Nya Kyrkan
Mannerhjertas och sockenmännens yttranden.
De till sockenstämmoprotokollet den 17 nov 1805 avgivna yttrandena voro av
följande lydelse.
Muntligen har jag anfört missnöje mot det, vid sockenstämma den 11 o 12 nov 1786
hållna o med församl. ledam. namn undertecknade protokoll, angående våra fyra
kyrkors sammanläggande uti Bolum, skriftligen får jag nu förnya detsamma. Detta
synes vara både förmätet och olagligt; men jag anhåller ödmjukast, att ej bliva
oblitt bedömd, det sker ej av egensinnighet att vilja trotsa laga kraftvunna
handlingar, nej, min önskan är blott att få upplysa uti en sak, varuti halva
församlingen har debuterat utan calme och beslutat utan eftertanke; mina skäl
mot nämnda sockenstämmoprotokoll får jag således äran uppgiva.
1. Kyrkans läge inuti byn, varken torde finnas utrymme till så stor plats som
erfordras, ej häller torde närmast belägna ägare ingå uti avflyttning av så
många hus, att kyrkan i fall av eldsvåda vara utan fara och vi trygga, att all
vår därvid använda kostnad och besvär, ej vore inom få ögonblick förlorade;
Kungl. majts nådiga förordning i detta ämne, av den 3:dje okt 1805, lärer
således förändra denna sak, hälst därvid ännu icke är den minsta början gjord.
2. Då man betraktar Bolums kyrka finnes tydligen, att dess grund är osäker,
emedan muren å den ena långsidan är helt och hållet rämnad; någon kunde härvid
invända, att då kyrkan stått så länge, måtte grunden blivit säker, så att vidare
sjunkning ej kan existera : men då den nya kyrkans vidd icke tillåter församl.
begagna mer, än en del av sidomuren bliver den övriga grunden lika säker.
3. Vid Bolum finnes ingen tillgång av tjänlig sten, och vågar jag med mycken
anledning försäkra, att en stor del av den, uti denna kyrka befintliga, ej är
duglig till nybyggnad, Sätuna och Hornborga s. däremot äga tillräcklig tillgång
av till kyrkobyggnad passande sten, således uppstår den betydliga olikhet, att
då Bolums och Broddetorps sockenmän för sin del torde få tillräcklig sten uti
den gamla kyrkan, Hornborga sockenmän få köra sin nära halv mil och vi Sätunabor,
emot 3/4 mil.
Härav synes klarligen, vad olika besvär och kostnad församl. innevånare få
vidkännas och är det för mig obegripligt, att församl. då närvarande ledamöter
ej insett någon av dessa svårigheter; heligt kan jag bedyra, att av alla ännu
levande ledamöter uti Sätuna och Hornborga socknar, ingen var som godvilligt
ingick, att sammanbygga uti Bolum; vare dock långt ifrån min föresats, att vilja
kasta skugga på visitators uppförande, nej, församlingen ingick däruti; fastän
förhastat, ty hade sammanbyggnad med Hornborga (medelst nämnda kyrkas flyttning
närmare Sätuna, vilket dock av Hornborga sockenmän på det högsta bestriddes)
kunnat ske, hade sammanbyggnad uti Bolum aldrig kommit i fråga.
I stöd av anförda skäl och så vida sammanbyggnad ej kan undvikas, får jag
ödmjukast föreslå, att emellan Bolums och Hornborga kyrkor, av Fjällåkra byamän
få tillhandla oss plats till detta behov, såsom belägen mitt uti församl., på
hög och vacker plats, fast sandbotten och avlägsen från alla byar.
Jag får dock i förtröstan på kunglig nåd allraunderdånigast anhålla, att, i
anseende till vår allmänt kända penningbrist, dryga utlagor och flera tryckande
omständigheter få anstånd med ofta nämnda kyrkobyggnad, så länge våra kyrkor
kunna repareras, vilket synes av provinsialbyggmästare Bergmans ämbetsbevis, och
som enligt detta bevis Bolums och Broddetorps kyrkor befinnas uti sämre
tillstånd, erbjöd jag å Sätuna och Hornborga sockenmäns vägnar, vid
sockenstämman, då förstnämnda avarbeta till deras kyrkors reparerande, vilket
dock av Bolums sockenmän avslogs.
Slutligen och som denna sak lärer komma att underställas kungl. majts nådiga
prövning, får jag underdånigast andraga följande : Varje höst och vår, samt
eljest vid infallande starkt regnväder, kan oftast en ridande eller åkande ej
utan största fara, komma över ån vid Hornborga bro huru mycket svårare då för
hela Sätuna sockens innevånare, vilka i följe härav, en stor del helgdagar ej
kunde bevista gudstjänst uti det Herrans tempel, varvid de, med fullkomligaste
visshet i avseende på belägenheten, använt den drygaste kostnaden : månne i
anledning härav, vi ej skulle undslippa, att uti denna sammanbyggnad deltaga!
Broddetorp, Bolum och Hornborga, finge då sammanbygga och vi, som då slippa
denna dryga kostnad, få använda en vida lindrigare till vår kyrkas förbättrande
och iståndsättande : det är blott kungl. majts nåd; varpå jag vilar med denna
min önskan och hopp – och skulle det vinnas, skall vår underdåniga vördnad och
tacksamhet därför, bliv lika varaktig som murarna uti detta Herrans hus.
Båhltorp d. 19 nov. 1805.
A. A. Ulr. Mannerhjerta.
Enligt vid allmänna sockenstämma i Broddetorp d. 17 sistl. nov., tagna beslut,
att varje socken skulle särskilt inkomma med skriftligt yttrande, över det d. 11
o 12 nov. 1786 hållna sockenstämmoprotokollet, angående kyrkobyggnaden uti
församl. samt vad sedermera i denna sak flera gånger varit ventilerat, få vi
Hornborga sockenmän avlämna följande.
Flera gånger hava vi skriftligen anmält vårt missnöje över sammanbyggnaden uti
Bolum och även tillkännagivet, att vi, vid ovannämnda sockenstämma, på intet vis
därtill samtyckt, emedan våra fullmäktiges yttrande ej kunde höras av herr
visitator, då de för trängsels skull voro placerade längst ned i kyrkan, vilket
bestyrkes av vår dagen efter avgivna protest, ehuru den ej upptogs för gällande;
vi våga nu även på det högtidligaste försäkra, att detta alltid varit emot vår
önskade vilja.
Vi anhålla därför underdånödmjukast och vänta av nåd och billighet tillåtelse,
att få behålla vår kyrka intill dess, den ej mera kan repareras; att densamma nu
är i sådant stånd, att den lätteligen kan repareras, synes av provinsialbyggm.
Bergmans intyg.
Slutligen då härtill lägges Sätuna sockenmäns inkomna anhållan i samma ämne som
andrager så betydliga skäl till ändrings vinnande i detta ämne, våga vi förvissa
oss om detsamma, så länge vi med obetydlig kostnad kunna underhålla vår kyrka;
svåra penningetider och dryga utlagor, som genom kyrkobyggnad än mer skulle
trycka en fattig allmoge, torde och komma under nådgunstligt omprövande.
Hornborga d. 21 nov. 1805.
Jonas Jonsson, Lars Svensson, i Arvidsgården.
Anders Larsson i LarsSvensgården.
Isak Jonsson i Lillegården.
Anders Persson, Per Andersson i Deragården.
Jonas Hansson i Backgården.
Anders Larsson, Erik Jönsson, Gunnar Jonsson, Anders Svensson i Skatteg.
Johannes Samuelsson i Hwassagården.
Sven Jönsson, Per Svensson, Anders Jonsson, Anders Håkansson på Stommen.
Nils Eriksson, Lars Jonsson i Bosgården.
Då församlingsledamöterna vid sisthållna sockenstämma hos pastor anhållit, att var för
sin socken få inkomma med skriftligt yttrande, rörande provinsbyggmästare Bergmans
besiktningsprotokoll, över det tillstånd varuti våra kyrkor befinnas, varjämte
vad mera med denna kyrkobyggnad gemenskap äger; men vi ha därmed fått del av
det skriftliga, herr kapten Mannerhjerta på Båltorp för denna socken anfört, så
få vi, för att ej å flera ställen anföra lika skäl, förena oss uti allt, vad
nämnde herr kapten anfört.
Sätuna den 20 nov. 1805.
Å samtliga Sätuna sockenmäns vägnar.
Fred. Båld, Lars Larsson, Lars Andersson.
I anledning av den från höga landshövdingeämbetet till herr kyrkoherden Johan P.
Rhodin ankommen remiss, rörande kyrkobyggnaden uti Broddetorps församl., har
allmän sockenstämma uti Broddetorps kyrka blivit hållen den 17 nov. 1805; då
undertecknade å Broddetorps sockens vägnar, anhöllo hos nuvarande v. pastor få
våra tankar uti detta ämne skriftligen avgiva.
Som provinsialbygg- och murmästaren Bergmans hållna besiktningsprotokoll av den
31 okt 1805, utvisar det vår kyrka eller Broddetorps församl. moderkyrka, kan
väl men med någon betydlig kostnad repareras, så anhåller vi samtliga
Broddetorps sockenmän, allerunderdånödmjukast, att denna vår kyrka få bibehålla,
då vi därå använda och henne underhålla med nödiga reparationer.
Emedan större delen av oss sockenmän äro ganska litet bemedlade, till att uti
dessa tryckande tider, företaga någon ny kyrkobyggnad, och denna kyrka tillika
äger den storlek att vid förefallande sammanlyst allmän gudstjänst, kunna
inrymma dit sökande hela församl. innevånare ; allt därföre utbeder vi oss lika
allerunderdånödmjukast, att intill dess, och så länge denna kyrka genom
reparation kan av oss underhållas, får på sitt nuvarande läge kvarbliva.
Broddetorp d. 24 nov. 1805.
På Broddetorps sockenmäns vägnar.
Petter Olofsson i Frimansgården.
Johannes Svensson i SvenNilsgården Hof.
Erik Jonsson i Pilhult.
Lars Andersson i Grevagården Hof.
Till följe av den från höga landshövdingeämbetet till herr kyrkoh. Johan Petter
Rhodin ankommen remiss rörande kyrkosammanbyggnaden uti Broddetorps församling,
har efter vederbörlig förut skedd pålysning allmän sockenstämma blivit hållen,
av nuvarande v. pastor, uti Broddetorps kyrka den 17 nov. 1805, då vi
underskrivne på Bolums sockenmäns vägnar, anhöllo få våra yttranden i detta mål
skriftligen avlämna.
I vad tillstånd Bolums kyrka för det närvarande befinnes, kan inhämtas av
provinsialbyggm. Bergmans gjorda besiktning som säger, det denna vårkyrka kan
väl, fast med betydlig kostnad repareras, men denna reparation kan av oss ej
fullgöras, innan oss i nåder tillstånd lämnas det denna kyrka för en framtid får
vara orubbad från nybyggnad ; men åter om hela församl., enl. förut skedd
överenskommelse, som prostvisitationsprotokollet av den 12 nov 1786 utvisar,
till en kyrkas byggande uti hela församl., sig skulle begränsa låta, så anhåller
vi allerunderunderdånödmjukast, och i stöd av ovan åberopade prostvisitations
protokoll det denna kyrka måtte få hava det läge där Bolums kyrka nu står,
emedan därstädes är en säker grund och prydlig plats, så att dess like ej finnes
inom församlingen.
Bolum den 22 nov. 1805.
Å Bolums sockenmäns vägnar.
Lars Persson i Böljan.
Anders Larsson i Uddesgården.
Bengt Jonsson i Munkgården.
Anders Andersson i Slättrödjan.
Jonas Svensson i Törnagården.
Bengt Hansson på Backen i Bolum.
Den Nya Kyrkan tillblivelse.
Mannerhjertas och sockenmännens yttranden. Sätunas Svar.
De till sockenstämmoprotokollet den 17 nov 1805 avgivna yttrandena voro av
följande lydelse.
Muntligen har jag anfört missnöje mot det, vid sockenstämma den 11 o 12
nov 1786 hållna o med församlingens ledamöter namn undertecknade protokoll,
angående våra fyra kyrkors sammanläggande uti Bolum, skriftligen får jag nu
förnya detsamma. Detta synes vara både förmätet och olagligt; men jag
anhåller ödmjukast, att ej bliva oblitt bedömd, det sker ej av egensinnighet
att vilja trotsa laga kraftvunna handlingar, nej, min önskan är blott att få
upplysa uti en sak, varuti halva församlingen har debuterat utan calme och
beslutat utan eftertanke; mina skäl mot nämnda sockenstämmoprotokoll får jag
således äran uppgiva.
Kyrkans läge inuti byn, varken torde finnas utrymme till så stor plats som
erfordras, ej häller torde närmast belägna ägare ingå uti avflyttning av
så många hus, att kyrkan i fall av eldsvåda vara utan fara och vi trygga, att
all vår därvid använda kostnad och besvär, ej vore inom få ögonblick
förlorade; Kungl. Maj:ts nådiga förordning i detta ämne, av den 3:dje okt
1805, lärer således förändra denna sak, hälst därvid ännu icke är den
minsta början gjord.
Då man betraktar Bolums kyrka finnes tydligen, att dess grund är osäker,
emedan muren å den ena långsidan är helt och hållet rämnad; någon kunde
härvid invända, att då kyrkan stått så länge, måtte grunden blivit
säker, så att vidare sjunkning ej kan existera: men då den nya kyrkans vidd
icke tillåter församlingen begagna mer, än en del av sidomuren bliver den
övriga grunden lika säker.
Vid Bolum finnes ingen tillgång av tjänlig sten, och vågar jag med mycken
anledning försäkra, att en stor del av den, uti denna kyrka befintliga, ej är
duglig till nybyggnad, Sätuna och Hornborga s. däremot äga tillräcklig
tillgång av till kyrkobyggnad passande sten, således uppstår den betydliga
olikhet, att då Bolums och Broddetorps sockenmän för sin del torde få
tillräcklig sten uti den gamla kyrkan, Hornborga sockenmän få köra sin nära
halv mil och vi Sätunabor, emot 3/4 mil.
Härav synes klarligen, vad olika besvär och kostnad församlingens
innevånare få vidkännas och är det för mig obegripligt, att församlingens
då närvarande ledamöter ej insett någon av dessa svårigheter; heligt kan
jag bedyra, att av alla ännu levande ledamöter uti Sätuna och Hornborga
socknar, ingen var som godvilligt ingick, att sammanbygga uti Bolum; vare dock
långt ifrån min föresats, att vilja kasta skugga på visitators uppförande,
nej, församlingen ingick däruti; fastän förhastat, ty hade sammanbyggnad med
Hornborga (medelst nämnda kyrkas flyttning närmare Sätuna, vilket dock av
Hornborga sockenmän på det högsta bestriddes) kunnat ske, hade sammanbyggnad
uti Bolum aldrig kommit i fråga.
I stöd av anförda skäl och så vida sammanbyggnad ej kan undvikas, får
jag ödmjukast föreslå, att emellan Bolums och Hornborga kyrkor, av
Fjällåkra byamän få tillhandla oss plats till detta behov, såsom belägen
mitt uti församlingen, på hög och vacker plats, fast sandbotten och avlägsen
från alla byar.
Jag får dock i förtröstan på kunglig nåd allraunderdånigast anhålla,
att i anseende till vår allmänt kända penningbrist, dryga utlagor och flera
tryckande omständigheter få anstånd med ofta nämnda kyrkobyggnad, så länge
våra kyrkor kunna repareras, vilket synes av provinsialbyggmästare Bergmans
ämbetsbevis, och som enligt detta bevis Bolums och Broddetorps kyrkor befinnas
uti sämre tillstånd, erbjöd jag å Sätuna och Hornborga sockenmäns vägnar,
vid sockenstämman, då förstnämnda avarbeta till deras kyrkors reparerande,
vilket dock av Bolums sockenmän avslogs.
Slutligen och som denna sak lärer komma att underställas kungl. Majt:s
nådiga prövning, får jag underdånigast andraga följande: Varje höst och
vår, samt eljest vid infallande starkt regnväder, kan oftast en ridande eller
åkande ej utan största fara, komma över ån vid Hornborga bro huru mycket
svårare då för hela Sätuna sockens innevånare, vilka i följe härav, en
stor del helgdagar ej kunde bevista gudstjänst uti det Herrans tempel, varvid
de, med fullkomligaste visshet i avseende på belägenheten, använt den
drygaste kostnaden: månne i anledning härav, vi ej skulle undslippa, att uti
denna sammanbyggnad deltaga !
Broddetorp, Bolum och Hornborga, finge då sammanbygga och vi, som då slippa
denna dryga kostnad, få använda en vida lindrigare till vår kyrkas
förbättrande och iståndsättande: det är blott kungl. Majt:s nåd; varpå
jag vilar med denna min önskan och hopp – och skulle det vinnas, skall vår
underdåniga vördnad och tacksamhet därför, bliv lika varaktig som murarna
uti detta Herrans hus.
Båhltorp d. 19 nov. 1805. A. Ulr. Mannerhjerta.
Hornborgas Svar
Enligt vid allmänna sockenstämma i Broddetorp d. 17 sistlidna nov., tagna
beslut, att varje socken skulle särskilt inkomma med skriftligt yttrande, över
det d. 11 o 12 nov. 1786 hållna sockenstämmoprotokollet, angående
kyrkobyggnaden uti församlingarna samt vad sedermera i denna sak flera gånger
varit ventilerat, få vi Hornborga sockenmän avlämna följande.
Flera gånger hava vi skriftligen anmält vårt missnöje över
sammanbyggnaden uti Bolum och även tillkännagivet, att vi, vid ovannämnda
sockenstämma, på intet vis därtill samtyckt, emedan våra fullmäktiges
yttrande ej kunde höras av herr visitator, då de för trängsels skull voro
placerade längst ned i kyrkan, vilket bestyrkes av vår dagen efter avgivna
protest, ehuru den ej upptogs för gällande; vi våga nu även på det
högtidligaste försäkra, att detta alltid varit emot vår önskade vilja.
Vi anhålla därför underdån ödmjukast och vänta av nåd och billighet
tillåtelse, att få behålla vår kyrka intill dess, den ej mera kan repareras;
att densamma nu är i sådant stånd, att den lätteligen kan repareras, synes
av provinsialbyggmästare Bergmans intyg.
Slutligen då härtill lägges Sätuna sockenmäns inkomna anhållan i samma
ämne som andrager så betydliga skäl till ändrings vinnande i detta ämne,
våga vi förvissa oss om detsamma, så länge vi med obetydlig kostnad kunna
underhålla vår kyrka; svåra penningetider och dryga utlagor, som genom
kyrkobyggnad än mer skulle trycka en fattig allmoge, torde och komma under
nådgunstligt omprövande.
Hornborga d. 21 nov. 1805.
Jonas Jonsson, Lars Svensson, i Arvidsg.
Anders Larsson i Lars Svensg.
Isak Jonsson i Lilleg.
Anders Persson, Per Andersson i Derag.
Jonas Hansson i Backg.
Anders Larsson, Erik Jönsson, Gunnar Jonsson, Anders Svensson i Skatteg.
Johannes Samuelsson i Vassag.
Sven Jönsson, Per Svensson, Anders Jonsson, Anders Håkansson på Stommen.
Nils Eriksson, Lars Jonsson i Bosg.
Sätuna igen
Då församlingens ledamöter vid sisthållna sockenstämma hos pastor
anhållit, att var för sin socken få inkomma med skriftligt yttrande, rörande
provinsbyggmästaren Bergmans besiktningsprotokoll, över det tillstånd varuti
våra kyrkor befinnas, varjämte vad mera med denna kyrkobyggnad gemenskap äger
; men vi ha därmed fått del av det skriftliga, herr kapten Mannerhjerta på
Båltorp för denna socken anfört, så få vi, för att ej å flera ställen
anföra lika skäl, förena oss uti allt, vad nämnde herr kapten anfört.
Sätuna den 20 nov. 1805. Å samtliga Sätuna sockenmäns vägnar. Fred.
Båld, Lars Larsson, Lars Andersson.
Broddetorps svar
I anledning av den från höga landshövdingeämbetet till herr kyrkoherden
Johan P. Rhodin ankommen remiss, rörande kyrkobyggnaden uti Broddetorps
församling, har allmän sockenstämma uti Broddetorps kyrka blivit hållen den
17 nov. 1805; då undertecknade å Broddetorps sockens vägnar, anhöllo hos
nuvarande v. pastor få våra tankar uti detta ämne skriftligen avgiva.
Som provinsialbygg- och murmästaren Bergmans hållna besiktningsprotokoll av
den 31 okt 1805, utvisar det vår kyrka eller Broddetorps församling
moderkyrka, kan väl men med någon betydlig kostnad repareras, så anhåller vi
samtliga Broddetorps sockenmän, aller underdån ödmjukast, att denna vår kyrka
få bibehålla, då vi därå använda och henne underhålla med nödiga
reparationer.
Emedan större delen av oss sockenmän äro ganska litet bemedlade, till att
uti dessa tryckande tider, företaga någon ny kyrkobyggnad, och denna kyrka
tillika äger den storlek att vid förefallande sammanlyst allmän gudstjänst,
kunna inrymma dit sökande hela församlingens innevånare ; allt därföre
utbeder vi oss lika allerunderdånödmjukast, att intill dess, och så länge
denna kyrka genom reparation kan av oss underhållas, får på sitt nuvarande
läge kvarbliva.
Broddetorp d. 24 nov. 1805. På Broddetorps sockenmäns vägnar.
Petter Olofsson i Frimansgården.
Johannes Svensson i Sven Nilsgården Hof.
Erik Jonsson i Pilhult.
Lars Andersson i Grefvagården Hof.
|
1829 12/12 invigdes den nya kyrkan.
Redan 1764 ansökte sockenmännen om att få allmän kollekt för att bygga en
större kyrka. Men konungen krävde att man slår samman kyrkorna för att kollekten
skulle beviljas. Vid en prostvisitaion 1786 beslutades att kyrkan skulle
sammanbyggas med Bolums men Sätuan och Hornborga protesterade. Domkapitlet och
KB samordnar så att den byggs där den nu står.I gränsen mellan Broddetorp och
Bolum. Först efter stormen i Hornborga är tiden mogen och kyrkan kan invigas
1821 till en kostnad av 8420 riksd varav församlingen blott hade 1666 själva.
Storklockan är från Hornborga Catarina, mellanklockan från Sätuna,
lillklockan från Broddetorps gamla.
Byggdes av Pehr Eriksson från Breared. 1921 i Kung Carl XIV Johans fjärde
regeringsår. I tornets botterum finns fyra större gravstenar med nu oläslig
inskription från Bolum ? I vapenhusets golv två gravstenar med årtal
1724 resp 1641. Från Hornborga kommer en sten i kryrkans södra korsvägg. "PÅJORDEN
DEN SOM KÄMPAR WÄLL, I HIMMELEN HAN KRÖNES SÄLL". " WID DENNA STEN HWILAR DEN
FORDOM ÄHREWYRDIGE HERREN HERR LARS OTTER, FÖDD TIL WERDEN ÅHR 1625, ORDINERAD
TILL PRÄST 1653, BLEF SAMMA ÅR HOFPREDIKANT HOS GREFWE JACOB DELA GARDIE, 1655
RESTE MED HONOM I POLSKA KRIGET, BLEV HANS REGEMENTSPRÄST, 1660 KOM UNDER
ÖSTGIÖTHA CAWALLERIE, 1670 BLEF PASTORI BRODDETORP OCH 1685 I HERRANOM AFSOMNAD,
TILLIKA MED SIN K HUSTRU DEN ÄHREBORNA MATRINA BEATA ERICHSDOTTER DAHL, FÖDD
TILL WERDEN 1635 OCH DÖD I HERRNOM 1706, HWILKA TRÄDDE I ÄCHTENSKAP 1661 OCH
AFLADETILLSAMMANS 6 BARN: bEATA, ANNIKA, MARAGARETA, LARS, ERICH JOHAN.
WI ÄRO DE HELIGAS BARN OCH WÄNTE EFTER ETT LIF SOM GUD SKALL DEM SOM I TRON
STARKE OCH FASTE BLIFWA FÖR HONOM.
Bergskristallkronan är från Böhmen och har hängt i Dagsnäs, samt två mässing
en från Hornborga och en från Bolum. Tre klockor Stora klockan har två
klockgjutarmärken med munkinskrift (minuskler) ANNO DNI MCDXCI THE DM HAQVINI
CURATI FUSA ERAM dvs "Herrens år 1495 under kyrkoherde Haqvins tid blev jag
gjuten". Klockan påstås heta Katarina och väger 6 à 7 skålpund. (Enl kyrkvärden
1929 så skall den stora klockan vara från Hornborga, den mellersta från Sätuna,
och den minsta Broddetorps k:a. Bolums såldes till S Lundby för 133 Rdr 32 sk 6
rst.
Dopfunten Köptes av H&V - akad. 1872. Återficks efter beslut 1/2 1954.
Ruskela källa
Nya kyrkan invigdes 1829-12-12 och första jordfästningen var 14 åriga pigan
Cajsa 1823-11-02 död i convulsioner
1842-10-06 auction å flere tusen dubbel 13 tums takskiffer.
Läs pro rör triden. doc om förhistorien. Askebacken nämndes som förslag till
placering, men den förslogs också förläggas till Knäpplingegrinden vid Hofs på
ett höglänt ställe i Hofs by.
Tjuvar i kyrkan
Enligt anteckning i sockenstämmoprotokollet för den 12 februari 1854 hade
tjuvar brutit sig in i Broddetorps kyrkas sakristia samt därifrån och in i
kyrkan där de tagit och medfört altarduken, men ej rört något annat.
Församlingen beslutade i anledning därav att inköpa ny altarduk endera av
sockerduk eller annat material. Duken återficks så vitt känt aldrig
Skarpskytteföreningen
S S P i Bp den 28/5 1865:
Sockenmännen beviljade skarpskyttestyrelsen rättighet att begagna en ledig plats
i Tornet till förvarande av Skarpskyttekorpsens exercisgevär.
// S Walberg
Under Lindholms tid hade man planterat granskog mellan kyrkan och vägen
som fälldes. Lars minns att Emerentia gick från Klockarebolet och hämtade
granris för att
1886 Kyrkan kommer att undergå en dyr reparation Målningen kommer att kosta
985 kr Hela reparation 1368 kr.
Statistik
År |
födda |
dödfödd |
döda |
|
1774 |
30 |
29 |
|
|
1775 |
|
21 |
|
|
|
|
|
|
|
1789 |
|
|
|
Bredberg hittar lösa lappar och för in f.o.m maj
90 allt OK igen |
1791 |
34 |
|
|
|
1792 |
43 |
|
|
|
1793 |
40 |
|
34 |
|
1794 |
39 |
|
30 |
|
1795 |
26 |
|
30 |
|
1796 |
40 |
|
22 |
|
1797 |
32 |
|
30 |
|
1798 |
29 |
|
22 |
|
1799 |
|
|
30 |
|
1800 |
27 |
|
46 |
|
1801 |
16 |
|
28 |
|
1802 |
38 |
|
26 |
|
1803 |
37 |
|
30 |
|
1804 |
|
|
40 |
|
1805 |
26 |
|
35 |
|
1806 |
34 |
|
36 |
|
1807 |
36 |
|
17 |
|
1808 |
37 |
|
99 |
|
1809 |
28 |
|
20 |
|
1810 |
|
|
21 |
|
1811 |
34 |
|
29 |
|
1813 |
38 |
|
28 |
|
1814 |
26 |
|
39 |
|
1815 |
47 |
|
25 |
|
1816 |
37 |
|
32 |
|
1817 |
42 |
|
43 |
|
1818 |
51 |
|
30 |
|
1819 |
46 |
|
26 |
|
1820 |
42 |
|
32 |
|
1821 |
43 |
|
26 |
|
1822 |
|
|
25 |
|
1823 |
59 |
|
38 |
|
1824 |
45 |
|
39 |
|
1825 |
56 |
|
45 |
|
1826 |
52 |
|
41 |
|
1827 |
35 |
|
37 |
|
1828 |
61 |
|
35 |
|
1829 |
52 |
|
74 |
|
1830 |
58 |
|
41 |
|
1831 |
44 |
|
51 |
|
1832 |
44 |
1 |
|
|
1833 |
52 |
2 |
51 |
|
1834 |
56 |
1 |
24 |
|
1835 |
38 |
2 |
26 |
|
1836 |
51 |
1 |
29 |
|
1837 |
41 |
1 |
50 |
|
1838 |
41 |
4 |
28 |
|
1839 |
47 |
3 |
34 |
|
1840 |
42 |
3 |
47 |
|
1841 |
53 |
2 |
51 |
|
1842 |
41 |
2 |
32 |
|
1843 |
49 |
- |
42 |
|
1844 |
44 |
4 |
32 |
|
1845 |
45 |
3 |
35 |
|
1846 |
|
|
35 |
|
1847 |
|
|
48 |
|
Orgeln
1827 beslöt församlingen att köpa en orgel av Johan Eberhardt dy en
niostämmig orgel som han ville ha 200 Riksdaler för. I samma veva erbjudes
Liljeberg en kombinerad klåckar och organisttjänst. Orgeln kommer på plats maj
1828, men vid besiktningen konstateras 1866 att den var mindre god och den
ersattes 1924 med ett nytt orgelverk 1924 byggt av Nordfors i Lidköping. till
ett pris av 12 000 kr.
Klåckare är
Johan Liljeberg
Protokoll från 1827
Skulle nuvarande klåckaren Joh Liljeberg kunna förvärva sig någorlunda
skicklighet uti Orgelverks spalande och skötsel eller dess äldste son dertill
visa tidig och erforderlig fallenhet, kommer han i åtnjutande af nyss berörde
förmån , full lön . I vidrigt fall bör Liljeberg , så fort ske kan söka sig
någon annan för sig passande tjänst, emedan församlingen då, till följe af hvad
nyss anfördes , icke blifver med honom belåten . För dem som före gudstjenstens
slut utgå ur kyrkan och derigenom störa andakten , äfven som den vilka spotta
öfver läktarbröstet ner uti kyrkan och för dem , som obehörigen intränga sig på
den för organisten särskild instängda plats på orgelläktaren stadgas ett vite af
4 sk
Gustaf Hedrén 1857-97 efterträddes Karl Alfred Holmgren f 1866. 1897 -
Kyrkobrödrakåren
bildades 1938 men mer vet jag inte.
Broddetorps Pastorats Kyrkofullmäktige
Samma tidning.1952-01-03.
Till Kyrkorådet omvaldes byggm G Blomstrand, godsäg B Holmqvist Hornborga,
nämndeman Julius Eriksson Sätuna, nyvald Gösta Bäckström och Melker Nordberg för
Bolum. Ersättare Sven Svensson Storeg, K E Johansson Derag, Ivar Andersson
Hålltorp, Linnar englund Bältaregården och Torsten andersson Bäckagården.
Ledamötert i Boställsstyrelsen: Kommunalordf Herbert Olsson Skolan, Gillis
Larsson Kärragården, Bernt Jonsson Västorp, föreståndare Paul Svensson Edhem,
lnatbr Gustaf Rehn Storeg ,
Ersättare: K E Johansson Deragården, Helge Johansson Lyckebo, Paul Jonsson
Västorp, Assar Lejon Toltan, Gustaf Johansson Frälsegården.
BroddetorpsKyrkovård
P V P den 29.11 1778
:
§ 26. På Bolums kyrkogård hade herr magister Afzelius
låtit borthugga en oordentlig aspelund, samt i dess ställe runt omkring
kyrkogården, och på norra sidan en allé av 3 slags träd, lönn, ask och lind
planterat. Herr magistern och de närvarande deputerade lovade övertala sina
sockenmän och bidraga till träds planterande på de andra kyrkogårdarna.
// Paul Wahlfelt
Vårdnaden om gravarna
S S P den 20.5 1839
:
§ 6. Då klagan länge blivit förd däröver, att en del
gravar på kyrkogården icke hållas i det vårdade skick, som ägnar de dödas
vilorum, utan dels insjunkna av brist på riktig fyllning, dels likna
grushögar snarare än kristna lägerställen, gjordes församlingens ledamöter
uppmärksamma på nödvändigheten för varje hushåll, att hava tillsyn till sina
avlidna anhörigas viloplatser, hyfsa och med torv betäcka dem, och skulle,
efter fleras önskan denna uppmaning till allas efterrättelse från
predikstolen kungöras.
// S Lundblad
Gravskick
S S Pr i Bp 1847
25/5 :
Alldenstund vid gravars uppkastande å
kyrkogården alltför stora mellanrum blivit lämnade, ävensom stenar blivit
uppgrävda, vilka fått ligga kvar till vanprydnad för de dödas lägerstad,
sågo sockenstämmans ledamöter sig föranlåtna att stadga, det ingen må, vid
ett vite av 16 sk bco, understå sig företaga grävning, utan att därom förut
tillsäga klockaren, vilken bör vara tillstädes, utvisa platsen och tillse,
att det bättre än hittills skett hushållas med utrymmet, ävensom att smärre
stenar, som vid grävningen uppkastas, böra på stenbår bortskaffas från
kyrkogården och de större vältras intill kyrkogårdsmuren av de personer, som
anställt grävningen, och skulle detta sockenstämmobeslut till allmän
efterrättelse från predikostolen kungöras med bifogad uppmaning till
församlingens ledamöter så väl att med torv täcka deras döda anförvanters
lägerställen som att vid kyrkogårdsportens passerande noga tillstänga
densamma efter sig, på det icke kreatur må inkomma på kyrkogården och
därifrån i själva kyrkan, vilket någon gång hänt till allmän förargelse mitt
under gudstjänsten.
// S Lundblad
Efterlevnaden av beslutet rörande stenarnas
bortskaffande vid gravöppningarna måtte dock icke så noga ha efterlevts, ty
vid stämma den 21 maj 1848 förnyades detsamma.
Kyrkbacken
S S Pr i Bp 1852
15/8 :
Skolläraren Hedrén
begärde tillstånd, att för till undervisning uti häckplantering och
trädgårdsskötsel anlägga en del av Kyrkbacken till trädgård.
Broddetorps, Hornborga
och Sätuna socknar gåvo därtill bifall, men Bolums sockenmän protesterade
och påstodo, att Kyrkobacken hörde till Bolums bys skifteslag och är intagen
uti laga skiftet.
// S Jungmarker
S S Pr i Bp 1855
6/5 :
Då om vintertiden, när jorden är frusen, späda barn,
som avlidit, skola begravas, är det omöjligt, att få en så liten grav mer
erforderlig djuphet på kyrkogården beredd, beslöts att vid den uppförda
betäckningen över kyrkans brandstegar brädfordra ena gaveln ned till marken
och förse detta skjul med en dörr, att kunna insätta där mindre likkistor
tills jorden på kyrkogården bliver efter mildväder tillgänglig att få en så
djup grav upptagen, som författningen föreskriver. De lik som i detta skjul
insättas, skola efter kungörelse från predikostolen, sedan jorden blivit
mera tillgänglig, utflyttas till den gemensamma grav för alla liken som av
de senares anförvanter uppkastas och igenmyllas.
// S Jungmarker
S S Pr i BP 1856 18/5 :
Till pastor hade anmälts, att hägnadsmurarna omkring
de gamla kyrkogårdarna äro nedfallna och högst dåliga, så att därpå är ingen
fred, utan förfädernas gravar upprotas av svinkreatur och ligga utan all
vård.
Då biskopsvisitationen i Broddetorp den 18 aug 1833
förrättades, beslutades enligt protokollet § 19, att församlingens klockare
skulle hava förmånsrätt att kyrkogårdarna arrendera emot erläggande av någon
lindrig avgift med villkor att dem freda och deras hägnader vidmakthålla.
Utur detta skäl får församlingen och pastor tillhålla klockaren Liljeberg,
på vilken ärendet av kyrkogårdarna vid nämnda biskopsvisitation då överläts
och allt sedanåtnjutit detta arrende, att föranstalta om att hägnader och
stängsel kring kyrkogårdarna ofördröjligen iståndsättes, vid äventyr att
arrendet eljest flyttas på annan man.
// Sam Jungmarker
Gravplatserna voro
fria.
S S P i Bp 1860
10/5 :
För Kapten C
Drakenbergs gravplats på pastoratets kyrkogård, begärdes av sockenmännen
ingen ersättning
// S Valberg
S S Pr i Bp 1861
26/5 :
Beslöts att för kyrkans
räkningskall anskaffas ett bäcken till kollekters upptagande, vilket skall
vara förfärdigat av förtent järnbläck försett med ett galler av mässingstråd
till lock och vilket vid de tillfällen då kollekten upptages skall
uppställas å en i marken vid porten neddriven påle, skolande kyrkan
tillsläppa erforderliga medel härtill, och åliggande det kyrkovärdarna att
anskaffa nämnda bäcken.
//S Valberg
S S Pr i Bp 1866
10/5 :
På framställning av klockaren och skolläraren herr
Hedrén, beslöts, att i fall vid öppnandet av gravar på kyrkogården någon
större sten skulle anträffas, som förhindrar grävning till erforderligt
djup, en sådan grav får vid tillfället övergivas men icke igenfyllas, utan
åtog sig herr Hedrén att föranstalta, att stenen med görligaste första på
kyrkans bekostnad varder bortsprängd, så att grävningen på detta ställe må
av annan kunna fortsättas.
// S Walberg
Rörande Bolums
kyrkogårds användning till fattighus- och skolplats – se kommunalprotokollen
! // H J
von Otterska
gravhällen.
S S Pr i Bp 1879 26/10
På därom gjord
hemställan av pastor beslutades, att den väl huggna Otterska gravhällen, vid
ingången till kyrkans kor skulle upptagas och uppresas och med krampor på
lämpligaste sätt fästas vid kyrkoväggen väster om korets fönster på södra
sidan och andra haller sedan i koret inläggas, vilka skulle betingas vid
Bjellums stenbrott, varifrån pastor förband sig låta avhämta dem, då de
blivit färdighuggna och uppdrogs åt J G Hoffman i Sven Nilsg., Hof, att
ombesörja de nya hällarnas beställning, ävensom att uppgöra ackord med
stenarbetarna om arbetets utförande i sin helhet, vilket uppdrag han benäget
lovade att på bästa sätt med första fullgöra.
// G Kullberg
Gravstenarna på
Bolums gamla kyrkogård.
S S P den 20.4 1874
:
Beslutades att den vid kyrkostämmans den 11 nästlidne
januari bestämda planteringen av de nya skoltomterna och inhägnandet av den
å Brobacken belägna skoltomten skulle vid inträdet av nästinstundande juni
månad företagas, och då vid tillfrågan därom, ingen gjorde anspråk på att
vidmakthålla de å Bolums gamla kyrkogård befintliga murade gravar,
beslutades, att därvarande gravhällar, å vilka finnes inskription och
ornamenter, skola föras till den s k nya kyrkogården och nedläggas å ömse
sidor om ingången till vapenhuset.
// G Kullberg
S S P den 25.5 1875
:
Beslutades att de från
Bolums gamla kyrkogård till den nya framförda, gravhällarna skulle inläggas
till trappstenar vid kyrkans västra gaveldörr, den största närmast dörren,
därnäst den mindre, och den nu vid dörren befintliga hallen lägges ytterst.
// C G Kullberg
Soldaten Björk berättar
Präster och Kyrkväsende
Berättat av sold Alexander Björk Åh Örgryte född Broddetorp. Upptecknat
1944 av Ragnar Nilsson
Kyrkoherden som jag gick och läste för hette Kullberg. Det var en väldigt
styv predikant. Folk hörde honom gärna. Han var världsligt sinnad. Stor tjock
var han, så han liknade mindre en präst än en grosshandlare. Han var inte
nykterist utan tog sig en sup när det passade, men han tog inte övermåttan,
eller så att man hade anledning att klandra honom. Han var inte mer än
människa han heller. Ock det var inte ovanligt att prästerna tog supen i min
barndom.
Före Kullberg var det en kyrkoherde Ljungmark. Han var en Regementspastor
också. Han söp som en borstbindare. Han spelade kort och söp med dem som han
tyckte passa hans sällskap. Folk var inte så begivna på att köra honom för
han drack. Han söp med officerarna och andra. Pigorna såg när han gick och
tog sig drammar hemma i prästgården.
I Segerstads socken fanns en präst som hette Sahlberg. Den hade också för
sed att spela kort. Jag var med min mor till den prästgården, då fick jag fem
kortlekar av prästen. De var inte mycket slitna, men det var ett kännemärke
på ett och annat kort.
Jag hörde talas om en kyrkoherde Bratt. Han hade varit präst i Broddetorp
för min tid. Di talade så illa om honom för att han var frimurare. Han tog en
människa varje år och fraktade med sig till staden till … di hade där . Så
slaktade de … som de hade med sig. Folk var rent av rädda för prästen. Han
kunde skrämma sig fram bäst han kunde.
Religiösa föreställningar och kyrklig sed.
Berättat av sold Alexander Björk Åh Örgryte född Broddetorp. Upptecknat
1944 av Ragnar Nilsson
I gamla hem fanns Nordbergs och Luthers postilla. Dessa postillor minns jag
Nordbergs postilla fanns i mitt hem. Psalmboken hade man också som
uppbyggelsebok.
Om julafton sjöng man psalmen 55. Det var det vanliga om julen. Och den
sjöngs också vid gudstjänsten i kyrkan om julaftonen.
I gamla fromma hem höll man husandakt både om morgonen och aftonen. Men jag
skall säga att det inte förekom i många hem i min tid. I prästgårdarna
brukades den seden. Om kvällen brukade man läsa högt ur postillan, om man
hade tid, eljest fick det vara. Men om kvällen när man lade sig så läste man
en bön att Gud skulle skydda en ör natten. Även Fader Vår läste man och
välsignelsen. Så var man noga med att lära barnen att läsa kvällsbönen.
Även om morgonen skulle de läsa en bön, men mest noga var det om kvällen.
Före en begravning, så läste man vid den döde. Det kunde vara prästen,
klockaren eller någon annan av gästerna, en vän eller jämnårig till den
döde. Han sjöng någon vers ur en begravningspsalm. Det var olika vid olika
tillfällen. Det var så att de sörjande som vid gudstjänsten, när de övriga
menigheten reste sig. Det var skillnad på dem som hade sorg och de andra. Det
minns jag att man sjöng en psalmvers efter det man hade spisat i
begravningshuset. Men det förekom inte på alla begravningar. Om prästen var
med, så tog han upp psalmen. Och var klockaren med så var det hans skyldighet
att ta upp psalmen. Eljest fanns det alltid någon annan bland de äldre
gästerna. Se, psalmerna och melodierna kunde man på den tiden. Vid den
enskilda andakten när sådan förekom läste man bibeln eller psalmboken. Även
postillan förekom. Uppenbarelseboken läste man mera, jag höll på att säga
för nöjes skull. I sällskap kom man ofta på tal om bibliska saker och mycket
ofta på sådant, som stod att läsa den boken. Apokryfiska brydde man sig inte
om. Det var sådant man inte skulle läsa. Det lärde prästen oss. De hörde
inte riktigt till Guds ord.
Här och där i stugorna fanns ett instrument som kallades psalmodikon. Det
var en sträng på det. När man skulle ta upp melodin på en psalm, så tog man
tonen på psalmodikon först. En del spela riktigt bra på det instrumentet.
När prästen kom till ett hem och skulle dela ut nattvarden, så hade han en
liten kal med sig. Det var nattvardskalken.
Prästerna var noggranna med att man skulle kunna katekesen. Kom det ett par
som ville ha lysning, som prästen inte trodde för gott om, när det gällde
kunskaper i Guds ord, så förhörde han dem innan de fick någon lysningssedel.
De fick både läsa innantill och utantill. Om prästen tyckte att han inte
kunde godkänna dem, så fick de en tid på sig. När de då kom igen, så
kanske de hade förkovrat sig så mycket att han lät dem få lysning. Men så
fick de förmaning att de skulle fortsätta att bättra på. Och sådant
prövade prästen sedan vid husförhören.
På botdagen och långfredagen brukade man vara svartklädd, när man gick
till kyrkan. Men det var inte alla som kunde bestå sig med svarta kläder. Och
då tog man de kläder man hade och det fick också gå. På midsommardagen
brukade fruntimren vara ljusklädda. I synnerhet de yngre.
Om inte familjen var till kyrkan på söndagen, så läste husfadern ett
stycke ur postillan. Det läste han högt, så alla skulle höra det. Texten
brukade han också läsa. När de yngre kom hem från kyrkan, vill de äldre
gärna höra, vad prästen predikat om. Och när de äldre kom från kyrkan, så
talade de gärna om för de hemmavarande vad prästen hade sagt på
predikstolen. På söndagseftermiddag ville man gärna att det skulle vara
största stillhet i hemmet. Aldrig förrän fram på aftonen gick man till
någon granne. Efter måltiden skulle man vila. Något arbete företog man sig
inte.
Man fick veta från predikstolen hos vilken förhöret skulle hållas - tid
och rum. Så påminde prästen om att man skulle ha psalmboken med. På
husförhöret fick både gamla och unga läsa. Husförhören var en skräck för
många. Man läste katekes och psalmbok lång tid före , innan man skulle till
husförhöret.
På långfredagen höll sig var och en hemma i sitt hem. Det skulle vara ro
och stillhet över den dagen. Det blev mest så att man sov bort dagen - utan
det att man var till kyrkan på förmiddagen.
Sex veckor efter det kvinnan hade fött barn, så skulle hon gå i kôrke.
Hon gick då fram till altaret en söndag och hade en följekvinna med sig. Där
föll hon på knä. Prästen läste ur en bok, tog henne i hand och välsignade
henne. Det skulle vara en upptagning i församlingen. Den som hade fött oäkta
barn togs i kôrke i sakristian.
Vigseln skedde i regel i prästgården. Det var mycket småfolk i den trakten
och det var brukligt att dessa vigdes i prästgården. Fina brudpar vigdes i
kyrkan.
Bänkarna i kyrkan var vissa för varje gård. De två främsta bänkarna var
avsedda för herrskap och fina personer.
När prästen hade jordfäst liket tog var och en som var med i sorgetåget
ett spadtag jord och kastade ner på kistan. Det var den sista hälsningen som
man gav den döde. Prästen hade en stor vit näsduk i handen när han stod i
predikstolen och predikade. Han hade den ena snibben virad om pekfingret.
Åtminstone en gång per år gick man till nattvarden.
På 1870-talet började kolportörer predika i stugorna. Den stora
allmänheten tyckte inte om sådant. Man tyckte att det inte var eden rena
läran. Men man talade om att det var många sk. Ropare. Men de försvann helt
och hållet.
|
|