|
om Häggum av f d komm ordf Rickard Dalberg i Toragården
Något om gamla händelser i Häggum, som de äldre omtalat för mig i min barndom
och senare. För att belysa hur allt har förändrats här under den lilla
tidsperiod som gått allt ifrån 60-talet och några tiotal år förut vilja vi först
omtala vad de äldre berättat.
Här liksom på många andra ställen var superiet ett stort elände och förorsakade
många svårigheter. Vi kan ju framdraga några exempel från första tiden som här
är fråga om. Brännvinsbränning förekom på en del ställen. En del män och gubbar
försummade sitt arbetade och sin omvårdnad om kvinnor och barn och voro helst
med på supkalas.
- å klockarjorden var en stuga som beboddes av en man Anders Gård. Detta
måtte varit ett
svårt ställe. Där kunde gubbarna sitta dag och natt efter natt supa. En gång
när detta pågick och det blev outhärdligt för de hemmavarande gick en kvinna en
mörk natt och tuttade på stugan. Detta var ju på visst sätt uselt men det var
enda sättet att få gubbarna att mangrant krypa ut i det fria och skiljas åt den
gången. Någon ny stuga blev sedan icke uppförd. Kvinnan var av suparna nog
misstänkt för elden men någon anmälan mot henne blev det inte. Det var tvärtom
många som var mer än tacksamma för denna gärning.
Brygd
skrock om brygd
När man lånade gäst till brygden, skulle man, samtidigt med det man slog i
”jala”, lägga en eldglöd i drickat, annars kunde hända att det inte ’gjorde’
sig (gäste). // G i V 1927
När man gav bort dricka, borde man först däri lägga en eldglöd så att ens
eget dricka ej skulle kunna förgöras. // Bil 1926
För att drickat skulle göra sig, borde man värma ett strykjärn och lägga i
vörten. // Bol 1926
Att förgöra drickat var mycket enkelt. ”En satte barasten ena svinabôrst i
lagga så va dä hänt. // Ond 1926
Då någon främmande, under det man var sysselsatt med brygd, vistades i
brygghuset, skulle man hålla vörten rinnande. Han troddes då icke ha någon
makt att förgöra drickat.
// G i V 1927
För att förebygga förgöring av drickat satte man en kniv i laggen av karet.
// G i V 1927
Vid brygd tilläts ingen främmande komma in i brygghuset på det att drickat
ej skulle bli förgjort // G i V 1927
När husmodern lade i gästen i drickat, skulle hon som skydd mot stöld och
förgöring samtidigt kasta vigselringen eller en kniv i drickakaret. // Bil
1926
|
Superiet
S S P den 30.4.1815
§ 4 O likhet med vad Hornborga sockenmän redan, av förekomna anledningar
beslutat, rörande olovlig brännvinsutminutering ( se protokoll hållet i
Hornborga den 23 i denna månad) överenskommo nu samtliga sockenmännen, att
vilken som hälst i församlingen, som, utan att äga vederbörligt tillstånd,
befinnes hålla brännvin minutvis till salu, skall, utom laga böter då åkäran
göres, plikta tre rdr b:o, hälvten till kyrkan och hälvten till de fattiga.
Lika vite åsattes för de så kallade hopöl eller drängöl, med tillägg, att ej
mindre den som upplåter sitt hus till dylika supgillen, än den som
tillsläpper varan och förtär henne, gör sig till dessa böter förfallen. Över
handhavandet av detta beslut, förbundo sig samtliga församlingens närvarande
ledamöter att hålla nogaste vård, och tillsades kyrkovärdar och sexmän i
synnerhet däröver hava ett vakande öga, samt att, i händelse av förbrytelse,
böterna genast utfordra.
G Bratt
S S P den 23.1.1831
§ 2 För att utrota de skadliga och fördärvliga lönnkrogarna, vilkas mängd
allt mer och mer tilltaget, sabbaten till ohelgande samt till hälsas och
välstånds förspillande, uppmanade undertecknad vice pastor församlingens
samtliga innevånare, framförallt föräldrar och husbönder, att hålla noggrann
tillsyn över sina barn och tjänstefolk, så att de ej måtte dylika ställen
bevista, och själva, med gott exempel, dem föregå, varpå han uppmanade
sockenmännen, att överlägga om tjänligaste utvägen att förekomma detta onda.
Av flera därefter gjorda förslag ansågs verksammast, att utsätta ett vite av
tio rdr b:o för var och en, som tillåter någon på sina ägor boende nämnda,
ej blott mot lag och författning utan även mot ordning och goda seder
stridande oskick, att vidare fortsätta. Detta förslag antogs också och fingo
ordningsmännen sig uppdraget, att om dylika ställen fortfarande skulle komma
att besökas, förhållandet till pastorsämbetet inrapportera.
Vid detta protokolls justering företogs emellertid, på förslag av
komminister Vinqvist, den ändringen i beslutet, att, i anseende till
svårigheten för de jordägare, som på sina ägor hade flera inhyses boende,
att kunna förekomma, det en eller annan mot deras vetskap och förbud
olovligen utminuterade brännvin, de nämnda böterna i stället skulle erläggas
av den, i händelse av bristande tillgång, den felande anmäla hos närmaste
kronobetjänt eller, om kyrkorådet så funne för gott, låta denna undergå
stockstraff.
C G Norlin
S S P den 20.5.1832 :
§ 5 I anledning av biskop Lundblads, på grund av Kungl Maj:ts skrivelse av
den 3 sistlidna mars, till samtliga stiftets präster given uppmaning, att
var och en i sin mån söka medverka till hämmandet av det överflödiga
brännvinssupandet, som varit och är så skadligt för samhället både i
moraliskt och ekonomiskt avseende, så blev av undertecknad vice pastor såväl
Kungl Maj:ts nådiga skrivelse som h h doktorns och biskopens uppmaning för
församlingen uppläst, och förmanades församlingens samtliga ledamöter på det
bevekligaste, att såväl själva behjärta skadligheten av ett överflödigt bruk
av starka drycker som ock i synnerhet, att, vad på dem ankommer, avhålla
sina barn och tjänare därifrån.
I sammanhang härmed blev även den från landshövdingen till pastorsämbetet
ankomna skrivelsen av den 11 februari detta år, angående smygkrogars
utrotande inom församlingen, uppläst.
Det var bekant, att även sådana inom församlingen funnos, ehuru likväl,
såsom man trodde, icke hos någon hemmansägare eller –brukare, utan hos
torpare, inhyseshjon och backstugusittare. Det klagades i synnerhet över,
att en vanfrejdad person, boende under Fjällåkra, vid namn Anders Håkansson,
vilken i många år skall ha hållit brännvin till försäljning, utan att varken
förmaningar eller andra åtgärder kunnat förmå honom att därifrån avstå.
På det en var så mycket sorgfälligare skall hålla tillsyn över de på sina
ägor boende torpare, inhyses- och backstuguhjon, så stadgades ett vite av
tio rdr b:o för var och en, som ej lagligen, inom fjorton dagar, uppsäger
till avflyttning från stället den på dess ägor boende, som beträdes med
smygkrögeri. Skulle någon trotsighet å den brottsliges sida förekomma, så
bör jordägaren söka konungens befallningshavandes handräckning för att få
denne samhällets fiende och lagens överträdare, utan skonsmål, utvräkt, och
lärer konungens höga befallningshavande icke underlåta, att lämna sin
kraftiga åtgärd till hämmandet av detta onda och befrämjandet av det goda
ändamål, som genom denna församlingens enhälliga överenskommelse åsyftas.
Sv Gevander
S S P den 14.1.1844 :
I anseende till det av alla ordningens och sedlighetens vänner länge
överklagade, förargliga oskick, att en och annan, särdeles till
inhysesklassen hörande person i församlingen idkar lönnkrögeri, uppdrogo
sockenstämmans ledamöter denna dag åt sockennämndens ordförande och
ordningsmännen, att kalla till sig dem, som för sådana lagbrott gjorde sig
kända, för att genom förmaningar och föreställningar, om möjligt, förmå dem
till rättelse.
G Lundblad
|
|
