Hasslakajsa

När Hassla-Kajsa skrämde länsman. Tidn klipp sign Kåre (Folke Ekström)
På Pilhults ägor i Bolums socken bodde under senare hälften av 1800-talet en gumma, som kallades Hassela Kajsa. Stugan, som hon bebodde, var en s k ryggåsstuga, liten och låg. Den bestod av blott ett enda rum, vars golvyta till ungefär en tredjedel upptogs av den av stora kullerstenar uppmurade spiseln. Sin lilla stuga höll gumman alltid pyntad och fin, och i fönstren hade hon rosor och bladväxter, som gåvo stugan en ännu mera inbjudande prägel. Utanför stugan höll hon också snyggt och i ordning. Där hade hon om somrarna vackra blomsterrabatter och en välskött köksväxtodling. Vid ena stuggaveln stod en stor syrénbuske, och runt om växte det körsbärsträd. Utanför stugdörren låg en stor, flat sten, som tjänstgjorde som trappa. Strax därutanför porlade Pilhultsbäcken förbi, kantad av alar och björkar. Det var på en idyllisk plats, Hassela Kajsa bodde!
Några meter längre ned utmed bäcken låg ännu en stor flat sten, och denna använde Kajsa under den varma årstiden till diskbänk. Där diskade hon sina matkärl, som efter välvningen fingo ligga och lufttorka ute på stenen.
Kajsa var en glad och pratsam människa, som inte visade några ledsamheter i onödan. När hon ibland besökte gårdarna, brukade hon gå på som den värsta pratkvarn, och förtäljde då både nytt och gammalt. Blev hon vid dessa tillfällen också bjuden på en sup, var hon ytterst tacksam, ty en sup ansågs av henne för något alldeles nödvändigt för kroppen. För övrigt var gumman Kajsa mycket arbetsam, och i spånadsarbeten var hon både skicklig och anlitad. Trots dessa goda egenskaper, hade hon också en svag sida i sin karaktär. Hon hade nämligen lite svårt för att skilja på mitt och ditt. Flera gånger hade hon varit antastad för detta, men det hjälpte inte.
En gång, det var något av åren i slutet av 1870-talet, hade ett inbrott ägt rum i Broddetorps prästgård, då kyrkoherdens källare länsats på både nattvardsvinet och en del matvaror. När stölden på morgonen upptäcktes, blev det stor uppståndelse i prästgården, och det beslutades av kyrkoherden att man skulle försöka uppspåra tjuven. Detta blev heller inte så svårt, ty under förnatten hade det fallit ett tunt snötäcke, och därför kunde tjuven spåras direkt till Hassela Kajsas stuga. Som ytterligare bevis hittades också Kajsas vantar på en sten i Byhagen. Hon hade rastat där på hemvägen, och då glömt kvar vantarna. Kajsa gjorde sig nu glada dagar, men ingen glädje varar beständigt. Detta fick också Kajsa erfara, ty när vinet och maten var slut, kom länsman.
Kajsa satt en dag vid fönstret och fick då se en ryttare komma vägen fram till Pilhult. Det var länsman! Hon ville naturligtvis inte bli ”haffad” så där utan vidare, och därför lurade hon i hast ut en plan för att spela länsman ett riktigt spratt. Då det förr i tiden slaktades svin, tog man alltid vara på blåsan och i den stoppades före uppblåsningen några ärtor.
Sedan blåsan fått torka, användes den som skallra. En sådan hade nu Hassela Kajsa hängande, och den kom vid detta tillfälle väl till pass. Kvickt som tanken band hon blåsan i svansen på katten, som satt i lugn och ro och spann på spiselhällen. Denne blev nu riktigt vild av rädsla och levde fullkomligt rövare inne i stugan. När så länsman kom in på gården, öppnade Kajsa dörren, och katten for ut, spottande och fräsande som en avgrundsande, med ”skallran” hängande i svansen. I hastigheten tog han vägen mellan benen på länsmans häst, och detta var mer än dennes nerver kunde stå ut med. Först kröp han ihop som en igelkott, och därefter tog han ett hopp över halva gården och satte sedan iväg i vildaste karriär, med länsman på ryggen. Var hästen sedan stannade, vet ingen, men eftersom länsman aldrig kom tillbaka, kan man förstå, att hästen sprungit ett bra stycke …
Fast Hassela Kajsa på ett finurligt sätt gjort sig kvitt länsman, fick hon i alla fall sona sitt brott. Straffet bestod däri att hon en söndag under gudstjänsten fick sitta på ”skambänken” i Broddetorps kyrka.

Utdrag Dombok 1852-06-18

Enligt beslut förliden gårdag antecknadt under № 59 för förut i företogs åter rannsakning angående den för inbrottsstöld häktade hustrun Cajsa Olofsdotter Hassel i Pilhult, vilken från häradshäktet uphämtades dervid – Åklagaren i målet herr Len J E Ström Mossegården, Anders Pettersson i Korpatorp och den för delaktighet i nämnde brott misstänkta pigan Stina Larsdotter under Pilhult vara till städes och inlemnade Åklagaren – bägge de tilltalade prestbetyg så lydande.
Hustu Cajsa lit Hassel
Pigan Stina ets Lit

Tilltalade Cajsa Hassel widblef hwad hon förut anfört, men Stina Larsdotter, underrättad om hwad som förekommit förnekade all delaktighet uti ifrågavarande brott, hwarför såsom vitnen derom af Åklagarn derom åberopade närvarande Gustaf Pettersson i Torstensgården och Johan Andersson vid Pilhult, hvilka bägge ojäfviga aftages vanlig ed warandes och berättade
Gustaf Pettersson att witnet hade på Målsegarens begäran för anställande av undersökning efter det stulna medföljt först till Jägaretorp, hwarest under en loge anträffades ungefär tre fjerdingar ärter af aldeles lika beskaffenhet, som dem Målsegaren hade med sig till pros och ytterligare hos Cajsa Hassel, som befanns innehafva en henne tillhörig bytta en jemnstruken kanna lika beskaffade ärter. Widkändt. Tilltalade Kajsa Hassel widgick på derom framställd fråga att hon hade under tiljdet till omnämnde loge lagt undan de där anträffade ärter.
Jean Andersson att witnet förliden vårtid hade köpt af Cajsa Hassel tre kannor och af Stina Larsdotter som under den föregående vintern haft sin bostad hos vitnet, en kanna sådana ärter som de nu upwiste äfwensom vitnet wid andra tillfällen dels köpt af Stina Larsdotter i Korpatorp fyra kanor och dels fått af honom till skänks allt förliden winter så mycket ärter, som åtgått till kokning en gång och wore ärterna alla gångerna af samma slag som de nu upviste; tilläggande vittnet att han af Johannes Larsson blifvit uppmanad att förtiga ärternas mottagande och att Johannes Larsson flera gånger fört ärter till Stina Larsdotter, som hon dels mångfaldiga gånger kokat och dels torkat i ugnen och därefter låtit förmala till mjöl. Widkänt.
Tilltalade Stina Larsdotter uppgaf nu på fråga att hon i Nilsagården Hof för det utgjort arbete bekommit de ärter till belopp af en kanna, som hon för ett förkläde sålt till vittnet.
Joen Andersson och att han icke haft mera ärter samt derefter att hon fått af Johannes Larsson ärter hon enligt Joen Andersson witnes mål widare innehaft af samma slag som de förra, men att Johannes Larsson, som uppgifvit att han bekommit ärterna af sin fader bett Stina Larsdotter förtiga att de lämnats henne av Johannes Larsson.
Tilltalade Cajsa Hassel, tillhållen att närmare upplysa huru nu tillgreppet hade inkommit på det sätt att en innanför förstugudörren varande skjutregel med hwilken om sättet för dörrens öppnande erhållit undervisning af Johannes Larsson blifvit utifrån öppnad, hvarefter de obehindrat inkommit i rummet där ärterna funnos förvarade, medan den dörr genom hvilken de ingingo icke var annorlunda tillsluten än af en spik, som redan före deras ankomst dit var uttagen och sittande lös i dörren därom Johannes Larsson, som förut biträdt vid tröskningen och uppmätning af ärterna så att han noga visste hvar de funnos hade lämnat Stina Larsdotter fullständiga besked, men sedan fråga uppstått om ransakning i de tilltalades hemvist hade Stina Larsdotter gifvit bort och gömt undan klipperna i skogsmarken Billingen de ärter hon då hade i behåll. Efter derom vidare meddelad upplysning medgaf Stina Larsdotter att hon låtit förmala både i Bjärsjö qvarn de af Joen Andersson omvittnade ärter, som hon förut torkat och äfven i en qvarn mellan Västorp och Bolum twå skäppor ärter, som hon bekommit i Bolum förliden vinter för der utgjort arbete samt tilltalade att Johannes Larsson hade för henne uppgifvit att han köpt en skäppa ärter af Målsegar dräng vid namn Gustaf som tagit dem från målsegaren och derför bedt att det skulle förtigas, men hvad Cajsa Hassel nu vidare uppgifvit förnekade Stina Larsdotter helt och hållet, ehuru hon erindrades om den brottslighet hon begått då hon oaktat den nyssberörda upplysningen hon meddelats om Johannes Larssons åtkomst till ärterna, dem emottagit och användt. 
De stulna ärterna, som enligt derå uppvisat protokoll befunnes vara af sämre beskaffenhet och illa bergat värderades i nämnden efter åtta Rd tunnan till tio Rd Banco, hwarefter målsegaren med ed i vanlig ordning fästade sin uppgift att han genom olofligt tillgrepp med inbrott mistat 1¼ tunna sådana ärter. 
Sedan Stina Larsdotter ånyå erhållit allvarliga förmaningar att tala sanning erkände hon omsider fritt och otvunget att hon hade varit Cajsa Hassel följaktig en gång till Hof och att ärter dervid i Nilsgårdens hus hade af dem tillgripits på det sätt att Cajsa Hassel var uppe i bingen och uppvälde ärterna, som Stina Larsdotter stående i rummet utanför mottog; att Johannes Larsson hade gifvit anvisning på ärterna och huru de tilltalade skulle komma in samt att de följt denna anvisning och att derefter så tillgått som Cajsa Hassel uppgifvit, men att Johannes Larsson föröfvrigt i afseende på åtkomsten till de ärter, som han sjelf lemnat Stina Larsdotter uppgifvit att hon köpt dem af drängen Gustaf och att denne stulit dem från Målsägaren; och hade Stina Larsdotter af fruktan för misshandling af Johannes Larsson förtegat hvad hon nu tillstått. 
Härefter anmälde sig ofvannämnde vitnen till erhållande af ersättning för inställelse vid tinget.

Utslag 

För vinnande af närmare upplysningar, beskaffenheten af den tjufnad, för hvilken Cajsa Hassel undergått straff och huruvida den varit med inbrott förenad samt på det att Johannes Larsson jämväl må blifva inkallad för att höras i anledning af hvad som emot honom förekommit, varder rannsakning uppskjuten till den dag under tinget som framdeles skall utsättas och vederbörande kundögras då också Åkl åligger att hafva Johannes Larsson bevisligen inkallad tillika med den uppgifnve drängen Gustaf, och om de förete behörigt prestbetyg, skolande emellertid Cajsa Hassel, häktad som förut till länsfängelset införpassas, men Stina Larsdotter må tills vidare förblifva på fri fot; Och förständigas att efter kallelse nästa rannsaknings tillfälle sig infinna vid äfventyr att blifva på egen bekostnad till Rätten hämtad. 

1852 den 28 juli

№ 95 Härads Rätten företog åter rannsakningen, som på sätt denna dombok under № 85 utskrifver , blifvit uppskjuten angående den inbrottsstöld , för hvilken häktade Hustrun Cajsa Hassel och på fri fot varande pigan Stina Larsdotter under Pilhult äro tilltalade hvarvid Åkl i målet vice lensman Ström, Målsegaren Anders Pettersson i Korpatorp och åtalade Stina Larsdotter voro tillstädes samt Cajsa Olofsdotter Hassel, från länshäktet utfordrad, vid Rätten inställdes i anledning af den derom gifvna föreskrift hade äfven på kallelse tillstädsekommit Johannes Larsson under Korpatorp tillika med målsegarens dräng Gustaf Johansson för att i målet höras, hvilka bägge uppgåvo att Johannes Larsson hade af Gustaf köpt en skäppa ärter, som denne varit utskickad wid vintermarknaden i Falköping försälja; och då Johannes Larsson , om hvilken äfven Åkl äfven företedde prestbetyg att han äger försvarlig Christendomskunskap och att emot hans frejd icke vore något anmärkt, men förnekade all kännedom om ifrågavarande stöld, förklarade Åklagaren att han, som icke äger tillgång på vidare bevisning och därför icke hade anledning att utsträcka åtalet emot Johannes Larsson, wille målet till slutlig afgörande öfverlemna.

Af den anledning att någon vidare upplysning om beskaffenheten af den tjufnad, för vilken Cajsa Hassel undergått straff ännu icke vunnits, tillsades hon att derom sjelf lemna närmare upplysningar och uppgaf att hon och en gammal broder hade för ungefär 10 år sedan blivit vidkomna hos R1 lagförde för en stöld i Broddetorp af sex kappor säd, men förvisade till Gudhem Härads Rätt och der dömde till tolf dagars fängelse vid vatten och bröd och uppenbar kyrkplikt, hvilken bestraffning Cajsa Hassel jemväl undergått, men huruvida straff för inbrott varit deri inbegripet kunde hon icke upplysa, ehuru hon ville påminna sig att icke penningböter utan medelst kroppsstraff ådömde.
Efter enskild öfverläggning afsades följande

Utslag:

I anseende till ännu bristande fullständig upplysning angående beskaffenheten af den stöld för hvilken Cajsa Hassel varit straffad måste Härads Rätten åter uppskjuta målet, så vidt det henne angår till framdeles urtima ting, som hon alltså skall å Länshäktet , dit hon nu varder återförpassad, afbida , men Stina Larsdotter som erkänt åtalade stölden och hurusom hon och Cajsa Hassel dervid genom innanför låst dörr berett sig ingång i Målseg hus warder i följd deraf jemlikt 40 Cap 108 § Missg 1n den senare § sådan den lyder i Kungl. Förordningen den 10 juni 1841 41 Cap 1 § i samma Balk förklaringen den 23 mars 1807 samt 5 Cap 4 § str B jämförd med konglige Förordningen den 10 juni 1841 , dömd för förebärande af henne första gången förövade stöld till 10 Rd värderade ärter och dervid begånget inbrott första gången som bör straffas med 15 dagars fängelse vid vatten och bröd å kronans häkte och därefter uppenbar kyrkplikt undergå.
Med detta utslag förklarade sig Stina Larsdotter nöjd, hvarföre Åklagaren i målet förständigades ombesörja att utslaget varder befordrat till verkställighet.