Vattendomar

Det förtjänar att återkommande påpeka att hanteringen av Hornborgasjön har bidragit till nuvarande om än tandlösa Miljöbalken.
Dikningslagen kom till stånd efter misslyckandet av sänkningen på 1870 talet
Vattenlagen efter Lars Ekberg och Gustaf Sjöbergs olagliga sänkning i början av 1900 talet.
Vi skall därför ägna vattendomar som berör Flian mer utförligt genom denna länk.

Hydrologi

Inflödet från Slafsan är i medeltal 2,7 m³ per sek medan vid utflödet vid Lidan mäter 7,2 m³ per sek. Vid restaureringen av sjön planerades att vattenföringen skulle ge en jämn vattenföring, samtidigt som man ansåg att den lägsta vattenföringen skulle öka. Flian får blott ett tillflöde av Dofsan med källor i Skaratrakten. Hornborgasjöns tillrinningsområde ca 650 km² medan Flians är dryga 800 km², och medelvattenföringen omkring 5,6 m³ per sek.

PO Swanberg skrev: "Flian och Hornborgasjön är ett. Vi skall först lära lite om dess naturalhistoria och sedan visa lite bilder från densamma. Det var ju fallägarna, som fick stå för mycket av de besvär och misstag, som drabbade detta viktiga flöde. Hornborgaförlikningen är ju kopplad till just fallägarna. Rydén på Marieberg Skara kunde meddela en av mina sagesmän i kraft av att han varit med i styrelsen för sänkningsbolaget sedan dess begynnelse fram till 1918. Han uppger att man 1902 sade att fallägarna ej skulle kallas till förrättningen, därför att man förstod, att om så skedde, skulle sjösänkningen inte ha blivit tillåten".

Flian och alla dess qvarnar på väg till Lidan.

Fallhöjden från Hornborgasjön till inflödet vid Lidan är 74 m varav ca 29 m utnyttjas 1980. På nedanstående sidor får vi lära känna mjölnare och kraftproducenter längs Flian på dess väg från Hornborgasjön till inflödet vid Lidan från 1700 talet och framåt.

Flians fallprofil

Flians fallhöjd ner till Lidan en sträcka på tre mil är 76 meter, varav 52 meter utnyttjats.