Gårdbönder i Broddetorp.

De båda gårdarna i Broddetorps tvåhemmansby äro av stort släkthistoriskt intresse, i det att många släkter i socknen, övriga Sverige och även i utlandet dit kunna leda sina älsta odalmannaanor. Ofta ha personer, som trotsat en ofullständig och illa gjord församlingsbokföring och har sökt sitt ursprung efter viss nödig urkundskompl. nått tillbaka till bönderna Afze eller Ambjörn Larsson i Broddetorp, och för att längre tillbaka än genom kyrkböckerna kan uppnås, har till kännedom om nämnda mäns och därmed också om deras avkomlingars förfäder ”Mariestads läns” tionderegister under 15-1600-talen närmare genomgåtts.

Det älsta av omnämnda register (1549) upptager såsom brukare av ifrågavarande hemman, med endast vid förnamnen nämnda Alfred och Oluff, vilka i det näst älsta registret av 1562 efterträtts av Jon Larsson och Anders Månsson. Jons namn återfinnes år 1674 å det ena hemmanet, medan för det andra upptages Per Arfuedsson, som kvarstår 1576, då det andra brukas av Erik Nilsson. – 1602 möter oss två nya namn Lars Andersson och Lars Larsson men utbytas redan 1606 mot Lars Erikson och Nils Persson, och deras namn med tillägg av ”s” och ”gård” stå sedan i längderna tills inemot 1680, då de bytes mot de sedan bestående PerHåkans- och Afzegårdsnamnen, vilka givits dem namn efter avkomlingar till de båda frälsebönderna Lars och Nils, vilka stannat å fädernegårdarna och möjligen undan för undan härstammade från de allra först omtalade Arvid och Olof, varvid isomoftast döttrarna där fört släkten vidare, medan sönerna sökt sig andra gårdar eller utkomster. Det av längderna framgående förhållandet, att de båda bönderna under en tid av omkring 70 år – Lars Eriksson står skriven för hemmanet ännu 1674 – torde vara felaktigt – även om släktens medlemmar ofta uppnått en mycket hög ålder. Gårdarna måste ha brukats av yngre krafter. Beträffande den senare i Afzegården vet man också att så varit fallet i det den redan på 1640-talet ersatts av Lars Erikssons dotter Kjerstins man, vars dotter Ingjäl 1668 gift sig med Afze Larsson, och beträffande det andra hemmanet, så brukades detta redan dessförinnan av mågen Per Håkansson och sedan (från 1683) utav mågen Ambjörn Larsson, samt dennes avkomlingar. Rörande en av intresserade forskare ifrågasatt släktskap mellan de båda grannarna Ambjörn och Afze, som emedan de rett sig en gemensam grav förmodats äga sådan, kan noteras, att sådan förefunnits bl.a. på så sätt, att den senares svärfader och den förres första hustru voro syskon.

Bland andra inom socknens gängse namn å gårdar kan nämnas Köket, som så benämndes emedan ägaren var ogift och av sparsamhetsskäl bodde i köket, samt Änkeboens, där gården ägdes av en änka, som hade bonde eller brukare därå.
En f.d. ägare i Frimansgården, vilken vid försäljningen tagit undan halva manbyggnaden för eget bruk, benämndes för sitt åtagna deltagande vid bostadens täckning för – halvtäckarn och en annan, som varit rik men råkat bli fattig för RikePär.

Afsegården:

Afse Larsson som finns på kyrkogården i Broddetorp vars far hette Lars Persson. Sonen Lars på stenen blev sedermera Lars i Bôrna, där han blev komminister. SpelErker en annan gren bodde på 1880-90 talet i Käpplunda (SLA nr 18 1928). Han var född i Sätuna 1810. Han levde under fattiga omständigheter, men var med som spelman vid dansgillen i Hornborga på 1830- 40- talen i anledning av lyckade lakfisken i Hornborgaån.
Den gömda skatten har Afsesläkten som förebild.

Toltan

PerHåkansgården

Platsen kallas Broddabacken och enligt sägnen en gammal avrättningsplats. men också begravningsplats under pesten 1711. Nu bortodlat. kan vara identisk med den Hildebrand beskriver 12 steg lång och 5 steg bred gånggrift. Vid 1900 talet borttogs ett antal hällar flintskärvor och flintsåg ett par pilspetsar har hittats här.

Fjällåkra

Uttalas fjärlakra kan ha samband med fjöl bräde och kan syfta på att åkrarna vid träbron. Biskop Brynolf ägde Fjällåkra och han lade byn under biskopsstolen. Levde slutet av 1200-talet.

JonFrimansgården.

Här såg fragment av en runsten i ladugården, men flyttades 36 till vapenhuset i Broddetorps k:a. Text:"reste...en mycket god... ."

Majoren friherre Georg Falkenberg skattlöste den 13 juni 1797 ½ mantal av kronoskatterusthållet Åkatorp nr 1 i Broddetorps socken, inrustat för nr 124 vid Gudhems kompani av Vestgöta kavalleriregemente. Falkenberg, som bodde på Botorp i samma socken, ägde jämte sin fru Barbro Helena Lenck flera gårdar i orten måste emellertid år 1806 avträda sin egendom till konkurs och Åkatorp inköptes då av hemmmansägaren Andreas Månsson i Toltan JonMånsgården Broddetorp, vilken med sin hustru Kierstin Larsdotter år 1810 försålde gården till dåvarande komministern i Broddetorp Lars Winquist och hans fru Eva Marta Warmark och efter deras död såldes gården 1848 till bonden Anders Gustaf Larsson i Humlagården Kungslena, i vars släkt den sedan dess till större delen befunnit sig, numera ägd och brukad av sonen Lars Petter Anderssons son Sven Larsson samt dennes broder Adolfs son Jesper Larsson till resp. 1/6 -dels och 1/4 -dels mantal. Före av Falkenberg innehades gården av bl.a. den Silverswerdska släkten. Anders Gustaf Larsson erhöll 1857 lagfart å mtl Åkatorp enligt auktionsprotokoll efter J. E. Eriksson i Storegården Sätuna.

Doktor Anders Gustaf Larsson i Åkatorp var i orten ansedd som läkare eller doktor i det att man vid sjukdom ofta anlitade honom. Han ordinerade emellertid endast undantagsvis några mediciner den behandling han meddelade bestod i att "låta åder" och med den tidens åsikt i avseende därpå var denna tillräcklig för att sätta patienten i kondition. Gustaf i Åkatorp ägnade sig även något åt tandläkareyrket men ägde inga för tandutdragningar avsedda instrument utan nöjde sig med en vanlig s.k. hovtång, vars åsyn ofta gjorde patienten eller delikventen frisk.

• 19. Botorp, 2 brukningsdelar varav den ena äges av Karl Nydén, medan å den andra jordbruket är Nedlagt.
• 20. Saknas //MA. 
• 21. Åkatorp, 2 brukningsdelar, ägda av Sven och Jesper Larsson.
• 22. Storeg., brukningsdelar, ägda av Sven Svensson och Otto Dahlkvist.
• 23. Toltan 2 brukningsdelar innehades av Gilbert Gustafsson, Assar Lejon och David Johansson.
• 24. Frimansg 2 brukningsdelar, ägda av Jacob Anderssons sterbhus och Sigfrid Pettersson.
• 25. Afzesgården, brukningsdelar, ägda av H Holmkvists sterbhus, Martin Karlsson, Karl Andersson och Signe Svensson, den sen. ej br av äg.
• 26. PerHåkansgården, 2 brukningsdelar ägda av Gillis Fredriksson, Erik Andersson och Allan Persson.
• 27. Prästgården tillhörande pastoratet och bortarrenderad.
• 28. Knektegården, 1 brukningsdel ägd av Olof Johansson.

Broddetorpsnamn.

Broddetorps by.

Piltagårn, PerHåkansgården. Enl. binamn.
Kôrvafjälingen, ¼ mtl Afzesgården enl. binamn.
Piltes runa, avloppsdike å PerHåkansgården.
Prästakvarna, f.d. kvarn å Prästgården.
Hästhajabäcken.
Dammhajen.
Kvarnalöcka
Durssen, vattenfall vid Prästgården.
Prästaväjen.
Brôttôrpaväjen.

Broddetorp.

Sjuljestäelt.
Gamle Körgårn.
Afzegrava.
Aert, hage tillhörig Per Håkansg., beväxt med al.
Blummajaert, på Prästg. mot Broga.

Fjällåkra By.

Bökajaert, gärde å byns södra ägor. Öster om landsvägen.
Böka, f.d. hemmansdel här belägen.
Ulvakaret, kärrmark öster om detta gärde.
Jetänga, en numera odlad äng å Storeg. del därav.
Ekeluen, till Storeg. hörande ekmark.
Bökalia, landsvägsstigningen från
Fjällåkrabäcken upp mot Åkatorp.
Afzeliussten, minnessten över A.A. Afzelius
Ängajaert, öster om Toltan.
Ängarört, ett stenrör i nämnda äng.
Käret, beläget mellan Frimansg. och ån.
Karabacken, en höjd därstädes.
Ploggen, å Toltan Jon Frimansg. vid vägen, hage.
Ängakohajen, samma i vidsträckt mening.
Köket, binamn å Knekteg.
Torta änne, Toltans nordvästra hörn.
Frimansgårskvarna, numera borta.
Tortekvarna
Kaplanskvarna, f.d. kvarnar
Vattnet
Vattengata
Gata (tomt)
Abramalöcka
Lenvävarslöcka
Tån, hemmansdel i Storegården.
Prästgrava, en inhägnad på Toltan Jon Månsg.
Kullbomslöcka
Smealöcka
Vojteks lyckor
Östergärdet
Hemängen
Blängs mosse ( å Billingen).
Haralöcka
Lelle-mora löcka,
Lelle-mora källa,
Lelle-mora krusebuska,
Lelle-mora apel.
Taskele
Lovisero
Gåsabrona.

Åkatorp.

Blå gården, en hemmansdel, målad i blågrön färg.
Rävesbacken beläget å gårdens ägor mot Uddeberg.
Ekebacken, en backe vid gränsen mot Storegården
Kvarnänga, en äng invid en f.d. kvarn.
Åkatôrpalia, backe å vägen förbi gården.
Murfarajaert
Gårsjaert, namn å gärden på gården.
Murfarabacken, en kulle väster om landsvägen.
Grustaket, vid denna.
Ånajaert, gärde vid ån.
Danjelalöcka, torp, innehavare Daniel.
Vadarslöcka, torp, innehavaren benämnd Vadarn.
Börlingalöcka, lägenhet, innehavare Björling.
Karla-Kajse-löcka, lägenhet, innehavare Karl o Kajsa.
Jana-kloa ställen.
Larsa-kloa
Stenstuva
Fatistuva
Snikaväjen
Vaaväjen
Kvarnalöcka, platsen för en kvarn vid ån.
Åkatôrpa kvarn, dito.
Garvaretômta, belägen vid Åbacken.

Botorp.

Körnebacken
Lôftaflojen, en vattenpöl öster om gårdens åbyggnader, i vilken en pojke från torpet Loftet
drunknat.
Trôllena, ett enträd vid flogen, nu kullfallen, i vilken tandvärk förr insatts.
Banejaert, gärde vid järnvägen.
Storerör, ett gränsmärke till gården.
Fämstenarört, ett annat

Broddetorpsskogen.

Ruskela källa, råskillnadsmärke mot Segerstads och Brunnhems socknar.
Lella Nôcklafall, klippras vid Brunnhemsberget.
Torteträla, hemmanet Toltan och Bp socken tillhörig mark nu i sambruk med en lika
benämnd hemmansdel i Håkentorp.
Brôttôrpaskojen
Unnermarkera
Brôttôrpamarka
Skogsmarkera.

Skogen.

Borsgårsskojen, del av Bps skog tillhörig hemmanen Bosg. i Hornborga socken.
Skogsskeftera
Pankalöcka
Platalöcka
Sotarelöcka
Lôftet
Hômmanslöcka
Jonalôtten
Fotalöcka
Fröjdalöcka
Marka
Nuböggetôrpet
Hajen
Larsalöcka
Statarslöcka
Gulltôrpet
Häggalöcka
Ringstôrp
Bjällelöcka
Bjällebacken
Masalöcka
Kaggalöcka
Faleväjen
Knektalöcka
Bärjastijen
Ängaväjen
Gullänga
Snöggatôrpet
Bruboa
Mällumskojen
Kongalöcka
Mällblastôrpet
Ruskelabäcken
Gullkälla
Brôddahöjen.
Svarta vägen går från Afzegården och Prästegården 

Lôres Qwarn

Kvarnen beviljades 1697. Var den låg är inte känt. Däremot är det bekant att en person som kallades "Lôre" skulle rulla ned timmer från Brunnhemsberget invid det s.k. Nycklafallet. Enligt en version fastnade en gren i hans rock och han rycktes med nedför stupet. Enligt en annan att han på grund av tät snöyra ej såg stupet, utan klev rakt ut i det. Stupet kallades sedan "Lôre hopp".

Häradsprotokoll

Wid uprop af det till detta ting instämmde mål emellan Comminister O Wennerbom käranden samt smeden Andreas Hansson i Lundby Svarande rörande den förras påstod, att måtte answara för det han ej enligt accord försatte en käranden tillhörig kärra med jernbeslag, instämde sig käranden genom ombud, Hr Petter Clausson i Höglunda, och svarande personligen som uppgifver sig hafwa till förfärdigande af det arbete ärhållit 2 Ltt nytt jern, samt sex st gamla hjulskjenor, hwilket allt svarande påstår wara otillräckligt. Hr Petter Classon säger sig hafwa idag ärhållit att Bref från käranden som nu xx xx hwaraf uplysdt att svarande nära 1½ år beslå densamma, och flere gånger lofwat henne färdig, men aldrig fullgjort ett slikt löfte, af hwilken anledning käranden widtagit instämmningen; Och anhåller käranden ombudet att svarande måtte wid wite åläggas att inom 14 dagar härefter hafwa försvarl påslagit kärran allt det jern, han härtill ärhållit, och sedan genast återställa henne till sin ägare, hwilket påstående svarande i så måtte medgifwer att han åtager sig att inom tre weckor hafwa arbetat färdigt 
käranden ombudet begär ärsättning för dess hufwudman genom instämningen åbragte kostnad. 
Mera war ej att anföra hwarföre H R afsade följande 
utslag 
Till följd af dess eget inför domstolen gjorde åtagande warder svarande Andreas Hansson härigenom ålaggd, att wid wite af tre Riksdaler 16 s.k. Bco inom trenne weckor härefter hafwa fullgjort det arbete han för kärandens räkning sig åtagit och att tillika hafwa till käranden återlämnat den hono tillhöriga kärran; Och måste för öfwrigt svarande som genom sin egen försumlighet gifvit anledning til den af käranden widtagen utwäg, att genom Rättegång söka ärhålla hwad ej i godo kunnat minnas dessutom widkännas den påföljd, att med en Riksdaler 8 s.k. Bco gotgöra käranden i denna rättegång hafde utgifter.
Högädle Herr lagman samt Walla Härads lofl Tingsrätt.

Sedan Hofs Byeman låtit å Predikstolen i Broddetorp kyrka kungöra deras sista Ting med Walla Härad sökte förbud, emot Wägars och Gångstigars nyttjande, samt hägnaders nedrifvande öfver och omkring deras Ägor; så få vi undertecknade invånare i Broddetorp by samt de såkallade löfhemman härvid anmäla följande sig för oss företeende svårigheter i afseende till de hägnader Hofs byemän i senare tider å utmarken verkställt
1 Äger Broddetorp prästgård en Beteshage hvartill väg öfver Hofs bys nu instängda utmark ifrån äldre tider varit nyttjad, och vilken väg icke eller hädanefter utan mycken olägenhet kan umbäras.
2 Hafva vi öfvriga Broddetorp byemän 2ne soldathemman, belägne inom förenämnde intägt, till hvilka oss icke lära kunna förmenas att nyttja de vägar och gångstigar, som vi jämte soldaterna ifrån ålder gagnat, både vid jordens redande å dessa hemman grödans inkjörande och soldatenas kreaturs drifvande till betesmarken 
3 skulle vi de så kallade löfhemmanens åboer genom det sökta förbudets fastställande alldeles aldeles utestängas från de vägar och gångstigar, som vi ifrån urminnes tider klanderfritt begagnat både till kyrkans besökande, likens forslande skafttiondens hemkörande, och alla de resor som vi uti mångfaldige afseenden nödgas göra från våra hemman.
Af dessa anlednigar få vi härmedelst på det högsta protestera emot det söktas förbudets ovillkorliga fastställande, samt hos högädle Herr lagmannen och lofl Tingsrätten ödmjukeligen anhålla, det måtte Hofs byemän åläggas, att öfver förenämnde uråldriga vägar hålla ordentliga Led eller grindar beständigt öpna, derefter de af sine i senare tider å utmarken gorda intägter silla sig vederbörligen begagna.
Med all högaktlig framhärde vi 
Högädle Herr Lagmannens samt lofl Tingsrättigheter
Ödmjukaste tjenare
Johannes Jonsson Lars Håkansson i PerHåkansgården Broddetorp
Johannes Andersson Sven Svensson i Afzegården Broddetorp
Nils Bengtsson i Brestorp
Erik Jonsson i Pilhult
Lars Andersson i Korpatorp 
G Bratt å Broddetorps prästebords vägnar
Jonas Englund Ramstorp
Anders Persson Petter Persson i Säckasten 
Jonas Andersson i Jägaretorp 

Gårdshistoria i Broddetorp

Gårdshistoria under äldre tider

Broddetorps by i Broddetorps socken av Skaraborgs eller som det då hette Mariestads län, Västergötland, bestod när namnet först förekommer i jordeböckerna av två hemman, vardera om ett mantal frälse och lydde under Knistads säteri i Sventorps socken. Byn var således en bland de mindre, men bestod i själva verket av ytterligare ett hemman, nämligen prästbolet, ehuru icke upptaget i jordeböckerna förrän på 1690-talet och då i samband med reduktionen. De förstnämnda hemmanen hade vardera sin brukare, vilka i 1549-års s.k. tiondelängd nämnas vid förnamnen ”Arffued” och ”Oluff”. Åren 1562 –1564 brukades hemmanen av Jon Larsson och Anders Månsson men tiden för deras övertagande av brukningsdelarna angives icke. Jons namn återfinnes 1574, medan det andra då brukas av Per Arfvidsson – en son till den nämnde Arffued? Denne Per Arvidsson kvarstår 1576 som brukare av sin del medan för den andra står en Erik Nilsson. År 1602 möter oss två nya namn : Lars Andersson och Lars Larsson men dessa bytas redan 1606 mot namnen Lars Eriksson och Nils Persson, vilkas släktskap med de förutvarande innehavarna ej med någon säkerhet kan utläsas. Efter dessa båda män erhöllo gårdarna sina första namn, som å en karta, trol. förskrivande sig från mitten av 1600-talet, betecknas med namnen: Nils Perssons gårdh. och Lars Erichssons gårdh.

0 Friherren, Baron Falkenberg, ägare till gårdar i B-torp. Tvåhemmansbyn med sexdubbla släktgårdsanor.

I. Knistadssläkten.
II. Afzesläkten.
III. Ambjörnssläkten.
IV. Piltasläkten.
V. Gästgivarsläkten.
VI Korvasläkten.

Knistadssläkten.

Ungefär vid samma tid som de gamla Afze- och Ambjörnssläkterna övergåvo de hemman, som de i över ett sekel brukat och bebott, uppväxte inom gränserna för nuvarande Stenstorps pastorat trenne ynglingar, som sedan de nått mogen ålder skulle komma att inköpa och ta dem i sin besittning. Anders Olofsson. Johannes Andersson. Johannes Jonsson. voro namnen på dessa tre män. Anders Olofsson gifte sig och blev hem.äg. i Pålacksg., S:a Kyrketorp. Johannes Andersson gifte sig till Ågården i Segerstad och blev gästgivare därstädes. Johannes Jonsson å sin sida blev, efter att några år ha br. Piltag., Stenstorp, gift och hemmansbr. i Segerstad. Den förstnämnde av dessa män var bevisligen av afzesläkten men om de två andra voro av denna eller Ambjörnssläkten, någondera, vet man ej. Ingen har brytt sin hjärna med att söka reda därpå. Otroligt är dock icke att de voro det, så många och i trakten utgrenade stammar, som Afze och Ambjörn lämnade efter sig. Någon annan grund än blott och bart jordhunger torde ha drivit dem till förvärv av hemmanen ifråga. Allt nog, när dessa män, ”kommit sig för” och tillfälle därtill yppade sig, reste de till Broddetorp och köpte dessa gårdar, som delvis ännu innehaves av deras avkomlingar. PerHåkansgården och Afsegårdarna voro som nämnt frälsehemman och lydde som sådana under Knistads säteri i Sventorps socken, vars ägare från 1641 voro de med varandra befryndade släkterna Uggla och Lind av Hageby, vilka vid mitten av 1700-talet avlöste varandra och vilkas regemente där först i och med baron C.G. Falkenbergs misär och död år 1805 och hans änkas försäljning av hennes ägda återstående gårdar på 1820-talet för ortens del definitivt upphörde. Enär denna släkt, med undantag av de sista besittande och i bygden boende medlemmar, ej synes ha varit där i något avseende verksamma, ägnas endast dessa senare av densamma här uppmärksamheten av ett närmare omnämnande. Denna ägareaera var dock den älsta, om än icke den långvarigaste släktföljden vid gårdarna och slöts först, när adeln ej längre förmådde hävda sin ställning som okvald besittare av landets jord. De forna ägarna av Broddetorpsgårdarna, hade väl insett vad komma skulle, när rikets riksdag beslutat upphäva frälserätten, d.v.s. rätten för frälset (adeln) att ensamma få besitta frälsehemmanen, och hade därför sålt vad säljas kunde, och så kom det att gå även här.
Jordbrukets läge var även på den tiden bekymmersamt och svår nöd rådde bland de bredare folklagren. Men man hade funnit att de enskilda eller självägande bönderna redade sig tämligen gott och därför beslutat att slå ett slag för just dessa. Det större intresse och den sparsamhet självägande bönderna naturligen och för att reda sig nedlade på sina jordbruk ansågs den tiden för det allmänna och individens bästa nyttigt – något som vår tids demokratiska och kollektetsivrande myndigheter ej synes kunna förstå.
Detta ägarebyte blev emellertid för gårdens dittillsvarande brukare ödesdigert. – Den nya ägaren var skuldsatt och krävde antagligen alltför höga arrenden, som de gamla brukarne med sin kännedom om avkastningsförhållandena icke mäktade betala och därför givetvis måste flytta. Föga anade väl dessa då, att detta var början till slutet på adelsmännens regemente i gården. Så blev dock fallet.
Gårdarna hade tillförne lytt under Knista säteri i Sventorps socken.
Den nye ägaren hette Carl Göran Falkenberg till Bålby, var baron och officer och levde naturligtvis som sådan ett överdådigt liv. Fick 1791 avsked som major samt gifte sig 1793 med änkan Barbro Helena Lenck, dotter till H.J. Lenck och Maria Eleonora Lind av Hageby, en stolt adelsdam, som enligt traditionen var så fin, att när hon ville ut till ladugården, vilket ibland hände, så skulle hon bäras dit av två livreklädda drängar för att hon ej skulle smutsa ned skorna.
Carl Göran Falkenberg var född 1753 och dog 1805 och hans fru Lena var född 1758 och dog 1832 såsom inhyses i PerHåkansgården. Deras enda barn sonen Harald Gustaf var född 1795 och dog året efter modern samt var utan tjänst och oförmögen att försörja ens sig själv.
Falkenberg hade något av åren närmast före 1780 köpt nämnda gårdar från Knista säteri samt av kronobefallningsmannen (häradsskrivaren) Erik von Otter, det till dennes släkt upplåtna hemmanet Botorp i Broddetorp, vilket var bebyggt för ståndspersoner och där han bodde tills han där dog av lungsot. Utom denna gård ägde makarna – bland andra – även 3/8 mtl Backgården i Bolums socken.
Det gick emellertid hastigt utför med majoren. Han och hans fru måtte haft ett mycket dåligt begrepp om hushållning och undan för undan måste de sälja av sina egendomar – men här skall ej närmare ordas därom. År 1801 såldes emellertid den första av Broddetorpsgårdarna, 1/2 mtl Per Håkansg. Under hand till den sistnämnde av de tre förutnämnda männen och år 1806 på konkursauktion efter den då avlidne majoren 1 mtl Afzesg. till de två förstnämnda med hälvten till var och en av dem.
Sedan såldes av änkan – som antagligen hade detta, viss del av Botorp samt Backgården såsom enskild egendom – den ena åttingen efter den andra av den återstående perhåkangårdshalvan ömsom till den ena och ömsom till den andra av de båda sistnämnda nya hemmansägarna eller deras rättsinnehavare, dock att änkan före försäljningen av den sista delen flyttade från Botorp till Per Håkansg., där hon som nämnt dog som inhyses och i största armod.
Sonen hade väl släktingarna tagit hand om men modern tycks ingen ha brytt sig om. Ensam och övergiven förde hon ett liv som trotsar all beskrivning – om man får tro kyrkböckerna och traditionen, vilken senare säger, att ”lus och skit åt upp” henne (Falkenberg).
Den enda som ägnade henne någon omvårdnad och genom tiggeri skaffade henne det nödvändigaste var sonens amma, i sockenstämmoprotokollen kallad Falkenbergs amma, vilken överlevde majorskan och vars nöd församlingens dåvarande kyrkoherde upprepade gånger förde på tal å stämmorna.
Denna majorskans fattigdom skall enligt en i orten gängse sägen ha blivit henne av ödet förutsagd och berättelsen därom återgives här efter en sagesman, som i ett på sin dragkista stående s.k. tobakschatull förvarade ett minne av högst densamma.
Jag var på besök hos en sagesman och vi kommo att tala om Broddetorpsgårdarna och dem som där fordom bott : ”Det bodde fint folk i Broddetorp förr i tiden, skall jag säga”, sade sagesmannen. ”Det var en adlig som hette Falkenberg och ägde allihop gårdarna där i byn och mera därtill”. Och det vet jag var sanning. Sagesmannen avbröt sig, reste sig och gick fram till dragkistan, där han ur chatullet letade fram ett föremål, som han sedan lämnade mig under det han fortsatte : ”Se här skall du få se!. Detta gamla cigill’t, det har tillhört den där Falkenberg. Det fick min far i PerHåkansgården, när han bodde neri Broddetorp”. Föremålet som han nu letat reda på, var ett gammalt adligt cigill av mässing eller malm med igenärgade eller igengrodda och nötta graveringar – det syntes att sagesmannen visste vad han talade om.”Denne Falkenberg bodde på Botorp och dog där”, upplyste min berättare. ”Han var gift och frun hette Lena – lenalänken, kalla di henne. – Hon hade varit en mycket rik och fin fröken, och det hade väl han- herrn – varit också, innan de gifte sig och det gick ut med dem. Lena skall ha varit från Hönsäter på Kinnekulle och växt upp där och det skall ha varit där, som hennes öde blev förutsagt.
En gång som nyförlovad reste hon från Hönsäter över sjön till Lidköping för att hälsa på några släktingar eller bekanta. De voro flera i sällskapet. Men när de voro ute på sjön fick Lena plötsligt ett infall av övermod, drog av sig en ring, som hon bar på fingret samt kastade denna över båtkanten i sjön under det hon yttrade orden :
”Lika visst, som jag aldrig mera får se denna ring, lika visst kan jag aldrig bli fattig!”
Men därefter hände, att när de kommit in till staden och sedan skulle äta middag, då förevisade värdinnan en ring, som husjungfrun funnit i buken på den stora gädda, som inköpts och rensats till middagen.
När Lena fick se denna ring lär hon ha bleknat och maten ej mera smakat henne – det var den, hon med sitt övermodiga yttrande hade kastat i sjön.
Hon hade dock icke av denna händelse tagit någon varning och därför hade det med henne gått som det gjort . hon hade blivit fattigare än den allra fattigaste”.

Piltens

Jordeboken 1777

-- Fiällåckra Bengtsolofsgården eller Storegården
Har varit 1 hemman men ½ förmedlat i en ¼ 1691 och ¼ 1700, efter rannsakning och skattläggning den 8 sept 1701. Köpt till skatte av bönderna Essbiörn Olufsson och Jon Arfwidsson
-- Ibm Knecktegården:
Reducerat för 600 daler smt överskottsrestanter med 1681 års ränta ifrån Harald Stakes donation. Har varit 1 hemman men ½ gammalt förmedlat, i allt. Köpt till skatte av rusthållarna löjtnant Peder Bredberg, bonden Jaen Arfwidsson och änkan Britta Jonsdotter den 18 aug 1722.
-- Botorp:
Efter högst salig konung Karl X brev dat fältlägret Nimovegen den 17 sept 1678, är skatterätten donerad sal kyrkoherden Lars Otter, dess hustru och arvingar, som ännu därunder innehaves. Har varit 1 hemman, men är ½ gammalt förmedlat. Angives beläget på Kronoparken Billingen. Ett torp Gulltorpet på kronoparken, angives skola utgöra en särskild lägenhet under rusthållet Botorp enl skattläggning av den 22 aug 1775.
-- Fiällåckra Frimansgården :
anno 1691 ¼ förmedlat. Till gården hörde en skvaltkvarn, som enligt KB:s resolution av den 21 jan 1773 får till husbehov nyttjas så länge den kan äga bestånd men sedan icke av någon ånyo nybyggas.
--Åkatorp :
-- Broddetorp Pehr Håkansgården :
Posideras av häradsskrivaren Eric Otter
-- Ibm Afzesgården :
Posideras av samme man.
-- Toltan Woijtäck :
Anno 1651 den 28 april sal Adolph Vrangel köpt å 4½ procent. Har varit 1 hemman men 5/8 förmedlat.
Till gården hörde en såg, skattlagd och uppsatt till följd av KB:s resolution den 3 jan 1765.
-- Prästebordet, Broddetorp :
Pastoris säte på kronoparken Billingen beläget.
En åker under Prästbordet var anslagen till klockaren i Bolum.
Två torp – Smeatorpet och Nybygget – samt en qvarn hörde till gården. Den senare angives upptagen bland de qvarnar, som kvarnkommissionen 1697 föreslagit skola bliva beståndande.
-- Toltan Sven Fröjdenbergsgården :
Har varit 1 hemman, anno 1687 ½ förmedlat i allt. Kappellansboställe enl. KM:s nådiga förordning den 15 mars 1691.
En enfotakvarn fanns på ägorna.