Anders Eriksson 

från domboken återfinnes en anteckning om att ofvanomnämnde man styrkte att Anders Häggren fångat en gammal räf 1811 med sex ungar och som fått öronen afskurna, varvid Anders får ett protokollsutdrag för att visa kronofogden för medels utbekommande. Denne Anders Eriksson är vittne vid en wedstöld, som passerar Sjötorp 1811 och han skrivs då vid Ödetorpet. 

Nils

Lars Nilsson 

Anders Hök 

Efter till detta ting uttagen stämning påstår Landtjägaren Per Smedberg, å tjenstens vägnar att förre Lantjägaren Höök [Anders Hök f1771] måtte åläggas wisa med hwad rätt han åter intagit och uppodlat det utdömda ödetorpet under benämning af planterhage samt om han dertill om han ej skulle kunna wisa whet, answara för olaglig inhägnad och dessutom ålägga ersätta Actors rättegångskostnader. 
Wid upprop war Parterne tillstädes, käranden personligen och svarande genom ombud fanjunkare Hedwall, som anförer, att platsen blifwit af förre landtjägaren Ljungström instenad och såsom planteringshage upplåten till svarandens fader, hwilken med lantjägarentjensten lemnade den samma till sonen; Doch medgifver svarande ombudet att torpet Ödetorpet kallat för längre tid tillbaka blifwit utdömt, då stufwan skulle nedrifwas så att en gammal torpare wid namn Nils Larsson blifwit skiljd från besittningsrätten derå. 
Käranden anhåller att till upplysning om förhållandet så twenne närwarande personer skogsuppsyningsmannen Anders Häggren [f1768] och smeden Magnus Sundberg [f]såsom wittnen afhörde; Och som de å svarande sidan lemnas ojäfade, framkallas de aflägga wanliga Sanningseden, warnas och särskildt hörde berätta:

1 Anders Häggren att en gammal man wid namn Lars efter berättelse först skall upptagit Ödetorpet och att dess son Nils Larsson efter honom detsamma tillträdt men som intägten skulle warit anlaggd utan behörigt tillstånd har bemälte Nils Larsson blifwit derifrån skild och torpet dömdt att till Ko Parken åter utläggas; i hwilket afseende förre landtjägaren Ljungström blifwit anbefalld nedrifwa husen då de samma jemte ggdarne [underförstått gärdesgårdarna] försåldes på auction, hwarwid alla husen af svarande inropades tillika med någon del af ggårdarna; Och har sedermera, efter hwad Wittnet hört svarande erhållit Ljungströms löfte att såsom Planterhage begagna hela torpet jemte en intill samma torp liggande plats, hwarefter han ända intill denna stund nyttjat detta denna och deraf dragit skatt och andra förmåner, Och wet Wittnet med säkerhet, att Höök sedan största delen af ggarn blifwit bortsålde af xxx på ko Parken tillgripit gärdsle till torpets inhägnade dels efter af Ljungström meddelt utsyning och dels utan utsyning
uppläst och widkänt 

Magnus Sundberg
likasom förre Wittnet med den skillnad, att detta Wittnet ej kunna på hwad sätt Höök åtkommit torpet eller huruwida han fått uts eller ej till den hägnad han kring torpet, af Ko Parken Billingens skog, uppfört.
Uppläst och widkändt.

Actor medgifwer wäl att en mindre planbelägen intill det utdömde torpet blifwit såsom planteringshage, svarande upplåten men påstår att som svarande till begagnande af Ödetorpet ej förmått inse någon slags rättighet och i afseende på planterhagen underlåtit iakttaga författningarnas föreskrift, det måtte han widkänna den påföljd att alltsammans till ko Parken åter utlägga samt ersätta Actor dess g denna instg förorsakade kostnader.
Svarande ombudet deremot yrkar anstånd med målet på det dess hufwudman må för i tillfälle wisa med hwad whet han innehar och begagnar ifrågawarande torp; Och som H R finner sig ej skäligen böra svarande en slik xxsförmån frånkänna warder målet utställdt till nästa ting tredje rggdag då Parterne käranden wid laga påföljd och svarande wid två Riksdaler wite skola sig infinna å ömse sidor beredda till sakens lagliga utförande 

har samma år instämts för att stå till svars för att han återtagit ett gammat, torp Ödetorpet kallat vi återkommer med mer info No 86 1811 å höstetinget. 

Vi tror oss veta att en av de skogvaktare som fick bo här var Nils Persson f1715 med sin familj.

Pans Ötorpet

Torp på hemmanet Bolum Skattegården skogsskift å Billingen, öster om den s.k. Sunnersikens (Dalen) utflöde från Ölyckemossen, som sträcker sig mellan sockengränsen och hemmanet Söakullen, de senare tillhörande Häggum, vilket under 1860 talet anlades av förutnämnde Johannes Abrahamsson Pan från Korsbacken och sedan innehades av dennes måg Vallgren.

Innan Pan här ordnade sitt hem lär emellertid på platsen ha funnits ett torp, avsett som skogvaktar boställe på den dåvarande kronoparken, enligt vad som sägs i instrumentet till den år 1837 förrättade delningen av sagda park, som då överläts till bönderna, och förordas att område där avsättande som allmänt används till sådant boställe. Platsen benämndes sedan i dagligt tal som Ötorpet och kom i dubbel mening göra skäl för detta namn, i det att sista innehavaren utan vidare övergav sin egendom samt lät dess åbyggnader stå där och ruttna ned. (Det må dock tilläggas att ladan flyttades sedan ner till soldaten Pauli vid Bjelluma lider).

Uppe på Korsbacken i Bolum bodde in till för omkring åttio år sedan 1860-talet en soldatson vid namn Johannes Abrahamsson Pan från Korsbacken med sin hustru och barn. Han var en mångkunnig man och hade i sin dag varit med om mycket, både likt och olikt, varom han gärna både ville och kunde berätta, när det så föll sig. Om honom och hans äventyr, enligt hans egna berättelser, lever ännu i dag en hel del sägner i orten, varibland följande sannfärdiga lilla historia här må förtäljas.

Ötorpet kom genom kronoparkens upphörande att tilldelas Hemmanet Bolum Skattegårdens skogsskifte öster om den sk Sunnersviken (Dalen) utflöde från Ölyckemossen, sträcker sig mellan sockengränsen och hemmanet Söakullen, de senare tillhörande Häggum. Nu var det så att nämnde Pan på lediga stunder sysslade med uppodling av ett stycke mark uppe på Billingen, ett stycke innanför Bjärsjön vid en plats, som efter honom också kallas för Pans Mosse. 

Om Pan finns mången historia och hur han misshandlades av myndigheter och Stenholm är väl omvittnat. Men han dansade även med Jungfrun i Bjärsjön.

Lars Johan Wallgren

f1846 Pans måg vid namn Vallgren senare inrättade en lägenhet och bosatte sig, fast han snart gav torpet på båten för att söka sig bättre utkomstmöjligheter samt lät detta ligga öde. 

Här framgår att Lars Johan Vallgren kom från Härlunda på andra sidan sjön väljer sin maka här i Bolum dotter till en Johannes Abrahamsson arbetar tydligen på Skattegården som dräng och flyttar sedan upp till Ötorpet tillhörig samma Skattegården mellan åren 1892 och 1896. Bland barnen märks Elin Sofia, Johan Gustaf, Karl Linus, Ester Maria vilka alla i tonåren flyttar ur hemmet. Två barn Hildur Eleonora och Johannes Samuel dör späda medan Einar Samuel Helmer Sigfrid  och Anna Sabina Elisabet når vuxen ålder. När familjen flyttar till Värmland är ännu oklart. Einar, Elin och Sigfrid har lämnat spår i bygden så sent som 1999. Anna Backman har anknytning till detta torp.

Anledningen till att siste innehavaren som skedde övergav stället var främst den långa vägen ned till bygden, som hindrade honom i hans förtjänstmöjligheter (Ladugårdsbyggmästare) och gjorde att han för att ej behöva hyra annan bostad i den egna församlingen rakt höll på att slita ut sig med att ärla och särla i rusk och regn och snö gå på en smal stig i bergig och oländig terräng - ett felsteg i mörkret, hur skulle han då hitta hem? När Vallgren en dag erbjöds att på överkomliga villkor få köpa sig ett ställe på Värmlandsnäs i närheten av Säffle, en den tiden kolonisationsort, gjorde han detta och flyttade med familjen dit. Året var 1902 berättar Hjilmer vidare. Familjen återfinner spridda över hela landet och föräldrarna återfinnes i Filipstad.

En senare tid fick här skåda en anläggning, som både såsom bebodd och öde benämndes med samma namn.  Ötorpet - åbyggnaderna stod förresten ännu på 1920 - talet kvar på platsen, mycket förfallna.

Ötorpet som det ligger alldeles intill Häggum gränsen med koord X 58 20' 31.1'' Y 13 40' 51.0'' Här finns torpet markerat efter fältmätningar 1877-82  och övergavs troligen under första kriget.

"Resslatorpara".

En rundtur bland stugusittare och småfolk i Bolums socken för femtio år sedan berättat av A.P.

Pans: så kallades ett litet ställe eller torp långt uppe på Billingen, vid den plats där nu Ötorpet finnes. Det fanns i orten flera personer, dels knektar, dels andra, som buro detta namn. – Här uppe bodde troligen i äldre tid en man med namnet Finteli, varom ett ordstäv säger: "Finteli sö, han geck på berget å grannas de han svälte ihjäl".
Nejden omkring Ötorpet var troligen bebodd redan i älsta tider. Fynd av stenyxor, andra flintföremål och bronssaker tyda härpå. Ännu är häruppe jämförelsevis tät bebott. Dock finnes här ej flera ställen tillhörande Bolums socken. På andra sidan gränsen mot Häggum, finnes flera småställen, vilka bära namnet Söa- eller Sjöakullen. Enligt en gammal beskrivning har ställena fått sitt namn därav, att här fordom varit en sjö. Denna är emellertid nu igenväxt och bildar mosse. Vid dikning av denna mosse anträffades en urholkad stock – kanot – vari diverse bronsföremål lågo. Ute i mossen finnes en höjd, benämnd Ölyckebacken, vari påträffades ett lager svavelkis.
Ötorpet ägdes av en person vid namn Wallgren. Denne reste sedan med sin familj till Värmland, där han på Värmlandsnäs inköpte ett ställe, som han ännu bebor. Ötorpet lämnades åt sitt öde och husen fingo ruttna ned.

Ortsnamn på Sydbillingen.

• Skalleröna, en kulle i Storemossen.
• Blaggars Jakupa källa.
• Store Sten i Storemossen.
• Store Stens Högge.
• Gladera Hötta på Olsängen.
• Oterhöna, en mosse vid Nya Skövdevägen.
• Lumpen.
• Gölta Broer i Storemossen.
• Ullgrens Hötter.
• Dunesika, en sik mellan
• Svartsjö och Rådene.
• Simsjö.
• Simsjö Knäpp.
• Gräsmossen (vid gränsen Ökull-Lundby-Segerstad).
• Hallavadet.
• Hallavadsbäcken.
• Tåsseruket (vid L:a Gåran).
• Fläskaliera (från Amundtorp mot Häggumsstigen).
• Gyltas klocka, nära Svartsjön.