Nya Kyrkan

[ överordnad ] Start ] Bjellum By ] Bolumtorp ] Bolum ] Broddetorp ] Torpen ] Hornborga By ] Sätuna ] [ innehåll ]
[ samma nivå ] Samhället ] Magasinet ] Torpen ] [ Nya Kyrkan ] Gamla Kyrkan ] Saga ] Gårdar ] Soldater ]
[underordnad] Kyrkoherdebostaden ]

Nya Kyrkan

Mannerhjertas och sockenmännens yttranden.

De till sockenstämmoprotokollet den 17 nov 1805 avgivna yttrandena voro av följande lydelse.

Muntligen har jag anfört missnöje mot det, vid sockenstämma den 11 o 12 nov 1786 hållna o med församl. ledam. namn undertecknade protokoll, angående våra fyra kyrkors sammanläggande uti Bolum, skriftligen får jag nu förnya detsamma. Detta synes vara både förmätet och olagligt; men jag anhåller ödmjukast, att ej bliva oblitt bedömd, det sker ej av egensinnighet att vilja trotsa laga kraftvunna handlingar, nej, min önskan är blott att få upplysa uti en sak, varuti halva församlingen har debuterat utan calme och beslutat utan eftertanke; mina skäl mot nämnda sockenstämmoprotokoll får jag således äran uppgiva.
1. Kyrkans läge inuti byn, varken torde finnas utrymme till så stor plats som erfordras, ej häller torde närmast belägna ägare ingå uti avflyttning av så många hus, att kyrkan i fall av eldsvåda vara utan fara och vi trygga, att all vår därvid använda kostnad och besvär, ej vore inom få ögonblick förlorade; Kungl. majts nådiga förordning i detta ämne, av den 3:dje okt 1805, lärer således förändra denna sak, hälst därvid ännu icke är den minsta början gjord.
2. Då man betraktar Bolums kyrka finnes tydligen, att dess grund är osäker, emedan muren å den ena långsidan är helt och hållet rämnad; någon kunde härvid invända, att då kyrkan stått så länge, måtte grunden blivit säker, så att vidare sjunkning ej kan existera : men då den nya kyrkans vidd icke tillåter församl. begagna mer, än en del av sidomuren bliver den övriga grunden lika säker.
3. Vid Bolum finnes ingen tillgång av tjänlig sten, och vågar jag med mycken anledning försäkra, att en stor del av den, uti denna kyrka befintliga, ej är duglig till nybyggnad, Sätuna och Hornborga s. däremot äga tillräcklig tillgång av till kyrkobyggnad passande sten, således uppstår den betydliga olikhet, att då Bolums och Broddetorps sockenmän för sin del torde få tillräcklig sten uti den gamla kyrkan, Hornborga sockenmän få köra sin nära halv mil och vi Sätunabor, emot 3/4 mil.
Härav synes klarligen, vad olika besvär och kostnad församl. innevånare få vidkännas och är det för mig obegripligt, att församl. då närvarande ledamöter ej insett någon av dessa svårigheter; heligt kan jag bedyra, att av alla ännu levande ledamöter uti Sätuna och Hornborga socknar, ingen var som godvilligt ingick, att sammanbygga uti Bolum; vare dock långt ifrån min föresats, att vilja kasta skugga på visitators uppförande, nej, församlingen ingick däruti; fastän förhastat, ty hade sammanbyggnad med Hornborga (medelst nämnda kyrkas flyttning närmare Sätuna, vilket dock av Hornborga sockenmän på det högsta bestriddes) kunnat ske, hade sammanbyggnad uti Bolum aldrig kommit i fråga.
I stöd av anförda skäl och så vida sammanbyggnad ej kan undvikas, får jag ödmjukast föreslå, att emellan Bolums och Hornborga kyrkor, av Fjällåkra byamän få tillhandla oss plats till detta behov, såsom belägen mitt uti församl., på hög och vacker plats, fast sandbotten och avlägsen från alla byar.
Jag får dock i förtröstan på kunglig nåd allraunderdånigast anhålla, att, i anseende till vår allmänt kända penningbrist, dryga utlagor och flera tryckande omständigheter få anstånd med ofta nämnda kyrkobyggnad, så länge våra kyrkor kunna repareras, vilket synes av provinsialbyggmästare Bergmans ämbetsbevis, och som enligt detta bevis Bolums och Broddetorps kyrkor befinnas uti sämre tillstånd, erbjöd jag å Sätuna och Hornborga sockenmäns vägnar, vid sockenstämman, då förstnämnda avarbeta till deras kyrkors reparerande, vilket dock av Bolums sockenmän avslogs.

Slutligen och som denna sak lärer komma att underställas kungl. majts nådiga prövning, får jag underdånigast andraga följande : Varje höst och vår, samt eljest vid infallande starkt regnväder, kan oftast en ridande eller åkande ej utan största fara, komma över ån vid Hornborga bro huru mycket svårare då för hela Sätuna sockens innevånare, vilka i följe härav, en stor del helgdagar ej kunde bevista gudstjänst uti det Herrans tempel, varvid de, med fullkomligaste visshet i avseende på belägenheten, använt den drygaste kostnaden : månne i anledning härav, vi ej skulle undslippa, att uti denna sammanbyggnad deltaga!
Broddetorp, Bolum och Hornborga, finge då sammanbygga och vi, som då slippa denna dryga kostnad, få använda en vida lindrigare till vår kyrkas förbättrande och iståndsättande : det är blott kungl. majts nåd; varpå jag vilar med denna min önskan och hopp – och skulle det vinnas, skall vår underdåniga vördnad och tacksamhet därför, bliv lika varaktig som murarna uti detta Herrans hus.
Båhltorp d. 19 nov. 1805.
A. A. Ulr. Mannerhjerta.

Enligt vid allmänna sockenstämma i Broddetorp d. 17 sistl. nov., tagna beslut, att varje socken skulle särskilt inkomma med skriftligt yttrande, över det d. 11 o 12 nov. 1786 hållna sockenstämmoprotokollet, angående kyrkobyggnaden uti församl. samt vad sedermera i denna sak flera gånger varit ventilerat, få vi Hornborga sockenmän avlämna följande.
Flera gånger hava vi skriftligen anmält vårt missnöje över sammanbyggnaden uti Bolum och även tillkännagivet, att vi, vid ovannämnda sockenstämma, på intet vis därtill samtyckt, emedan våra fullmäktiges yttrande ej kunde höras av herr visitator, då de för trängsels skull voro placerade längst ned i kyrkan, vilket bestyrkes av vår dagen efter avgivna protest, ehuru den ej upptogs för gällande; vi våga nu även på det högtidligaste försäkra, att detta alltid varit emot vår önskade vilja.
Vi anhålla därför underdånödmjukast och vänta av nåd och billighet tillåtelse, att få behålla vår kyrka intill dess, den ej mera kan repareras; att densamma nu är i sådant stånd, att den lätteligen kan repareras, synes av provinsialbyggm. Bergmans intyg.
Slutligen då härtill lägges Sätuna sockenmäns inkomna anhållan i samma ämne som andrager så betydliga skäl till ändrings vinnande i detta ämne, våga vi förvissa oss om detsamma, så länge vi med obetydlig kostnad kunna underhålla vår kyrka; svåra penningetider och dryga utlagor, som genom kyrkobyggnad än mer skulle trycka en fattig allmoge, torde och komma under nådgunstligt omprövande.
Hornborga d. 21 nov. 1805.
Jonas Jonsson, Lars Svensson, i Arvidsgården.
Anders Larsson i LarsSvensgården.
Isak Jonsson i Lillegården.
Anders Persson, Per Andersson i Deragården.
Jonas Hansson i Backgården.
Anders Larsson, Erik Jönsson, Gunnar Jonsson, Anders Svensson i Skatteg.
Johannes Samuelsson i Hwassagården.
Sven Jönsson, Per Svensson, Anders Jonsson, Anders Håkansson på Stommen.
Nils Eriksson, Lars Jonsson i Bosgården.

Då församlingsledamöterna vid sisthållna sockenstämma hos pastor anhållit, att var för sin socken få inkomma med skriftligt yttrande, rörande provinsbyggmästare Bergmans besiktningsprotokoll, över det tillstånd varuti våra kyrkor befinnas, varjämte vad mera med denna kyrkobyggnad gemenskap äger; men vi ha därmed fått del av det skriftliga, herr kapten Mannerhjerta på Båltorp för denna socken anfört, så få vi, för att ej å flera ställen anföra lika skäl, förena oss uti allt, vad nämnde herr kapten anfört.
Sätuna den 20 nov. 1805.
Å samtliga Sätuna sockenmäns vägnar.
Fred. Båld, Lars Larsson, Lars Andersson.

I anledning av den från höga landshövdingeämbetet till herr kyrkoherden Johan P. Rhodin ankommen remiss, rörande kyrkobyggnaden uti Broddetorps församl., har allmän sockenstämma uti Broddetorps kyrka blivit hållen den 17 nov. 1805; då undertecknade å Broddetorps sockens vägnar, anhöllo hos nuvarande v. pastor få våra tankar uti detta ämne skriftligen avgiva.
Som provinsialbygg- och murmästaren Bergmans hållna besiktningsprotokoll av den 31 okt 1805, utvisar det vår kyrka eller Broddetorps församl. moderkyrka, kan väl men med någon betydlig kostnad repareras, så anhåller vi samtliga Broddetorps sockenmän, allerunderdånödmjukast, att denna vår kyrka få bibehålla, då vi därå använda och henne underhålla med nödiga reparationer.
Emedan större delen av oss sockenmän äro ganska litet bemedlade, till att uti dessa tryckande tider, företaga någon ny kyrkobyggnad, och denna kyrka tillika äger den storlek att vid förefallande sammanlyst allmän gudstjänst, kunna inrymma dit sökande hela församl. innevånare ; allt därföre utbeder vi oss lika allerunderdånödmjukast, att intill dess, och så länge denna kyrka genom reparation kan av oss underhållas, får på sitt nuvarande läge kvarbliva.
Broddetorp d. 24 nov. 1805.
På Broddetorps sockenmäns vägnar.
Petter Olofsson i Frimansgården.
Johannes Svensson i SvenNilsgården Hof.
Erik Jonsson i Pilhult.
Lars Andersson i Grevagården Hof.

Till följe av den från höga landshövdingeämbetet till herr kyrkoh. Johan Petter Rhodin ankommen remiss rörande kyrkosammanbyggnaden uti Broddetorps församling, har efter vederbörlig förut skedd pålysning allmän sockenstämma blivit hållen, av nuvarande v. pastor, uti Broddetorps kyrka den 17 nov. 1805, då vi underskrivne på Bolums sockenmäns vägnar, anhöllo få våra yttranden i detta mål skriftligen avlämna.
I vad tillstånd Bolums kyrka för det närvarande befinnes, kan inhämtas av provinsialbyggm. Bergmans gjorda besiktning som säger, det denna vårkyrka kan väl, fast med betydlig kostnad repareras, men denna reparation kan av oss ej fullgöras, innan oss i nåder tillstånd lämnas det denna kyrka för en framtid får vara orubbad från nybyggnad ; men åter om hela församl., enl. förut skedd överenskommelse, som prostvisitationsprotokollet av den 12 nov 1786 utvisar, till en kyrkas byggande uti hela församl., sig skulle begränsa låta, så anhåller vi allerunderunderdånödmjukast, och i stöd av ovan åberopade prostvisitations protokoll det denna kyrka måtte få hava det läge där Bolums kyrka nu står, emedan därstädes är en säker grund och prydlig plats, så att dess like ej finnes inom församlingen.
Bolum den 22 nov. 1805.
Å Bolums sockenmäns vägnar.
Lars Persson i Böljan.
Anders Larsson i Uddesgården.
Bengt Jonsson i Munkgården.
Anders Andersson i Slättrödjan.
Jonas Svensson i Törnagården.
Bengt Hansson på Backen i Bolum.

Den Nya Kyrkan tillblivelse.

Mannerhjertas och sockenmännens yttranden. Sätunas Svar.

De till sockenstämmoprotokollet den 17 nov 1805 avgivna yttrandena voro av följande lydelse.

Muntligen har jag anfört missnöje mot det, vid sockenstämma den 11 o 12 nov 1786 hållna o med församlingens ledamöter namn undertecknade protokoll, angående våra fyra kyrkors sammanläggande uti Bolum, skriftligen får jag nu förnya detsamma. Detta synes vara både förmätet och olagligt; men jag anhåller ödmjukast, att ej bliva oblitt bedömd, det sker ej av egensinnighet att vilja trotsa laga kraftvunna handlingar, nej, min önskan är blott att få upplysa uti en sak, varuti halva församlingen har debuterat utan calme och beslutat utan eftertanke; mina skäl mot nämnda sockenstämmoprotokoll får jag således äran uppgiva.

Kyrkans läge inuti byn, varken torde finnas utrymme till så stor plats som erfordras, ej häller torde närmast belägna ägare ingå uti avflyttning av så många hus, att kyrkan i fall av eldsvåda vara utan fara och vi trygga, att all vår därvid använda kostnad och besvär, ej vore inom få ögonblick förlorade; Kungl. Maj:ts nådiga förordning i detta ämne, av den 3:dje okt 1805, lärer således förändra denna sak, hälst därvid ännu icke är den minsta början gjord.

Då man betraktar Bolums kyrka finnes tydligen, att dess grund är osäker, emedan muren å den ena långsidan är helt och hållet rämnad; någon kunde härvid invända, att då kyrkan stått så länge, måtte grunden blivit säker, så att vidare sjunkning ej kan existera: men då den nya kyrkans vidd icke tillåter församlingen begagna mer, än en del av sidomuren bliver den övriga grunden lika säker.

Vid Bolum finnes ingen tillgång av tjänlig sten, och vågar jag med mycken anledning försäkra, att en stor del av den, uti denna kyrka befintliga, ej är duglig till nybyggnad, Sätuna och Hornborga s. däremot äga tillräcklig tillgång av till kyrkobyggnad passande sten, således uppstår den betydliga olikhet, att då Bolums och Broddetorps sockenmän för sin del torde få tillräcklig sten uti den gamla kyrkan, Hornborga sockenmän få köra sin nära halv mil och vi Sätunabor, emot 3/4 mil.

Härav synes klarligen, vad olika besvär och kostnad församlingens innevånare få vidkännas och är det för mig obegripligt, att församlingens då närvarande ledamöter ej insett någon av dessa svårigheter; heligt kan jag bedyra, att av alla ännu levande ledamöter uti Sätuna och Hornborga socknar, ingen var som godvilligt ingick, att sammanbygga uti Bolum; vare dock långt ifrån min föresats, att vilja kasta skugga på visitators uppförande, nej, församlingen ingick däruti; fastän förhastat, ty hade sammanbyggnad med Hornborga (medelst nämnda kyrkas flyttning närmare Sätuna, vilket dock av Hornborga sockenmän på det högsta bestriddes) kunnat ske, hade sammanbyggnad uti Bolum aldrig kommit i fråga.

I stöd av anförda skäl och så vida sammanbyggnad ej kan undvikas, får jag ödmjukast föreslå, att emellan Bolums och Hornborga kyrkor, av Fjällåkra byamän få tillhandla oss plats till detta behov, såsom belägen mitt uti församlingen, på hög och vacker plats, fast sandbotten och avlägsen från alla byar.

Jag får dock i förtröstan på kunglig nåd allraunderdånigast anhålla, att i anseende till vår allmänt kända penningbrist, dryga utlagor och flera tryckande omständigheter få anstånd med ofta nämnda kyrkobyggnad, så länge våra kyrkor kunna repareras, vilket synes av provinsialbyggmästare Bergmans ämbetsbevis, och som enligt detta bevis Bolums och Broddetorps kyrkor befinnas uti sämre tillstånd, erbjöd jag å Sätuna och Hornborga sockenmäns vägnar, vid sockenstämman, då förstnämnda avarbeta till deras kyrkors reparerande, vilket dock av Bolums sockenmän avslogs.

Slutligen och som denna sak lärer komma att underställas kungl. Majt:s nådiga prövning, får jag underdånigast andraga följande: Varje höst och vår, samt eljest vid infallande starkt regnväder, kan oftast en ridande eller åkande ej utan största fara, komma över ån vid Hornborga bro huru mycket svårare då för hela Sätuna sockens innevånare, vilka i följe härav, en stor del helgdagar ej kunde bevista gudstjänst uti det Herrans tempel, varvid de, med fullkomligaste visshet i avseende på belägenheten, använt den drygaste kostnaden: månne i anledning härav, vi ej skulle undslippa, att uti denna sammanbyggnad deltaga !

Broddetorp, Bolum och Hornborga, finge då sammanbygga och vi, som då slippa denna dryga kostnad, få använda en vida lindrigare till vår kyrkas förbättrande och iståndsättande: det är blott kungl. Majt:s nåd; varpå jag vilar med denna min önskan och hopp – och skulle det vinnas, skall vår underdåniga vördnad och tacksamhet därför, bliv lika varaktig som murarna uti detta Herrans hus.

Båhltorp d. 19 nov. 1805. A. Ulr. Mannerhjerta.

Hornborgas Svar

Enligt vid allmänna sockenstämma i Broddetorp d. 17 sistlidna nov., tagna beslut, att varje socken skulle särskilt inkomma med skriftligt yttrande, över det d. 11 o 12 nov. 1786 hållna sockenstämmoprotokollet, angående kyrkobyggnaden uti församlingarna samt vad sedermera i denna sak flera gånger varit ventilerat, få vi Hornborga sockenmän avlämna följande.

Flera gånger hava vi skriftligen anmält vårt missnöje över sammanbyggnaden uti Bolum och även tillkännagivet, att vi, vid ovannämnda sockenstämma, på intet vis därtill samtyckt, emedan våra fullmäktiges yttrande ej kunde höras av herr visitator, då de för trängsels skull voro placerade längst ned i kyrkan, vilket bestyrkes av vår dagen efter avgivna protest, ehuru den ej upptogs för gällande; vi våga nu även på det högtidligaste försäkra, att detta alltid varit emot vår önskade vilja.

Vi anhålla därför underdån ödmjukast och vänta av nåd och billighet tillåtelse, att få behålla vår kyrka intill dess, den ej mera kan repareras; att densamma nu är i sådant stånd, att den lätteligen kan repareras, synes av provinsialbyggmästare Bergmans intyg.

Slutligen då härtill lägges Sätuna sockenmäns inkomna anhållan i samma ämne som andrager så betydliga skäl till ändrings vinnande i detta ämne, våga vi förvissa oss om detsamma, så länge vi med obetydlig kostnad kunna underhålla vår kyrka; svåra penningetider och dryga utlagor, som genom kyrkobyggnad än mer skulle trycka en fattig allmoge, torde och komma under nådgunstligt omprövande.

Hornborga d. 21 nov. 1805.

Jonas Jonsson, Lars Svensson, i Arvidsg.
Anders Larsson i Lars Svensg.
Isak Jonsson i Lilleg.
Anders Persson, Per Andersson i Derag.
Jonas Hansson i Backg.
Anders Larsson, Erik Jönsson, Gunnar Jonsson, Anders Svensson i Skatteg.
Johannes Samuelsson i Vassag.
Sven Jönsson, Per Svensson, Anders Jonsson, Anders Håkansson på Stommen.
Nils Eriksson, Lars Jonsson i Bosg.

Sätuna igen

Då församlingens ledamöter vid sisthållna sockenstämma hos pastor anhållit, att var för sin socken få inkomma med skriftligt yttrande, rörande provinsbyggmästaren Bergmans besiktningsprotokoll, över det tillstånd varuti våra kyrkor befinnas, varjämte vad mera med denna kyrkobyggnad gemenskap äger ; men vi ha därmed fått del av det skriftliga, herr kapten Mannerhjerta på Båltorp för denna socken anfört, så få vi, för att ej å flera ställen anföra lika skäl, förena oss uti allt, vad nämnde herr kapten anfört.

Sätuna den 20 nov. 1805. Å samtliga Sätuna sockenmäns vägnar. Fred. Båld, Lars Larsson, Lars Andersson.

Broddetorps svar

I anledning av den från höga landshövdingeämbetet till herr kyrkoherden Johan P. Rhodin ankommen remiss, rörande kyrkobyggnaden uti Broddetorps församling, har allmän sockenstämma uti Broddetorps kyrka blivit hållen den 17 nov. 1805; då undertecknade å Broddetorps sockens vägnar, anhöllo hos nuvarande v. pastor få våra tankar uti detta ämne skriftligen avgiva.

Som provinsialbygg- och murmästaren Bergmans hållna besiktningsprotokoll av den 31 okt 1805, utvisar det vår kyrka eller Broddetorps församling moderkyrka, kan väl men med någon betydlig kostnad repareras, så anhåller vi samtliga Broddetorps sockenmän, aller underdån ödmjukast, att denna vår kyrka få bibehålla, då vi därå använda och henne underhålla med nödiga reparationer.

Emedan större delen av oss sockenmän äro ganska litet bemedlade, till att uti dessa tryckande tider, företaga någon ny kyrkobyggnad, och denna kyrka tillika äger den storlek att vid förefallande sammanlyst allmän gudstjänst, kunna inrymma dit sökande hela församlingens innevånare ; allt därföre utbeder vi oss lika allerunderdånödmjukast, att intill dess, och så länge denna kyrka genom reparation kan av oss underhållas, får på sitt nuvarande läge kvarbliva.

Broddetorp d. 24 nov. 1805. På Broddetorps sockenmäns vägnar.

Petter Olofsson i Frimansgården.
Johannes Svensson i Sven Nilsgården Hof.
Erik Jonsson i Pilhult.
Lars Andersson i Grefvagården Hof.

1829 12/12 invigdes den nya kyrkan. 

Redan 1764 ansökte sockenmännen om att få allmän kollekt för att bygga en större kyrka. Men konungen krävde att man slår samman kyrkorna för att kollekten skulle beviljas. Vid en prostvisitaion 1786 beslutades att kyrkan skulle sammanbyggas med Bolums men Sätuan och Hornborga protesterade. Domkapitlet och KB samordnar så att den byggs där den nu står.I gränsen mellan Broddetorp och Bolum. Först efter stormen i Hornborga är tiden mogen och kyrkan kan invigas 1821 till en kostnad av 8420 riksd varav församlingen blott hade 1666 själva.

Storklockan är från Hornborga Catarina, mellanklockan från Sätuna, lillklockan från Broddetorps gamla.

Byggdes av Pehr Eriksson från Breared. 1921 i Kung Carl XIV Johans fjärde regeringsår. I tornets botterum finns fyra större gravstenar med nu oläslig inskription   från Bolum ? I vapenhusets golv två gravstenar med årtal 1724 resp 1641. Från Hornborga kommer en sten i kryrkans södra korsvägg. "PÅJORDEN DEN SOM KÄMPAR WÄLL, I HIMMELEN HAN KRÖNES SÄLL". " WID DENNA STEN HWILAR DEN FORDOM ÄHREWYRDIGE HERREN HERR LARS OTTER, FÖDD TIL WERDEN ÅHR 1625, ORDINERAD TILL PRÄST 1653, BLEF SAMMA ÅR HOFPREDIKANT HOS GREFWE JACOB DELA GARDIE, 1655 RESTE MED HONOM I POLSKA KRIGET, BLEV HANS REGEMENTSPRÄST, 1660 KOM UNDER ÖSTGIÖTHA CAWALLERIE, 1670 BLEF PASTORI BRODDETORP OCH 1685 I HERRANOM AFSOMNAD, TILLIKA MED SIN K HUSTRU DEN ÄHREBORNA MATRINA BEATA ERICHSDOTTER DAHL, FÖDD TILL WERDEN 1635 OCH DÖD I HERRNOM 1706, HWILKA TRÄDDE I ÄCHTENSKAP 1661 OCH AFLADETILLSAMMANS 6 BARN: bEATA, ANNIKA, MARAGARETA, LARS, ERICH JOHAN.
WI ÄRO DE HELIGAS BARN OCH WÄNTE EFTER ETT LIF SOM GUD SKALL DEM SOM I TRON STARKE OCH FASTE BLIFWA FÖR HONOM.

Bergskristallkronan är från Böhmen och har hängt i Dagsnäs, samt två mässing en från Hornborga och en från Bolum. Tre klockor Stora klockan har två klockgjutarmärken med munkinskrift (minuskler) ANNO DNI MCDXCI THE DM HAQVINI CURATI FUSA ERAM dvs "Herrens år 1495 under kyrkoherde Haqvins tid blev jag gjuten". Klockan påstås heta Katarina och väger 6 à 7 skålpund. (Enl kyrkvärden 1929 så skall den stora klockan vara från Hornborga, den mellersta från Sätuna, och den minsta Broddetorps k:a. Bolums såldes till S Lundby för 133 Rdr 32 sk 6 rst.

Dopfunten Köptes av H&V - akad. 1872. Återficks efter beslut 1/2 1954.

Ruskela källa

Nya kyrkan invigdes 1829-12-12 och första jordfästningen var 14 åriga pigan Cajsa 1823-11-02 död i convulsioner

1842-10-06 auction å flere tusen dubbel 13 tums takskiffer.

Läs pro rör triden. doc om förhistorien. Askebacken nämndes som förslag till placering, men den förslogs också förläggas till Knäpplingegrinden vid Hofs på ett höglänt ställe i Hofs by.

Tjuvar i kyrkan

Enligt anteckning i sockenstämmoprotokollet för den 12 februari 1854 hade tjuvar brutit sig in i Broddetorps kyrkas sakristia samt därifrån och in i kyrkan där de tagit och medfört altarduken, men ej rört något annat.
Församlingen beslutade i anledning därav att inköpa ny altarduk endera av sockerduk eller annat material. Duken återficks så vitt känt aldrig

Skarpskytteföreningen

S S P i Bp den 28/5 1865:
Sockenmännen beviljade skarpskyttestyrelsen rättighet att begagna en ledig plats i Tornet till förvarande av Skarpskyttekorpsens exercisgevär.
// S Walberg

Under Lindholms tid hade man planterat granskog mellan kyrkan och vägen som fälldes. Lars minns att Emerentia gick från Klockarebolet och hämtade granris för att

1886 Kyrkan kommer att undergå en dyr reparation Målningen kommer att kosta 985 kr Hela reparation 1368 kr.

Statistik

År födda dödfödd döda
1774 30 29
1775 21
1789 Bredberg hittar lösa lappar och för in f.o.m maj 90 allt OK igen 
1791 34
1792 43
1793 40 34
1794 39 30
1795 26 30
1796 40 22
1797 32 30
1798 29 22
1799 30
1800 27 46
1801 16 28
1802 38 26
1803 37 30
1804 40
1805 26 35
1806 34 36
1807 36 17
1808 37 99
1809 28 20
1810 21
1811 34 29
1813 38 28
1814 26 39
1815 47 25
1816 37 32
1817 42 43
1818 51 30
1819 46 26
1820 42 32
1821 43 26
1822 25
1823 59 38
1824 45 39
1825 56 45
1826 52 41
1827 35 37
1828 61 35
1829 52 74
1830 58   41
1831 44   51
1832 44 1  
1833 52 2 51
1834 56 1 24
1835 38 2 26
1836 51 1 29
1837 41 1 50
1838 41 4 28
1839 47 3 34
1840 42 3 47
1841 53 2 51
1842 41 2 32
1843 49 - 42
1844 44 4 32
1845 45 3 35
1846     35
1847     48 

Orgeln 

1827 beslöt församlingen att köpa en orgel av Johan Eberhardt dy en niostämmig orgel som han ville ha 200 Riksdaler för. I samma veva erbjudes Liljeberg en kombinerad klåckar och organisttjänst. Orgeln kommer på plats maj 1828, men vid besiktningen konstateras 1866 att den var mindre god och den ersattes 1924 med ett nytt orgelverk 1924 byggt av Nordfors i Lidköping. till ett pris av 12 000 kr. 

Klåckare är

Johan Liljeberg 

Protokoll från 1827
Skulle nuvarande klåckaren Joh Liljeberg kunna förvärva sig någorlunda skicklighet uti Orgelverks spalande och skötsel eller dess äldste son dertill visa tidig och erforderlig fallenhet, kommer han i åtnjutande af nyss berörde förmån , full lön . I vidrigt fall bör Liljeberg , så fort ske kan söka sig någon annan för sig passande tjänst, emedan församlingen då, till följe af hvad nyss anfördes , icke blifver med honom belåten . För dem som före gudstjenstens slut utgå ur kyrkan och derigenom störa andakten , äfven som den vilka spotta öfver läktarbröstet ner uti kyrkan och för dem , som obehörigen intränga sig på den för organisten särskild instängda plats på orgelläktaren stadgas ett vite af 4 sk 

Gustaf Hedrén 1857-97 efterträddes Karl Alfred Holmgren f 1866. 1897 -

Kyrkobrödrakåren

bildades 1938 men mer vet jag inte.

Broddetorps Pastorats Kyrkofullmäktige

Samma tidning.1952-01-03.

Till Kyrkorådet omvaldes byggm G Blomstrand, godsäg B Holmqvist Hornborga, nämndeman Julius Eriksson Sätuna, nyvald Gösta Bäckström och Melker Nordberg för Bolum. Ersättare Sven Svensson Storeg, K E Johansson Derag, Ivar Andersson Hålltorp, Linnar englund Bältaregården och Torsten andersson Bäckagården.
Ledamötert i Boställsstyrelsen: Kommunalordf Herbert Olsson Skolan, Gillis Larsson Kärragården, Bernt Jonsson Västorp, föreståndare Paul Svensson Edhem, lnatbr Gustaf Rehn Storeg , 
Ersättare: K E Johansson Deragården, Helge Johansson Lyckebo, Paul Jonsson Västorp, Assar Lejon Toltan, Gustaf Johansson Frälsegården.

BroddetorpsKyrkovård

P V P den 29.11 1778 :

§ 26. På Bolums kyrkogård hade herr magister Afzelius låtit borthugga en oordentlig aspelund, samt i dess ställe runt omkring kyrkogården, och på norra sidan en allé av 3 slags träd, lönn, ask och lind planterat. Herr magistern och de närvarande deputerade lovade övertala sina sockenmän och bidraga till träds planterande på de andra kyrkogårdarna.
// Paul Wahlfelt

Vårdnaden om gravarna

S S P den 20.5 1839 :

§ 6. Då klagan länge blivit förd däröver, att en del gravar på kyrkogården icke hållas i det vårdade skick, som ägnar de dödas vilorum, utan dels insjunkna av brist på riktig fyllning, dels likna grushögar snarare än kristna lägerställen, gjordes församlingens ledamöter uppmärksamma på nödvändigheten för varje hushåll, att hava tillsyn till sina avlidna anhörigas viloplatser, hyfsa och med torv betäcka dem, och skulle, efter fleras önskan denna uppmaning till allas efterrättelse från predikstolen kungöras.
// S Lundblad

Gravskick

S S Pr i Bp 1847  25/5 :

Alldenstund vid gravars uppkastande å kyrkogården alltför stora mellanrum blivit lämnade, ävensom stenar blivit uppgrävda, vilka fått ligga kvar till vanprydnad för de dödas lägerstad, sågo sockenstämmans ledamöter sig föranlåtna att stadga, det ingen må, vid ett vite av 16 sk bco, understå sig företaga grävning, utan att därom förut tillsäga klockaren, vilken bör vara tillstädes, utvisa platsen och tillse, att det bättre än hittills skett hushållas med utrymmet, ävensom att smärre stenar, som vid grävningen uppkastas, böra på stenbår bortskaffas från kyrkogården och de större vältras intill kyrkogårdsmuren av de personer, som anställt grävningen, och skulle detta sockenstämmobeslut till allmän efterrättelse från predikostolen kungöras med bifogad uppmaning till församlingens ledamöter så väl att med torv täcka deras döda anförvanters lägerställen som att vid kyrkogårdsportens passerande noga tillstänga densamma efter sig, på det icke kreatur må inkomma på kyrkogården och därifrån i själva kyrkan, vilket någon gång hänt till allmän förargelse mitt under gudstjänsten.
// S Lundblad

Efterlevnaden av beslutet rörande stenarnas bortskaffande vid gravöppningarna måtte dock icke så noga ha efterlevts, ty vid stämma den 21 maj 1848 förnyades detsamma.

Kyrkbacken

S S Pr i Bp 1852  15/8 :

Skolläraren Hedrén begärde tillstånd, att för till undervisning uti  häckplantering och trädgårdsskötsel anlägga en del av Kyrkbacken till trädgård.

Broddetorps, Hornborga och Sätuna socknar gåvo därtill bifall, men Bolums sockenmän protesterade och påstodo, att Kyrkobacken hörde till Bolums bys skifteslag och är intagen uti laga skiftet.
// S Jungmarker

S S Pr i Bp 1855  6/5 :

Då om vintertiden, när jorden är frusen, späda barn, som avlidit, skola begravas, är det omöjligt, att få en så liten grav mer erforderlig djuphet på kyrkogården beredd, beslöts att vid den uppförda betäckningen över kyrkans brandstegar brädfordra ena gaveln ned till marken och förse detta skjul med en dörr, att kunna insätta där mindre likkistor tills jorden på kyrkogården bliver efter mildväder tillgänglig att få en så djup grav upptagen, som författningen föreskriver. De lik som i detta skjul insättas, skola efter kungörelse från predikostolen, sedan jorden blivit mera tillgänglig, utflyttas till den gemensamma grav för alla liken som av de senares anförvanter uppkastas och igenmyllas.
// S Jungmarker

S S Pr i BP  1856  18/5 :

Till pastor hade anmälts, att hägnadsmurarna omkring de gamla kyrkogårdarna äro nedfallna och högst dåliga, så att därpå är ingen fred, utan förfädernas gravar upprotas av svinkreatur och ligga utan all vård.

Då biskopsvisitationen i Broddetorp den 18 aug 1833 förrättades, beslutades enligt protokollet § 19, att församlingens klockare skulle hava förmånsrätt att kyrkogårdarna arrendera emot erläggande av någon lindrig avgift med villkor att dem freda och deras hägnader vidmakthålla. Utur detta skäl får församlingen och pastor tillhålla klockaren Liljeberg, på vilken ärendet av kyrkogårdarna vid nämnda biskopsvisitation då överläts och allt sedanåtnjutit detta arrende, att föranstalta om att hägnader och stängsel kring kyrkogårdarna ofördröjligen iståndsättes, vid äventyr att arrendet eljest flyttas på annan man.
// Sam Jungmarker

Gravplatserna voro fria.

S S P i Bp 1860  10/5 :

För Kapten C Drakenbergs gravplats på pastoratets kyrkogård, begärdes av sockenmännen ingen ersättning
// S Valberg

S S Pr i Bp 1861  26/5 :

Beslöts att för kyrkans räkningskall anskaffas ett bäcken till kollekters upptagande, vilket skall vara förfärdigat av förtent järnbläck försett med ett galler av mässingstråd till lock och vilket vid de tillfällen då kollekten upptages skall uppställas å en i marken vid porten neddriven påle, skolande kyrkan tillsläppa erforderliga medel härtill, och åliggande det kyrkovärdarna att anskaffa nämnda bäcken.
//S Valberg

S S Pr i Bp 1866  10/5 :

På framställning av klockaren och skolläraren herr Hedrén, beslöts, att i fall vid öppnandet av gravar på kyrkogården någon större sten skulle anträffas, som förhindrar grävning till erforderligt djup, en sådan grav får vid tillfället övergivas men icke igenfyllas, utan åtog sig herr Hedrén att föranstalta, att stenen med görligaste första på kyrkans bekostnad varder bortsprängd, så att grävningen på detta ställe må av annan kunna fortsättas.
// S Walberg

Rörande Bolums kyrkogårds användning till fattighus- och skolplats – se kommunalprotokollen !  // H J

von Otterska gravhällen.

S S Pr i Bp 1879  26/10

På därom gjord hemställan av pastor beslutades, att den väl huggna Otterska gravhällen, vid ingången till kyrkans kor skulle upptagas och uppresas och med krampor på lämpligaste sätt fästas vid kyrkoväggen väster om korets fönster på södra sidan och andra haller sedan i koret inläggas, vilka skulle betingas vid Bjellums stenbrott, varifrån pastor förband sig låta avhämta dem, då de blivit färdighuggna och uppdrogs åt J G Hoffman i Sven Nilsg., Hof, att ombesörja de nya hällarnas beställning, ävensom att uppgöra ackord med stenarbetarna om arbetets utförande i sin helhet, vilket uppdrag han benäget lovade att på bästa sätt med första fullgöra.
// G Kullberg

Gravstenarna på Bolums gamla kyrkogård.

S S P den 20.4 1874 :

Beslutades att den vid kyrkostämmans den 11 nästlidne januari bestämda planteringen av de nya skoltomterna och inhägnandet av den å Brobacken belägna skoltomten skulle vid inträdet av nästinstundande juni månad företagas, och då vid tillfrågan därom, ingen gjorde anspråk på att vidmakthålla de å Bolums gamla kyrkogård befintliga murade gravar, beslutades, att därvarande gravhällar, å vilka finnes inskription och ornamenter, skola föras till den s k nya kyrkogården och nedläggas å ömse sidor om ingången till vapenhuset.
// G Kullberg

S S P den 25.5 1875 :

Beslutades att de från Bolums gamla kyrkogård till den nya framförda, gravhällarna skulle inläggas till trappstenar vid kyrkans västra gaveldörr, den största närmast dörren, därnäst den mindre, och den nu vid dörren befintliga hallen lägges ytterst.
// C G Kullberg

Soldaten Björk berättar

Präster och Kyrkväsende

Berättat av sold Alexander Björk Åh Örgryte född Broddetorp. Upptecknat 1944 av Ragnar Nilsson

Kyrkoherden som jag gick och läste för hette Kullberg. Det var en väldigt styv predikant. Folk hörde honom gärna. Han var världsligt sinnad. Stor tjock var han, så han liknade mindre en präst än en grosshandlare. Han var inte nykterist utan tog sig en sup när det passade, men han tog inte övermåttan, eller så att man hade anledning att klandra honom. Han var inte mer än människa han heller. Ock det var inte ovanligt att prästerna tog supen i min barndom.

Före Kullberg var det en kyrkoherde Ljungmark. Han var en Regementspastor också. Han söp som en borstbindare. Han spelade kort och söp med dem som han tyckte passa hans sällskap. Folk var inte så begivna på att köra honom för han drack. Han söp med officerarna och andra. Pigorna såg när han gick och tog sig drammar hemma i prästgården.

I Segerstads socken fanns en präst som hette Sahlberg. Den hade också för sed att spela kort. Jag var med min mor till den prästgården, då fick jag fem kortlekar av prästen. De var inte mycket slitna, men det var ett kännemärke på ett och annat kort.

Jag hörde talas om en kyrkoherde Bratt. Han hade varit präst i Broddetorp för min tid. Di talade så illa om honom för att han var frimurare. Han tog en människa varje år och fraktade med sig till staden till … di hade där . Så slaktade de … som de hade med sig. Folk var rent av rädda för prästen. Han kunde skrämma sig fram bäst han kunde.

Religiösa föreställningar och kyrklig sed.

Berättat av sold Alexander Björk Åh Örgryte född Broddetorp. Upptecknat 1944 av Ragnar Nilsson

I gamla hem fanns Nordbergs och Luthers postilla. Dessa postillor minns jag Nordbergs postilla fanns i mitt hem. Psalmboken hade man också som uppbyggelsebok.

Om julafton sjöng man psalmen 55. Det var det vanliga om julen. Och den sjöngs också vid gudstjänsten i kyrkan om julaftonen.

I gamla fromma hem höll man husandakt både om morgonen och aftonen. Men jag skall säga att det inte förekom i många hem i min tid. I prästgårdarna brukades den seden. Om kvällen brukade man läsa högt ur postillan, om man hade tid, eljest fick det vara. Men om kvällen när man lade sig så läste man en bön att Gud skulle skydda en ör natten. Även Fader Vår läste man och välsignelsen. Så var man noga med att lära barnen att läsa kvällsbönen. Även om morgonen skulle de läsa en bön, men mest noga var det om kvällen.

Före en begravning, så läste man vid den döde. Det kunde vara prästen, klockaren eller någon annan av gästerna, en vän eller jämnårig till den döde. Han sjöng någon vers ur en begravningspsalm. Det var olika vid olika tillfällen. Det var så att de sörjande som vid gudstjänsten, när de övriga menigheten reste sig. Det var skillnad på dem som hade sorg och de andra. Det minns jag att man sjöng en psalmvers efter det man hade spisat i begravningshuset. Men det förekom inte på alla begravningar. Om prästen var med, så tog han upp psalmen. Och var klockaren med så var det hans skyldighet att ta upp psalmen. Eljest fanns det alltid någon annan bland de äldre gästerna. Se, psalmerna och melodierna kunde man på den tiden. Vid den enskilda andakten när sådan förekom läste man bibeln eller psalmboken. Även postillan förekom. Uppenbarelseboken läste man mera, jag höll på att säga för nöjes skull. I sällskap kom man ofta på tal om bibliska saker och mycket ofta på sådant, som stod att läsa den boken. Apokryfiska brydde man sig inte om. Det var sådant man inte skulle läsa. Det lärde prästen oss. De hörde inte riktigt till Guds ord.

Här och där i stugorna fanns ett instrument som kallades psalmodikon. Det var en sträng på det. När man skulle ta upp melodin på en psalm, så tog man tonen på psalmodikon först. En del spela riktigt bra på det instrumentet.

När prästen kom till ett hem och skulle dela ut nattvarden, så hade han en liten kal med sig. Det var nattvardskalken.

Prästerna var noggranna med att man skulle kunna katekesen. Kom det ett par som ville ha lysning, som prästen inte trodde för gott om, när det gällde kunskaper i Guds ord, så förhörde han dem innan de fick någon lysningssedel. De fick både läsa innantill och utantill. Om prästen tyckte att han inte kunde godkänna dem, så fick de en tid på sig. När de då kom igen, så kanske de hade förkovrat sig så mycket att han lät dem få lysning. Men så fick de förmaning att de skulle fortsätta att bättra på. Och sådant prövade prästen sedan vid husförhören.

På botdagen och långfredagen brukade man vara svartklädd, när man gick till kyrkan. Men det var inte alla som kunde bestå sig med svarta kläder. Och då tog man de kläder man hade och det fick också gå. På midsommardagen brukade fruntimren vara ljusklädda. I synnerhet de yngre.

Om inte familjen var till kyrkan på söndagen, så läste husfadern ett stycke ur postillan. Det läste han högt, så alla skulle höra det. Texten brukade han också läsa. När de yngre kom hem från kyrkan, vill de äldre gärna höra, vad prästen predikat om. Och när de äldre kom från kyrkan, så talade de gärna om för de hemmavarande vad prästen hade sagt på predikstolen. På söndagseftermiddag ville man gärna att det skulle vara största stillhet i hemmet. Aldrig förrän fram på aftonen gick man till någon granne. Efter måltiden skulle man vila. Något arbete företog man sig inte.

Man fick veta från predikstolen hos vilken förhöret skulle hållas - tid och rum. Så påminde prästen om att man skulle ha psalmboken med. På husförhöret fick både gamla och unga läsa. Husförhören var en skräck för många. Man läste katekes och psalmbok lång tid före , innan man skulle till husförhöret.

På långfredagen höll sig var och en hemma i sitt hem. Det skulle vara ro och stillhet över den dagen. Det blev mest så att man sov bort dagen - utan det att man var till kyrkan på förmiddagen.

Sex veckor efter det kvinnan hade fött barn, så skulle hon gå i kôrke. Hon gick då fram till altaret en söndag och hade en följekvinna med sig. Där föll hon på knä. Prästen läste ur en bok, tog henne i hand och välsignade henne. Det skulle vara en upptagning i församlingen. Den som hade fött oäkta barn togs i kôrke i sakristian.

Vigseln skedde i regel i prästgården. Det var mycket småfolk i den trakten och det var brukligt att dessa vigdes i prästgården. Fina brudpar vigdes i kyrkan.

Bänkarna i kyrkan var vissa för varje gård. De två främsta bänkarna var avsedda för herrskap och fina personer.

När prästen hade jordfäst liket tog var och en som var med i sorgetåget ett spadtag jord och kastade ner på kistan. Det var den sista hälsningen som man gav den döde. Prästen hade en stor vit näsduk i handen när han stod i predikstolen och predikade. Han hade den ena snibben virad om pekfingret.

Åtminstone en gång per år gick man till nattvarden.

På 1870-talet började kolportörer predika i stugorna. Den stora allmänheten tyckte inte om sådant. Man tyckte att det inte var eden rena läran. Men man talade om att det var många sk. Ropare. Men de försvann helt och hållet.

 

[ överordnad ] Start ] Bjellum By ] Bolumtorp ] Bolum ] Broddetorp ] Torpen ] Hornborga By ] Sätuna ] [ innehåll ]
[ samma nivå ] Samhället ] Magasinet ] Torpen ] [ Nya Kyrkan ] Gamla Kyrkan ] Saga ] Gårdar ] Soldater ]
[underordnad] Kyrkoherdebostaden ] [ Innehåll ]