Brestorp ¼

Sven Jacobsson löstes till Skatt 1754 för 75 Daler silfvermynt av dåvarande besittningsrättsinnehavaren rusthållaren som ett kavalleriaugment under Västgöta Regemente.

1804 Anders Svensson f1736 säljer enligt köpebrev 1803 och flyttar 1804 till Kappagården.

1803-1827 Nils Bengtsson

f1756 Liden i Håkentorp. Nils tog hand om enkan efter Jon Larsson, som varit brukare på Munkgården men som senare övertog Lutorp och enkan och prestdottern Sara Lidborg därstädes. Barnen är Jon Lidborg f1783 som blev livdrabant, andra barnet dör späd och Olof Nilsson hjälper till på gården. Vi återfinner honom sedan på Seltorp. Nils brukar denna del av Lutorp fram till kanske 1803 då de övertar Brestorp. Nils Bengtsson hade i sin tur 1803 köpt hemmanet av Andreas Svensson, troligen en son till den ovannämnde Sven Jacobsson.

Familjen kom till Brestorp 1804, sonen Olof återflyttar 1812 och pappa Nils följer efter när Brestorp gått under klubban. Sonen Olof gifte in sig efter ett äventyr med sockenskräddarens i Grefvagården dotter med rusthållardottern i Seltorp. (ett exempel på att man måste korrigera Hjilmers uppgifter, då vi nu har lättare att få uppgifter från kyrkboken). Olof förgriper sig på pigan i gården och som stämmer honom för faderskap och som han var dubbelt stark mot henne själv och han inte ville äkta henne. Hon lämnas i fattigdom hos sin fader sockenskräddaren under Grefvagården i Hof [Petter Larsson f1751]. Den oskylda dottern Sara återfinner vi sedan som torparhustru vid hög ålder, hon dör 1899 vid Tolsgården N Vånga och vi har hittat två av hennes döttrar, varav hon åldrades hos en av dem. Maken hade kommit från Hogården i Hånger.
Sonen Olof gifter sig sedermera med rusthållardottern Maria Eriksdotter i Seltorp och blir anfader till Bergströmmarna därstädes.

Nils Bengtsson från Ässtorp Lutorp köpte och priset lär ha varit 883 Riksdaler 16 skilling samma mynt. Nils säljer 1827 till Jonas Erikssons släkt. Hemmanet Brestorp i Bolums socken om ett fjärdedels mantal, har sedan 1827 befunnit sig i samma släkts ägo.

1827-Jonas Eriksson

f1797 av Uddagårdssläkt. Pappan var kronoåbo på Skattegården i Hornborga. Jonas hade själv varit rusthållare där och senare brukat Afzegården. Jonas köpte 1827 på auction och gården behölls i släkten 125 år. Priset blev 1166 Rd. Faste 1830. Familjen Jonas Eriksson med hustru Stina Jonsdotter flyttar hit 1828, var ägare till Afzegården även Skattegården vid Brona i Hornborga. Köpehandlingen mellan Nils Bengtsson samt Jonas Eriksson och hans hustru Stina Jonsdotter, var undertecknad "Nils Bengtsson, säljare Olof Nilsson." och detta orsakade dröjsmål vid lagfarten av köpet, då rätten ej kunde begripa, vad som menades därmed förrän saken förklarats med att Olof var son till säljaren. – Underförstått hade dennes namn ditsatts för att hindra honom från att göra sin bördsrätt gällande mot köparna. Jonas Eriksson var en för den tiden framstående jordbrukare, väl insatt i vad som kunde förekomma, skrivkunnig och ägare till flera gårdar i trakten, vilka hans avkomlingar i ett fall utom detta än idag inneha. I egenskap av bouppteckningsförrättare och förmyndare figurerade han i ett flertal bon.
Jonas Eriksson löser rätten till gårdens alla ekar för 11 rdr och 22 skillingar den 11 feb 1834. Under Jonas tid brändes det också på gården, men blott för gårdens eget behov. Tillstånd gavs för bränningen under aktuella tider och dessemellan förseglades apparaten. Brygghuset revs 1917.

Barnen

Johan Erik f1822 stannar på gården, men lär ha mördats 1852, under täckmantel drunknad.
Anders f1823 brukar Afzegården, Skattegården men tar över gården efterhand, se nedan.
Jonas f1825 återfinner vi på PerHåkansgården med sin familj. ärvde ¼ Afzegården
Brita Maria f1828 gifte sig med Gräsänklingen Johan Petter Andersson nere vid Majen, men hon dör tidigt i barnsäng.
Greta var också gift med Gräsänklingen och flyr till Amerika med sina barn. Gräsänklingen återfinner vi
Store Gustaf återgår till ¼ Afzegården, men han har 1/3 PerHåkansgården gifte sig med Pilta Lisa. och
Per fick ¼ Afzegården, men åker till Amerika.

Vid bodelningen fanns fastebrev för ½ Afzegården 1815 och ¼ Afzegården 1838.

Mordet i Brestorp

Brestorps mordet efter ett sekel.
Den i församlingens dödsbok såsom drunknad angivna sonen till Jonas Eriksson i Brestorp, skulle, en sak man för all del strax förmodade, men ej kunde utröna, enligt uppgift av en av församlingens senare kyrkoherdar, som mottagit bekännelse därom av en man å dennes dödsbädd omtalat, verkligen ha mördats. Detta hade skett på natten efter en marknad i Falköping, där personen ifråga och Johan Erik varit, men något om motivet till dådet är ej känt. Mördaren benämndes i orten för ”Andersson i Änga” (Bolum) och skulle vid tiden för sin gärning ha tjänat i Prestegården. Johan Erik brukade enligt vad det berättas ömsevis vistas i Brestorp och ömsevis i Afzegården och man saknade honom ej, i tro att han var på det ena eller andra stället. När man sedan drog sig till minnes var sista gången man sett honom på Falköpings marknad. Men man saknade honom som nämnt ej och ej förrän kreaturen en tid senare släpptes på bete i hagen, fick man veta vad som skett. Dessa försmådde nämligen vattnet i diket och stod vid platsen, där de rötade och bar sig underligt åt. Man gick då till stället för att se efter vad det kunde vara och fann då den döde, som redan började övergå i förruttnelse samt var av hundar och andra djur så illa rörd, att man ej fick tag i hans ena hand. Det blev naturligtvis nu länsmansundersökning med förhör och obduktion – men även om man därvid misstänkte ett brott föreligga så fick man då ingenting veta, som kunde ge anledning till några laga åtgärder. Den döde dömdes såsom vanligt den tiden att begravas i ”tysthet”, d.v.s. utan klockor och själasörjare. Pratet om händelsen flammade väl upp en smula vid prestens berättelse om bekännelsen på dödsbädden. Tiden att döma döda var dock då förbi och ”mördaren” fick läggas i graven som alla andra.

Kyrkboken om dödsfallet: ”Drunknad och enligt utslag dömd att i tysthet begravas”. Johan Erik ansågs av somliga för en smula rättfram och enfaldig. Han brukade besöka marknaderna samt där köpa och sälja kreatur på förtjänst och man förmodade att han vid tillfället medhavt pengar. Efter att ha mördats troddes den döde ha förts till diket och lagts så att det skulle se ut som om han i fylla och villa ramlat omkull där samt blivit liggande och omkommit och man förmodade, att kroppen trasats för att det skulle se ut som om den döde hade rivits av varg. //Engström 45.

Anders Jonsson

f1823 brukade först moderns gård Skattegården vid Brona och efter arfskiftet 1863 tar han över bruket. Anders blir sedan ägare av 1/8 Heljesgården från 1888. Bröllopstavla från 1849 med Maria Cajsa Pettersdotter lyder

Bröllopstavla från Brestorp. A.J.S. och M.C.P.D. Anders Jonsson från Brestorp och Maria Cajsa Pettersdotter från Säckesten, tillegnat på deras högtidliga bröllopsdag den 9:de februari 1849.

Med fromma böner, dyra eder,
som utav rörda hjertan gå,
de sälla två sig böja neder,
af dig välsignelsen att få.
På deras dunkla väg till griften,
dem förestå så många skiften;
men låte dem sin kärlek opp,
så skall den stilla dygdens trefnad
försköna deras sammanlefnad
och sällhet kröna deras lopp.

Anders f1858 kan i sin tur lämna över till Edvin. Enligt arvskifte 1894 efterlämnar han ett ¼ mantal kronoaugment hemman värderat till 12 000 Kr och 3/12 Säckasten, Marumsmarken 5/16 värderat tillsammans 6250. Härtill Heljesgården 1/8 värderat till 2000.

Anders dör 1894 och efter lämnar enkan och fyra vuxna söner.

Sven Gustaf Andersson Kroken kallad får 5/32 Säckasten och Marumsmarken och gifter sig med Sofia Åberg.
Johan Vilhelm Ville Andersson lotten gav honom 1/8 Heljesgården samt ekonomisk ersättning från syskonens lotter. De sålunda erhållna arvsandelar tillträdet beräknas från den 14 sistlidne mars, men mellan afgifterna beräknas från denna dag med 4 procents årlig ränta, Det lades till lotten № 4 som tillfaller Johan Wilhelm Andersson, från Säckasten 6 st. trän i timmers groflek samt 5 ale och 3 björkträn. Från Brestorp 6 st. stockar eller trän, som kan användas till plank 18 stycken timmers groflek och en utpekas skogsskift vid Brestorp jemte en ek. Ville gifter sig sedan med Lina från Grefvagården där vi kan följa släkten Vilson.
Per Edvin Andersson tilldelas 1/8 Brestorp och stannar på gården gift med kusin Josefina från Tollestorp. Syskongifte.
Carl Alfred Andersson får 1/8 Brestorp dör tidigt men hann gifta sig med Karolina från Tollestorp. Syskongifte.

Bouppteckningen efter Anders 1894 som visar att han efterlämnat änka och fyra söner.
¼ mtl Brestorp faste 1830 värderat 1863 till 12,000 kr. Karl Alfred och Per Edvin får var sin lott.
1/8 Heljesgården faste 1888 värderat till 2,000 kr. Ville får lotten och dessutom lite virke till nybygge.
5/32 Säckasten och 5/16 Marumsmarken värderat till 6,200 kr. Lotten går till Sven Gustaf Kroken.
Änkan för sin del får under sin återstående livstid vissa undantagsförmåner. Hon avstod till förmån för barnen sin andel i boets fastigheter, som sålunda överlämnades till delning barnen emellan.

Bröderna Edvin och Alfred Andersson

Edvin och Alfred Andersson voro alltså från denna dag herrar på täppan Brestorp, som de med god sämja gemensamt brukade. Men så som Fru Fortuna givit de båda unga männen en gård tillsammans, så hade också ödet utsett åt dem deras tillkommande, ty att fästa sig mö hade de förut ej hunnit med.

Nu ville det sig emellertid så att uppe i Tollestorp, strax på andra sidan berget, vid denna tid funnos två giftasvuxna döttrar och att de båda bröderna funno på att gilja till dem och med framgång. Där gingo de nu dagens hetta och tunga och sleto tillsammans på åker och äng och när lördagskvällen kom, gingo de – alltjämt tillsammans – genom den svala dalgången mellan Brunnhems och Tovabergen, där en smal väg ledde över mot Häggum, och genom denna dal, som i bygden benämnes Tjuvadalen, emedan där fordom förmenas ha varit ett tillhåll för tjuvar och skälmare, som icke allenast rövade gods och gull utan även kvinnor – togo de också sina brudar – fast med deras eget Ja och föräldrarnas samtycke.

Att deras utkorade voro systrar och kusiner till dem själva vilja vi här endast omnämna. Hade emellertid de båda bröderna hitintills varit förenade samt i allt delat ljuvt och lett, så blev dock skilsmässans stund i dubbel bemärkelse nu nära. Försynen fogade nämligen så att brödernas svärfader kort efter döttrarnas giftermål avled och lämnade sin gård utan skötare. Därför måste de taga sig an även denna och så småningom blev det bestämt att en av dem skulle övertaga densamma – Edvin, som alltså, men blott för en tid, lämnade fädernegården. Försynen hade bestämt att han skulle stanna i gården. Brodern lämnade den i hans ställe – som död.
Karl Alfred hade en tid varit sjuklig – det var något invärtes; lungsot ? – och han hade förgäves sökt bot både hos läkare och vid den s.k. Gullängskällan, en av gammalt väl ansedd hälsokälla i Prestgården, Gulläng i Broddetorp. Han dog vid midsommartiden 1900, efterlämnande änka och två döttrar.

Broderns hastiga och förtida död medförde Edvins återvändande till gården, vari han hela tiden bevarat sin arvslott. Sin efter svärfaderns död av medarvingarna 1899 inköpta hemmansdel i Tollestorp – bestående av 11/125 mtl BengtNilsgården, 33/512 mtl Andersgården kronoskatte, och 11/64- delar av frälselägenheten Gatan eller ”en tomt af åtta gårdar”, med ett auktionspris av 4750 kr, varå han fick lösa ej mindre än sju fastor utom sin egen – bortbyttes nu av honom 1901 till broderns änka och barn mot dennes åttondel i Brestorp och en mellangift till änkans barn såsom en ersättning för det undantag dessas mormoder under sin livstid åtnjöt i Tollestorp.
Detta byte ansågs av förmyndaren och rätten så förmånligt för barnen att affären utan någon gensago kom till stånd.
Förmyndare var en ekonomiskt sett mycket om sig man, Johan Vilhelm Jonsson i Tollestorp.

Edvin å sin sida vågade det priset för att inför möjligheten av den ännu unga änkans omgifte och på vad honom ankom, bevara gården inom släkten. Vad sålunda gavs var dock för resten sparade pengar, i det änkan icke gifte om sig utan i stället förkovrade pundet, som då Edvins son sedan gifte sig med Alfreds dotter på sätt och vis återbars!

Av vad nu framgår, att i denna familj släktkärleken måtte vara enastående och detta styrkes ytterligare därav att av brödernas hustrurs syskon, en broder gift sig med en systerdotter.
Stenhuggare Eriksson måste för att få vigas med sin systerdotter ettdera resa till Danmark, där sådan vigsel var tillåten, eller att ”skriva till kungs” och få dispens. Han valde det sistnämnda och levde sedan lycklig till sin död.

brodern Carl Alfred Andersson

f1867 delar med sin bror, men Carl Alfred dör redan 1900 och efterlämnar enkan Karolina Eriksson f1867, som flyttar tillbaka till Tollestorp 1901 med sina två barn efter köpeavtal mellan systern och svågern.

brodern Per Edvin Andersson

f1858 gift med Josefina från Tollestorp köper delar av Tollestorp med underdelar 1899. Paret köper till sig broderns del i Brestorp mot att avstå från Tollestorp till hans barn. Det verkar som om Per Edvin brukade Tollestorp fram till 1901, då han återkommer till Brestorp 1901 med sin familj.
Dottern Anna Flyttar till Falköping och Josef Edvard tar över hela Brestorp.

Sonen Josef Edvard Andersson

f1900 var ägare under 50 talet och hade varit i släkten 112 år. Gården kom i släktens ägo 1827. Josef var sjuklig och slog sig på träsnideri och köpte bland annat en svarv, som Emil Sandberg hjälpte honom till rätta med. Familjen flyttar till N Kyrketorp 1949.

arr Kurt Assar Svensson
arr f1913 kom från Hornborga 49 till 52.

1963- Åke och Anna Dalesjö

förvärvade stället 1953 om 20 ha varav 6 åker. En häst och 7 nöt. De hade barnen Stig, Solveig och Per Olof.

Bo Smedgård arkitekt 85-

Under Brestorp
Lars Liten f1780