar, som vi skulle önska att ha tillgång till har försvunnit från domstolar. Speciellt gäller detta syn protokollet, som bar Sjöbergs signatur, ehuru vi har några protokoll och kommentarer bevarade. Att sen vi inget lärt av denna fadäs kan spåras, när kammarrätten 100 år senare gör syn för att utreda om vindtäkt är försvarlig vid Heljesgården och Bolum. Alla kallades inte, jäv kunde heller inte uteslutas.

Här en bildsvit som Rudolf Söderberg påpassligt bevarat åt oss och som berättar väl så bra om hur sjön drabbades av sänkningen 1902.

emil_19

Detta motiv är från blockudden vid Ore Nabb, jag misstänker att det är Emil Lindegren som tog bilden. Bilden är från 1905 och bakgrunden är Hjortronmossens kant.

Utanför Ore nabb före sänkningen 1905. I förgrunden bland stenar och säv, längre ut näckrosor och längst ut sävdungar. I fonden Billingen med Tjuvadalen. K Andersson tog denna ofta visade bild troligen 1898.

Detta är exakt samma plats som bilden ovan, men tagen vid ett annat tillfälle av Rudolf själv och året är 1905. Fotografen kommenterar på bilden: Från vass och näckrosbältet i sydvästra delen av sjön. Som framgår av originalbilden är vattenståndet lite högre än bilden ovan .

Från samma plats 1915 noterar vi att sjöbottnen är övervuxen av starr, videt har vandrat in och halvkulturen har gjort sitt intåg. Rudolf tog bilden kring 1917.

Vid samma plats under högvattenåret 1924, som Du kan läsa om på annan plats var vattenståndet osedvanligt högt den 1 juni.

Efter 14 dagar när vattnet runnit undan och förmodligen skadat forsarna längre ner kunde det den 13 juni samma år se ut så här.

Och efter ytterligare 14 dagar såg samma plats ut så här den 1 juli 1924. Bilderna är fotografiska kopior av Rudolfs egna och hämtade ur hans bok Hornborgasjön som Natur och Kultur gav ut 1932. Bilderna är direkta kopior av Söderbergs original.

Vi går tillbaka till blockhusbilden för att få samma vinkel på kamerana och samma bakgrund

Fjärde sänkningen 1904-1911

Några brev från Gustav Sjöberg till Patron

En av initiativtagarna till den olagliga sänkningen 1902.

Sjöbergs och godsägarnas övergrepp 1902

Förspelet

Utlåtande av syneförrättningen 1902

Sjöbergs kommentar 1913

Mudderverket vid dess montering nedanför Bjellum 1903. Mudderverket har dock en egen sida.

Till sist några bilder.

emil_19

Detta motiv är från blockudden vid Ore Nabb, jag misstänker att det är Emil Lindegren som tog bilden. Bilden är från 1905 och bakgrunden är Hjortronmossens kant.

Utanför Ore nabb före sänkningen 1905. I förgrunden bland stenar och säv, längre ut näckrosor och längst ut sävdungar. I fonden Billingen med Tjuvadalen. K Andersson tog denna ofta visade bild troligen 1898.

Detta är exakt samma plats som bilden ovan, men tagen vid ett annat tillfälle av Rudolf själv och året är 1905. Fotografen kommenterar på bilden: Från vass och näckrosbältet i sydvästra delen av sjön. Som framgår av originalbilden är vattenståndet lite högre än bilden ovan .

Från samma plats 1915 noterar vi att sjöbottnen är övervuxen av starr, videt har vandrat in och halvkulturen har gjort sitt intåg. Rudolf tog bilden kring 1917.

Vid samma plats under högvattenåret 1924, som Du kan läsa om på annan plats var vattenståndet osedvanligt högt den 1 juni.

Efter 14 dagar när vattnet runnit undan och förmodligen skadat forsarna längre ner kunde det den 13 juni samma år se ut så här.

Och efter ytterligare 14 dagar såg samma plats ut så här den 1 juli 1924. Bilderna är fotografiska kopior av Rudolfs egna och hämtade ur hans bok Hornborgasjön som Natur och Kultur gav ut 1932. Bilderna är direkta kopior av Söderbergs original.

emil_19

Samma motiv fast 10 år efter sänkningen

Samma motiv 1925

Karin Kjellberg visade denna bild från Ore Nabb under utställningen i Skara.

Den rättsliga påföljden under 1910 talet

Efterspelet till Hornborgasjöns sänkning.

Om Hornborgasjön 1918