Ekholmen

Häradstjänaren och Orgeltramparen Dahlqvist

Avstyckning från hemmanet Botorp, belägen väster om järnvägen vid gränsen mot Afzegården.

Stället uppfördes i slutet av 1870-talet av skomakaren Jonas Dahlqvist. Han var spögubbes pôjk och var född vid Karls Graf. Han var skomakare och häradstjänare liksom sin far och tillika orgeltrampare. Han bodde tidigare på Åbacken vid Åkatorp, men flyttar hit med sin familj 1875 och bor kvar här till 1898, men då har Dahlqvist varit död i 8 år. Han valde sin fru från Varv Kajsa Lisa och hon gav honom 4 barn, som troligen var födda på Karl Graf. Enkan sålde stället till Jona Fredrik

• Äldste sonen Axel Wilhelm finner vi som bagarlärling på söder i Stockholm. Han tog med den 
• yngre brodern Frans Wilhelm som var registrerad som lärling därstädes. 
• Johan Gustaf återfinner vi som ägare till Storegården och den finns fortfarande i släkten. 
• Yngsta dottern Amanda Emerentia vet vi inte vart hon tog vägen.

Brodén

Dahlqvist bodde här till sin död, varefter det av änkan Kajsa och barnen 1898 försåldes till Jona Fredrik och dennes tillämnade hustru. De kvarbo som inhyses tydligen till hennes död 1910. Fredrik växte upp på Brunnstorpet. Löste ut sina syskon från denna hemmansdel av Botorp. Han valde Alma bonddottern från Hof. Makarna får inga egna barn. De avlider båda 1938. Efter makarna Brodéns död på 1938 övergick stället till hustruns son före giftet Oskar Emil Brodén, som i egenskap av kommunalarbetare i Skövde nyttjar det som sommarställe, men avyttrar det på 50 talet.

Yngves

På Afzegården mark omedelbart söder om Svalåsvägens sträckning från Toltagårdarna samt alldeles öster järnvägen hade en f d soldat Yngve från PerHåkansgården uppfört en ny präktig stuga, som emellertid strax efter hans död nedrevs.

Yngve Ambernus Yngve är f1823 och son till Spännarns (som brukade Paris och L Weka, men slutar som torpare å St. Weka). Sonen låter städsla sig som soldat sk 48 PerHåkansgården tjänte 32 år från 1843 var med på Fyn 1848. Han erhöll genast avsked med underhåll med betyg tjänt väl. Gifte sig med Cajsa Andersdotter från Gudhem, som gav honom 9 barn att försörja. De flyttar då till Yngves på PerHåkansgårdens mark alldeles vid järnvägen. Johan blir dräng i Gudhem, Eva och Emma följer efter. Maria följer sin syster Emma till Ed i Stockholm. Anna ger sig till Stockholm. Från 1884 är paret ensamma i sin lilla omålade stuga, där ladan är sammanbyggd med huset. Kanske hade de en ko med källare på andra sidan drevet på Afzegårdens mark.  Efter hustruns död står stugan några år för att sedan rivas. "En får hat som en hart" lär vara Yngves specialuttryck enligt Göte.
Yngve var gift och far till flera barn, varav en son blev missionspastor och föreståndare för Skaraborgs regementes soldathem i Skövde. Yngve var bror till den gamle kyrkvaktaren Abraham i Broddetorp.
Huset rivs ca 1910 och marken utnyttjas av Arvid Lindström högre upp på dreven.

Brunnstorpet

Ttt dagsverkstorp under PerHåkansgården efter skiftet  Prestegården Broddetorp. 

1834-61 Soldaten Johan Brunn

f1786. På krönet av den s.k. Svalåsen sluttning mot väster – "Jonaliden" på Toltansträckningen av Svalåsvägen och något väster om det ställe där den nordgående Gullängsvägen möter samt förenade fortsätta upp mot berget låg från outrönt tid en backstuga av ryggåstyp, som efter en bebyggare något efter mitten av 1800-talet – f d soldat Brunn – benämndes för Brunnstorp. Vid torpet sammanlöper med Svalåsvägen – egentligen fädrev från Toltan upp mot utmarken – en från Prästgården genom Gullängen gående väg, numera före den andra använd som farväg hit upp. Så inleder Hjilmer berättelsen om Brunnstorpet.

Efter sitt avsked som soldat för nr 31 Fjällåkra 1834 med betyget utmärkt väl slår han sig ner här. Hade deltagit i alla fälttåg i början av 1800-talet. Han var dessutom soldatson, fadern en Carl Brunn, som han efterträdde. Han väljer Lisa och hon ger honom fyra barn. Maria Stina gifter sig med Anders Andersson och de slår sig ner på Nybygget under Afzegården. Anders blir soldat under Bosgården under namn Gotthard f1821. Han dör efter utmärkande tjänst i rödsot och lämnar i sin tur över till sin son. Christina flyttar till Stommen Sätuna och gifter sig med Isak Hellman f1822 i V Kleva som brukar Tomten och Isaksgården. Johanna återfinner vi i Ytteröra Berg. Hustrun Lisa dör omkring 1850 och Johan lever ensam till sin död 1861.

Huset ligger vid dreven som kom att efter skiftet tillhöra Prästgården och är inte större än 4x6 m med en lada, som stod parallellt med dreven. Huset lär stå tomt kring tiden då Johan går bort

Inhyses vid Brunns bostad

1868  Jonas Alfredsson

kom från Botorp 1/12  och flyttade hit 1868

Änkan Katarina Johansdotter f1772 i Segerstad och hennes två män och sedan Gullsmes Anders Johan Grönqvist som förbarmar sig över Maria som föder Himlastormerskan här och själv avlar barn med henne. Hon kommer att gå under socknens stat. 

1868- Jona Jonas Arvidsson

f1824 kom efter soldat Brunn innehades torpet eller stugan av Jona Jonas eller Jon Arvidsson med hustru Kajsa Andersdotter och barn, vilka efter Kajsas farbroders död fått lämna brukningen av 1/12 mtl i hemmanet Botorp, som denne Broddelius ägt och fritt upplåtit åt dem. Jon hade första åren efter sitt giftermål tillsammans med ena svågern innehaft svärföräldragården Övre Skattegården i Hornborga, men där sedermera redat sig dåligt, så att hustrus farbrodern måst taga omsorgen om familjens bärgning, samt därvid inköpt hemmansdelen Botorp, som han sedan i sin livstid lät dem nyttja. (Cajsa fick dock 400 kr i testamente som tröst).

Hustru Cajsas farbroder, den från Hornborga bördige grosshandlanden Johannes Larsson Broddelius i Göteborg, vilken hugfästat sitt minne genom en del donationer i hembygden, såsom fond till fattiga skolbarns bespisning och beklädnad, syskolefond, upprätthållandet av bibliotek, m m, skulle ursprungligen avsett den till den Jonska familjen upplåtna hemmansdelen såsom en dess framtida egendom men meddelade inget därom i sitt testamente varför den samma vid ägarens frånfälle, enär besittningshavaren saknade medel, måste försäljas till annan person, som blev en avkomling av den förutvarande ägaresläkten. Såsom en följd härav kom Jons att nedsätta sig å det här ifrågavarande torpet, där makarna voro bosatta till sin död.

Ehuru familjen genom Broddelius frånfälle mistade sitt förut besuttna hemman var denna dock i hans testamente ihågkommen samt erhöll kr 8000:- med det förordnandet, att dessa medel skulle säkert och räntebärande placeras och föräldrarna därav i sin livstid njuta avkomsten, varefter dessa av barnen skulle lika fördelas. Bestämmelsen om dispositionen av testamentsmedlen hade av donatorn föreskrivits, emedan Jon var känd såsom mindre skötsam och fanns icke rörande det lika stora belopp, som den ena av Kajsas båda avlidna bröders barn tilltestamenterades.

Beträffande Cajsas bröder var dock den yngre – Gustaf i Ringagården – med undantag av ett belopp å 1000 kr, avsedda till dennes dotters uppfostran utesluten från hågkomst i testamentet. Anledningen härtill skulle enligt traditionen ha varit, att brodern bestämt avsagt sig allt ifrågakommande däri av den orsaken, att han med rätt eller orätt förmodat, att B:s förmögenhet icke vore ärligt ihopkommen – skrupler som i synnerhet den förenämnde Jon Arvidsson alls icke hyste.

Hustrufarbrodern, sedermera grosshandlaren och skeppsredaren J L Broddelius hade vid sin i ungdomen skeende avfärd från det fattiga bondehemmet i Hornborga ej medfört något att börja sitt liv med i hamnstaden Göteborg, dit han ställde kosan – endast 12 skilling och några kakor bröd i en påse på ryggen. Lyckan hade dock varit honom huld, och han hade där genast fått anställning hos en handlare B Broddelius, som blev hans första chef och läromästare å den levnadsbana han sedan valde – i vad mån vet nu ingen, men B uttrycker i testamentet sin tacksamhet däröver genom att till dennes då ännu levande dotter utanordna 1500 rdr. Huru Broddelius sedan svingat sig upp och skapat en för den tidens förhållanden stor förmögenhet på omkring 100 000 rdr kan väl icke nu till fullo utrönas. Säkert har dock detta skett på just sätt och icke genom sjöröveri och orätt som vederlackare i donatorns hembygd då ville göra gällande och som förledde en del av släktingarna att tacka nej åt all befattning med hans egendom, av fruktan för att därmed draga försynens straffdom över sig och efterkommande.

Av Jons barn kommo endast älsta dottern Anna Maja gift Engqvist, och Lars Fredrik, att mera varaktigt bosätta sig i bygden, alla de övriga begåvo sig ut i världen att söka sig sin lycka, ehuru utan morfarsbroderns framgång men med det gemensamt att de ehuru gifta icke fortplantade släkten. Samtliga barnen antogo namnet Brodén.

Vi sammanfattar: Gift 1849 med Jona Kajsa, som ärver Övre Skattegården. Jonas blir hemmansägare Övre Skattegården, Hornborga, men fick på grund av misskötsel avträda denna, blev av hustruns meromtalade farbroder hjälpt till en hemmansdel i Botorp , Broddetorp. Han sattes där under förmyndare, övergav stället och slutade - liksom senare hustrun sina dagar i det så kallade Brunnstorpet, torpet under Prästgården uppe vid Svalåsen Broddetorp. Jons hemmansdel i Skattegården, som han köpt av icke släkting, såldes 1859 på auktion. Barnen

1. Kajsa för Anders Gustaf i boet och han flyttar till Skövde och får sex ytterligare barn.
2. Anna Maja gifter sig med sold Engqvist Ringagården och efter tjenstens slut till Döses, men hon till Skövde efter makens död.
3. Matilda, Haga Göteborg
4. Johan Alfred flyttar till Göteborg
5. Christina Haga Göteborg
6. Jona Fredrik byter namn till Brodén flyttar till Ekholmen.
7. Amanda Carolina flyttar först efter moderns död till Haga Göteborg.

Jonas dör redan 1869 och lämnar änkan att försörja den stora barnaskaran. Amanda Carolina stannar hemma till hon blir 15 år då modern dör.

Brunnstorpet Eskil Johansson

1901-Johannes Stark

före detta soldat från Lilla Torpa i Segerstad stannar ett år från 1901 innan de flyttar till Rosendal nere vid Hornborgasjön. De sålde stället för 300 kr. Han var gift med Johanna Gustava från Böljan och han blir sedan hemmansägare därstädes.

Alfred Lindström

f1859. Efter Jona Kajsas död förvärvades torpet av Alfred Lindström, son till stenmursläggaren och potatismalaren Lars Lindström å Askebacken i Bolum f1859. Familjen kom 1902. Alfred arrenderade marken på andra sidan och tvangs arbeta varje lördag för detta. Priset för huset var nog högt för den kvalitet på byggnaderna, som Stark lämnade. Alfred krävde tillbaka del av likviden då huset var så dåligt att grannes hund kunde springa genom väggen. Alfred tvingades till genomgripande renovering och bygger till en slöjdkammare ut mot derven. Han hade fått ärva virke av Gullen, och kunde också bygga uthusen. Inte minst med hjälp av sin svåger Soldaten. Alfred skapar en idyll här med riklig odling av trädgårdsväxter. Gris och tre kor kunde marken bära. Alfred hyr även Yngves mark. Alfred var en skicklig snidare och svarvare, där han satt i sin tillbyggda verkstad. Alfred led av reumatism och tvangs bli hänvisad till två käppar när han gick. Eller som Hjilmer berättar det Alfred hade förut under flera år varit dräng i Prästgården och hade där genom förkylning under dikningsarbete råkat ut för malören att bli strakbent, varför han, när han gick, för varje steg måste stanna till och släpa fram den ofärdiga skanken. Augusta var dess då rörligare och utnyttjade med lätt fot skogens frukter inte minst nötterna. Bilder finns pånär de odlar tomater på Yngves. Alfred som byggt till sin stuga var mycket skickad till svarvning

Sonen Karl fick tidigt tjäna dräng i Prästgården, lär till slaktaryrket hos Sanfrid inne i byn, arrenderar Bräckan under Prästgården men flyttar med sin lilla familj till Göteborg 1929. Dottern Anna återfinner vi åt Istrum och Öm för att slutligen stanna för Skövde.
Alfreds far och mot bor här på ålderns höst.

Efter att makarna gått bort så säljs torpet på offentlig auktion. Augusta Lindströms kvarlåtenskap utbjudes till försäljning 1946 inkluderande en ladugård för nertagning passande till vedbrand, samt lösören såsom möbler och husgeråd, tröskverk, slipsten, järnspis diverse verktyg. och den förra inropades då av en ortsbo, som sedan donerade densamma till pastoratet att användas som ungdomsgård, vadan den, ehuru oordnad står kvar.

John Eriksson på Bosgården ropade in det. Han var gift med skolkamrater till Barnen Karl och Anna. Han skänkte stugan till kyrkan, som förväntades skapa en miljö för ungdom. Och det vet man ju hur Broddetorp tar emot sådana gåvor.

Holger Bergvall en före detta rälsbuss förare tar hand om stället, som stått öde i 10 tal år. Nya ägare följer som har det som sommarstuga.

Omkring vägen från den s k Svalåsen upp mot skogen och berget, sedan denna öster om Jona passerat en sidd eller däld samt upp till den plats varifrån vägen i mera sydlig riktning letar sig upp mot den kända Ruskelakällan, fanns det här berörda utmarksområdets egentliga tätort eller ej mindre än åtta ställen, belägna rätt nära varandra: på den norra sidan av sagda väg Jonasa i Loftet, Sandströms, Pankes och Larsa i Marka och på den södra sidan Nises i Loftet, Hommans, Svenna på Tån och Mällblads, varav Nisa å Botorp, Hommans å Frimansgården och Larsa å Knektegården

Loftet 1/32 Det finns flera fastigheter med namnet Loftet

Står initalt under Storegården. Loftet finns nämnt redan 1745 i fb. Loftet Lofta Nises skall ligga på södra sidan om Svalåsvägen och öster om Brunnstorpet. Under Storegården. Det finns en karta, som uppmättes 1787 över Broddetorps sockens utmark som delades 1794 där Loftet som enda torp ligger precis i kanten av denna gamla utmark. 

Loftaren

En Klok Gubbe som satte in värk i den s.k. Trollenen ett stycke väster ut på stamhemmanets ägor. Vem denne trollkarl varit eller vad han hetat vet numera ingen – endast att han benämnts för Loftarn, och liksom stugan har även enen skattat åt förgängelsen. Platsen där enträdet stått utvisas dock ännu i en åkerren vid den södra kanten av den ännu befintliga Loftaflogen, som belägen i en sänka i den från berget sluttande marken uppsamlar snösmältnings- och nederbördsvattnet. Detta gamla enträd sägs, sågs så länge något därav fanns kvar, av gårdens ägare och närboende med en viss respekt och ingen ville röra därvid eller på något sätt skada detsamma av fruktan för att drabbas av den däri insatta värken. Därför stod trädet där fredat intill dess det en stormvädersdag för omkring 40 år sedan av sig självt föll över ända samt av blåsten kastades ut i flogen, där det fortfarande betraktades med samma vördnad och ännu i dag kvarligger.

Vid det gamla trädets fall, skrevs av en ung studiosus en versifierad minnesruna över detsamma vilken förtjänar att i detta sammanhang återupplivas.

1815- Petter Månsson

f1775 i Källby. Hustrun Cajsa byter då till sin dräng Jonas från Prestegårdens qwarn. Som åldersskillnaden är stor så väljer han i sin tur en ung mö på det andra stället som också heter Loftet. Det nya paret välsignas med dotter Kristina som lär till sömmerska och flyttar från Loftet till Skövde. Kommunen inköpte stället för 40 kr

1827- Mårten Andersson

f1775 son till en åbo Lunnagården Bjellum och börjar som ½brukare Åkatorp, passerar Trälan u Espås lär ha brukat Botorp, men skrivs snart som inhyses från 1827 på nämnda plats. Mårten gifte sig först med

• Annika f1769 från Segerstad som ger honom tvillingarna Anders och Lisa, Annika går i från honom redan 1824
  • Anders blir mjölnare på Samuelsgården, S Sniken och Ringagårdens Qvarn för att hamna på Ringagårdens gata.
  • Lisa väljer Johannes Svensson på Ulvstorp
• Inom ett år har han gift om sig Katarina Jonsdotter från Häggum
  • hustrun för Sara in i boet väljer Ambjörn Carlsson f1816 på Högehus Gudhem.
  • Inga väljer Jonas från Prestbolets qvarn i Broddetorp. Efter 25 års änkeskap som sömmerska här i sluttningen får fattigstugan i Åkatorp duga. Inga har vi redan träffat, hon återkommer från Ringagården qvarnen 1844. Hon var den qvinna, som snabbt ersätter änkan, som gift sig med drängen Jona på Loftet.
  • Stina gifter sig med enkemannen Jonas Rapp på Mossebo under Ö Skattegården och skänker honom ytterligare en kull barn

Lofta Nisa

Familjen får från 1834 dela rum med mjölnaren Nils Andersson och hans son Anders från Stenstorp. Nils gifter sig med änkan Katarina, sedan Mårten dött 1833.  Anders blir soldat Lindberg på torpet på krönet.

Nils Andersson f1787 i Stenstorp var först gift med

• Stina Jansdotter f1780 men hon lär dö redan i Stenstorp och överlämnat de tre barnen
  • varav Anders Lindberg blir sold och gratialist på Frimansgården och slutar sina dagar på Fridstorp på Falan, men han hann med tre äktenskap dessförinnan.
• Katarina blir omhändertagen när Mårten dör men det genererar inga fler livsfrukter. Makarna går bort i mitten av 1960 talet.

Hjilmer har ändå spårat honom till mjölnaren från Valsaqvarnen i Stenstorp och som sedan sig här nedsatte. Här finns en väv av giftermål och barn där Nils först var gift med Stina med sonen Andreas blir soldaten Lindberg vid 31 under JonFrimansgården ett torp som finns mer att läsa om sist på sidan. Efter hustruns död väljer han änkan grannfrun efter Mårten Andersson Katarina f1789 att dela ålderdomen med. Paret dör i mitten av 60 talet och därefter är stället öde. Inget finns nu kvar inte ens gamla aplar eller päronträd. 

kommentaren kräver djupare studier.

Stina Johansdotter f1743 i N Lundby och Greta Jacobsdotter f1817 bor här ett år innan de flyttas till fattigstugan. Stugan revs och användes till Sandströms nya hus

Jonas på Loftet

Jonas Jonsson f1808 soldatson en Jonas Dolk el Roth. Det blir gifte av men året efter har Inga Mårtensdotter från grannhuset flyttat in och de får Betty Kristina f1865. Loftet ligger under Storegården.

Jonas i Loftet var medan han levde torpare, medan änkan sedan under åtnjutande av helt eller delvis fattigunderstöd endast innehade åbyggnaderna. Makarnas dotter Kristina upplärdes på föranstaltan av släkting eller välgörare till sömmerska och bosatte sig vid moderns inträffade oförmåga att reda sig själv i hemmet, mot lågt tilltagen ersättning vårdande denna. Jonas dör naturligen och damerna lever ensamma i den lilla stugan. Kristina lär till sömmerska och flyttar till Skövde 1896 i samband med moderns död eller om hon tar med modern. Vid erhållandet av understöd hade änkan naturligtvis fått förskriva sin andel i egendomen till kommunen, som 1895 vid dennas tillsammans med moderns avflyttning till Skövde köpte dotterns andel däri antagligen med den missräknade förhoppningen att slippa ifrån understödstagaren som dock i stället blev mycket dyrare. Stället kvarstod till år 1901, då det enligt stämmobeslut såldes.

Gudhems kommun köper stugan för 40 kr och skapar en fattigstuga där två kvinnor med tvivelaktigt rykte som de skriver inhyses under blott en kort period Stina från N Lundby f1843 och Greta Jacobsdotter f1817 i Stenstorp. 1896 är de i fattigstugan på Askebacken.

Anders Engström Afzegården köper stugan och bygger av detta grannhuset Sandströms. Men virket så dåligt att det inte står mer än några årtionden.

Sandström

f1834 backstuga under Storegården strax norr om Svalåsvägen. Kom från Högstena med goda förutsättningar tillsammans med sin svåger Anders Andersson Engström. Gifter sig då med en ståtlig grannkvinna och flyttar till Broddetorp, där han förvärvar Afzegården, som han sedan säljer till sin hustruns bror Engström. Sen tar hästar och sprit över. Han passerar Knektegården och en gård i Ulricehamn, där vi återfinner honom som inhyses. Han prövar lyckan i Amerika, men återkommer och hamnar på soldattorpet 31. Svågern Engström, som hyste delade meningar om Sandström hjälper honom att med dåligt virke från Loftet uppföra Sandströms, där paret får bo de sista åren. Barnen sprids över Sverige och Amerika, men Ida i Stockholm förser de gamla med mat och tillsyn. "Goddag Patron" hälsades han, och svarade "Har varit, har varit" sa Sandström.

Sandström arrenderar först Afzegården, köpte sedan Knektegården, därpå Sotared och slutligen Trogared. Vid köpet av den sistnämnda egendomen föreskrevs viss betalningstid, vilken bestämmelse han ej kunde klara utan köpet gick tillbaka, (varvid han förlorade vad som erlagts). Korves Sundström köpte Sotared och skulle bli patron, men det gick ut med honom. När köpeskillingen skulle betalas hade han ej tillräckligt med pengar och förre ägaren tog igen gården. // Gust. i B-p. 45.

Hjilmer berättar mer initierad att Sandström hade tillsammans med sin svåger Anders Andersson Engström kommit till Broddetorp som brukare av Afzegården, men då det blivit fråga om köp av ett par hemmansdelar däri funnit möjligheterna att reda sig för små och i stället köpt Knektegården, men snart nog sålt denna och köpt egendomen Sotared i Ulricehamnstrakten, sålt även denna gård och inköpt den bättre och välbelägnare egendomen Trogared. Vid köpet av den senare egendomen föreskrevs viss betalningstid eller köpets återgång med förlust av handpengarna, och då Sandström ej förmådde klara denna överenskommelse, förlorade han nästan all sin egendom. Trogared brann och medförde misären.

Sandström med fru framför den stuga, som enligt traditionen sonen Knut färdigställde innan han for till Amerika. Paret lämnar i övrigt inga spår i trakten då alla barnen lämnar bygden.

Hustru Johanna från Högstena. Dottern Agda en stor och ståtlig kvinna, som flitigt uppvaktades av männen i gårdarna omkring. Men hon drar till Amerika, men återkom till föräldrarna då och då. Vi sammanfattar livsfrukterna

• Johan f Högstena återfinner vi som handlare i Sollefteå, som där hade sin broder till biträde.
• Sofia hittar en snickare från Marstrand och det är deras son, som tog bilden ovan och bor i Borås.
• Carl dör ung på Knektegården.
• Ida f1869 återfinner vi Göteborg i Stockholm
• Resten av kullen Johanna Vilhelmina, Nils, Anna, Agda, och Knut till Amerika.

  ---

Svänna På Tån

å strax ovan Loftet utpekad plats å Storegårdens skift uppförde en son till den dåvarande ägaren Pär Johansson eller Pär å Tån, som omkring 1870 sykvesterade en stuga för att där bosätta sig. Emellertid ordnade allt sig så väl för honom att han av fordringsägarna fick köpa gården och flyttade då med sig stugan dit. Mannen är för närvarande inte definierad.

Botorp

Lilla Botorp

Här föreligger en förvirring el förväxling, eller blott en flytt av en fastighet. Kallades förr Döves Johan August Karlsson son till Ressla Karl gift med Anna Spång från Istrum slår sig ner här efter att först ha ägt Jägartorp och varit en sväng i Kyrketorp. Deras son Evald möbelsnickare och hans fru bygger upp en bärkraftig handelsträdgård. 

Hommans Nya Brunnstorpet

På Storegårdens mark söder om drevet. Stugan var av ryggåstyp som till största delen var uppförd av sten.

Per från Bjurum

bodde här säger Hjilmer utan att kunna precisera.

1879- Soldatsonen Fredrik Hoffman

från Åsled, som lär ha efterträtt sin fader på samma nummer vg 73. Det vill säga de var soldater för Skaraborgs Regemente nr 72 Lilla Skattegården i Åsle. Denne Fredrik med hustru Kajsa kommer sedan att först bebo Skräddar Lorens men lämnar detta 1882 för detta ställe. Efter honom på det stället soldatparet lämnar kommer brorsonen Skräddare Lorens.
Dottern Matilda far till Amerika 82, sonen Johan Alfred Alm blir soldat under Kappagården och rymmer 82 till Amerika. A F Ström styckjunkare vid artilleriet i Göteborg lär ha flyttat till Östersund. Soldatparet dör omkring och stugan till större delen av sten revs 1903 berättar Hjilmer ehuru andra uppgifter uppger 1910.

Sandström De sista här boende var en tid den förut nämnde

Öster om nya skogsvägen finns på gamla vägen till Ruskela Källa norra sida

Mellblad I  Pankes

under Storegården. En något oegentlig benämning då det inbjuder till feltolkning. detta hus kan vara uppfört 1800.

Stina Jonsson

Här bodde först änkan Stina Jonsson änka efter Brunn. Hon bodde här med dotter Maria och svärsonen Carl Brunn. Sist kvar är Maria som dör 1831.

Johannes Andersson 

flyttar hit med sin familj de bor här tills Johannes dör 1857 

 -1875  Sven Mellblad

f1789 en soldat från Varnhem gift med Maria tar med enda dottern Katarina hit till berget 1859. Vid Mässlingepidemin 1829 dör många av deras barn. Av barnen är det endast Johannes vi vet lite mer om.
Johannes flyttar med sin fru Maja från Varv till stället i skogen Mellblad II. De två senaste barnen är födda här. Omständigheterna är mycket knappa men de stannar där till 1875. De flyttar sedan till det hus som Johannes uppfört nämligen Torstenssons. 

1875- Per Andersson Pankes

dyker upp 1875 och är mera känd som Pankes. Det påstås att de hade en gris som de kallade för Panke och i bygden sägs "Nu har vi slaktat vånn Panke". 1881 flyttar de till Vilske Kleva. 1900 finns inte huset mer.

Torstensson Mellblad torpet

Initialt under PerHåkansgården men vid skiftet skrivet under Storegården. 3/125 av Storegården. Huset står kvar omålat och igenbommat. Rester efter en lada och uthus finnes. Åkertegarna är välbevarade men igenväxning sker. Stora fruktträd lutar sig över den öde stugan en runt sekelskiftet 2000 romantisk bild. Sven Mellblad byggde torpet.

1875- Sven Mellblad

f1789 Varnhem. Friköpt torp på Storegårdens markskift, söder om det förenämnda Pankes och den mot berget gående vägen, benämnt Mellbladstorp efter ägarsläkten. Siste Mellblad var snickare, laggare, murare och sålde 1888 stället till Carl Torstensson från Mularp, som med sin familj då på våren flyttade dit.

Den Mellbladska familjens eller släktens besittningsrätt till sitt område ledde sitt ursprung från år 1816, då mellan torparen Sven Mellblad och den avsigkomne majorssonen Harald Gustaf Falkenberg, vilken med sin mor Barbro Helena f Lenck, som en sista kvarleva av fädrens egendomar ägde ett halvt mantal PerHåkansgården i Broddetorp överenskom om att den förre åt den senare skulle utgöra värnplikten och i ersättning därför kontrakterades skola erhålla:

• den odlade jorden å hemmansdelens utmark,
• en stark hövall uti Bräckan (byängen).
• 100 daler i lega, samt
• så mycket matsäck och drickspengar, som åtgick tills han kom på det ställe där kronans kost utdelades.

Den ännu bevarade avhandlingen härom företeddes inför rätten åren 1821 och 1849 och försågs det sistnämnda året med påskrift om skyldigheten av att detsamma, för att vara gällande inom loppet av vart 10 de år förnyades.

Genom övergående skiften frånhändes torpet sedermera sin andel i den s k Bräckan och överfördes i markägarhänseende till Storegården, men någon avhysning av den förste innehavarens efterträdare förekom aldrig och fråga är om den ej såsom ansedd som donation ännu besittes på grund av det sagda kontraktet, ehuru köp sedan förekommit av en del intilliggande mark, som förblandat begreppen i Sven Mellblads och hans äkta hälvts livstid. Paret bygger medan de bor i stugan bredvid.

Av parets 6 barn är det bara sonen Johannes och efterträdaren som lämnat spår efter sig övriga dog späda eller i unga år. 

Ordstäv: När Mällblad ett år kom och bad till s.k. "körehjälp", sade en av de budade, som förut varit hos honom och prövat på beskaffenheten av välfägnaden där: "Då jär lu le redit körejälpakalas i år lell?" Varpå det anförda föga uppmuntrande svaret följde. "Dä sa bli sum vannlit, sa Mällbla um körejälpa". /H T 1953

Sven Mellblad och Maria båda från Varnhem fick efter mässling epidemin följande överlevande barn

• Katarina blir piga blir 27 år
• Olof bräcklig blir 22 år
• Kristina flyttar till Götene
• Johannes tar över och säljer vidare och flyttar över berget till Falan.

1875 -1888 Sonen Johannes Mellblad

står som förpantningsinnehavare och övertar torpet 1875 efter föräldrarna. Han gifter sig med Maja från Varv som ger honom tvillingarna Johanna och Emma, vilka efter hand lämnar bygden. Likaså sonen flyr bygden. Hustrun dör och året efter flyttar han till en torparänka under Prästgården i Segerstadsfalan 1888.
Johannes Mellblad gift med

1. Maja Andersdotter från Varv som dog 1887
   1. Emma Kristina f1854
   2. Johanna Matilda
   3. Johan Alfred Bergstand Vintrosa men det är lite rörigt
   4. Inga återfinns i Tidaholm gift med Bamberg i Bolum
2. Johanna Andersdotter f1837 LarsAndersgården Brunnhem

Friköpt torp på Storegården markskift, söder om det förenämnda Pankes och den mot berget gående vägen, benämnt Mellbladstorp efter ägarsläkten. Siste Mellblad var snickare, laggare, murare och sålde 1888 stället till Carl Torstensson från Mularp, som med sin familj då på våren flyttade dit.

1888- Karl Torstensson

köpte av Mellblad flyttade hit 1888 på våren.

Torstensson hade varit dikesgrävare och jordbruksarbetare samt dagsverkade efter sin hitkomst hos bönderna, till dess att han fick så svår värk i benen, att han ej längre förmådde lämna hemmet utan fick "hoppa" omkring på två käppar. Skrivs som korgmakare efter 1913. Trots svårigheten att förflytta sig var Torstensson dock icke sysslolös utan ägnade sig åt korgmakeri samt förfärdigade präktiga korgar av ene och kvastar, vilka i bygden och på marknaderna hade en strykande åtgång. Det svåraste för honom var att få hem enespröterna från skogen men med närboendes hjälp och pojkars villighet att förtjäna sig en liten slant tröt dock sådant honom aldrig. Enbuskar fick han hugga precis var han ville och ris blev alltid gott om vid vedavverkningarna.

Sina barns framtid sökte Torstensson trygga genom att låta dem studera. Två av döttrarna lärde till lärarinnor vid seminariet i Skara  och yngsta sonen, som ville bli präst, tog studenten, men tålde sedan ej ansträngningarna utan måste avbryta studierna. Han blev sedan missionär i Kina, men tålde icke klimatet där och måste återvända till hemlandet, där han antog anställning vid Universitetsbiblioteket i Uppsala. Under sin studietid ägnade sig Herman åt författandet av en del verklighetspoesi om hembygden och särskilt föräldraställets omgivningar, varav i anslutning härtill några prov anföras.
Två av sönerna tar till Canada respektive Amerika. döttrarna blir småskollärarinnor vid seminariet i Skara och sprids över landet.
Efter föräldrarnas död innehas stället av Torstenssons barn gemensamt, vilka använda det som semester- eller sommarhem och icke försumma att varje år någon tid vistas där. När man ser denna stuga och betänker de villkor som Carl och hans fru levde under och noterar att barnen artade sig så väl kan man inte annat än i största ödmjukhet stanna inför detta torp och gör att studiet av vår hembygd inte kan vara för gäves.

Soldattorpet 31 Havet

Sandströms bodde här en kortare tid innan de flyttade längre ner i backen.

Lars Lydig f1750 var soldat u Västorp och hamnar här under Botorp som skomakare och kyrkvaktmästare.