Lars Johan Dahlberg

f1869 i Dala kom hit 1900 från Svältebacken i Bjurum, gift med Anders Flods dotter Gerda. Han var postbärare och var i tjänst under Prestegården. Han var lång och smärt och hade sin tunga väska att tacka för att hans axlar var sneda. Gerda stannade kvar in på 50 talet. Parets tre barn Magnus och Martin söker sig till Göteborg och Ebba till Skövde. Vår kunskap om detta torps ägare är bristfällig.

21 Skallerör Kaxes

mitt emot Aspabacken på Ledsgården skifte och söder om (22) bestod bara av ett rum, och saknade därmed förstuga. Hade man gjort sitt tarv ute i det fria, sa man, att man gjort det i Kaxes förstuga. Härifrån går en stig till Espås hållplats. Kaxe är ett namn som man av och till påträffar i trakten, men vem Kaxe var kan bli svårt att visa.

Johan Pettersson

f1820 i Sjogerstad fanns här perioden 1849-53 innan han flyttar till Lidköping. Lovisa fann han i Sjogerstad och två barn fostrade de Emilia är född här uppe men mer vet vi inte om denna familj. Inte mer än att Johan var uppvuxen på Qvarnegården i Sjogerstad och Lovisa var torpardotter från samma socken. Familjen finns inte 1890.

Norr om Dahlbergs finner vi andra exempel på aktiviteter under svunnen tid. Det är en stensättning med en diameter omkring 15 m med en grop i mitten. Här vid avtagsvägen till Lummerilund finns fler gravar. Dessa gravar har senare används för att skydda brända ben.

17 Aspabacken Aspalyckan

Ett femtiotal meter längre söder ut och på samma sida om dreven låg sedan Aspabacken med gaveln i själva stenmuren. Var ställe låg är svårt att fastställa, men en intressant konstruktion är hur man här byggde murarna med en rak sida mot dreven och en sluttande på insidan för att skapa så mycket bete som möjligt.

Långe Asp

f1816 var sprungen ur fattig soldatsläkt från Holmängen Gudhem och Rösslunda i Sätuna. Han hade varit soldat för Pikagården under 6 år och slutat 1843. Var rallare en period. Han gifte sig med Greta Lätt från Källegården i Häggum soldattorp. De får barnen 

• Maja Stina som gifter sig med Olof Hassel av olycksdrabbad fattig man släkt från Hof i Bolum.
• Anna Cajsa blir en imponerande barnaföderska i soldaten Eks familj i Bjerka.
• Alexander Björk blir soldat och fabriksarbetare i Jonsered utanför Göteborg. Det visar sig att under 1944 göres uppteckningar av denne Alexander när han avslutar sitt liv på ålderdomshemmet i Örgryte.

Så långt vad kyrkböckerna kan berätta och Hugo Sköld kan tillägga: Här bodde en gubbe Asp, den fattigaste av alla fattiga på Falan. Han hade endast en liten jordkula, byggd så att den låg med "fasaden" i själva stenmuren. Asp delade sitt käll med grisen som passade på att hoppa upp i sängen när han var ute. Kyrkoboken uppger en Jonas Jonsson Asp, f.d. soldat, som dog i frossa år 1860. Förmodligen är det samma Asp, som enligt uppgift åt ihjäl sig, då han vid ett tillfälle satte i sig sju kakor bröd och sex marker ost. En annan Asp gick på "roten" och bodde i fattighuset. Han var alldeles flintskallig, vilket säges berott därpå, att fattigvårdsordföranden smort in huvudet på honom med saltsyra för att få bort ohyran. Att håret då strök med, betydde mindre.

Vi kan bara tillägga att Greta Lätt återfinnes på andra sidan berget från 1862 hos Pankes med vilken hon ingår äktenskap och dör på fattigstugan i Broddetorp vid socknens slut.

Alexander berättar om hur han upplevde sitt liv på en egen sida.

22 Andreasa Inges

Egentligen vet vi inte om detta har varit ett ställe, utan det är stugan mitt emot som avses eller också har den bara flyttats över vägen och använts som undantagsstuga. Mitt för Högsfalan inne på Högsgården skifte låg "Andreasa Inges". Inga var dotter till Andreas i Högsfalan. Enligt kyrkboken så är det nog inte sant utan Andreasa Inges är Andreas änka, som även kallades Jonasa Inges då hon var änka efter Jonas Andersson, som varit skogstorpare under Bravo Åkatorp på andra sidan berget. Dottern Inga var nämligen gift med Gustaf Nilsson i från Rådene. I södra delen av denna lycka har muren en knyck, som kan ha sin förklaring i att två olika arbetslag lade muren och var oense om var gränsen låg norr eller söder om muren. 

Andreas Svensson 

f1812 träffade vi på på Högsfalan mitt över. Han hade varit gift med Lisa som dog på Högsfalan 1875 och Andreas är snar att gifta om sig Med Jonasa Inga änka efter Jonas, som hade varit skogstorpare på Bravo under Broddetorp. Andreas i sin tur går i från henne och lämnar henne i armod här på Falan och periodvis blir hon hänvisad till fattigstugan efter ett tjugoårigt änkeskap och hon dör här hos sin svärdotter på andra sidan vägen.

Andreas Svensson

f1812 var rusthållarson från Nolgården Ulvstorp och som ägde 2/3 av fastigheten lär ha kommit redan omkring 1845, efter att ha misslyckats med sin faders gård och dör 1884 på stället. Ägare av den andra 1/3 är hans son Johannes Andersson som var skriven på Sigvardstorp.

Andreas hade först en trolig oäkta dotter men här är uppgifterna osäkra. Sen gifter han sig med Lisa från Ingfredsgården som han träffade hemma på gården i Ulvstorp och hon dör här uppe 1875.

• Johannes, som berörs nedan,
• Inga Maja som flyttar till Rådene men henne spårar vi inte,
• Cajsa som ju gifter sig med Rahn från Rådene och var soldat där, men sedan flyttar familjen till Marka i Sätuna.
• Anders blir soldat och skomakare i Rådene och kallade sig Levin, gifte sig och får många barn som försvinner i historiens tomhet. Han gifter om sig med Margareta från Bravo i Åkatorp och en ny kull barn ser dagens ljus men de tillkomma efter 1884 i Qvarneholmen i Rådene utan att mer kan upplysas därom.

Lisa går bort 1875 och Andreas gifter om sig med änkan Jonasa Inga, som var änka efter skogstorparen i Bravo i Åkatorp. Hon står som förpantningsägare här 1890 och tillika ensam.

Krestin och Krestins Hanna

sonen Johannes Andreassons änka Krestin

(Johan Albert Persson f1862; August Ferm och son som flyttar 1889 och efterträdes av Stefan Fredriksson f1958 tveksamt Högstorp kan vara mer sant).

under Ramsgården!

Här fanns en backstuga beskriven där Kerstin Bengtsdotter f1703 bodde och dog 1772, Maja Larsdotter bor här och dör 1892.

13 Blôtställars

den tredje stugan i rad under Ramsgården ! Den har fått sitt namn efter skomakaren.

Johannes Andersson d:ä 1872-

f1817 med rötter i Håkentorp Mårtensson i Höjen och Rycklan och Gunnarsson i Ulfstorp hade varit torpare på Höjen, Marianneström gjort en sväng i Amerika, men återkom hit till Falan 1872 under Ramsgården som skomakare. Han gifte sig med torpardottern Maria f1818 från Ulvstorp. Paret dog 1886 respektive 1888, men alla barn utom August är födda under Höjen i Hökentorp.

• Johanna gifter sig med Soldaten Ros i Hällatorp och många barn.
• Anders vet vi inget om än.
• Johannes åker till Amerika 69.
• Kristina f1854.
• Per blir skomakare på detta ställe och gifter sig 1893 med Anders Flods dotter Johanna Matilda. Han skrivs sedan på Kyrkliden här i Segerstad.
• August f1862 finns som dräng och jordbruksarbetare här hos sin bror på stället 1890.

Johannes kallades "Blôtställarn", emedan han brukade lägga sulorna (skorna sades tidigare) i blöt, innan han halvsulade dem. Stugan han bodde i brann ned 1896, och det påstås, att elden var anlagd, men vem som då bodde här är inte längre bekant.

Per Johansson

f1859 Höjen i Håkentorp var alltså gift med Johanna Matilda Flodoch kan ha bott här några år innan de måhända måste flytta efter ovanomnämnda brand. Per dör redan 1904 i Kyrkliden och Johanna Matilda fostrar de tre barnen

13 Grönqvistes ?  Blôtställars 1889-96

anges i terrängen såsom liggande mellan Lenholm och Blôtställars. Det skulle kunna vara Lars i Kullabacken som avses som var född i Sjogerstad. Han finns som inhyses är under gårdarna i byn. Han var först gift med Inga, som gav honom dottern Brita Maja, som fanns här under Högsgården på Falan. Han gifter om sig med Anna Himlastormerskan med rötter i Vadet Broddetorp. Hon ger honom tre barn som flyttar till Stockholm och sedan Anders som finns i en backstuga under Ramsgården sinnessvag. Johannas barn kan vi följa till Örebro. Namnet Grönqvist har de fått av en gullsme som Annas mor sedan gifte sig med. Troligt är att Lars i Kullabacke kan ha varit föregångare här uppe. Hon bodde tidigare på ett ställe som hette Grönqvistes vid Granhagen, men kom sedan hit till Blötställars för att sedan flytta till Stenstorp. Gumman gick bl.a. på Äspås herrgård och hjälpte till med varjehanda. När hon gick hem, hade hon ofta så mycket att bära, att hon till och med hade ett paket i munnen. Hon brukade gå på vägen och sjunga psalmer, varför en person gav henne öknamnet "himlastormerskan". Hon flyttade sedan med sin familj till "Blötställars" (13) och slutligen till Stenstorp.

Något som ändå talar för att Grönstedt kan var identisk med Blôtställars är att Lars i Kullabackes son Johannes är född i Dreven till Barnegården men dopvittnena är Lars Jonsson och hans hustru Annika Larsdotter torp u Pikagården d.v.s. talande för att Lars var kopplad till Granhagen redan nu.

Troligt är att Lenholm och Grönqvistes är identiska. 

12 Lenholm 1853-84

Backstuga under Ramsgården skifte! 

Johannes Svensson 

f1812 föddes här på Faltorpet och skrivs som torpare under Prestegården. Han var son till Sven Brunberg som varit bonde och sedan inhyses å Smedjehagen Pikagården. Han gifter sig med 15 år äldre enkan Lena vars enda merit varit att hon var piga på Stora Weka och hade en dotter Johanna med i äktenskapet. Hon hade sedan i sin tur varit gift med Abraham Abrahamsson torpare under Presteboplet här i Segerstad. (Eftersom vi ändå är i farten kan vi berätta att han i sin tur varit gift med Cajsa Abrahamsdotter Ödman, även han boende under Prestebolet här som skomakare). I den relationen överlever Gustaf Lundin som är svår att spåra men som är antecknad för Brunnhem senare. 

När och hur familjen flyttar hit till Lenholm är oklart. Troligt är att mannen flyttar härifrån omkring 1860 sedan Lena dött och han gift om sig med Cajsa från Stenstorp. Cajsa i sin tur hra rötter i Lunnagården Bjellum och varit gift med en Gustaf Homer soldat på ArvidMikaelsgården (då augment till Annasgården i S Kyrketorp och därmed viss koppling till Hornborga. I denna tidigar relation har hon Kristina som gifter sig med sinnessvage sonen till Lars i Kullabacke. En intressant notering eftersom svärmor sedan dyker upp här intill som Grönqvistes. Alltnog Lenhom och Cajsa får sonen Johan Alfred som lär ha blivit omlastare i Stenstorp från 1895. Lenholm som kristnande namn verifieras inte av kyrkböckerna i Segerstad. Cajsa lär ha flyttat till Stenstorp 1901 och därmed skulle denna stuga vara all, men sonen står i 1890 antecknad som Alfred Lenholm.

11 Karles

torp under Barnegården bodde under 1860 talet. På samma sida om dreven men på Bosagårdens skifte låg lägenheten Cales och med början på Barnegårdens skifte lågo sedan i en rad söder ut sex stugor, alla på östra sidan av dreven. 

Lars Andersson Sax -61.

soldatsonen från Åsen Ugglum och f1817 blir bysmeden i Segerstad bor här en period fram till 1861, innan han flyttar ner till byn och senare ger sig iväg till Amerika 1868 och lämnar sin hustru Kristina f1818 kvar på allmän mark här i Segerstad. Av barnen berättar jag bara att Maria gifte sig med Anders Flods son, som ju blev soldaten Jonas Seger på Högsgården. Anna Sax återfanns under Enebacken i en av smedens ställen i södra delen av Falan. Några av barnen tog till Amerika.

torparen Gustaf Blad 1850? - 81.

f1826 brukade Ramsgården fram till någon gång 1850 och finns här på 1860 talet. Han var soldatson från Pelikantorp och han gifte sig traditionen trogen med en soldatdotter Lotta från Källegården i Stenstorp, som han initialt beskyllts för att ha gjort med barn. Han hade varit i delo med rättvisan för en stöld.  Familjen flyttar sedan till Blads 1881?, som ligger några hundra meter söderut och där vi berättar mer.

Apelhögen 1/52 under Bisgården Segerstad. torde vara samma ställe påpekar Sköld, men det måste ifrågasättas. Det skrevs under St. Backgården / Besgården som förpantningsjord. Stället har haft  många ägare genom åren.

Lars Andersson f1820 i Stenstorp har efter att ha varit dräng på Bosagården kanske varit den som byggde upp stället här under perioden 1850-54, då vi vet att han drog vidare till Varnhem. Eller var det månne Bäcka Lars, som jagade bort honom, när han kom 1854-7. 

Sold Pompejus Åsle Torstensgården anonym man som står skriven här perioden 1858-67.
Jonas Larsson f 1817? i Barnegården och Anders Svensson nämnda under samma period.

Bäcka Lars har bott här perioden 1854 - 7 som så mången annan plats här på Falan.

Anders Andersson Tranberg 1857-67

f1814 soldatsonen från Jettene som arrenderat i St Paris och slår sig ner här från 1857-67 och sen flyttar till S Kyrketorp. Han hade tidigare brukat Stora Paris och hustrun Inga Häggblom från UnderHöjen omhändertas senare av dottern Lotta i Uddagårds Qvarnen Bolum. Dottern Lotta gifter sig med Sven i Qvarna i Uddagården de övriga barnen lämna för Amerika eller de stora städerna. Hustrun Inga även hon av soldatbörd från Håkentorp. Av barnen känner vi bäst den äldsta Lotta, som gifter sig med Sven i Qvarna vid Uddagårds Qvarn, ursprungligen bondsonen från Torstensgården i sockna. Hennes äldste son blev föregångsman inom arbetarrörelsen i Stockholm och noteras ofta i gamla hävder, så vi vill inte vara sämre. I övrigt har jag inget att berätta om Anders barn.

Carl Gustaf Sundberg f1828 finns här ett år från 1867-68, men vi läser ju mer om honom högre upp på Falan vid Bejersdal.
Anders Larsson f1815 i V Åsaka finns inhyses här i början av 1870 talet men avslutar sina dagar på Fattigstugan.

Johannes Jonsson 1868-72

f1841 kom 1868 ägare av detta 1/52 och flyttar efter 4 år och återfinnes i bygden som kringflackande bonde och avslutar sin karriär på 3/16 Sörgården Ulvstorp. Han själv bondson från Prestbolet här i Segerstad och han hustru Anna Cajsa från Påvagården med rötter i bygden och Afzegården.

• Alfred tar över Sörgården Ulfstorp
• Emil flyttar till Hagelberg  
• Edvin tar hand om Prestegården och slår sig ner på Sefastegården och gifter sig med Jenny Fred. 
• Jenny gifter sig med Axel Billström från samma Apelskog som flyttar in här sedan familjen dragit vidare.

Anders Larsson 

f1815 finns här från 1871-73 som enkman och inhyses, för att sedan sluta sina dagar på Fatisa. Han hade efter hustruns död tagit med sonen till Amerika, men själv återvänt hit. Han hade hankat sig fram vid socknars slut startande med ett litet ställe under St Lund i Gudhem. Rallare en period men han blir annars en av de många anonyma personerna här på Falan. Placeringen är lite osäker.

Gustaf Andersson Bill 1872-1880

f1843 från Högstena  kom 72 och stannar till 1880 då han flyttar som jordegare till Brännhem på annat ställe längs Segerstadsvägen. Han tog med Anna från Forsby.

• Alma gifter sig med soldaten Landin på Övertorp Hakåsen Hornborga.
• Axel Billström skomakaren på Tryggsås och Sigvardstorp. Han gifte ju sig med Jenny som vi träffade tidigare och vi berättar mer på annan plats.
• Carl blir dräng hemma hos far på Brännetomten.
• Ture blev skräddare och flyttar till Stenstorp.

Johan Persson Högström ägare, som är i Amerika.

91 Lôka Spannes den får finnas kvar här en stund till 

Carl Gustaf Bill

f1843 Högstena fanns på Apelskogen 72 - 80 och sedan på Brännhem under Brännetomten men han finns nämnd här dock att vi inte kan identifiera själva stället. Han var gift med Johanna från Forsby som dör på Brännhem samtidigt med maken omkring 1925. Alma gifte sig med soldaten Landin på Övertorp Hakåsen Hornborga. Axel fanns på Segerstadsvägen olika torp som skomakare Carl stannade hemma till 1960 då han får hembud, likaså Ture som flyttar då.

9 Högerör

under Hovmansgården öster om dreven har fått sitt namn av gravröset Högerör strax norr om huset, som förr på den skoglösa tiden gav en magnifik utsikt över nejden.

Jonas Larsson, Rörars Jonas

f1800 från Krackgården i Stenstorp och av Gustaf Dalén släkt. Pappan var mjölnare Lars Larsson i Systra Qvarn, en qvarn, som Jonas tagit över. På grund av olyckligt borgensåtagande hade Jonas seqvestrerat och fick sluta sina dar här på Falan. Han gifter sig med Rörersa, som även hon var av mjölnarsläkt. Blott fyra av elva barn når vuxen ålder.

• Maja gifter om sig med Lars Larsson, som är änkeman på Statars under Knektegården och förutom hans överlevande barn fostrar sex egna.
• Rörars Johannes slår sig ner i Granhagen lite längre norrut längs Segerstadsvägen.
• Rörsas Per blir träslöjdare och snickare gör från träskedar till kyrktak och boningshus. På 60 talet var han modellsnickare i Skövde Gjuteri. Han gifter sig till Marumsmarken och barnen tar namnet Englund och som änkeman gifter han om sig med Hägga Lotta.
• Abel blir soldat i Våmb under namn Dahl och föder en familj, som når aktningsvärd ålder.

Högerör där mannen till höger är Röras Per Jonsson f1839 Nestegårds qwarn och till vänster Johan Karlén, som tar över stugan sedan Rörars Jona avlidit 1868 för 250 kr.

Johan Karlén

f1845 kommer från Trevattna. Han hade varit rättare på Stora Weka, där han träffade sin fru och stannar här från 1879 som inhyses till sin död 1916. Han försörjer sig som toffelmakare. Karlén gjorde sina tofflor av asp och de var så lätta och fina. Av barnen: om Axel vet vi ingenting, Klara åker till Amerika, Carl Edvin flyttar till Göteborg, men går bort tidigt och Vilhelm flyttar till Örebro. Stugan är nu ombyggd och äges av en son till Karlén.

Gösta Ekström var fosterson till banvakten Carl Oskar Augustsson

Högerör Röse från kring 500. Hovmansgården.

8 Bejersdal, Berg och Bryngela

torp och förpantningslägenhet på Torstensgårdens skifte, med rätt mycket jord, och den födde ett par kor.

Soldaten Carlo

f1825 i Gudhem var avskedad soldat för Mossagården i Brunnhem, som gifte sig med Lotta Larsdotter från Valstad och bor här troligen från sitt avsked 1850. Han deltar i Strömsholm 1859 till 1870 då han tar med sin familj om tillsammans 4 barn till Amerika. Ödet är oss okänt.

Emanuel Fredriksson

f1841 finns här mellan 69 till 78 som ägare, och flyttar vidare till Bejerslund och vi kommer att återfinna honom via Bejerslund under St Backgården fram till 1887 och vi finner honom i L Stommen i Brunnhem 1890. Hans äldste son må vara trängsoldat i Stockholm 1890.

Carl Gustaf Sundberg 79-89

f1828 från 79-89 då han kom via Lilla Bejerslund inne i skogen öster härom. Han var född i Skövde tjänade många år i Åsle, bodde tidigare på Apelskogen och Bejerslund och kom hit 79. Han var gift med Lovisa från Acklinga, som dog här samma år som maken 1889. 

• Johan Ivar blir mössmakare i Falköping och skapar där en familj.
• Dottern Anna tjänte piga hos Grömmer i Sätuna.
• Augusta gifter sig med Lindströms Larsa son Alfred och slutar sina dagar på Brunnstorpet. Hon är känd i  Bolum för att ha hjälpt Gulles Johannes med vård av hans fosterdotter innan hon med ärvda timmerstockar hjälper till att renovera Brunnstorpet. 
• Anders blir soldat för PerHåkansgården och torpet Nyborg och gifte sig med hemmadottern Ada på gården.
• Alfred blir sappör, men rymmer liksom yngste brodern 
• Fritiof som blir soldat i Valtorp och rymmer även han.

Lars Bryngel Larsson

Han kom 1890 från Enebacken 86-90 och finns här uppe till sin död 1920. Det var en stuga med sneskjul med svin, en källare under och sen en ladugård med 4 - 5 nöt. Hade en oxe. Bryngel var en skicklig stenmursläggare och var för det mesta själv och har lagt många murar här uppe på Falan. Han var också dagsverkare och var på trösk och gjorde riskkvastar och hank. Han fick 10 öre styck för sina björkriskaster. 

Av barnen så gifter sig 

• Anna och får många barn och slutar sina dagar i Hulan Hällatorp Hånger. 
• August flyttar är dräng på Lilla Trälan och fortsätter till Varnhem. 
• Gustava till Bäckagården i Brunnhem och blir mor till en stor barnaskara. Bryngela dotter, som tjänade piga hos en lantbrukare Andreasson i Rumpegården, vilken när hon med hans benägna hjälp råkat i "välsignat tillstånd", ej ville gifta sig med henne. Bryngel tog då resolut hand om saken och hotade att "rödfärga" åt bonden, d.v.s. tända på hans hus, om han inte gifte sig med dottern. Det har sedan aldrig hörts, om bonden ångrade, att han räddade husen från "rödfärgningen".
• Carl gifter sig till Friggeråker. 
• Selma till Saleby 
• jämte fostersonen Harald Larsson stannar hemma till han är 18 år, tjänade sedan som dräng på Bregårn i Hånger och bor på Hulan hos sin fostersyster Anna. Han hann berätta mycket om Falans historia innan han gick bort.

Vi reciterar vad Åke Ström från Änglasjön skrev om Harald Larsson, Hulan - en gammal trotjänare.

En av de mest välbekanta personerna i Hånger under min uppväxttid där var utan tvekan Harald Larsson i Hulan. Hulan var ett torp under Stora Bjurum, och Harald var anställd och bodde där, men arbetade på herrgården (Bregårn) som dräng, vilket var den vanliga benämningen på en anställd lantarbetare på den tiden. Han arbetade på Bregårn i nästan 40 år, men han var inte född och uppvuxen i Hånger utan kom dit vid ca tjugo års ålder. Jag har tidigare funderat på att skriva ner mina minnen av denne genuine hångerbo, men jag har saknat kännedom om hans tidigare levnadshistoria. Detta avhjälptes för en kort tid sedan, då jag av en god vän kom över ett ex av Falköpings Tidning av den 12 november 1985. Tidningen innehåller en längre intervju med Harald på Ambjörnsgården i Falköping, där han tillbringade sin sista tid. Artikeln ger en sådan omedelbar och jordnära beskrivning av Haralds uppväxt och unika uppväxtmiljö, att den bör återges i sin helhet. Mina egna minnen kommer efter tidningsartikeln.
FT: Harald Larsson, 88 år, idag bosatt på Ambjörnsgården i Falköping har många minnen av "di gamle" på Segerstadsfalan. Många av de torpare, hantverkare, knektar och backstugesittare som levde här uppe en bit in på vårt århundrade mötte och levde Harald tillsammans med i början av seklet. Harald växte nämligen upp på ett av de småställen som det fanns så många av i slutet av 1800- och början av 1900-talet.
År 1898 kom han, sex månader gammal, till makarna Lars Bryngel Larsson och Charlotta Larsdotter på Bergsdal, ett torp under Torstensgården. Hans fosterfar var född 1834 och fostermodern något senare, 1843. Det var alltså mogna människor som Harald hamnade hos. Lars och Charlotta hade ett litet jordbruk med några kor och man odlade den lilla markbit man hade med hjälp av en oxe. Stugan var av äldre datum med ett rum och kök samt ett snedskjul på gaveln. Loftet på övervåningen användes som magasin. Ladugården låg ca 75 meter från bostadshuset och innehöll fähus, svinhus, loge och vagnsbod.
Visst kunde det vara litet enformigt ibland, minns Harald, det fanns ju inte så många barn häruppe. Men på det hela taget var det en bra miljö att växa upp i. Att gå till skolan i Segerstad kunde vara nog så kinkigt vintertid. Det lade sig massor av snö uppe i dreven. Men det var till att kravla och gå så gott det gick. Tre dar i veckan undervisades vi.
När Harald konfirmerats blev det drängplatser. Bl.a. arbetade han hos Verner Persson i Barnegården. Under en treårsperiod var han också värvad på K3 i Skövde innan han hamnade på Stora Bjurum, där han skulle komma att stanna i hela 38 år.
Harald Larsson har ofta återvänt till sin barndoms ängder. Det har alltid varit roligt att komma dit upp, säger han. Inte minst sedan alla skyltarna kom upp. Han menar de skyltar, som hembygdsföreningen satte upp på 1960-talet och som berättar om vem som levde på de gamla boplatserna. Harald Larsson minns så gott som alla som bodde vid drevvägen under hans uppväxttid. Han minns Lars i Källebacken, toffelmakarna Nöjd och Karlén, knektarna Nord, Sabel och Blad. Den gamle korpralen Hjalmar. Ja det var många intressanta personligheter. Per Persson eller PeraPera som han alltid kallades bodde tillsammans med sin Inga Stina Andersdotter i en ryggåsstuga från 1600-talet. En stuga som för övrigt stod kvar en god bit in på vårt århundrade. Både bostadshuset och ladugården var ihopbyggda minns Harald. Det var bara att gå direkt från köket och ut i ladugården. Man hade också av någon anledning skilt av för en gris borta vid dörren. En gång hade den kommit lös på stuggolvet. PeraPera stuga som alltså var den äldsta på Falan var nog inte mer än två meter upp till ôfsa, säger Harald. Bakom Krestin Hannas - ett av de få hus som finns kvar i våra dagar - bodde Fattig-Per. Hur han fick sitt namn vet inte Harald, men han minns honom mycket väl. "En stor krokig gubbe."

Harald var med en gång vid en auktion hos Per och minns att han bl.a. sålde av en mängd gamla utslitna liar. De var jämnslitna rakt över, säger Harald, han hade använt dem väl... Hos Ringesa skulle vi barn alltid titta in när vi gick från skolan. Hon bodde i en liten stenstuga. Ringesa hade två hönor, men så kom det sig att räven tog den ena och strax efteråt slog höken ner på den andra. Ringesas kommentar vid det tillfället: "Den vägen skall vi alla fara."

Längre ner i dreven bodde Krus skulta - Emma med sin mor. De båda satt ofta i dreven och repade löv åt sina kor. Jag minns att jag drev ner kreatur till Frans Åberg på kvällarna och hur sent jag än gick förbi så satt gummorna och repade sina löv. Det var nästan så att man blev rädd när det prasslade till.

När skörden skulle malas så tog man säcken på ryggen och gick till fots ner till Snikakvarna. Harald fick själv bära säd på det sättet. Det var nästan lite otäckt att gå över den smala spången med bördan. I varje fall när det var mycket vatten. Men det var ju så man gjorde och man måste ju komma till kvarnen.
Ett av Segerstadsfalans verkliga original var Kåsta Ville. Han gjorde sopkvastar och annat, som han sedan sålde över stora delar av bygden. Ofta bytte han till sig hö och halm för sina varor. Han röt och väsnades, minns Harald. Kåsta Ville bodde i en liten stuga tillsammans med sin gumma och jag minns att jag kunde titta in någon söndag när Ville var hemma. Gumman låg i en säng, som var så nedlegad att hon inte syntes - hon låg ända nere på golvet. Men det rörde sig i sängbottnen, det såg jag. Hela den gamla stugan var full av skogsmyror. Det krälade överallt på väggar och fönster. Jag förstår inte hur de kunde leva i detta. Men de klarade sig i alla fall.
Livet på Segerstadsfalan var, trots att det var fattigt och besvärligt många gånger, ett lyckligt liv. Och visst har jag fått påminnelser om min barndom alla de gånger jag återvänt dit upp. Harald är både nöjd och glad över att ha fått tillbringa sin barndom och tidigaste uppväxttid i denna unika miljö. Så långt Falköpings Tidning.
Mina egna första minnen av Harald är från tidig barndom. Kanske från sjuårsåldern. Jag var med mina föräldrar hos min farmor, fastrar och farbröder på en tillställning av något slag. Kaffebord var dukade och alla satt och väntade på någon. Jag hörde farmor säga att det var Harald som tydligen hade blivit något försenad, men alla fick lugna sig tills han kom. Så småningom kom han då - i elegant brun kostym minns jag - och festen kunde börja. Harald var så vitt jag vet en sällskapsmänniska och en gärna sedd gäst vid olika sammankomster.
Som vuxen arbetade jag från 18-årsåldern och ca åtta år framåt på Bregårn och lärde känna Harald närmare. Bregårn var en stor arbetsplats med mycket folk och ens arbetskompisar kunde växla från dag till dag. På gården fanns fem par arbetshästar (ibland sex) och alla par hade som regel bestämda kuskar. Bland dessa fanns en bestämd rangordning. Nummer ett var förmannen Sven Brage och som nummer två kom Harald. När det gällde de speciella maskinerna såsom såningsmaskinen, slåttermaskinen och självbindaren var det som regel endast de här två männen som hanterade dessa. Varje maskin hade ju sin "säsong" och de kördes då i skift.
Harald var lättsam att arbeta tillsammans med, var pratsam och humoristisk. Ett visst arv från K3 kunde ibland spåras i jargongen. Han var också intresserad av tekniska nyheter; bl.a. var han bland de första att engagera sig i det nya mediet kristallradion när den kom i mitten av 20 - talet. Intressant var när samtalet ibland halkade in på parapsykologiska företeelser. Harald kunde då berätta om vissa upplevelser, som vi yngre ställde oss lite skeptiska till. Det var i alla fall spännande och fantasieggande.
På Bregårn blev Harald med tiden en trotjänare och så gott som ett inventarium. Själv flyttade jag 1945 från Hånger och Västergötland och kom in på en annan yrkesbana, men jag har ofta besökt min hembygd. Vid sådana tillfällen träffade jag ofta Harald. Han gifte sig vid mogen ålder 1946 med Ebba Svensson, född 1912 i Trevattna, och paret bosatte sig i Bäckgården eller Fyrbygget, som var det vanligare namnet på stället. Paret fick en dotter. Efter att ha arbetat på Bregårn i 38 år flyttade Harald med familjen 1958 till Falköping. (Stora Bjurum bytte vid den här tiden ägare). I Falköping arbetade Harald fram till pensionen vid 67 års ålder hos firman Skinnville. 1976 fick han flytta in på Ambjörnsgården, där han sedan vistades i hela 13 år. Under den här tiden besökte jag honom flera gånger och vi pratade om gamla tider. Han var alltid vid gott mod tyckte jag. Den 12 januari 1989 sattes punkt för hans långa levnad . Han var då 91 år och 4 månader.
Harald var av födsel stockholmare. Han var född 1897 i Hedvig Eleonora församling, men kom som vi sett till Segerstad som fosterbarn redan vid sex månaders ålder. Han fick göra en lång resa genom livet med start i det gamla bysamhället. Han fick uppleva detta samhälles totala omvandling till en välfärdsstat och fick välförtjänt ta del av dess tjänster under sina sista levnadsår. Husen revs omkring 1920.

3 Fridstorp, Lûtes, Lutes eller Lindbergs

ligger under Sefastegården kommer härnäst och finns nämnt perioden 1858-67.

Olof Magnusson Åkerberg

f1811 bodde här på 1850-talet stannar fram till 61. Han var soldatson från Åkatorp i Gudhem och råkat i klammeri med rättvisan. Han var gift med Cajsa Rimberg, som vi känner som klåckaredottern från Håkentorp. I samband med en skuld på 103 kr till jungfru Maria Dahlberg, som drev en diversehandel i byn blev det exekutiv auktion och den gamla hästen fick säljas. Åkerberg synes ej ha varit bland de fattigaste på Falan, ty han hade bl.a. en häst, visserligen 11 år gammal, som togs i mät för skulden. Han flyttar till Lerbäck 61.

Johannes Pettersson 

f1827 tillstöter 61 men flyttar till Am 82 till Amerika. Han kom som inhyses från Hulegården och skrivs här som försvarslös. Han var gift med  Eva, som var syster till Blaggars Jacupa. Av den 10 hövdade barnaskaran får han blott med sig 6 över Atlanten.

Gratialisten Anders Nilsson Lindberg 

kommer 82 från Broddetorp, där han varit soldat för Fjällåkra Frimansgården Vg 31.  Anders var mjölnarson f1823 i Stenstorp, var dräng i Åkatorp och han finner där sin första hustru. Han tjänte 31 år från 1845 var gift tre gånger och hade ansvar för 6 barn varav några oäkta. Anders var med på Fyn 1848. Får avsked med underhåll och betyg tjänt utmärkt väl.

Han enda i trakten överlevande barn blir sedan soldaten Hjalmar som efter tjänst i Gudhem återkommer som slaktare till Mellomskogen här på Falan. Hans sista överlevande hustru återvänder till Enekongen i Broddetorp, var en stor och kraftig människa.

På Kolbogården skifte synes ingen stuga ha legat.

2 Bûlûmes

en backstuga som låg ett hundratal meter nedanför Källebacken och här fanns en familj som troligen kom från Bolum. De hade en son Jonas som inte kunde säga sje-ljud vilket skapade munterhet. En dag kom Jonas till komminister Kullander och ville sälja hank. Då Kullander sade, att han inte ville ha någon hank, låtsades Jonas inte höra utan svarade: "Jag lägger väl hanken här då, som jag brukar." Då han senare tillfrågades av en person, om han inte hörde vad Kullander sade, svarade han: "Dä hörde jag väl, men då tet jag i". - 

Anders Johansson 

f1795 Backgården i Segerstad men står i kyrkboken dödskriven som Bejerslund u Backgården i Segerstad. Han gifte sig med Bolla f1789 från St. Backgården i Segerstad och går i från honom å Allmän Bymark redan 1840. Sonen Johan blir blott 19 år och Jonas skrevs som dövstum född på gården 1824. Anders gifter om sig med Stina som kom från Bosagården och föder honom Anna Cajsa f1847, som gifter sig till Vallyckan under Rycklan. Hustru Stina som är dryga 20 år yngre än honom är enka i 35 år men bebor då Bejerslund.

Sist bodde en kvinna vid namn Johanna Johansson f1848 i stugan. Bôluma Johanna var syster till Per Seger och omhändertages sedan på Fattigstugan, där hon dör 1913.

  Strax hitom Källebacken finns en stig in till sydost, som leder Lille Brunn, Bergs eller Bejerslund, Dalen (och in till Skällsbo i Brunnhem) och Israelstorpet och Du hamnar nere vid Nôkarå.

Torp NUD under L Backgården 

Vi lägger därför in några misstänkta boende här 

Johannes Jonsson, har en dotter Kerstin, som gifter sig med Petter Gunnarsson som slutar med att bruka Söakullen. Henrik Andersson f1797, Petter Gustafsson f1776, möjligen Sven Larsson f1787, Jonas Pettersson f1833.

Sven Larsson återvänder till Bosagården 28 och då tar Henrik f1797 över 

Maria Andersdotter f1740 vars dotter senare gifter sig med Nils Björling 

Nästa ställe på vägen mot kyrkan är Bûlûmes.

1 Källebacken

En intressant tanke är att Anders Kjell skrivs som torpare under Lilla Backgården Segerstad 1823 och ger en bra förklaring till namnvalet. Men andra förklaringar gives under tidernas gång: Källebacken hade uppkallats efter sitt läge vid Ruskela källa och var det längst ute vid gränsen mot Broddetorp belägna. Det utgör ett förpantningshemman om 2 tunnland under Lilla Backgården och nämns första gången vid detta namn är under husförhörsperioden 1852 - 8. Men lantmäterikartan från 1838 ger ingen markering här men det hindrar inte att här stått en stuga. Kyrkböckerna kan ge kompletterade uppgifter även om vi skall veta att Källebacken även finns i Valtorp under Rössberga, och i Segerstads kyrkbok gjordes inte alltid skillnad mellan de två socknarna. Källebacken nämns redan 1770 och och här dör torparhustrun Elin Persdotter i lungsot vid 52 års ålder. 

Jonas Jansson

är en av många anonyma bebyggare som bor här på Falan med sin Elin Persdotter, dotter till soldaten för Pikagården. Kyrkboken berättar torrt om att hon och sonen Johannes f1756 dör här 1770 och 1773 respektive. Sen finns en närmare 70 årig lucka där vi inte vet något att berätta.

Johannes Svensson

f1817 från Dimbo finns här från 1852 med sin hustru Sara från Valstad. Familjen flyttar till Kyrkefalla 1862. Som så många andra här på Falan är han periodvis rallare under denna period då mycken järnväg skapas. Vart den familjen tar vägen är höljt i dunkel.

Lars Anders Bäckman 1862-68

en icke helt okänd herre mer känd som Bäcka Lars finns här 1862-68, men vi berättar mer om honom och hans Hedda på annat håll. Lars blev emellertid icke gammal å stället utan sålde detsamma till dess sista ägare Lars Rödbjörn Johansson född i Broddetorp.

Källebacka Lars Johansson 1864-1909

f1834 är en av de många imponerande profiler med hustru Lovisa, som förtjänar vår beundran och högaktning. Lars kommer hit 1864 säljer den gamla fastigheten till Kycklingen nere vid Fjällåkra, åren innan järnvägen tillkommer och bygger nytt efter Bäcka Lars. Här uppe träffar han troligen sin betydligt yngre Lovisa, som han hämtar på Örekullen strax bredvid (Örekullen ligger formellt under Brunnhem, som likt en ficka finns instucken i Falan) utgör egentligen stoff till en roman, varför vi får nöja oss med några fakta. Paret gifter sig 1870 och då har de etablerat sig här på det högsta krönet av Falan. Härifrån hade de troligen en fantastisk utsikt över de två mötande socknarna, då inget träd skymde sikten över området på ömse sidor om Berget. Paret stannar till 1909, då de flyttar till det som nu är Lovisero.

Lars Johansson var son till Rödbjörn med det kristnade namnet Johannes Engman, som varit hälftenbrukare på Frimansgården och slagit sig ner på ställe under Ringagården, som vi nu kalla Lovisero nere vid gränsen mellan Hornborga och Bolum. Att han i sin tur kallas Rödbjörn beror på att brodern var soldaten Björn på Uddagården i Bolum. Lars syskon voro de tre äldre syskonen, som gick under namnet Tretaska tösera vid sagda hemman, där fadern till Lars slutade sina dagar. Vi berättar mer om dem på annat håll. Vi skall väl inte avhålla er från att även vår beskedlige Lars tillsammans med andra gossar i Fjällåkra hade lite hyss för sig. De kunde vara nog så elaka. Vid ett tillfälle som vi känner vände de sig mot guldsmeden Grönkvists i barns ögon elaka hustru.

Det berättas att Lars upprustade stället, uppförde sig en stuga och ladugård samt arrenderade mark av angränsande hemman Kolbogården av komminister Kullberg, vilken han uppodlade och gjorde fruktbärande. Lars och Lovisas verksamhet häruppe väckte ortsbornas beundran och folk vallfärdade hit om sommar söndagarna, endels för att se därpå och endels för att smaka på vattnet i den där invid belägna enligt ortens traditionen hälsobringande Ruskela källan.

Utom boningshuset fanns här även en liten ladugård. Till lägenheten hörde några små åkerlappar, varjämte marken kring källan brukades. Utmed dreven växte en del körsbärs- och krikonträd. "Lovisa i Källebacken" var den sista, som bodde här. Hon tjänade sitt uppehälle genom att både sommar och vinter gå omkring i gårdarna och hjälpa bönderna med olika arbeten. Stor och stark var hon, men det behövdes nog också för att vintertid kunna ta sig ned till byn genom den långa igensnöade dreven. Hon fick som Lars var betydligt äldre mot slutet dra ett ganska tungt lass. 

Makarna föder 10 barn inklusive ett fosterbarn. Men inga av barnen ville dock stanna på Falan. Så snart de trampat ut barnskorna sökte de sig därifrån, några till städerna och ett par till Amerika, där utkomstmöjligheterna voro rikare och mindre tunga. Vi vill särskilt minnas Lovisa, en stadig kvinna som tjänade sitt bröd genom att gå i gårdarna och tjäna sommar som vinter för att bidraga till försörjningen av denna stora barnaskara.

• Johan Albin byter namn till Albino och blir en framgångsrik skräddarmästare i Götene. 
• Charlotta flyttar till Borås.
• Hilmer emigrerar till Amerika.
• Sanfrid blir kalkarbetare och bor länge i föräldrahemmet och flyttar sedan till Falköping.
• Frans blir skräddare i Varnhem.
• tre barn når aldrig vuxen ålder.
• Elin även hon tyr sig till skräddaryrket och gifter sig med skräddare i Hallsberg  på Knektegården i Broddetorp.
• Fritz Asp var foster pôjk här.

Själva hade dock Lars och hans hustru ej tänkt sig annat än att få sluta sina dagar där uppe på Falan, men ödet hade bestämt annorlunda och när Lars i arv efter sin där förut bosatta systrar år 1908 i arv erhöll dessas nere i hembygden, invid Broddetorps stationssamhälle belägna stuga, förmådde barnen föräldrarna att flytta dit, inseende fördelen. Hjilmer berättar vidare att makarna voro dock med för barnen okända band knutna vid den plats, där de kämpat sin kamp och ville, innan de prövat sin trivsel, icke bortsälja sitt ställe och så kom det sig, att detta under några år, till 1914 fick stå öde, ehuru av makarna, trots den långa vägen, brukat ända tills krafterna ej mer räckte till därför. Det var då gott för dem att bo nära folk, handel och kyrka och barnen fingo utan gensagor hjälpa dem med realiserandet av det enda säljbara av det forna hemmet – stugan, som var för god för att i likhet med ladugården användas till bränsle. Stugan såldes således (1915) och nyuppfördes på Nybygget Broddetorp när soldaten Kull skall bygga om sitt Perstorp. Kull använder materialet till sitt kök. Ladan blir dock lågors rov dock att den användes till nödvändigt bränsle.

Den gamla manbyggnaden på Källebacken, en ryggåsstuga såldes av Lars Johansson till den s.k. Kycklingen, alias Sven Johan Andersson, torparson från Hwassagården Hornborga och uppfördes av denne vid sedermera Broddetorps station, där den år 1942 revs för att ge plats åt en då å stället uppförd bilverkstad. Stugan stod på sin nya plats med baksidan mot landsvägen, vars sträckning vid järnvägens anläggande ändrades. Denna stuga låg på den från L:a Backgården förpantade jorden, men den nya uppförda av Lars på den för de angränsande socknarna till vattenställe avsatta allmänningen. Övrig jord arrenderade Lars av komministerboställe Kolbogården.

Råskillnads källan eller Ruskela källa

Vid Ruskela källa möttes Brunnhems, Segerstads och Broddetorps socknar. Den var en "råskillnadskälla", som i folkmun blev "Ruskela källa". Socken motet ligger nu inte i själva källan, ty vid Falans delning överenskoms, att området kring källan skulle förbli allmänning. Källan var förr vittbekant för sitt hälsobringande vatten, och ännu så sent som under 1860-talet offrades i densamma. Fordom sades att vattnet vid midsommartid förvandlades till vin. Här närmast gränsen fick Lilla Backgården sitt skifte av Falan. Vi lögar oss med friskt vatten från källan och vandrar ett stycke genom skogen och stöter på