2000     
[ Start ] [ Uppåt ] [ 1995 ] [ 1996 ] [ 1997 ] [ 1998 ] [ 1999 ] [ 2000 ] [ 2001 ] [ 2002 ] [ 2003 ] [ 2004 ] [ 2005 ] [ 2006 ] [ 2007 ] [ 2008 ] [ 2009 ] [ 2010 ] [ 2011 ] [ 2012 ]

[ Start ] [ Uppåt ] [Innehåll]

Verksamheten 2000

Vårbrasan

vid Heljesgården samlade som vanligt ett 80 talet personer, som denna "tidiga sommardag" ringlade ner för backarna vid gården. Lars stannade uppe på krönet och kunde från ovan följa skådespelet. Samling skedde först vid Missionshuset, där vi sjöng upp oss och stärkte oss med bön och en kopp kaffe, som församlingen ordnat. Med facklor i händerna kunde vi i den lite blåsiga kvällen tåga ner till brasan och i rätt tid antända den torra högen, som väntade och som brann med kraft så att knytt och troll inte vidare skulle göra sig besvär i bygden. Många voro de gäster från staden och dess nye ägare att beskåda evenemanget. Sången spirade sedan från ett hörn av de församlade och spred inte bara en fin stämning utan även lockade andra att deltaga i hyllningarna till våren. 

På morgonen hade nattens vind tagit hand om allt riset, och efter ett antal dagar har redan ris för nästa års brasa ansamlats. Traditionen kommer att leva vidare. 

Brukskörningen

genomfördes i ett det mest urusla väder man kan tänka sig. Det gällde uttagningar till en högre nivå i tävlandet. 

Byggnadsvårdsdagarna 

under två dagar, 12 - 13 maj, samlade många intresserade. På fredagen skedde en förberedelse och museipersonal och sparsamma delar av arbetsgruppen deltog i att koka färg och påbörja målandet av huset. Lördagen en trevlig och välbesökt folkfest där många fick stilla sin nyfikenhet runt grytan som Lundell i sin mysiga dress besvarade. Grytan kokade hela tiden pigment rågmjöl tillsattes och kocken jämt schå att hinna med att koka medan de flitiga målarna klängde på väggarna. De kunde emellertid lämna ett lysande objekt och en mysig Lars som upprepade att detta var det bästa som kunde hända. Kvar på åkern går två hästekipage fram och åter och harvar i den torra marken och kan mot kvällen lämna en lättsådd åker. 

Musik i Änga

En vila för själen undslapp sig en man i publiken när han likt 80 talet andra lyssnade till Susanne & Louise skönsång och fiolspel i ängarna vid Museigården Heljesgården. Aldrig hade det varit så många, som hörsammat annonseringen i press och Bygdeblad som denna gång. Det är femte året i rad som flickorna från Trätornas Träsk framför sina visor och sitt spel. De har nu i över tolv års tid samspelats och det verkar som de trivs speciellt i denna öppna miljö bland blommor och blommande träd i denna ljuva sommartid. Här i ängarna hör deras musik hemma. Efter fem år kan man tro att de skulle komma med samma program, men icke. Varje år bjuder de på nya alster, som de letat fram eller själva skapat. Efter en kortare kaffe paus i gröngräset och ett nytt avsnitt där kärleksvisan ur Trätornas Träsk hör hemma genomfördes en sedvanlig vandring ner i ängarna förbi källdragen och kalkugnarna och ut på de riktigt gamla av forngravar omgivna åkertegarna. Här bjöds ånyo på allas vår favorit så här års, när Louise sjunger sin "Den blomster tid nu kommer", som bara Louise kan framföra, denna gång ackompanjerad av trädgårdssångaren, som försökte tävla om uppmärksamheten. Man riktigt kunde höra hur de gamla i sina järnåldersgravar andäktigt lyssnade till denna underbara hyllning till denna fantastiska tidiga försommar. Tack vare en generös publik hoppas vi att damerna skall kunna komma tillbaka även nästa år ty denna kulturform tillhör dessa ängar. Hornborga kulturskyddsförening som stod för fiolerna påminde om att mer musik är att vänta i veckan vid det gamla Kapellet i Hornborga. Fornvandringar och blomstervandringar står också på programmet då i Museets regi

Slåtter och höbärgning på Heljesgården i Bolum

Slåtter var förr i bondesamhället en livförsäkring och en trygghet för att möta en osäker vinter. Folket i byn samlades till gemensam slåtter och höbärgning med en avslutande fest, när allt var bärgat. Många äldre hörsammade kallelsen till Museigården vid Hornborgasjöns sluttning, för att kanske åter uppleva den forna gemenskapskänsla som slåtter och bärgning innebar. Efter kortare diskussion om hur störarna skulle ställas för att ge bästa stadga åt hässjan är härligt att se Torsten fara fram med spettet. Efter kommer Sten också från bygden och vant placerar störarna, där de skall vara. Gulmåra en trygg snäll gammal fjording förd med van hand av Inge styr släpräfsan runt de hässjor, som raskt växer fram. Hit samlas intresserade från alla håll i Skaraborg med en tjuga i högsta hugg villiga att nå det gamla och den gamla känslan. Alla har något att bjuda ur sin egen erfarenhet, lägg ett tunt lager på översta lagret som lock så risker Du inte att hässjan ruttnar eller möglar. Dra undan höet nere vid marken och banka sen in så att det bildas ett "öfs" så händer inget vid marken. Vid kaffet och under arbetet skapas otvungna kontakter och alla kommer snabbt in i gemenskapen. Alla blir en del i det vi minns från förr. Synd bara att ungdomen inte lockas av dessa aktiviteter. Det kanske är så att man måste ha varit med en gång för att rätt förstå.

Efter en lång arbetsdag samlas vi kring grillen och drickat och redan nu planeras för samma aktivitet nästa år, ett gott betyg för denna typ kultur aktivitet här på gården. Kvar står nu under några veckor dessa hässjor längs vägen minnande om hur det var förr. Heljesgården etablerar sig mer och mer som den levande gård som Lars givaren ville att det skulle bli.

Bygdespelet Broddetorpsupproret mot Gustaf Vasa kommer att gå av stapeln under 5 kvällar 11-15 Augusti i sluttningarna vid Heljesgården.

Resultat av plöjningstävlan

Det blev jämt i år. Kennet Persson från Klåvasten utanför Skövde vann med 88 poäng och som god två kom Inge Persson från Olofstorp Lerdala under en plöjningstävlan på museigården Heljesgården. Arnold Hessel från Gränna dömde rättvist i denna tävlan. Sjukdom hos anmälda ekipage och plöjare gjorde att antalet aktörer var få. Men dess då mer åskådare kom. Uppemot 400 personer följde i omgångar tävlingen. Här finns ett genuint intresse i bygderna för att åter knyta kontakt med en brukskultur som har flytt.

Kennet vann på att han fick sitt ekipage, som lystrar till Zorro och Lova att gå lugnt. "Då hinner jag styra och korrigera de fel som annars lätt smyger sig in". Att få hästarna och plöjaren att bli ett är det viktiga. Domaren kan annars mäta ut straff och belöningspoäng med de som missar som annars smyger sig in. Det svåraste är nog att få upp öppningsfåran den första fåran och få den rak, ren och med rätt djup. Arnold domare med biträde kommer efter och mäter och stegar, han tar stickprov ur fyra därpå följande fåror och tar ett medelvärde därå. Här värderas detaljer som tiltans och dess rygghöjd, djupet och bredden, vidare kontrolleras tiltans packning och sammanhållning. Sen kommer ett svårt moment. Detta att få en snygg slutfåra och att planera så att slutfåran får exakt 1½ plogbredd för att få det hela att ge en prisvärd avslutning. Inte nog med det, vändtegen skall också vara rätt. Här gäller det att denna teg blott skall plöjas till halva plogdjupet för att sedan få en ren vändteg, när man som avslutning plöjer på tvärs. Detta är fakta och värdemått som de äldre bland åskådarna redan vet och kan, och som livligt diskuteras, när något händer nere i plogfåran. Här kom de från när och fjärran för att se plöjningen och tävlan. De kan sin sak från sin tid då de själva på 50 talet gick efter hästen och plöjde.

Det viktiga är hur plöjaren och hästarna samarbetar och det är inte allom givet att detta fungerar. Inget undgår domarens öga. Han bedömer också just detta och inte minst hur selningen sitter. Är det rätt dragvinkeln till plogen den rätta och så vidare.

Hästarna måste vara tränade för detta. De måste lära att inte gå för fort, korta steg, lugnt tempo ett måste för att plöjaren skall få möjlighet att styra och korrigera den där kroken eller var på fåran den där stenen låg som störde den förra fåran. Det räcker annars med att hästarna går i otakt blott något steg för att en ojämnhet skall komma i dagen och hamna i protokollet.

"Kennet vann på att han hade fått sina hästar att gå i ett lugnare tempo" medger Inge Persson från Olofstorp, som med sina Lotty och Leopold, kammade hem andra priset. "Mina var i början lite för ivriga och då blir det gärna att de drar ojämt och det kan bli svårare att korrigera". Ett lugnare tempot gör att tiltan vänder fint som att skära i smör.

Nu efter tävlan ligger åkern där nyplöjd och fin med sin glänsande mylla. Nere på gata mellan ladugården och vagnslidret sitter de tävlande och i full sämja äter sin medhavda varma soppa. I fonden en silverblank sjöspegel, som i dagarna sagt adjö till eftertruppen av de tranor som nu lämnat oss.

Kennet han som vann idag återvänder till sitt lilla jordbruket som släkten lämnade för fabrikerna i stan. Nu har han återvänt till jorden och sina 15 tunnland. Han tänker ta tjänstledigt från fabriken och gå med sina hästar i skogen i vinter. Ett brinnande intresse för det liv med jord och djur, som våra förfäder lämnat bakom sig lockar inte bara Kennet utan även en idag månghövdad publik.

Torpvandring vid Råberget

Den 7 maj 2000 hade vi samlats vid Trassastôva, ett 30 tal personer allt från barn till äldre pensionärer. Vitsipporna lyste mot oss bland vårgrönskande träd och det doftade underbart av skog. Under sakkunnig och entusiastisk ledning av kapellmästaren kunde vi bese rester av torp, Per Mehra, Ressla Karla, Kruta Buss m.fl. och ta del av vad man vet om dessa människors livsvillkor och livsöden. Visst är det underligt att tänka sig att av en lagård som fortfarande stod för ca 40 år sedan så finns idag bara delar av grunden kvar ?! Strövtåg i Hembygden håller på att samla in fakta om de torp som naturen gradvis håller på att utplåna spåren av och om de människor som bodde där.

Tack Anders och Torpvandrarna för en intresseväckande och inspirerande vandring i bygdehistoriens tecken! Fler vandringar utlovas, kanske redan till hösten.

Bygdebladets red.

den 25 maj kl. 1900 2000 gästas Kapellet av den populära Dispens kören från Skövde som bjuder på ett program på seklets sånger. 

KörMusik i Kapellet

i Hornborga. Efter en fantastisk vår med tidiga försommartecken kom den svenska sommaren instormande med ett massivt lågtryck med ett regn som började precis som DISSpenskören från Skövde skulle påbörja sin avslutande samling för denna termin. Kapellmästaren berättade om de ämnen till romaner som dolde sig i varje husgrund och och stuga längs den gamla Kvarnvägen vid Svensbokärren i Bolum. I slutet på 1800-talet hade människorna det ganska svårt hänvisade till utmarker, som kronan efterhand släppte till för att möta en ökande befolkningsmängd. Här berättas om Trassa Stugan och den tragik som här utspelades bakom en idyllisk fasad. Minnesmärket själva stugan har Museet tagit hand om och har påbörjat en renovering. Regnet tilltager och paraplyerna åker upp och inför vädrens makters viker sig gruppen och samlas till det räddade Kapellet vid Hornborga. Kaffe med fika ett sångarglatt humör och en redogörelse för Kapellets dramatiska historia stiger efter hand temperaturen i salen, som ser ut som den alltid har gjort. Regnet öser ner men ändå kan en trogen skara åhörare samlas till ett imponerande potpurri av sånger och visor från varje decennium av 1900 talet från skillingtryck, arbetarsånger, naturlyrik, schlager och Evert Taube. Körsång hör till denna lokal som redan tidigt hade en kör ledd av legendariske Wernlund själv i början av 1900 talet. Rörelsen över att åter hysa sången inom sina väggar kunde man märka då det fortfarande läckte och vi kunde deltaga i att huset fortfarande kunde fälla en tår över de problem, som att bevara en gammal kulturskatt utgör. Varma applåder följde och löfte om att åter knyta kontakten med bygden då en dag då solen skiner skingras den uppvärmda skaran och vi lämnar Kapellet åt det hällande regnet. Tyst ligger hon i kvällsmörkret minnande om att bygden har haft en gemenskap som den kunde dela med sig till dotterförsamlingar runt om i Skaraborg. 

Socialdemokraterna i Broddetorp hade valt att ha sitt årsmöte i Kapellet. Inledning om kapellets historia kunde inte förbigås. Att Kapellet är ett viktigt kulturobjekt var alla överens om. Den 8 maj.

Renovering av taket till kapellet vid Hornborga. Kapellet har uppmärksammats i samband med Falköpings kommuns kulturhistoriska inventering 1988, där byggnaden beskrivs som ett av de mest oförändrade äldre missionhusen i kommunen. Missionshuset ligger inom riksintresseområde för kulturmiljövården. Befintligt tvåkupigt tegel har plockats ner och rengjorts. Innan montering av ny ströläkt och bärläkt har oljehärdad masonit lagts på befintlig stickspåntak. Därefter har tegelpannor återlagts. Befintliga tegelpannor har till ca 100 % kompletterats med likadant begagnat tvåkupigt tegel. Vindskivor, vattbräder och takfotsbräder har ersatts med nytt virke, som målats med vit linoljefärg. Den befintliga nåckplåten har ersatts med nåckbräder. Nåckplåten var tidigare vit, varför även nockbräderna målats med vit linoljefärg. 

Arbetet kostnadsberäknades till 100 000 kr bidraget från länsstyrelsen var 25 000. Entreprenör har varit frivilliga krafter från Hornborga och Bolum socknar. De utförda arbetena har utförts väl och kan därigenom godkännas ur antikvarisk synpunkt. 

Torpvandring Qvarnvägen Oktober 2000

Tjoalitten BackaBritten Lelle Skräddaren och Wass, två gånger Laff, Vasarn och Trass. Så lyder den Räxla eller ramsa, som beskriver torpabebyggelsen i den del av Bolum som Västergötlands Museum och Studiefrämjandet valde som område för höstens Torpvandring i Socknen.

I den underbaraste brittsommarvärme med en värmande sol samlades 50 tal när- och nabor längs gamla qvarnvägen till Bjärsjön, ett utmarksområde som förr beboddes av avskedade soldater, backstugesittare och fattiga hantverkare.

Man kan skriva en roman om varje stuga här uppe urskuldade sig hembygdsvännen Kapellmästaren när han hade svårt att skilja sig från de stugor de församlade passerade. Här passerades bland annat Trasses stuga, som nu ägs av Museet i Skara och som tillhört och nu åter tillhör Heljesgården, Bolums egen Museigård, och som utgör ett viktigt komplement till den jordbruksfastighet, som alltmer tar form nere i sluttningen vid sjön. Här kan vi nu visa hur småfolket bodde och som utgjorde förutsättningen för det dåtida arbetskraftskrävande jordbruket berättar Maria Wretmark från Museet.

Sakta slingrar sig den månghövdade gruppen genom utmarken, letar sig fram till en varggrop, får tillfälle att efter inbjudan av bröderna Johansson beundra den dåtida avancerade tekniken vid Bjärsjö Qvarna, som gav sin sista mäld för bara 40 år sedan.

Vidunderlig är utsikten över Hornborgasjön från krönet, och därbakom ligger Bjärsjön sagoomspunnen men även grym sedan sjöjungfrun tagit många lekande barns liv.

Efter en kaffepaus vid sjön, avslutas vandringen vid Vassa Larsa stuga nu inbäddad i en mogen granskog. Torpgrunden finns kvar, uthusets stenväggar har trotsat tidens tand men källaren har rasat samman och vid vägen finns fortfarande brunnen kvar, alla påtagliga minnen från en svunnen tid.

Det var som om gruppen inte ville riktigt upplösas i denna andäktiga skog fylld av saga och sägen. Jag är barnfödd här nere i byn berättar en kvinna men har aldrig varit här uppe, men jag såg artikeln i GP, så jag bestämde mig för att åka hit. Och det ångrar jag inte. För vi får aldrig glömma dessa människor som kämpade mot fattigdom armod och vi har så mycket att lära av dem och hur de löste sin livssituation och hur de tog till vara de möjligheter som gavs.

De församlade skingras under tystnad alltmedan höstsolen säger adjö strax ovan trädtopparna. Hur var den där ramsan nu Laffen och Trassen och Vassen, nej hur var det nu ?

[ Start ] [ Innehållet ] [ Hornborgasjöns Krönika ]