1999     
[ Start ] [ Uppåt ] [ 1995 ] [ 1996 ] [ 1997 ] [ 1998 ] [ 1999 ] [ 2000 ] [ 2001 ] [ 2002 ] [ 2003 ] [ 2004 ] [ 2005 ] [ 2006 ] [ 2007 ] [ 2008 ] [ 2009 ] [ 2010 ] [ 2011 ] [ 2012 ]

[ Start ] [ Uppåt ] [Innehåll]

Verksamhet 1999

Hästen i skogen den 6 februari

Tyvärr fick vi ställa in den på grund av väder, men vi lovar att komma igen nästa år då ju Museet har förvärvat mark så att vi kan utnyttja denna resurs.

Veahäs den 27 mars

Den 27 mars samlades mycket folk från Hembygdsföreningen och ur Arbetsgruppen. Lennart och Torsten tar hand om kapningen och vedhuggningen och det är en fröjd att se yrkesmän arbeta. Göte och Gunnar ansluter och vi får proffs på att göra en veahäs med hjälp av björkris. Det är ett fantastiskt tempo och ett flyt som man sällan skådar. Kallfrontsregnet kom som förutsagt på morgonen men det hindrade inte att man med liv och lust deltog i aktiviteten. Hanna fixade kaffe och smörgås och med Anns hjälp kunde något kylslagna män och kvinnor ansluta till Lars i köket för att avnjuta en kopp varmt kaffe och en mängd smörgåsar som vana händer kunde servera. Det var en riktigt rolig upplevelse som vi nog skall göra om, ty vi hann inte med alla moment förutom stockklyvning, som genomfördes med glans. Den gamla kapsågen hade fått en vässad klinga och det hade Jan fixat. Det visar sig att annonseringen har flutit som den skall. Radion hade rapporterat och Bygdebladet hade förmedlat vårt budskap.

Påskaftonbrasa

i sluttningen vid Heljesgården lördagen 99-04-03 när skymningen föll. Brasan tändes och det från i fjol hopsamlade riset brann fort ner i den underbart vackra tidigvårkvällen. I början av april var vädret som man trodde det skulle vara  i slutet av maj. Mycket folk samlades efterhand och en och annan raket for i luften tack vare att vi firade en 50 årings stora dag. Barnen grillade korv i en vid sidan anordnad korvbrasa. Glöggen flödade i backen och det var en fin kväll som vi blandade med lite historia för dem som kom tidigare än det var motiverat att tända. Dymmelonsdagen fick vi förklaringen till. Peskelordan med rötter i katolsk tid kanske från Pesttidens härjningar, som för hundra år sedan förbyttes i att det var tillåtet att piska sin granne utan att därför få straff härföre.

Fagningen i trädgården den 9 april.

Fagning i trädgården den 9 april samtidigt med radioutsändning. Arbetsgruppen och Museipersonal var inbjudna. Vi rensar på platsen där vi kan tänka oss en trädgård och större delen av riset från trädgården hann vi med innan kaffet satte stopp för vidare insatser. Men vi tror att detta var ett sätt att engagera personalen att av och till ta sig hit ut för att hjälpa till vid städning och röjning. Radion varvade intervjuer med musik under en och en halv timma.

Fagning

av blomsterängarna vid sluttningen till Heljesgården 99-04-17 kl 1000.
Det blev inte så många som kom så de medhavda bullar som Ann hade bakat på morgonen gick åt.

Fagning

av blomsterängarna vid sluttningen till Heljesgården 99-04-24 kl 1000. Dagen var fin och vi ägnade oss åt att städa upp kring huset. Erik och Anders åkte traktor och fyllde på med material till valborgsmässoelden.

Valborgsmässoeld vid Heljesgården.

Brasan tändes så nära solen nedgång som vädret tillät. Men kvällen blev fin och mot mörkrets inbrott anlände gäster direkt från festbordet medtagande feststämningen. 60 personer dök upp i den mot kvällningen allt finare vädret. Brasan brann med stora lågor och ganska snabbt så de som kom sent hann inte med att se det finaste.

Forntidsvandring.  99-05-08 kl 1400.

Maria från Västergötlands Museum tog oss med på denna vandring då 12 bilar slöt upp. Mycket lyckat bekräftar Lars.

Spelmansstämman

Återigen samlas en musik och naturintresserad skara vid Museigården Heljesgården i Bolum. Kapellmästaren hinner inte börja sin beskrivning av gården och omgivningarna förrän en klar stämma, en kulning ljuder från ängarna. Det blir dödstyst och de samlade lyssnar andäktigt. Tonerna bär genom kallfrontsregnet och regnet tränger in bak regnjackor och under paraplyer varför Lars bjuder in till stugan och spisvärmen. Här fortsätter Agneta Stolpe, för det var hon som sjöng. Agneta den kända härliga folksångerskan fäbostintan från Västerdalarna fortsatte sin sång och trallning i köket och vardagsrummet. Agneta har under helgen lett en sångkurs i anslutning till Heljesgården och deltagarna fick nu också möjlighet att visa prov på vad de hade lärt sig. När solen sedan efter en hyllningssång till solen verkligen tittade fram var deltagarna på väg ut i ängarna på en blöt sång och spelvandring precis som förr om åren. Det är femte året i rad, som vi har musik i änga svarar Anders, medan kalvarna i hagen visar minst lika stort intresse som de övriga åskådarna. Andäktigheten bland djuren var det inte att ta miste på när det bjöds på kulning och visor. Man kan förstå att folkmusiken var också ett sätt att kommunicera med djuren på de ensliga fäbodarna. Regnet och kylan hade fått blommorna att skyddande dra ihop sig, men längst inne i änget kunde vi ändå finna tecken på att år av arbete har gett resultat då marken börjat återta lite av den blomsterprakt som den fordom hade, när bonden och mulen skötte markerna.

Sången klingade åter och sällskapet stannar upp liksom kalvarna, som nyfiket nosar på den sjungande skara som drar fram. Kommer gården att kunna infria våra förhoppningar om att återge en bild av det svunna. Anders nickar förtröstansfullt. Alldeles nyss kom han rusande från Hornborga, där han hälsat välkommen till ett sångarmöte i den unika gamla Kapellet. Jag börjar tro att människorna börjat få upp ögonen för vår hembygd och dess rikedomar menar kapellmästaren.

Hur viktig var inte ängarna och gröda som inspirerade våra förfäder till sång och dans för att ge uttryck för sin glädje åt att se marken ge mat och välstånd inför den kommande vintern. Hundra åriga traditioner finns lagrat i de gamles sätt att sköta sina marker. Detta är viktigt att visa för den unga generationen att det var inte så länge sedan som vi levde i ett med naturen. Nu när vi har övergivit den för ett överrationellt jordbruk utan konsekvens för vad detta kommer att medföra för framtiden. Musik och naturupplevelse hör ihop, det är den känsla som Agneta med sin sång förmedlar alltmedan skaran traskar hemåt i ett tilltagande solljus.

Till tröst för de omättliga meddelades att om drygt en vecka så genomför man en blomstervandring i Västergötlands Museums regi just här från gården.

Blomstervandring den 9 juni kl 1800.

Vi möttes en 10-12 personer på gårdstunet hos Lars, som själv mötte upp. Lars som gett bort sin gård för att kunna visa människans villkor och hur det såg ut på 1920-talet. Museet den nye ägaren vill forma en bild av just denna tid på gården, som fått stå stilla. Det fantastiska är att tiden har gått så fort att vi förbisett att just denna period håller på att glömmas bort. Men Lars hjälp påminns vi om detta.

En ivrigt lyssnande grupp tar sig ner för sluttningarna alltmedan Mats vant förmedlar de erfarenheter han har varit med och letat fram kring gård och bygd. På väg mot ängarna tolkas vad växterna har att berätta om tidigare hävd och bruk av markerna. Vi får se exempel på hur träden fordom utnyttjades som foder med lövtäkt, ett viktigt fodertillskott för djuren, som skulle överleva vintern. Djupare in i ängsmarkerna kan vi skåda hur Jungfrulinet, en viktig indikator på hävd, åter börjar sprida sig som tack för att vi vårdar dessa marker. Trollsmörblomman börjar kunna hävda sig och var de gamles följeslagare. Den har varit borta övergödslad, men vågar sig nu tillbaka efter en dryg mansålders utkonkurrering av gödselgynnade växter. En sväng i den gamla järnåldersbyn med sina murar, åkerrester och gravar skapar en fin stämning bland de församlade, som inramas av betande djur. Mats har mycket att lära ut och det verkar som åhörarna inte riktigt vill släppa honom utan vill veta mer.

Det blir lika mycket en minnesvandring som en botanisk exkursion alltmedan Mats berättar om hur skolklasser med liv och lust kunde engagera sig i det arbete som rensning av snår, buskar och övervuxna trädgårdsland. Redan står risbrasan färdig för nästa års majbrasa och väntar. Och snart är all veden inkastad i vedbon av flinka skolungdomar. Det känns som gården nu börjar forma sig i riktning mot vad Lars och Elsa önskade, en samlingsplats för gamla och unga och att förmedla till den nya generationen rötterna till det liv vi bär inom oss.

Boningshuset som flyttades från Axvalla.

Trädgårdsslåtter 99-06-29 kl. 1800.

Den regnade bort men Arne och grannarna gjorde fint på backen och den lilla ängslyckan vid allen.

Slåttergille i ängarna. 99-07-28 kl. 1800.

Upplev traditionen av ängsslåtter på de ängar som vi vårdar.  Bland sommarens övriga program planeras en stenmursdag, en byggnadsdag, där Museets experter delger oss kunskapen om vår byggnadstradition. Tid bör avsättas för Pyssel på gården för att förbereda gården för hösten och vintern.

Hästdagen på Heljesgården den 31 juli kl. 1300

Ingen kunde drömma om att det denna stekheta lördag i slutet  av juli skulle komma så mycket folk. Kaffe hade vi nog men bullarna tog slut. Men det var en hälig känsla där vi kunde gå omkring bland positiva människor och känna dofter av det gamla. Många människor utifrån hade mött upp.

Bröderna Bäckström från Backgården i Göteve tog hit sin ardenner med ett föl, och vi kunde bjuda på äkta stämning där den stora hästen vandrar omkring på backen mellan de gamla husen. Mycket vatten gick det åt, när gästerna prövade att åka skjuts och lyss till gamla kommandon och finna att den fina hästen lydde. Någon plöjning eller harvning kunde vi inte bjuda på då marken inte var tillräckligt preparerad.

Helge Fällström visade oss hur man lägger stenmur på gammelt vis... Först skall man säkra den genom att grava ner den och vara noggrann när man mäter, sen måste man tänka på att den skall luta lite inåt så att den blir stabil och sen skall man lägga pussel med stenar som gärna får vara trekantiga med en fin Vissida som man kan vända utåt. Sen måste stenarna kunna låsa varandra så att muren blir stadig. Lägg, vis och bygg var Helges måtto , här lär man sig inget om man inte gör något själv. Många vana och ovana händer hjälpte till och vi hann på kort tid att laga en 5-6 m av en delvis raserad mur.. Men mycket återstår än. Förr fick man 50 öre metern och en man kunde lägga en 2 m per dag. I dag är priserna annorlunda 2000 kr metern är inget överpris.

Många gäster kunde gå in i byggnaderna och titta på de gamla sakerna och imponeras av den gamla järnspisen, med den gamla plättlaggen och kafferosten som man satte direkt på spisen.

Hjilmer Johanssons arbete kunde presenteras via dator och många voro de som ville se hur långt arbetet framskridit. Några av gästerna kunde namnge sina anförvanter och de kunde återfinnas i datorn. Hilmers arbete framstår nu som speciellt viktiga nu när intresset för våra anförvanter har ökat de senaste åren. Vid datorn knöts många nya band som gav inspiration till fortsatt arbete med det Hjilmer startat.

Ann och Hanna serverar kaffe med dopp under eftermiddagen i trädgården.

Radioutsändningar.

med lokalradion som värd kommer att äga rum under våren och sommaren. Håll dig underrättad via Bygdebladet eller titta på denna sida lite då och då. Var heller inte främmande för att följa vad som kommer att hända i Kapellet bygdens egen kulturhärd.

*

Den gamla vagnboden har under hösten 1999 fått nytt vasstak.

Målning av kapellet

Den 25 maj och 26 maj målade vi kapellet och lagar taket. Det visar sig att många läkter har ruttnat och det finns alla skäl att lägga om taket innan vintern. Bästa tiden är aug 99. På sina ställen har det runnit in nu under vintern. Vi mobiliserar medel från kommunen och länsstyrelsen och samt skapar resurser bland de församlingar som finns i gamla länet. Endast länsstyelsen var begivna på att stötta detta projekt. Grabbarna med rötter i bygden var med och hjälpte till och Niklas gjorde ett fint jobb när han samlade bygdens söner till denna manifestation. 

Evangeliegruppen Falan 30 maj 1999

Det har stått tomt länge, huset som ligger i vägen med svartnande väggar. Jordbruksmaskinerna kommer inte fram. Men så i söndags eftermiddag samlas 65 tal medlemmar från bygden och Evangeliegruppen Falan lockade av att få se det gamla kapellet igen. I dagarna har det fått färg och kunde lysa i eftermiddagssolen.

Åter ljuder sången och musiken från den gamla byggnaden som det har gjort i snart 130 år. Den förr så livaktiga församlingen har fört en tynande tillvaro sedan den site medlemmen gått ur tiden. Vi får inte glömma dessa människor som tog initiativ och som samlade så många behövande människor. Vi måste minnas deras liv och villkor menar Kapellmästaren, eldsjälen bakom att vilja bevara minnet av denna viktiga epok i Hornborgabygdens historia.

Nästa fullsatt blev det innan nyckelharpan, fiolen och dragspelet och pianot tog fart. Glädje spreds i åhörarnas ansikten och alla deltar med liv och lust i sången lika hängivet som kanske förr i tiden. Vi måste minnas Ressla Karl, Trassa Johanna och Laffen och de andra som på denna sidan Hornborgasjön tvangs till fattigdom då sjösänkningarna sög musten ur bygden. De var de fattiga små människorna som fick betala storherrarnas misslyckade naturexperiment menar föreståndaren i sitt inledningsanförande. Här var baptistförsamlingen den tröst och ljuspunkt som gjorde livet möjligt att uthärda. Den välbevarade inre med sin gamla målning sina hårda bänkar sin enkla inredning gav den trygghet för en hängiven upplevelse och kontakt kanske som förr i tiden.

Många av dagens deltagare var tagna av denna kontakt och lovade att komma igen den 15 aug då Evangeliegruppen kommer tillbaka för att åter sprida sin sång och sitt budskap.

Mycket återstår ännu för att finna former för hur det gamla Kapellet skall kunna bevaras. Men det måste bevaras för det är det enda så väl bevarade kapellet minnande om den viktiga väckelseperioden, som präglat människorna i bygden under mer än 100 år.

Vi räknar med att kunna erbjuda poesiaftnar, föredrag och musikupplevelser konstutställningar från denna lokal. Den skall leva vidare som en kultur härd lovar Kapellmästaren, men han kliar sig betänkligt i huvudet när han påminns om att finna en lösning på att svåra vattenläckor har upptäckts i taket.

Sist tystnar nyckelharpan och förpackas och församlingen har lämnat lokalen och tystnaden breder ut sig i samlingssalen med den härliga akustiken. Månde människorna ha upptäckt denna klenod och må vi få hjälp att bevara henne tänker Anders medan han låser lokalen och möts av tornsvalorna, som i sensommar kvällen kretsar kring huset och söker sina nästen i kanten av öfsa i det gamla Kapellet.

Kapellet hade under 1999 besök av Evangeliegruppen Falan.

Evangeliegruppen Falan gläder oss med  ett nytt besök 15 aug 99

En glöd tändes för 140 år sedan i Hånger och blev till en väckelseeld. Ute på en holme i Hornborgasjön Almeö samlades regelbundet två torparfamiljer för att lära ordet och söka tröst och stöd i bibeln. Fler anslöt sig och man beslöt att kalla sig Hornborga Baptistförsamling. Fler medlemmar ansluter sig under protester från kyrkan men kraften i församlingen bara ökar. Den givne ledaren Turin torpare på den ensliga ön förlorar sitt arbete på grund av sitt engagemang och finner för gott att flytta till Amerika. En svacka i aktiviteten kan förmärkas men det tar ny fart och på 1870 talet är man mogen att med hjälp av tomtplats i form av gåva bygga sitt kära kapell. Nu tar det verkligen fart. Kyrkan och biskopen ställer ansvariga inför förhör men det hjälper inte. Man startar en vardags och en söndagsskola genom att anställa en döpt utbildad men av det övriga samhället refuserad folkskollärarinna. Kvaliteten på undervisningen är av så hög kvalitet att kyrkoherden i socknen måste uttrycka sitt gillande, något som kyrkorådet gav honom kritik för. Satsning på ungdomen och barnen med sång och spel och bibelkunskap och vardagskunskap gör att församlingen kan hållas vid liv under flera generationer. Först för 20 talet år sedan mattades det hela av, och sedan den siste medlemmen kallats hem, har det varit tillbommat. De flesta i bygden känner till den gamla byggnaden, där hon ligger lång och rak mitt i byn mitt i vägen. Naturvårdsverket försökte riva den för att kunna komma fram med sina turistbussar men bygden protesterade. Den bara stod där.

Men sedan i våras hör man åter sången och spelet och ordet från det gamla kapellet. Nymålat står hon där åter, och bygdens söner har samlats i konkurrens med kräftfisket för att lägga nytt tak på huset. Många minns fortfarande sin söndagsskola och de äldste kan berätta om skördefest, julgransplundring i det gamla av tiden orörda kapellet. Tidens tand har ändå farit relativt varligt fram med kapellet men de sista höststormarna har möblerat om bland takpannorna och vattenläckornas klagan har inte klingat ohörda i byn. Ingen skall röra vårt kapell, det är en del av vår historia.

I söndags samlade Falbygdens evangeliegrupp nästan fullt hus till sång och läsmöte och Kapellmästaren hälsade de församlade med en kort resumé av församlingens historia och bad de församlade känna in atmosfären och den stämning som rödde här för flera generationer sedan så de fattiga fiskargummorna och folket ifrån skogen som inte hade råd att resa till Amerika ändå fick känna gemenskap och människovärde i detta hus. Sången och musiken har kommit tillbaka och när kören sjungit ut inspirerade det mången till vittne och bibelläsning. Den gamla väckelsen lever och nyckelharpans vemodiga klang avslutade ett ovanligt långt möte.

[ Start ] [ Innehållet ] [ Hornborgasjöns Krönika ]