Dongaledet 

Torpet vid Dongaledet 

På den höjd, dit från sydväst Dungaliden och från nordost Almeliden sträcker sig, låg förr i tiden Veka Dunge och från denna höjds krön sträcker sig med syd-östlig svängning Markavägen, vartill vid utlöpandet från landsvägen ledde en grind, som i dagligt tal plägade benämnas Dungaledet. Invid denna grind, vilken många minnas, låg längre tillbaka en stuga, som med anledning av läget nära grinden eller ledet i sin tur kallades för Pära ve Dongalet. Det enda traditionen vet att förtälja om denne stugubebyggare är att han skulle hetat Pär och varit son till Sälle d.ä. här ser man rester av det i ett mindre buskage av enar. Det skall ligga söder om delningsstället. Om dessa tips skulle vara giltiga så rör det sig alltså om

Per Johan Sälle Johansson som varit dräng på St Weka, torpare på Tjursbacke och bott på Hagen under Forentorp. Han hittade Margareta och fick barnen Margareta, Charlotta och Jenny men hela familjen är utraderad 1890.  På östra sidan av vägen har vi ett nybygge som Fredriksson byggt åt sin ålderdom.

Stutagången,
Korvalången,
Vipesången och
Hökensås.

42. Isaksgården Markars - Brôsses Hökensås

Vid Sätuna laga skifte innehades en mindre hemmansdel i Isaksgården av Erik Johan Andersson i Hökaberg, Sjogerstad, sedan gift med Maja Greta Svensdotter från Hälsingsgården sedan ägare av hemmanet Storegården. Den förstnämnda hemmansdelen och Storegården. utmark kommo genom skiftet att ligga bredvid varandra med mycken mark att odla. Isaksgården hade fått sin åkerjord i de där belägna s.k. Intagelyckorna – förut odlad jord – där åbyggnaderna uppfördes. Sedan ägaren blivit ägare till även Storegården, räknade denne ut ett bra sätt, att med den mindre gårdens hjälp få den störres avsevärda utmark uppodlad och bortarrenderade den senare på sådana villkor, att han så småningom skulle få all sin mark gjord fruktbärande. Som brukare anställdes också en stor kraftig karl, som såg ut att inte vara rädd för att arbeta och som också i själva verket inte var rädd ens för fan själv. Denne hade dock en icke alldeles oklanderlig fräjd, i det han var en illa beryktad slagskämpe och dessutom son till den ännu mer illa beryktade s.k. Spåssen i Falköping, vilken var en trollkäring av toppklass. Mannen hette enligt kyrkböckerna Axel Jakobsson men benämndes i dagligt tal Spårssen, vilket då det ej var bra benämna vilddjur vid deras rätta namn av sätunaborna omändrades till Brôsse, vilket syftade både på sinnelaget och härstamningen. Vare sig nu denne icke med lättvindiga medel nog förmådde bemästra den "hedniska" naturen här uppe på utmarken eller ej är okänt, men vad man vet är, att Brôsses varaktighet där ej ens skaffade honom s.k. hemortsrätt. Samtidigt med Brôsse anställdes av Storegårdens. ägare den s.k. Marka-Lars som odlingstorpare och hus uppfördes för hans räkning, vilka vid Brôsses snöpliga avfärd blevo alldeles obehövliga, då denne passade tillfället att avtala med ägaren om att träda i stället för brukaren. Isaksgårds hemmanet brukades sedan under många år av Marka-Lars, vars där nedlagda arbete i dubbelt mått kom honom till godo, i det att detsamma sedan köptes av sonen och nu äges av sonsonen, men även Storegårdens ägare ha därav nytta, då även all dess mark blev uppodlad. Markars Isaksgården. benämnes av ortsborna efter f.d. ägarens efter dennes härstamningsort erhållna benämn. för Hökensås, ett namn som fanns inpassat som avslutning på en "rexa" rörande här uppe i utmarken varande nybyggarställen så lydande: Stutagången, Korvalången, Vipesången och Hökensås.

Brôsse eller Spåssen var bror till Alskan i Hånger och ehuru i mindre grad än denna, som även kunde spå, känd för sin kunnighet ifråga om sjukdom hos folk och fä. Bodde här på 20-talet. Spåssen blev änkeman och bodde sedan ihop med ett fruntimmer som han kallade Findon.

Är det här vi skall hitta Marka Lars

1906 - 1941 Anders Gustaf Larsson

43. Stutes Stutagången

Stora Paris då delvis odlade utmark bebyggdes på 1870-talet av en antagligen från annan ort inflyttad måg i gården, vilken där ämnade nedsätta sig. Denne, som uppbar öknamnet Stuten ledsnade emellertid på företaget och emigrerade i stället till Amerika. Stället köptes sedan av Gustaf Sjödal, som i sin tur – med undantag av åbyggnaderna, varav uppfördes ladugård å hans då inköpta wekajord – sålde detsamma till Alfred Rask (1894). Denne innehade sedan stället så länge han orkade, varefter det övertogs av brorsonen Oskar Rask, vars änka nu innehar det. Alfred Rask bebyggde stället endast med ladugård och nyttjade såsom bostadsbyggnad sin å faderns tomt å Tån uppförda sådan.

- 82 Per Johan Stuten Friberg

f1834 i Korsgårds Qvarna är mannen Hjilmer syftar på och han gifter sig med Grömmera dotter. kan alltså slå sig ner här på 1/10 St Paris som flyttades ut. Han rymmer med sig fru och fyra barn till Amerika feb 1882. Eller som jag noterade "att han enligt traditionen tog häst och vagn till torget och for sedan till Amerika".

82-94 Gustaf Sjödal

f1833 skomakaren i Hulebäckars som visar sig mycket driftig och inköper detta ställe Markars och den norra Isaksgården

94-  Alfred Rask

f1854 Lelle Rask senare Gamle Rast hade stället så länge han orkade men vi återfinner honom mot slutet på StorTån där han uppförde en stuga intill sin fader. Alfred Rask byggde stället endast med Ladugård och utnyttjade som bostad stället nere vid just StorTån.

brorson Oskar Rask

Stämmer inte