Sex stycken soldattorp finns registrerade på Sätuna. Innehållet i denna sida
bygger på studier av soldatregistret och här föreligger av och till
felaktigheter, som inte kyrkboken velat vederlägga!
Petter Friman Kjelleberg 1764 ej placerad, Rosenfeldt finns på Rösslunda kring 1763, Vi har åt Weka och Isaksgården
lite info från fb Elin soldathustru Isaksgården, som ofta är behjälplig här
vid förlossning, Olof Spång, Sven Söderberg.
En soldatänkas skärv
Född kanske på 1660 talet och transport till Sk 126. Transporten från 126
sker i samband med omorganisation och nummer ändring.
f1783 i Häggum var gift med Maria Persdotter och hade sonen Olaus som f1812.
Återfinnes som torp u Ringagården Hornborga.
enligt läkarattest 1783 sjuk och gammal och får därför avsked, med
betyget "Tjänt länge och väl". Vid 1783 år GM var Setterberg 46
år och hade tjänat i 22 år. Änkan dör 1806.
f1767 Skövde tjänstgör 8 år, gift med Lena Hansdotter från Götene. Har med
henne barnen Sven, Johannes, Stina Kajsa och Gustaf. Två första barnen föds i
Broddetorp. Sven får avsked vid GM 1797 på grund av vriden fotled. Hans son
Svens son är känd hos oss som Valla Pär f1794 vid Hornborga.
var 178 och tjänstgjorde 4 år och dog i kriget mot
Finland. Är vid GM 1802 kommenderad kronoarbeten, varefter
han får avsked. Finns angivet att han är oduglig till krigstjänst och
skall till roten återbetala halva legan. Vi har lite oklara uppgifter om denne
man men kyrkbocken kan ge oss ledning. Han var gift två gånger och sonen Sven
Flinta som blir soldat vid Heljesgården i Bolum och fader till hustrun till
Fogela Petter under Holmagården Bolum.
var född i Bjellum 1776 och stupade i kriget mot Ryssland
vid 33 års ålder. Gifte sig med
Annica Svensdotter från Floby och hade med henne sönerna Anders, Johannes och
Sven.
f1780 son till Måns Hofman på Afzegården tjänte 9 år och får transport till Sk 47,
där vi berättar mer.
var f1793 med rötter bland torpare under PerHåkansgården gift med Maria vars
efter namn varierar. Han bodde sedan i ett från torp till backstuga degraderat ställe vid det nuvarande Enåsen, benämnt Nybygget.
Änkan f1796 bodde länge under Båltorp. Stugan revs efter änkans död 1877. Av
hennes fyra söner nedsatte sig endast den yngste, Marka
Lars inom orten och finnes omtalad.
f1808 kom från Båltorp och avlöste Anders Rapp som ju flyttade till Nybygget.
Se No 46
Tjänar som dräng på Per på Stommen Sätuna när han skall gifta sig
1815. Har tydligen kontakt med soldatrekrytering här på orten men åter finnes
efter sitt äktenskaps ingång i Österplana
är 174 cm och f1791 i på Storegården Sätuna tjänstgör 21 år och begär avsked för
ofärdighet i sina händer. Gifter sig med Maria Hansdotter från Garpegården f1793. Får barnen Anders, Johannes, Per
(som vi hittar i Bjerka), Maria Kajsa och Jonas. Båda
av Afze härkomst.
Hade varit soldat på Kålland och tjänstgjort i 28 år, när han 1866 tar
avsked. 174 lång, deltar vid GM
1847 kommenderad till Carlstens fästning. Avskedades för attest om sjuklighet,
men anmäls till underhåll. Får betyget "Tjänt utmärkt väl".
På den Spänars motsatta sidan av Bygatan, å Stommens nuvarande åker låg Lövesas enkla
lilla stuga. Cajsa Lövesa var änka efter soldaten Johannes Löf. Hon var en
gammal äkta skvallerkäring och skötte som sådan postgången mellan Sätuna by och
Prästgården i Broddetorp. Mannen Löf hade varit soldat för Stommen.
Johan Gustaf Löf född 1815 i Daretorp död 1873 i Sätuna.
Hustru Cajsa Andersdotter Lövesa f1814 i Källby, död 1895 i Sätuna. Deras barn
voro
f1880 i Bjärby. Antogs 1900 och vid avskedet 1920 får han underhåll från Vadstena krigsmanshus.
Drickakörare i Skara. Fick vid avskedet "Tjänt utmärkt väl" efter 20 års tjänst. Frun
som vi inte säkert kan spåra hade matstuga för småskoleseminariet i Skara.
Om torpet vet vi väldigt lite och det är skäl att forska i
detta. Uppgifterna om soldaterna är knapphändiga och troligt är att Sätuna bara
var en hjälprote. Siste soldaten är trumslagare antydande att de kanske inte
fick det finaste stället.
Jöns Månsson var född 1655 och mer veta vi inte.
Sven Båhlberg likaledes. Han föddes 1692 och tjänstgör
28 år.
Erik Båhlberg född 1714 och dör i tjänsten 43 år gammal. Inga bevis för relation
till företrädaren, men inte osannolik
Anders Backman f1729 gift och hade två söner med Ingrid Andersdotter. Skrevs
även som mjölnare i Broddetorp.
Anders Beckman född 1734 och tjänstgör 6 år. i övrigt inget
känt.
Fredrik Boll Båld f1750 tjänstgör tre år och det är allt vi vet enligt
soldregistret men det kan vara han som dyker upp som sold och qvartermästare på
St Weka.
N. Berggren är född 1805 174 lång tjänade 15 år får avsked
med underhåll och betyget tjänt väl.
Petter Eriksson f1832 i Skara och 163 lång Mössmakare dör vid 88
års ålder i Skara. En uppgift som släktböckerna bekräftar. Paret verkar vara
barnlösa. Hon hette Lisa Svensdotter från Torsö.
Vg 39 Gudhems kompani
Kristinedal.
Koordinater X 6765 Y 6275
Torpets Öde.
Torpet utgör numera stommen till småbruket Kristinedal,
ägare Karl Dahlberg, som tillförne själv varit soldat och nu trots sina över 70 år är aktiv
hemvärnsman, berättade Hjilmer. Karl Dahlberg förvärvar fastigheten omkring 1905 och slår sig
ner som fiskare och småbrukare på detta torp, som får namnet efter kära
hustrun Kristina.
Soldater på torpet.
Namn |
född |
död |
antagen |
avsked |
Jon Svensson |
1666 |
|
1693 |
|
Jon Setterberg |
1676 |
1716-07-28 |
|
|
Jonsson Jon |
|
|
gift 1720 |
|
Johan Dahlberg |
1683 |
|
1705 |
1736 |
Lars Dahlberg |
1717 |
|
1737 |
1757 |
Anders Setterström |
1734 |
1775-01-22 |
|
1775 |
Sven Zetterholm |
1752 |
|
1776 |
1777 |
Petter Zetterlöf |
1756 |
|
1777 |
1808 |
Johannes Skarp |
1782-11-10 |
1831-02-27 |
1807-07-23 |
1825 |
Johannes Stål |
1796-05-21 |
|
1817 |
1846 |
Anders Stål |
1823-09-29 |
1904-03-06 |
1846-09-26 |
1879 |
Frans Gustaf Wallerot |
1859-11-19 |
1949-07-27 |
1880-03-08 |
1905-09-15 |
Soldatöden på Torpet
Jon Svensson f1666 och det är det enda han lämnat efter sig.
Jon Setterberg f1676 men dör här under Storegården barnlös
Jon Jonsson fanns här 1720 när han gifte sig med Esbjörn Larssons sondotter i
Hornborga Brita
Johan Dahlberg f1705 var i dansk fångenskap. Får avsked efter 31
år med underhåll.
Lars Dahlberg 1717 var kommenderad till Finland var i tjänst 20 år.
Anders Dahlberg Setterström född 1734 dör i tjänsten 41 år
Sven Zetterholm f1752 tjänstgjorde i bara ett år. Han var 169 lång i övrigt är
han okänd.
Petter Zetterlöf föddes 1756 var 180 lång, tjänstgjorde 31 år i
övrigt intet känt om honom.
Johannes Skarp.
Torparson f1782 i Stenum var i tjänst 17 år och gift med
Brita Andersdotter från Häggum. Hade barnen Anders och Jonas födda i Sätuna och
Anders som var född i Bolum. Han deltog i striderna 1813 vid Dennevitz, Dessau,
Leipzig och 1814 vid Liege. Hustrun Brita var dotter till ryttaren Anders
Husberg. Fyra barn överlever inte barndomen
- Anders följer med far till Voitec men försvinner där
- Gabriel återfinner vi som fattighjon i Korstorp
under Gabriela.
- Per passerar Bränneberg i Häggum
- Brita blir soldathustru Lås i Häggum och förtvinar
på fattigstugan därstädes 1893.
var från Varnhem f1796 var 179 och tjänstgjorde i 29år och får vid sitt avsked tjänt
väl utmärkt. Stål hade varit soldat under Storegården
och efter avskedet eller om hustrun vid hans död nedsatt sig å detta ställe
vid Stommens bygata, vilket skedde före byskiftet. Vid den plats där stället låg och
där Stårssen och Ståles - Anners med familjer voro bosatta, finnas nu inga
minnen kvar med undantag av vattenbolet, den s.k. Ståls Källa. Stället var
beläget norr om Bygatan mitt för den s.k. Ståls Källa. Inhysesmannen Stål,
som bodde vid Bygatan, d.v.s. vägen eller dreven fram till nuvarande Hälsingsgården
skulle med sin hustru i deras livstid få kvarbo och begagna sin nuvarande
husplats och gata mot ett årligt utgörande av åtta dagsverken på jordägarens
kost. Johan var bräcklig redan innan han flyttar.
- Johannes vet vi inget om annat än att han var
bräcklig
- Gustaf dör späd
- Ståls Anders föddes 1828 var garvare och skomakare på Stårssen men flyttar
sedan till Hulegården i Hornborga. Han är gift med Ståls Lina, som det
berättas om på annan plats, där hon var gift med Stålingen.
- Johan Petter vet vin inget om
Anders Stål.
Anders hette Johansson och var född i Stenum 1823 var 178 och tjänstgjorde
i 32 år, och var gift med Stina Persdotter och får dottern Maja
Charlotta född i Sätuna. Vid mönstringen 72 blev han kommenderad till Varberg
och vid GM fyra år senare hade han en sådan besvärlig ros att han inte kunde
inställa sig. Soldat Anders Stål tog år 1880 avsked från soldattjänsten och
blev hemmanägare i Vilske Kleva, där han 1904 avled nära 81 ½ år gammal. Var bördig
från Stenums socken och gift I med Christina Pettersdotter från Häggum och II med
änkan Anna Magdalena Tornblad från V Kleva. Han hade i I g. tre barn, varav sonen, som
skulle efterträtt honom dog 1879, medan av döttrarna den ena Anna Kajsa blev
mjölnarhustru å Ranten och den andra soldathustru i Hof. Den senare bodde som änka omgift
i Broddetorp, där hon under benämningen Hägga
Lotta ännu lever i friskt minne. En
andra hustrus föregående dotter blev gift med Käck d.ä. son Frans.
Frans Gustaf Vilhelm Walleroth.
Frans Gustaf Vilhelm Johansson Vallrot, Walleroth född 1859 i Sätuna gift med
korpralsdottern Anna
Sofia Florell f1854 från Floby. Han gick i timmermansskola under 2 år
från 1884, gardist. Barn: Karl Georg tvilling med Agda Cecilia, Hildur Maria,
Gerhard Mauritz Ester Regina, Gerda Ingeborg.
Frans togs vid vuxen ålder till soldat för Storegårdens rote nr 39 och tjänstgjorde som sådan så
länge indelningsverket ägde bestånd. Gick timmerskola 1884 - 86. Tog avsked efter 25
års tjänst 1905, varefter han någon tid nedsatte sig i föräldrastugan, livnärande sig som
byggnadssnickare, i vilket yrke han ansågs mycket skicklig. Denna kunnighet förskaffade
honom en framtidsplats vid Nordiska Museet i Stockholm, där han vid Sjödalsstugans flyttning
till Skansen 1901 erhöll anställning, först med dennas återuppförande och andra arbeten där
samt sedermera som vaktmästare å Skansen. Frans var bygdemålstalare i Hornborgastugan.
Wästgöta Regemente Soldattorpet nr 40 Gudhems komp.
Smedjebacken
var beläget före laga skiftet å tomterna mellan Gammelsmens och Feskars. Senare
återfinner man torpet ute vid Tjursbacke. När detta skifte har skett finns
ingen dokumentation på. Smeden i Bjurum Viktor Boman inköper stället och bebor
det medan han fortfar att ha sin tjänst på Bjurum.
Koordinater
Rusthållare: Hälsingegården, Isaksgården
Namn |
födelse |
död |
antagen |
avsked |
Jakob Jakobsson |
1655 |
|
1684 |
1792 |
Anders Helsing |
1708 |
|
1730 |
1741 |
Anders Lindqvist |
1719 |
|
1741 |
1777 |
Anders Helsing |
1754 |
|
1777 |
1818-06-07 |
Johan Helsing |
1774-03-29 |
1851-03-12 |
|
|
Petter Helsing |
1786 |
|
1808-06-27 |
1817 |
Nils Björling |
1782-09-03 |
1866-07-06 |
1817 |
1833 |
? Gustaf Rask |
1819-03-18 |
1881-02-07 |
1836 |
|
Anders Ström |
1819-05-15 |
|
1842 |
1849 |
Johan Petter Ström |
1826-08-08 |
1908-05-17 |
1849 |
|
Karl Alfred Ström |
1826-07-04 |
1939-04-29 |
1883-10-05 |
1904-09-06 |
Soldaters Öden
Jakob Jakobsson f1655 var anställd i 45 år. Får avsked med underhåll för sin
långliga tjänst i övrigt intet känt.
Anders Helsing f1708 var anställd i 11 år i övrigt inget känt.
Anders Andersson Lindqvist f1719 blev korpral men också kommenderad
till Pommern. Skjuten genom bröstet och får underhåll och betyget tjänat utmärkt
väl efter 36 års tjänst.
Anders Helsing f1754 tjänade 31 år i övrigt intet känt, frånsätt
att han var 168.
f1774 återfinnes som inhyses under samma torp är född i Småland och dog 1751
och han var det som egentligen tillhörde Isaksgården, men vi nämner honom
ändå här.
Johan eller Johannes kom från Småland och var född antingen 1774 var gårdens sist ryttare,
änkeman många år drunknar i Hornborgasjön. Var gift med
Ulrika Erlandsdotter f1775 från Dala. Maria Stina och Per var deras barn, men Per dör ung.
Innanför Raskes och med själva tomtplatsen utanför Tån på Hälsingsgården mark låg en liten stuga
av ryggåstyp, enligt traditionen uppförd av sagda hemmans sista ryttare, som tog sitt avsked
under motiveringen att när han inte fick behålla sin häst, så ville han ej mera tjäna. Detta
hände vid Wästgöta Regementes omläggning från häst till fot regemente och om denna soldat, som enligt
församlingsböckerna ägde namnet Johan Helsing samt var född i Småland den 29/3 1774
och dog den 12 mars 1851 genom drunkning i Hornborgasjön. Han skulle enligt samma tradition ha diktat Sätunavisan, vilken man ännu i olika variationer kan få höra sjungas. Händelsen har bevarats i åminnelse genom den s.k. Sätunavisan, som man än i dag hör
sjungas i den "Jan i Seltorpska" versionen. Hade Nya Testamentet men
skrevs som utfattig.
Johan eller Johannes Persson kom från Småland och var född antingen 1774 var gårdens sist ryttare, men drunknar som änkeman efter många år i Hornborgasjön. Var gift med Ulrika Erlandsdotter f1775 från Dala.
Maria Stina och Per var deras barn, men Per dör ung.
Innanför Raskes och med själva tomtplatsen utanför Tån på Hälsingsgårdens mark låg en liten stuga av ryggåstyp, enligt traditionen uppförd av sagda hemmans sista ryttare, som tog sitt avsked under motiveringen att när han inte fick behålla sin häst, så ville han ej mera tjäna. Detta hände vid Västgöta
regemente omläggning från häst till fotregemente och om denna soldat, som enligt församlingsböckerna ägde namnet Johan Hälsing samt var född i Småland den 29/3 1774 och dog den 12 i
samma månad 1851 genom drunkning i Hornborgasjön, skulle enligt samma tradition ha diktat den s.k.
Sätunavisan, vilken man ännu i olika variationer kan få höra sjungas.
Petter Helsing
f1786 168 och tjänade 8 år från 1808. Deltog i striderna mot Napoleon
1813 vid Dennevitz, Dessau, Leipzig och 1814 vid Liege. Är en lomhörd
Smålänning.
var född i N Ving 1782 och blir 82 år gammal, 172 lång korpral, och tjänade i
16 år, flyttade till 28. Nils bevistar fälttågen 1807, 1808, 1813 och 1814. Får betyget utmärkt
väl. Nils hade inhyses på sin ålderdom.
Kom från Sandlid Espås 1813 till Bd, från Segerstad 1813
till Törnagården till Sätuna 1818.
Nils var med i fyra fälttåg 1807, 1808, 1813, och 1818. Nils deltog i
striderna mot Napoleon 1813 vid Dennvitz, Dessau, Leipzig och 1814 vid
Liege. Får avsked och med underhåll och betyget tjänt utmärkt väl.
Han flyttade från Bolumstorp 1818 saknade Bibel och NT gratialist pension
När jag som är född i Romsås 1877 var 13 a 14 år var jag ofta hos Karl
Björling Svensgården som då var en gammal man född 1819 i hans
snickareverkstad gjorde jag små snickeriarbeten för mig själv som pojkar
brukar göra, han var mycket mån om att undervisa och lära mig snickeri.
Det lilla jag gjorde samt omtala gamla historier om sin far som var med i
Finska kriget 1808 och 1809 han var Soldat å hette Nils Björling i Boloma
socken vid Vestgöta Regemente. Denne soldat var då ung hade årstjänst hos
en Länsman. När kriget bröt ut skickade Länsman Björling med ett brev till
Kapten och med anhållan om svar tillbaks. När Kapten läst brevet sade han
din huspond vill du skall stanna hemma och slippa kriget för du har
årstjänst. "Nä, för ja vill gå med". - "Ja, vill du gå med så
hjälper det inte vad din huspond säger, Du får gå med och troligen gifte
han sig då så ryckte han ut med Vestgöta regemente till Kriget i Finland.
När han varit i kriget 8 eller 9 månader hade inte hört något från
hemtrakten för det var dåliga förbindelser den tiden gick han ensam förbi
en liten stuga der kom en kvinna ut och ropade vill krigsman ha en kopp
kaffe, han tackade ja gick in å drack kaffet när detta var gjort tittade
kvinnan i koppen och sade om krigsman vill kan han få veta hur det står
till hemma nu. Han smålog lite å trodde henne inte, men hon ville omtala
det, den dagen fick hans hustru en pojke å den kvinnan var henne
behjälplig vid förlossningen hon talade om vilken dag det var och kvinnans
namn som var behjälplig jämte lite mera som jag inte kommer ihåg nu men
Björling log, då sade hon krigsman tror mig inte men han skall inte ta
skada i detta krig utan komma helbregdad hem och när han kommer en halvmil
från hemmet möter han en halt piga. Hon skall omtala allt för honom som
jag har sagt nu, och så skedde. När sedermera Soldat Nils Björling kom
helbrejda hem från kriget en halvmil från hemmet möter han en halt piga
som han väl kände hon omtala allt som hände när hans hustru fick Pojken
och vem som var behjälplig vid förlossningen precis som den Finska kvinnan
talat om ungefär ett år tidigare. Att denna uppsats är sanningsenlig
behöver ingen tvivla på Karl Björling som omtala den för mig var en gammal
pålitlig å troende man och dog ungefär 1894 han bedyra att det var fullt
sant han hade hört den många gånger från sin far Nils Björling, som levde
till på 1850 - talet.
Olle, som hette Johansson i tillnamn var förpantningshavare under Lilla
Paris och Tomten. Olle bodde på äldre dagar inhyses hos f.d. sold. Nils
Björling Enligt vad efter B. också omtalas hade han härstamning från
gammal adel men något närmare är därom icke känt eller utforskat. född
1782 i N Ving var korpral och 172 lång. Han transporteras efter 12 år
tjänst från 1805. |
Gifte sig med Brita Danielsdotter f1779 och senare 1840 och Greta
Andersdotter.
- Cajsa gifter sig med två Segerfeldt på Vallen
- Anders Björling som blev bygdeoriginal vid Stenkrogen
- Johannes åker till Amerika
- Lars dör späd
- Carl blev å annan ort sockerbagare och gifte sig till Siggesgården i Södra
Ving
var f1819, Han hade innan han kom till orten
varit soldat i sex år under Sörgården i Skövde. Rask synes ha varit av den gamla
Settergrenssläkten och anställdes 1836.
Han 179 lång. Rask var vassbörding, enligt traditionen
från Knista säteri i Sventorp men enligt församlingsböckerna född i Skövde
den 18 mars 1819. Han hade före innan han kom till orten varit soldat i
sex år. Enligt anteckning i husförhörslängden var Rask dömd för dråp och
hade undergått s.k. hemlig kyrkoplikt dels för stulen hägnad och dels för
snatteri. Rask synes ha varit av den gamla Settergrenssläkten och
anställdes 1836. Rask hade efter sin inflyttning till Sätuna gift sig med
Inga Andersdotter och var född 1814.
Inga var från orten av en släkt med flera förgreningar bland särskilt
småstugebebyggarna i Sätuna by. Mannen var grovarbetare och hustrun drog
sitt strå till stacken genom att fläta dörrmattor av s.k. "gorvass"
(rundsäv), som hon sedan gick omkring och sålde. Makarna tyckte båda om
att emellanåt få sig en tår på tand, d.v.s. en liten klunk brännvin, men
sökte smyga därmed för varandra samt gömde omsorgsfullt de slattar de voro
i stånd att anskaffa.
Rask hade till förvaringsställe för sitt bränn gjort ett litet lönnskåp
ovan förstugudörren, med en sinnrik låsanordning, vilket en gång för alla
var fridlyst och varom hustrun "låddes" ovetande. Att Rask och hans hälft
dock emellanåt tog en styrketår tillsammans, framgår av ett ännu
idag gängse ordstäv i orten: "Kopp mor, sa' Rasken." Makarna som dogo
resp. 1880 och 1897, hade i sitt äktenskap sex barn.
Det förhållandet att flera Raskar funnos medförde att man i socknen till
särskiljande av dem gav dem olika epitet, sålunda, att Rask d.ä. benämndes
Gamle Rask, sonen Gustaf Store Rask och sonen Alfred Lelle Rask. Gustaf
Rask kallades även fast äldst Onge Rask, emedan han
såg yngre ut och Alfred (efter faderns död), fast yngst för Gamle Rask,
emedan han var utrustad med helskägg och såg äldre ut.Anders Björlings
hustru var syster till Gustaf Rask d.ä. hustru. Rask synes ha varit av den
gamla Settergrenssläkten.
Raskens syndaregister
dömd för dråp 1853
för snatteri 2 gången
dömd för dråp 1853 undergått hemlig Kyrkoplikt för stulen hägnad...
13 mars 1875 dömd för 2 resan stöld till 2 års straffarbete.
|
Var gift med Inga Andersdotter och hade med henne
- Johan Storm blir som namnet antyder soldat i Bôrna och senare banvakt på
Torstensgården i Segerstad, där vi kanske kan berätta mer
- Johanna som troligen
dör späd,
- August blir rättare i Vadsbo kan kanske sökas i Amerika
- Johanna, gifte sig med en statare på Gudhem som vi återfinner på Sjögerås.
- Anders Gustaf som kallades Onge Rask eller Store Rask, blir hemmansägare
på Stommen mitt emot Mejeriet i Sätuna där vi berättar mer.
- sist kommer Lelle Rask senare kallad Gamle Rask som dog på 1940-talet. Han
gifte sig med Matilda och han lever som enkeman under närmare 40 år med sina 4
överlevande barn. Vi berättar mer om Rasken på Tån där han åt sig uppförde en
stuga invid faderns, där han med sin familj bodde intill sin död 1940. Alfred
Rask ägde och brukade Stora Paris utmark (Stutes nr ), var gift med Matilda
Carlsdotter från Fägred f1859, d1899, och hade i äktenskapet sex barn: Hilda,
Carl ,Anna, Erik, Märta dör ung, och Oskar som dör späd. Av barnen innehade
dottern Hilda Rask f1881 föräldrarnas stuga på Tån
Anders Svensson Ström
född i Stommen Hornborga 1819 soldat under 7 år intill 1849, och får avsked för
närsynthet med betyget utmärkt väl. Därefter flyttar familjen till Hånger och
arrenderar Englasjön. Gift
med Bolla Greta Fredriksdotter och sedan hon dött i barnsäng med
hustruns syster Maja Stina Fredriksdotter från Segerstad.
- Bolla Greta Fredriksdotter f1816 Seltorp
- Johan Fredrik vet jag inget om f1852
- Maja Stina blir blott sex år
- Maja Stina Fredriksdotter f1819 Seltorp
- Gustaf Alfred arrenderar Englasjön och ger upphov till gårdens kontakt med
Ström
- Frans kan jag heller inte berätta om
- Ida gifte sig med gamle sold Kjellström där vi i Hånger kan berätta mer
- Josef och
- Emma åker till Amerika.
Petter Ström
född Jonsson 1826 var 176 lång, Pappan var Jon Claesson som också var
soldat Vg. Petter gifte sig med Anna Lisa Andersdotter från Falköping och blir
i samband med detta och blir torpare under Nedre Skattegården Bron Hornborga Vallskiftet.
Barnen blevo många
- Johan Gustaf f1850 flyttar till Södra Torpen Hällefors
- Anna Charlotta väljer en skogvaktare i Varnhem.
- Karl Alfred blir soldat efter pappan,
- Albertina gifter sig med soldaten Dahl i Slöta
- Emma Kristina väljer också en soldat Dahl men av annan släkt
- Amanda gifter sig med barn på arm neråt Elfsborgs län
Två döttrar återfinnes i Hällatorp gifta med soldater.
Karl Alfred Ström
född Jansson 1862 i Sätuna var 178, och tjänstgjorde 20 år fram till 1904
och erhöll blott vid avskedet pension från Regementets enskilda fond, 1 brev á
5 kr. Han gifte sig med Klara från N Vånga. och bodde ute på Tjurs Backe och fick
tre barn födda i Sätuna
Anna, Sven och Ellen. Han har inte lämnat några minnen att berätta. Efter
hustruns död flyttar Carl Alfred till Sälle längre ner på backen.
Om själva torpet berättar vi på Tjursbacke.
Knekta Käckes Wästgöta Regemente N:o 41 Jonstorp Tjurs Backe
Koordinater X 68 Y 6280
Rusthållare
Isaksgården
Torpets öde.
Tomtens - Isaksgårds soldattorp. Vg nr 41.
- tidigare låg torpet vid Hulebäckars men flyttades troligen i slutet av
1800 talet till
- Tjursbacke. Nu småbruk under namn Jonstorp. Ägare Johan Molitor. Själva
torpet är nu flyttat till Simsjön under en färgstark militär, krögares och
debattörs vård.
Soldater vid torpet
Namn |
Född |
Död |
Antagen |
Avsked |
Per Jönsson |
|
|
1691-08-22 |
|
Johan Arvidsson |
|
|
1694-08-15 |
|
Lars Nilsson |
|
|
1701-06-15 |
|
Axel Hansson |
1655 |
|
17080831 |
1710 |
Anders Isaksson |
|
|
1712-02-24 |
|
Johan Hagman |
1693 |
|
1714-08-01 |
1729-10-09 |
Sven Wahlqvist |
1719 |
|
1737 |
1757 |
Jon Wahlqvist |
1737 |
|
1758 |
1770 |
Jakob Rask |
1746 |
1793 |
1772 |
1793 |
Petter Klosterberg |
1767 |
Odh |
1794 |
1805 |
Johan Helsing |
se 1774 |
|
|
|
Johannes Käck |
1780
|
|
1807-07-23 |
1821
|
Sven Bålt |
1791-07-08 |
|
|
|
Johannes Käck |
1793-02-26 |
|
1822 |
1840 |
Anders Käck |
1817-03-07 |
|
1840 |
1872 |
Johan Erik Käck |
1854-11-22 |
1904-07-14 |
|
|
Soldaterna Öde.
Per Jönsson blev antagen 1691 och det är det enda vi vet. Troligt är att
han inte fyllde måttet eftersom han inte kvarstannar.
Johan Arvidsson uppvisar samma brist på information Antagen 1694.
Lars Nilsson blev antagen 1701 mer vet vi inte.
Axel Hansson var född 1655 och tjänstgjorde bara ett år från 1708.
Anders Isaksson antaget 1712 mer vet vi ej.
Johan Hagman f1693 var i tjänst 15 år från 1714. Bernhard Englund berättar
mer på www.ryttmastarbostället.nu/ryttartorpet.htm;
Sven Wahlqvist var född 1719, tjänstgjorde 18 år från 1739.
Jon Wahlqvist är född 1737 och kan vara son till sin företrädare
tjänstgör 12 år från 1758.
Jakob Rask
var född 1746 173 cm lång var i tjänst 21 år från 1772. Han gifte sig med
Maria från Småland.
Dottern Cajsa vet jag inget om men sonen Johannes Rahm blir soldat för samma
rote men begärde tydligen förflyttning till Vg 46 Stommen Ö Tunhem.
Petter Klosterberg var född 1767 i Varnhem, 168 lång tjänstgjorde i 11
år och var gift med Ingrid Olofsdotter född 1755 i Berg. de hade
svärfar och en son med sig men flyttar 1806 till Odh.
Johan Helsing se ovan
Johannes Käck
var född 1780 var 170 lång och tjänstgjorde 13 från 1807 och deltog i
striderna mot Napoleon 1813 vid Dennevitz, Dessau, Leipzig och 1814 vid Liege. Orkar
ej bära packning noterad som gift.
Sven Bålt
kom från Häggum född 1791 gift med Dahlqvist född 1790 från Vinköl och
hade dottern Cajsa Lena 1815. Pappan var inhyse. Han flyttar till Gudhem 1816.
Soldat Johan(nnes) Käck
var född 1793 var 168 och tjänstgjorde 18 år från 1822. Sjuklig får
betyget tjänt utmärkt väl. Han var gift med Brita
Anders var född 1817 var 180 tjänte i 32 år från 1840 och var gift med Anna Cajsa
Eriksdotter. Hade sonen Frans Gustaf, som föddes 1859. Får avsked med underhåll och betyget tjänt väl.
Efter slutad tjänstgöring som soldat för Tomten - Isaksgårdens knektrote nedsatte sig Anders
Kjäck å sin redan förut, sedan före skiftet, innehavda förpantning å hemmanet Tomten, vilken
vid sagda förrättning förlagts vid gårdens hemskiftes angränsning till landsvägen. Denna
förpantning hade av honom bekommits av morbrodern kyrkoherde Anders Settergren i
Ekby, som varit ägare till delar av båda hemmanen och övertalat honom att bli soldat för roten. Käck
var liksom också nämnda kyrkoherde nedstammande från sextonhundratalsbonden Afze
Larsson i Broddetorp och härstammande från Helsingsgården, där föräldrarna Lars Andersson
från Hackaretorp under Båltorp och Bolla Kristiansdotter stod för rusthållet. Av
Hackare - Larsa egna barn tog sonen till soldat under namnet Kjäck och blev stamfader för sätunasläkten med detta
namn, flyttade efter
tjänstens slut till Hulebäcken. En historia om Anders.
Prästen skrev i Husförhöret: Kommenderad till Fyn 48, en stor och ståtlig soldat, det berättas, att han i sin schatt gömde stekt sovel, som han fått i ett kök och att flottet rann ned på pannan och kinderna, då han
som gick på vakt, blef föreställd av sin kapten för en dansk officer såsom de starkaste karlar i
Regementet. Han var i stor förlägenhet men kaptenen förklarade, att han
svettades så mycket i följd av ovana vid det varma klimatet på Fyn.
"Pärssen". I Sätuna tjänstgjorde för hemmanet Isaksgården efter varandra två
soldater med namnet Käck, far och son och om den äldre av dessa berättas, att
han var med bland de soldater från Skaraborgs regemente, som under dansk tyska
kriget 1848 översändes till Fyen. Käcks praktfulla kroppshydda gjorde att han
här kom att bli föremål för mycket stor beundran både av de danska
kvinnorna – naturligtvis – men icke minst av landets officerare, som sade
sig aldrig ha sett en så vacker karl och när de svenska officerarna förstodo
äran för regementet och för Sverige av att äga sådana män, så begagnade
de sig av att förevisa honom för dessa så ofta tillfälle erbjöd sig eller
någon ny dansk kollega infann sig på besök. För att giva detta förevisande
sken av att ske ovalt och av att det fanns många sådana karlar, fick Kjäck i
tid och otid stå på vaktposten så att han liksom i förbigående kunde
förevigas de besökande. En dag var Käck sålunda kommenderad till vakttjänst
och visste med sig vad det var frågan om och var därför naturligtvis på sin
vakt. Men när middagstiden kom och matlusten inställde sig, kunde han icke
motstå utan smet in i ett kök och fick sin "schakå" – huvudbonad
– laddad med fett danskt fläsk. "Nu skulle han må", tänkte han,
och beredde sig att inmundiga den erövrade härligheten. Just då kom den
väntade officeren och hans danske följeslagare! och vår svenske hjälte fick
brått att sätta schakå’n på huvudet och intaga sin ställning. "Se
här!" sade den svenska officeren till den andra. "Här har vi en av
våra mannar. Jag tror det är en av regementets starkaste karlar." Den
danska officeren tittade nyfiket på den posterande soldaten, vars schakå’s
feta innehåll formligen flöt utför kinderna på denne, och förmådde icke
innehålla att anmärka härpå sägande: "Jaså ! Men det var vådligt vad
den karlen svettas! - Är det för geväret är så tungt att hålla ?" Det
genmälet var för den svenska officeren oväntat och mer än en skulle därav
ha kunnat bli frapperad, men så råkade nu lyckligtvis icke bli fallet –
svaret kom omgående: "Åh nej ! - Det är på grund av det varma klimatet
härnere på Fyen !" Med detta svar, räddade den svenska officeren den
gången måhända både den svenska, sin egen och soldatens ära. Men enligt vad
Käck sedan själv berättade, hade han härvid riktigt få stå "perssen"
och i sitt stilla sinne önskat allt vad officerare hette så långt pepparn
växte.
|
Gamle Käckes gifte sig med Anna Segersäll och hade barnen
- Maja Stina utvandrade med barn på arm till Amerika.
- Bolla Greta gifte sig med en soldat och skomakare Per Åke från
Gudhem och de slår sig ner i Velinga.
- Johan Erik blir soldat på stället
- Gustaf återfinner vi gift i Piltagården Stenstorp. Bland annat
passerade han Kullagärdet i Ingatorp.
Johan Erik Käck.
Sonen tar över soldatskapet, är född 1854 är 177 lång och dör i samband
med att indelningsverket upphör. Gick i underbefälsskola 1:a klassgodkänd.
Timmermansskola 1887 - 89 blev 1882 vicekorpral och blev 1891 entledigad från
vicekorpralsbeställningen. Noterad som gift. Han giufte sig nämligen med Bolla
Kilian från Rycklan. Deras sex barn kan vi följa in i nutid.
Moells - Marieberg. Skaraborgs Regemente 42 Livkompaniet
Koordinater X
Y
Torpets öde
Soldattorp under Frälsegården utlagt vid Hulabäcken friköptes av anfader till
nuvarande ägaren Gunnar Magnusson.
Rusthållare vid Frälsegården
Soldater vid Roten
Namn |
Född |
Död |
anställd |
avsked |
Olof Spång |
1690 |
> 1742 |
1709 |
Segerstad |
Hans Rosenfeldt |
1736 |
1796-08-17 |
1767 |
1789-04-14 |
Erik Rosenfeldt |
1756-05-02 |
|
1789-05-29 |
1797-06-28 |
Olof Qvist |
1768 |
|
1797-10-06 |
1806 |
Lars Palm |
1780 |
1849-04-08 |
1806 |
1815-08-07 |
Anders Rapp |
1793-10-16 |
1849-0302 |
1815-09-16 |
1830-06-14 |
Jonas Rapp |
1808-08-17 |
1889-09-21 |
1831-01-19 |
1863-06-23 |
Karl Gustaf Moell |
1835-06-10 |
1900-03-09 |
1863-06-23 |
1889-07-18 |
Johan Robert Jarl |
1864-03-02 |
1949-07-31 |
1890-04-23
|
1919-12-19 |
Soldaternas Öde
Olof Spång Nilsson blev antagen 1709 och mer vet vi inte annat att han gifte
sig med Brita 1718.
Hans Rosenfeldt
föddes 1736 och var anställd i 22 år från 1767. Han begärde och fick
avsked med underhåll, och fick omnämnandet tjänt länge och väl. Gift med
Brita 1795 och återfinnes som inhyses i Sätuna
Erik Rosenfeldt
Erik Larsson f1756 i Gudhem var anställd i 8 år från 1789. och var gift
Catarina Andersdotter från Vilske Kleva. Barnen Anders och Peter är födda i
Broddetorp. Erik blev sjuk i armen och fick avsked.
- Lena Andersdotter
- Greta Ersdotter gift med Lars Dolk från Segerstad som rimligen
borde varit soldat, men som var torpare under Frälsegården och
senare St Weka.
- Katarina Andersdotter från V Kleva.
- ytterligare fem barn som vi inte vet något om
Olof Qvist
född i Sjogerstad 1768 var gift med Greta Larsdotter från Gudhem och Stina
Jonsdotter från Gudhem. Han begär attest till V Kleva 1806.
Lars Palm
var född 1780 Broddetorp tjänstgjorde 9 år från 1806, sökte transport
till Sk 47 under Afzegården i Broddetorp. Han var gift med Kerstin
Danielsdotter från Broddetorp. Lars var noterad som jägare i KMR 1808. Sänd
till Vassbotten 1808. Passerat mönstring på Göteborgs Sjukhus 1808.
Vid avskedet fick han betyget tjänt väl.
Anders Rapp
var f1793 i PerHåkansgården var 169 och tjänstgjorde 14 år från 1815, men blev
sjuklig och fick avsked efter 15 år. Var gift med Maria Hansson Broddetorp och fick med
henne 7 barn. Johannes dör späd, Johannes, Kajsa och Carl, Karl Albert, Gustaf,
Kristina och sist Lars Petter kallad Marka Lars. Anders sätter sig ner på en
plats från ett från torp till backstuga degraderat ställe vid det nuvarande
Enåsen, benämnt Nybygget, vilket beboddes av en änka, Maria Johansdotter f1796,
vars f.d. man Rapp f1793 varit soldat för Frälsegården och torpare under
Båltorp. Stugan revs efter änkans död 1877
och av hennes fyra söner nedsatte sig
endast den yngste, Marka Lars inom orten och finnes omtalad under Hornborga.
Jonas Rapp
Jonas Pettersson soldatson efter Segerfeldt f1808 från Segerstad antogs 1831 och tjänte i 32
år, efter att ha varit dräng på Båltorp 3 år. Han avlöser Anders Rapp på
stället. Efter mönstringarna 1840 och 1847 var Rapp kommenderad till Carlsten. Jonas
får avsked för sjuklighet enligt ett läkarintyg med anmälan till underhåll
och betyget tjänt väl.
- Var gift med Maria Jönsdotter från Häggum född 1807 och
hon dör redan 1863
- Per Johan återfinnes i AmneHärad med sin familj.
- Gustaf Moell tar över stället.
- Anna Cajsa återfinner vi i Säter
- Anders Petter kan vi inte följa
- Charlotta var sjuk och Hjilmer berättar att hon försvann
- Maja Stina gifte sig med Johan August Thorin och återfinnes i
Brevik.
- Eva Rapp f1847 gifte sig med en jordtorpare under Brunsbo.
- varefter Jonas väljer en yngre mö Stina
Mårtensdotter född 1827 och flyttar till Hornborga.
- Kristina blir bara 10 år
- Alfred Rapp gifter sig med Elin Sjödal från Holmängen blir ju
mjölnare i N Snikens Qvarn och tar över den utflyttade delen av
Båltorp.
- August gifter sig till LarsSvensgården, där vi kan lära mer
- Amalia blir aldrig vuxen.
Även
Lars blir Torpare på Mossabo
under Skattegården i Hornborga vid nybyggarområdet Ekornavallen, där vi berättar
mer.
Gustaf Moell
Lars Jonsson f1835 på detta torp, där han sedan själv tjänstgör. Han var 173
lång och tjänstgör 26 år från 1863. Han kom inflyttad från Ugglum
1864. Han var gift med Johanna Andersdotter från Segerstad. Bland barnen Augusta
Matilda och Johan Alfred var födda i Gudhems socken Ugglum, Henning, Fredrik
Wilhelm, Amanda Sofia, Gustaf, Anna Maria, Ellen Elisabet och Axel. Gustaf gifter om sig med
Hilda Augusta Jonsdotter från Berg efter hustruns barnavlande. De flyttar sedan
till Rehns utmarkstorp under St. Paris något år efter avskedet. I övrigt vet vi
lite om denna stora familj.
- Johanna Andersdotter från Segerstad
- Augusta född i Ugglum
- Johan Alfred
- Henning flyttar till Norge
- Fredrik flyttar till Edsvära
- Amanda mejerska som dör i unga är
- Gustaf Tirfing skomakare men vi kan inte spåra.
- Anna Maria dör ung
- Ellen återfinner vi i Örgryte
- Axel återfinnes ej
- Hilda Augusta Jonsdotter från Berg
Johan Robert Jarl
var född Renström i Fröjered 1864, och hans far var rättare och en god
gissning är att det rörde sig om Bjurum. Jarl var soldat på Sk 3 Bogstena Hånger
innan han kom till Frälsegården. Genomgick korpralsskola med beröm godkänd. Blev
vice korpral 1888 och korpral ett år senare. Fick svärdsmedaljen 1904 och
Vasamedaljen 1915 och 1916. Han tjänstgjorde 29 år från 1890 och tar avsked
1919. Han avslutar sin militära karriär som förrådsförvaltare på Axevalla.
Från Fröjered förde han sin hustru Augusta Charlotta Carlsdotter f1858 och
hade 10 barn. Han gifter om sig som änkeman med Ida från Nysätra.
f1866 på Tjursbacke där fadern efter en rättaretjänst St Weka blir torpare på
Tjursbacke Sonen Carl Magnus friköper stället.
Carl Magnusson
f1904 u Frälsegården och övertager stället Gift med Valborg och får två
döttrar berättade Hjilmer.
Skarpås, Nukvestes, Wästgöta
Regemente nr 42 nu Wekaberg
Koordinater X 6375 Y 6860
Rusthållet
Stora Weka
Torpet Wekaberg
Vid styckningen av Stora Veka i början på 1890-talet utlades gårdens soldatboställe
på den s.k. Skarpås söder om gården, där åbyggnader för den då
tjänstgörande soldaten Oskar Nykvist uppfördes. Nyqvist var gårdens sista soldat.
Gånggrift finns omedelbart väster om
gårdsplanen.
Soldater på roten
Namn |
Födelse |
Död |
Antagen |
Avsked |
Per Jonsson |
1655 |
|
1689 |
|
Johan Boman |
1691 |
|
1711 |
1744 |
Anders Setterberg |
1721 |
|
1745 |
1777 |
Sven Setterberg |
1757 |
|
1777 |
1785 |
Lars
Setterberg
|
1766 |
1790 |
1788 |
1790 |
Anders
Setterberg
|
1769-11-22 |
|
1791 |
1811-10-18 |
Jonas Stor |
1786 |
1814-02-14 |
1812-02-04 |
1814-02-14 |
Lars Sälle |
1792-11-13 |
|
1815 |
1833 |
Johannes Sälle |
1812-04-11 |
|
1833 |
1864 |
August Ahlin |
1843-03-02 |
Am |
1864 |
1880? |
Oskar Nyqvist |
1869-04-28 |
1923-03-02 |
1890 |
|
Soldaternas Öden
Per Jonsson född 1655 antogs 1689 är det enda vi vet.
Johan
Boman född 1691 tjänstgjorde 33 år från 1711 och var kommenderad till
Finland 1741 innan han tar avsked 1744.
Anders Lilja bor u St. Weka
åtminstone 44 - 49
Anders Setterberg född 1721
tjänstgjorde 32 år från 1745. Kommenderad i Pommern sjuk 1759, brutit låret
ofärdig får underhåll.
Sven Setterberg född 1757 tjänstgjorde 8 år från
1777 allt vi vet.
Lars Setterberg var född 1766 tjänstgjorde 2 år från
1888 och dog i tjänsten vid 24 års ålder 1790.
Anders Setterberg var född
1791 i Varnhem var gift två gånger Maria Olofsdotter från Varnhem samt
soldatdottern Cajsa Andersdotter 1776 från Segerstad. Barnet Johannes född i
Varnhem, Cajsa som måste ha dött i unga år var född i Broddetorp. Resten av
kullen är född i Sätuna Andreas, Per Christina, Carl Anders och Cajsa. Men
flera av barnen dog i späd ålder. Brutit vänster ben.
Jonas Stor var född
1786 och dör i tjänsten 1813 i Hannover efter två års tjänst i strider mot
Napoleon.
Lars Sälle var född 1792 i Hällestad var 169 lång och
tjänstgjorde 18 år från 1815. Han gifte sig med Stina Andersdotter 1820 men
de fick inga barn. Saknade dessutom Bibel.
Johannes Sälle
var född 1812 och
tjänstgjorde 31 år med betyget utmärkt väl och med underhåll. Han var gift
med Cajsa Ferm från Håkentorp, som fick en kräftsjukdom och Johannes gifte
därför om sig med Inga från Kullen. Sonen i första äktenskapet var torpare
under St Weka här på backen men flyttar sedan till Forentorp.
Vänta !Di
tar mäk! sa Sälle.
Minnet av gamle soldat Sälle lever ännu efter hundra år – och dör väl aldrig.
Än i dag berättas i orten en del historier om honom, varav en sättes i samband
med det rubricerade ordstävet. Sälle var med sina gelikar från det rätt nyblivna
Västgöta fotregemente ute på manöver uppe i de s.k. Svensbokärren, en särskilt
före mitten av förra seklet för mindre omfattande militära övningar ofta
frekventerad plats. Man levde då ännu i de tunga tehakåernas ?? och
flintlåsgevärens tidevarv och manskapet var utrustat med då vanliga, för en
vistelse i oländig terräng olämpliga låga skor, vilka vid en hastig framryckning
alltid blevo efter. Den ena av regementets två bataljoner hade till uppgift att
från sin ställning söder om Bjellum by och Bjellums Nabbe försvara vägen mot
norr och den andra att med sin ställning vid Bolumstorp hindra en framryckning
mot öster eller Häggums socken. Under ett häftigt skjutande å ömse sidor
avancerade den förstnämnda linjen framåt och snart blåstes till anfall med
bajonett. Härvid måste bataljonen vid Bolumstorp vika och i vild flykt sätta av
mot söder över den mest sidlänta delen av den nämnda kärrmarken. En förskräcklig
villervalla rådde därunder. Här och där fastnade oviga och feta kompanichefer i
de djupa kärrhålorna och gamla soldater med tunga packningar stodo på huvudet
bland de höga med ljung och enbuskar beväxta tuvorna och blevo efter. Ingen
brydde sig emellertid därom eller sökte hjälpa en förolyckad till rätta. Det
skulle ju föreställa krig och en var ägde att i möjligaste mån komma undan
förföljarna. Då hördes plötsligt en över hela kompaniet, för innehavarens
fritalighet känd röst, ropa: ”Vänta – gossa – vänta ! – Ja seter fast – å nu tar
di mäk – nu tar di mäk !” Det var den till den flyende bataljonen hörande Sälle,
som råkat illa ut och i sin stridsiver ej ville bli efter.
År 1848 var Sälle med
på Fyen och låg med den trupp han hörde till förlagd i grannskapet av Middelfart
vid Lilla Bält. Den svenska brigadgeneralen bodde därunder på herrgården
Hindsgavl. Denne hette Dahlström och överbefälhavare var general Löfvenhjelm.
Den senare var en dag på ett besök hos den förre och som de båda voro
intresserade schackspelare så voro de snart inbegripna i ett parti sådant. Det
lyckades slutligen genom D. i ett sådant trångmål därutinnan, att den senare vid
den förres nästa ”flytt” måste bli ”schack och matt”. Då inträffade emellertid
något oväntat, som ryckte den så gott som givna segern ur överbefälhavarens
händer, i det att en ordonnans, vartill förordnats vår vän Sälle, inträdde med
ett brev från överste Hall vid västgötarna samt därvid gjorde så dundrande
ställningssteg, att bordet med schackbrädet for mot himlens höjd och
schackpjäserna slogos omkull i en enda röra. ”Vad innerst in i blåröda h-e, tar
du dej till karl?” brusade general D. upp och överöste den förbluffade soldat
Sälle med rapp på rapp av sin i stövelskaftet medhavda ridpiska ända till dess
gen. L. klappade honom på axeln och sade: ”Ah, låt du karlen vara! Han har ju
bara frälsat dig från att bli ’schack och matt’ ”. Vid återkomsten till bivacken
beklagade sig Sälle för sina kamrater, sägande: ”Hins Gavel hette stäelt å att
Hin själver va husbonne där – dä kan min fatie rögg intuja!” |
August Ahlin
född 1843
var 170 lång och har troligen en ganska kort tjänstgöring. Men han antogs 64.
Han var gift med
Maja Stina och lämnar Sverige för Amerika 1880.
Oskar Nyqvist
Oskar Persson var född 1869 i Varnhem var 169 var distingskorpral och var
torpets siste soldat. 1892 gick Oskar förberedande korpralsskola med godkänt
betyg, korpralsskolan 93 godkänd blev vicekorpral 1902 och korpral 1912. Nykvist var gårdens sista soldat född
1869 och hade med sin hustru Fia sju pojkar: Gustaf, Sven, Einar, Oskar, John och Nils.
De sprids för vinden och återfinnes i Skara el Örebro. Efter Nukvestes avsked från soldaten och bortflyttning avstyckades torpet tillsammans med annan
mark från stamgården och erhöll därvid namnet Wekaberg. Familjen
stannade till 1915, då de flyttar till Skara.
Brännemästaren Kuska Karla Johan
Johan Alfred Carlsson var alltså namnet han var Bosgårdens brännare och var
uppfödd på Kuskalyckan i Hornborga och kom hit med sin familj 1915. Kuska Karla Johan finns här på 20 och 30 talet
gifte sig med Hedda Skön från Blombacken i Mårby. Han byggde det nya torpet som
nu finns dokumenterad nedan. Av deras fyra överlevande barn berättar vi Oskar
tar över, systrarna Ines, Cecilia och Estrid bodde samman i Göteborg ogifta.
Kuska Carl friköper tydligen stället och lämnar över till
Brännars Oskar
f1887 sonen och bodde kvar på Wekaberg åtminstone in på 30 talet. Han
var snickare och flyttar sedan till Odensberg och vidare till Gökhem. Det kan
vara han som byggde och gjorde i ordning stället.
Birger Wernlund
var son till baptistledaren Verner Wernlund och Ekenbergs dotter vid
Storegården. Han tjänar
som svinskötare på mejeriet och brukade de fyra tunnland, som ligger här i
sjökanten. Han är gift med Julia, som är släkt med Nanny på Lövåsen.
Fosterdottern Sonja blir tandsköterska,
och vårdar sina fosterföräldrar till deras sista dagar.
Birger Wernlunds hönshus.
Så här tedde sig Wekaberg innan det omskapades till en ny herrgård, se
mer bjellum.se/