1805-14 och Göran Andersson f1759 i Munkgården finns här 1811 och
är instämda till sommartingen 1811 no 104 för att ha tagit ¼ lass wed, men
de neka i förstone och målet uppskjutes. Bönderna Bengt Jonson var också
instämd för att ha tagit ved.
1811 br av Lieutnatsgården 1811 är Anders Jöransson
1812- Johannes Gunnarsson f1768 från Rännagården berömd som fader till
Juttagumman.
1805-14 Göran Andersson f1759 brukar först Stommen och finns här
perioden kom från flyttar till Hansagården Hof 1814 där han dör tre år senare.
Hans son Anders brukar gårdar i trakten och stannar vid Jägartorp och
Smedjebacken där vi kan berätta mer.
1814- Jon el Göran Jonsson el Andersson f1759 kom från Hansagården Hof 1814.
Petter Eriksson f1788 stannar tydligen en längre tid och föder sin
växande fam.
1814-23 Jon Larsson f1775 flyttar till Ulfstorp.
1819 Jonas Arvidsson f1798. Vi vet inget mer
1815-37 Petter Eriksson dr och br f1788 i Bällefors Br 1815-37 stannar
tydligen en längre tid och föder sin växande fam.
1821-26 Jonas Pettersson f1785 från Skattegården dit han återvänder.
Petter Abrahamsson f1792 kom 23 och for vidare under Hända året därpå.
1821-26 Jonas Pettersson f1785 från Skattegården
1829-46? Sven Jönsson f1809 övertar Västorp senast 46
1843 - 47 Br Jonas Månsson f1810 fr Heljesgården 43 redigera
före 1854- Anders Lorentsson f1862 dog i gökhem
Monken får ¼ gården av sin fader Jonas Bengtsson i Heljesgården redan
innan Jonas går bort 1836. Han lever sedan på undantag till sin död 1880.
Inte helt säkert vilken gård som är hans.
Skiftet
Kronolöjtnantboställe, indraget till Kongl Westgöta Regementes lönefond,
arrenderas av G Andersson ; som från gamla tomten afflyttar och bygger på
ägotrakten N:o 938 inom 3ne år från tillträdet, som sker den 1 September efter
det skiftet blifvit fastställt §33 förrättningsprotokollet bestämmer ett
gemensamt fiske i Hornborgasjön må hädanefter som hittills begagnas äfvensom att
den mark som genom Hornborgas sänkning kan vinnas är för skifteslaget
gemensamma.
Samma protokoll 45§ bestämmer äfven att delägarna i skifteslaget äga begagna de
gamla vägarna öfver hvarandras skogsskiften å Billingen äfvensom fri väg till
Bjärsjön.
Feskars Anders Lorentsson
f1796 hade brukat Fikaregården vid bäcken i Varnhem. Prestegården
OlofGrottesgården och stannade på en backstuga under Munkgården han dog 1886.
Hustrun Katarina likaledes från Varnhem dör här på gården 1863. Barnen voro
- Feskars Gustaf se nedan
- Brita Maria 1824
- Lotta 1824
- Johanna f1829 Fiskaregården gift med Anders Lejon soldaten på
Samuelsgården senare Knektamarken Bolum. Ättlingarna tämligen okända.
- Johannes dör i sina tonår.
- Feskars Kristina f1838 känd för att ha gift sig med Kalva Krants i
Klåckarebolen på gården
Feskars Gustaf Andersson
f1822 i Eggby var arr Stommen på 60 talet och skrivs som kommunalordförande,
slaktare, krog vid kyrkan fiskare. Hans far hade brukat Fiskaregården i Varnhem
och var tillika auctionsutropare. Hjilmer berättar; Kom från Gatan i 1833 Eggby
till Fiskaregården i Klostret 33
Såsom auctionsutropare var hen en riktig flebutt. Vid en auction i Bolum
inropade en fattig torpare ett bylte med kläder, som det föreföll efter Feskars
alla berömmande ord för gott pris. Att denne emellertid sett vad byltet innehöll
kan man vara säker på: "Skit sa skit ha" sade han och kastade därmed till
torparen klädbyltet över de andra auctionsbesökarnas huvuden.
Torparen blev ej svaret skyldig utan genmälde: "Ja, han sa feskarn, när han feck
ellmörja i öjat". Detta skulle vara en hänsyftning på att adressaten var enögd,
vilket skett på nämnda sätt, och svaret accepterades av auctionsbesökarna påstår
man av att vad som sagts, sedan blev ett ordstäv "skit sa skit ha, sa feskarn
och fic eldsmör i öjat"
Lyktgubben.
Med en lyktgubbe förstods bland allmogen en gengångare, som med ljus eller lykta
var ute och letade efter dolda ting. Vid sin död hade han försummat att för sina
närmaste yppa någon av endast honom känd hemlighet utan tagit med sig denna i
graven och fick därför ingen ro där utan måste upp därur och leta sig fram till
platsen.
Hemligheten kunde gälla en nedgrävd skatt eller ett begånget brott som han
skullat eller velat uppenbara men intill dess det var försent försummat.
Företeelsen är sedan långt tillbaka vetenskapligt utredd och att en studerad
person i egenskap av präst ännu för ett femtital år sedan, såsom nedan berättas,
kunde söka sig på, att "läsa bort" sådant är ofattbart, men lär icke förty vara
sanning. Vederbörande skulle dock ha varit
mycket överspänd. Den bland ortsborna föreställda anledningen till företeelserna
vid Feskarns ger en från vad ovan sagts avvikande eller om man så vill
kompletterande förklaring över vad lyktgubbar voro för något.
Feskarn hade i sin dag icke så vitt man visste varit någon i vanlig mening dålig
människa, en som hade begått någon inför lag orätt handling, och hans ekonomiska
ställning var ej häller sådan att han kunde förmodas ha gömt undan någonting.
Orsaken uppgavs vara något helt annat och förklarades sålunda, att han som
auktionsropare, varåt han ägnade sig, hade haft sin lust i att på de mäst fräcka
sätt lura auktionsbesökarna i sina försök att finna köpare till ofta nog
värdelösa saker, samt att han därför icke förmådde ligga stilla i graven utan
måste ge sig upp om nätterna och driva spektakel med folk.
Kring 1872 G Andersson till lika kommunalstämmans ordförande.
Feskars gifte sig med
- Albertina från Hjo
- Hilma Kristina f1860 kommer till på Stommen och dör
- Ture Andersson en välkänd handlare i bygden slår sig ner på Lugnet vid
Heavägen
- Gustaf Emil vet jag inget om
- Hiulma gift med Borell och återfinnes på Söder i Stockholm
- En FD ANna Albertina f1868
- Sara Elisabet f1834 från Stengårdshult
- Helga f1873
Monken verkar vara på Samuelsgården
