På Hwassagårdens vallskift synes i nedkanten av sluttningen mot Lövåsen
ända från landsvägen husgrunder och förtorkade fruktträn efter det gamla
stället Grönelid. Detta uppbyggdes i början av 1870-talet, med bistånd av gårdsägaren,
släkt, grannar och lån av kommunen, av samma gårds f.d. ägare och brukare
Anders Svensson, vilken råkat på obestånd och riskerade att falla kommunen
till last. Den sålunda blivne åbon eller inhysesmannen erhöll av den å
gården nu sittande svågern ett omkring åbyggnaderna liggande område redan
uppodlad jord att reda sig på, mot skyldighet att se efter djuren å den i
övrigt såsom bete nyttjade marken. Försöket att upprätta eller få mannen på s.k. fötter, så att han
själv underhöll sig och familjen, misslyckades emellertid totalt och det
dröjde ej länge innan man ånyo fick bisträcka honom, både från släkten
och det allmänna. Efter hustruns död 1888 drog sig släkten mer och mer undan
och då barnen, som då voro vuxna, icke varken kunde eller ville bidraga till
faderns försörjning så blev denne en socknens sak, som vid mannens
inträffade oförmåga att klara sig själv avlopp så, att denna efter
övertalning fick inackordera honom hos dottern, som var gift med en soldat i Stenstorpstrakten.
Därefter såldes 1897 åbyggnaderna, emedan markägaren ej ville övertaga
dem eller låta annan där nedsätta sig, för avflyttning. Priset blev därför
endast 55 kronor. Fordringarna å Svensson fingo givetvis avskrivas. När hustrun var död gjorde Anders Svensson, som var litet snickarkunnig
själv kistan och bad den närboende "Rutersa", som var händig med
sådant att svepa henne. Rutersa berättade sedan, att vad hon varit med om i
sin dag, så aldrig maken till det nu inträffade. Det hade varit nära att hon
gått sin väg. Rutersa hade tagit av den döda hennes trasor samt tvättat
kroppen och gjort bädden i kistan i ordning, men när hon med mannens hjälp
skulle ha henne dit, så visade sig kistan för dåligt tilltagen: väl lång
men så smal och låg, att kroppen, som förvarats ute på logen och var
alldeles stelfrusen, ej kunde bringas ned däri. "Dä hära går ente", sa Rutersa, "du får jära kista
stôrer!" Efter flera fruktlösa försök och mycket resonerande, måste
"kistfabrikören" också slutligen "ge upp" sina försök
– för tillfället – ty kistan ville han ej göra om eller ånyo. "Du
får brassa på redit i spisen. Tiar ho bara upp lite så går lä nock å få i’na!"
menade Anders. "Kan hända!" tänkte Rutersa och gjorde som ombedd och det blev
till slut så varmt i stugan "så en sulle kunna ha stekt fläsk på
vägga" – men den döda var lika stelfrusen. "Vådelit, va du ser ut
å tôla möe varme, mor – män kom nu mä, sa du få summe du vell!"
sade Anders. Han tog därpå gumman i famnen och ställde henne alldeles framför brasan,
där hållande och emellanåt vändande på hennes lekamen – tills han ansåg
henne nog tinad att stoppa i kistan, varefter han ropade på Rutersa, som ej
stått ut med atmosfären inne, där det osade svett och luktade värre, utan
– kanche också av blygsel över mannens "håntvälande" av sin f.d.
hustru – flytt ut i vinterkylan i väntan på den först omsider möjliga
förrättningens avslutande.
Kyckling – namnet hade tilldelats familjen genom att ena sonhustrun –
oäkta dotter till den mindre ärbara s.k. "Korpa Stina" i Håv – vid
ett tillfälle olovligen anammat en kull små kycklingar.
Kycklingens.
Anders Svensson var son till torparen Sven Andersson och Annika Andersdotter
i Dikaretorp under Backa, Varnhem. Rättare på Änggården i Varnhem. Hemmansägare
och brukare i Hwassagården Hornborga samt torpare i Grönelid, och slutligen
understödstagare. Han var född i Varnhem 1817 och gifte sig till Hwassagården
där frun var född 1818. Barnen äro Sven Johan backstugesittare och
grovarbetare på Munkgården nere vid järnvägen. Han var gift med ovan nämnda
Kycklingesa. Karl Gustaf banvaktare i Broddetorp, Britta Charlotta väljer en
smed och flyttar. Anna Kristina får en son, som inackorderas hos Rutera och dog
där. Gifter sig med Rahn och får många barn. Bland annat skräddaren Gustaf
Rahn i Stenstorp, som bodde i sin lilla stuga vid viadukten.
Efter hustruns död Stockholms gifter Anders om sig med Vaskela Johanna,
bortbytingens mamma.
Hustrun Brittas föräldrar voro hemmansägaren o häradsdomaren Johannes
Samuelsson hans II hustru Annika Larsdotter och fadern, vars anor äro kända
från 1500-talet, härstammade på far mödernet från Falköpings borgmästarna
Lars och Anders Hwass avslutar Hjilmer detta drama.
