Nybygget

Nybygget Sparvabot

Förpantningstorp i Afzegårdens mark ovanför Gullängen, kallat för Nybygget men på grund av sitt läge på utfallet av berget benämnt Sparvabot. Ligger söder om Persberg.

1848- Annersa i Marka Markars Anners

Hit kommer arbetaren Anders Andersson f1823 med soldatdottern Maja Stina Brunn från närbelägna Brunnstorpet. Anders växte upp hos mor pigan och morfar soldaten Johan Berggren. Han är först arbetare, men försörjer sig sedan som skräddare. Sonen Gustaf f1859 övertar yrket och bygger om ryggåsstugan till en två rumslägenhet gifter sig med Emma bonddotter från Afzegården. De får inga egna barn, men åtar sig vården av Karl, Hägga Lottas son senaste man. Far och mor går bort och Gustaf med fru återvänder till Afzegården och lämnar plats för nya inbyggare.

Innehavare Anders Andersson bodde här i en parstuga ryggåsstuga med ett rum i var ända, det ena nyttjat som verkstad vid utövandet av hans och sonen Gustafs skräddaryrke. Anders var ej mån om det till stället hörande jordbruket, som av honom med dess enda ko betraktades som en hustruns sak, samt skulle hälst ej velat ha något sådant alls. Han omtalas emellertid som en – efter tidens anspråk – skicklig yrkesman, som avlagt sitt mästareprov enligt det gamla skråväsendets regler och med den äran betitlades byskräddare.

-1908 sonen Gustaf Andersson

f 1859 var dock litet mera jordvänd och tog efter uppväxten itu med förbättringar av såväl jord som hus samt uppförde på den gamla ryggåsstugans gamla grund en ny mansbyggnad dit han hemförde som maka hemmansägardottern Emma Andersdotter Engström från stamfastigheten Afzesgården för att om försynen så velat blanda blod med den i bygden urgamla s.k. afzesläkten.
I och med Gustafs äktenskap och tillgången till lån av svärfaderns hästar, sattes jorden på Nybygget i bättre kultur, och skräddarsonen visade sig besitta goda anlag för jordbrukarens kall, så att han efter svärfaderns död år 1907 vågade sig på ett sådant i större skala och övertog dennes halva hemmanshalva.
Vem som först brutit marken å Nybygget bevarar icke traditionen något minne av, men att den delvis redan varit odlad är icke endast antagligt – ty skräddaren var ej jordvänd. Anders inflyttning skedde vid hans giftermål något av åren närmast efter mitten av 1850-talet och enda sonen föddes där. Gustaf uppförde 1893 –1894 ny manbyggnad å stället och som köparen Lars Johan bodde där i 13 år, så förstår man att den förre 1906 sålt detsamma. Gustafs föräldrar voro då redan döda och han sålde då Nybygget.

1908-1919 Lars Johan Johansson

f1836. Köpare av detta blev då först en hemmansägare från PerHåkansgården och hustru Maja Lisa Jonsdotter, vilka med sin handikappade son Gustaf f1864 där ville nedsätta sig och sedan efter sonens och mannens snart inträffade död avsåldes till nedanstående syskonpar. Familjen kom från PerHåkansgården och Lars Johan hade varit brukare av PerHåkansgården och Afzegården innan han kommer hit. Han var kanske inte så social, vilket kan förklara att familjen inte klarade av att förvalta arvet efter sin far Johannes Johansson, som vid sin död förvärvat hela PerHåkansgården. Lars övriga syskon ärver var sin 1/5 av PerHåkansgården. År 1919 – efter Lars Johans då inträffade död, inköptes stället av de nuvarande ägarna. Priset för åbyggnaderna utgjorde 2000 kr. I arrende betalades 50 kr om året. Vid marklösen 1927 åsattes jorden (omkring tre tunnland) ett värde av 700 kr.

1919 - Kroken med syskonen Edvin och Augusta Olivia Svensdotter

från Säckasten kom 1919. Krokes var ägare till Säckasten, men han dör 1919 och hans familj med hustru Sofia i spetsen flyttar hit samma år. Han kallades Kroken då ju hustrun var dotter till Anders Åberg från Kroken i Hånger nu boende i Korsbacken. Hon tar med sig sonen Edvin och Augusta som båda kommer att stanna på torpet som syskonpar. Äldsta dottern Ada gifter sig med August i Knektegården, Ture och Albert arrenderar Prestegården och Albert senare Säckasten efter 1919. Om familjen i övrigt läser vi på annat håll.

Björkelund

En backstuga på Afzegårdens mark norr om Nybygget, men här finns ingen brukbar jord. Stugan var ryggåsad med ett rum i södra och en bod i den norra ändan.

Abraham Lin Fröjd

Enligt vad i bygden omtalas hade stället, vilket dock troligen redan förut förvärvats av Karl Johanssons svärfader Abraham med det från Lin till Fröjd vid transporten till roten nr 48 ändrade soldatnamnet. Han skulle ha kommit hit i samband med sitt avsked 18142.

Fröjd, (som företrätts av en annan Petter Fröjd). Abraham var soldat från 1830 - 42 soldat för PerHåkansgården i vars Afzegårdsdel stället låg. Han hade förut tjänat i Eggby, men troligen på grund av hustruns härstamning från orten sökt sig hit. Efter Fröjds död innehades stället av änkan och barnen intill dess det vid den förras död togs om händer av den ovannämnde mågen, som på köpet fick ärva svärfaderns soldatnamn utan att därför behöva tjäna kung och fosterland. Abraham var alltså gift med Maja här från Olof Bloms barnaskara vid PerHåkansgården soldattorp. Hon ger honom

Maja gifter sig med änkmannen och soldaten Lindberg på Frimansgården, och tillbringar sitt liv här uppe i skogen.
Anders Stadig blir soldat uppe i Bjellum och där får vi veta mer
Anna Cajsa vet jag bara flyttade till N Vånga där hon försvann
Kristina stannar på plats och gifter sig med Fröjda Carl
Johanna gifter sig med Johannes Bäckarn och stannar här i sluttningen.
Johannes Gotthard blir soldat på Bosgården avlar barn och rymmer men låter hustrun ta hand om barnenm som nästan mangrant följer sin fader.
fyra barn dör i barnaåren.

Rörande soldat Fröjd äro mottagna dels dennes soldatkontrakt och dels ett par av honom egenhändigt underskrivna kvitton över mottagen lön och så kallad julsäd. En från hans tid härrörande fördelningsuträkning av rotens utgifter är samtidigt erhållen. Gåva av W Laurentz i Sundsborg, f.d. å Espås egendom 1927. Vi finner att soldaten Fröjd för Afzegården Abraham Fröjd var gift med Maja även hon af känd soldatsläkt Blom. Dottern Maja gifter sig med soldaten Lindberg vid soldattorpet 31 Anders som blir soldat vid Bjellum under det för Bjellumborna välkända namnet Stadig. Dottern Kristina gifter sig med efterträdaren i gården Fröjda Karl. Johanna väljer Bäckarn och slutligen Johannes blir soldat under namn Gotthard Bosgården. Han flyr till Amerika med hela sin familj som många andra soldater på denna tid.

1870- Fröjda Karla Johansson

Soldatdottern Kristina Fröjd från PerHåkansgården och bosatt här gifter sig med drängen på Prästgården Karl Johan f1836 och familjen kommer hit 1870. Stället bar en ko och mannen försörjde sig såsom stenarbetare genom att välva broar och lägga stenmurar, men framförallt som källarbyggmästare. I fråga om det senare vittnar ännu ett flertal kvarstående och använda sådana om hans duglighet.

Barnen lämnar hemmet för grannsocknar i tidig ålder. Hustrun dör och Karl gifter om sig med Kristina från Brunnhem. Av de tre barnen flyttar efter hand till Am Ellen som 12 åring och Ivar året efter. Av deras barn blir det blott Tekla som har kontakt med hemmet och återvänder från Göteborg när Karl dör, för att gå till Stockholm. Kristina blir den sista på stället. Hon blir den sista på stället, hushållar åt smeden Sandberg och dör 1928.

Fröjda Carla barn

med dottern i huset Kristina
- Carl Alfred f1865 året efter ett dödfött syskon dog själv i tonåern.
- Gustaf åkte ensam till Amerika
- Emma flyttar till Engelbrekt Stockholm
Kristina Dunder soldatdotter från Brunnhem
- Ivar flyttar till Amerika
- Ellen följer med
- Tekla återfinner vi i Stockholm ogift på Västerlånggatan.

Sedan den efterlevande hustrun Kristina Dunder även känd som Fröjda Karla Kristin gifte om sig med smeden Sanbärs nere i Broddetorp så revs stugan (1925 el 1926) och jorden återföll till gården.

Fotalyckan

även denna under Afzegården mellan Fröjda Carl och Gullängen. Här låg till i början av 1870 talet en stuga vari bodde ett av bygdens alla tiders största original, som när han talade gjorde detta på rim. Åbyggnaderna på Fot Olle ställe såldes av kommunen 1871 jämte därå varande fruktträd.

Jonas Jonsson

f1769 kom från Gudhem och gifter sig med Britta från Broddetorp och kommer till denna plats på 1790-talet. Dottern Maria får en oäkta, men gifter sig sedan med Olof Isaksson Fot Olle. Han var född i UnderHöjen Håkentorp, men kom närmast från Slöta. Svärföräldrarna dör och paret blir ensamma med den dotter de får som emellertid dör vid 12 års ålder. Dottern Inga flyttar hemifrån och gifter sig med Pankes lite längre söderut.
Maja och Olle blir nu ensamma men inte utan bekymmer för sin dotter. Olle hade en skada i vänster ben upplyser kyrkböckerna, men han är mer känd för sin originalitet, vilket förärar honom en egen sida. Paret bor kvar här till 1871 då de förpassas till fattigstugan, men dör inom ett år.

Perstorp 1'9

ett förpantningsställe som ligger på PerHåkansgården utmark.

Jonas Jonsson f1794 i Ledsgården Segerstad och hans något äldre maka Maria från LarsSvensgården Hornborga kom 1826 till PerHåkansgården från Fjällåkra. Han var stenarbetare, gjorde träskor och lappade skor. Han arbetade ihop med Fröjda Karl, när det gällde att bygga källare. Deras enda dotter Cajsa f1822 gifter sig med Johannes Jonsson från Slöta.

1848-72 Johannes Jonsson

f1821 från Slöta och paret flyttar 1848 upp till denna nya stuga som de brukar under barnalstringsperioden och flyttar sedan 1872 till Jägaretorpet. Parets yngre barn Cristina och Sven Johan följer med föräldrarna till Jägartorpet där Johannes skrivs som ägare till ½ Jägartorpet och lämnar plats för äldsta dottern Maria, som tar det i besittning. Telningarna

Maja Lisa piga återvänder hit med sin man från Sandlid efter en tid vid Slätterödjan med sin man Jonas i Marka
Sven Johan blir brukare i Sörgården Ulvstorp
Kristina f1856 här gift med soldatsonen Ville Rehn och han lär brukat delar av Stommen i Bolum.

1872 - Jonas i Marka Johansson

Jonas Johansson f1845 i Sandlid strax bredvid hade varit dräng på komministerbostället Toltan dit han kom 67 från Håkentorp. Efter en tid i Hornborga kommer de hit 1872 och tar över torpet. Marka Jonas hade två kor, varmed han brukade jorden. Hustrun Maja kallades Markars Maja, hade varit piga på Slätterödjan och i Väring en period. Maja föder honom 5 barn, men bara två blir vuxna och de blir båda soldater. Jonas var stenarbetare. 1879 finns en anteckning av Blomqvist att torplägenheten nedbrann varvid egaren Jonas Johansson höll på att brännas inne. Han dör 1911 och året efter finns annons om lösöresauction på stället, där man skall göra auction på största delen av boets lösegendom, såsom chiffonier, soffor, bord, stolar, hänglampor, skänk, glas och porslin, kokkärl af koppar, köttkvarn, murtegel, bräder och potatis.

Jonas i Marka och Majas telningar fem till antalet men blott två når vuxen ålder.

August Kull f1873 se nedan först soldat i Kungslena sen här.
Carl Ask f1873 som blir sold på Mellomgården i N Lundby, men åter vänder till LarsNilsgården och andra gårdar.

Sonen August Kull

f1873 fd soldaten vid N:o 119 i Kungslena och avslutar sin militära bana 1919 och återvänder och tar över stället, som han friköpte och bebyggde. Stugan var före hans tid ryggåsad. Vid Augusts övertagande av stället omkring 1910 tillbyggdes och reparerades stugan med användande av den inköpta manbyggnaden på Källebacken, varav uppfördes kök. Han friköper stället från gården. August väljer grannflickan Anna Karolina från Statars uppe i skogskanten. De återvänder hit där svärföräldrahemmet ju är nerbrunnet, men torpet här står och väntar på dem. Av barnen

Susanna gifter sig med Axel Hägg.
Signe är piga nere i byn hos smeden Johansson senare Pauli, men kommer sedan hem.
Olof till Pentaverken och
fosterdottern Margareta blir diakonissa och gift i Paris.

Torpet har därmed gått i tre generationer.

En tolvskilling för ett tröskdagsverke.

Art. i Skara Tidning 19/6 1935. Soldat Kull berättar om odlarmöda och beväringsliv.

August Kull och hans murar.

F.d. soldaten August Kull i Perstorp, Broddetorp, har för att tala med Heidenstam rest med murar trygga sitt eget hem. Han övertog den lägenhet han nu brukar efter sin far, och med okuvlig energi och aldrig svikande arbetsglädje har han röjt mark och brutit sten, tills gården nu ligger där fri från hinderliga block och rösen.
Herr Kull är född på Perstorp. I yngre år soldat vid Västgöta regemente, bosatte han sig efter avskedet i Våmb, tills han övertog fädernehemmet. Detta omfattar 9½ tld, varav hälften utgöres av åker. Av den öppna jorden har Kull nyodlat ett tunnland och stenröjt resten. Vid vårt besök på Perstorp berättar han, att på sina ställen fick man förr varken ned harv eller plog. Det enda redskap man kunde gagna var spaden. De breda och höga stenmurarna vittna och vältaligt om det strävsamma arbete, som här nedlagts på att sätta gården i bättre skick.
"Ack ja," säger hr Kull och visar på ett väldigt block i muren, "det här har jag släpat bort från åkern med brytare, och de mindre stenarna har jag själv burit hit. Häst har jag ju inte".
Den trägne odlaren berättar om sina uppväxtår.
Det kan ingen människa tro hur man fick leva förr. Hur många tröskdagsverken har jag inte gjort för 25 öre. Och hade vi inte skor, när vi skulle gå till skolan, fick vi ta mors kängor eller fars stövlar. Havrebröd har jag ju inte ätit, men alltid måste vi blanda korn i rågen, när vi skulle mala. Ja, folk hade det inte så lätt förr, men belåtna var de. Jag kommer ihåg hur vi klistrade lådor åt tändsticksfabriken i Tidaholm. Vi måste gno riktigt hårt för att få ihop, så det räckte till en skäppa råg. Mor var född här på stället. Far och hon tjänade båda hos prosten Kullgren i Broddetorp, tills de köpte Perstorp.

Och medan hr Kull fördjupar sig i barndomsminnena, kastar julisolen sitt sken över den trevna lägenheten. Vid stugans gavel blommar liljorna, och farstudörren överskuggas av yviga klängväxter. Från backen, där vi står, ser vi vid horisonten de spetsiga silhuetterna av Skara domkyrkotorn. Här trivdes ingen skog förr, säger vårt intervjuoffer. Kreaturen, som betade hindrade skogens återväxt. Men det fanns många små stugor på bergsluttningen förr i tiden. Det var fattigt folk, som bodde i dem, och svårt hade de det. Men det gick en dag i sänder, och folks givmildhet gjorde att de kunde dra sig fram. Men nu är kojorna borta, och bara tomtningarna stå kvar.
Men vad levde de på ?
Å, de gjorde kvastar och hank, och hustrurna hjälpte till vid tvätten. Om vintrarna tjänade de några kronor på isupptagning, och det lilla de då fick måste räcka långa tider.
Men så kommer hr Kull in på minnen från soldattiden, och berättelserna sina ej. Det är ibland rätt drastiska situationer ur militärlivet, som dras fram ur glömskan.
Det var bl.a. episoden om korpral Hök på Barne kompani. Han var befälhavare för handräckningen vid skjutbanan. En dag rådde det så tät dimma, att man inte såg värst många meter framför sig. Handräckningen hörde hur ett kompani anlände. "Är korpral Hök här?" frågade en röst. Höken upplät sin stämma och ropade tillbaka:"Här är jag. Men det enda ni kan skjuta i dag är att skjuta rygg, ty annan skjutning ger bara dåligt resultat". Kaptenen nöjde sig med rådet och kommenderade helt om och försvann med kompaniet.
En kapten på ett annat kompani – han var långt ifrån ett ljus – kom en dag in till sin kompaniadjutant. "Hör nu fanjunkarn, hur många arrestanter har vi på kompaniet?" sporde han. "En", blev svaret. "Det duger inte, fanjunkarn. På Vadsbo kompani har de arresterat sex stycken, och vi ska väl inte vara sämre".
Men tiden led. En sista blick på Kulls stuga i backsluttningen och på de stenfria åkrarna och så lämnade vi Perstorp, imponerade av ett livsverk, som utförts i det tysta men därför inte är mindre betydelsefullt. // Sören

Under per 13 - 32 finns till denna plats kopplat

Sven Harald Ask 17-19; Eva Matilda Gustafsson f1861 kom fr Öglunda 14; Änkan Maja Lisa Johansdotter f1848 fanns här 13

Johan Verner Hägg

f1886 kommer hit 1945 enligt församlingsboken och har med sin dotter Astrid och finns här fram till 52. Stället ägs av Helge Johansson Lyckebo.