Hwassagården

var inrustad för nummer 37 vid Gudhems kompani Västergötlands Regemente. 

Hwassagården synes av tillgängliga dokument att döma kunna leda sina anor som släktgård från förra delen av 1670 talet. Herr Anders i Hornborga nämnes första gången i 1674 års jordebok och borgmästaren Anders Larsson upptages i 1685 års generalmönsterrulla som ägare med Nils Olofsson i Ängeråsen Floby, som brukare. Hwass ägde hela skatterättigheten. Respektive upptaget för Botorp Lars Andersson har Hjilmer noterat. 

Hwassagården

Petter Jonsson brukade 1761, Nils Olofsson från Floby.

Till släkten i början av 1670 talet, då borgmästaren i Falköping Anders Hwass förvärvade gården, som sedan under skilda öden innehavits av avkomlingarna. När gården splittras är lite oklart, det började med ett helt mantal och sedan bortklyvning av 2 stycken ¼ mantal.

1. Anders Larsson Hwass f1638 1670 tal - 1694. Ännu 1715 står Margareta Jonsdotter med sina barn antecknade för gården i mönsterrullan. 
2. Lars Andersson Hwass * Brita Lutterberg
3. Brita Stina Lutterberg 
4. Christina Hwass * Johan Simon Springer och 
5. Samuel Johansson 
6. Rusthållaren och spelmannen Johannes Samuelsson
7. sonen Spele Jonas och mågen Kycklingen och kortare tid kring före skiftet.
8. dotterns Kristina Johansdotter make Sven Andersson från Skattegården tar över.
9. måg Lars Johan Svensson
10. Karl Svensson
11. Berta Svensson

Anders Larsson Hwass 1670-1694

f1638 på Botorp. Hwassagården såsom släkthem går med sina anor till senare delen av det sextonde århundradet och förvärvades i början av 1670-talet av den dåvarande Falköpings borgmästaren Anders Larsson Hwass. Något fastebrev eller annan handling, som på säkert sätt bestyrka sagda borgmästares åtkomst av hemmanet ha dock icke bevarats och den enda kända urkunden därom är att han i egenskap av ägare till ett hemman i Hornborga, "ej inom sin brukare" underskrivet ett sockenstämmoprotokoll rörande reparation av Broddetorps prästgård. Anders Larsson Hwass änka Margareta Jonsdotter står dock i Västgöta Regementes generalmönsterrulla av 1701 jämte sina barn antecknad såsom innehavare av hemmanet, varpå hon dock hade såsom brukare en Lars Svensson. (Den enda som är kopplad till detta namn är en soldat för samma gård f1674)

Lars Andersson Hwass och änkan Brita Lutterberg 1694-1706-1747

Sonen Lars Andersson f1670 torde vid eller efter sitt II giftermål 1702 ha blivit ägare till gården, där hans båda senare döttrar föddes men bodde så vitt känt ej själv där, synbarligen sysselsatt på annat håll, medan hustrun där vistades och enligt vad, av församlingens födelseböcker kan utläsas några gånger testerade vid barndop. Lars Andersson Hwass var tiondeinspektör i Skaraborgs län och dog i fält under Karl XII krig vilket man kan förmoda av att hustrun vid sitt omgifte måste ha tillåtelse av biskopen samt företedde intyg om mannens död av en officer i Småland. Att hon fick vänta 11 år innan makens död officiellt bekräftas ger en viktig tidsbild. 

Efter Lars Hwass stupar 1706 i Polen driver änkan Britta Lutterberg gården och rusthållet under 11 svåra änkeår, och förde den i nytt gifte 1717 med en kavallerikorpral och hovslagaren Nils Wiman f1683 vidare i släkten. 

Protokoll vid Gudhems härads ting 9 juni 1708 och den 30 juni 1709

Kierade rusthållaren och Dragonen Lars Hwasses hustru, dygdesamma hustru Britta Lutterbergh, uti sin mans frånvaro i Konungens tienst till sin svärmoder Margareta Jonsdotter i Fahlkiöping samt dess mans swågrar Mönsterskrifwaren Asmund Luttermark och Wälacktade Jonas Polhammar angående lösningsrätten af skatterustningshemmanet Hwassagården i Hornborga den hustru Britta Lutterberg å sin mans och barns wägnar påstår (sig) åtnjuta och dess mondering presterat; påståendes, att för samma lösen betahla, igenom qwittering af andra dess K. mans uti föräldrarnas huus hafwande erf och pretentioner hälst svärmodern och swågrarna, som uti denna mondering någon rätt äga, skola förplicktigade wara Sonen och Swågern Lars Hwass med reda Penningar att förnöja.

Hwaremot Stadhsskrifwaren Swen Hwass på sin moders sampt Asmund Luttermarks wägnar sig förklarade, dhet påstodo den förre lösen af halfwa rusthållet Hwassagården i Hornborga, men den Senare nöjd med den Penninge Summa, hwilken dess barn såsom Erff uti samma Rusthåld är worden påförd, förklarande sig dessutom samptelige dhe närwarande Intressenter at Hwassisten sterbhuset i allo dhelar nögde mäd det Erff Instrument, som där i sterbhuset A:o 1699 är oprättat och af Sterbhus Intressenterna på wederbörlig Ort och Ställe för någon tijd sedan uthtagit. Och resolwerade satt som Parterna sin fulla förnöjsamhet mäd dhet Erfs Instrument som A:o 1699 uti dheras Sterbhus är gjort och författat nu för rätten förklara, hwilket Instrument och Exprimerar hwad hwar och en af Intressenterna så i löst som fast tillbör åtnjuta, de hafwa dhe hwar emot annan instämbde Parter sig därefter att rätta, Blifwandes till wederbörig ort och dombstohl remitterat om någon annan desput, sterbhus- Intressenterna emellan sig yppa skalle, som uti sjelfwa Instrumentet icke moverad eller afgjord finnes, på och till wederbörandes anordning och godtfinnande lämbnat hwilken af Intr. till större eller mindre andhel för Rusthållare må warda införd och antagen, wiliande Tings Rätten om sjelfwa Skatterättighetens lösen sig wijdare lagl. uthlåta, enär å alla Sijdor fullgjort warder hwad mehrbem: Ae Erffs- Instrument förmåhr och innehåller.

Låth Stadsskrifwaren i Fahlköping Swän Hwass för rätten opwijsa et kiöpebref, honom Swän Hwass och dess nu framledne swåger Jonas Pollhammar emellan den 6 juli 1708 oprättat, medelst hwilket bem:te Pollhammar säljer och oplåter till denna sin swåger Stadsskrifwaren Swän Hwass sin hustru Ingjähl Andersdotter Hwasses arfsdelar och för en uti Erfs instr. A:o 1699 för 61:16:14 Smt. utsatt andhel i Skattehemmmanet (Hwassagården i) Hornborga och dess mondering för 66 Dal. Smt. att efter lag niuta och behålla; begärandes bem:te Swän Hwass nu därpå laga upbud åtnjuta och emedan nu därwid intet hinder förspordes, ty blef ock honom Swän Hwass laga upbud på änkan hustru Ingjähl Andersdotter Hwasses erffullna andel uti Skattehem:t Hornborga nu beviljat.

Britta Lutterberg protesterade 1711 mot lagfarts beviljande för Sven Hwass å rusthållet Hwassagården, men med icke omnämnt resultat.

Änkan Britta bodde även efter den sista mannens död 1733 till sin egen kvar i Hwassagården som rusthållerska. Först 1750 efterträddes änkan i nämnda regementes inskrivningslängd av sina sterbhusdelägare Christina, Bolla och Carin Hwass samt sonen av det senare giftet Johan Wiman, vardera för en fjärdedel. Huruvida de nämnda sterbhusdelägarna och andra meddelägare i boet under det följande decenniet klarade upp alla sina mellanhavanden kan lämnas därhän. Motsatsen synes tala för sig. 

Brita Stina Lutterberg * Nils Wiman 

In på scenen träder hovslagare Nils Wiman f1683, som gifter sig med änkan efter Lars Hwass Brita Lutterberg. Om paret vet Hjilmer att berätta: Britta Jonsdotter Lutterbergs senare man Nils Wiman har kunnat utrönas såsom först tjänstgörande vid Västgöta Kavalleris Tremännings regemente, där han befordrades till korpral och till vid dettas upplösning år 1719 överflyttad till ordinarie befattning vid Gudhems kompani av samma regemente, där han tjänstgjorde som hovsmed med Hovslagaregården i Hornborga som boställe. Rörande Wimans härstamningsort och släkt saknas alla uppgifter men det kan antagas att den Jan Wiman, som 1719 erhöll transport från nr 38 Båltorp i Sätuna till nr 80 i Tiarp varit en bror till honom och att han vid sin bekantskap med hustrun vistats hos denne.

Enär Britta L:s förste man stupat i kriget måste vissa formaliteter iakttagas och hon fick söka biskopens tillåtelse vid ingåendet av sitt senare giftermål. Därför skedde också inskrivandet av vigseln i den därför avsedda församlingsboken att ske med tillägg om att denna skett "med Högwyrdige Hr Biskopens skrifteliga tillåtelse på den attest, som Högwyrdige Hr Biskopen behöllo af Qwartermästaren i Småland utgifwen om Lars Hwasses död och begrafning, som attesten wydare utwysar". Då kavallerikorpral Viman 1717 ingick äktenskap med Hwass änka Britta Lutterberg var den ekonomiska ställningen vid Hwassagården undergrävd.

Av ett protokoll i 1718 års dombok för Gudhems härad att döma, vilket är av följande lydelse: "Upproptes änkan Brita Lithenia genom sin son Nicolaus Marcander, kärande emot hustru Brita Lutterberg, svarande, angående låntaget silfwer med capenser. (Uttrycket "capenser" utgör troligen en sammanskrivning av "canserade expenser", och torde avse ersättning för av rättegången orsakade utlägg). - Marcander uppviste till sin ---- en obligation, gifwen af hustru Brita å det låntagna Silfwer, wilken obligationscorporalen Wiman på sin hustrus Lutterbergs vägnar tillstod wara riktig men bad om dela(u)tion till dess han kunde samma silfwer igenlösa, wittnande att hustru Wiman, silfwret pantsatt förr är redan betalt, men intresset resterar, varom dhe är i disput. Marcander anhölt att lagmansrätten wille honom (Wiman) förelägga en wiss tyd inom wilken han är pligtig lånet återställa, varmed ock Wiman var nöjd".

Rätten utsatte i anledning härav en tid av två månader inom wilken silvret skulle vara restituerat, varmed målet för all tid avskrevs. Att före Wimans inträde på arenan verkligen varit dåligt ställt med änkans och gårdens finanser framgår dock säkrare av ett senare rättsprotokoll, närmare bestämt av d. 12 maj 1726, vilket bevisar den senare mannens insatser ifråga om att bevara Hwassagården i släktens ägo, varför dess nuvarande innehavare borde vara pliktig hålla honom räkning. "För detta corporal Manhaftig Nils Wiman och dess hustru Britta Lutterberg framträdde för rätten, anhållandes Nils Wiman, att dess hustru måtte efterlåtas, (att) inför protokollet göra sin berättelse i wad tillstånd och af wad willkor dess hustru war, när han trädde i äktenskap med henne. Warpå hustrun Britta Lutterberg berättade , att sedan dess förra man Qwartermästaren Lars Hwass war i Polen afliden har hon i 11 år warit i änkieståndet och under de åren, som woro henne swåra och bedröfweliga, har hon blifwit försatt i stor widlöfdighet med gäld och skuld, att icke allena af den ringa ägendom som i boet kunde wara blef mot penningelån utsatt utan ock rusthållet Hwassagården, wilket att inlösa hon icke förmått utan kommit i främmande händer, om genom den Högstes försyn hon icke kommit i äktenskap med corporal Nils Wiman, wilken af sina medel inlöste rusthållet och all annan gäld och skuld betalte, som henne öfwerhängde. Härjämte förklarade sig corporal Nils Wiman och hans hustru Britta Lutterberg det wara bägges deras oryggeliga wilja och förordnande, att efter dess död skola de bägge flickbarn, som hustrun Britta Lutterberg hade med sin förre man Qwartermästaren Lars Hwass samt den son corporal Wiman och hustru Britta Lutterberg under deras ägtenskap samman aflat woro lika arftagare till rusthållet och annan qvarlåtenskap, men dessförinnan och så länge någon af föräldrarna lefwer icke wara berättigade till något arf, medan föräldrarna angående deras uppfostring icke skola eftersätta sin skyldighet". 

Brita Lutterbergs barn är

• Carin gifte sig med Jacob Jonsson brukare av Amundtorp och Päregården Bjellum 
• Christina gifter sig först med hovslagaren Mikael Pettersson från grannbyn och har i denna relation Margareta, varom talas mer nedan. Kristina gifter om sig med Johan Springer makens efterträdare i befattningen och i hushållet.
• Bolla Greta är gift med änkeman Håkan Jonsson från Brestorp under ett år, och gifter sedan om sig med betydligt äldre Mikael Larsson f1673 gymnasisten och brukaren av Hwassagården.
• Johan Wiman blir rusthållare för Hwassagården 1845-60, men återfinnes sedan som inhys i Hornborga gata. 

Mikael Larsson 173? - 1743.

gifte sig med änkan Bolla Greta och får med henne många barn. Han brukar tydligen gården på trettiotalet och en bit in på 40 talet. Av barnen känner vi endast Lars Mikaelsson som blir brukare av Bosgården, Storegården Sätuna och slutligen L Lycke. Han och syskonen ger upphov till en stor släkt i S delen av N Lundby. Själv blir han sista åren placerad på Hallarna i Hornborga. Åldern tar nog ut sin rätt

Johan Wiman 1845-60

står som rusthållare denna period och åldras som inhyses på Hornborga gata. Han var gift med Wimanskan som var bonddotter från Backe i Bolum. Av barnen känner vi blott Nils som vi återfinner i Sannabo i Hånger och som ger intressanta ledtrådar till Tranum via soldatlänkar väster om Hornborgasjön. 

Christina Hwass * Johan Springer 1747 - 1760.

Kristina f1704 var först gift med Mikael Pettersson hovslagare vid Hovslagaregården och omgift med dennes efterträdare på tjänsten och sedermera också i sängen meromtalade Johan Springer.

Men vid bouppteckning efter salig Christina Hwass den 10 jan 1761, förrättad av kronolänsmannen D. A. Gallander och häradsmannen Nils Ambjörnsson i Broddetorp, skrives Christina och hennes andre man Johan Simon eller Sigmund Springer som ägare till den meromnämnda gården, de förut omtalade delägarna till fromma. Vid bouppteckningen hade man emellertid räknat alldeles för litet med den ännu levande dottern från hustruns första äktenskap vid namn Margareta f1736 och Christinas avlidna syster Catarina, vilka enligt vad rätten hade sig bekant voro ägare till ett ¼ mtl i hemmanet eller tredjedelen av detta, som i sin helhet utgjorde 3/4 mantal. Med den vid bouppteckningen gjorda uppskattningen av de sistnämnda barnens rätt, var emellertid rätten vid dennas prövning icke tillfreds utan förordnade om ny förrättning och tillsättande av som medförmyndare till den föreslagne Jöns Svensson på Stommen, dessas närmaste släkting på mödernet, föraren Carl Hwass i Anfastorp Vilske härad, vilken icke nöjd fordrade att hans myndling (ar) skulle erhålla 1/4 mtl i sagda hemman såsom arv efter modern och surrogat för deras av Springer försålda fädernehemman i N:a Vånga men vann icke gehör.

Carl Hwass gick då så grundligt tillväga, att han till häradsting den 16 februari 1765 å sin myndling Margaretas vägnar uttog stämning på hovslagaren Johan Sigismund Springer med krav på för det första utlämnandet av den omyndigas arv efter hennes fader, hovsmeden Mikael Pettersson, enligt arvskifte inklusive ränta från den dag denna haft rätt till dess bekommande samt för det andra på avvittrings upprättande efter den avlidna modern till utrönande av den omyndigas tillståndiga mödernearv, och rörande detta sistnämnda avståndet av ¼ dels mtl av kronoskatterusthåll Hwassagården, varuti myndlingen såsom surrogat för det av dennas föräldrar innehavda "fierdingsrusth." Börje Bengtsgården i N:a Vånga, förmenandes ostridigt böra tillkomma denna.

Vid målets företagande inställde sig kärande förmyndaren och å svarandens vägnar, "som är sjuk", dess son Samuel Springer jämte möderneförmyndaren för Springers egna barn Jöns Svensson å Stommen, Hornborga, då parterna kommo således överens, eftersom frågan för den omyndigas skulle uppstå både om möderne  och fädernearv, surrogatum och sidoarv, emedan hennes nu avlidna syster, vilket ännu icke blivit så utdelt som lag påbjuder, att parterna vilja tillkalla delningsmän och låta laga arvskifte försiggå såväl efter den omyndigas föräldrar som efter hennes avlidna syster, vartill de föreslog "hovrättslikvidationskommissarien och jägerifiskalen högaktad Herr Eric Elfman." Till följd av dessa svarandepartens inlägg ställdes saken på framtiden.

Bouppteckningen efter sedan den 17 nov. år 1765 avlidne Hovslagaren och änkemannen Sigismund Springer i Hwassagården, Hornborga, förrättades den 3 april 1766 av förutnämnde kronolänsman och nämndemannen Nils Jonsson i Kåxstorp, Hornborga, i närvaro av barnen Samuel Springer, myndig samt döttrarna Catharina och Anna Maja Springer, den förra på 22:a året och den senare i sitt 18:de år, företrädda av den för dem förordnade, ovannämnde förmyndaren Jöns Svensson på Stommen.

Av bouppteckningarna efter makarna Springer inhämtas rörande släkthemmet Hwassagården, att boet däri ägde 3/4 mantal, varav dock barnen av hustruns första äktenskap ägde den ena tredjedelen (1/4 mtl) medan de övriga gjorde anspråk på alltsammans och in i det sista höllo före att dem "hväl tillhörde 2/3 mtl uti Skatte Rusthållet Hwassagården Hornborga, men som både av förut hafd Rättegång och Herr Hof Rätts Liqwidations  Commisarien Elfmans Liqwidation under den 27 April 1765 har inhämtats att en ¼ deraf är stridig och saken åter af Liqwidationsmännen till Domstolen hänskjutits ej mer än ½ eller 2/4 delar deraf till värde uppföres som blifwer förra wärdet 600 (rdr) smt."

Liksom fallet är med det mästa, som rör Hwassagården och dess inbyggare, så saknas även i detta fall alla uppgifter om detaljer huruvida det förhållit sig med "det och den" en sak är emellertid i fråga om utgången av striden, att Hwassagården från kort därefter kom att delas upp på två ägare, varav den ena ägde två och den andra en fjärdedels mantal av densamma. Härav förstår man att förmyndaren Carl Hwass vunnit spelet och det räcker i detta sammanhang. Den frånvunna hemmansdelen kom efter detta aldrig mera, att föras under samma ägare, utan övergick till medförmyndaren Jöns Svensson och dennes son, och från dem till andra. Vi finner ingen förklaring med nuvarande kunskaper varför gården kom att hamna här men det förklarar ändå den gårdssplittring som nu förefinnes.

Av Kristinas och Johan Springers överlevande barn sammanfatta vi 

• Margareta Mikaelsdotter f1736 gifter sig till Rökstorp och Päregården och från denna gård komma många åter till bygden. 
• Samuel Springer
• Anna Maria Springer gifter sig med Lars Carlsson Holmängen Gudhem och är därmed ute ur sagan. 

Samuel Johansson Springer 1760 - 1804

f1740. Om honom har vi föga att berätta mer än att han gifte sig med Maria Jonsdotter från Backgården Hornborga. Efter Samuel Johanssons död blev dennes också enda son ägare till Hwassagården. Deras tre barn har lämnat vittgående markeringar i trakterna.

• Kristina gifter sig med Andreas Gustafsson  Stommen Valtorp, vilka vi senare återfinner i Gudhem.
• Kerstin gifter sig med Rusthållare Andreas Larsson i Rökstorp, och senare Jonas Larsson Lilla Lycke.
• Johannes tar över gården och har därmed trasslat sig ur alla arvstvister genom att tillhandla sig ¼ redan 1805 av sina systrar och deras män.

Av 

Johannes Samuelsson 1804 - 1852

f1779 var i sin dag ansedd som, efter den tidens tycke, såsom mycket förmögen. Han var rusthållare och häradsdomare värdig denna anrika gård. Härtill är han känd som spelman och man kan än i dag lyss till hans alster såsom vals efter Johannes Samuelsson i Hwassagården.

Så vitt känt ha några fastebrev eller åtkomsthandlingar å Hwassagården aldrig någonsin funnits och som endera häradsrätten icke fordrat företeendet av sådana eller Samuel Johansson och dennes son förstodo att klara sig undan alla krav på sådana, så blev frågan därom icke aktuell förrän efter den senares död. Men då stod man där och saken hänsköts till rättslig undersökning, vilket vi kan berätta om nedan.

Av barnen i första äktenskapet med Brita Eriksdotter från Arvidsgården Överbyn noteras

• Erik Johansson blir brukare under hela mitten av 1800 talet av Arvidsgården. 
• Sven Johansson brukare av N Skattegården, Båltorp och Västerbo i Torbjörntorp och är därmed ute ur sagan.

Johannes gifter om sig med Annika Larsdotter från Högsgården Segerstad och här återfinner vi bland de tre överlevande barnen.

• Spele Jonas sonen som gör försök att bruka gården men tvingas att söka sig till Stämmetorp Brunnhem 1842, till torpet under Pikagården och 1873 till Amerika. Han var i hela häradet efterfrågad spelman, men sämre jordbrukare varför gården går till hans svåger. Mer om honom tack vare Borgs i Sk Åsaka noggranna anteckningar. 
• dottern Brita Maria gifter sig med Kycklingen, men även han tvingas att försörja sig med mindre ekonomi ute på Hwassagårdens Vallskifte Grönelid. Mågen Anders Svensson Kycklingen kallad f1817 kommer från Toltan Voitec 1842 för att bruka gården. Lämnar över gården 1851? 
• Kristina tillsist gifter sig med Sven Andersson f1816 från Skattegården vid Brona som efter hand för gården i hamn. Systrarna väljer ett dubbelbröllop även om presten inte kan verifiera detta. 

Johannes dör 1852 och dessförinnan 1842 gör mågen Anders Svensson Kycklingen ett försök att driva gården. Han flyttar till Toltan Voitec för att senare välja Grönelid under gårdens vallskifte. Johannes avkomling med hjälp av ärvda insatser borde ha kunnat reda sig gott, men så förmådde varken sonen Jonas eller dottern Maria och hennes man att klara skivan utan måste inom loppet av några år först den ene och sedan den andra lämna gården ifrån sig tills dess den övertogs av dottern Kristina med sin man Sven Johan Andersson, vars son Anders Johan Svensson och sonson Karl sedan innehaft densamma. Det är också bekantgjort att Johannes Samuelsson redan 1849 gav bort ¼ av gården till barnen att fritt på disponera medan han själv behåll den andra ¼ delen till sin död. 

Vid Gudhems härads ting den 31 jan 1863 företogs i detta sammanhang förhör med vittnen, som ansågs kunna lämna upplysningar om gårdens åtkomst, och härvid fick sonsonen till den i det föregående omnämnde förmyndaren Jöns Svensson i Lillegården figurera. Denne, bärande samma namn som sin företrädare, hade sin senaste födelsedag uppnått en ålder av 81 år samt ansågs av rätten och andra - förmodligen också av sig själv - ha viktiga saker att meddela. Och icke skall han klandras, ifall icke allt var riktigt som han uppgav. En åldring har oftast något kalk i blodet, ehuru man gott kan medge, att han icke var på långt när så överkalkad som åtskilligt yngre höga rättvisans tjänare både då och nu. Jöns meddelade i sitt vittnesmål, att i hans yngre år en man med namnet Springer genom köp blivit ägare till ½ mtl. Hwassagården, som han sedan innehade till sin död, då hemmanet delades mellan sonen Johannes, som erhöll den ena, och hans båda döttrar, Johannes systrar, som erhöllo den andra hälften. Hjilmer har tydligen haft tillgång till detta dokument och kommenterat utöver vad domboken har att meddela, som vi härmed korrekt angiver för sakens skull. 

Jöns Svensson i Lillegården: att vittnet, som åttioett år gammal hade i minne och med full wisshet kunde intyga, att, i hans yngre år, en farfar vid namn Springer genom köp blivit egare till ett halft mantal Hwassagården Hornborga, som han sedermera bibehöll och bebodde till sin död, då detsamma odelat tillföll hans ende son och arvinge Samuel Johansson, som också egde samma hemman till sin död , då det delades mellan hans son Johannes Samuelsson och dennes två systrar sålunda, att Johannes Samuelsson dervid bibehöll ena hälften eller ett fjerdedels mantal och hans systrar den andra hälften gemensamt; Och var bemälde Johannes Samuelsson som numera jemväl är afliden fader till ena köparen Stina Johansdotter vidkänt. 

Per Eriksson i Frimansgården kunde vid samma tillfälle ge samma besked ehuru blott 60 år gammal. Dokumentet som bekräftar att köparen Sven Andersson med hustru vid detta till fälle efter svågrarnas misslyckande nu köper samman gården igen 1863. 

Det visar sig att den ¼ som Johannes lämnade till barnen att fritt disponeras med deras tillstånd såldes till systern och hennes driftigare man för en summa stor 1337 redan 1849. Sambruk skedde tydligen då med N Skattegården vid Brona till den dag då makarna tar över slutgiltigt 1863. 

Sven Andersson 1851 - 1874.

f1816 gifter sig med yngsta dottern Kristina och kommer från Skattegården vid Brona. Han kommer 1853 till Hwassagården från Nedre Skattegården vid Brona och köper ut hustruns syskon först 1864, då paret får faste på ½ mantal. Han brukar hela 1860 fram till sin död 1874. Hans enka bor kvar och driver gården med egen hand tillsammans med sin son hela 80 talet. Kristina dör 1890. 

• Av barnen tar sonen Anders Svensson f1850 över gården 
• dottern Anna Kristina f1856 gifter sig med Anders Borg f1851 från Nattorp i Skånings Åsaka. Hon och maken har gått till historien som ypperligt duktiga vid dokumenterandet av livet i Hornborga. Vi spanar fortfarande efter deras anteckningar, men hembygdsföreningen i Broddetorps Pastorat gör allt för att förhindra vidare dokumentation. 

Anders Johan Svensson 1890

f1850 tar över ansvaret över gården sedan modern dör 1890 och driver den till sin död 1906. Han var kyrkvärd men i övrigt är inte mycket att berätta.  Han gifter sig med kära mor Anna Cajsa från Gisslagården Skärv. Av deras fem barn 

• Vendela Otilia gift med Georg Nylén lantbrukare Björkhaga
• Carl tar över gården 
• Agnes gifter sig med Carl David Silberg brukare av Ingfredsgården. Här kan vi glädja oss åt bilddokument på familjen. 
• Gustaf blir murare i Nerke
• Sigrid gifter sig till Nerke

Änkan står för 1/16 av Skattegården vid Bron och barnen har 3/80 av densamma under församlingsboken. Carl har att friköpa syskonens andelar innan han kan helt övertaga gården. 

Huset uppfördes 38ladugården 1927

1912- Carl Svensson ½ mtl

f1885 tar över och gifter sig med Stålingens son Lars Johans dotter, det vill säga mjölnardottern från Ringagård Qvarn Susanna.
Paret får lagfart på gården 3'2 och Skattegården ved Brona 4'7 som de för 15,445 kr köpt av Kära Mor och syskonen.
gården kom till släkten på 1700 talet genom Springer från Tyskland.

Lillastôva som fortfarande står kvar på gården beboddes senast av änkan Anna Cajsa kära mor kallad (och dessförinnan varit undantag för Annas mor Stina), något som man vid försäljningen reglerat. Den byggdes av farfars far Sven Andersson f1816. Relationen mellan farmor och svärdottern var den allra bästa. Hon gick och hämtade ved och vatten själv och bjöd på de godaste våfflor på surnande grädde. Älvakaffet var dagens högtid då gammel mor kom in för en stunds gemenskap. Farfar Anders Johan Svensson f1850 var en glad gamäng, som gärna såg gäster, dans och fest omkring sig. Ehuru ingen sprit med i bilden så var gården i ett uruselt skick när den sedan lämnas över. 

Pappa Karl tog över en gård högt skuldsatt och började sin återuppbyggnad med att betala arrende direkt till geldenärer i den konkurshotade gården berättade Berta. Karl köper sedan gården under första världskriget och börjar ett gigantiskt uppbyggnadsarbete med ny stuga och nya ladugårdar, som vi nu kan var ögonvittnen till. Första tiden var fattig, men efterhand tillskapas resurser. 

Karls fru Susanna Alida f1884, mjölnardotter från Ringagård Qvarn tvangs att gå till sin far Lars Johan Johansson för att be om mat. Men fadern avvisar med hänvisning till att "har du gett dig in i det så får du re ut at". Qvarnägare var annars sedda för att ha det gott ställt. Berta var hårt hållen och mor var bestämd och skulle bara behöva säga till en gång. Alida går bort redan 1935 och dödsboet får lagfart på gården och ¼ Skattegården vid Brona. 

Berta Svensson

enda dottern är kyrkvärd och arrenderar ut gården. Ett antal jordbruksarbetare passerar under de första åren av 50 talet innan Gunnar med familj kom från Norra Åsarp 1954 kommer och reder upp situationen och driver ett välskött företag under 40 år. 

Arrendator Gunnar Johansson gift med Gunnel. Hon förolyckades under tragiska omständigheter en långfredag på 50 talet och efterlämnar make och Annika och Bengt. Gunnar gifter om sig med grannens dotter Ulla Britt. När arrendatorn kommer så flyttar far och dotter Berta upp på andra våningen.

Gården är nu såld till Bosgården och en släktgård med anor har upphört att existera. Genom svekfulla grannar luras Berta strax före sin död att sälja gården efter redan kontrakterad försäljning 1996.

Välförståndige Rusthållaren Sven Jönsson

Efter ett nära 100-årigt innehav av hela mantalet bortföll omkring 1770 en och senare ännu en fjärdedel av hemmanet, vilka därefter dels utgjort särskilt jordbruk och dels legat i sambruk med annat hemman.

Sven Jönsson - 1823

f1751 skrivs som Rusthållare av Hwassagården. Sven var kommen från Stommen i Hornborga, där fadern var Rusthållare och han gifte sig med Regina från Dotorp i Falköping. Dottern Maria gifter sig rikt till Arvidsgården och sonen tar över. Sven och Regina var nog förmögna på den tiden och hade silver och koppar om man skall se till husdjuren så hade han 2 hästar, en oxe 6 kor och en stut 2 kalvar 6 får 2 suggor och 2 mindre svin. Här föreligger som Ni förstår bouppteckningar som ger en del svar. Jöns avled 1823 och vi finner från hans bouppteckning att han var gift med Regina, som följer honom efter några år i en liknande uppteckning. Vi finner att barnen då erhållit sin del av arvet efter fadern och att taxeringsvärdet av gården var 1100 Rd. Pastor Bratt ansvarig för att riva våra vackra småkyrkor qvitterar 1 Rd 30 sh i fattigpeng efter sistlidna dam.

Jöns Svensson - 1866

f1781 brukar å annan ort och tar tydligen över gården efter fadern. Han är gift med änkan Brita tillika dotter till Isak i Lillegården. Han slutar som undantagsman på Lillegården. 

Sven står som ägare av ½ mtl Hwassag 1857. 

Av barnen 

• Jonas brukar diverse gårdar bland annat ½ mtl Båltorp och han återfinnes sedan som torpare på Galjars.
• Sven Broddelius tar över Båltorp och gifte sig med Jonas på Stommens (i Bolums) dotter Anna Cajsa 
• Maja Greta gifter sig till Ringagården och gifter sedan om sig med Sputte Karl från Kärrtorp. 

Sen sker något i samband med skiftet då denna gårdsdel flyttas ner på maderna. 

Brukaren Jonas och hans broder Anders söner till Nils på Hornborga gatan står som brukare fram till 1827. ½br Lars Eriksson kommer från Mårby 1827 f1788 och flyttar till Storegården 1832. Sven Andersson äger ¼ av Hwassagården i slutet av 40 talet.  ½äg Jöns Svensson i Övre Skattegården denna del arrenderas av Lars Bengtsson f1803. ½äg Sven Jönsson Arv på Båltorp ½arr Lars Bengtsson f1803.

70 talet Sven Andersson 1816 brukar fram till sin död 1874 men hans enka bor kvar 70 talet ut.  Sonen Anders Johan Svensson f1850 och brukar. Hans fru kom 7 till gården. ¼ br Johannes Larsson sterbhus N Skattegården  

Anders Jonsson 

f1818 egare av 1/8 kom 1872 från Bosgården där han varit förvaltare på Bosgården och brukar stället till sin förtida död 1888. 

Ett suicid: 1888 den 4 maj fann hustrun Anders död med en rem om halsen på logen.

Afskrift Transsumt af Domboken, hållen å slutsammanträdet af lagtima Vårtinget med Gudhems härad å tingstället i Stenstorp den 18 juni 1888. No 133. Den 27 sistlidna Maj hade från Kung Majts Befallningshafvande i Länet Domhafvanden tillhandakommit en så lydande skrifvelse: "Till Herr Domhafvanden i Gudhems och Kåkinds härads domsaga. Herr Domhafvanden anmodas att vid domstolen i orten företaga närmare undersökning angående i bilagde obduktionsprotokoll omförmälde Anders Jönssons från Hvassagården Hornborga död, dervid jemväl torde komma under ompröfvning, på hvad fals obduktionskostnaden, 43 Kr 68 öre, skall gäldas. Marieholm i Landskansliet, den 26 Maj 1888. Ct Sjöcrona // Arb. Bolinder. I anledning häraf hade ärendet blifvit utsatt att denna dag till behandling företagas; och då detsamma alltså nu uppropades till handläggning, inställde sig såsom Åklagare Kronolänsmannen A. Jungmarker.

Utslag Enär, hvad uti ärendet förekommit, icke gifver anledning till annat antagande, än att aflidne Anders Jönsson tagit sig sjelf afdaga, förordnar Häradsrätten, att han skall i tysthet å kyrkogård begrafvas; skolande af hans efterlemnade tillgångar gäldas ej mindre obduktionskostnaden fyrtiotre Kr 68 öre, än vär ersättning till i ärendet afhörda hustrun Lotta Lundell i Åsen och Maja Stina Andersdotter Bank under Bosgården Hornborga för deras inställelsebesvär med fem Kr till dem hvardera; kommande likväl fogde kostnad och ersättning vid bristande tillgångar i Anders Jönssons dödsbo att gäldas af allmänna dertill anslagna medel, ersättningar till ofvannämnde personer med skjutspenningar efter en häst från deras hemvist till tingsstället och åter äfvensom En Kr 50 öre för dem i och för ärendet till satta dagen. Som ofvan På Häradsrättens vägnar Olof Wallin Vidimeras officio A. Jungmarken.

Sonen finns sedan på Övertorp på Hakåsen.

Sven Svantesson f1819 1/8 brukare 

Storumen kallad finns här hela 1870 talet och brukar till sin död 1888. Han var småbrukare på denna del av Hwassagården och kom från Gökhem. Är murarmästare och har många ladugårdar på sitt samvete här i samband med skiftet. Inga Stina träffade han i Vilske Kleva och av barnen nämna vi blott Fredrika, som gifter sig med Gamle Lundell som började som fiskare på sin faders torp Nyäng men gifter sig till denna gård. 

Vi har en bröllopsvisa som är kopplad till denne man 

Patron i Vassagår´n-
å Svän på Storum
Trulls i Deragår´n
å Britta Bläng
/: Di va´ i Bulum :/
å köpte säng!

Se´n ble dä fästeli´t
stora båla
å då va jästeli´t
va di skåla.
/: när dä va bröllup :/
i alla gåla. Tirallera!

dottern Rika * Lars Johan Lundell

f1860. fiskarsonen från Almeö gamle Lundell kallad inköper gården efter att ha insett att sjösänkningarna gjort sin verkan. Han fick ändå vara med om att göra de magnifika fångsterna vid sjön och var dessutom med om att finna en av ekstockarna vid sjön. Som 85 åring var han ute och fiskade men insjuknade. Han ihågkommes som en glad och trevlig människa en hedersman gick ur tiden.

Evald Lundell

f1903 tar över 1937 efter fadern gifter sig med Astrid från N Lundby och dottern i sin tur gifter sig med Gunnar i Hwassagården.

Bengt Johansson

Gunnar i Hwassagårdens son tar över gift med dotter från Vargama. 

¼ eg Johannes Larsson N Skatte Hb ¼ br Frans Persson N Skattegården under 80 talet

Skattegården vid Brona 24'1

Göte Nilsson f1909 46-56 därefter till Bottnaryd.

Torsten Svensson f1910 kommer tillbaka till bygden där fadern en gång lämnade Heljesgården för Valltorp i Dala. Familjen kommer via Lund i Gudhem och hit. 

Skogstorpet

lägenhet å Billingen. Ernst Algot Bjelke f1879. På Billingen boende Svante Johansson Warling  f1836 1900 10 han dör 1918 här uppe men vet inte var det är riktigt.

Hagberg

Ljungstorp Lind