Jonas på Stommen

boutredningsman och auktionist. Jonas Andersson var en i den tidens Broddetorp mycket framträdande man och flitigt anlitad såsom auktionist och bouppteckningsman. Men så ägde han också vad den tiden fordrades av en förtroendeman - en stor förmögenhet.

Sålunda ägde han: 1½ mtl Båltorp i Sätuna, hälften av den därtill hörande Södra Snikens kvarn i Hornborga, ¼ mtl Lilla Paris i förstnämnda socken, ½ mtl Stommen, ½ mtl Bältaregården och 3/4 mtl Uddagården med 3/4 kvarn i Bolum, 1/16 mtl Lummerilund i Segerstad. ½ mtl Skällsbo å Brunnhem.
onämnda i bouppteckning: ½ mtl Stommen i Brunnhem, ½ mtl Stommen i Sätuna = 6 13/16 mtl.
Hade förut även ägt: ¼ mtl Seltorp i Segerstad, vars skog å Billingen undantagits, ¼ mtl Örkull i Brunnhem, ¼ mtl Bjellum N. Bredegården, m.m.
Övrigt. Kontanter 742 :-, Silver 103 :-, Fordringar 1421:-, Osäkra d:o 148 :-
Behållning 9902.25.2 Jonas Anderssons arvskifte. Vid arvskifte den 1 nov. 1855 efter Jonas Andersson och hans hustru, delades boets fasta egendom i fem lotter sålunda:

Lott 1: 1/2 mtl kronoskatte Stommen i Bolum, 1/2 mtl frälse Bältaregården, den rättighet till hemmanet Seltorps i Segerstad halva skogsskift å Billingen, vilken Jonas Andersson vid försäljning av detta hemman förbehållit sig och sina rättsinnehavare samt 1000 rdr kontant av lotten nr 3, allt värderat till 10250 rdr.

Lott 2: 1/4 mtl frälsesäteri Båltorp, 1/4 mtl säterirusthåll Båltorp, 1/4 mtl krono säteri Båltorp, 1/8 mtl krono Lilla Paris och en fjärdedel av den till Båltorp hörande Södra Snikens kvarn, värderat till 12500 rdr med skyldighet att till lotten nr 5 utbetala 2250 rdr.

Lott 3: av med lott nr 2 lika sammansättning, med skyldighet att betala ifrån sig till lott nr 3, 1000 rdr, och till lott nr 4, 1250 rdr.

Lott 4: 3/4 mtl skatterusthåll Uddagården, 1/16 mtl Lummerilund, Segerstad, tre fjärdedelar av den till den förstnämnda gården hörande kvarnen, värderat till 9000 rdr, vartill skulle komma från lott nr 3, 1250 rdr.

Lott 5: 1/2 mtl tillhörande kvarn, 1/2 mtl Stommen och 1/2 mtl Bältaregården i Bolums socken, 1/2 mtl Stommen, 1/2 mtl Skällsbo och 1/4 mtl Örkullen i Brunnhems socken samt 1/16 mtl Lummerilund i Segerstads socken. frälse Skällsbo i Brunnhem, värderat till 8000 rdr, samt av lott nr 2, 2250 rdr.

Vidare beslutades att hus och övriga tillhörigheter skulle åtfölja hemmanen där de blivit uppförda samt att tillträdet av fastigheterna skulle ske den 14 mars 1857, då ovannämnda ersättningsbelopp också skulle utbetalas till vederbörande. Sedan arvingarna förklarat sig nöjda med utläggningen av arvslotterna och värderingen av fastigheterna, lämnades arvlåtarnas son tillfälle att först utse en lott åt sig, varvid han uttog lotten nr 5. Emellan de övriga arvingarna företogs därefter lottning med slutna sedlar, därvid dottern Anna Cajsa erhöll lotten nr 2, dottern Maja Stina lotten nr 3, dottern Johanna Christina lotten nr 1 och dottern Inga Charlotta lotten nr 4. Vad beträffar boets lösa egendom beslutade arvingarna, att denna tillsvidare skulle vara odelad för att den del därav, som de icke ville dela, måtte kunna bortauktioneras och användas till betalning av boets skulder. Vare sig nu detta berodde på bristande innanläsningsförmåga hos domhavanden eller emedan denne med anlitande av sin för dylika herrar obehövliga begåvning icke förstått bättre, så har i av domh. gjord avskrift av arvskiftet dottern Inga Charlottas namnunderskrift tolkats till "Inga Ska låta".

Det ovannämnda arvskiftet synes beträffande fördelningen av hemmanen ha varit ganska smidigt och bra åstadkommet utom i fråga om likställandet av besittningsrätten av hemmanet Seltorp skog med åborätten till de då ej skattlösta hemmansdelarna i Båltorp och Lilla Paris. Vad beträffar Seltorp skog, varav hälften tilldelades lott nr 1 och den andra hälften förbehölls sterbhuset, blev denna för mottagaren alldeles värdelös, emedan gränserna till densamma ej blevo preciserade och de övriga sterbhusdelägarna passade på att sälja den skogbärande halva delen därav. Denna sak blev också 1885 föremål för rättegång, i det den 1864 med hemmansägaren Fredrik Svensson gifta Johanna Christinas son Johan August Fredriksson, sedan han uppnått myndig ålder och erhållit redovisning, instämde sina förmyndare, moderns svågrar, med krav på redogörelse över deras förvaltning av ifrågavarande skogsskift, vilken rättegång emellertid aldrig slutfördes, sannolikt av misstro över rättens rättfärdighet.

Jonas Andersson på Stommen i Bolum.

Av alla dessa gårdar bodde han på Stommen i Bolum och ett mycket stort antal i bygden bevarade handlingar bära hans underskrift: "Jonas Andersson på Stommen i Bolum" och trots de sedan hans död flydda åren bevarar traditionen ännu minnet av honom. Märkvärdigt nog var han emellertid ej prästvän och från början av 1830-talet finnes bevarat ett hovrättsutslag enligt vilket han överklagat en syneförrättning på prästgården. Annars voro nog den tidens sockenpampar måna om att stå väl till på det hållet. Härtill bidrog kanche också, att hans frånfälle fick en knappt skönjbar plats i församlingens dödbok, där han skrives som bonde, medan hans företrädare som ägare till säteriet Båltorp död, däri finnes antecknad med stor iögonfallande skrift: "Afled H. Herr Patron A. Bergmark på Båltorp".

Annars kan det väl hända, att hans slut icke skedde utan fläck på hans goda namn och rykte.

Den 17 oktober 1854 inträffade i Bolum Stommen, att den ena maken – mannen – slog till den andra – hustrun, så att döden dagen därpå följde.

Mannen Jonas Andersson var bördig från socknen Brunnhem och född den 19 mars 1797, men eljest av en gammal Broddetorpssläkt, under det att hustrun vid namn Kajsa Persdotter var född i Bolums församling den 21 juli 1802.
Båda makarna voro av födelsen mycket förmögna samt ägare till flera hemman i trakten och mannen dessutom en framstående och i alla stycken betrodd karl, var således både nämndeman och kyrkovärd, men beskrives som både hård och hetsig.

Denna då och ända in i senare tid mycket uppmärksammade och omdebatterade tilldragelse förevar vid Valle härads vinter- och sommarting 1855 under № 32 och 80.
Enligt vad vid vittnesförhören framkom hade hustrun tillförne i många år haft ovanan, att överlusta sig med starka drycker och därigenom ådragit sig en åkomma ”liknande fallandesot”. Hon hade dock för en 4-5 år sedan bortlagt detta sitt missbruk och blivit bra igen men sommaren förut till överflöd återtagit detsamma. Därav hade oenighet med mannen, som ville att hon åter skulle sluta med detta missbruk, uppstått, och mannen hade därför icke sällan misshandlat sin hustru.

Vid middagstid den 17 oktober, då mannen bortrest, hade hustrun berusat sig och i överlustat tillstånd gått uppför den 5 alnar och 3 tum långa vindstrappan, stående på en stenhäll, som utgjorde dess nedersta steg samt fallit utför denna och slagit sig. Husets piga Kajsa Nilsdotter och dennas mor Anna Håkansdotter, som varit sysselsatta i köket och hörde bullret, hade då skyndat till och funnit matmodern ligga orörlig nedanför trappan samt fört henne till sängs

När sedan Jonas Andersson klockan ½ 5 kommit hem och fått veta om händelsen hade han blivit upprörd samt gått in och gett hustrun ett våldsamt slag med sin i smala ändan hållna piska med en knot vid handtaget, vilket råkat henne i huvudet och varav hon uppgivit höga jämmerrop, varpå han grälat på henne och slagit henne ytterligare.

Hustrun Kajsa dog vid middagstiden den 18 oktober och sedan anmälan om det skedda av någon ”god vän” gjorts följde de då vanliga ceremonierna med häktning av mannen och obduktion av hustrun. Vid den senare ansåg förrättningsmannen, att hustrun dött av blodutgjutning i huvudet orsakat av mannens misshandel. Jonas Andersson dömdes av rätten att erlägga full mansbot med 100 riksdaler till treskift mellan kronan, häradet och åklagaren, att ersätta kostnaderna för målets handläggning samt att en söndag undergå uppenbar s.k. kyrkoplikt med skrift och avlösning i Broddetorps kyrka.
Åklagaren och svaranden förklarade sig båda nöjda med utslaget.

I rättens utslag hade utom det anförda även stipulerats att svaranden i väntan på hovrättens fastställelse av domen skulle återförpassas till länsfängelset men slapp därifrån genom att för sig ställa av rätten godkänd borgen.
Jonas Andersson upplevde emellertid icke hovrättsutslaget utan avled dessförinnan den 10 oktober 1855.

Liksom alla rakryggade människor hade han sina vederdelomän och såsom förmögen avundsmän, vilka lurade på tillfälle att komma honom på fall. En av de främsta bland dessa var, om man får tro vad som säges, en fanjunkaren i Korsgården L. J. Forsblad, som då tävlade med honom om väldet i socknen och därför ombesörjde att Jonas Andersson vid dennes hustrus så hastigt timade död blev anklagad för att ha bragt denna om livet, och han sörjde också för att den saken i viss mån bevisades. Jonas Andersson skall i anledning därutav ha ådömts hel mansbot och kyrkoplikt. Vid dödsfallet ifråga, som mycket väl kan ha inträffat till följd av olyckshändelse, lär ha fallit utför vindstrappan, som i den dåvarande manbyggnaden på Stommen bestod av stenhällar samt därvid slagit ihjäl sig, men om så verkligen var fallet är på grundval nu bevisningen en smula ovisst.

Erläggandet av den ådömda mansboten var ju för en man med Jonas Anderssons förmögenhet att anse som mindre kännbar, värre var väl i så fall skammen och kyrkoplikten.

Att tänka sig att likt en kyrkogångskvinna få stå i korsgången och mottaga prästens bestraffnings- och förmaningstal inför en menighet, vars hjälpreda han i många tvistiga saker varit, måste helt visst ha varit svårt för honom, särskilt om han visste med sig vara oskyldig till det som lades honom till last.

Denna senare slapp han dock undan till följd av sin natten förut inträffade död. I stället för att få åse och höra prästens förmaningstal till honom den söndagsförmiddagen, fick man istället höra kungörelsen om hans död och detta väckte till liv både förstämning och elaka gissningar, vilka häntydde på att han själv tagit sitt liv, en sak som emellertid aldrig blev utredd, enär dödsfallet när misstankarna därom väcktes redan kungjorts och klockorna ringt första gången. För övrigt kan dödsfallet ha orsakats därutav att Jonas vid hemkomsten från häktet uppsökt sina dryckesbröder samt genom förtärandet av då ovana mängder spirituosa och på nämnda ställe sig ådragen gulsot, tagit sådan skada, att döden därpå följt. Vederdelomännen drevo emellertid trots allt saken i botten och anmälde prästen för tjänstefel, varigenom denne under en tid av tre veckor fick "mista kappan".

Tillägg Stommens skatteköp.

½ mtl Stommen i Bolum köptes 1765 till skatte av rusthållare änkan Kierstin Jonsdotter, enligt skuldebrev som finnes i Skällsbo.
½ mtl Stommen i Brunnhem köptes 1751 t. skatte av Lars Jonsson och hustru Storegården, Sätuna.