Stugorna i Hornborga av Rudolf Söderberg 1924

På 1840 talet räknades trettiotre ryggåsstugor i Sätuna, alla med väldiga mullbänkar vid stenfoten under fönstren för att förhindra golvdrag. På dem växte sköna blomster akleja, kejsarkrona, stormhattar, höstsyrenen, dalian, pionen, balsaminen och brudpiskan. Förr odlades lin, hampa och tobak i kålgården, och havre användes till brödsäd och torkades i en bakugn av sten. Allt skulle göras i hemmen. Man spann själv sitt garn av lin och hampa och lade ner skinnen till garvning. Skomakaren och skräddaren gingo i tur och ordning i hem, ur hem, lagade och lappade. Till hantverket hörde först som sist dessa stilfulla vävnader, husgeråd och möbler, som vi numer skatta som allmogekonstens dyrgripar.

Ugnsstenarna togs från Gerumsberget och kallades ommaler och den väg de forslades ommalavägen. Många stugor som stått kvar till senaste tiden i andra delar av länet buro lustiga namn: Pilarukan, Dikatorpet, Ranken, Mataflaken…
Den som hade öga för dem kunde se hur väl de passade i terrängen, som om de vuxit upp organiskt med naturen omkring dem. Oftast fingo de rå om ratade jordbitar, men icke alltid de sämsta för det, ty det ursprungligas skönhet och avskildhet ägde denna fläck ej sällan som bomärke. De kvarvarande stugorna vid Hornborga ligger nära stranden av ån där marksvålen bara fläckvis täcker stenen men det vilda törnsnåret fått leva och smycka som det behagat. Annars kanta de också stora färdvägen, landsvägen, som förr också var naturligt att bo invid, om man ville veta nytt från stora världen.

Hornborgastugan på Skansen Sjödalsstugan
Stugan i Skara var Abrahams i Toltan stuga. Vem han nu var.

Första skolan i Hornborga

traktens första småskola. Det var en torvtäckt sparrstuga med ett enda rum och taket klätt med tyg, men svart och nerrökt. En sparlakanssäng fanns vid ena väggen, ett skåp på den andra och vid gaveln ett slagbord. Tennfat sutto instuckna i bjälkarna vid taköfsen. Där bodde gumman, som undervisade Barnen sutto på plank och bockar. De som skulle höras gick fram till henne och läste tyst för henne. De andra pluggade sina läxor, ty hemarbete brukades ej. Mattor på golvet funnos icke, och det skulle kanske föga betytt om ej till husets hjon hört en gris och några höns. Det skurades och vädrades ej heller, den stora öppna spisen var draghålet, där luften for ut och in. Ett lock låg på den väldiga skorstenen, och man gick ut för att släppa spjället, som det hette. Barnens antal utgjorde 7-8 st. och lärdomen bestod av abcd och lilla katekesen. Abraham var på åttonde året, när han lärde i 3 veckor. Det gällde bokstäverna och konsten att lägga ihop till riktiga ord, som man sade. Räkning förekom ej. Gummans lön bestod av tolor (potatis), mjölk och smör och lite annan natura som ved etc.

Vallrexan. Verser.

Hornborga socken 70 tal
Vid socknen öfvernum ¼ Uddeberg äfven i Broddetorps längd inhyst
Sandhem 1900 här bor Anders Jacobsson
Vi har 1785 bland faddrarna ett namn Löten, som bör utforskas.
Enegrens torp finns nämnt se Greta f18240716
---
Rysstorpet finns på Vallen 1768
Hallerna där Mikael Larsson dör om det nu ligger i Hornborga eller Sätuna.

Torp i Hornborga

Hatten
Hatten var utom torpare på Ekornavallen, brukare av Backgården i Hornborga och under 13 år av Backgården i Brunnhem. Sonen Anton var gift med Hedbergs dotter Mari och en dotter till dem var piga hos Trulses.

Lunnars DIS
Anders Nilsson.  Skogvaktare i torpet Planteringen eller Rysslunnetorpet i Hornborga, även benämnd Lundastugan.

Skattes DIS
På andra eller östra sidan om landsvägen mitt för det förenämnda Bengssonska torpet, synes ännu i dag några lämningar av ett förutvarande torp, som av äldre person säges ha varit Skattes, varefter det vidliggande området numera benämnes för "Skattalöcka".
En fortsättning på denna sidan landsvägen ned mot Hornborgaån av den förbi Bengtssons uppåt Lövåsen gående bivägen - vilken trol. avsetts till vattnet - landsvägen och ån ha givit området dess så gott som naturliga gränser.
Detta Skattes torp, som i lagaskifteshandlingen benämnes "Skattäckran", är den av alla uppgifter äldsta odlingen på hela den som samfällt hållna utmarken och man måste beundra dess uppodlare för hans här förutsättningslöst nedlagda arbete.
Skatt hade fyra söner, varav de tre liksom han själv blevo soldater: Gren och Spång och Sahlqvist, medan den ene, som endast ärvde namnet blev torpare å Prästgården i Broddetorp. (Skatta Jonasa f1842).

Namn vid laga skiftet
Pr. d. 18 dec. 1855. I beskrivningen över ägarna till Hornborga by omnämnes namnen på några platser näml:
Kalfvemyran, Gäddeslätten, Klockarekullen, Larses intaga, Bankes intaga, Tån, Hallingens torp, Lunden, Planteringslyckan, Ornelyckan, Hakåslyckan, Drefwen, Kuskelyckan, Surrogatet, Ekornevallen, Snikens kvarn, Långesas lycka, Hallemossen, Kyrkogården, Kölnebacken, Skogsmarken Klyftamon, "avröjd, bergig"
En del främmande hemman omnämnas inneha ängar i Hornborga mader. Dessa voro: Ringagården (tillhörande Fjällåkra by), Grefvagården (tillhörande Hofs by), Frälsegården (tillhörande Sätuna by), Båltorp (enstaka hemman i Sätuna), Afzegården (tillhörande Broddetorps by), Prestegården (ibm.). Lantmätare vid skiftet var C. Eliaesson.