Trandags

Trandags-2017

Utställning vid Stifts och Landsbiblioteket i Skara våren 2009 till hedrandet av Naturens år och de som vågat göra något för sjön.

Naturens År firades 2009 med en utställning på Stifts och Landsbiblioteket i Skara men Rudolf Söderberg fick inte vara med trots att han var den drivande kraften bakom Skaraborgs läns naturskyddsförening.

Tranan, Västergötlands turistfågel numero ett, trumpetar livligt för att jaga vintern på språng. Allt tidigare vill den nu komma för de korn, som även lockar turister i tusental. I dessa trantider vill Svenska Naturskyddsföreningen fira sitt 100 års jubileum och det finns dokument som antyder att Hornborgasjön stod fadder för idéerna redan i början av 1900 talet. Det spirande intresset för naturen som unge Rudolf väckte med sin beskrivning av Hornborgasjön resulterade i en central förening tätt följd av Skaraborgs läns egen Naturskyddsförening, som blev den första länsföreningen.

Hornborgasjön är ju känd för sina många sjösänkningsförsök och sina trätor. Den förste att protestera var Skaras egen Petter Hernqvist, som med sina argument och protester startade en rättsprocess för över 200 år sedan och som pågår än idag. Det andra försöket var ett krav från staten "att inom Sveriges gränser erövra Finland åter". Men sjön kom tillbaka.

Men havrekapitalister lockade på 1870 talet med goda vinster och bonusar och brännvinspatronerna på västra sidan sjön gjorde ett försök med ett Aktiebolag, som gick i konkurs, till stor skada för sjön som följd. Misslyckandet resulterade i en dikningslag. Wilhelm Lemchen, hovrättsråd i Jönköping, skrev en förödande kritik över de tre misslyckade försöken till de män som samlats för att planera en ny olagligt "ehuru i tidens anda" nytt försök 1898. Utan hänsyn till att sjön även är en viktig kvarndamm för den spirande industrin i Skaraorten lurade man till sig en sänkning, som kostade 10 gånger så mycket som den nya dikningslagen föreskrev. Bråket med kvarnägarna var ju given och de slogs i 10 år då Kongl Maj:t äntligen röt till: "Höj Sjön!". Men de stora pojkarna hade andra bättre planer. Men än en gång ehuru tio år senare upprepar Högsta Domstolen 1932 sitt krav: "Höj Sjön!"

"Men rätten vacklar och det onda tränger sig på" som senare formulerades i musikteatern Trätornas Träsk. Men då sa godsägaren "Nej jag går till min vän, som sitter i regeringen, och så bjuder vi in vattenrättsdomaren och revisionssekreteraren i Högsta domstolen att fixa till ytterligare en sänkning, vi kan säkert trixa med de två senaste lagarna". Det blev ett Trätornas Träsk, och en reviderad lag som kallades vattenlagen, men även den struntade man i och katastrofen var ett faktum 1933, med två märkliga vattendomar blev följden.

Det märkliga med Hornborgasjön är att den genererat två lagar ämnat att skydda den, men vid två tillfällen struntar sänkningsföreträdare i att följa svensk lag! Påföljd? Nej, ett bara tidigt exempel på att vår miljölagstiftning är ansträngande tandlös.

Men redan före den fjärde sänkningen 1902, fanns ett då fungerade Vetenskapligt Råd, som bad en trio av engagerade studerade: geologen Ragnar Sandegren, växtekologen Emil Lundegren och sist men inte minst ornitologen Rudolf Söderberg att dokumentera och berätta om sjön.

Det är nu som svensk naturvårdsrörelse får vind i seglen. Rudolf, som var Skaradjäkne, kunde sin sjö från sitt första besök här 1898 och tillbringade sommaren 1905 för att kartlägga sjön. Hans avhandling blev startskottet för den då viktiga naturvårdsrörelsen, som under Rudolfs engagerade arbete och senare Per Olof Swanbergs envisa forskande, lotsade frågan om Hornborgasjön fram till en utredning och beslut om restaurering på 70 talet. Alla var överens: vattendomstolen, regering och riksdag, men ändå kunde statens naturvårdsverk frångå beslutet med stöd av Lantbruksnämnden, Naturskyddsföreningen och Sveriges Ornitologiska Förening. De två senare organisationerna hade haft sjöns två stora män som faddrar.
För att minnas och hedra de män som offrat så mycken tid och arbete på sjön och på opinionsbildningen för en levande sjö har Stifts och Landsbiblioteket i Skara inbjudit till en mindre utställning.

Först ut möter amatörarkeologens Leif Arvidsson imponerande arbete att upptäcka sjöns tidigaste historia, där han i detalj berättar om de jägare och fiskare, som uppträdde runt sjön, efterlämnande flintspån, björntänder och yxor från den 7000 år långa perioden efter isen reträtt.

Rudolf Söderberg ornitologen, forskaren, konstnären och läraren som levde under och mellan de två olagliga sänkningarna har efterlämnat viktiga dokument vid biblioteket om sjöns geologi och fågelfauna. Rudolfs stora insats är hans otaliga föreläsningar, artiklar och debatter som gett näring till den naturvårdsrörelse som kom att blomma i mitten på förra seklet och som möjliggjorde den kapitalinsats som krävdes för att återskapa en sjö. Han hade i sin tur hjälp av Sven "Frille" Fredriksson jaktvårdaren på Trestena, som också svarat för mycket av den dokumentation, som kommit eftervärden till del.

Redan på fyrtitalet tar sedan tandläkaren Per Olof Swanberg upp stafetten och för kampen vidare. Avslöjandet om de juridiska oegentligheterna blev för mycket för rättsapparaten, varför staten inte kunde annat än åtgärda sjön. Det är därför en tragik att myndigheterna inte orkade ända fram till målsnöret, utan avvek från den beslutade målsättningen.

Men vad som är rätt är och förblir en hemlighet som sjön ännu bär på. Hornborgasjön gör ändå som den vill. För över hundra år sedan fanns inga skrattmåsar ej heller grågäss. Nu är dessa fåglar sjöns karaktärsfåglar. Vår och naturens framtid kan inte förutsägas, den kommer snart nog.

Tranorna lockades hit av brännvinspatronernas potatisspill. Per Olof Swanberg insåg i tid att upphörandet av dessa odlingar hotade tranornas stopp på väg till Norrland och tundran. Sponsrade odlingar gav tranorna orsak att mellanlanda och nu sker utspisning med korn på gamla fiskartorpets marker till glädje för riddare Arn och alla turistföreningar som lockar bortåt 150 tusen turister, som årligen förknippar Hornborgasjön med just tranan. Glömt har man vem man har att tacka för denna turistström, den största till något landskap i Sverige.

Biblioteket vill också lyfta fram fotografen och fågelforskaren Per Olof Swanberg, som överlämnat sitt arkiv till framtida forskning. Härmed har nu biblioteket ett arkiv som omspänner över 100 år från tidigt 1900 tal till nutid, där ingen sanning går att förtiga.

Under vår vandring i tiden kan vi också njuta av fågelvännen och konstnären Holger Johanssons efterlämnade förnäma bildarkiv, som kan berätta om livet vid och runt sjön.

En ännu aktiv spillra av naturvårdsrörelsen just i Skara kan sedan visa på de smultronställen, som finns runt orten. Så än är inte 100 åringen för gammal, även om äldre generationer inte längre känner igen sig i föreningens målsättning och agerande. Hornborgasjöns fältstation redovisar sedan professionellt utvecklingen av olika fåglar vid sjön och kan rapportera positiva tecken på att sjön ändå kanske är på väg att finna vägar ur sin förnedring.

Men vad hade hänt om vi lyssnat till Petter Hernqvist och Rudolf Söderbergs förutseende analys av sjön som geologisk och ornitologisk företeelse. Ja, det vet bara sjön!

Att en hund är begraven i Hornborgasjön visste vi långt innan man upptäckte denna hund.

Så här några bilder från utställningen.

Svenska Naturskyddsföreningen i Skaraborg har inte klart för sig att Rudolf Söderberg är den starkast pådrivande kraften för en naturskyddsförening i Skaraborg. Att P O Swanberg satte liv i föreningen under 40-60 talet och lät föreningen få credit för allt arbete, som han lade ner. Hur de lönade honom skall vi inte beröra på denna sida. Vad sägs om följande inledande ställningstagande angående sjöns historia.

Mygel, särintressen och inkompetens karakteriserar annars hanteringen i och vid sjön under 200 år och det bara fortsätter. Att SNF betraktar det som blott ett tecken på en samhällsutveckling kan av medlemmarna möjligen kompenseras med inköp av ett stycke avlatsbrev att lägga under kudden för klimatets skull.

Först på utställningen visas en bild av sjöns arkeologiska historia.

Sedan följer hoprullade informationspelare med först Rudolf Söderberg, som omges av den fjärde och femte sänkningen av sjön

Här är Rudolfs monter med hans böcker och produktion, dock utan hans berömda fågel...

Sedan följer en skärm med Swanberg och hans fåglar.
Holger Johansson hedras och hans bilder finns lite var stans för att sätta färg på skärmarna.