|
 ©
Kulturåret 2002
Vi sammanfattar året 2002 där inledningsvis ambitionerna var lika höga som tillförne. Men som några sponsorer icke ville inställa sig fick vi ha en något snävare program. Någon kulturvecka kunde därför inte arrangeras. En av de mest naturliga sponsorer till aktiviteter inom dess norra socknar uteblev med motiveringen att någon kulturvecka utanför ramen av Mickelsmäss icke var aktuell.
Storvulna planer hade vi på en kulturvecka men
supportrarna tröt och Falköpings kommun ville inte veta af någon konkurrens
så vi tar det 2003 i stället.
Oförtrutet pågår forskningen i den egna hembygdens arkiv och bland minnesgoda församlingsbor i och utom de fyra aktuella socknarna och förmedlingen av dessa kunskaper har skett genom torpvandringar.
Just nu arbetar vi på att kartlägga vår bygd, samlar in uppgifter från
Hjilmers Kartotek tar reda på var saker och ting fanns. Frågar, utreder och
samlar. Samverkar med folk från när och fjärran för att se vart folk tog
vägen och vad som blev av deras hem.
Per Olof Swanbergs arkiv
Ordnandet och förmedlandet av kontakter med Stifts och Landsbiblioteket i Skara har krävt mycket tid men resultatet blev över förväntan. Hela arkivet om Hornborgasjön , alla hans bilder, hans fågelobservationer och boksamlingen är nu räddad.
Radioprogram
Samtal med busschaufför Åke Andersson, som med sina 49 år i bygden har mycket att berätta mellan skivorna. Tre lördags timmar och mer skall det bli då berättarmaterialet är outtömligt. Repriser
lär ha sänts under våren 2003.
En av vår bygds trognaste medarbetare har genom åren varit
våra evenemang trogen samtidigt som han genom sitt vänliga väsen förmedlat
mycket av det gamla genom radio och vandringar. Åke är en härlig människa
som tillhör bygden genom sina 50 år då han förde bönder arbetare och
torpare fram och tillbaka från stan.
Vårbrasor
Påskafton elden tändes vid solens nedgång. Valborgsmässoeld i samverkan med Museet, elden
tändes vid solens nedgång och som vanligt samlades många människor för att
njuta kvällens frid.
Torpvandring Stomnadrevet
I forskningssyfte med 10 deltagare Stomnadreven den 14 februari,
Torpvandring Korsbackastenen
den 2 maj med
tidningsreportage, så jag skrev ingenting.
Broddetorps musikskatt pånyttföds.
Kurs i Hembygens egen Musik
Under våren har Hornborga Kultur engagerat en musikhandledare för att förmedla bygdens musik till bygdens egna
barn under några veckor i april maj. Fem lektionstimmar genomfördes. Endast ett fåtal barn nappade på erbjudandet men deltog ändå i därpå följande uppspelningar.
Under kursen kunde vi
knyta viktiga kontakter med folkmusikintresserade elever, som senare var med och
spelade i Flakabergsstugan och i Änga vid Heljesgården.
 Susanne
Lind forskar kring och lär ut gamla fina låtar.
Ungdomar i socknarna runt Hornborgasjön får i dagarna lära känna sin
bygds folkmusik. I hundra år har den slumrat för att åter väckas till liv
på Broddetorps nyuppförda skola. På schemat står bland annat Råcka Pära,
som för hundra år sedan bodde här på skoltomten. Genom honom har vi nu kvar
härliga gamla melodier som elever vid skolan får tillfälle att komma i
kontakt med. Det är lika viktigt att musiken som andra traditioner får leva
vidare menar Hornborga kultur som engagerat musikhandledare Susanne Lind, som
med tränad hand leder elever som fått inbjudan att deltaga i kursverksamheten
nu under april och maj. När barnen lärt sig låtarna erbjudes bygden att
lyssna till deras prestation vid Musik i Änga som äger rum vid Heljesgården i
Bolum annandag pingst.
Det är spännande och roligt att leta upp den gamla musiken som innehåller
så mycket känsla och temperament berättar Susanne. Lika roligt att lära
känna de spelmän och deras dramatiska levnadsöden som förr i tiden
förmedlade musiken till den då oftast danslystna publiken. Två kvällar har vi kvar innan kursen är slut för denna terminen, men det
finns skäl att fortsätta även under hösten berättar en förtröstansfull
Susanne.
Musik vid nyrenoverad Flakabergsstugan i Ugglum 2002
Flakabergs stugan Ugglum Återinvigs Kristi Himmelsfärdsdag kl. 1400
Grå ligger stugan, men fräsch och fin sedan renoveringen i höstas. Den
ligger tätt invid vägen i den fina gamla socken Ugglum. Precis i kröken så
att man med dagens tempo knappt hinner uppfatta den. Men en gång stannade självaste
kungen och bad om vatten, mer bråttom hade man inte förr. Men det var drygt
hundra år sedan.
En gång förfallen återfann Falköpings poeten Jörn stugan under en
cykelpromenad runt berget. Stuga två sista innevånarna hade då fått plats på
ålderdomshemmet. Falköpings kommun tackade nej till att flytta och bevara den
så Ugglums hembygdsman Assar Blomberg med likasinnade startade en förening,
som inköpte och flyttade den till nuvarande plats. Detta var på trettiotalet.
Nu har föreningens söner, som själva nått en aktningsvärd ålder. Utan det
allmännas stöd har renoverat stugan så att den kan pryda vägrenen
ytterligare en generation.
Med imponerande arbetsinsatser och med stöd av hembygdssnickaren Stefan
Andersson i Broddetorp kan föreningen fira ett återinvigande på Kristi Himmelsfärdsdagens
eftermiddag. Kaffekorg tar man med och musiken från förr tryter inte när
Susanne Lind letat fram glömda gamla låtar från trakten. Tillsammans med elev
som nu lärt bygdens klenoder bjuder hon på ett program under Hornborga Kulturs
regi. Återigen vill vi samlas för att hålla det gamla i helgd och levandegöra
det som generationer tidigare skapat, menar sönerna från bygden.
En förening bildades på trettiotalet, som genom åren vårdat och helgat
stugan. Men vid sekelskiftet nyligen noterades att tiden börjat tära på dess
livskraft varför renovering var nödvändig. Nytt tak och nya takstolar och åter
kan vi fira hembygdens dag vid den gamla stugan. Det är inte utan en viss
stolthet som de nu kan visa upp sin stuga.
Nu ligger hon där och bjuder till eftertanke på det liv, som människorna
levde för dryga 100 år sedan. På trettiotalet tog man det första initiativet
och stugan klarade nästan ett sekel och nu har barnen till initiativtagarna
sett till att bjuda kommande generation något att samlas kring och begrunda.
Stanna upp ett tag som kung Oskar gjorde då han bjöds på vatten av den gumma
som då bodde i stugan här. Men hennes namn är glömt. Låt oss ändå hedra
hennes minne, då hon stum av förundran senare fick veta att det var självaste
kungen som steg av och önskade förfriskning från brunnen, som ännu finns att
beskåda.
Vi får inte glömma de gamla ty de har så mycket att lära oss och en stuga
som denna har mycket att förmedla till dagens människor ty förr tröt inte
tiden utan man hade möjlighet att umgås och stanna upp och dricka ett glas
vatten ur källan.
Artikel 2 Ugglum
I vackert försommarväder på Kristi
Himmelsfärdsdag klingade spelmansmusiken från fiolerna vid Flakabergsstugan i
Ugglum. Mitt mellan hägg och syren återinvigdes de den nyrenoverade 200 år
gamla stugan.
För musiken svarade fiolmusikanten Susanne Lind och nioåriga Maja
Christensson. Låtarna var upptecknade 1905 - 1906 efter en spelman i Bolums
socken.
Mellan låtarna berättade Hornborga Kultur som är en av initiativtagarna
till upprustningen av Flakabergsstugan om låtarna och spelmännen som
komponerat dem.
Nytt vasstak. Taket på Flakabergsstugan var innan renoveringen i dåligt
skick. Nu står den här i sommarhagen med ett nytt regntätt och elegant lagt
vasstak. Bakom renovering och skötsel av stugan står Föreningen
Flakabergsstugan .
Ett 50 tal personer med kaffekorgar fanns på plats och njöt af solsken och
sommarvärme och spelmansmusiken.
Falköpings turistchef Marie Wennerholm tackade musikanter och alla dem som
som bistått vid upprustningen av den gamla stugan och pekade på betydelsen av
att ta vara på kulturminnen som denna stuga.
Musik i Änga Maj 2002
För snart tionde gången samlas musikgäster i de nu ljuvliga vårängarna
vid Heljesgården. Hornborga Kultur som står för arrangemanget kunde inte nog
beundra resultatet av vad Mikko och hans grabbar åstadkommit genom åren. Förr
var här närmast total igenväxning, men nu har träd och buskar lämnat plats
för markens blommor.
Ett 60 tal gäster sjönk ner i gröngräset och Kars Erik Wiberg med sitt
Walle Fôlk bjöd på fin spelmansstämma och Ingemar Sanfridsson framförde sin
egen melodi "till Lena", en faders kärleksförklaring till sin
dotter. Intet öga var torrt efter detta framförande på ett vältrakterat
munspel.
Under pausen gjordes en traditionsenlig vandring i det som förr var
vidunderskogen en närmast igenväxt aleskog. Men nu hade fuktmarkens blommor
lockats fram och färgat marken vit. Några melodislingor letar sig igenom
skuggorna och träden och snart är gruppen samlad nere vid den välbevarade
blomsterängen bland järnåldersgravar och gamla kalkugnar.
Programmet fortsätter sedan med ortens egen musik. Susanne Lind med elever
har letat fram gamla skatter från förr. Spele Jonas, Råcka Pära och andra
ortens spelmän återupplivades. Den yngsta eleven Maja som deltagit i Susannes
folkmusikkurs kunde visa upp sina färdigheter. Såsom ättling till en av
bygdens egna spelmän kan hon föra tradition vidare och lovade konferencieren att när hon blir äldre skall lära sina barnbarn dessa vår bygds
melodiskatter.
Häggumavisan och andra soldatvisor och rexor fick åter komma till livs.
Efter närma två timmars vistelse i en av eftermiddagssolen uppvärmd äng,
kunde en nöjd skara slingra sig upp för sluttningen. Det var inga svårigheter
att notera att Walle Fôlk nog gärna kommer tillbaka till nästa år till
båtnad för de som kanske tvekade att komma till denna vackra del av Bolum.
Ödetorp mål för hembygds intresserade i Bolum. 2002-05-30 1800.
På slingrande skogsvägar, delvis sönderkörda av moderna skogsmaskiner tar
sig ett dussintal hembygdsentusiaster och finner ro i gläntan vid Pans mossen
inne på Billingen. Trastar, lövsångare och porlande bäckar möter skaran
innan den andäktigt betraktar platsen dit soldatsonen Pan hänvisats, sedan han
under skiftet blev utkastad från sin förpantningsjord närmare byn.
Mitt inne i skogen på en liten höjdås mellan Billingens långmossar kunde
människorna förr under närmare två generationer finna sin bärgning. Ingemar
i Bredegården en av deltagarna tar med van hand upp och analyserar marken och
kan konstatera att här har vi sandmo uppblandad med god mylla. Människorna
hade lärt sig att ur ingenting få sin bärgning, och där hade soldatsonen
slagit ner sina bopålar.
Men för nu precis hundra år sedan tröttnade svärsonen Wallgren och gav
sig iväg. Nu står här ett sista äppelträd och för en ojämn kamp mot
storväxta granar. Den gråter sina vita kronblad över den stämningsmättade
platsen och vill berätta om de öden som drabbade den fattiga skogsfamiljen.
Till slut blev försörjningsbördan för stor för den flitige
ladugårdsbyggaren och vägen till arbetet för pressande så han tog med hustru
och överlevande barn till nya marker på Värmlandsnäs, som då i
utflyttningstid erbjöd ett alternativ till Amerika.
Hur viktigt är det inte att vi då och då påminner oss om människors
villkor om blott för ett hundra år sedan menar initiativtagaren från
Hornborga Kultur. Efter närmare tre timmars lång vandring var det som om
gruppen inte ville skiljas. Stämningen och medkänslan för de människoöden
som presenterats under kvällen gav ett djupt intryck och promenaden blev något
av en annorlunda kvällsandakt. Hornborga Kultur tröstade dock med att det
kommer mer vandringar till andra platser länge fram och försäkrade att denna
på traditioner så rika bygden har mycket att bjuda.
Vandring med Musik i Broddetorp den 17 augusti på
Broddetorpadagen.
På Broddetorpadagen bjuder Hornborga Kultur och Susanne Lind på en vandring
i samhällets historia. Med fiolen under hakan lockar Susanne ett 20 tal
personer att följa tonerna söderut från resterna av det gamla
järnvägsområdet. Gruppen behöver inte gå långt förrän de kan deltaga och
komplettera de uppgifter som står till buds. Här bodde Kycklingen i sin gamla
flyttade ryggåsstuga, där vi nu ser en verkstad. Här kan vi tillsammans komma
fram till att följande stugor och villor har sin speciella historia som hör
hembygden till.
Gruppen gör sitt första och enda uppehåll vid en välansad gräsplan
framför Nya Skolan i Broddetorp. Plötsligen kan vi ur marken höra ljuv
folkmusik. Här på platsen hade Råcka Pär sin stuga, när han de första
åren på 1900 talet till folkmusikupptecknare villigt förmedlade bygdens egen
musik, som annars hade gått förlorad. Råcka Pära Polka och Vals efter samme
man nådde fram, allt medan vi förundras över att denna gräsmatta är edet
enda minne som finns kvar. Annars kan vi berätta mycket om denne Broddetorps
ortens store folkmusikförmedlare. Invandrad från Segerstad slår han sig ner
här då långt ute på Heden mellan Bolum och Hornborga med sin
sadelmakarverkstad i sin lilla stuga med blott ett litet rum. Hans son Klåcke
August går i faderns fotspår och bygger några meter längre ner på
gräsvallen. Och nu kan minnesgoda ortsbor dra sig till minnes barnens namn i
denna kull. Nu i eftermiddagssolen är allt stilla, men musiken från förr
flödade här på nytt och kan livgöra gräsmattan.
Här i utkanten av samhället där förr de obesuttna fick samsas om
utrymmet, hit hänvisades de fattiga och oönskade. Nu har här vuxit upp ett
pärlband av villor, de flesta uppförda av avselade lantbrukare för en 70 till
80 år sedan. Dess historia börjar blekna bort och nu ser man dem som vilken
villa som helst utan minne och historia. Ett samhälle utan historia blir blott
en anonym sovstad.
Med en polka av Johannes Samuelsson från Hwassagården i Hornborga omkring 1850
lämnar vi gränslandet till Hornborga och återvänder mot centrum.
Kulturvandring från järnålder till qvarnålder
Bolumbygden med Museigården Heljesgården i centrum har mycket att bjuda den
kulturintresserade.
I höstrusket och med vinden i ryggen och en med tiden framträdande sol
slingrar sig en tapper skara från landsvägen upp in i ett järnålderslandskap
i det tysta.
Här bakom åsen, som tilldragit sig vindkraftsförespråkares intresse och
juridiska ombuds omdöme, vilar sedan 2000 år en trolig boplats med lämningar
i form av gravplatser med imponerande gravvårdar. En kulle i en forntida mindre
sjö eller mosse har omflutits av vatten ur Bjärsjöbäcken. Här odlade man
förr sina tidiga grödor, såg om sina kreatur och fångade sin fisk. Det
trolska landskapet lockar fantasin till en annan form av utflykt. Hur hade
människorna det förr, var den här mossen också en plats där man förr gav
offer till sina gudar. Hur många kunde denna plast nära hur länge bodde de
här.
Blicken sveper över landskapet nu inramat i stenmurarnas skifteslandskap och
först vid Piggastenarna i fjärran fastnar den för en stund.
Mäktiga solbelysta, svarta, står de högresta stenarna tysta, dömande i
det trädlösa landskapet. Imponerande konstruktioner som människan förr
formade till mäktiga vad vi nu benämner domarringar. Sägner vittnar om att de
som försökt att rubba dessa stenar har mött en ond bråd död.
Piggastenarna kallas de också därför att folkfantasin har tillskrivit
dessa trolska konstformer läkande förmåga. Allsköns hudsjukdomar kanske mest
den fruktade smittkoppan trodde man att kontakt med dessa stenar kunde bota.
Vandringen följer sedan bäcken som avvattnar Billingen. Vattenkraften var
förr så viktig så att den kan ha bidragit till att Bolum by ligger där den
ligger. Här fanns många små och stora qvarnar, som kapitalet förr gärna
slog klorna i. Här ovan byn kan vi ännu se resterna av det arbete och de
investeringar man gjorde i arbete och sten för att locka så mycket kraft man
kunde ur vattnet. Bäckfåran har rensats, rätats och stensatts flera kilometer
för att ge Korsgårds Qvarna den kraft som mälden krävde. Men ny teknik och
andra energiformer slog ut månghundraårig förfinad teknologi. Hur hanterade
människan omstruktureringar förr, när plötsligen invanda rutiner inte
gällde längre. Har vi tagit vara på deras erfarenhet ?
Naturen tar tillbaka och med möda kan man identifiera platsen för den gamla
qvarnen, dämmet och utfallet. Här har kända och okända familjer passerat,
och mjölnarna hade tunga arrenden att axla och mäktade inte med mer än några
år innan de tvingades ge upp. Hembygdens son Hilmer Johansson från Uddagården
kan i sina efterlämnade anteckningar berätta om att Anders Jonsson från
Häggum kom några år i början av 1800 talet, efterträddes av Lars Larsson
och så vidare i en lång rad tills en, som man kallade för Biskopen dyker upp
och lämnar. Den siste mjölnaren var Alfred Molitor som drygade ut den
sviktande mälden med fiske nere vid Hornborgasjön. Nu ligger deras livsverk
dold under mossa och torv, men en vildapel strör i hösten sina frukter på
marken, som enda levande minne av en förr så aktad yrkeskår.
Den här vandringen måste vi göra om i vår och låta fler ta del av
replikerar deltagarna unisont alltmedan de återfår kroppsvärmen inne vid
spisvärmen hos Lars.
Kulturminnesvård
Renovering av de glömda kyrkogårdarna Hornborga, Broddetorp och Sätuna som växer igen. Initiativ har tagits för att rädda vad som räddas kan av dessa övergivna minnesmärkena. Bland annat har Länsstyrelsens arkivarie uppmärksammats på Hornborgas och Broddetorps ruiners och ädla gravstenar förfall. Under våren 03 skall arbetet fortsätta att förankra detta hos huvudmannen, som nu är medveten om problemen med vård.
Kapellet i Hornborga
Vårt skötebarn städning och fejning samt besök av församling från Skara den 31 augusti 10 personer. Kortare föredrag av
föreståndaren. Något stöd från det allmänna har ej influtit i år, men föreningen håller ändå fanan högt.
Torpvandring
på Hakåsen den 18 september i forskningssyfte. Värdefulla kunskaper kunde
vaskas fram genom deltagarnas tillmötesgående.
| 
2002