Holmagården

flera skrivsätt vid olika jb från 1600 talet. Soldattorp Sk 338 låg under Holmagården. Bolums missionshus senare avstyckning. På Holmagården finns en kastehög över en dödad piga. Förbipasserande kvinnor kastade här kvistar och grenar ännu på 1890-talet.
Vi har en Jon Jonsson, som finns här 1762 och följd av en annan

1772 ägdes Holmagården kronoskatte av Serg Anders Hammardahl och brukades troligen av hans son Sven och Arfved Jonsson. Sven Hammardahl gift med Kristina från Larv delade sex barn, varav vi kan följa Ulrika till PerHåkansgården. Familjen är i övrigt anonym, men vi vet att Sven drunknade i Hornborgasjön 1792. Kristina finns som inhyses Kappagården efter 1796.

1795 och 1796 ägdes gården af Anders Jonsson och Jon Jonsson.

Vid delningen av tån 1826 fanns på Holmagården 1 mtl d:o Jacob Larsson, Anders Andersson i Hornborga genom dess Brukare Jacob Larsson, Anders Olofsson och Jonas Andersson genom Brukaren Petter Andersson.

Brukare

-1814 Jonas Jonsson f1755 Jon Jonsson f1755 gift med Karin Månsdotter från Ving. Jon dör 1795 och familj d.v.s. hustrun utan överlevande barn flyttar till Stommen 1814 troligen tillsamman med
Erik Håkansson f1766 finns med som vittne 1812 i hästaffären på Stommen. Av dessa relationer finns inga efterlevande.
1814-18 Anders Andersson f1765 tjänar från 1814 då hans familj kom från Slätterödjan och flyttar 1818 till Tomten Holmängen.
1815- Jacob Larsson från Åsle f1788 tar över säng och säte.
-1821 Jonas Pettersson f1785 till Munkgården.
1821- Jonas Abrahamsson f1770
1827- äg av 1/24 Carl Pettersson f1785

Johannes Jonsson f1812 står som egare

Anders Jonsson hänvisar till pg 270

¼br Johannes Kristoffersson i Bältaregården

1900 Per Adolf Andersson f1865, Nils Johan Andersson f1851.

vi noterar att Hvarfvén och Granat tar över en del av Holmagården och låter den ingå i Bältaregården.

Holmagården som släktgård

Rörande Holmagårdens ägare före dess nuvarandes stamfader och hans fångesman ha inga närmare upplysningar inhämtats skrev Hjilmer. Hemmanet synes dock tidigare ha varit i adelns besittning och ägdes sålunda år 1683 av en Otto von Zacks. Gårdens namn är emellertid mycket gammalt och förekommer i de äldre jordeböckerna.

Anders Jonsson vet vi inte när han föddes, men han dör här på gården1731 gift med Kristina Larsdotter
Sonen Jonas Andersson f1725 och finns som gift här på gården 1752. Han gifte sig med Brita Nilsdotter och kommen från bonde, som brukade Hof och Heljesgården, men sedan vet jag intet att berätta om dem för närvarande.

Anders Jonsson Floby f1752 var en från Floby till orten inflyttad person, gift med Ingrid Arvidsdotter Kärragården Bolum. Han hade först varit bosatt å Västorp, men sedan han vid mitten av 1790-talet inköpt Holmagården, där boende. Denne Anders Jonsson hade vid ifrågavarande tidpunkt viktiga intressen att bevaka i orten med anledning av svärfaderns död (Arvid Jonsson f1723) och synes ha varit en man med medfödda anlag för affärer, ty under sin jämförelsevis korta vistelse i trakten köpte och sålde han flera hemmansdelar. Till sitt arv genom hustrun av dennas andel i Kärragården fogade han genom köp av sin svåger Jonas Settergren ännu en del av hemmanet och sålde sedan bakom de andra medintressenternas rygg alltsammans eller 1/6 mtl till en danneman Anders Larsson i Stenum men vann genom detta snedstreck endast det sig därvid betingade högre priset, ty hustruns svåger "bördade" till sig den sålda hemmansdelen – och avsade sig givetvis släktskapen. Efter att under någon tid efter försäljningen av Holmagården ha varit bosatt i Bältaregården, som låg i norra utkanten av byn uttog denne främling sina prästbetyg, som ställdes åter till fädernebygden. Av barnen Maria f1781 Västorp, Inga f1784 Munkgården och Arvid f1795 Holmagården veta vi föga.

Br Petter Johansson Bältaregården står som brukare under Anders följd av Johannes Kristoffersson i Bältaregården.

Här står ånyo som br Magnus Johansson NolBreagården, ¼ eg och br Johannes Kristoffersson Bältaregården, ¼ Gustaf Johansson uti Bältaregården

Släktgården skapas

Holmagården 1796.

Bolum socken och by.
Till släkten genom farfadern Jonas Andersson, som 1796 köpte gården av en ägare med samma namn.
Fastebrev å hemmanet utfärdades för vederbörande, som emellertid utan bevarade nödiga handlingar överlåtit gården till en av sina söner, som dog innan frågan därom varit på tapeten eller saken hunnit ordnas, och som fadern i samma veva också dog saknades åtkomsthandlingar, vilket blev en vid häradsrätten förevarande sak, som inga jordiska knep med s.k. skenköp och annat kunde bemästra och lagfart å fastigheten beviljades ej förrän dagarna efter det den över 90-årige sonsonen kort före sin död 1899 tillerkändes sådan.
Åldern av den med släktgården i sambruk med andelen av hemmanet Bolum Bältaregården har icke undersökts.

Släktföljden.
1. Anders Jonsson.
2. Jonas Andersson.
3. Anders Jonsson.
4. Adolf Andersson.
5. ½ mtl därav bröderna Paul o Josef Andersson.
6. Rut i Holmagården.
7. Torsten Hedman.

Anders Jonsson Hornborga

f1745 Stommen Hornborga. Han köper halva hemmanet Holmagården i Bolum leder som släktgård sina anor tillbaka till åren närmast före sekelskiftet 1800, då de med ett hemmansköp förenade betalningsföreskrifterna fullgjordes. Det första gården som släktgård rörande köpebrevet är daterat den 19 juli 1800. På detta köp följde den 9 okt. 1801 häradsrättens laga faste och skötebrev. Köparen Anders Jonsson f1745, var brukare eller arrendator av den ena delen av Broddetorps pastorats prestelöne boställe Stommen i Hornborga och hade i sitt äktenskap med Maria Andersdotter flera barn, varav fyra söner och en dotter. Fadern överlät denna på de två äldsta sönerna Jonas och Anders. Vid överlåtelsen av hemmanet försummade dock fadern att giva och sönerna att begära för besittningsrätten nödiga dokument och detta föranledde i framtiden svårigheter för gårdens infastande. Emellertid bebodde och brukade Anders Jonsson själv aldrig hemmanet utan fortsatte som förut sitt liv som stombonde (dvs. på Stommen) intill dess hustrun avled, då han överlät arrendet till sönerna Erik och Petter samt nedsatte sig på ¼ mtl Backen i Bolum. Anders och Majas från Torstenagården Hof barn är

Jonas f1774 blir brukare av gården blir far till Anders Jonsson nedan
Anders Ruter är dräng hemma men tar vid på Ö Skattegården i Hornborga och slutar å Löfåsen därstädes. Anders gifte sig uträkningsfullt med en änka samt fick med henne annan, som egen betraktad men troligen med av dennas föregående mans första hustrus dotters däri innestående arvslott inkräktat hemman, att bruka (Ö Skattegården och Lillegården), och den äldre brodern fick därför ensam besitta Holmagården, ehuru med av den yngre bibehållen äganderätt.
Maria gift till storbonden Anders Svensson Lages gård och ättlingarna återfinnes där.
Erik dominerar på LarsSvensgården Hornborga
Petter på Backen
sen följer två barn som troligen dör i späd ålder.

1804-1813 Jonas Andersson

De genom faderns överlämnande till dem av Holmagården nyblivna hemmansägarna Jonas f1774 och Anders f1777 (mera känd under namnet Ruter i Övre Skattegården Hornborga) synes dock aldrig ha brukat densamma gemensamt. Jonas Andersson hade dock ingen lång levnad framför sig utan avled redan efter några år, enligt uppgift i dödboken av lungsot. Jonas och Katarinas barn ser vi mera nedan.

Maja gifte sig med dubbelenkemannen Håkan Larsson, som brukade bland annat SvenBengtsgården Bjellum, där han avlider och hustrun finner ny näring LarsSvensgården Hornborga. Två söner drar till Amerika
Anders Jonsson f1810
Johannes f1812 återfinnes som brukare på olika gårdar i Bolum och slutar sina dagar på torp under Knektegården.

Vid sin död 1813 efterlämnade Jonas Andersson såsom sterbhusdelägare änkan Catarina Hansdotter f1781 och tre omyndiga barn; dottern Maria samt de båda sönerna Anders och Johannes Jonsson. Bouppteckning hölls den 4 jan 1814 och arvskifte den 30 mars 1815. Vid detta senare biträddes änkan av sin fästman Jakob Larsson (f1790 i Åsle) i Holmagården och barnens rätt bevakades av deras farbroder Anders (Ruter) Andersson i Ö Skattegården Hornborga, i egenskap av förmyndare. Bouppteckning

1813 Änkan Catarina

Arvsskiftet

Sedan en del tillägg till bouppteckningen gjorts – man hade glömt medtaga två bikupor samt utsädet till ⅜ mtl Holmagården och 1/16 mtl Böljan, som den avlidne i livstiden brukat – förklarade änkan och hennes tilltänkte man, att hon önskade få behålla boets lösegendom mot att hon betalade densamma med en fjärdedel över bouppteckningsvärdet, men sedan förmyndaren granskat auktionsprotokollet å de kläder, som efter mannens död blivit försålda, och därvid funnit, att desamma över huvud taget uppgått till 50 procent över angivna värdet, så förklarade han, att om änkan ville behålla lösegendomen oskiftad, måste hon med lika förhöjning densamma betala, vilket hon omsider också biföll.

Härefter uppstod frågan om huru boets egendom skulle fördelas. Beträffande fastigheten ¼ mtl Holmagården, så bestämdes att densamma såsom utgörande mannens arvejord skulle tilldelas barnen, medan beträffande lösegendomen änkan skulle få lösa denna mot 50 procent förhöjning av bouppteckningsvärdet.

Vidare bestämdes att änkan ensam skulle betala alla boets skulder jämt utredningskostnaderna för vilket hon likväl skulle utfå vederlag i penningar av lösegendomen, att hon skulle undfå sin fördel och giftorätt i boet efter lag av alla lösöretillgångarna och slutligen att henne tilldelades en laglig morgongåva, vars storlek icke vid vigseln bestämts till något visst belopp utan hade mannen – enligt kyrkoherde Bratts ämbetsintyg – endast lovat henne laglig sådan.

På dessa grunder upptogs och skiftades boets tillgångar sålunda, att av fastigheten sönerna tilldelades två femtedelar vardera och dottern en femtedel, värderade till respektive 200 och 100 riksdaler, samt att av den lösa egendomen, som efter värdehöjningen utgjorde 348 rdr, änkan till skuldernas betalning erhöll 51 rdr (skillingar och runstycken här onämnda), medan hon av återstoden 297 rdr erhöll var 20 penning i s.k. fördel eller 15 rdr, i giftorätt tredjedelen därav eller 94 rdr och i morgongåva var 10 penning av mannens behållna lott i löst och fast som utgjorde 69 rdr. Summa 229 rdr. Av återstoden erhöllo sönerna 2/5-delar vardera och dottern 1/5 del.

Som skiftesman fungerade hovrättskommissarien och kronolänsmannen Casper Malmstedt på Espås och man skulle i anledning därav väl icke kunna betvivla skiftesinstumentets laglighet. Vid jämförelse med andra liknande förrättningsprotokoll från samma tid, kan man emellertid finna, att vederbörande så långt möjligt sökt "klå" änkan och hennes tillämnade man, vartill han – ursäktsvis – torde inspirerats av kvinnans sätt, att vid arvskiftet efter sin man – och därtill i långt framskridet havandeskap – ståta med sin såsom hjälp vid gården anställde fästman. Hustrun hade emellertid städslat en man, som under sin återstående levnad blev gårdens trogna brukare.

Vad återigen det då upprättade arvskiftet beträffar, så kom detta, att i en framtid ganska ofta ståta på domarebordet. Det förefaller som om där inte kunnat se sig nöjd på det – måhända beroende på avsaknaden den tiden av annan sexuallitteratur – ty, gång efter annan kom åläggande för Holmagårdens ägare att söka en lagfart, som vällovliga häradsrätten ej kunde bevilja – och då måste den celebra handlingen naturligtvis varje gång fram. Detta inträffade sista gången den 10 augusti 1898 – då, enligt påskrift, lagfart med stöd därav beviljades för ⅛ mantal Holmagården, den på nära hundra år icke infastade hemmansdelen.

Änkan Katarina

Jonas Andersson som tydligen ensam brukar denna del av Holmagården medan Ruter ägnar sig åt Ö Skattegården ehuru han har kvar sitt ägande i denna gård.
1. Maja f1804 säljer efterhand till sin broder men har två giften och slutar i LarsSvensgården. (Jonas Anderssons dotter, Maria Jonsdotter och hennes man Håkan Larsson – densamme efter vilken den än i dag använda benämningen Håkens på en gård i Bolum kvarlever (PerHåkansgården) – vilken sanerade önskemålet och nyligen blivit ägare till egen gård, sålde den 8 juni 1846 med tillträde omedelbart sin tjugondel i Holmagården till sina bröder och svågrar Anders och Johannes Jonssöner och satt sedan under sin livstid i lugn och ro som hemmansägare i LarsSvensgården, Hornborga.)
2. Anders dör späd
3. Anders f1810 köper tydligen ut Ruter och sina syskon.
4. Johannes brukar efter schismen med Anders gårdar i Bolum, dör ung och hans änka gifter sig med Majen från Backen
Jacob Larsson f1788 finns med vid arvskiftet och brukar gården några decennier men tar vid Böljan.
1. Lars brukar Stommen dör barnlös.
2. Anna väljer Johannes Håkansson som vi finner på Backen med välkända telningar i bygden

1842 - Anders Jonsson f1810

köper år 1842 av farbrodern Ruter Anders Andersson i Övre Skattegården Hornborga och dennes hustru Inga Kajsa Jonsdotter. Han hade ärvt 2/5. Han var då dräng i Kärrtorp sin ägandes fjärding i Holmagården, varå denne sökte och efter en hel del besvärligheter 1847 erhöll rättens fastebrev. Innan emellertid det sistnämnda kunde erhållas måste dock vittnesförhör till styrkande av rätta åtkomsten hållas. Genom denna handel tog Anders Jonsson första steget till ett läggande under sig och en ägare av det genom två arvs överenskommelser söndrade hemmanet. Nästa steg blev att söka förvärva systerns andel och även detta gick önskligt.
Anders Jonsson var från den 7 juli 1849 förordnad till förmyndare för Johannes Christofferssons i Bältaregården, Bolum, och hans avlidna hustru Kajsa Andersdotters omyndiga barn, sonen Gustaf Johansson och dottern Maja Stina. Från denna befattning begärde han, efter slutförd boutredning, den 13 nov. 1850 entledigande och föreslog i sitt ställe barnens fader, vilken också enligt utslag av den 30 nov, samma år. också förordnades jämte att vara detta även för den avlidna hustruns i ett föregående äktenskap ägda son Anders Andersson. Ett annat förmyndarförordnande för Anders Jonsson rör den 1847 avlidne Jacob Larssons i Böljan SvenAndersgården och änkan Catarina Hansdotters omyndiga dotter Anna, d.v.s. halvsystern.

Brödraschism

Efter de gjorda köpen av hemmansdelar i Holmagården blev Anders ägare till tre åttingar därav och Johannes till endast en men trots detta ville den förre att brukningen skulle ske gemensamt.
Detta tyckte måhända den senare blev litet för mycket – eller vad orsak det nu var? Allt nog missämja uppstod och Johannes utbjöd hemmansdelen till försäljning till andra än brodern, vilken han icke ville låta köpa densamma. Detta ansåg Anders för en stor skam och sökte rädda sig undan faran av att få gården skövlad och en kanche obehaglig delägare i fastigheten. Och detta lyckades också, tack vare en god väns finurlighet och hjälp och mot vederlag av endast en kanna brännvin, gemensamt förtärd. Denne vän var Johannes Larsson i Kärragården och genom att inge sin namne i Holmagården föreställningen av att vara broderns ovän lyckades denne få köpa hemmansdelen, som han sedan i sin tur överlät till Anders, som därå 1855 erhöll fastebrev. Det hela skulle alltså endast ha varit ett skenköp och hade för att mellanhanden ej skulle riskera eventuella obehag uträknats så att Johannes Larsson i stället för i den i hans kontrakt angivna köpesumman á 783 rdr 16 skr riksgälds i Anders Jonssons infördes 558 rdr 42 skr samma mynt, varigenom den förste säljaren skulle kunna slås i näsan med, att han i stället för att vara arg borde vara tacksam över att ha fått så "redigt betalt".

Laga Skiftet

Vid denna tid övergicks Bolums by av laga skifte och från detsamma finnes en annan brännvinshistoria. Vid sagda skifte utlades Holmagården ägofigur så, att i dess mot stora landsvägen vettande ända, fick ett vinkelrätt instickande "jack" av omkring ett par tunnlands vidd, vilket tillföll Heljesgården. Detta stycke mark, som är av ganska god beskaffenhet, skulle – ha varit avsett för Holmagården, om icke ingenjören under förrättningen härstädes råkat bli törstig, då ägaren till Heljesgården, passat på att ge honom det önskade – ett halvstop brännvin – mot löfte att erhålla den marken – och så kom den att höra dit.

Ja, så förmäler sägnerna i orten, men ett i Holmagården förvarat ej färdigkvitterat kontrakt, mäler om att Johannes till Anders sålt sin åttondel i gården. Det synes därav som om bröderna först haft för avsikt att handla med varandra, fast detta av någon anledning ej blivit fullföljt. Måhända hade man, emedan man erfarit svårigheten att få ett köp i gården infastat samt likaledes erfarit rättens benägenhet att utan krångel lämna lagfart åt s.k. oskylla köpare, anlitat den tredje parten. Detta var ett den tiden använt "knep", varigenom bönderna sökte skydda sig mot domstolstjänstemännens krokben. I detta fall lyckades också Anders att få lagfart men när det sedan gällde sådan å hans egen arvslott i gården, så fick han vänta så länge han levde och litet till. Genom i det föregående omtalade arv och överenskommelser hade Anders Jonsson blivit ägare till ½ mtl Holmagården och det var nu endast lagfartssvårigheterna som irriterade. Jämt när frågan framfördes hade rätten sina invändningar, tillbakavisande ansökningen eller förklarade saken vilande. Vad nu denna obenägenhet skulle tjäna till är svårt att förstå. Och gång på gång spökade det gamla arvskiftet på domarbordet. Det såg faktiskt ut som om ämbetet varit tillsatt för att hindra Holmagården ägare att erhålla vad lagen krävde.
Ej förrän kronofogden den 31 maj 1898 avgivit skriftlig försäkran om att inga lagliga hinder mötte för lagfarts beviljande föll det rätten in att meddela Anders Jonsson lagfart å det efter fadern år 1815 ärvda hemmanet. På dessa besked utfärdades den 10 aug. 1898 lagfartsbevis. Men då vilade Anders Jonsson redan i graven.

Utom detta halva mantal i Holmagården blev Anders Jonsson ägare till ytterligare ¼ mtl av samma gård. Detta skedde genom köp 1880 av en dotter och måg, vilken senare genom arv och utlösen av sina syskon erhållit gården. Före denne hade densamma av hans fader innehafts av hans fader Magnus Johansson enligt köpeavhandling den 20 febr. 1845.

Inbördes testamente och tillhörande problem samt arvsförskott.

Den 9 april 1877 upprättade Anders Jonsson och hans hustru Anna Greta från Doterbo inbördes testamente, varigenom förordnades att den efterlevande maken skulle till sin död äga oinskränkt besittningsrätt till all boets lösa och fasta egendom. Detta testamente i förening med föräldrarnas intressen och offervilja för den då spirande frireligiösa verksamheten, gjorde sitt till, att skapa en schism inom familjen, i vilken åtminstone icke mågen Jonas Magnusson (var gift med Äldsta dottern Anna Cajsa f1846) var sinnad i den riktningen, och när föräldrarna vid samma tidpunkt upplät mark till byggande av missionshus samt även genom penningar kraftigt understödde missionsverksamheten, ansåg han detta gå sin ära och rätt förnär. Jonas Magnusson var, enligt vad som berättas, en synnerligen obehärskad och vrångsinnad persedel och stack ej under stol med vad han ansåg och tänkte, medan svärföräldrarna å sin sida, sökte förmå honom att omfatta deras idéer och bli en bättre människa – men ingen av parterna ville rätta sig efter den andras önskningar och till slut blev motsättningarna avsevärda.

En dag träffade Jonas samman med en annan mot den frireligiösa verksamheten fientligt, men för statskyrkan vänligt sinnad person, som väl kände förhållandena mellan nämnda svärfader och måg och nu fick i sitt huvud att slå ett slag för den "rätta läran". "Har du hört", sade denne bland annat, "att svärfar din har gett bort all sin egendom till missionen. Är barnen horungar efter de inget skall få?" Att detta var lögn, det visste inte Jonas, som ej heller tänkte på eller kände till, att den senare frågan endast var en fråga, som folk skämtsamt brukade ställa till varandra, när helst ett testamentariskt förordnande kungjordes från predikstolen. Detta var emellertid nog, att sätta fart på den hetlevrade mannen, som så snart sig göra lät uppvaktade svärfadern och krävde sitt arv i förskott. "Ja, det skall du få, om du bara ger dig av från trakten, så man slipper skämmas för dig – syndaträl", lär den senare då ha svarat. Att saken om testamentet förut varit på tal mellan dessa båda, kan man förstå, då – så vitt man vet – den äldre ej begärde någon motivering över framställningen. Emellertid lär detta samtal ha varit anledningen till att Anders köpt mågens hemmansdel samt till den samtidigt därmed skrivna uppgörelsen om arvsförskott till Jonas. Vad den förstnämnda handlingen beträffar kan antecknas, att Anders Jonsson till mågen betalade det efter den tidens förhållanden höga priset av 8000 kronor för hemmansdelen, jämte hälften av den växande grödan och vad arvsförskottet beträffar, så var detta av följande lydelse:

"Sedan vi undertecknade i dag träffat överenskommelse med våra föräldrar, med avseende å efter dem blifvande arf i såväl fast som lös egendom, betingat oss en ersättning af fyratusentvåhundra (4200) Kronor, att af oss bekommas med hälften nu genast samt den 2:dra hälften efter båda våra föräldrars död, utan ränta till dödsdagen, så afsäga vi oss och våra arfvingar all andel uti all den egendom som då finnes i behåll antingen densamma tillkommit deras bo före eller efter denna dag, så att våra syskon eller deras barn må utan intrång af oss eller våra efterkommande vid deras dödliga tillfälle i fast och lös egendom sig emellan fördela sedan jag erhållit vad nu betingat blifvit, försäkras.
Holmagården i Bolum den 23 april 1880. Jonas Magnusson, Anna Andersdotter, måg och dotter.
Anders Jonsson, Anna Greta Nilsdotter, föräldrar, m.h.å.p. Vittnen: Alfr. Johansson, Anders Larsson.

För ofvanstående Tvåtusenetthundra (2100) kronor, som Jonas Magnusson och hans arvingar ej eger utbekomma förrän efter vår död, så får han för dem såsom säkerhet utan vårt vidare hörande och på hans bekostnad söka och vinna laga inteckning näst efter första inteckningen uti vårt ägande ½ mtl kronoskatte Holmagården Bolum, som härmed erkännes.
Holmagården den 23 april 1880. Anders Jonsson, Anna Greta Nilsdotter, m.h.å.p. Vittnen : Alfred Johansson, Anders Larsson.

På handlingen finnes dessutom mågens och dotterns kvitton å i densamma angivna belopp av den 23 april 1880 och 10 jan 1899, samt rättens påskrift, den 28 maj 1891 att vittnesförhör denna dag för dödsfalls skull anställts med Alfred Johanssons i Daretorp, Tidaholm och Anders Larsson i HåkanUddsgården Häggum, rörande tillkomsten av densamma.

Vid bouppteckningen efter Anders Jonsson, som hölls den 1 aug 1898 inställde sig icke varken Jonas Magnusson eller dennes hustru – de hade ju erhållit och fått säkerhet för sin lott – och detta åsamkade sterbhusdelägarna svårigheter med inregistreringen därav, vilken ej kunde medgivas utan vederbörandes underskrift eller bevis om att de av bouppteckningen undfått del. Enligt bouppteckningen utgjorde behållningen i boet endast kr 1220:57, en summa, som endast obetydligt minskade till hustruns samma år timade död. Anledningen till den ringa behållningen i boet var dock icke enbart mågens i förskott uttagna del däri. Även de andra barnen hade också förskaffat sig egendom dels genom köp och dels genom gåva av föräldrarna.

Sålunda hade äldste sonen Nils Johan genom gåvo och köpebrev av den 7 mars 1891 för ett pris av 2000 kronor köpt ⅛ mtl utav fastigheten och vidare erhållit 5/24 mtl därav i gåva, medan de andra då levande barnen, sonen Adolf och dottern Karolina, enligt samma dag utfärdat gåvobrev fått motsvarande 5/24 mtl vardera. Dessa gåvobrev voro så avfattade att mottagarna genast fingo tillträda 3/24 mtl medan 2/24 mtl skulle disponeras av föräldrarna i deras livstid, varigenom dessa så länge en av dem var i livet kunde anses vara ägare till ¼ mtl Genom dessa förordnanden avsågo föräldrarna naturligtvis att giva alla barnen lika del i sin egendom och det synes som om de därvid oavsiktligt tagit så liten hänsyn till de med mågen tidigare träffade överenskommelserna. Vad följder detta "förbiseende" senare fick, därom skall vid slutet av denna gårdshistorik något redogöras.

Anders Jonsson

f1810 gifter sig med Anna Greta Wahlbom Nilsdotter från Doterbo. Barnen

Anna Cajsa gifter sig med hetlevrade Luars son, Jonas Magnusson och paret flyttar till Ekeskogen Häggum ca 1880 med sina telningar.
Katarina död späd
Nils Johan tar över när fadern dör 88 år gammal
Per dör späd
Johanna Karolina f1857 återfinner vi i Vedum får 5/24 barnlösa. Maken var direktör i ett andelsmejeri därstädes.
Anders Gustaf dör före fadern i 30 års åldern.
Adela tar vid så småningom får 5/24

1891- Nils Johan Andersson

f1851. Gården övergick sedermera till Anders Jonssons äldste son Nils Johan Andersson. Han köpte 1891 1/8 för 2000 kr samt får 5/24 i gåva likt sina syskon. Nils Johan var liksom föräldrarna och syskonen samt sedermera även sonen mycket intresserad för den frireligiösa verksamheten och var en av rörelsens förkämpar i orten.
Nils Johan valde först Cajsa Kristina från Pikagården i Brunnhem men hon går ifrån honom redan ½ år efter giftet och han gifter om sig med Maja från Munkgården. Deras son Carl Nilsson tar sedan över Norra Holmagården.

Nils Johan friar

Om hur det gick till när Johan Andersson i Holmagården, fick sig en hustru, berättas en rolig historia. Johan gick där och "såsade" och "himlade" och syntes ej bry sig om något i den vägen och slutligen kände sig modern Anna Greta manad att ingripa. Sade honom, att det var på tiden att han tänkte på att gifta sig. "Vart sa jak ta väjen? Jak vet inga sum vell!" svarade Johan. Detta visste emellertid modern. Hon hade väl å sonens vägnar något hört sig för och i hemlighet sett ut ett par att välja på. Sade därför till honom: "Du ä ente så grömmer, så du behöver vära rädder fôr däk själver. Du kan le höra däk fôr. Gå te Kajsa i Peckagårn å fråja, å ä dä så ho sejer Näj, så gå te Maja i LarsNilsgårn – di sa le ente kunna näka bägge två!" Ja, Johan klädde sig i sin bästa stass och begav sig av på friarstråt. Gick först – efter som modern först hade nämnt hennes namn – till Pikagården i Brunnhem, frågade och fick Ja av Kajsa. Nu bar det sig dock så olyckligt, att Kajsa efter någon tids lyckligt äktenskap dog. Den efterlevande maken hade emellertid nu råkat få smak på fruntimmer och fann, att det ej var gott för mannen att vara allena, började därför snart att fundera på, att upprepa proceduren. Men nu behövde han ej vidare fösas iväg av den naturligtvis välmenande modern, utan begav sig självmant åstad, så fort boutredningen var verkställd och han "kunne mä't". Ihågkommande moderns ord från förra gången, gick han nu till LarsNilsgården – och fick även Majas jakord.

Holmagården delas

Lagfart för Nils Johan Andersson genom köp och gåva erhållna 1/3 mtl Holmagården meddelades 1898 enligt förut omnämnd avhandling av den 7 mars 1891.

Holmagården Ebera 4'3

Nils Johan Andersson var liksom föräldrarna och syskonen samt sedermera även sonen mycket intresserad för den frireligiösa verksamheten och var en av rörelsens förkämpar i orten. Nuvarande ägaren av ¼ mtl Holmagården Karl Nilsson, som redan dess för innan tagit brukningen av gården om händer, blev efter föräldrarnas död ägare till densamma och erhöll sina lagfartsbevis den 5 jan 1924 och samma dag 1929. Carl Nilsson var i yngre dagar en intresserad andjägare i Hornborgasjön och om det nöje en jakt i hans sällskap medförde skall nedan förtäljas.

AnnersErik från Kärragården hade sitt skomakeri i gaveln på huset.

Ursprungliga mangårdsbyggnaden innan ombyggnad en Karlssonbild

Areal 15 har därav 6 åker, svartmylla på kalkgrund samt mossjord. Manbyggnaden uppfördes 1874. 1 häst 5 nöt 2 svin. Gården utgör del av gammal släktgård. Karl Edvin Nilsson ende sonen hade brukat den sedan 1911 och övertog ägandet dels 1921 och 1928. På ägorna finns ett sedan 1890 planterat vårdträd en lind.

Karl gifter sig med Elin från Häggum. På bröllopskortet kan del av personerna identifieras.

Elin vid spinnrocken. Carl på jakt

Sonen Eber tar över gården och är under sitt liv missionsföreståndare vid det å gården belägna missionskapellet. Systern Edna bor i Vara. Ebera gifter sig med Svea som skapar en kioskverksamhet vid vägkanten. Han förvärvar 1/10 OlofEsbjörnsgården och flyttar dit 65. Ena sonen tar ny över.

Holmagården Adela

Adela och Alma Holmsadel.

förde sina åtkomsthandlingar av ¼ mtl Holmagården till tings samt erhöll lagfart: å gåvobrevet om 5/24 mtl den 10 aug. 1898 och å köpebrevet om 1/24 mtl den 15 jan 1906. Samtidigt med sin egen fjärding i hemmanet brukade Adolf Andersson även systern Karolinas och besatt således i realiteten hela den gamla släktgården, ehuru denna med full äganderätt övergick till honom först genom systerns salubrev av den 25 okt samma år av häradsrätten utfärdades.

Holms Adel hade kanske inte helt grepp på sin ekonomi och var därför tvunget att anlita växlar som han bland annat besvärade sina grannar med. Han var heller ingen större bonde utan fick inte sina investeringar att bära sig. På höstarna gick han med spett i potatisåkrarna för att väl sent skörda för året.

Adel gifte sig med betydligt yngre smeden Lindströms dotter Alma ganska sent i livet

Sonja.
syskonen

Rut stannar på gården omgiven av många katter.
Paul
Sonja gifter sig med Hedman och hennes telning återvänder till gården
Folke
Vasti

Areal 12 har åker mulljord på kalkgrund. Manbyggnad jämte flygelbyggnad uppförda omkring 1860. 4 hästar, 10 nöt, 1 modersugga och 7 får. Gården har tillfallit Adolfa genom arv och köp. På densamma bedrives sockerbetsodling. Å ägorna finns rikligt med gravfält.

Adela låter Sönerna Paul och Josef arrendera Och de tar över från 1945. De kan med sin skicklighet vända gårdens ekonomi bland annat genom sockerbetsodling. Efter Adela död skiftades 1946 boet så, att sönerna Paul och Josef vardera erhöll 1/4 mtl i hemmanet.

Ägare till ½ mtl bröderna Paul och Josef Andersson på vedbacken.

på 50 talet läser vi fortfarande 12 har åker och 21 har skog. Här finns plats för 5 hästar och 12 nöt. Den stora ladan byggdes troligen efter 1955. Josef omkommer i samband med trädfällning, och Paul återfinnes efter plötslig död på foderbordet varför Rut den äldsta systen stannar ogift på gården och äganderätten övergår sedan till systersonen Torsten, som bedriver framgångsrik hästavel vid sidan om sitt skogsarbete. Paul och Josef var annars duktiga jordbrukare och vågade sig bland annat på sockerbetsodling som var lönsamt på den tiden.

Josef bygger ladugården med hjälp av Evert Nilsson i Sätuna. En strakbenter och illa sedd murare under Nilsson bygger galet så man får rätta till för att få ordning på fönstren. Man hade förutsett detta och placerat honom på murningsarbeten på baksidan. Framsidan åt gatan hade muraremäster själv från Ö Tunhem ansvaret för och det var Josef glad åt och bjöd därför på skjuts hem efter arbetet, då han tjänade 400 kr på att han gjorde rätt från början. Denna lada var förresten Nilssons 110 lada berättar Lars. Nilsson byggde fristående lador för att därmed möjliggöra hissanordningar i ladan. Inga tvärbalkar eller stolpar fanns att se.

Torsten Hedman

driver hästavel på gården. Han hade tidigare försörjt sig på att inköpa skogsfastigheter, som han renoverar och säljer. Modern Sonja får honom sedan att överta Holmagården.

Gifte - "BLIR NOG INTE AV FÖRRÄN EN BLIR TVUNGEN".

Sent en vacker sommarkväll, stodo ett par män, som varit borta, vid korsvägen Munkgårds led och samspråkade. Då kom en bekant yngling cyklande och en av de förstnämnda männen som här skulle taga samma väg som den kommande och tyckte sig vilja ha sällskap med denne, anropade honom och sade skämtsamt:
"Jasså, nu har lu vart ute ijenn mä dina fruntimmer, David! - Kunne du ente säta te å jefta däk, så du sluppe dä dära rännant?"
"Dä kunne ja le jära. Män du vet le hurnt dä ä - dä blir-nte å fôrén en blir tvongen."
Davids svar innebar flera betydelser än han vid dess avgivande tänkte.
För det första fick den tilltalande ett skitord för att han gift sig först sedan det blivit på "viset" med fästmön och för det andra menade han visst icke att han själv skulle vänta så länge utan endast tills han fått det så ställt med en egen torva och så vidare att han behövde gifta sig. Berättade Rut i Holmagården 1947.

Avstyckning

Soldattorp Sk 338;
Källhagen uppe i skogen;
Ett område i Svensbokärren

Fornfynd

Rund stensättning S32
Rund stensättning S26a
Två runda stensättningar S19
Gravfält med sex runda stensättningar och en domarring. Fältet 75x30 m Ringens diameter 9-11m 6-7 nedfallna stenar. Över gravfältet går en stensträng S25.