Handelsbod

Första Handelsboden

Gårdsfarihandel kom från Borås och Kinds härad. Di hade häst och for omkring och sålde i stugorna. Di hade stora lass. Det var tyger av alla slag. Bolstervar, klänningstyger och huvuddukar. De brukade ha tillhåll hos någon bonde medan de var i socknen och handlade.

Så kom det knallar med pôse på ryggen, hälften av påse fram och hälften av påsen bak. Det var en vit påse. En aln hängde framför. Det var den de mätte med.

Dalkullor gick omkring och sålde. De bar en stor väska på ryggen. Det var en svart väska av läder eller skinn. Dessa kullor voro alltid klädda i blå kjolar. De sålde huvuddukar av silkevanliga schalar och silkes schalar, spetsar och sådant. Även dalkarlar kom och sålde samma slags varor. Men de hade också träslöjd. När de hade sålt slut på sitt lager så skrev de hem efter mera och beställde till närmaste stad. Dessa kullor köpte håret av fruntimmer. Det var många som sålde håret. Di fick bra betalt för det. Av detta flätade kullorna klockkedjor och allt möjligt. Jag minns att man hade ringar och broscher av fruntimmershår. Alla dessa knallar och gårdsfarihandlare var välkomna i stugorna. Di hade bra varor. Di lät prata med sig. Men de lämnade ogärna kredit. Sådana som de kände väl fick kredit till nästa gång de hann tillbaka. Men då skulle det vara betalt.

1888 Ölförsäljningen vid Broddetorps stn som pågått sedan järnvägen byggdes och åstadkommit stor oreda skall nu upphöra sedan handelsrörelsen i Knektegården, där Falköpings bryggeri hade sitt nederlag upphört.

Affärsliv i Broddetorp 1897.

I Skara Tidning omnämnes den 17/4 1897 att i Broddetorpsorten då funnos ej mindre än fem handelsbodar, nämligen i
Båltorp, Sätuna,
Bäckagården Bjellum,
Vänersnäs, Bolum, (Dahléns. //MA) innehades av Th. Andersson för bolag.
Knekteggården och Liljedal, Broddetorp, innehades av firma Johansson & Svensson, och Vänersnäs.

Knektegården

Lars Lidbeck

Alexander Björk från Falan och fosterson hos Pankes på Brunnhemsberget berättar: I min barndom var det en liten handelsbod vid Broddetorps kyrka. Det var det enda som fanns då. Eljest måste man resa till staden, om man ville ha något som fanns där. Handlaren hette Lars Lidbeck och kom från Lidköping. Han hyrde ett uthus på Knektegården. Det gjordes om så att det blev en liten butik och ett litet rum, som han bodde i. Han hade ingen familj. Boden låg alldeles intill Broddetorps station.

Inredningen var inte vällustig. Det var en disk som gick längs efter hela rummet. Så var det några lådor (lådfack) under disken och efter väggen mitt emot disken. En aln låg på disken. Så fanns en våg med vikter. Det var en balansvåg. Den stod på disken. Han hade rätt bra åtgång på sina varor. För det var inte annat än att fara till staden, om man inte ville handla hos honom. Han hade socker, kaffe, sill, tobak, snus, knappar och sybehör, nålar och krams, sirap och karameller. Det var det allra nödvändigaste varor, som han hade i sin bod. Silltunna stod innanför disken. Papper var det ont efter. Det var grått papper, men han var mycket sparsam med pappret. Inga papperspåsar. Han gjorde strutar. För övrigt måste kunderna ha med sig gammalt papper, korgar och burkar att ta varan i. Han ville helst ha kontant. Sådana som han litade till fick kredit. Det var mycket byteshandel. Kunderna hade ägg och smör med sig i byte mot varor. Dessa varor som han fick i utbyte fraktade han till staden och sålde hos handlare där. Han gjorde sina uppköp i Lidköping. Han lejde bönder att forsla hem varorna. Peppar, salt och andra kryddor hade han också hemma. Anis var en krydda som de brukade ha till brödet.

1882-1885 Lars A Holmen

1882 avstyckas från Knektegården till handlare L A Holmén som uppför sin affär som fortfarande står kvar. (Om han nu övertog Lidbecks plats). Denna mark avstyckades och försåldes av Sven Johansson 1/48 med tillhörande Planteringshagen 3 tunnland för 6000 kr till denne handlare L A Holmén, som troligen kom till trakten 1880 i samband med sin hustreu Johanna Kristina. Familjen får två barn här men återfinnes sedan från 1885 i N Ving. En god gissning är att hans affär finns kvar i tomthörnet.
Anders Pettersson, vars härkomst är höljd i dunkel, var ursprungligen förmögen och fick en hel del med hustrun. På 1880-talet iklädde han sig emellertid borgen för en handlande Lars Holmén, som då öppnat affär i Broddetorp, och förlorade tillika med flera andra det mästa av vad han ägde, då denne sedan gick konkurs. Även J.G. Hoffman i Hof var i borgen men fick i god tid kännedom om H:s dåliga affärer och räddade sig genom att taga varor på kredit, vilket naturligtvis ej förbättrade saken för de andra borgenärerna. Anders Pettersson, som var stor till växten och mycket mörklagd, kallades till skillnad från sin namne och svåger Anders Larsson i Grefvagården, vilken gård han tillsammans med denne ägde och brukade, dels för "store greven" och dels för "murken".

Intill kyrkvallen, stod en fiskargubbe om söndagarna och sålde öl, porter och brännvin. Tobak hade han också. Gubbarna gick till honom och fick en kyrkesup, innan de gick in i kyrkan och hörde på predikan.

Liljedal

uppbyggd af mark från Frimansgården och en tillköpt del av Knektegården.
Huset kan ha påbörjats i samband med kyrkbygget.

Robert Fredrik Diederich f1831 i Helsingfors kommer till bygden och JonFrimansgården 1866 säljer till Hedrén JonFrimansgården 1872.
1872 köper Gustaf Hedrén inköper äfven Vänersnäs och får faste året därpå.
1878 i mars köper Lars Johan Johansson f1838 i Dala af skolläraren Gustaf Hedrén Liljedahl, som är afstyckad av ½ mtl JonFrimansgården Fjällåkra om 10,9 kappland för 833 kr 67 öre och han får lagfart september året därpå.

Lars Johan bygger till och upp den timrade långa två murstockar, som fortfarande kan skönjas. Han byggde på med timmer och skapade en andra våning med två fronter. Källaren i södra kanten hade en intressant trossbotten konstruktion. Denna ombyggnad kan ha skett på 80 talet. På gamla fönster och dörrkarmar kan ha årtalet 1880 ev 84-85 fler karmar kan säkert Assar. Taxeringsvärdet steg i samband med denna ombyggnad.

1880 hyr L J Johansson ut till.

1887 - Handelsföreståndare Johan Enok Johansson från Blidsberg fr Sandhem 87 t Liljedal och gifter sig med stationsföreståndaren Strandbergs dotter och stannar till 97 då familjen flyttar till N Kyrketorp från 80 talet ut flyttar 97 till N Kyrketorp.

1888- Johan Herman Johansson från Ödegården i Segerstad köper i nov 1888 Liljedahl för 10000 kr, som han får lagfart på 1890. Firman Johansson och Svensson nämndeman Anders.

I Båltorp upprättas en filial på en södra av de gårdar, som nu står där. Nämndemannen Anders Svensson på Båltorp gör en inteckning på Liljedahl från Rusthållet Frimansgården Fjällåkra.

Ture Andersson Herman och Anders Svensson var kompanjoner till att börja med, men sen startade Ture eget i Trekanten.

Hans Johansson Ödegården Segerstad säljer 1901

Otto Dahlén köper Vänersnäs för 4000 kr och Liljedahl för 6750 :- av ett konkursbo 25 okt 1901. 1921 köper Dahlén ett jordområde till Liljedahl förbi Liljedahls spannmålsmagasin till Knektegården.

Handlare Anders Svensson f1844.

Perioden 1901 - 1912, perioden 1913 - 1932,

se liljedal.xls.

På 30 och 40 talen berättar Eskil:
Eskil Dahlén Gideon och Eskil bodde här bodde aldrig hemma.
Barnmorskan Falk, fru Schütz, Rickard Pauli bodde här före sin flytt.
Fru Hilda Abrahamsson bodde här på nedre botten i många år på
Själva affären med skylten "Salubod" låg i södra delen av huset.

som får sin egen sida.
Augusta Vilhelmina Schütz , Maja Lisa Jonsdotter f1840, Anna Natalia Falk barnmorska f1889, Frits Rudolf Alm 00, Carl Gustaf Herbert Carlsson f1899, Emma Kristina Kula 1853, Anna Sabina Johansson f1874, Alida Josefina Gustafsson f1872, Augusta Matilda Johansson f1858 Lars Johan Johansson f1838 Åsled. August Vilhelmina Schütz f Pettersson f1863 , Anna Karolina Falk 18889, Alida Josefina Gustafsson f1872, Carl Johan Jonsson skräddare f1883; Gustaf Henning Englund f1874, Johan Rickard Pauli, Johannes Persson Stark gm Johanna Gustava Kjellman, Eskil Georg Dahlén, Lars Gideon Valdemar Jonsson Sundsborg, Gustaf Artur Andersson mejerist 1904,

”Under tredje ägar’s tid skall detta hus brinna”.

Under det man sedan Lars Johan Johansson blivit ägare till fastigheten Liljedal i Broddetorp, var sysselsatt med en del byggnads- och reparationsarbeten därå, kom en gammal halt strykare som sålde diverse småsaker, vandrande vägen förbi och gick in där, medförande sina tvenne kedjade hundar.
Strykaren var en i orten den tiden välkänd person, ehuru numera ingen vet varken hans namn eller hemvist och man visste att berätta om honom, att han ägde förmågan att förutsäga kommande händelser, men som han i sitt uppförande var en smula underlig, så fästade man sig icke så mycket vid honom, fast det nog funnos de som trodde på honom.
En av arbetarna vid bygget, frågade emellertid om mannen – för ro skull eller av vetgirighet – huru länge byggnaden, de höllo på med, skulle komma att stå och fick till svar, att den under den tredje ägarens tid därefter skulle brinna.
Så uppkom talet om att Liljedal en dag skulle ödeläggas av en eldsvåda och enär huset ännu medan spådomen ”levde” kom i tredje mans hand, så blev densamma omtalad och upplivad
– men det kom ändå att dröja om innan den ens tillnärmelsevis gick i uppfyllelse.
Först omkring 45 år efter denne tredje ägares tillkommelse eller påskafton 1946, inträffade ett allvarligare eldsvådetillbud å stället varvid emellertid endast en dit hörande magasinsbyggnad med inrymd bostadslägenhet blev eldens rov, ehuru även huvudbyggnaden ett tag var starkt hotad och t.o.m. antänd, så att den måste utrymmas.
Byggnaden har alltså under denna tredje ägares tid verkligen brunnit och spådomen indirekt blivit besannad, fast den om den avsett husets fullständiga undergång icke ännu kan sägas ha slagit in.
En märklig förutsägelse om ett därefter timat dödsfall.
Se ”Krutes” i ”Småstugebebyggelsen”.
Hjorten dog under vistelse hos Mane Levander på Korsbacken (Albin).

Husarrest.

Klas Abrahamsson berättar en episod från förr

Vid ett besök i Broddetorp en sommar för några år sedan råkade jag ut för en lustig och dessbättre ovanlig händelse.
Fastigheten Liljedal, som jag gästade, var en mycket gammal byggnad, som trots att den saknade allt i moderna bekvämligheter, dock var uthyrd från källare till vinden. Liljedal lämnade mycket övrigt att önska ifråga om såväl det ena som det andra, men det hade ett centralt läge, och så var det en skriande brist på hyreslägenheter i det lilla samhället. Värme, vatten och avlopp fanns inte och naturligtvis ej något WC. Ja, det lilla hemliga huset, som var sammanbyggt med vedskjulet, hade inte ens ett hjärta på dörren! Uthuslängan hade eldhärjats några år tidigare och nybygget var väl det modernaste i sitt slag – om det nu har skett någon utveckling på den sortens byggnader under det senaste seklet.
Nu var det en regning och blåsig sommarmorgon, som inte lockade till utflykter precis, men nöden har ju ingen lag, så det var bara att kila iväg stigen i det regnvåta gräset till paviljongen, som saknade hjärta på dörren. Just som jag skulle anträda återtåget från expeditionen hördes hasande steg utanför, varför jag, i tro att det var någon som bara var ute för att hämta ved, beslöt att dröja kvar ”inomhus” ytterligare en liten stund. Knappt hade jag fattat detta beslut, då ett häftigt ryck i dörrens handtag kom insidans krok att hoppa ur sin ögla, dörren flög upp och där stod jag öga mot öga med ett av Liljdals äldre fruntimmer. Det kom ett överraskat ”hursch” från fruntimret och så åkte dörren igen. Ögonblicket efter öppnades dock dörren på nytt och tanten sa med litet lugnare röst: ”Ursäkta; det var inte meningen”, varefter dörren stängdes och till yttermera visso låstes med det utanför sittande ”vredet”. Nu var jag i ordets fullaste bemärkelse i husarrest, och jag hörde fruntimret hastigt hasa sig in i sin förstuga. Efter en stunds fruktlösa försök att genom dörrspringan medelst en ett pennknivsblad föra ”vredet” i öppningsläge, var ingenting annat att göra än att med klacken giva dörren ett par kraftiga sparkar, så att både ”vred” och tillhörande spik åkte ut på marken.
Friheten var ju återvunnen, men nog svor jag ve och förbannelse över det dumma fruntimret, där jag sedan fick stå i regnplasket och agera snickare för att reparera skadan efter rymningen.

Vänersnäs

Trekanten.

Trekanten Munkgården 9'18, bostads- och handelslägenhet, tidigare av magasin men 1920 nybyggt. I kyrkhandlingar antyds att verksamheten kan ha börjat i detta magasin redan 1916 då August Andersson från Frimansgården kommer hit och tjänar, och Nises på Stommen dotter Anna Matilda fanns här på plats med Ture redan före 1900. Emma Rehn finns här från 22 till 29 då hon flyttar till Lovisero.
Affären låg i början i kanten av byn.

-1929 Ture Andersson

bygger upp denna fastighet, Pauli gjorde i ordning elinstallationen. Under perioden många handelsbiträden som passerar. Det är möjligt att det inte går så bra ty Otto Undén i Gössäter med flera finns med som ägare ett tag till Wahlström kommer in.

1929-1959 Anders Wahlström Speceri- och Diverseaffär.

f1898 uppväxt i Odensborg. Började redan som 15 åring i V Kleva, efter 8 år i Axvall kom han hit från N Ving 1929 och köpte Ture Anderssons Speceri- och diversehandel och drev den till några år före sin död och flyttar 1959. Här arbetade Märta gift med Nordberg. Inge Friberg tjänte här som ung under kriget.
Begärt utlåtande från systemblaget i Skara angående en af handlande Anders Wahlström i Broddetorp till Kungl kontrollstyrelsen ställd ansökan att få tillhandahålla rödsprit, var nykterhetsnämnden ( fattigvårdsstyrelsen) intet hade att erinra. Då sökanden är känd för nykterhet och skötsamhet så tillstyrkes ansökan.

1959-67 Hans Kjällström som gifte sig med Smeden Wallins dotter tog över 59 och flyttar till Falköping 67.