2006
|
|
Program för 2006Den 6 juni kl. 1300 Korsbackastenen mellan Bolum och Häggum. Samling vid Korstorp kl. 1300. Ej barnvagnsvänlig eller käppvänlig, stövlar. Vi besöker Korsbackastenen och Tovabergets källkärr. Vi kommer att fortsätta att med att bjuda på vad vår bygd har att erbjuda ehuru datum inte är fastställt. Vi kommer också att erbjuda skolan att låta barnen möta sin egen hembygd. Bjelluma Le; Bjellum By; Nedermarken Bjellum; Fåfängan Bjellum; Korsbackastenen i slutet av maj där vi besöker vår gamla runsten träffar återfunna gamla människor och besöker de vackra källkärren vid Tovabergets sluttning. Tjursbacke; 1 maj demonstration vid Håkentorp
Populär 1 maj vandring i Håkentorp Håkantorps Hembygdsförening inbjöd till 1 Maj demonstration för de flesta av oss dolda delen hembygden. Lasse Johansson ordförare och kyrkväktare vid Håkentorp svarade för inbjudan och lotsade en 25 hövdad stor skara, som trotsade flera dagars ihållande regn. På kyrkogården bekantade de sig med den äldsta gravstenen från 1791, som rests över hustrun Maria Jonsdotter från Liden i Ulvstorp samma socken. Kyrkvärden bjöd i det strilande regnet in till ett kort besök i den pittoreska kyrkan, som reser sig på murar daterade från tidig medeltid. Socknen har också förstått att ta vara på gamla gravhällar nu skyddade under tak och erbjuder kyrkobesökaren en inblick i medeltidens och 1600 talets bildkonst. Golvet är täckt av hällar från det stora godset Espås nu hädangångna ägarefamiljer. Vandringen gick sedan på baksidan av Hornborgaån förbi gamla hävdvunna gårdsdelar och gamla kvarnrester. Musiken från vattnets porlande förstärkt av senaste dygnens ihållande regn ackompanjerades av berättelser om qvarnägares livsöden och kontroverser redan på 1600 talet. Skaran slingrar sig sedan upp till den gamla kyrkstigen fram mot Ryckla qvarn, som spöklik står ensam rödgrå och förfallande. En mäktig syn att se den sista kvarnen i en lång rad av kvarnar som sedan medeltiden gjort att Håkantorps by blev ett kraft och mjölnarcentrum. Massor av levande kraft rinner förbi utan att tas till vara, förbi gamla dämmen och genom gamla förfallna rännen. Sedan bär det upp på landsvägen som alla känner igen som passerat Ekornavallen, med torprester och minnespåle över mördade barn. Här återberättas den tradition som fortfarande är levande i bygden om Svarte Arvid som gick ut i kriget mot Pommern med ett dödat barns hand i mössan i förvissningen om att överleva kriget. Domboken beskriver annars om den fulla riddarsvennen som trakasserar och nedsticker gossen Sven från Höjen, som var ute på denna sidan ån för att hämta faderns kor för mjölkning. Jämförelsen manar till eftertanke, hur människan bearbetar och hanterar ett sockentrauma som nu är över 300 år gammal. Syndaren Nils Andersson får sitt straff under i sig upprörande former på Segerstads avrättningsplats Timbergsängen. Vandringen tog betydligt längre tid än förväntat men viljan att ta reda på och avnjuta den fantastiska naturen av det okända Håkentorp inspirerade till flera besök i bygden lovade deltagarna. Vandring på FalanBeriden torpvandring på Falan i Segerstad. Segerstads hembygdsförening hade på söndagseftermiddagen inbjudit sina sockenbor till att återuppleva sin kära Fala. Med ömma händer och stort engagemang hade man för över 50 år sedan bestämt sig för att bevara sin gamla utmarkstån. Arne Karlsson i Backgården har under många år vårdat den gamla fädreven, som under början av 1800 talet beboddes av folk från när och fjärran sedan den gamla förhatliga Kronoparken delades upp på byns gårdar. På söndagen kunde de 50 sockenborna njuta frukten av Arnes arbete. Grönska och gamla liljor hade letat sig fram mellan stenmurar, torpagrunder och gamla ladrester. Bland deltagarna återfanns två av traktens ryttarinnor, som på sävliga ardenner följde upp i kön. Här berättades om de gamle som bodde här för länge sedan. Krestins Hannes är en av de få ställen som finns kvar var det första som besökarna mötte. På den slingriga fägatan och ännu bevarade allmänningen drar skaran förbi Pera Pera gamla torprester, som mången under sin ungdom hade sett och besökt. Så kunde Anna Maria i Lekum berätta att här låg rummet, och här var dörren till ladan med de två korna och i samma huskropp låg sedan höla'a och säla'a. Stugan revs i början av 40 talet till förtret för mången som hoppats att stugan skulle få stå kvar och bli ett minnesmärke över de många småbruk som fanns här bland hantverkare och arbetsfolk. Guiden envisades med att konstatera att Falan inte helt svarar mot bilden av fattigsverige som vi nu tror. Här sjöd av liv, bland skomakare, skräddare, soldater och inhyses (det vill säga åldringar som mot ersättning ur besparade medel bodde hos någon här uppe). Falan utgjorde en viktig arbetskraftsresurs, då i varje stuga fanns en arbetsför man som var ute i Sverige och tjänte som rallare eller grovarbetare i uppbyggnaden av vårt land. I slutet av perioden Falan ökade kraven på livets goda och många drog iväg till Amerika eller de stora städerna och tog med sig sin arbetsvilja och blev eftertraktade arbetare. Nôka Rå kallades en man inklämd bland småstugorna fast egentligen hette han Lars Jonsson eller Sandvads Lars, som talade om att han var från Dala. Hans valspråk i livet var "Det blir alltid nån råd (Nôka rå)" präglade också hans besök hos prästen, när han ville ta ut lysning. Det blev också Lars svar på prästmannes förmanande ord när han ser Lars redan gravida unga flickvän. Lika bestämd var Bryngela mot en blivande svärson som inte ville ta ansvar för sin fästemö. Om Du inte gör rätt för dig skall jag röfärga din lada d.v.s elda upp den. Giftet blev av och många barn föddes i denna relation. Solen mättar den tidiga vårens alla färger, det doftar friskt från skogen och när guppen upplöses sätter ryttarinnorna av i språng nerför Falan och försvinner i ett dammoln, inte olikt den suddiga bild som ändå bjuds när man försöker blicka tillbaka till de första inneboende här uppe. Likt ett töcken kan ändå tanken på fantasins vingar leta sig tillbaka till kanske de första som olovandes sökte sin bostad häruppe på den kala ljungheden, som det var på den tiden, bland minnesmärken från både brons och romersk järnålder. Det har nog alltid bott folk här på Falan konstateras när stillheten åter tar plats här på Falan. Men besök kommer inte denna hembygdsklenod att sakna. Många turer är redan planerade här. Intresset för det gamla Sverige har fått nytt liv i en tid när ingen längre har kvar de egna rötterna utan söker en identitet i vår lokalhistoria.
Under hösten arrangerade Hornborga Kultur en Tribunal vid Biblioteket i Skara där Petter Hernqvist var moderator. Mer därom under bolum.nu |
|
|
