|
EriPär
Bland småstugeinvånarna Södra Kyrketorp var en som original ansedd person
benämnd Eri Pär eller Eria Pär, som i likhet med många andra sådana bebyggare
fick gå omkring i bondgårdarna och erhålla ”lite till livs”.
Namnet var en sammansättning av hans eget och faderns förnamn och var uttytt:
Eriks Per.
Pär hade ej kunnat lära sig tala rent och hade själv därigenom orsakat sig
”binamnet”.
”Eri Pär” var av sådant kynne att aldrig företaga sig något och kunde långa
tider ligga hemma i stugan och bara svälta. Han gick dock ibland ut till någon
av gårdarna och fick sig litet i matväg, varmed han uppehöll livhanken, - men
var då alltid så frusen av sig att han aldrig nändes ta av sig mössan och alltid
självmant gick eller bad att få gå fram till kakelugnen för att värma sig.
”Eri Pär”, mössa, kaklon!” sade han och detta blev med ett tillägg av ”ä’ tre
oskeljaktia don” sedan till talesätt i bygden, vilket länge överlevde upphovet.
// Valborg 1948
Andra stugusittare i socknen voro:
Skreva-Maja
Jusa-Klara
Pära-Johanna
Björka-Bôlla
Paster-Stina och
Maxes.
Den förenämnda bodde vid korsvägen väster om öjabyn och den sistnämnde var
socknens s k ”prästapost”, som varit gift med byns ”skollärare”. //Valborg 1948
Anders Max vid den s k Öjakvarnen var född i S:a Ktp 1822 7/1 och g m Johanna
Andersson f i Dala 1816 3/9.
| 