Soldater i Håkentorp

1785 har vi en uppgift om att litt x är den intägt af Utmarken (d.v.s. väster om ån) som soldaten Brodd och Junker innehar emot afgift till kyrkan, men efter den förres död (Erik Brodd dör 1789 och enkan bor på Dahlboms torp), enligt förening, kommer at användas till Socknens klåckareboställe. 

fem soldattorp soldatlistorna är åt helvete. 

• Vg 90 Nolgården Ulvstorp vi avvaktar
• Vg 89 Sörängen Ulvstorp vi avvaktar
• Sk 50 Rycklan Källängen 6190 7035
• Sk 49 ArvidJonsgården koordinat 6100 7050
• Sk 57 Stommen 6120 7055

Vg 90 Nolgården Ulvstorp Källängen 

Balder 1823-10-29 finns inte Anders Petter Träff f1855 79-88 finns inte i sr

Lars Johan Andersson Strand bo i torpet därefter. 

Vg 89 Sörängen Sörgården Ullstorp

¤ Lars Stark f1777 finns ej med i sr 

Sk 50 Rycklan  

X: 6190 Y: 7035

ej noterad enl sr Johan August Arvid f1878.

Sk 49 ArvidJonsgården 

koordinat 6100 7050 ligger norr om gråa stugan och minst 72 meter ner mot ån.

Tobias Brandt var siste soldaten på stället och flyttar till V Kleva, där han går bort 1938. 

Johan Blixt f1776

Petter Ekvall avsked 1792

Fricorps Lars Vernersson f1754

Petter Grip antagen 1798

Johan Blixt 1778

Dessa stämmer inte med sr 

arr av Gustaf Johansson i Österlid Gudhem och hyrs av Skomakare Hellqvist och hans son.

Sk 57 Stommen

Borgs ligger alldeles söder om telefonautomaten 

ligger i höjd med Gudhemsvägen 7 meter in söder om muren. Viss förbistring råder med Sk 49. som vi måste lösa. X: 6120 Y: 7055

Karl Magnus Kraft

Ur soldatrullorna
"Erik Blixt anhållit om avsked vid generalmönstring på Axvall den 22 juni 1855. Ersatt med Anders Magnus Kraft förut kallad Anders Magnus Svensson född i Byarum S:a Jönköpings län. Antagen den 26 september 1855. Längd 5 fot 11 tum, ogift."

Originellt om original:

Godsherrn på Gudhem fick själv smaka sista husagan.
Enligt den gamla tjänstejonsstadgans bestämmelser hade husbonden laga rätt att utdela aga bland sitt tjänstefolk, men för äldre tjänare slopades detta 1858. Vad det yngre tjänstefolket beträffade hade dock husbonden rätt att ända till 1920 meddela aga till manliga tjänare under 18 och kvinnliga under 16 års ålder. Tjänstehjon stadgan slopades i sin helhet först 1926.
Det var mänga torpare, drängar och pigor som hade fått lida rent omänskligt under den tid stadgan var rättesnöre för tjänstefolket. Många blev då så misshandlade, att de fick men för livet. Men det fanns ju dessbättre många husbönder som inte alls tillämpade de hårda bestämmelserna utan hade humanare metoder, och under årens lopp blev de allt fler, som frångick stadgans paragrafer. På en del gods och gårdar hängde i alla fall den gamla vanan kvar, och även 1858 var det många äldre tjänare, som fortfarande fick känna "tuktans och agans välsignelse" på sina ryggtavlor.
Detta skulle verkligen ha varit fallet på Gudhems herrgård, där godsherrn ville fortsätta i den gamla invanda trallen, har det berättats. Detta pågick ända till dess, att husbonden själv fick sig en grundlig omgång. Soldaten Kraft, som arbetade på gärden hade en dag på något sätt förbrutit och skulle därför få smaka karbasen. Ja, så var godsherrns beslut! Men soldaten Kraft var inte riktigt vem som helst och tog inte stryk i onödan. Han var stark som en björn och hade en gång brottats med Karl XV på Axevalla hed och då besegrat denne vilken inte heller var någon duvunge. I början av brottningskampen släppte Kraft inte till hela sin styrka, och detta märkte kungen, varför han uppmanade sin motståndare att ta i. Detta gjorde också Kraft och då åkte kungen i mark som en vante. Trots nederlaget uppskattade Karl XV sin starke soldat och gav honom en blank tvåriksdaler i segerpris.

Då den värde godsherm kallade upp Kraft på kontoret, för att denne skulle undergå välbehövlig aga, som troddes komma att göra delinkventen till en fogligare tjänare, vilken bättre skulle lyda sin herres befallningar. Husbonden var väl medveten om att han var betydligt underlägsen i styrka. Men han trodde tydligen inte, att Kraft skulle våga sätta sig upp emot sin herres makt och myndighet, utan helt undergivet ta emot avbasningen. Då bedrog han sig i alla fall riktigt grundligt, för Kraft var ingen slavnatur. Den värde husbonden kunde lika lite som många andra av sina gelikar förstå, att en ny tid hade börjat bryta in, då även en tjänare skulle få sitt människovärde erkänt.

Klar för aktion: 
När Kraft kom upp på kontoret, stod godsherm med käppen i handen och var klar för aktion. Han befallde nu sin underlydande att knäppa ner byxorna och lägga sig på schäslongen. Detta vägrade emellertid Kraft helt fräckt, men då rök "exekutom" på honom och skulle egenhändigt trycka ner delinkventen på avbasningsplatsen. Då tog det eld i krutet på denne, och godsherrn fann sig liksom fattad mellan ett par björnramar, vilka riktigt höll på att krama luften ur honom. Byxorna ryckt ner med en väldig fart och han själv blev liggande på schäslongen med kroppens köttigaste del vänd mot taket och sedan började käppen dansa polka på hans kropp. Det blev nu rammelbuljong som hette duga och där fick godsherrn smaka på, vad han tidigare hade utdelat till andra och den medicinen gjorde tydligen gott, för någon underhavande blev aldrig mer uppkallad på kontoret för att undergå bestraffning. Ja detta var sista gången husaga utdelades på Gudhems herrgård, fast den skedde i omvänd ordning.

Tidningsartikel När kung Karl XV brottades med korpral Kraft.

De flesta av oss vet säkert att kung Karl XV var en stor och välväxt man. Han var också i besittning av utomordentlig kroppsstyrka. Varhelst han färdades i vårt fosterland sökte han upp de starkaste männen för att kunna mäta sina krafter mot dem. Och alla de starka männen som han träffade besegrade han.
En dag på hösten, strax efter sin kröning besökte kungen Axvalls militärhed i Västergötland. Då var han åtföljd av drottningen, de flesta av hovpersonalen och framstående gäster från utlandet. När han anlänt till militärfältet mottog kungen genast översten i audiens.
Bland frågorna, som kungen ställde till översten, var naturligtvis om han hade några starka karlar under sitt befäl.
- Ja, Ers Höghet, svarade översten. Bland officerarna är kapten Ståhlhanske den starkaste, och bland underofficerarna är en korpral, som heter Kraft, som är mycket beryktad för sin stora styrka. - Sänd genast efter kapten Ståhlhanske !
Efter några minuter anlände den välväxte kapten Stålhandske och stod framför kungen.
- Är det sant att du, Stålhandske är den starkaste mannen i hela regementet ?
- Nej Ers Höghet, svarade kaptenen. Men jag har en korpral i mitt kompani, som heter Kraft, han är den starkaste mannen som jag känner på denna trakten, ty han segrar alltid över mig när vi brottas med varandra.
Nu ville kungen ovillkorligen brottas med korpral Kraft, och han befallde regementschefen att redan nästa dag kl. 3 e.m. ha allt färdigt för kraftmätningen i närvaro av hela regementet. Översten måste också underrätta korpral Kraft om brottningen med kungen och ge honom permission från tjänsten, så att han kunde bereda sig för den kommande kraftmätningen.
Dagen kom solljus och klar, regementet paraderade framför kungen. Kungen var vid briljant humör, red fram till kapten Ståhlhanskes kompani och ropade med hög röst:
- Korpral Kraft!
Korpralen gick fram till kungen, ställde sig i giv akt och sade:
- Ers Majestät! Kungen frågade: Är du den starkaste mannen i hela regementet, korpral Kraft? Ja, Ers Majestät. Hittills har ingen kunnat slå mig till marken, svarade korpralen.
Kungen betraktade med beundran den bredaxlade muskulösa men ej så högväxta korpralen och sade; Idag skall det bestämmas framför hela regementet, vem som är starkast, du eller jag. Och nu är det nödvändigt att du förtjänar ditt namn, korpral Kraft.
- Gott, så ska ske. Ers Majestät, sade den uppriktige korpralen. Under tonerna av regementsmusiken och med fladdrande flaggor började regementet marschera till militärfältet och ställde upp sig i en kvadrat kring tälten som voro resta för kungen, drottningen och följeslagarna. Precis kl. 3 gick kungen ur sitt tält, civilt klädd, gick till mitten av kvadraten, där en stor matta var utbredd. och ropade på korpral Kraft med hög röst. Korpral Kraft gick ur sitt led, gick fram till kungen och ställde sig i giv akt framför honom.
- Först skall vi försöka vanlig brottning, sade kungen, och nu måste du göra ditt bästa.
- Gott, det ska jag göra, Ers Majestät, sade korpralen. Och genast grepo de tag i varandra och började kämpa som ett par tjurar. Kungen försökte att fälla korpralen, men det var alldeles omöjligt. Han stod stilla som en vägg trots kungens ansträngningar. När de hade brottats omkring tio minuter, blev kungen otålig och sade, medan svetten rann från hans ansikte. Det är alldeles fåfängt!
Kan jag göra på samma sätt, som jag gör när jag brottas med mina kamrater? frågade korpralen. - Visst kan du det sade kungen.
- Då ska jag verkligen försöka, sade den björnstarke korpralen, och med ett kraftigt ryck kastade han kungen till marken. Men kungen gav sig inte första gången, han hoppade upp mycket fort och grep korpralen om midjan med båda armar. Korpralen gjorde sammaledes med kungen.
Och nu började de brottas enligt det grekiskt - romerska sättet. Kungen, som var nästan ett helt huvud längre än korpralen, trodde att han denna gång skulle bli segrare och på så sätt hämnas sin motståndare. Men här kan tillämpas Runebergs ord om Sven Duva. "Att fälla denne jätte är mer än arm förmår". I stället blev kungen besegrad för andra gången. Nu fick drottningen, hovpersonalen och de utländska gästerna, samt hela regementet se en utomordentlig brottning, som de aldrig glömde. Mannen av folket, korpralen med lejonstyrka, lyfte upp kungen i luften med sina starka armar och kastade honom i marken. Med smärtor i hela kroppen, reste sig kungen, hållande båda händerna på bakre delen av kroppen, ty byxorna hade gått sänder, och skyndade sig in i tältet under höga glädjerop från åskådarna.
Efter en stund kom kungen ut ur tältet, klädd i uniform, åtföljd av sin adjutant och regementschefen. Han gick fram till korpral Kraft, som stod på mattan som segrare, men i stram givakt. Kungen klappade hans skuldra och sade - Bra gjort av dig korpral Kraft! Du är den starkaste mannen i hela Sverige. Här får du tjugofem kronor i guld och som jag har hört att du är nygift, så får du tjugofem kronor till, när ditt första barn födes. Och använd alltid dina krafter i kungens och fosterlandets tjänst !
Denna intressanta händelse berättade korpral Krafts son den förre soldaten Tapper, som senare blev byggmästare och föreståndare för baptistförsamlingen i Essunga. Hans gamle fader, korpral Kraft, berättade ofta för sina barn och andra personer, som besökte honom, om hur det gick till när han brottades med den folkkäre monarken Karl XV på exercisfältet i Axvall och besegrade honom. 

Hugo Sköld berättar vidare:

Några data över soldat Krafts barn enligt uppgifter ev Hugo Sköld. Johanna Kraft gift med soldat Axel Rickard Agnar, vilken var född den 14-11 1865 och var son till soldat Per Voltair och hens hustru Cajsa Andersdotter född i Segerstad den 1/9 1833. Voltair var född i Varv den 1-1 1830

Sven August Kraft gift med Sofie Kristina, August Kraft var bl.a. torpare under Klagstorp. Sofia bodde i den stuga som senare flyttats till Fornbyn i Skultorp. Det kan vara av intresse att återge något av Sofias egna berättelser under en pratstund därför saxar vi en uppsats från en tidning. Sofia Kristina bor bara i ena halvan av stugan, som skakas när bilarna kör förbi på vägen. Stället kalles på trakten för Klagstorp ålderdomshem, hur det nu kommer sig vet inte Sofia Kristina som bott här i hela fyrtiotre år. Inte har här bott några åldringar. Sofia Kristina, hennes man "Kraften" och de fem barnen hade det här kökrummet under alla åren, i längans andre ända var inhysta ogifta mjölkerskor och deras barn. Det var under den gamla goda tiden som kunde vara sä utomordentligt kärv och bister för många människor. Någonstans skulle jäntor som råkade i olycka härbärgeras med sina barn, menade myndigheterna på Klagstorp där flickorna arbetade.
Klagstorp, herrgärd och lantbruksskola numera ägd av länets hushållningssällskap har varit Sofia Kristinas arbetsgivare. Hyggliga tider och dåliga tider växlade med direktörerna. Där fans kanaljer menar Sofia Kristina. En han var snål och elak, han rappade upp två av de ogifta mjölcerskemödrarna som var i färd med att knycka med sig några vedpinnar hem från Klagstorp. Sofia Kristina står i ett förmånligare förhållande till vedpinnarna. Hon får frän Klagstorp så mycket ved hor. Förmår bränna upp Det är hennes värmebringande pension från det ställe, där hon lagt ner mestparten av sin arbetsförmåga.
Och stugan. För det var så att hennes man inte orkade gå på dagsverken mer än emellan år Han satt `:är hemma i köket och lappade säckar åt Klagstorp, medan Sofia Kristina var borta pä gården, tog upp säd och mjölkade. Förr var det tre mjölkningar om dagen, och kossorna var tjugo stycken. Uppstigning var morgon halv tre.
Jag kommer väl ihåg en gäng jag gick hem frän Klagstorp en julafton och bar med mej mjölkflaskan. Så halka jag, och all mjölken rann ut där i snön. Inte kunde jag gå tillbaka. Jag gråt, och ungarna gråt när jag kom hem, för dom fick ju ingen gröt på själva julafton.
Men Sofia Kristina är inte så lagd att hon suger på trista minnen och snöpliga spisoder. Hon talar om "Kraften", mannen. Kraft är soldatnamn förstås, och "Kraftens" far var soldat. En som gjorde skäl för sitt namn. Hans livs stoltaste ögonblick var när han vid en kunglig inspektion av regementet imponerade på själve Karl XV- "Kraftens" far brottades med kongen, som ville ha upptåg för sin, "Kraftens" far la kongen i backen, och då skratta kongen och sa att "du var mej en duktig gosse, om jag ändå hade många sådana".
Sofia Kristina måste också ha haft en enastående styrka och seghet. Hon hade fyllt 75 när hon för tolv är sen gjorde storbak i Klagstorp kök, kavlade och flätade och satte bullar i ugn frän sju På morgonen till sju på kvällen. På hemvägen kramade hon portmonnän med enkronan " hon fick för tolvtimmars dagsverket. Det var alltså i början av 40 talet.
Anders Gustav var först soldat fick namnet Tapper senare byggmästare och bosatt i Eling

Avskrift av fattigvårdsstyrelsen kassabok Håkentorp socken året efter soldat And Magnus Krafts bortgång den 13/6 1875
Änkan Anna Greta Greta Andersdotter blev efter soldatens död ensam familjeförsörjare varför Håkantorps fattigvård fick träda emellan. Äldsta dottern lämnar hemmet samma år som fadern dog kom till Broddetorp
Året därpå flyttar dotter Emma till Broddetorp, sonen Sven August kom till Stenstorp samma år. Tre munnar mindre att mätte.

Enligt kassaboken:
Den 15 maj 1876 Till änkan Kraft för uppfostran av Krafts efterlämnade barn Kronor 30:-, den 15 aug. samma år Kronor 30:- den 1 nov kr 30,25, i december månad kronor 30:- Änkan med dottern Tilda Elisabet flyttar 1877 till Broddetorp tar ut lysning för äktenskap varför hon ej mera nämnes som understödstagare.
Den 1 maj 1877 betalt för soldat Krafts barn 2 gossar 65:-
april 1878 till Hallberg för Sven Johan Kraft 100:-
april 1878 för Anders Gustaf Kraft 70:-
juli 1979 till Hallberg för Krafts gosse 100:-
juli 1979 för Krafts yngste 70:-
maj 1980 för Krafts yngste 37:-
sept 1881 för Krafts yngste 75:-
sept 1881 för Krafts yngste ~. .. ~. .. ? månader " 12 2 mån 12:-
feb 1882 för 14 dagars lasarettsvård till Gustaf Kraft 7:-
feb 1882 för Krafts yngste 75:-
den 20./3 1886 resterande för gossen Kraft till P Svensson 13.36:-

I dagens penningvärde små summor men på 1870 ganska mycket om vi gör en jämförelse då och nu 

Brännvinsstöld
Farsan Krans hade arbetade i bränneriet och hade fått en flaska av smeden från Bredegården och när inte den avdankade fanjunkaren inte såg så tog farsan en liten skopa och fyllde flaskan,
Men en gång så kom fanjunkarne och farsan hann inte få på korken och fanj anande oråd, så efter han de tömde karet för att fylla på faten så tvingade han farsan att böja sig ner och ta ett prov och då rann allt ut. Jaså jag undrade just hur ni bar er år för att stjäla brännvinet när det var plomberat överallt. Nu kan Du fylla flaska igen så kan vi gå upp och dela.