hade två ställen att välja mellan men vi skriver på Prestegården sida

Gustaf i Marka

Stuga nederst mot söder av de fyra på insidan sockengränsen (norr), belägen alldeles intill densamma. Innehavare var skomakare Gustaf Jonsson, son till skräddaren Jonas Gustafsson med det öknamnet Laffen, som på grund häraf benämndes utom som ovan för Skräddars Gustaf även för skomakare Gustaf eller Gustaf i Marka. Denna Gustaf var även ägare till den stuga som låg på ändra sidan sockengränsen och på samma avstånd från denna, och hade det bekvämt på så sätt att när han ledsnade på Bolum så flyttade han till Broddetorp och vice versa, vilket var gjord i en handvändning. Gustaf Jonsson f1822.

Gustaf Jonsson

f1822. Strax norr om förenämnda Danjela Johannesa ställe går gränsen mellan Broddetorps och Håvs byalags utmarker och ett par hundra meter mot öster utmed denna låg förr en krisse på fem torp med hemortsrätt i Bolum, varav det yttersta hade två stugor en i var socken lydande benämningen Skräddar - Skomakars, Skomakare - Gustava, Skräddars - Gustava och Gustava i Marka, betecknande att där bodde en skomakare vid namn Gustaf, som var son till en skräddare.

Denne skomakares far hade på sin tid under förra delen av 1800 - talet varit byskräddare i Hof, där släkten var känd under binamnet Laffes, som vis á vi honom icke kommit till användning, åtminstone icke s.a.s. i vardagslag. Gustav var, som förresten alla både tidigare och senare födda avkomlingar av laff-to, en smula underlig till sinnesbeskaffenheten och talade om en stor sten, som han funnit ute vid Hälle och försökt få hem, innan den en dag kom bort. Denna sten var av rent guld, trodde han, och hade han endast fått hem den, skulle han aldrig mera behövt att lappa skor. Han påstod sig hava försatt många nätter med att rulla stenen i riktning mot hemmet, men som den varit både stor och tung och marken där han påträffat den uppfylld av moras och ojämnheter, så hade det gått sakta med hemforslandet – och nu var stenen som sagt försvunnen …!

Gustaf, som bar tillnamnet Jonsson och var född 1822, hade varit gift men tidigt blivit änkman och hade en dotter vid namn Lotta, som, samtidigt seende till fadern, hade tjänat piga i Broddetorp och blivit skriven där samt på äldre dagar var bosatt i den på denna sockens sida belägna stugan, alltfort skötande hushållsbestyren åt sin herr fader, som på äldre dagar åtnjöt understöd av Bolums kommun, medan hon själv fick söka sådant i Broddetorps och därför hade svårt att få sig sådant därstädes beviljat.
Anledningen till kommunens ovillighet att lämna Lotta understöd, varom hon förut ansökt men endast fått sig "julpengar" anvisade, framgår av ett stämmoprotokoll 1899, då man beslutade, avfordra henne protokollsutdrag från Bolums kommun om hur mycket hennes fader där erhöll i fattigunderstöd och lovade henne sådant i förhållande därtill, varefter hon vid följande stämma beviljades 5 kr pr år, varmed hon med något års avbrott fick nöja sig till 1911. Därefter höjdes beloppet till 3 kr i månaden.
Utom dessa ordinarie belopp erhöll Lotta vid ett tillfälle ersättning för lasarettsvård och dessutom fri reparation av stugan.
Den första av dessa reparationer skedde år 1906 efter beslut det föregående året, att om Bolums kommun, varom hänvändelse skulle ske, avstod från alla anspråk på stugan, som i verkligheten ägdes av Lottas dit hörande fader, omtäckning därav skulle verkställas.
Bolums kommuns beslut i frågan är ej känt men kan ej ha varit mer än ett, då Broddetorps kommuns räkenskaper upptager en utgift av 72 kr för sagda stugas reparation, som blivit något vidlyftigare än först avsetts, i det att nytt resningsvirke och brädunderlag för taket måst anskaffas. Nästa reparation av stugan verkställdes 1911, då nytt golv m.m. för något över 40 kr påkostades densamma. Denna senare reparation blev dock utan någon för stugans beboende praktisk betydelse, i det att Lotta, som under den tid reparationen pågick hänvisades att bo hos smeden Jonas Sandberg nere vid stationen, vilken var änkman och ensamboende samt förmodligen ansågs behöva en kvinna i huset – men sedan icke återvände till sitt nyrenoverade forna residens utan stannade kvar och gifte sig med denne, som liksom hon var så till åren kommen, att kommunalstyrelsen givetvis icke kunnat förutse, att Lottas på dess föranstaltan inhysande hos Jonas skulle ta’ en sådan vändning.
Kommunalstyrelsen förefaller dock hava känt sina plikter inför det inträffade – eller om det nu berodde på andra sockenbor – vilket får vara osagt – och bidrog på sitt sätt till de "ungas" bosättning genom att i full vetskap om vad som var i görningen å kommunalstämma den 19 dec 1913 – omedelbart före bröllopet – fatta beslut om att – det underhåll Lotta Gustafsdotter under Prästgården erhållit från kommunalkassan skall hon fortfarande erhålla och att den stuga Lotta förut bebott fick av henne och Sandberg tagas i besittning utan någon återbetalningsskyldighet för därå nedlagda reparationskostnader. Protokollet är underskrivet av Alfred Josefsson, i egenskap av ordf. samt C Rånge och G Dahlqvist, justeringsmän. Uppläst i Broddetorps kyrka den 21 dec 1913.
Stugan flyttades 1914 av Sandberg till Smedstorp, där den kvarstod som flygelbyggnad tills den efter hans död 1930 revs.

Över detta ställe går utmed gränsen mellan den s k Prästamarken, numera skogbeväxt, och den s.k. Marumsmarken utmark till Håvs byalag, en stig upp till det traditionsomspunna klippraset Nyckelfallet, som av gammalt utgör råskillnadsmärke dels mellan Valle och Gudhems härader och dels mellan de i respektive av dessa belägna Bolums och Broddetorps socknar, varom närmare berättas i annat sammanhang.

Gustaf Jonsson i Marka f1822 tillkom i Laffens andra äktenskap och han var alltså skomakare bodde på Korpatorp och Kappagårdens utmark för att sedan tydligen upprätta en stuga här på Prästgårdsmarken. Han gifte sig med Stina beväringsdotter från SvenFröjdenbergsgården. Hon dör tidigt ifrån honom i barnsäng efter tvillingfödsel. Av sju avlade barn överlever tre töser som han vårdar i sin lilla stuga.

• Maria Beata gift med Hjerpe i Vreten
• Johanna Gustava statarhustru i Hjotrakten
• Emma Charlotta Skomakare Lotta, tar hand om fadern, reparerar stugan och gifter sig i sinom tid med smeden Sandberg nere i Broddetorp och tar med stugan, mitt för näsan på en snopen fattigvårdsstyrelse.

Skomakare Lotta

f1858 på Prestebolets mark alldeles vid gränsen till Grefvagården. Ladan låg i hörnet där murarna möts men den är nu borta.  Lottas föräldrar var Gustaf i Marka f1822, som bodde i en backstuga vid Korpatorp sedan Kappagården utmark. Han var gift med Stina från Bolum. Gustaf var vidare son till byskräddaren Laffen. Hustrun dör i barnsäng efter två tidigt döda barn och Gustaf lämnas ensam att ta hand om tre flickor. De två äldsta flyttar hemifrån tidigt. Gustaf straffas för första resans stöld omkring 1853. 1896 flyttar far och Lotta till härvarande ställe. Fattigdomen var stor. Pappan dör 1908 och Lotta gifter sig med smeden Jonas Sandberg i Broddetorp ett av kommunen arrangerat äktenskap för att hålla sociala kostnaderna nere. Stugan revs strax efter att Lotta flyttar i samband med sitt giftermål 1913.
Stugan flyttades 1914 av Sandberg till Smedstorp, där den kvarstod som flygelbyggnad tills den efter hans död 1930 revs.
Över detta ställe går utmed gränsen mellan den s k Prästamarken, numera skogbeväxt, och den s k Marumsmarken utmark till Håvs byalag, en stig upp till det traditionsomspunna klippraset Nyckelfallet, som av gammalt utgör råskillnadsmärke dels mellan Valle och Gudhems härader och dels mellan de i respektive av dessa belägna Bolums och Broddetorps socknar, varom närmare berättas i annat sammanhang.