St. Weka el BotvidNilsgården
1 Hem Krono Rusthåll.
St. Weka ägdes 1665 av lt Olof Eriksson gift med Christina Gyllensting. Gustav Gyllengrip testamenterade 1698 gården till sonen Kristoffer som vederlag.
Olof Eriksson på Weka och hans svåger Johan Botvidsson processade flitigt med varandra om diverse småsaker, i vilka tvister även hustrurna
deltogo. Sålunda påstod Olof, att Johan köpt sig adelsskap, vartill Olof borde vara bättre meriterad, samt att Johan skällt ut honom för en skälm.
Erik Månsson Bergh, häradshövding i Gudhems härad, utfärdar vid tinget i
närvaro av häradshövdingen Johan Hasslander till Hagelberg och Irvingsholm
och kronans befallningsman Jonas Eriksson i Vecka skattegård å ett punds
smörränta, som han köpt av hustru Karin Persdotter i Sätuna för 28 Rdr
specie och 46 öre s.m.
Örje Gudhem den 11 okt. 1665.
Gustaf Gyllengrip ger åt sin minderårige son Kristoffer i stället för
Brätteberg och Idebacken, som denne erhållit i testamente av farmodern fru
Birgitta Krabbe, Östorp och Vecken, Trestena den 28 april 1698.
"Vecken" (Veka i Sätuna socken), "räntar årligen 2 t:r
spannemål och 2 årl. hästar, gifver i ett för alt 18 skeppor spannemåhl och
1 Rdr 16 öre silf. m.t." // V.F.T. Bd.2. se även "Ådahls" under Båltorp.
F. W. Berggren å St. Veka sattes 1847 i Skara skola, men övergav i juli
1851 studierna och begav sig till sjöss samt seglade som matros och styrman å
engelska och norska fartyg. Övertog 1858 efter faderns död dennes egendom St.
Veka.
Stora Veka namn.
Örnakula var ett åkerstycke med ett stort stenrör uti beläget något
söder om Wekaberg ungefär mitt för Russlikulle.
1715 ägdes den av Sven Åhdal.
Lieutnant Setterberg mördar hustrun Karin 1727.
Brukare Knut Svensson är rusthållare här till troligen 1738 och finns
sedan på Hulebäckars. 1735 och paret flyttar sedan 1738 till Hånger men
kommer tydligen tillbaka. Vad som sedan händer är mig okänt.
Sven Kruse kommer 1739 till St. Weka från Gudhem.
Lieutnant Erik Horn har en son, som dör här 1761.
Major Bengt Lilja
2 mtl skatterusthåll nr 42 vid Gudhems kompani av Wästgöta regemente, tillhör
majoren och riddaren av kongl Swerds Orden wälborne herr Bengt Lilje. Gården bebyggd väster från
byn och har all sin åker i Wekagärdet. Augment är 1/4 Åstorp. Bengt äger
vid storskiftet 1778 även L Weka.
Margareta Gyllensting gifter sig med löjtnanterna Nils Svensson vid Per
Liljas dragoner och Olof Eriksson båda rusthållare för Weka ?
Jonas Andersson Åbo 1763
Quartermästren Fredrik Båld
äg och br? tidigt 1800 till 1818. Br Petter Andersson f1792 kom nygift från Uddeberg 1821 som tar med sin mor
och syskon hit till St. Weka, och brukar minst tom 31. Dr Arvid Persson, dr Olof Larsson 1803 står som personal under Båld men i
övrigt ingen identifierings möjlighet. Likaså Ingrid och Kerstin Andersdotter
som dock är hos änkemannen Jonas i Frälsegården.
Prosten Gustaf Bratt, Broddetorp som då ägde gården begärde år 1820 enskifte
å St. Veka i Sätuna.
Herr handlare Anders Berggren
f1793 kom från Jönköping 1839 fram till
sin död 1856. Anders var född i hemmanet Berg i Sätuna, som brukades av fadern
Per Andersson f1765, som dog redan 1794. och sattes i Skara skola, där han i
likhet med senare sonen ej fullgjorde sina studier utan övergav dessa och blev
handlande i Jönköping samt efter hand tjänade sig rik och sedan inköpte Stora
Weka, för att där njuta sitt otium och komma litet närmare lärdomsstaden Skara,
där han ämnade insätta sin enfödde son, icke anande att denne helt opraktiskt
skulle låta sig lockas av äventyr och skolkar, som grusade hans förhoppningar på
sonen och ödelade dennes framtid. Änkan Eva Otterström f1797 tar över och bor
här hela livet, men sonen Fredrik gör nog jobbet. Statarfolk Lars Petter
Andersson f1837 1860 talet.
1852- Fredrik Wilhelm Berggren å St. Veka sattes 1847 i Skara skola, men övergav i juli 1851
studierna och begav sig till sjöss samt seglade som matros och styrman å
engelska och norska fartyg. Övertog 1858 efter faderns död dennes egendom St.
Veka.
gifter sig med Karolina Sofia f1834 i Synnerby. Han är ende sonen, men lever över sina tillgångar och
går i konkurs. Paret skapar en stor barnaskara
om vilka vi inte vet särskilt mycket. Han flyttar in till Carls Graf 1887 och
grannen Fredriksson som skvallrade att han levde ganska högt. Fredrik upptecknat mycket om hembygden. Sedan har de försvunnit ur historien. Vi hoppa
kunna berätta mer om denne man då han har skrivit en bok som vi kan läsa.
Fredrik Vilhelm Berggren
Familjen blev tämligen stor och vi återfinner de flesta liksom föräldrarna i
Göteborg.
F W Berggren sattes av fadern i Skara skola och fortsatte där studierna till
i ”nedre sjuan” men gav sedan dessa på båten och gick – till sjös, samt
tjänstgjorde som matros och sjöman på till ostindiska och utländska hamnar
destinerade fartyg.
Sedan Berggren fått lämna ifrån sig föräldragården till fordringsägarna främst
svågerns familj, inhyste han sig något år i Knektegården, Broddetorp, sökande
livnära sig och hustrun som skribent i ortstidningarna samt medarbetarskap i
andra mindre nogräknade publikationer såsom det sundlerska ”Spöket från
Töreboda” och utgav även själv en liten bok betitlad ”Från Västergötlands
bygder”, innehållande s k hågkomster och anteckningar från och om hembygden, med
vidrörande av en del nu kulturhistoriskt intressanta händelser och förhållanden,
för vilkas bevarande man kan tillskriva honom äran. Båda de nämnda eposen utgöra
nu av samlare eftersökta saker.
Vårdnaden om modern bekymrade ej Berggren och denna måste på sätunakommunens
självskrivna bekostnad utackorderas till den i Knektegården, dit hon förts,
närboende familjen Krantz, under det att sonen Mauritz Berggren, som var
jägmästare, och dottern Elin, de enda av barnen som fått en någorlunda bärgad
ställning i livet, togo sig an först modern och sedan också fadern, som dock
länge sökte uppehålla sig genom ambullerande besök hos gamla vänner och
supesbröder.
I och med Berggrens avträde av Stora Weka slutade för bådas del deras storhet –
efterträdaren var icke hågad att fortsätta denna aera och det in i det sista
pågående herrgårdslivet där för alltid slut.
Isidor Agaton Carlstrand
f1859. Dessvärre gör sequest på St. Weka och säljer av mark till Käck, och Johan Molitor
bl.a. Sjödal passar på. Han flyttar till Falköping 1890. Hans mor Matilda Lisa Carlstrand, som dör på St. Weka 1890.
Isidor Carlstrand var liksom företrädaren, icke jordbrukare utan ägnade sig
åt den då nyuppfunna elektricitetens installerande, främst i städerna, men måste
här taga sig an Stora Weka för bevakande av faderns däri insatta kapital och
skötte gården med hjälp av rättare samt sökte så fort som möjligt komma ifrån
det påtvungna innehavet genom att stycka och försälja egendomen, som ehuru ej
särdeles stor och föga bördig. Av ålder ansågs gården såsom en herrgård, vars
ägare förunnades umgänge med ortens övriga godsägare och herrskapsfolk.
1880 tal-1925 Syskonparet Carl Alfred Kristiansson och Hilda Karolina Kristiansdotter
Barn till Kristian Larsson på Wekagärdet. Broder Carl Alfred Kristiansson f1850 skrivs som häg på ½ St Weka finns härifrån
1880 talet och brukar fram till
1920, men han dör 1925. Systern Hilda, hemmadottern bor hos sin bror och
säljer till, sedan brodern gått bort 1925 och hon själv 1930.
1891 - 04 Johan Erik Käck
sold på Isaksgården f1854 gift med Bolla Kilian. Erik köpte gården 1891.
- Sven gift till Skövde
- Gustaf Zefyrius åker till Am 1902
- Elin hushållerska åt bröder här över 1930, dör på TjursBacke
- Johan Albin og snickare taktäckare här 1910-47
- 1936- Einar og brukar här 1910-47 samman med sin bror
- Erik Julius og hembrukare fiskare på TjursBacke
Nanna och Ellen Larsson
syskonparet från Kyrkogården Ullstorp i Håkentorp. köpte av Hildas dödsbo 1940, där troligen Anna Persson från Frälsegården var
huvudarvinge. De har ett vackert hus. En från Stenstorp har nu byggt upp detta ställe.
Nya byggnaden
på höjden byggdes av en av
1920- Carl Samuel Pettersson
f1883 har sina rötter på Wekagärdet, där farfar kom från Hogården i
Hånger och morfar var Kristian Larsson på Helsingegården på Wekagärdet. Han var son till Per Pettersson
som hade en av Helsingegårdarna på Wekagärdet och var gift med Maria Kristina
på just denna Helsingegård. Han kommer 1920 och byggde huset och gick omkull och drog med Gillis på
Björkebacken, som sedan fick flytta till Källegården Häggum men redde sig
där gott. Han hade traktens finaste hästar. Han
"slog på stort" samt satte sin och svärföräldrafamiljens samlade förmögenheter å Ölanda
egendom, där han sykvesterade. Detta kan ha skett omkring 1916 - 1919. Han flyttar till N Lundby 1928. Denne ägare
krävde tjenstefolk. Konkursen gör att ägarförhållandena blir något röriga och
att nya konstellationer skapas som är svåra att rekonstruera.
1926- Herman Larsson
f1872 är bror till Sven i Åkatorp kommer hit från Borgunda 1926. Han var
förutom tvilling även brukare av Åkatorp innan han slår sig ner här, gifter
sig med Oskar i Munkgårdens syster.
Sonen Otto Hermansson tar över och går bort 1971. Han var gift med
Arons dotter från Toltan Voitec. Sonen säljer på 1990 talet.
Någon från ett skogsbolag bygger en damm vid Hornborgasjön.
Med namnet Veka Dunge kallades en å sluttningen mot Sätuna mossar, väster om
stora landsvägen mitt för det s.k. Dungaledet, där en väg går förbi Isaksgården och
Paris Arvedsgården ut mot Galgen och Vallen. Dungen bestod av alm och björk m.fl.
trädslag och tillhörde Stora Veka, fast marken sedan sålts till Tomten. Veka
Dunge företedde inga egenheter av något slag men var en i socknen och orten illa
beryktad spökplats, förbi vilken man efter mörkrets inbrott ej gärna begav sig
ensam. Och ändå var det endast en gammal död käring som ”gick igen” och spökade
genom att sitta där på en sten och jämra sig. Sägnen omtalade att så hade
käringen då och då suttit där sedan långliga tider tillbaka, alltsedan man en
påskdagsmorgon funnit henne död där och grävt ned henne i dungen. Man trodde att
kvinnan på natten varit i Blåkulla och på hemvägen ramlat ned i dungen och för
den skull ej lagt henne i vigd jord – det var därför, hon ej hade någon ro,
trodde man. Stenen, på vilken spökelsen satt, kallades för Käringstenen och
åkerlyckorna i närheten därefter för Käringlyckorna.