Området kan innan det var helt etablerat kallat Ryggerna. Radbyn nämns i födelsebok 1819 och då har vi bland annat en Lisa Johansdotter, som är fadder åt Rebecka Eriksdotter dotter Maria Greta.
Ryggera Rabun
ett namn som anges på skifteskartan 1860 talet. Misstänks även kallas Rabua eller Rödjorna under Bredegården Engströms. Lampes är korsningen mellan smealia och vägen till Rabun, en lyktgubbe hade alltid en lampa tänd här uppe.
Rabu rexan från 1860
| Jämmerdarn å | Pärsses |
| Fröjdesarn å | Kare Pettera |
| Varjes å | Stadigs? |
| Tuppaskojen | Krutes |
| Knäppås å | Dises Svenna |
| Kvestås å | Svenna i Värt |
| Fläskasmälla å | Lille Pettera |
| Tomfiskeboa å | Vackera Bolum I |
| Påstkontort å | Vackera Bolum II |
| Daskaråsen å | Lunna Lises |
| Rumpen å | Rump Annersa |
| Äens - dä ä de stälen i Rabu fens | Rump Annersa |
Kruta Buss / Vilka ställen som inbegripits under bynamnet är ovisst, de voro belägna i rad lite var stans både i Tibergaterassen, å Vargåsen och vid Sängastensvägen, vilket föranletts av terrängens ryggiga karaktär. Vanligen avses dock med Raby stugorna i Tiberga.
Lennart kan relatera stugorna i Radbyn som följer Perses, Varjes, Paulia och Stadigs. Varges, han fick gå från Lunnagården och sätta sig här uppe i skogen. Kan det ha med 1870 tals kartas Vargås att göra? Lennart talar om Vargahagen, som ligger här och man hade odlat upp marken, men där skogen har återerövrat vad de strävsamma rödjat. Innanför Nabben finner vi en riktig varggrop.
Hjilmer har mer att förtälja: Några få tiotal meter ovanför gränsen mellan den enstaka lilla hemmansdelen Anderstorp och Bjellum by utmark synes ruinerna efter tre som bolekar, fd torp eller backstugor, varav den
- södra omtalas efter en torpare Lunna ställe,
- den ovanför eller norr därom belägna efter Varges och
- den tredje öster om dessa båda efter det för endast några år sedan av sig självt nedfallna före detta Snygges eller Gamle Paulia ställe., medan en fjärde ruin norr om dessa ,
- efter Stadigs ställe, av en Skarabo uppförts en så kallad sommarstuga. Enligt vad det berättas skulle stället sist ha bebotts av de så kallade Rumpera. Anders och Johannes Lund.
1 Lunnes Rumpes Perses?
Lunna skall enl. Hjilmer ligga längst ner.
Anders Lund 1821?-1852
torparsonen från Skärv f1786 hade varit soldat för St. Lycke, han var 172 och tjänte tjänte 12 år från 1809. Gifte sig med fattiga mjölnardotter och soldatdottern Stina Blomberg f1790 från Åkatorp. Deltog i striderna mot Napoleon, 1813 vid Dennevitz, Dessau och Leipzig, 1814 vid Liege. Regementet kom åter till Sverige 1814. Han dör förtida i Mariestad av tuberkulos (Dr Örboms intyg) och lämnar sin änka att leva ensam här i 15 år. Hon gav honom barnen
- Birgitta Kristina 1818 gifter sig med grannen på Nilsabo Kenta Knall.
- Johannes Rumpes som vi hittar på Askebacken.
- Anders Rumpes f1833 som tjänar som torpare under Bäckagården och NordBredegården, han bor på Svabenstorp från 1872 men flyttar troligen tillbaka hit upp under NordBredegården. Ni minns väl att han var gift med Bly Svens dotter mer känd som Rump Inga. Återfinns på Bjärsjömarka.
En brasklapp är på plats vi vet 4 ställe här uppe det finns två Lunnes och två Varjes och det kan göra exakta placeringen här osäker.
Varjes
ligger i mitten enl. Hjilmer.
Torp på NordBredegårdens utmarksskifte å det s.k. Vargås, en från Bjellum Nabbe utgående höjdsträckning om vars namn ännu ett par bevarade varggravar bära vittne. Stället torde ursprungligen ha varit avsett som torp åt skötaren av dessa varggravar och var sannolikt ett av de äldsta småställena häruppe. Ställets sista innevånare hette Per och Inga och hade en dotter bärande namnet Maja Stina - Varja Stina eller Varjes Maja Stina kallad, efter vars död stället revs. Efter medio av 1850-talet, då vargarna försvunno från orten, ansågs namnet å stället och dess ägare som öknamn, vilket emellertid ej hindrar att båda på den tiden fyllt en till och med mycket viktig uppgift.
Varjes Per Varga Stines
Vargens hette egentligen Per Johansson f1805 Sörgården Ulvstorp och hade varit hembrukare i Lunnagården från 1852 men kom i ekonomiska trångmål och tvingades till konkurs och skrivs sedan som inhyses under Kärragården och sedan torpare i NolBreagårdens utmark här uppe omkring 1861, där han dör 1880. Hans ungdomskärlek Cajsa gick ifrån honom redan 1829 och han gifter om sig med Inga f1809 även hon från Segerstad, som överlever honom med några år. Alla barnen är födda i Håkentorp. Vi kan tillägga att han är av rusthållarsläkt från Ulvstorp, där han på sin mors sida kommer från Törna och Sörgårdarna.
Av barnen som alla är födda i Sörgården Ulvstorp som han brukade under många år fram till 1852 kommer han via Kärragården och Lunna gården hit upp.
- Varja Majes Dottern Varjes Maja f1830 har varit piga i Korsgården och Garpegården, men står efter föräldrarnas död som inhyses här. 1909 finns ett protokoll om att hennes stuga skall säljas på offentlig auction. Enligt en kyrkobok 1910 tycks hon ha varit gift med Vassa Larsa f1832.
- Johannes och avverka skog olovandes vilket Pauli som då vaktade upptäckte.
- Johanna Cajsa f1835 gifter sig med Rosabon
- Jonas vet jag inget om annat än att han var dräng på Båltorp.
- Klas åker till Amerika men omkommer i en rasolycka
- Likaså Eva Katarina
- August okänt öde
- Gustaf Persson banvakt här nere vid Bjellums anhalt men slår sig ner i Finntorp i N Ving.
Ryggerna, Snôgges, Gamle Paulia
Stället finnes redan under laga skifte men vem som då ägde det är mig obekant.
Logubbes Snôgga Hänning
Gustaf Henning Andersson Snygg var småbrukare på Bjellum Tomtens utmark i Raby. Han var född på soldattorpet under Stommen 1859 och var gift med Hulda Larsdotter som kom från Vadet i Stenum. Hon kom som ensam mor hit upp till skogsranden och gifter sig 1881, då makarna flyttar hit upp till Radbyn. Familjen stannar här uppe till 92-93 då samtliga flyttar till Amerika och om deras vidare öden är ännu okänt. Bakgrunden till att de kommer hit är att hustrun Hulda ärver denna 1/40 mantal frälse efter sin moder Maria, som är dotter till vår Cajsa Johansdotter på Tomten. 1880 sker en Åbodelning till omyndiga Hulda. Åkern är på 1 tunnland och 6 kappland och ängen är på 1 tunnland och 3 kappland.
Logubben var starkt misstänkt för att ha varit medlem i en av en vitt utgrenad tjuvliga som på 1860 talet bedrev sin verksamhet i dessa trakter. Han var flera gånger ertappad men lär aldrig blivit straffad. En gång hade Logubben varit på Falbogården på tröskningshjälp och som ägaren till gården väntade hans besök under natten, så tog denne en slajval (den ändan av prägeln, varmed säden bankades) och lade sig på lur, beredd att ge en eventuelle rövaren en ordentlig minnesbeta. Frampå natten kom också den väntande åkande, men så tyst att knappast ett ljud hördes - så väl voro hästhovarna och hjulen lindade med säcktrasor. Skjutsen stannade också mycket riktigt utanför på vägen och höll där en god stund men fortsatte sedan sin väg utan att dess ägare försökt att tulla dråsahögen.
Logubben benämndes också Snôgg Hänningen och var son till den Snygg som bodde på Stommens skogsskifte uppe vid Tovaberget. Han blev under 1880 talet gripen av den frireligiösa väckelsen samt bekände och bad då om förlåtelse för sina synder. Genom bekännelserna hotades Snôgga Hänningen av rättvisan och for då sin färde. Var inom den frikyrkliga rörelsen mycket verksam man och uppträdde till och med som predikant, men utvandrade sedan med familjen till Amerika.
Denne Henning, son till gratialisten Snygg från Kappagården, säljer enligt kommunalprotokoll 1890-11-17, med vissa komplikationer. Att som fattighjonet gratialisten Snygg under Stommen, Bolum, ägde tillgångar av stuga och ladugård m.m. och dessa tillgångar blivit av sonen Henning Snygg under Tomten, Bjellum olovligen tillägnade och försålda, så valdes stämmans ordförande att av honom utsöka kommunens rätt. // E. O. H.
Snygg var gift med en syster till Tomta Alfred. Barnen flyttar med till Manchester NY och den ende som vi vet något om är Johan Edvin Chester som läser till präst och deltar som fältpräst i första och andra världskriget.
Han säljer till Gamle Paulia men kan tydligen inte ordna med åtkomsthandlingar vilket försvårar för efterträdaren.
Gamle Paulia
Paulia köper detta 1/40 dels mantal av Henning Snygg för 625 kronor 1894, men det är krångel med Hennings åtkomsthandlingar. Kravet är då att det skall uppläsas i omgivande kyrkor tre gånger tillika i post och inrikes tidningar och man väntar i fem år utan att klander till förvärvet inkommit så kan lagfart beviljas. Inte förrän 1922 beviljar advokatfiskalämbetet laga faste.
Snygges eller Gamle Paulia
Alltnog förvärvar Pauli detta ställe och kan skapa sig ett mönsterställe med en vacker utsikt över bygden. Far till "Unge Pauli". "Om stugan finns kvar ännu känner jag ej till, men jorden brukas säkerligen", skrev Blomqvist i sin monografi över torparna i Bolum. Stället finns inte kvar, men man ser tydligt tegarna och odlingen och på ett gammalt fotografi kan man se de öppna markerna kring det som var torpet och ladugården och källaren.
I bakgrunden Gamle Paulia stuga. Anders, Johanna och Långe Paulia vid den välfotograferade enen.
Vi kan gott berätta lite om familjen. Anders kom från under ödegården i Segerstad där Johannes Löv var soldat. Maria har vi faktiskt en bild på där hon satt ensam i Segerstads utmarker Anders var född 1846 och var soldat på stället från 1866, men flyttade upp hit 1904 för att lämna plats till Johan. Anders gifte sig med Johanna soldatdotter till Lars Brodd på Sk 323.
-
Augusta f1869 blev mejerska på Stommen och så småningom gift med Carl Gustaf Hallström från Båltorp Sätuna och återfinnes i Lidköping. Sonen livsfrukten från Sätunatiden uppfostras hos morfar återfinnes i Väse (S).
-
Sanfrid f1871 åker ensam till Amerika 92, men kommer hem och hälsar på då och då.
-
Emma Maria f1874 gifte sig såsmåningom i Nerike och återfinnes Tångeråsa (T)
-
Amanda Julia f1875 gift med Anders Gustaf från Varnhem. De slår sig sedan ner i Västervik
-
Hilma åker ensam till Am 1896
-
Hilda gifter sig med Vallander i grannstugan där dottern Vega är yngsta dottern.
-
Långe Pualia stannar och tar över torpet nere vid Bjelluma Le
-
Anders Gustaf tvilling med Långe Paulia
-
Ellen f1885 åker ensam till Amerika 1903
-
Carl August blir snickare och återfinnes i Skärv.
Vi noterar från en bouppteckning 1917 att stugan värderades till 300 kr 2 kor och 10 höns gick på stället.
Farfar och farmor fick flytta till skogs. Anders var snäller berättar Mia. Anders dog där, men Johanna hade sina sist dagar hos Trassa Johanna, men dog över 80 år i Bjellum hos Johan berättar Gunnar. Makarna hade redan 1910 ordnat ett inbördes testamente för att skydda sin ålderdom. Farfars far Anders Gustav hette Löf innan han blev knekt. Han kom från numera Löfskogen på vägen mot Seltorp i Segerstad. Farfar Anders, dog här uppe stället. Gunnar var ca 15 - 18 år då. Farmor fick dö här nere på gården levde till 1921. Stället fick sedan förfalla. Johan Pauli förvärvar stället för 1000 kr på auction, reparerade stället och arrenderar ut det.
Carl Vilhelm Dal kalkarbetare f1889 Svenneby kom från Öglunda 22 och flyttar till Låstad 24. Ernst Vilhelm Tidqvist tar över boendet och stannar till 1931 då familjen flyttar till N Lundby, Gunnar Petterson hyr stället medan han jobba i kalkbruket. Hans ättlingar är Bosse Petterson vid Vättervattnet i Bôrna. Gunnar gifte sig med Ottilia hade tolv barn flyttade sedan till Liljedal mitt emot Franzens. Barnen voro Sigrid, Gunborg, Dora född 18, Uno tog hand om skjutfältet och blev Rustmästare, Rune född 22 militär, Curt militär, Erland, Åke, Sture, Daga, Elving och Bosse (tolving). En uppgift om att en snickare Karl Allan Larsson f1914 bor här fram till 50-talet.
| Klas Abrahamsson berättar om Gunnar Pettersson f1894 från Visselfjärda Jaktkamraten Gunnar Pettersson och Bella |
4 Rumpen el Stadig Vargåsen
Stadig
Anders Abrahamsson Stadig soldatson från PerHåkansgården i Broddetorp f1822. Fadern var Abraham Fröjd, som dödades av våda i Marstrand. Farfar var profoss och morfar var Olof Blom även han från PerHåkansgården.
Han tjänte soldat vid Böljan SvenAndersgården 41-47 och sedan vid 321 1847- 1848 för Bjellum Päregården , uppgifterna lite svävande men han dör 98 och han skrivs under SvenBengtsgården och på 80 talet som inhyses hos Björka Sven vid kalkbrottet. Men enligt traditionen skall han ändå ha bott här uppe. Källaren som finns här har han sannolikt byggt.
Gift tre gånger.
- Först Maja Kajsa Andersdotter Nöjd f 1819 Bolum som gav
honom barnen
- Maja Beata f 1848 och
- Johanna Gustava* 1849, som båda utvandrar till Amerika. Dottern Johanna Gustava f1849 gifter sig med en soldat Gustaf Sträng från N Lundby. Deras son blir siste soldaten Lars Johan Lilja som gett soldattorpet under Holmagården dess namn. Makarna flyttar till Amerika och sonen tar med sin familj till samma land minns vi ju.
- Sen kommer Eva Kristina Stadigs Kristin och hennes öde kan vi följa på annan plats nämligen som sista inneboende på Nilsabo.
- Bolla Andersdotter f1806 †1868 Bolum
- med Bjellums smeddotter Stadigs Kristin, som överlever Anders och dör 1920 och
bodde där uppe i skogen, där man släppte korna i vall.
- sist Emma f1875 flyttar till Lundby redan som 15 åring och hon befinnes gift till Skärv och blir mor till två barn.
Stadig som suttit på fästning för stöld, hade där fått lära sig till stenhuggare och tillverkade av marmor, som han bröt i Bjellum. Mycket omtyckta mortlar och andra saker, genom vilkas försäljning han nödtorftigt tjänade sitt bröd. Stadig hade haft smittkopporna och var som följd därav ärrig och ful i ansiktet, alldeles anskrämlig. Utom sin i fängelset förvärvade duglighet som stenhuggare, sysslade han med vad grovarbeten som helst och var en vid behov ofta anlitad brunnsgrävare.
Stadig hade före innan han nedsatte sig som torpare i Bymarken varit känd för oärlighet. Vad slags eller hur omfattande stölder Stadig begått efter som församlingen som vid omnämnandet av kumpanen Mars sagts begärde hos länsstyrelsen att få bliva honom kvitt. Är nu till det mesta glömt men utom i det förut anförda sockenstämmoprotokollet av den 13 mars 1853 omtalas han i ett dylikt den 6 April 1856, vilket i sin helhet här anföres.
Dombok 1852-07-28
№ 94 Angående Förre soldaten Anders Stadig i Bjellum som blivit häktad för stöld å varor från Erik Andersson i Anderstorp, företogs nu begärd rannsakning därvid i närvaro av länsman J E Ström såsom åklagare samt målsegare Erik Andersson . Den häktade som från länshäktet hitfördes, vid Rätten inställdes samt målsegare Johannes Eriksson jemväl tillstädsekom för att fadren biträda samt nu uppges att stöld begicks hemma i målsegare hus natten mellan den 4-5 i denna mån så medelst inbrott sålunda att ett fönster till den kök uttagits och å en ofvanför varande vind dit tjuven derefter obehindrat inkommit borttagit ett halvt lispund torrt fläsk , fem marker kött , mjöl efter en halv skäppa blandkorn, tolf kaker blandbröd och en säck, som alltsammans återfunnits och af Stadig, hvars skor varit qvarlemnade utanför huset, framtagits, dels vid en dikesvall och dels ur en stenmur.
Åklagaren inlemnade om den tilltalade detta prestbetyg. Litt Ljung: Avsked soldaten Anders Stadig under SvBengtsgården Bjellum är född 1822, äger försvarlig kristendomskunskap, har obehindrad nattvardsgång, emot hans frejd är ingen anmärkning ut husförhörslängden men af mig kan uppgifvas, att af Broddetorp
den 21 juli 1852 Fr Jungmarker.
Hvarefter tilltalade Stadig nu förhörd till en början förnekade, men slutligen frivilligt erkände såväl stölden som inbrottet och äfven vidgick att de qvarlemnade skorna voro honom tillhöriga.
I nämnden värderades de stulna och uppviste varorna på följande sätt.
½ lispund fläsk à 8 marker 1,32
5 marker kött 26,8
½ skäppa blandkornmjöl 1.
12 kakor blandbröd 76
1 säck 24
summa banco 4.21.8¼
Mot denna värdering hade den tilltalade icke något att påminna.
Utslag
Genom egen frivillig bekännelse förevaren att hafva medelst inbrott olofligen tillgripit varor till sammanlagt värde af 4 Rks 21 , dömdes Anders Stadig , som icke veterligen varit för brott af förevarande beskaffenhet lagförd att jemlikt 40 kap 1 och 6 § Missg balken det sednare lagrummet jemförd med Kungl förordningen den 10 juni 1841 Kongl förklaringen den 23 mars 1807 och 5 Cap 4 § str Br sådan den lyder i Kongl förordningen den 10 juni 1841, för första resans och därvid förevarit inbrott första gången, straffas i en bot med tolf dagars fängelse vid vatten och bröd å kronans häkte och därefter en söndag undergå uppenbar kyrkoplikt i Broddetorp kyrka eller den, som den , som närmast intill afstraffningsorten är belägen.
Efter afkunnandet af detta utslag förklarade sig Stadig dermed nöjd och skulle alltså insändas till Länshäktet för att befodras till undergående af ådömda bestraffning
Sockenstämman
"Ordföranden i Bolums sockens fattigvårdsstyrelse Johannes Eriksson i Päregården hade blivit tillsänd resp. underskrivet ämbetes skrivelse genom kronolänsmannen Bellander om att kronoarbetskarlen Anders Abrahamsson Stadig , som efter uttjänt arbetstid d. 12 dennes skulle förpassas till Broddetorps församling och att ordningsmannen uti fattigvårdsstyrelsen som tillika är uppsyningsman över försvarslösa personer, skulle för ifrågavarande Stadig söka utväg till laga tjänst eller annan sysselsättning. Sedan bemälde ordningsman förgäves efterhört något tjänligt ställe där han kunde få någon sysselsättning begärde han nu sockenstämma för att höra om någon inom socknen ville tillhandahålla honom arbete. Sockenstämman svarade enhälligt att Stadig är en högst vådlig för samhället och under sina sista år, då han var på fri fot samlade flera personer med sig att utöva stölder och fruktansvärt vore, att om han släpptes lös och stannade inom församlingen skulle bliva anförare för ett tjuvband, som härvid Billingsfoten vore för honom lätt att an lägga varför sockenmännen ödmjukast anhålla det respektive landsk - ämbete täckes räcka oss handen och befria socknen och samhället från en här på orten så allmänt känd stortjuv. Sedan Stadig för tre år sedan straffades för stöld andra gången, hava hans forna anhängare hållit sig stilla och ärligt". Vid protokollet S Jungmarker (khde i Bd)
Stadig stal en gris från Slätterödja Bolla, den hon hade låtit slakta dagen förut och blev åtalad. Vid rätten förklarade han att om han vetat, att "gresen var så majer", så skulle han inte ha tagit den /Vackre Linus 46.
Soldaten Stadig
Stadig var som soldat med på Fyen 1848 och var där med i en strid. Efter hemkomsten frågade den dåvarande kyrkoherden hur han hade haft det i Danmark. "Ja, klagar ente! Svarade Stadig, men berättade att han där lupit sina risker. "Då bad I väl till Gud?" antog prästen. - "Nä, nä hann inte fasen te - i för reästen hade vi präst mä uss!" sade då Stadig. Stadig hade haft smittkopporna och var som följd därav ärrig och ful i ansiktet, alldeles anskrämlig. Utom sin i fängelset förvärvade duglighet som stenhuggare, sysslade han med vad grovarbeten som helst och var en vid behov ofta anlitad brunnsgrävare.
Anders Abrahamsson Stadig var soldatson från PerHåkansgården, där vi minns att fadern dog i Marstrand för ett vådaskott. Han antogs som soldat 41 var 175 lång och hann följdriktigt vara med om Fyn. Han tjänte 6 år vid Paulias men hand transport till 322. Som han var svårt kriminellt belastad blev hans tjänst inte så långvarig. Stadig antecknas i hfl som straffad för andra resans stöld avskedad och försvarslös tjänst till 1848. Sedan han tillsammans med Mars avtjänat sitt straff 1853 hamnar han så småningom här uppe vid skogskanten.
Han var först gift med Maja Cajsa Nöjd soldatdotter vid samma soldattorp som han sedan tar över. Som hon lämnar honom relativt tidigt gifter han som sig med Rehns Bolla en betydligt äldre änka. Han hinner därför med att gifta sig en tredje gång och då med en 10 år yngre Stadigs Kristin, som är en väl ihågkommen kvinna här i skogskanten. Hon dör 1920.
Av barnen utflyttar Maja f 1848 efter att ha fött en son Ture till Amerika. Skälen till detta kan vi finna i följande anteckning, som Hjilmer har hittat. Hon flyttar troligen till Kärrtorp kanske redan 1864, men Kjellanders vill inte veta av henne sedan hon blifvit med barn. Vi må även i detta sammanhang referera en protest från Broddetorps fattigstämma angående N Lundbys sätt att hantera pigor som fick oäkta barn. Allt nog angående denna förpassad piga, att hon sedan flyr till Amerika är kanske in te å undra på.
| En bit väg från Adam Brandberg bodde Stadig, som varit i
fängelse för någon förbrytelse och där lärt sig stenhuggeri. Han högg
utomordentligt vackra och bra mortlar av någon stensort, som fanns vid
Bjellums kalkbruk. Stadig hade förresten förfärdigat den mortel, som vi
vanligtvis använde i mitt föräldrahem. – Stadig var synbarligen lika hård
till sinnes som det material, han arbetade med. Det berättades nämligen att
när hans hustru var död och skulle kistläggas, så befanns kistan vara en bit
för kort. Stadig tog då en vedsåg och kapade av fötterna och en bit av
benen, och så ordnade det hela sig till hans fulla belåtenhet. Om historien
är sann, vet jag ju inte, men Stadig var, som sagt, ingen blödsint man, så
historien kan mycket väl ha fog för sig. Stadig har jag inte något minne av hur han såg ut. Om jag nu någonsin såg honom. Däremot kommer jag väl ihåg hans stuga, som kanske finns kvar än i dag. På 1920-talet var den i alla fall bebodd av ett äldre fruntimmer, som kallades ”Stadigs Krestin”. Kanske var det en dotter till stenhuggaren; jag vet inte. Om Stadigs-Krestin hördes aldrig några hemska berättelser, så antagligen var hon en fromsint natur, som fick vara tämligen i fred för folks elaka tungor. Som så många andra gamla ensamma fruntimmer på den tiden försörjde sig Stadigs-Krestin med spånad, stickning och annan liknande handaslöjd. Stickning, spånad, vävning och bandvävning var den viktigaste förvärvskällan för gamla fruntimmer, som inte längre kunde uträtta dagsverken eller tyngre arbete. Rosa-Johanna, Trassa Johanna och hennes syster tog emot dylikt hemarbete. Sedan kom stickmaskinerna och då försvann hemstickningen. Å andra sidan kom folkpensionen då som hjälp åt de gamla. |
Förpassad piga
Till Konungens Befalningshafwande i Skaraborgs Län.
Delgifne Konungens Befallningshafvandes Resolution af den 20 December 1872, No 290, får
wi derpå afgifwa infordrad wördsam förklaring : Pigan Maria Beata Andersdotter, som innehade laga tjenst hos
hemmansegaren, en ledamoten i Lundby sockens Kommunal nämnd, Adolf Kjellander, år 1869, och war stadd att
der qwarwara till den 24 October 1870, blef, då hennes hafwande tillstånd af husbondefolket
upptäcktes af dem hemforslad till sin fader Backstugusittaren förre soldaten Stadig - men
hwarken hon eller fadren, har någonsin hos Pastor i Warnhem begärt hennes utflyttningsattest,
således måste detta wara ett egenmäktigt tilltag ettdera af hennes dåwarande husbonde Adolf
Kjellander eller ock af Lundby Kommunalstyrelse gemensamt, ty wi kan ej tänka oss att Pastor i
Warnhem skulle utan någons reqvisition hafwa utfärdat utflyttningsattesten - ehuru, af
handlingarne synes att Pastors Embetet i Warnhem gjort allt för att påtruga Pastors Embetet i
Broddetorp omnämnda attest. - Icke heller har hwarken Kjellander eller kommunalnämnden uti Lundby då de tvingade pigan Maria Beata att begifwa sig hem till fadren, som sjelf är i det närmaste att hänföra till
fattighjon, enär endast godheten tillåter honom bebo den eller sedermera, förr än nu,
underrättat oss om hennes hitsände.
- Och, som wi anse detta wara olagligen och hjertlöst handlat och de, warit skyldiga om henne,
ifall hon behöft understöd och wård den 20 mars 1870 då hon framfödde sitt oäkta gossebarn
Carl Thure, draga försorg enär hon sålunda ostridigt war i Lundby Socken Kyrka - och
skattskrifwen, så bestrida wi ej mindre att hon, Maria Beata med sitt barn får vistas inom
Bolums Kommun än och att der Kyrko- och Mantalsskrifwas under annat villkor än att hon förskaffar
sig laga förswar hos någon inom Kommunen warande jordegare, som har rätt att med sig .. skr. på
ty fadern f.d. soldaten Stadig, som sjelf undergått fästningsstraff för stöld och derifrån blifwit till
Kommunen återsänd och hwilken inom kort såsom fattighjon oss tillfallen, kan ingalunda wara
_.. _. så qwalificerade personer hänföras hos sig ega oakttade del af att hos sig skrifwa
dottren, sedan hon under sitt vistande inom Lundby låtit sig förskaffa det af henne framfödda
oäkta barnet. ......Skulle deremot Lundby Kommun, enär behof af fattigunderstöd än ej ifrågakommit wilja till
Bolums Kommun afgifwa skriftlig förbindelse att framdeles ifall behof af understöd för henne
och barn skulle ifrågasättas derom draga försorg, och således medgifwa att hennes och barnets
rätta hemort är Lundby Socken medan hon tills widare får hos fadren inom denna Kommun
wistas. Hade Maria Beata Andersdotter sjelf hos Pastor i Warnhem uttagit sitt flyttningsbevis
och till Pastor i Broddetorp aflemnat detsamma vid husförhöret inom den husförhörsrote fadren
tillhör hade wi fått skylle oss sjelfve om vi ej, som man säger "motat Olle i grind" - men , som nu
skett eller att Lundby Kommun egenmäktigt twingat henne hit bestridande hennes
mottagande, och anhålla att Lundby Kommun ålägges gottgöra oss förklaringsbesväret,
Carl Ture växer upp som fattigbarn under N Lundby men här uppe vid Stadigs,
men blir blott 9 år gammal och året efter flyttar modern till Amerika.
Protokoll från N Lundby ger en alvarlig tidsbild. Från Protokoll från Lundby från 1879 läser vi:
Til kristlig uppfostran och vård under ett års tid räknat från den 9de Februari detta år till samma
dag år 1880 utbjöds nu gossen Carl Sture Stadig. Med skyldighet för för hans blifvande
fosterföräldrar att under den utsatta fostertiden gifva ifrågavarande gosse följande
klädespersedlar, vinterkläder, 1 råck, 1 par byxor, detta af vadmal, 2ne par strumpor, 3 st
skjortor, 1 par stövlar och mössa jämte erforderliga sommarkläder, samt hålla honom i en
jämn och ordentlig skolgång. Ock stannade bemälte gosses Morfar Anders Stadig från Bjellum,
som förut innehaft densamme, för lägsta anbudet med 50 kr ; fosterlönen betalas i
3ne poster nemligen tio kr i mars och tjugo kr i Augusti månad samt återstående
tjugo kronor betalas vid fostertidens slut hvarmed A Stadig förklarade sig nöjd.
Gossen dör okt 1879 och från ett protokoll den 6 okt i anledning af den å Lundby Fattigvård tillhörande, minderårige gossen Carl Ture Stadigs inträffade död sistlidne gårdag. Och som den aflidnes fosterfar Anders Stadig från Bjellum anmält att han önskade sjelf bestyra den aflidne gossens begrafning, sp beviljades nemden till detta ändamål i begrafningskostnad med 11 kronor 23 öre.
Stadigs Stines
Hit drev man djuren upp i skogen vid ett le, som fanns vid stugan. Stället tillkom efter skiftet 1871. Stadigs hade gjort nått fuffens och setat inne och lärde sig göra kalkstensmortlar, som Lennart har ett exemplar av. Här bodde Stadig Kristines föräldrar. Uppenbarligen Anders Stadig. Kristina Pettersdotter Stadig f1834 flyttar hit 1907, där hon kom från SvBengtsgården. Hon tar med sin dotter Emma. Från 1907 och tre år framåt hyser hon också sin dotter och två barn, men de flyttar sedan 1910 till Undenäs. Hit drev man djuren upp i skogen vid ett le som fanns vid stugan. Stadigs hade gjort nått fuffens och setat inne och lärde sig göra kalkstensmortlar, som Lennart har ett exemplar av. Här bodde Stadig Kristines far och styvmor.
Blycker stuga
Blückert
Stället ligger under NordBredegården och August Jonsson och säljer 1936 för 300 kr stället till Ernst och Margareta Blyckert. Området gränsar till NolBreagården och Tomten 9'4. Vid försäljningstidpunkten fanns tydligen ingen stuga kvar men vi kan ändå nu ana att källaren ehuru renoverad är av nytt datum. Stället ligger nu på NordBredegården och ägs av läroverkslärare Blückert. Ernst Blückert redan 1942 och stället kallas i mantals längden Bergängen. Köpebref finns dokumenterat. De enda rester man ser av det gamla är en renoverad källare.
Persens lycka Källängen 5'16 Berntes
Perses lycka skrivs som två åkerlappar söder om ladan under skiftet 1871 och tillskrevs Källegården. (Dahllöf Petter kan ha bott här)
1822-26 Per Larsson
f1780 från Isaksgården i Sätuna gifter sig med pigan på Lunnagården
Stina från Sjogerstad brukar Frimansgården, Ramstorp, Grefvagården, några år på Falbogården och
kommer till under Källegården 1822 och dör här 1826. Det betyder inte att
han är just på denna plats men är ett observandum. Hans änka överlever
honom som utfattig och svag i skrift. Av deras barn Gamle Pärsen se nedan
Fogela Petter som vi återfinner på Korsbacken Johannes och Petter kan vi inte
berätta något om.
Per Larsson och Stinas barn
- Lars dör
- Maria dör
- Gamle Persson Lars Persson f1813 Uddeberg, Trälan under Segerstad och åter hit. Han finns lite var stans i bygden om inte så hans namne. Han var gift två gånger och födelseböckerna talar om Källegården för det mesta.
- Fogela Petter f 1815 som gifte sig med Fogela dotter vara namnet och vi finner dem under Holmagården i skogen.
- Johannes f1817 Grefvagården
- Petter f1819 Grefvagården
Gamle Pärsen
f1813 på Ramstorp och skrevs som inhyses efter att ha varit i tjänst på Prestegården, Uddeberg. Han kan ha varit här under Källegården när han levde med sin första hustru Anna Cajsa, som dör under Källegården 1841. Makarna kan ha kommit hit 1840 och det är troligt att han tog med sig sin far hit. Han gifter om sig med Annika Fagerman f1813 med rötter i Bjellum, som dör först 1902 på torp under Källegården. Hon gifter om sig med änkemannen Jonas Isaksson, som varit dräng på Skomakaretorpet och som liksom hustrun dör på torp under AndersGunnarsgården dit de flyttade 1872 och dör så sent som 1902 respektive 1909. Men denna familj har inte lämnat några spår efter sig annat än sonen nedan. Han är enda överlevande barn Anders Gustaf av åtta, som alla antecknats som födda under Källegården perioden 1842 - 56.
-1893 Am Anders Gustaf Larsson Pärses Gustaf
f1853 är troligen född här som torparson under Besgården som ende överlevande av 8 barn och hela denna barnaskara är födda under Källegården. Gustaf gifte sig med Cajsa Lisa Andersdotter f1850 från Gåran. Torp på AndersGunnarsgården tilldelat utskifte. Innehavare Persa Gustaf var skomakare och fiskare och hustrun var konstväverska. Han var son till Gamle Persen. Hela familjen utvandrade till Amerika, sedan de sålt åbyggnaderna till Bernt Emil, som sedan nybyggde detsamma - om vi nu kan ta dessa uppgifter på allvar. Vi får se! Äldsta dotter Vitalia åker redan som 14 åring till Moline 1892 ett år före fadern som 1894 följs av resten av familjen med döttrarna Helena, Hildur, Ellen och Dorotea. Hjilmer berättar om denne Pärssen, som var en så långt han förmådde framåtsträvande karl och vid ett tillfälle att förbättra sina levnadsförhållanden genom att sälja sin enda ko och slå sig på affärer. Han valde att bli sillhandlare och rekvirerade för kon en järnvägsvagn färsk sill från sjöstaden Göteborg. Men då denna nådde fram var sillen rutten och av kon blev endast gödsel.
Lennart berättar att Perses fru (måste vara dotter) Elin hade ena lusig kalkon om vilken hon sade: "Yv dig Bernadotte, låt se hur grann du är". Familjen drog till Amerika 1894.
Berntes
köper sedan stället och bygger nytt vilket skulle kunnat ske säg 1893. Bland annat så flyttar han hustruns gamla stuga på andra sidan för att reparera sin nyförvärvade lada. Det är värt att besöka då vi bland annat kan bjuda på uthus med halmtak, visserligen under nylagd plåt men ändå. Berntes får en egen sida.
Han Kallade sig själv Emil Blomberg, men av folket "Bernta Emil" Emil Johansson f1862 i Hangelösa död 1937. Bernta Emil gick och hjälpte folk i bygden gift Brita Maria som var dotter till Gamle Berntes på andra sidan berget, som vi berättat om
- Bil August
- Augusta
- Ellen
- Hilma
- Albanus
- Emma
- Karin
Kruta Buss
Förpantningstorp under Bjellum SvenBengtsgården på nuvarande Källegårdens mark öster om Tomten anlagd av före detta sold Anders Buss och övertaget av före detta solden Krut, efter vilket platsen ömsom benämndes Buss lyckan och ömsom Kruts lyckan med den senare innehavaren efter företrädaren till skillnad från sin efterträdare Bjellum erhöll devisen Bussa Krut och den senares son, emedan redan som liten började gnaga snus, namnet Kruta Buss.
Vid Bjellum byns laga skifte omkring 1870 ålades Krut utflyttning och överlät då stället, som sedan flyttades till gårdens nya ägoskifte, samt blev känt under namnet Björka Svenna.
Johannes Buss
f1784 torde vara den soldat som anlade stället han var soldat på 323, men han överger det och återfinnes på Svabenstorp där han omkommer vid en brand. Han kom från Fredsberg och gifte sig med Anna och det enda vi kan berätta om deras barn är soldaten Lars Tran, som vi återfinner med en stor familj vid Tranum i N Lundby.
Protokoll hållet vid Auktjon efter afledne f.d. soldat Krut under Anders Gunnarsgården Bjellum den 10 Nov. 1885 att betala 1/3 1886.
|
Waran Skotyg |
Öre
15 |
Inroparens Namn och hemvist. P. Johansson Bredeg. |
Anders Krut
f1807 skulle enligt traditionen ha tagit över stället och hans företrädares enda minne blir att Anders son får igenkänningsnamnet Kruta Buss. Hans första hustru Sara ger honom Lars som gifter sig med Hassela Cajses med rötter i Tjuvadalen. Johan flyttar till Acklinga. Han gifter om sig halvt år senare med Brita från Korpatorp. Hon blir mor till den ännu i traditionen ihågkomne Kruta Buss.
Kruta Buss
1846 fanns här före 1900 men uppges bo i Rådene perioden 01-13.
Omkring 1925 ramlar hans stuga ihop och Bernta Karins föräldrar förbarmar sig över honom och han tillåts att ligga i en kätte över vintern tillsammans med två kor. Mer om Kruta Buss. Krut nedsatte sig efter ställets överlåtelse i utmarken och omnämnes där. Familjen Krut tilldrager sig så mycket att vi samlar det till en egen sida.Ligger norr om Källängen och kvar är endast en stenhög mitt i den gamla åkertegen.
Här någonstans kan Knäppet ha legat. Se också bj_torp då det kan ha legat vid gränsen till Lycke.
Mors
I Bjellum bodde också en Mors, vars dotter Stina Mors Stina fick en oäkta son och det är det enda vi vet i dag.
Cajsa Petterstorp
tyck ha legat mellan Källängen och Kari Pettera. Jag misstänker dock att Karin och Cajsa Petterstorp är identiska
Kari Pettera Karin Petterstorp
Kari Pettera kom först som ½ brukare o Prestegården och efter 3 år flyttar han upp under Källegården. Det stället kallas Karin Petterstorp på kartan vid skiftet, låg på Päregården mark vid Slätterödjan söder om Berntes, vars innehavare kallades Kari Petter, antagligen emedan han kringförde och sålde karer som förr användes vid ullberedning. Detta motsäges av att han i själva verket var son till Karin på fattigstugan i N Lundby. Stället kan ha uppförts 1844, om vi positivt tolkar kyrkoböckerna. Detta omtalas som det sista stället häruppe, där man hade en sparlakansäng. De sista resterna av stället bortodlades av Erik i Päregården. Kari Petter, som var sjuk, hade gått ut emedan hustrun var borta och låg vid hennes hemkomst död utanför stugan. Han omtalas som en undersätsig tjock gubbe.
Kari Pettera var Petter Johansson f1807 och var son till soldaten Lyckman vid Folhagen i Norra Lundby och vars hustru hette Karin. Hon slutade sina dagar på fattigstugan i N Lundby med sin lille son, det vill säga Karins Petter. Hon dör 1856. Sonen kommer första gången till V Bredegården 1824, till Källegården 28, där han kan ha varit brukare. En tradition säger att han fick gå från Lunnagården och sätta sig i skogen först som torpare under Källegården och sedan Päregården. Han kan också ha bott på Svabenstorp. Petter även (med tillnamnet Varjes) Johansson f1807 i Varnhem. Han kom som 17 åring till Västra Bredegården och efter fyra år 1828 till Källegården. Han var brukare av Päregården innan han fick gå till skogs. En tradition i trakten säger att han fick gå från Lunnagården och sätta sig i skogen, men det kan vara en sammanblandning med den andre Varjes. Torpare först under Källegården och senare under Päregården Bjellum. (en uppgift finns om att ½br Petter Johansson som stannar på Prestegården (OlofGrottesgården) från 1838, då han kommer från Källegården. 1844 flyttar han till Svalbotorp under Källegården: Han får bevis till Gudhem 69, som han kanske inte utnyttjar, han återkommer till ett torp under Källegården 72 men lämnar det samma år till p 143).
Han gifte sig först med Bly Svens dotter Anna Maria f1814 och hon dör skriven under Källegården 1867. Av parets tio barn kan vi blott berätta om.
- Anna Cajsa f1837 under Källegården flyttar till Amerika.
- Maja Stina född i Källegården 1843 via Varnhem 1861 till Amerika.
- Anders Gustaf f1845 är först torpare under N Bredegården (och kan ha bott i Rabun) och finns vid Krusekullen i Gudhem från 1872 och gift med Anna Kristina Hassel från Tjuvadalen.
- Johan August Timberg åker till Amerika efter en tid i Skara.
- Lars Petter f1859 i Källegården även han till Amerika.
Hans andra gifte är Johanna från Gudhem f1821 skrivs som enka och inhyseshjon under Päregården 1890. Barnet Ida i denna relation bodde i Skara och uppnådde en ålder av 90 år. Bernta Karin mindes Ida från ett besök i deras hem och beskrev henne såsom: "Lita som en dvärgkäring, räckte mig inte längre än till bröstet, men grover va ho och livater". Fortfarande kan man se snöbärs buskarna i den odlingsröse, som nu markerar platsen.
Björna eller Lites Svenna
låg alldeles nedanför Kari Pettera och är det ställe man kommer till innan stenmuren och hans åkrar ligger sedan söder utmed gränsen av Slätterödjan. Stället försvann redan omkring år 1870, då det köptes och användes till ersättning av ruttet virke vid flyttningen av Laffastugan från sin plats Jägartorpardreven i Hof till Törnagården mark vid Östra Bjärsjövägen eller Övre Qvarnvägen, som den också kallades. Före Lites Sven hade här bott en familj vid namn Björn, som utflyttat till Häggum, efter vilken stället även benämnes Björna. Vi kan inte identifiera vare sig Lites Sven eller Björn.
Hjilmer antyder att det på något sätt har med Lars Liten f1780 och framför allt med hans andra hustru att göra Annika Andersdotter, som dog 1866. De hade en son som hette Johannes Andersson f1813 och som dog i Skattegården Bolum 1880. Dessa uppgifter får vi nog klassa som mycket osäkra. Vi har en soldat Liten f1794 på Holmagården om han kan vara den vi söker, vi har också en sold Lars Liten f1780 vi får se vart det tar vägen.
En osäker koppling till detta torp är Lars Magnusson f1804 från PerAndersgården gift med Cajsa, som bor här på Päregården mark. Han kom hit till församlingen 1837 och fick förmaning om att hålla barnen i skola. Av parets åtta barn överlever blott tre men deras öden är mig okänt.
Lars Pettera har vi flyttat till Sängastensvägen.
