PankesAnders Pettersson f1803 Narven i Häggum Torpställe på Storegårdens / Knektegården markskift norr om Svalåsvägen på samma höjdnivå som Mellbladstorp. Den i mannaminne sista innehavaren av stället, som förefaller ha varit mycket gammalt med fallfärdig ryggåsstuga och andra finesser, omtalas ha burit namnet Andréns. Anders beskrives som en "gammel snusier" gubbe, som sprang omkring i stugorna och tiggde eller satt där och svälte, svedde hank, spann svinahår och koka brännvin åt bönderna. Efter sin första hustrus död gifte Andreas om sig med en änka uppe på Segerstadsfalan, vilken förde till boet en son. En dotter var gift med klåckemakare Hassel uppe i Tjuvadalen och bodde och slog sig efter dennes död ihop med ökänd figur med namn Stenberg, som bodde i Liljedal och enligt ryktet tog livet av henne. För sin lönnbränning, som skedde efter husbehovsbränningens avskaffande, var Panken ofta eftersatt av länsmannen och till ingen nytta insatt på vatten och bröd, varuppå han mådde som en prins, medan ordningshavanden fick nöja sig med bara "smällen" – mera gick ej att få av lusen, som också var mycket hårdfjällad. Sålunda lär länsmannen för hans skull ha fått göra många dyrbara resor förgäves – han var ju ej mer än människa han häller och ingen får undra på att han underlät att visitera ifrågavarandes hus när han inte, såsom lär ha hänt, kunde uthärda lukten av i spisen instoppade svinhår eller bara på långt avstånd såg den eftersökte på väg upp för berget. Vare sig det nu är fråga om nämnda eller andra barns avkomlingar till den nämnde Panken, så uppgives nu sådana hålla på att invadera den gamla fäderneorten, där några hemmansdelar redan fallit i deras händer. Pankes höll sig emellanåt med en "stuvegres", men saltade aldrig något därav utan åt upp fläsket medan det var färskt. Anledningen till öknamnet Panken var att mannen ej skötte sig och själv försörjde sin familj utan ständigt låg andra och kommunen till last. Talande för Pankes inställning i förhållande till den egna kapaciteten är att när han skaffat sig gris, så sprang han omkring och tiggde foder även till denna. Var nu Pankes rykte i vissa avseenden stort så var den sista hustruns föregående man det i ej mindre grad, ity att t.ex. dottern Maria hade som kläknamn "Aspa Maja". Pankes hette egentligen Anders Pettersson och var född 1803 och var formellt torpare under Storegården Broddetorp. Han var gift fyra gånger, men när hans sista hustru önskade gifta om sig med en målare med samma vandel som Pankes själv sa myndigheten kommunen stopp. Pankens sista hustru hyste ändå denne "målare", som sade sig vara född 1814 och var en stor suput, en dag anträffad liggande död i ett vägdike. Socknens prästerskap omtalas ha haft sina ögon riktade på de båda sammanboendes förbindelse och påyrkade äktenskap dem emellan, som dock avstyrdes av kommunalstyrelsen, som ej ville veta av någon ny "Panke". Om Panken säges i hfl, att han undergått hemlig kyrkoplikt två gånger för snatteri. Hustrurna voro
Markars Ringstorp Hägga LottesJohannes Jonsson Masenf1808 lite osäkra kort. Han uppges ha varit trädgårdsmästare och kallades Masen och gift med Masa Kagg (Enligt Carl Hägg skulle det heta Markars) Torp å hemmanet Fjällåkra Ringagården skogsskift, i administrativt hänseende tillhörigt Hornborga socken och efter gården benämnt Ringstorp. Masa Kagg Cajsa JohansdotterJohannes Jonsson f1808 var torparson från Grefvatomten Hof och son till Lisken Larsdotter (Det stämmer inte med kyrkboken!). Han har erhållit kläknamnet Masen utan att vi kan se att han varit utom socknen under sin levnad. Han var dräng och säkert också trädgårdsmästare till yrket. Masen med sin hustru, som benämndes Masa Kagg, mannen omtalad såsom bördig från Dalarna (vilket alltså inte är sant då han var född på Grefvatomten) och hustrun Cajsa f1814 såsom ett ovanligt storvuxet och kavat fruntimmer. Jonhannes Jonsson f1808 gift med Masa Kagg hade barnen
Masen hade förut varit trädgårdsmästare och omsatte sin konst å stället samt planterade där många fruktträn och bärbuskar jämte olika slags blomster och prydnadsväxter och ehuru hustrun under sitt änkestånd eftersatt skötseln fanns där vid Lottas inflyttning en stor mängd kvar, såsom tobak, cikorie- och pepparrot, jordgubbar, o.a. Utom flera ympade (mindre), funnos där vidare fem äpple- och ett päronträd, plommon-, krikon-, söt-, sur- och klarbärsträn, en fläder- samt krusbärs- och vinbärsbuskar, tvenne s k humlegårdar ej att förglömma. På dessa föregående innehavares tid bestod manbyggnaden eller stugan av två sammanbyggda sådana med en stor öppen spis i vardera och en s.k. förstugukammare på mitten men med gemensam ingång, med andra ord en parstuga. Dörrarna i byggnaden voro mycket låga och den som inte förut kunde detta fick lära sig att bocka. Taket var av halm och torv. Inredningen var den enklast tänkbara, stenhällar i farstun och innanför dörrarna, trägolv av "telde" (tiljor) framtill i den ena och jordgolv i den andra stugan eller stuguändan. Spisarna voro försedda med så kallade "grytehästar". Endast på gaveln och ena långsidan funnos fönster. Möblerna utgjordes av en säng med förhänge å den fönsterlösa sidan, ett litet slagbord framför gavelfönstret, en dragkista i hörnan, en fållbänk eller soffa framför sidofönstret, en styre- och ett par kullstolar. I den bebodda stuguändan hade på enare tid insatts så kallat "tredingstak", med fyllning ovanpå, varigenom värmen vintertiden bättre bevarades. Den obebodda ändan av stugan var belamrad med mycken gammal bråte samt hade uppenbarligen ej på många år använts. Bland åbyggnaderna befunno sig då också en ladugård i förfallet skick, till större delen av sten, i vilken på Masens tid dennes en á två kor med nödtorftigt vinterfoder inrymts. Dass saknades helt och hållet. Tilläggas kan att i förstukammaren stod en hemkvarn. Källaren var nedfallen och måste muras om. Masa Kagg var skicklig i att bota vissa slag av sjukdomar, särskilt gulsot och skirven. Härvid använde hon sig av medicin, som hon dels köpte å apotek, dels hämtade hos Göta Lena samt dels själv tillredde. En sagesman (Ask) påstår sig bestämt ha henne att tacka för sitt tillfrisknande från skirven, varav han som liten led, åren närmast före 1880, men vet ej om att detta skedde genom anlitande av några så kallad häx, vilket dock enligt andra uppgifter icke var utan, vilket såsom ovisst här icke utsäges som sant, ehuru möjligen jämsides med medicinerandet möjligt. Om Masen och hans Kagg voro på sin tid många historier i omlopp och en del av dessa få smältas med reservation. Eller vad sägs om att makarna en gång ensamma ätit upp kokkorven efter två svin, som de slaktat och därvid blivit så sjuka att de nära på kolat vippen samt att hustruns läkekunnighet och mannens böner till Vår Herre om "lindring av ett grun" ej varit till någon nytta. Ordstävet som följde: "Hare Gud lindra ett grun", sa Masen, hade fôrät’ sä på kokekôrv. // Ruter 1947 Masa Kagg efterlämnar änkan från Broddetorp, som bott här sedan 1850-talet. Hon avyttrar 1884 till Hägga Lotta för 40 kr och för träden 10 daler och flyttar till en dotter i Spånga. Masa Kagg, som vid ställets försäljning flyttade till en dotter i Spånga erhöll för åbyggnaderna inklusive inventarierna en summa av 40 kronor + 10 kronor för träden och gärdesgårdarna enligt vad Carl Hägg har berättat. Folke Ekström berättar om Masa Kagg Hägga Lottaf1850 var Anders Ståls i Sätuna dotter och den sedermera förrymde soldaten Nils Häggs fru. Hon tvingas lämna soldattorpet, när det uppdagats att han rymt, var en kort tid hushållerska åt Ahlin, en svärson till Horatius under Hof. När han bytte fru vilket han gjorde 3 gånger under sin levnad fick Lotta flytta igen och hennes barn togs om hand av morföräldrarna. Mannen Nils ville inte att Lotta skulle komma över, men skickade gott om slantar till henne. Nils dör i tyfus i Amerika och Lotta får försörja sig själv. Stället låg under Hornborga och tre bönder var ägare av marken. Detta skedde med sonen Carls hjälp med diverse grovsysslor som slakt, byk och skördearbete. Arrendet skedde med hjälparbete hos två av ägarna, den ene betalade och gav mat medan den andre inte gav något alls, den tredje fordrade inget men gav mat ändå berättar Carl i ett efterlämnat papper. Lotta köpte stugan för 50 kr 1884. Stugan var egentligen en parstuga men Lotta lät bygga om delar till en vedbod. Trädgården var i god ordning och arvet efter trädgårdsmästaren levde länge kvar på platsen. Till Lottas åligganden var att sedan bönderna rivit ladugården och uppfört sommarladugårdar ha tillsynen över betesdjuren. Gödseln använde hon att göda sina potatisar. Ved saknades ej och vid skogavverkning märktes veden med LH tillika de grenar, som hon hade löfte om att ta. Veden drygades även ut med kottar. Carl berättar att under snövintrarna var det besvärligt att ta sig ner till Stationen och hade inte dörren gått inåt hade det varit omöjligt att ta sig ut. Efter någon dag kom grannen och hjälpte dem ut och grävde en gång till källaren. Lotta försörjde sig även med vävning och goda fruktår kunde fruktskörden inbringa kontanter. Före eller vid sin inflyttning ändrade änkan Hägg på en hel del. Ladugården och den obebodda stuguhalvan revs och användes för reparation av den andra och till bränsle, den gamla förhängssängen och annan icke önskvärd s.k. bråte slogs sönder, en järnspis insattes, en vedbod i den rivna stugans ställe, ett s.k. "hemlighus" uppsattes, o.s.v. Till stället hörde vid försäljningen ett område av omkring ett halvt tunnland, varav hälvten trädgård och den andra hälvten öppen jord, men utom detta hade Masen på sin tid innehaft ett stort område av den omgivande marken, varav en hel del ehuru mycket stenig varit brukad för sådd och slåtter. Nu var dock denna mark av dess ägare använd till bete. Av den öppna jorden på tomten använde sig Lotta endast av en mindre del för sättande av potatis, resten fick grannen, skräddare Gustaf Andersson bruka och beså med havre.
Sonen Karl återkommer från morföräldrarna när Lotta etablerat sig här på Ringstorp. Karl blir sedan järnvägs förman i Falköping. Han gifter sig med Ida Björk, som ger honom 2 söner. Ida lämnar honom redan med döden 38 och han lever som änkeman stor del av sitt liv. Lotta gifter om sig efter övertalning med änkemannen Rörars Per från Falan i Segerstad, som överlever henne med några år. Per bodde med sin familj tidigare på Säckastenstorp, där Spång nu bor. Han försörjde sin nya familj med snickerier. Han var kanske inte bygdens bästa snickare och fick korrigera sina snickerier med att kila fast komponenterna. Kläknamn var ej svåra att finna på denne man. Kila Per förutom hans mera neutrala Rörars Per. Lotta dör på torpet och Per flyttar efter hand till sin son Gustaf Henning på Bältaregården och tillbringar där sitt sista år. Karl Hägg köper huset på auktion för 200 kr.
Sofia Björk f1861 Karls svägerska bebor stället av och till men det avyttras 1927 till en Dr Blom, som flyttar det till en flygelbyggnad till Broga och där sedan Emerentia och hennes mor troligen får bo.
MellomskogenLigger på Fjällåkra Knektegårdens mark ⅛ mtl, något ovanför Gullängen. 1798-1813 Johannes LarssonTorpet kan ha bebotts av denne man 1798-1813. Han var kommen från Häggum, där han föddes 1750 gm Kristina från Stenstorp. En dotter Maria gifter sig med en Sven nedan från Vilske Kleva.
1823-1858 Sven Svenssonf1783 flyttar hit 1823 med sin fru Maria och två barn. De får efter avtjänat värv bo som inhyses här hos sin svärson soldaten Schiller. Äldsta dottern försvinner till Gudhem och yngsta Johanna f1823 tar sin man till huset. Gammelmor lämnas ensam, när far är död 1854 och dottern lämnar för Börstig. Efter makarna Svenssons död såldes torphusen av sterbhusdelägarna. Där synes på denna tid ha funnits två s.k. bolekar eller ännu ett torp, då samtidigt även andra familjer där finnes skrivna. Sven Schillerf1827 var soldat för Vg 19 och gifter sig med dottern i huset och övertar torpet och låter svärföräldrarna dela bostad med dem. När svärfar dör flyttar familjen till Börstig, men lämnar troligen för Amerika ganska tidigt. 1858-1877 Johannes Andersson, Sömnigkommer hit med sin familj från Barne Åska redan 1858 och flyttar sedan till Johannilund under Toltan 1877. Han bor här i nära 20 år. Han var f1836 och tog med sin fru Johanna från samma trakt och deras förstfödde son Svante f1857. I Mellomskogen tillkommer Sven August, som blir en kortlivad soldat Lejon på PerHåkansgården och tar säkert med sig legan till Amerika i sin flykt året efter. Augusta flyr bygden till Segerstad och Sjogerstad. Wilhelm blir soldat Rehn i N Lundby och vi känner honom, som den soldat, som bröt nacken på en exercisövning. Hustrun Matilda tvingas lämna torpet och bor sedan hos svärföräldrarna Johannes, som då flyttat till Johannilund. ~1876-1888 Förre soldaten Lindbergmed sin unga fru Anna bor här något år. Två barn kommer till, Amanda och Linus. Paret flyttar sedan till Fridstorp Segerstadsfalan 1888, där Andreas dör. Att vi sen hittar hustrun i Planteringen är en senare sak. (1858 - 1876 är boende uppgifter som också uppges). 1886-1913 Johan August Andersson Stor August Halsdukesf1827 kommer hit 1886, som inhyses och delar tydligen något år med företrädaren, vilket kan förklara att han flyttar så snart. Halsdukes, mindre numera med Böljan SvenAndersgården sammanlagd del av Samuelsgården, som en tid ägdes av en karl, som sin mästa tid satt på Gästgivaregården och söp samt till slut fick ge ifrån sig gården. Mannen, även benämnd Store - August, slutade sitt liv i orten som torpare i Mellanskogen, Broddetorp, där under mera omtalad. August hade brukat OlofEssbjörnsgården mellan 53 och 56, och tre år därefter Väster Bredegården. Han brukar sin egen 1/16 Törnagården från 83. August ägde en hemmansdel i Samuelsgården, nu under Böljan SvenAndersgården. Stugan i denna köptes av Anders Persson och flera till Hansagården. August föräldrar bodde i "rosalotten" av Stommen. Stor August alias Halsduken eller Kronofogdemössa och Träskomaja kunde varann' taga i hand. Johan August Andersson, som var måg i OlofEsbjörnsgården eller Bengtsgården, nämndes med epitetet "store" framför det på honom vanliga längre förnamnet, icke på grund av att han var stor till växten eller i orden, utan i sin egenskap av son till "Stores Jonasa Anders" men han saknade därför ej s.k. kläknamn, varav de mera kända voro "Halsduken" och "Kronofogdemössa", och vilka voro av honom "ärligen" förvärvade.
Halsdukes. Vad nu Augusts kläknamn beträffade ha dessa tilldelats honom av den enkla anledningen, att han närvarande vid en kronouppbörd på Gästgivaregården i Bolum råkat prova ej mindre än kronofogdens mössa och halsduk samt med dessa på sig låtit sig beskådas av den vid dylika tillfällen utanför församlade ungdomen, som utbrustit i kanche alltför högljudda ovationer, som i sin ordning utlockat den vid tillfället också närvarande länsmannen, till avstyrandet av oväsendet, vilken inseende tillfället för ernående av meriter med kraft och myndighet ingrep. Det enda den skyldige i hast nu tänkte på att företaga sig var att försvinna, till all olycka iklädd habiten. Det av den då unga spjuvern företagna skämtet råkade därför i litet skev dager och följden blev en förståeligt oförskyllad anklagelse för stöld av de sagda klädpersedlarna, som vederbörande aldrig offentligen rentvåddes ifrån, enär han i stället för en uppgörelse på gott och ont valde att hålla sig borta tills saken dött ned, dock med iakttagande av att de försvunna kläderna fortast kommo till rätta. Enligt vad traditionen som förklaring till vederbörandes fega uppförande omtalar, hade "stores" ansett såsom hopplöst att på en uppgörelse med länsmannen till stånd emedan de tillförne i grund förtretat denne genom att vid ett tillfälle lägga sig i dennes försök att billigt tillskansa sig en skuldsatt bondes hemman samt bisträckt denne med erforderliga medel. August Andersson benämndes – som sagt med en del binamn, varav det redan
anförda lär ha uppkommit dels av att fadern varit stor till växten och dels
av att bäraren, när han fick litet i "snona", som det heter,
skrävlade och var dryg av sig, såg allt så stort. De andra namnen, varunder August var mera känd, voro "kronefogdemössa"
och "Halsduken", båda huru underligt det låter av samma anledning. August själv förstod den i anledning av det inträffade hägrande faran,
sålde sin gård till en annan och höll sig sedan undan tills saken dött ned,
varefter han, dock icke rehabiliterad, åter framträdde på arenan. Stores August, som enligt vad det berättas varit välbeställd hemmansägare men till följd av spritbegär och andra orsaker råkat få det dåligt ställt och av sin måg "Stores Agusta Gustaf" anskaffats denna tillflyktsort, varest han hade sitt hem intill sommaren efter sin hustru Maja Stina Persdotters död 1913, då han på sonen Hennings önskan flyttade till denne i Norge, varvid stugan försåldes nedåt bygden, ladugården lämnades åt sitt öde och torpet för alltid nedlades. Carl Hägg har i sina memoarer berättat att denne August varit hemmansägare, men nu backstugesittare. Han hade blott ett par höns. Hägga Lotta fick ofta ställa upp för de orkeslösa. August brukade då berätta om troll och spöken, vilket skrämde Carl, som fick ta sin mor vid handen när de vandrade hem. Mor tröstade och sade att det var bara när han var full som han såg dylika saker. Han hade varit en stor drinkare i sin ungdom. Huset nu tomt och rivs 1905 enligt Hjilmer, men ladan får stå ytterligare några år. Marken Statars MarkarsMitt inne i tät mogen bondskog på Knektegårdens mark finner vi välbevarade ruiner efter torp, lada och källare med brunn. Marken är röjd men nu växer här tät skog. Torpet kallades för Stattorpet och låg under Knektegården. Brann bebådelsedagen 1907 varefter Lars flyttar till Lille Brunn Falan och återsålde marken till gården. 1879-1907 Lars Larssonf1818. Torp å Frimansgårdens mark i Planteringshagen, ovanför Döns. Innehavaren, som bar namnet Lars, och först varit statare någonstädes, utgjorde till gården en torprätt av 20 dagsverken om året, men som ägaren Didrik var litet bekväm av sig och hälst ville slippa arbeta så fick torparen gå där nästan ständigt, givetvis mot lön. Ett sådant "maskande" från husbondens sida voro de andra bönderna i byn icke vana vid, undrade mycket över att torparen gick där så för jämnan samt tog mod till sig och frågade, vad rätt denne gjorde som gick där så mycket. "Ja, ja! Min torpare Lars gör sex och tjuge dagar i veckan", svarade då Didrik. Därmed fick frågeställaren låta sig nöja – och bygden blev ett ordstäv rikare. Statars Lars var gift och hade flera barn varav en dotter gifte sig med en bebyggare i omgivningen, medan av sönerna Jonas, benämnd Plata, var en stor suput och själv en spektakelmakare, föremål för spektakel. Jonas tjänstgjorde en tid som bagagebärare och "landgång" vid ångbåten Ellen i Hornborgasjön, men fick sitt avsked efter att ha råkat släppa en "axlad" dam i sjön. Efter att en del år ha bott här på Frimansgårds skiften, nedsatte sig Statarn å Knektegården skogsskift. Där han genom byte med en kviga av denna gårds dåvarande ägare Sandström (se nr 44) förvärvat ett av en stenmur ännu omgärdat område nordöst om den s k Pankens, där han medförande sina åbyggnader sedan bodde tills stugan av "outredd" anledning nedbrann, varefter han, då sedan flera år änkman bosatte sig i sonen Karls svärföräldrahem Lelle Brunn å Segerstadsfalan. Statarn hade två kor, som han körde samt var en i orten mycket anlitad byggnadssnickare. Efter stugans brand å det senare stället och Lars död återföll marken, som stod på s k förpantning till stamgården. Torpanteckning låg å Knektegården, nedbrann Maria Bebådelsedag 1907, varefter Lars flyttade till Lille Brunn och återsålde jorden till gården. Tjänte under Toltan och bor med sin familj på Skräddare Lorerns för att sedan från 1879 bryta mark här inne i skogen. Hit flyttar han med sin barnkull om 11 barn och sin fru Maria från Segerstad. Två döttrar blir soldathustrur, Augusta som gifter sig med sold Lindberg och Anna som gifter sig med sold Kull från Gudhem. Yngste sonen blir Gardist i Stockholm. Jonas stannar kvar på torpet dör 1902. Maria dör 1905 och Gardisten Carl Johan flyttar in som skomakare i Statars och delar bostad med fadern sin fru och dotter. 1907 brinner torpet ner men ladugården klarar sig. Carl Johan flyttar till N Skattegården 1907. Vi sammanfattar statar sålunda
Stugan brinner men ladan finns kvar och L Brunn blir nästa anhalt i livet. |
