Vallbodal, Arvidsgårdens Vallskifte

Liksom alla de andra gårdarna i Hornborga ägde Arvidsgården ett skifte på byns utmark å Ekornavallen och detta råkade bli ett av de sist uppodlade därute.

Erik Johansson

f1808 i Arvidsgården, tog icke itu därmed i sin tid, de närmaste 10 åren efter att han genom laga skiftet fått andelen och några åtgöranden därvid kommo icke till stånd förrän mågen Lars Johan Jonsson f1839 tillträtt styret samt med hjälp av därute bosatta torpare och lejda arbetare sökte röja upp området till kreatursbete – att odla var icke närmare påtänkt emedan det då visat sig att där uppodlad mark efter att några år hade hållits öppen icke gav igen utsädet.

Jonas Eriksson

Vid denna tid, något av åren omkring 1880 inträffade emellertid, att Lars Johans svåger Jonas Eriksson icke redade sig vid sin rörelse som mjölnare i Norra Sniken utan måste överlåta denna på annan samt i anledning därav och såsom arbetsför någonstans nedsätta sig vidtalade modern och svågern att få bosätta sig på nämnda sin fädernegårds utmark. Jonas Erikssons mor, Maria Beata i Arvidsgården var honom därvid bevågen samt upplät till honom besittningsrätten till ett område av vallskiften, motsvarande hennes andel – 1/8 av 3/8 – i hemmanet eller c:a 6 tunnland, varå han uppförde sig nödiga åbyggnader och nedsatte sig.

På detta ställe, som gavs namnet Vallbodal, skulle alltså den forna hemmanägare sonen och mjölnaren söka finna sin utkomst och att detta på den karga och dittills obrutna jorden icke skedde utan mödor och umbäranden för både honom och hustrun behöver icke närmare relateras. Lika litet behöver man undra på, att han redan om få år fick läggas i graven, lämnande hustrun och barnen i en mycket dålig ekonomisk ställning.

Efter Jonas Erikssons död hade den efterlevande familjen, som strävade med att kvarbo, det många gånger oändligt svårt och hade icke hjälpsamma människor funnits, vilka bisträckt henne med körslor och annat, skulle det aldrig gått för änkan att framhärda och så fort sig göra lät fick den älsta dottern taga plats hos andra samt därigenom dra sitt strå till stacken. Änkan Cajsa Johansdotter f1840 stannar på torpet även när efterträdaren kommer. Dottern i familjen Anna Josefina gifter sig med efterträdaren. Änkan får bo inhyses till sin död 

Gustaf Westerling

f1874 trädgårdsmästareädlingen från Bjurum och Jutatorpet i Hånger. 

Under sin anställning eller som det uttrycktes "tjänst" blev dottern bekant med sin s.k. tillkommande, eller den från Bjurums socken och gods härstammande drängen Gustaf Vesterling, som vann hennes tillgivenhet genom att dela hennes omsorger om modern och de yngre syskonen och utom sina andra dagliga gärningar, hjälpte till med ställets skötsel, med råd och dåd.

Vid sitt giftermål med sagda dotter, Josefina, 1898, tog Vesterling hand om både stället och familjen och ljusare tider randades för de arma, ty denne var en duktig karl, som förstod sig på, att sätta det försummade jordbruket i ordentlig kultur och att genom arbetsförtjänster anskaffa vad eljest behövdes. Året efter Vesterlings gifte och övertagande av skötseln av Vallbodal, dog svärmoderns svärmoder. Hustrun och hennes syskon hade därvid arv att utfå i svärsvärmoderns alltfort ägda 1/8 mtl Arvidsgården. Därvid begärde och fick Vesterling –utan kont. – den till den bebodda lägenheten hörande jorden för Jonas barns räkning, varav han sedan utlöste hustruns syskons andelar och blev ensam ägare till den delen av den 200 - åriga släktgården.

Vesterling stoppade dock icke därvid utan köpte snart nog eller när kort efter sin svärmoder dennas måg Lars Johan Jonsson avlidit och huvudgården såldes, av dess nya ägare J. V. Jonsson, också en släkting till hustrun, hela den återstående delen av vallskiften, vilken sedan av honom ägdes och brukades intill dess han 1920 sålde densamma.

Vid den på Vesterlings på nämnda sätt skedda förvärv av vallskiftet företagna avsöndringen åsattes stället hemmantalet 1/8 mtl Arvidsgården och den förut brukliga benämningen Vallbodal bortlades officiellt och så småningom även in - dito – men det forna torpets första ägare fortsatte oförtrutet sitt arbete med ställets förbättrande, med stenröjning, nya åbyggnaders uppförande o.s.v. och när han lämnade det befann det sig i ett skick, som gjorde honom all heder, och när den nu ålderstigne mannen, som efter att ha innehaft ett större hemman i grannsocknen Håkentorp, varifrån han dragit sig tillbaka och bosatt sig i en villa, nära sitt forna hem, någon gång ställer sina steg dit, sker det nog under minnen. Flyttade till Håkentorp 1921.

Gustaf Natanael Andersson

f1882 kom ensam 1921 från USA och slår sig ner här för att åter försvinna till det hägrande landet i väster efter blott ett år. Den nye ägaren Andersson satt där ej mer än ett år och sålde det då till Tomas Gideon Johansson

Tomas Gideon Johansson. Tomasa på Vall

f1869 kom med familjen från Agnetorp i Tidaholm 1922 vars hustru Ida Serafia Larsson f1877  samt barn Hans Simeon Gideon Johansson f1908 och Anna Henriette f1904 flyttar till Falköping, men dessförinnan tog hon hand om Mårten längre söderut på gatan då han mot slutet krävde mer och mer vård. Simon förblir ogift och brukar gården och avyttrar den till. Rut var aven dotter i huset men barnen kallades Tomasson i stället för det vanligare namnet Johannesson. Anna var till exempel mer känd som Tomas Anna.

Enkan stannar till sin död 1951. och syskonparet bor här till 1973 då de flyttar till Friggeråker. 

Gillis och Greta vid Mossebo, som renoverar stugan och flyttar hit med sin familj, slår samman jordbruken och ökar djurstocken.