Runsars

når vi längs Markavägen

Lunnars. Lunnastugan 

Tulpans.

Ett torp på samma plats som nuvarande handelslägenhet Broholm / men uppgifter talar också för att det låg i närheten av Björkbacken. Den maskulina innehavaren av detta ställe hade visst icke namn av den vackra blomman och den feminina lär långt ifrån ha varit någon tulipanaros. Namnet var helt enkelt ett s.k. öknamn. Anledningen till detta namn lär ha varit den att en makarnas son – den nedan omtalade Jansson – tagit anställning vid Kungl. Gardet i Stockholm och enligt moderns berättelse fick spatsera omkring med ”fjädertulpan” i det gula håret. Sonens nära beröring med kungen föranledde gumman att ibland tala om majestätet och icke sällan förledde hon sig därvid till överord, vilka härmades av folk och jämte mycket annat gav upphov till att folk drev sitt spektakel med familjen och hade en hel del att förtälja om densamma. Sålunda menade man t.ex. på, att gumman en gång vid tal om flott, i vilket hon lär ha varit mycket förtjust, skulle ha yttrat: ”Kongen han har’t så bra, han får le va han vell. – Han äter le flôt å dä undras mäk, um ente han tvättar säk i flôt se.”
”Tulpanamannen benämndes i socknen även för ”Jon i Vinn”. Man kan därav och av sonens tillnamn förstå, att han hetat Jon eller Jan. Benämningens senare del torde ha sin härledning av ställets läge vid vägen, d.v.s. i vinden eller draget, en öppnare plats, där folk flitigt färdades förbi. Jon i Vinn var innehavare av ett s.k. hacke, som i skifteshandlingarna benämnes med det som sammanskrivet egendomligt namnet ”Jon i Vinn intägt”. Denna hacke kan ha legat på annan plats än där han hade sin stuga.

23. Hursses.

Jag vet inte var det låg, men det finns en koppling till ovanstående

Det av alla ställena vid Snikavägen mest kända eller ökända var Hursses, som efter gårdsskiftet kom att ligga på Nästegården. En föregående innehavare av denna stuga skulle enligt uppgift ha varit stallmästare vid gården, då det bodde herrefolk där, som höll sig med varmblodshästar, vilka om somrarna fingo gå på särskilt bete å Horsamon. Detta skulle enligt berättaren ha givit anledning till benämningen å stugan, som dock enligt andra, så kallades på grund av sitt läge vid en håla eller marksänka, som förresten orsakat ett annat namn – Vråna, varmed det också benämndes. Ytterligare en benämning å stugan: Hursses i Hurt, är i detta sammanhang intressant.

Stugans sista innehavare – som också så benämndes – hette Jansson, var son till Jon i Vinn och identisk med "fjädertulpanen med det gula håret". Jons(Jans)son hade efter sin anställning vid Kungl. Gardet – efter föräldrarnas död – återkommit till sitt land igen och som "välutbildad" skräddare slagit sig ned i denna stuga – föräldrarnas var då redan borta! Med tillämpade huvudstadspriser och ett svirande leverne rosade han dock icke marknaden i hemorten, men stannade ändå kvar där – kom sig icke för annat.

Med små inkomster – begär efter bättre – och en brinnande törst, tog sig småningom Jansson på, att själv tillverka det åtrådda och icke nog därmed, han lät även andra få önskningar om sådant uppfyllda och rätt vad det var hade skräddarn kunder, ehuru det likväl som alltid för sådana människor, ej var mycket bevänt med inkomsterna. Genom sin hantering riskerade Jansson också emellanåt att råka i konflikt med den s.k. rättvisan men förmådde så vitt man vet alltid klara sig undan, icke minst genom sin snarfyndighet och förmåga att ljuga och bortförklara omständigheter, varpå de flesta skulle låtit sig fällas. Såsom t.ex. en gång, när länsmannen kom för att närmare syna hans förehavanden och oanmäld introducerade sig just då denne som bäst var sysselsatt med att fälla malt och seende samt troende sig ha honom fast, med en bister uppsyn röt: "Vad gör I här?" "Gu’ sönne, befallningsman! – Jag maler och gumman jär knaler!" svarade Jansson då lugnt och med verkligheten överensstämmande, ty hustrun sågs i andra ändan sysselsatt med bakande. Jansson kunde ju vid det fortsatta förhöret ej förneka, att den säd han förmalde var grodd och alltså tjänlig för ett visst olagligt ändamål, men försökte ej heller detta, utan förklarade att sådan säd i brist av annan också dugde till bröd. Och med de beskeden samt utan att vidare ha funnit något graverande fick länsmannen åtminstone den gången fara sin väg med oförrättat ärende.

Jansson var två gånger gift, första gången med Kajsa, som han svor på, att han skulle slå ihjäl och med vilken han emellanåt brukade harva potatislandet, genom att hållande henne i bakskankorna dra fram och tillbaka över fårorna, men som i alla fall måtte ha dött en naturlig död, efterträdd i ljuva famnen av änkan Katimor, i vilken han fick sin överman och som nästan gjorde "folk" av honom. Katimor, s.k. emedan hon var katig och ej gav sig för något, hade emellertid ett i andras ögon svårt fel. Hon var i fullständig saknad av tänder och så trångstrupad, att maten ofta satte sig i halsen på henne. Hon kunde därför, när hon var borta på dagsverken o.s.v., aldrig äta i sällskap med andra människor.

Trots det att Katimor var ett rivandes och arbetsamt fruntimmer, saknade hon alla begrepp om vad snygghet och ordning inomhus ville säga, utan Hursses sågs som det snuskigaste stället i hela socknen, och om hurudan t.ex. odören där kunde vara får man en liten föreställning om genom uppgift, om att man där delade hus med grisen, som om nätterna fick sova var han kunde i stugan men om dagen, för att ej vara i vägen eller ofreda besökande, instängdes i makarnas säng, med en med stenar lastad läm över för att ej häva sig ur.

Barn funnos också – fast nästan otroligt – i detta hem och man talar om en dotter, som blivit gift med sonen till en skånsk f.d. godsägare, som av önskan att se och lära känna sin anfader Gyllenstings gård och bygd hyrt och slagit sig ned i en byggnad på Båltorp samt där njutit sitt otium. Six transest gloria Mundi! Katimor hade i I g. dottern Ståls - Lina, omg. med "Stålingen".

Vid Källeberg låg ursprungligen två torp, som benämndes Stora och Lilla Källeberg, men efter det enas försvinnande kort efter mitten av 1800-talet fanns endast Källeberg.

Källebär’s Stora Källeberg 

Källeberg omnämnes vid bouppteckning 1792 efter där avlidne Petter Bengtsson, ligger vid en stor björk öster om Lilla Källeberg u Båltorp
Erik Jonsson f 1754 flyttar till Krogen u Båltorp
Skräddare Samuel Larsson f1755 står här men det finns kommentar vide Weka Rote om han i så fall flyttade dit. 
Johannes Larsson f1779 fr Segerstad 1817 
1840-56 Anders Larsson f1806 under 40 och 50 tal men dör 56.
Anders Andersson f1843 med moder Anna Andersdotter bor här hela 60 talet.
Peter Alfred Andersson f1856 
Afskedade sold Arvid Olofsson Lind.

Nedanför gårdarna Källeberg ligger en källa som kan förklara de båda namnen.

Lilla Källeberg

afsked sold Fjäll med efterlämnade hustru 

Nära gränsen mellan nuvarande hemmanen Berg och Nästegården låg, på det senares mark, där ännu lämningar efter en trädgård synas, ett torp, som efter sitt läge på den utmed Snikavägen gående höjdsträckningen och den där nedanför upprinnande källan erhållit namnet Källeberg. Torpstugan var dålig och stället bytte på 1880 och 1890-talen ofta ägare. Det stora landet i väster och städernas industrier började då locka folket, som icke längre blev så bofast och mera fordrande.
En av dessa torpare, som dock, åtminstone ej därifrån övergav landet utan tog anställning, som brukare av en hemmansdel i Västorp Bolum, fick här med hustrun en son, som i dopet erhöll namnet Gustaf och efter stället sedermera såsom anställd vid Lidköping - Skara- Stenstorps Järnväg antog tillnamnet Kjellberg samt blev stationsföreståndare i Broddetorp.

Soldaten Petter Fjäll bor här som inhyses och hans enka Katarina dör ca 1817 och fattigkassan ärhållit efter aflidna änkan Katarina Fjell på L Källeberg enligt öfver hennes qvarlåtenskap hållet protokoll 56.4.9, vilket får ses som en ansenlig summa i denna kassa. Lilla gumman fick betala 2 Rd för en liten Kålgård som hon hade till sitt förfogande och en skuld som reglerades via Kassan först efter hennes död.

1818- Anders Andersson f1762 fr 1818, (inhys torp Anders Andersson f1787) Anders fru Brita dör 20 och en ny kvinna dyker upp från V Kleva 1826 
inhys Johan Andersson f1822, hela per 45-52
Lars Andersson f1817 från Dikaretorp 53-

Anders Andersson

f1787, inhyses. Han har figurerat på denna plats tillsammans med sin namne och båda hade dödstal i maj 1847. Vilket i och för sig inte är orimligt vi vet inte så mycket om honom men som han orsakat att jag fick leta ordentligt i kyrkböckerna så tar vi familjen här som exempel på en av de fattiga här ute på Båltorps tå. Han var född i Kleva men hans far fanns i faggorna på Hakåsen, L Paris och som torpare här. Själv hade han prövat på lantvärnet och återvänt hit som statardräng och senare inhyses.

1. Ingrid Kristoffersson från Sjogerstad som går i från honom efter sex år
   1. Cajsa kan ha flyttat till Härlunda och senare gift med en Carl Johan Andersson från Synnerby. Vi får se
   2. Kristina Maria Stina f1823 slutar sina dagar bs under Pinegården i Holmängen
2. Maria Andersson från kom från andra sidan sockengränsen. Av makarnas sju barn kan jag bara se att två överlever.
   • Anders är dräng i trakten men återkommer troligen hit som inhyses.
   • Maria Stina är piga i PerHåkansgården och i Holmagården Bolum
   • Inga kan ha gift sig med folkskollärarsonen Anders Gustaf Larsson f1819 i Skara, vars fader icke blott undervisade. Paret överlever sekelskiftet och återfinnes i Falköping.

Anders dör och efterlämnar följande handlingar som också berättar om Anders som var 14 år när fadern dör men döttrarna som var yngre fick ingen säker omsorg.

torp Lars Andersson Hwass f1817 står som torpare på 50 talet.
Inhys Johannes Rapp  f1822 innan han flyttar till Falköping som nattvakt. Inhys Maria Hansdotter f1796 var gift Rapp!
Fattighjonet Anders Andersson f1833.
Lars Andersson f1817  åtminstone fr 61 tom 62 med fam 
Maja Hansdotter f1796 dör 1877

Båltorps Tå

Det finns en bs som heter Tån Johannes Larsson f1792 bor här under 40 50 talet  Enkan Cajsa står där och under henne fattighjonet  Johannes Johansson f1835 

enl hfl kring 1810

Annika Andersdotter från Gudhem död 1806

Lars Andersson f1748 kom från Enåsen med sin hustru Annika. Soldatänkan Annika Svensdotter efter Skott

Maria Jonsdotter f1734.

Fattigstugan 

skrivs här tills vi vet om den är identisk med den nere vid Tån 
Sold Stolts änka dör 1822
Försvarslösa Petter Andersson f1804 med familj, Johannes Andersson f1809

Falkes Falkatorp

u Nestegården ligger nästan mitt emot utfarten till Nestegården några meter väster därom. Var också ett torp under Båltorp, vilket försvann redan före 1870, då de gamla innehavarna dog. Om Falk berättas, att denne varje julafton men sällan eller aldrig annars skulle ha sig ett rejält rus och att grannarna då alltid fingo hålla reda på honom. Sedan låg han alltid snällt kus i jämt en hel vecka, klagande och sägande: "Dä ä gôtt dä ente å jul män en gång um år’t !" Hustrun hade ett surmulet utseende samt gick alltid gammalt och eget klädd.

• Gamle Falken i Sätuna för 1732
• Petter Andersson f1742
• sonen Anders Persson f1778 kan ha tagit över och gift sig med Stina Persdotter från Bolum
• Kristoffer Jonsson han är f1711 och kom hit med sin hustru Karin från Bjerka 1734. 1776 är fadder.
• Anders med son Petter Andersson som skrivs som torpare här 1776.
• jordtorp Anders Persson f1778 bor här från tidigt 1800 tal till sin död 1828
• då Anders Bengtsson från Dala tar över. 
• Petter Andersson med fru och fem barn flyttar härifrån till Gudhem mer skrev inte presten b1
• 45 Anders Nilsson f1802, bor här hela 50 talet och är kommen från Svabens torp
• Anders Nilsson f1802 Stenstorp bor här hela 60 talet. 

Nästegårdsvägen

Skräddarns

bodde bortom avtagsvägen in till Nestegården. Här skall ett annat torp legat som Björkebackars har varit med om att odla bort. ?  Vipes skall ligga ytterligare en bit upp på samma sida, 

Smedjan

under Nestegården låg vid infarten till Båltorp. Kölnan ligger sedan i den bäck som finns i buskaget. 

22. Vasses.

Söder om Snikavägen i gränsen mellan Nestegården och Björkebacken. Vass hade varit soldat och som sådan deltagit i krig mot ryssarna – antagligen i Finland. Familjen, som förut bott i Rosatorpet under Forentorp flyttade emellertid snart härifrån till hustruns föräldrahem under Kåkstorp och stugan revs.

Björkbacken

Hackars

Torp under Båltorp (kan vara från 1770) beläget vid vägen strax söder Enåsen. Hackaretorpet omnämnes som torp redan under senare delen av 1700-talet och synes liksom Dikaretorpet ha tillkommit för exploaterande av den gården och socknen under senare delen av 1700 talet tillfallna andelen av den förra kronoparken Eckornavallen. Den äldste till namnet kände innehavaren av torpet hette Anders och torde ha varit född i mitten av 1700-talet. Denne hade en son vid namn Lars, som ingick äktenskap med en änka i Helsingsgården, varom närmare i den om denna gård upprättade krönikan – och nedan.

Anders Pettersson kom från Upsala i Ugglum brukade Ingatorp 70-80 talenoch Frälsegården fram till 1803 var gift med Stina från Floby och fick många barn. Jag är inte helt säker på Att Hjilmer och jag är överens, vilket kan hända någon sälsynt gång.

1. Sven
2. Erik födda i Uppsala
3. Jonas hade svag syn brukade Ingatorp och Hovgården i Mårby men slutar på Hästhagen i Mårby som utfattig. Den ende jag kan följa av hans barn är Anders som jag hittade i Holmängen Gudhem.
4. Greta hamnar på Kullen i Holmängen och tar hand om mor
5. Gustaf till L Lund Gudhem
6. Anders åker till Stockholm
7. Anna till Synnerby
8. Johannes
9. Petter Settergren blir så småningom khde i Stenstorp
10. och till sist Hackars Lars som vi måste ta nya tag i för att få bukt med

Hackars - Larsa.

Var sonen till den ovannämnde Hackarn f1791 Ingatorp, vilken på ålderdomen bröt sig ett s.k. Hacke uppe på nuvarande hemmanet Björkebackens mark och där anlade ett ställe. Dessförinnan hade han hunnit vara brukare på Helsingegården, Ökull, passerat Svabens torp i Bjellum och slagit sig på att hacka ett torp här under björkbacken. Hackars - Larsa Lars Andersson Torparson från Hackaretorp under Båltorp och hemmansägare i Hälsings- och Frälsegårdarna Sätuna, godsägare på Ökull i N:a Lundby och slutligen själv torpare i Hacket, i förstnämda socken.

Hackars Lars Andersson var f1791 och var under en följd av år hemmansägare i ¼ mtl Hälsingsgården, vilken han emellertid sedan överlät till styvsonen Sven Larsson. Lars gifte sig 1814 med en

1. mogen hemmansägareänka och rusthållare i ¼ Helsingegården Bolla Kristiansdotter, f1782 samt fick med henne tvenne vuxna barn. Hennes son Lille Sven tar sedan över brukningen av Helsingegården.
   1. Kristina som försvinner till Vinköl
   2. Anders Käck som blev soldat för Isaksgården som blivit väl ihågkommen.
   3. Gustaf som jag inte vet något om och två telningar som dör späda.
2. stockholmsgifte med Magdalena Persdotter f1797 från Segerstad
   6. Maja Stina som dör utom äktenskapet
3. Inga Persdotter från Munkgården
   8. Inga Maja f1831 som gifter sig med Ferskars Anders vid Annelund med blott 13 barn
   9. Per Settergren som jag återfinner på Kullagärdet strax bredvid och Stommen Sätuna.
   10. Anna Greta som gifte sig med Petter under torpet Rycklan under Espås och sprider sina telningar till Stockholm
   11. Sofia som är född på Fiskaregården i N Lundby lär bli lärare i Synnerby
   12. Lars Johan f1847 på Björkbacken och som lär ha utvandrat till Dala.

1866- Marka Larsa.

Efter Hackars Larsa död inflyttade i hans ställe en annan man med samma namn och med lika stor kunnighet i det ädla hackareyrket och som därför också så länge han där var bosatt benämndes ackurat som han varit samma person. Emellertid blev denne hackare som var en enastående duktig arbetare, odlingstorpare först på Lilla Paris och sedan på Storegården utmarks skifte. Detta medförde dock att hans förutvarande epitet ändrades till Marka Lars eller Markarn. Lars var bördig från Gudhems socken och hade två bröder, varav den ene, som var träskomakare, kallades Musen och den andre, en stor kraftig karl, på grund av sin manliga prydnads utseende för Rödskägg. Hustrun hette Maria Katrina Nilsdotter och var från Ugglum. En son till Lars arrenderade först och inköpte sedan av ägaren till den gård, varpå faderns torp låg, en hemmansdel i Sätuna Isaksgården. 

Marka Lars alias Lars Petter Andersson dog 1903, 64 år gammal, och hans hustru Maria Katrina 1900, 55 år gammal, efterlämnande sig åtta av nio barn, varav sonen och efterträdaren Anders Gustaf Larsson född den 12/7 1874 nu (1941) även överlämnat sitt jordiska till en ny generation, enda son Herbert. Marka Lars första ställe, som han köpt, flyttades av honom till Parismarken, men såldes där till Gustaf Sjödal.

Marka Larsa Lars Petter Andersson

torpare under Båltorp, L:a Paris och Storegården Sätuna född 1837,var gift med Maja Katrina Nilsdotter från Torsgården Ugglum. Av barnen

1. utvandrar Johan Vilhelm Larsson f1867 till Amerika.
2. Maria Kristina Larsdotter gifter sig med Karl Jonsson Ask från Perstorp, Broddetorp f1873. Han var först soldat för Mellomgården i N Lundby och sedan hemmansägare i LarsNilsgården Bolum.
3. Anders Gustaf Larsson f1874 blir hemmansägare i Isaksgården.
4. Emma Karolina Larsdotter f1877 .
5. Ida Albertina Larsdotter f1882
6. Ellen Olivia Larsdotter f1884.
7. Anna Matilda Larsdotter f1887 gift med torparen Robert Larsson i Bosgården Hornborga.

Båltorp Enåsen

Låg i sydöstra delan av Båltorps säteri och öster om den enebacke som präglat omgivningen. Torp under Båltorp som fanns redan i slutet av 1700-talet, och ännu står kvar som lägenhet men med nya och moderna åbyggnader. Stället benämndes med sitt namn efter sitt läge på en med stora enar beväxt ås. Lär nu vara avsöndrat från Sjödals Båltorp. 

Lars Andersson f1750 flyttar till Tån från Enåsen med sin Annika.
1776 Sven Salomonsson var torpare här men hamnade på Krogen i slutet av sitt liv som ändade 1808.
-1806 Anders Jonsson f1777 tog med Maja och flyttade till Brännetomten Segerstad
1806-21 Jonas Abrahamsson f1770 valde Anna Maria och fick 4 telningar här varav vi spårar en till Askebacken 1870

-1804 Anders Svensson f1820 hade kontakt med Dikaretorpet torp Enåsen f1820 och går bort 1884 efterlämnar sin enka Klara, som när hon dör 1904 lämnar plats för Horatius. Dottern Matilda tar med man och barn till Amerika och Karolina faller för Forsman i N Snikens qvarn och förser Stockholm med 10 av tolv barn. Horatius kommer

1806-21 torp Jonas Abrahamsson f1770 flyttar sedan till Bolums bymark vi spårar dottern Maria till Fatisa i Bolum på 1870 talet.

1822- torp Sven Jonsson f1790 enkan Bolla Svensdotter f1774 hon tillförde två barn och hon kom från ett tidigare äktenskap få Hakåsen Båltorp. De kan sedan ha flyttat till L Paris vid det vi idag kalla Stomnadreven.

1804- 1923 Johan och Cajsa Horatia f1854 fanns här 13 men dör här 1923 och hans änka finns kvar. Sonen Lita Carl finns på Posttorpet i Håkentorp. De sista innehavarna av torpet som sådant voro Johan och Kajsa i Enåsen – Horatiusa. Mannen var son till soldaten Horatius. Efter den efterlevande hustrun Kajsas död hölls den å torpet varande bostaden uthyrd tills den år 1942, med bibehållande av den gamla manbyggnaden som flygel, av ägaren, sjödalsättlingen Henningsson, som då drog sig tillbaka från jordbruket för att där njuta sitt otium.

Gustaf Engström f1834. Inhyses på 50 talet i Enåsen lite oklart med honom

1857-83? Gustaf Svensson f1820 torp Enåsen fr 57 60 tal och hela 70 talet till sin död 84 arb Johan Alfred Larsson kan ha bott här också enl hfl kom 83 som måg i huset. 

-1853 Anders Björling f1809 flyttar till Dikaretorp 53.

1857-83? Gustaf Svensson f1820 torp Enåsen fr 57 60 tal och hela 70 talet till sin död 84 arb Johan Alfred Larsson kan ha bott här också enl hfl kom 83 som måg i huset. 
Stina Johansdotter  f1824 backstugehjon in på 1900talet
Det verkar som under Enåsen fanns en pig och drängkammarbostad på 10 och 20 talen 

1926-31 Här bodde en tid Justus Vilson f1894, innan han flyttar till Karlslund.
Justus Vilson f1894 kom 1926 och flyttar till Karlslund Hornborga 31.
1932-35 Birger Wernlund med fru och Hugo bor här från 1932 till 1935. 
1936 - Gustaf Hilmer Vilson f1905 son till Lunnars Ville kom 36 och stannar ett år för att ta värvning på Vaxholm. 

Nybygget

detta är kollationerat 2012

- 1808 Anders Andersson f1744 inhyses Andersson Anders f1744 brukar här och St Weka, sonen Lars tar över och flyttar med sin fru dit.
- 1820 sonen Lars Andersson Berg f1777 till Enåsen
1821-   Jonas Fogelqvist f1781
1830-49 Anders Rapp med familj.

Rappesas Nybygget Hackåsen

Ett från torp till backstuga degraderat ställe vid det nuvarande Enåsen, benämnt Nybygget, vilket beboddes av en änka, Maria Hansdotter f1796, vars f.d. man Rapp f1773 varit soldat för Frälsegården och torpare här på Nybygget under Båltorp. Parets fyra söner nedsatte sig endast den yngste, Marka Lars inom orten och finnes omtalad i nr 29. Stället ligger enligt utsago i spetsen öster om Enåsen, men det måste vi få verifierat. Det kan vara ett av Hakåsens del av Båltorps initiativ.

Anders Rapp f1793 och hans efterlevande enka Lena Hansdotter. Sönerna som växte upp hos änkan äro

• Johannes var torpare under L:a Källegården innan han blev nattvakt i Falköping.
• Carl blev statare på Lilla Trälan och senare rättare på Espås.
• Gustaf Rödskägg har vi mer att berätta om under Ingatorp
• Hackars Lars eller Marka Lars återfinner vi under Storegården.

1850- Anders Hwass f1826

Stugan revs efter änkans död 1877 enligt Hji