Bjärsjön

Berget på ömse sidor om utfallet kallas Flugberget. Det till vänster Lilla Flugberget och det till höger Stora Flugberget. Namnet har att göra med flöde och där qwarnflon gick fram.

Bjärsjö Qwarnar

Ur boken Svenska Kvarnar saxar vi: Kvarnen byggdes på 1500 talet. En kvarn fanns här redan på 1600 talet. Den första kvarnen drogs in till kronan 1697:års kvarnkommission.

Här bjuder sig Bjärsjön med till vänster den nya manbyggnad från början av 1920 talet. I mitten av bilden den gamla byggnaden, som låg på en uppmurad avsats. Till höger därom det gamla stallet, som fortfarande finns kvar. Till höger om björken ser vi äldre kvarnbyggnaden, som vi har en gammal bild på längre ner på sidan och till höger den tillbyggnad som det var sådant väsen kring på 1820 talet. Dammen ser vi och finns kvar.

Här platsar en karta över sjön och kvarnarna.

Den gamla manbyggnaden som ligger i mitten av tavlan låg högre upp på en markerad avsats, stensatt platå trädgård med en ca 6 x 8 m grund. Alldeles söder härom har vi kvarnstallet, vars förgård förr var stensatt. Här fanns stall med spiltor Mot vägen noterar vi en manshög mur som avgränsar trädgården som ligger ovanför stall och väg. Även vägen upp till stallet är stensatt. Ladan är av äldre datum förr med vasstak, här fanns tre nöt och greser, som hade en egen stensatt gresahage.

Till höger ser vi gamla kvarnen som låg dikt an till branten vid sjön med dess stora överfallshjul, dold av den då mindre men nedanför liggande qwarnen, som vi i dag blott kan ana grunden till. På bilden kan man ana kvarstigen, som från mitten av backen når ner till den mindre dåvarande likaledes överfallsqwaren.

Den nuvarande välbevarade qwarnbyggnaden uppfördes 1928 med en bottenvåning av sten och övervåning av trä. Trumman fanns på plats 1929. Boningshuset byggdes 1924. Orsaken var att den gamla axeln av ek till stora qwarnhjulet var rutten, vilket medförde nya investeringar.

Bjärsjö kvarnar

Vid vilken tid kvarnarna anlagts är okänt - men skedde sannolikt redan på 1500- talet. De voro jordeboksförda under beteckningarna Bjärsjö och Nya kronokvarn. Det synes härav, att den förstnämnda, ännu kvarvarande, varit den först byggda. Den äldsta bevarade urkunden är ett syneprotokoll 1778, i anledning av ansökan av ägaren till kvarnarna Jonas Andersson i OlofEssbjörnsgården, Bolumstorp, om att få infreda "tvenne platser av kronoparken Billingen", en vid vardera kvarnen för att däri plantera lövskog som skydd för kvarnarna och beredande av något bete till qwarn sökandens hästar.

Vid denna förrättning inställde sig, att Kungl. Maj:ts och kronans rätt bevaka, kronolänsmannen Johan Holm enligt order samt lantjägmästaren Johannes Moberg, nämndemannen Petter Olofsson i Norra Lundby och Jonas Bengtsson i Häggum samt åtskilliga mot dessa platsers intagande protesterande från Bolums och Bolumtorps byar, vilkas namn uppräknas, varibland märkes därvarande komministern i Broddetorp, Per Afzelius, som förde talan för Munk- och Kärragårdarna. Som dock omständigheterna icke voro bekanta eller urskiljas kunde, vad grund och skäl protesten hade tillsades de att tillika med de övriga vederbörande, vara följaktiga utåt marken, varest sedan sökanden utvist de sökta parkerna, protesten befanns gå därpå ut, det därest de sökta parkerna skulle intagas, fädriften eller vägen för deras kreatur åt kronoparken, i synnerhet från Bolums by, skulle bliva hindrad, då kreaturen däröver hade för vana att söka sig uppåt Billingen, men medgåvo till slut att den östra parkens inhägnande icke skulle därutinnan medföra några hinder. Vad beträffar den västra parken, så yttrade sig både jägmästaren, länsmannen och nämndemännen, såsom kännare av orten och beskaffenheten av marken, att fädriften visst icke hindrades av de sökta intäkternas infredande, då marken på ömse sidor därom var som hälst kunde överföras och den vanliga gången upp mellan bergen lämnades fri och öppen. Till fullgörande av remisserial utslaget blev avmätningen av dessa platser vid och omkring de nämnda kvarnarna förrättade. Se referat av avstyckningarna nedan.

Kvarnarna voro då på ett par stenar vardera. De nämnda markområdena, som senare köptes till skatte, ha från denna dag hört samman med kvarnarna under jordbruksbeteckningen "Trenne platser till Bjärsjö och Nya kronokvarn". Före 1807 var qwarnen jordeboksförd i Häggums socken, men överfördes detta år till Bolums socken. Qwarnens rotering överflyttades strax därefter från Brundsgården eller Brogården i Stenum socken till roten nr 24 i Bolums socken (AndersGunnarsgården) enligt landsh. 1758 och kammarcollegie utslag den 9 mars 1808.

Siktmäldsqvarnen

1826 avgav Kunglige Befallningshavande i Skaraborgs län i anledning av Johannes Eriksson i Herrekvarn Rådene, ansökning om tillstånd att vid dess ägande s.k. Bjärsjö kvarn få uti särskilt hus nedanför densamma insätta ett par siktmälds och ett par grovmäldsstenar, bägge till ortens invånares begagnande mot vanlig tulltäkt och avgäld till Kungl. Maj:t och kronan efter skedd skattläggning. Mot inrättandet av berörda qwarnverk hade Andreas Kindvall såsom innehavare av Hammars kvarn i Klostret, L. Falk å egna och soldaten Knopps vägnar för Nedra Bjärsjö, Anders Pettersson för Korsgårdens qwarn i Bolum, Lars Andersson såsom ägare av Källegården och Lars Olofsson för Vässtorps qwarn, efter fullmakt, anfört protest, varöver sökanden påminnelser avgivit.
Av undersökningsförrättningens protokoll hade KB inhämtat följande, som till belysande av förhållandena vid qwarnen och i samband med densamma må anföra att stället, där den ifrågavarande anläggningen skulle verkställas, var beläget nedanför Bjärsjön, vars yta efter den i år (1826) inträffade ovanligt starka torkan, sjunkit lägre än själva qwarnrännan, som eljest utgör sjöns enda avlopp och genom vilket vattnet ledes till den äldre skattlagda kvarnen; att på ett avstånd av 28 alnar från den äldre qwarnen det hus är uppfört, som är ämnat till anläggningen av berörda verk, varav siktmäldsstenparet redan är färdigt för överfallshjul av fem alnars diameter; att därå kan till finare mjöl avverkas minst 90 tunnor strid säd, därav prosten Bratt uppgivit sitt behov vara 10 tunnor; att vid undersökningstillfället blivit upplyst samt av A. P. Hagström och Sven Håkansson i Amundtorp skriftligen till protokollet yttrat, att orten vore så mycket mer i behov av en slik qwarninrättning som någon sådan där förut icke varit att tillgå; att vad grovmäldsstenparet anginge, så anmäla de sistnämnda, att andra kvarnar väl vore att tillgå, men att dessa ofta ledo brist på vatten, i anseende vartill Amundtorps byamän, som äga 3½ mantal, skall hava ett förmalningsbelopp av 140 tunnor årligen utom minst 28 tunnor siktmald;
att nämndemannen Anders Nilsson i Bjellum, med klagan över brist på dugliga qwarnar i nejden där omkring, å egna och övriga Bjellums byamäns vägnar ansökningen biträtt, ävensom Johannes Andersson i Stora Lycke för sig uppgivit 40 à 50 tunnors eget förmalningsbelopp årligen, Johannes Jakobsson i Kärrtorp jämte åtskilliga andra av Bjellums närvarande byamän förenat sig uti den önskan, att ifrågavarande qwarninrättning måtte på sätt sökanden begärt, vinna framgång.

Häremot hade det mäldelag, som är påräknat för Bjärsjö Nedre Qwarn, förklarat sig icke vilja upphöra med dess begagnande i vidare mån, än för vad på kvarnen genom trängsel eller vattenbrist icke hinner förmalas. Vid undersökningstillfället hade ägarna till denna Qwarn, korpralen Lars Falk i Bolumstorp och hustrun Kerstin Larsdotter å sin frånvarande mans, soldaten Nils Knopps vägnar, vad grovmäldsstenparet angår, bestritt ansökningens bifallande på den grund, att sökanden därigenom skulle sättas i tillfälle att ännu mera än förut draga till sig större delen av den för deras kvarn påräknade mäldtillförseln, vilken ehuru vägen till den sistnämnda kvarnen skall vara mera bekväm än till den övra vid Bjärsjön, likväl måste stanna där, emedan sökanden egenmäktigt disponerar vattentillgången till uppdämning eller lössläppning efter behag, allt som mäldtillgången till sistnämda qvarn därtill föranleder, till vilken olägenhets bestyrkande de har företett avskrift av köpekontrakt av den 25 juni 1823, varigenom säljaren Lars Mårtensson (på Bjärsgården), som då ägde både Övra och Nedra Qwarnen, gjort köparen av den förra, sökanden Johannes Eriksson, berättigad till en sådan disposition, emedan samma kvarn låg närmast sjön, utan att den blivande ägaren av den Nedra Qwarnen och sågen skulle, som orden lyda, skulle äga rätt att sådant klandra, varjämte de företett bevis av Johannes Högberg i Lundby och Nils Sjöberg i Tomten Bolum, därom, att sökanden Johannes Eriksson innevarande år sommar i så måtto utövat förenämnda dispositionsrätt, att han, då dessa som mäldsökande infunnit sig vid Nedra Qwarnen, uppdämt vattnet och dymedelst tvingat dem, att taga sin mäld från denna och föra den till Övra Qwarnen, vilket missbruk föranlett bemälte övriga ägare av Qwarnar i samma ström, att motverka bifall till den nya grovmäldsinrättningen vid Bjärsjö Övra Qwarn.
Vad sålunda blivit anfört och sökanden däremot påmint samt handlingarna i övrigt innehålla, har KB till prövning förehavt, och alldenstund häradsrättens undersökning ådagalägger, vad jämväl senare tiders erfarenheter fullkomligen vitsordar, att nyodlingar och ett i allmänhet förbättrat jordbruk med därav följande tillökning i folkmängden redan medfört en betydlig rubbning i förhållandet mellan sädesförmalningsbehovet och tillgång på dugliga qvarnar att det avhjälpa, varför och ifrågavarande Qwarninrättning blivit av ortens invånare på det högsta påkallad, utan att skäliga anledningar förekommit därtill, att äldre skattlagda Qwarnar, på närmare eller fjärmare avstånd, därigenom i deras påräknade inkomst tillskyndas något lidande.
För den skull och då mäldsökandenas ostridiga rätt att med minsta kostnad och tidsspillan få sin säd väl och fort förmalen, ej förtjänar mindre avseende än qwarnägarnas yttrade anledningar till fruktan för därifrån härledande förluster, prövar, i förmågo av 20 Cap, 4§ Byggningabalken KB rättvist, att med bifall till synerättens välgrundade och alltså med ogillande av de däremot förda protesterna, härigenom förklara sökanden Johannes Eriksson berättigad, att den tillemnade grovmäldsinrättningen fullborda och siktesmäldsstenparet, såsom obestritt, jämväl begagna; dock bör sökanden Johannes Eriksson eller dess rättsinnehavare, utan avseende på det mellan honom och Lars Mårtensson, om dispositionen av qwarnvattnet, som nu lämnas utan all verkan, ställa sig till efterrättelse vad allmänna lagen i 20 Cap, 5§ Byggningabalken föreskriver.

Som nämnes i förestående utslag stod sjön år 1826 "tom", d.v.s. vattennivån i sjön låg under kvarnrännan. Detta hör annars till ovanligheterna och inträffar mycket sällan - vart 50:de år. Under det sist förflutna århundradet har det endast inträffat två gånger:
1. 1886,då man pumpade upp vatten till den nödvändigaste driften, och
2. 1933, då som bekant vattenbristen var mycket kännbar.
I samband med detta arbete byggde man också om dammen eller vallen mot sjön, vilken förstärktes med sten, och fann därvid lämningar av den älsta dammen, som bestått flera omlag timmerstockar på varandra. Att vattenbrist någon enstaka gång kan uppstå, beror på att nederbörden under vintern och våren varit otillräcklig, så att sjöbäckenet, som utgör qvarnens reserver, ej kunnat fyllas.

Ute i sjön finnes en uppstående sten eller klippa, som utgör dess vattenståndsmätare, den s.k. "sexveckna stenen", som ej i vanliga fall är synlig, men när den visar sig i vattenytan, anses förutsäga, att "nu har mjölnarn vatten att mala med bara i sex veckor" - n.b. om det inte blir regn inom den tiden. Har mjölnaren tillräckligt att mala, anser han sig "tömma" sjön två gånger om året, den ena gången på höstflödet och den andra på vårflödet.

Vad bestämmelsen i förut nämnda utslag, om dispositionsrätten av sjöns vatten, beträffar, så är det föga troligt, att de nedanför Bjärsjö vid samma ström belägna qwarnarnas ägare någonsin ägt kännedom om dess innebörd, ty ännu i undertecknads ungdom fingo mjölnarna i då kvarvarande många gånger förgäves spana efter "sjövattnet", som stämvattnet kallades, och att bedja mjölnaren däruppe att "släppa på", när han själv inget hade att mala, det ansåg man för lönlöst. Den nämnde Lars Mårtensson, som titulerades rådman och bodde på Bjärsgården, synes ha haft en gås oplockad med sina konkurrenter nedströms och i högsta grad missgynnat köparen av den Nedra Qwarnen, eftersom han sålunda satte dem och denne så gott som under förmyndare. Har kvarnen mindre ofta varit utsatt för vattenbrist, ha å andra sidan översvämningar varit vanligare, ehuru sällan av allvarligare art, vilket ej är att förvåna sig över med dess jämförelsevis stora nederbördsområde och ej mindre än sju "störtor", eller tillflöden.

När sjön gick maj 1829

Hjilmer berättar
Dammen är uppförd av jord och sten, 4 meter över den ursprungliga avloppsnivån.

När man står däruppe vid sjön och ser den smala landremsa, som hindrar den från att rinna ut över den nedanför lågt liggande bygden, förvånar man sig över att den icke hittat på att rymma sin väg och förena sig med Hornborgasjön, synnerligen som denna sistnämnda sjö nu synes lida brist på vatten. Dammen består emellertid av diabas och är ej lätt att spränga med de medel, som står naturen till förfogande - men en spådom säger, att den dagen skall komma. Detta har dock en gång förr inträffat, väl icke på så sätt att berget sprack eller rasade, utan det var påbyggnaden, dammbröstet, som brast och orsakade att sjön tömdes så högt detta var. Detta inträffade, enligt uppgift, dagen före vårmarken i Lidköping 1829. På vintern och våren hade nederbörden varit riklig och efter det berget "släppt", d.v.s. snösmältningen var fullbordad och avrunnen, stod sjön i det närmaste full med vatten, vilket lovade ett gott år för mjölnaren, som för att kunna hålla så mycket vatten som möjligt i sjön var i färd med att bygga på den gamla trädammen med det ena omlaget stockar efter det andra och nu var uppe i nio omlag. Det hade aldrig förut varit så mycket vatten i sjön. Då inträffade en stark östanvind i förening med häftigt regn, som på en kort stund fyllde sjön och bringade denna att rinna över dammen, som därigenom underminerades. I anledning därav och till följd av trycket från de av stormen pressade vattenmassorna, brast dammen och det frigjorda vattnet formligen välte ut över Qwarnen och den nedanför liggande bygden.
Den äldre närmast qwarnfallet belägna delen av den Öfvra Bjärsjö qwarn spolierades fullständigt och den nybyggda delen ramponerades svårt, medan Nedra Bjärsjö kvarn såsom belägen på större avstånd slapp undan lindrigare. Mjölnaren i den Öfvra qwarnen, som när dammen brast befann i det Öfvra qwarnhuset, var nära att få sätta livet till och betraktade det som ett under att han klarade sig. När qwarnhuset föll samman råkade han i vattnet komma gränsle över en stock, som sedan med full fart rände in genom väggen till siktmäldskvarnen, där han efter en salt vatten - och luftfärd dess bättre hamnade på en mjölsäck och välbehållen slapp undan. Mjölnarens hustru och barn räddade sig under tiden upp på vinden till bostadshuset, som också var starkt hotat. Utom de nämnda två kvarnarna strax nedanför Bjärsjön drevs vid dess vatten ett flertal qwarnar - i äldre personer minne ytterligare fem:

OlofEssbjörnsgården - eller Bengtsgården,
Törna - eller Änkegården,
Korsgården,
Samuelsgården - eller Munkgårdens och
Vässtorps eller Uddagårdens qwarnar.

De två förstnämnda av dessa fem låg invid Bolumtorps gamla by och de två senare vid var sin om Bolum byns tomtplatser, medan den tredje låg och alltjämt ligger längst nere vid Hornborgasjön på en mark tillhörig Uddagården kallad Qwarnmaden.

Hjilmer sammanfattar

Då utbröt strax en stark östanvind och från himlen kom ett så häftigt regn att sjön på en kort stund fylldes till brädden. Vinden drev vattnet mot dammbröstet och ett starkt tryck uppstod på detsamma. När sedan vattnet började gå över och riva upp omkring pålningarna blev påfrestningarna för stora. Med ett brak störtade fördämningarna över ända och vattnet vällde ut ur sjön.
När mjölnaren då såg vad som var på väg att inträffa blev han rädd och skyndade så fort han kunde ifrån platsen och detta blev hans räddning, annars hade han kommit under dammen och drunknat eller av vattenmassorna slungats utför bergstupet och omkommit.
De befriade vattenmassorna ställde under sitt lopp ned mot Hornborgasjön till en stor skadegörelse: markerna översvämmades och förde med sig löst och fast, hus, grus och stenar. Vattnet åt sig nya vägar i åkrar och ängar. Värst drabbades naturligtvis qwarn strax nedanför sjön, vilka i grund spolierades, och det omtalas att mjölnaren i den övre kvarnen kom infarande genom väggen till den nedre, ridande på en stock.

I Bolumtorps och Bolums byar, som oskiftade lågo på sina platser utmed sjöns avlopp, blev förödelsen också stor och många byggnader vältes omkull eller måste utrymmas. Djur dränktes och skadades men så vitt nu är känt kom ingen människa i olycka.
På Bolums gästgivaregård voro vid tillfället många vägfarande församlade, som stannat där på grund av regnet och för att förfriska sig. Det var nämligen dagen före stora maj - eller vårmarknaden i Lidköping. När då den väldiga floden kom och ställde hela byn - åtminstonde den därifrån synliga delen - under vatten och hotade att dränka dem, gåvo sig dessa iväg fortast möjligt, troende det värsta. De fingo också räkna det som en tur att ha kommit så långt, andra som kommo efter fingo vända eller söka sig annan väg till sin bestämmelseort, emedan landsvägsbron raserats och strömmen ej på något ställe kunde passeras.

Det var den dagen läsning med konfirmationsbarnen i Broddetorps kyrka och de barn, som bodde norr om bäcken, där floden gick fram, måste via berget gå runt den på omkring 3/4 mils avstånd från kyrkan belägna Bjärsjön för att kunna nå sina hem i Bolumstorp och Bjellum, medan den egentliga Bolum byns barn fingo stanna över natt hos grannarna söder om bäcken.

Händelsen med sjön etsade sig fast i folkminnet och kom till och med in i "tideräkningen", så att då gamla i orten framdeles skulle datera någon omtalad händelse så sade de: "Det var det året (eller året före eller efter) när Bjärsjön jeck".
Vad årtal det var har jag erhållit besked om genom en åldring, som vid tal om händelsen uppgav: "Det var det året mor föddes!" Och hon var född år 1829. Mjölnare Johannes Andersson m. fl. Inga Andersdotter (Källegården) gick och läste det året. Hon var född i Besgården 1813.
En farbror till A. U. Jonsson tjänade i Bjärsjö kvarn när sjön gick. Han befann sig vid tillfället i den Nedra av Ö. Bjärsjö kvarn och räddade sig upp på ryggåsen till denna. – En faster till honom gick och läste det året och fick gå runt Bjärsjön för att komma hem till Bjellum. Man fick ej "läsa fram" förrn man fyllt 15 år. // A. U. J. 1945.
Statars mor i Nisagården (Gustava Hoffman, f. Larsson från Källegården Bjellum) gick och läste det året sjön gick. // Joh:s Andersson, Bjärsjö kvarn.
När sjön hade gått hängde mjölsäckarna i trädtopparna, sa Peersa – hon hade varit i prästgården och "läst" den dagen. // August i Bältaregården 1945.

Redigera denna text

Av lämningar utmed strömfåran och av äldre kartor och handlingar att döma ha här i forna tider funnits ytterligare två qvarnar, förmodligen så kallade "efotor" eller skvaltkvarnar, varav den ena låg i Vässtorps hage, ungefär mitt mellan denna gård och 1/8 Kappagården, och den andra låg i Bolums by mitt emellan de båda dithörande eller vid nuvarande Uddagården.

Sjöns avlopp har många namn och benämnes endels Bjärsjö -, Bolumtorps -, Bolums -, Vässtorps - eller Uddagårdsbäcken - numera, sedan man lärt sig tänka lite mera i stort, allmännast Bolumsbäcken.

Huru ett så stort antal mjölnare kunde existera är svårförklarligt men det gick med den tidens anspråk på livsuppehälle. Bara man hade det nödvändigaste bröd och fläsk - mjölnarna ha som bekant ord om sig att ha feta svin - så var man nöjd. Många saknade t.o.m. det och fingo vara nöjda ändå. En del av qwarnarna voro ju också endast för husbehov och hade sitt mäldelag på gården. Mjölnaren, om man nu höll sig med sådan, behövde då ej leva på sin konst.

Under husbehovsbränningens dagar, när man hade ett bränneri snart sagt på varje gård, hade mjölnarna också goda förtjänster med att "fälla" malt och deras existensförhållanden voro drägliga, hur liten qwarnen än var.
Efter husbehovsbränningens upphörande år 1860 blev det emellertid knalt för mjölnarna och en stor mängd qwarnar måste nedläggas. Kreatursskötseln stod nämligen ej så högt den tiden och grovmäldsqwarnarna blevo av mindre betydelse. Man började också numera allmänt att övergå till finare mjöl till bakningen. Därvid kom Öfvra Qwarnen vid Bjärsjö att bli av större vikt och tog hand om större delen av de mäldsökande. Nedra Qwarnen lopp nu risken att få nedläggas. Den inköptes då 1870 av mjölnaren i den Öfvra Qwarnen, Johannes Andersson, som 1868 förut inköpt densamma av sin far. Driften av Nedra Qwarnen nedlades då men den gamle mjölnaren, en son till den i annat sammanhang omnämnde Katten, vilken dock tilläts att bo kvar där i sin livstid.

Den gamle mjölnaren Johannes Andersson, vilken utgjort en vederhäftig sagesman till mycket av vad här sagts om Bjärsjön och dess qwarnar, överlät i mitten av 1920 - talet kvarnen till sin son Johan Johansson, som med insikt om den nya tidens krav nedrev de gamla qwarnverken och ersatte dem med nya och moderna verk, och i stället för de forna jättestora "vasshjulen" infördes nu turbin, som tillika driver en liten generator, som skapar elektrisk belysning.

Före Johannes Anderssons far, som i mitten av förra seklet inköpte kvarnen och på 1860 - talet renoverade den, ägdes densamma av en Jansson från Lerdala, som troligen inköpt denna av den förut nämnde Johannes Eriksson, vars strider om dispositionen av vattenavloppet - i vilkets reglering de nedanför liggande kvarnarna alltid vägrat deltaga med någon ersättning för därmed förknippade kostnader och sålunda i grund och botten godkänt - och den i anledning därav inträffade katastrofen, bevarat hans minne.
Mycket skulle väl i detta sammanhang vara att tillägga om arbetet och vardagslivet i qwarnarna, om huru mjölnaren fick stå i och hålla qwarnen igång dygnet över, om hur han fick picka sina stenar och sköta sina kunder, om livet i qwarnkammaren, där folk, ofta långa vägar ifrån, sutto och väntade på att få "medmalet", och om mycket annat, som väl vore intressant men ej direkt hör samman med qwarnens historia - vilken härmed så gott sig göra låtit tecknats - och lyssna i stället till vad en poetiskt anlagd bygdens son vid ett tillfälle skrivit om Bjärsjö.

Vattenskovlarna i Bjärsjö gamla qwarn ha för alltid stannat på sin tusenmilafärd. En modern tid har höjt sin stoppsignal och det har blivit så förunderligt tyst därnere i klippstupet, där skovlarna snekat och klunkat och där vattnet lekt i de mest vidunderliga krumbukter och språng. Så drar jag mig till minnes att mycket av denna gamla bjärsjöbygds karaktär, där de gamla vattenqwarnarna utgjort en säregen medelpunkt, förändrats de sista åren.
De många små stugorna ha blivit till ruiner, över vilka spirean i sommarsolen blommar. Åkerlapparna ha blivit liggande till skog. Så mycket av det gamla har försvunnit. Bygdens söner och döttrar ha dragit bort till främmande land; Billingens karga jord hade ingen kraft över att ge dem näring. Men sångerna om mor behöva därför ej bli för gamla. Den stora kärleken dör ej gärna. Nog ville mången kanske tillbaka för att om också blott för en flyktig minut få se hembygdens gamla kultur försvinna. / Hilmer Johansson 1945.

Från 30 och 40 talen har vi en bildserie av de qwarnar som låg i rad här uppe vid sjön. De är tagna av Hilding Abrahamsson, skollärare sonen som också bidragit med minnen från sin barndom.

Sedan qwarnen rivits och hjulet frilagts såg den imponerande tekniken ut sålunda där Johan Johansson och sonen Erik påbörjar den nya tekniken med turbin.

Här är delar av den övre qwarnen som låg där vägen nu passerar över trumman . Qwarnen från ovan i bakgrunden med den framförliggande sågen och nedanför denna den lilla qwaren varom idag endast gamla murar vittnar.

Så här såg gaveln ut med slipstenen utanför. Detta var vad man såg av den lilla qwarnen, som allt fick ge vika för en ny teknik med den nuvarande qwaren som restes kring åren 1925-28;

Qwarnen från 1928

Det nya qvarnverket installerades 1928 med en turbin med en fallhöjd av 21 meter, som gav 35 hästkrafter. Här finns tre par stenar, korn. En rundvandring i qwarnområdet ger följande bilder.

Här har vi resterna av det gamla qwarnhuset som det ter sig idag, som vi berättat om tidigare tillståndsgivning
Bröstvärnet då det magnifika qvarnhjulet stod. Den nedre qwarnens ruiner med trumman till höger.

Trumman som den ter sig från dammens bröstvärn. Ett annat perspektiv som visar platsen för den meromtalade mäldeqvarnen

Trumman mynnar i turbinrummet, som det nu ser ut. Bild av mjölnarens vardag med huggmejslar och övriga för qwarnens iståndsättande nödvändiga utrustning.

Gamla stallet på plats där det sedan fordom stått. Det låg högst upp i backen nära det stora qvarnhjulet.

Dammen uppfördes av jord och sten 4 meter ovan den ursprungliga avloppsnivån.

En relativt nygjord smedja ersatte den som låg närmare den nya qwarnen.

2^ne Platser af Kronoparken Billingen, Bjärsjö och Nya Kronoqwarnen 1778

Instenad 1778

bolum_5 under 03 Bolum finns tre bilder och text som skall skrivas av.

Uppå ägaren af Qwarnarne Bjärsjö och Nya Krono Qwarnen kallade, Jonas Andersson i OlofEsbjörnsgården Bolumstorp anhållan, om fastställelse å den Charta, som Ingenieuren Herr Johan Petter Tihl den 28 sistl april författadt öfwer 2^ne, på Kronoparken Billingen i Walle Härad och Bolums Socken belägne Platser hwilka han begärt få infreda, dels för att derpå plantera löfskog, till skydd för qwarnarne och dels att, för egne och Qwarn sökandes hästar ärhålla något bete, Resolverades i Skaraborgs Läns Landsconcellie den 12 Maj 1778.

Ehuruväl det af Cartae beskrivningen inhämtas att flere tillgränsande och på Krono Parken Billingen i mulbetet för sine Creatur Deltagande sig wid Förrättningen infunnit sig och emot den ena, nemligen i wäster belägna, Tractens inhägnade, af den orsak, protesterat, att Fädreven eller wägen i Synnerhet från Bolums By åt Krono Parken Billingen skulle, för deras kreatur, Som äro wane att derigenom gå, stängas och dem betagas; Dock som jämlikt Besiktningsmännens intygande i Charte beskrifvningen fädrefvens desto mindre, för någon av de Protesterandes kreatur, hindras som marken på ömse sidor, såväl om denna som som andra Platser i öster emot hwars infredande de yttrat sig ej hafwa något att påminna kan war man will öfwerfaras och vanlige gången emellan bärgen uppåt KronoParken är fri och öppen lämnad, hwarförutan de ej invänt något angående minskning eller förfång i Mulbetet och det i öfvrigt finnes att desse Platser som tillhopa innehålla 12 Tunnl 18 Kappland rymd; bestå af ganska oländig stenbunden skoglös och till öfwer 1734 års Kongl Skogsordning, såwäl som 1747 och 1752 årens Kongl Förklaringar jemte flere om oländig Marks intagande och upodling utkomma Stadgar rättwist tillåta sökanden Jonas Andersson att förberörde 2ne platser till det begärda behovet, med Stengårdar eller Jordvallar och Enerishage inhägna, samt derå lemna honom endast sex frihetsår, emedan det honom åligga skall att

1^mo efter frihetsåres förlopp till Kongl Makt och Kronan i rättan tid årligen ärlägga skall den betingade skatten En skilling 6 rst Tunnel eller tillhopa för 12 tunne - 18 Kappl Nitton skilling och
2^do att vid Tre Rds wite, inom en månads förlopp tillställa Krono Befallningsmannen och Krono Hejderiddaren i Orten, ett exemplar hwardera af denna min Resolution som tillse att Räntan behörigen beräknad och uppburen warder och utaf hwilka den förre har att i Kronans Jordebok införa desse Platser såsom en OlofEsbjörnsgården i Bolumtorp tillhörighet derifrån den icke afsöndras får.

Marieholm, ut Supra Jacob Fock / Erik Sundbom

Efter föregående kungörelse å Predikstolen i Bolum inställte sig undertecknad Lantmätaren i OlofEsbjörnsgården Bolumstorp att, i stöd af vice Landshövdingen, Majoren och Riddaren af Kongl Swärdsorden Högvälborne Herr Jacob Focks gifvna Kommissional Utslag af den 17 Sistl Martii besigtiga, beskriva och på Charta aftaga samt instena 2^ne Platser på Kronoparken Billingen i Walle Härad och Bolums socken; som ägaren af Qwarnarne Bjärsjö och Nya Kronoqwarernen kallade Jonas Andersson i Olof Esbjörnsgården söker få infreda för att ej mindre derpå plantera löfskog till skydd för qwarnana än att för egne och Qwarn Sökandes hästar är hålla något bete.

Denna Förrättning att bewista inställde sig att Kongl. Majt. och Kronans rätt bewaka Kronolänsmannen Herr Johan Holm uppå Krono befallningsmannens Otters orders af den 18 dennes samt Landtjägmästaren Ädel och Högaktad Herr Johan Moberg. Äfwen infunno sig uppå kallelse, nämndemannen Petter Olofsson i Lundby och Jonas Andersson i Häggum.

Ävenså infunno sig åtskillige för att protestera emot desse Platsers intagande, nemligen från Bolumstorp för OlofGrottesgården Anders Ersson, Sörgården Anders Björnsson och Änkegården Måns Persson. Från Bolums By för Kärra och Munkgårdarna Magister Höglärde Herr Per Afselius, Wästorp Herr Krono Befallningsman Otter genom sin skrivare, Munkgården Jöns Jönsson och Arvid Jönsson. Garpegården Måns Andersson. Böljan Lars Larsson och Swen Eriksson. Bältaregården Petter Jonsson. Stommen Anders Nilsson och Per Swensson. Lilla Böljan Anders Andersson. Tomten Petter Bengtsson. Uddesgården Anders Larsson. Skattegården Lars Torstensson. Holmagården Swen Hammardahl och Backgården Jonas Olofsson:

Men som omständigheterna icke woro bekante eller urskiljes kunde, hwad grund skjäl Protesten kunde äga tillsades de att, tillika med öfvriga wederbörande, wara följaktige ut i Marken hwarest sedan Sökanden utwist de sökte Parkerne, Protesten inhämtades g¨derpå ut, att om desse Parker skulle blifva intagne. Fädrefven eller wägen för deras Kreatur åt Krono Parken, i synnerhet från Bolums By, skulle blifwa hindrad och betagen, Hälft Kreaturen skola genom desse och besynnerligen den wästra Parken, hafwa wana att gå upp åt Billingen; Dock ock som den östra Platsen inhägnade icke skall medföra, i den delen, något hinder, Så yttrade de Sig äntel icke hafwa något deremot att påminna.

Häremot intagade Herr Jägmästaren och Krono Länsmannen med Nämndemannen såsom kännare af Orten och beskaffenheten af marken, det Saken aldeles icke så förhåller Sig; utan att Fädrefven från desse Byar så mindre kan genom de sökte Intägterne hindras, som Marken, på Ömse sidor derom, kan hwar som hälst öfwerfares och vanliga gången upp mellan Bärgen är fri och öpen lemnad,

Till Fullgörande af höga Komissonal Utslaget blef icke dessmindre Afmätningen förrättad på desse Platser, som äro belägne ett stycke i öster från Bolumstorps Inägor, omkring eller utmed de nämde skattlagde Kronoqwarter med ett par stenar hwardera.

Den Wästra wid Nya Krono Qwarnen belägen, består af en hög ganska stenbunden Åhs, med några små Enebuskar bewäxt, som går öster och wäster samt en derifrån, med en äfwenså stenbunden Dråg eller lågläntare Mark skild Backekulle som är så wida stenfri, att åker om ungefärligen 1½ tunl kan deraf uppodlas. Hela Parken som altså är i högsta måtto oländig och från långliga tider skoglös, men kan genom flit, hushållning och kostnad göras nyttig utgör 1,24

Den Östra Parken norr och väster från Bjärsjöqwarnen är lika så oländig hög och stenbunden Mark hvarigenom Qwarnbäcken i en stenig sidlänt framrinner och innehåller 1,26

Ock som dessa Parker befinnes af sådan beskaffenhet, som förbemäld är af ganska oländig Mark; Så blefwo de, med behörige Femstensrör af tjenlige wäl omskolade stenar utmärkte, den wästra med ett i vardera hörnet och den östra med ett i wästra ändan, är ett i östra hörnet på norra sidan. Med de 3 öfwrige för östra ändan. är en till qwarnen Uppodlad Åkerlycka förut instenad.

Det återsto nu allenast att, efter wanlig praxin med en lämplig skatt efter wisse Frihetsårs förlopp, belägga desse Parker; hwarföre ock som wederbörande Besigtningsmän icke kunde finna, att den billiga och mer befordranswärda afsigt med desse Platsers förädlande eller förhålla Kongl Majt och Kronan någon inkomst af hälst så oländig Mark; Så emedan den förändring att Fädreften skulle blifwa hindrad, finnes ogrundad, hälst Marken är på Alla sidor öpen och tillgänglig och wederbörande icke gittat något inwända, angående minskning eller förfångi mulbetet som icke heller kunnat äga grund, företogo sig Besigtningsmännen en behörig Öfwerläggning om skatteläggningen med det mera och stadnade i det enhälliga slut:

Att som lång tid och mycken kostnad åtgår till Platsernas infredande, innan nytta deraf kan erhållas och någon Skog uppväxa utsätta en tid af Tolf Frihetsår, hwarefter Sökanden eller Innehafwaren bör till Kongl Majt och Kronan ärlägga i skatt; En schilling 6 rst för hwart Tunneland, som gör för bägge Parkerna som är 12 tunl 18 Kappl tillhopa nitton schillingar specie, Dock med ödmjukaste underställande till Konungens höga Befallningshafwandes höggunstliga godtfinnande och fastställande.
Bolumstorp d 28 april 1778
På Besigtningsmännens wägnar Joh Pet Tihl Petter Olofsson PO, Jonas Bengtsson iB

En Ödelycka

afmätt till OlofEsbjörnsgården.

År 1782 den 29 April infant Sig til ödmjukaste följe af ärhöllne Högvederbörlige Ordres under den 28 September Sistledet År, undertecknad Landtmätare å hemmet OlofEsbjörnsgården i Bölumtorp, at aftaga en å Krono Parken Billingen belägen, och Roten Bolumtorp anslagen Ödelycka, vilken Jonas Andersson derstädes,som derföre Ränta betalt nu söker återfå intaga.

Utom Sökanden, inställde sig här vid efter skjedd kallelse Herr Ladt Jägmästaren Moberg, i hvilkens öfvervaro platsen afmättes efter de märken, sökanden utviste, och någon ringa liknelse ännu synes. Så väl efter hägnad af jordvall, som uppbruten men ödelagd och med enebuskar nu öfverväxt åkerjord. Varandes platsen i öfvrigt ganska Stenbruten, utan minsta ämne till Skog och innehåller 10 tunnland.

Sedan mätningen för sig gådt, anhöll Sökanden det platsen, til undvikande af en för honom mera dryg och kiänbar kostnad, jämväl måtte vederbörligen varda instenad, hälst han hoppades, at Så mycket säkrare vinna höggunstligt bifall til des åter uppodlade, Som han efter redan företedde bevis för den Samma flera år ärlagdt behörig ränta; i anledning hvaraf Insteningen, dock med förbehåll af dess åter upprifvande och utkastade i fall platsen til uppodling ej varder beviljad, på fäljande sätt utsättes vid

Sattes utmed OlofEsbjörnsgårdens åker et fem stenarör i fast och Stenbunden sandmark, hjertstenen 1 aln hög ½ aln d:o ofvan jord. Skrofelsidig, visar med en utliggare til
En stor Jordfast Sten, hvarvid nedsattes tvenne uteliggare här ifrån i rät linea til
Ett femstena rör i fast och Stenbunden Sandmark, hjertstenen 1⅜ aln hög ½ d:o ofvan jord trekantig visar med en kant och liggare til
Äfven ett femstena rör i lös sandmyllajord, hjertstenen ten 1 aln hög ½ do bred; härifrån följa OlofEsbjörnsgården ägor till № 1.

Under förenämnde gjöromål, infant sig å platsen, så å egne som öfrige Bolums och Bjellums Byemäns vägnar Lieutnanten Välborne Herr Carl Gustaf Bratt jemte Bönderna Petter Jonsson och Lars Larsson, Jonas Mårtensson på Tomten i Bolums By samt Lars Andersson i Besgården Bjellum som åfvan företedde Skriftlig fullmakt från Välborne Herr Lars Herman Gyllenhaal, att dess i sistnämnda By varande Hemmansrätt iakttaga; vilka alla på det högsta protesterade Så väl emot denna nu utvista Ödelyckans uptagande Som den til Krono Qwarnarna Bjärsjö och Nyqvarn begjärta och til i morgon utstälda Instenings förrättningen, anförande tillika det betesmarken genom dylike upodlingar redan vore så intagen; at föga tilgång til muhlebete för kreaturen nu mera vore at tilgå, och ännu mer, til deras kjänbara lidande minskades i fall de af Jonas Andersson begjärte platser honom beviljas skulle; vilket anförande Herr Lieutnanten begjärte i detta Protokoll insluta måtte.
Sålunda vara förrättadt intygar.
På Ämbets Vägnar Joh Afzelius

1782

Sedan ofvannämnde höggunstlige Ordres voro för vederbörande upläste; förfogade Sig Synemännen till platsen, som är belägen intil och emellan kronoqwarnarn Bjärsjö och Nyqwarn, innom hvilken Sökanden redan År 1778 til uppodlande blifvit beviljade tvänne å Chartan med Littera A tecknade platser, dem han med mycken kostnad genom upförde hägnader af Sten , till större dehlen inhägnat; varandes den nu sökta platsen, som å Chartan finns teknad med Littera B af enehanda beskaffenhet med de redan beviljade, som år ganska Stenbunden mark, Så på högderna som uti en vid Västra ändan belägen dråg eller lågläntare mark, från långliga tider aldeles Skoglös, samt för det närvarande utan minsta ämne dertil.

Traktens innehåll är 27 tunl 16 kappl Som påföljande Sätt blef instenadt, vid

Stod ett förut nedsatt femstena rör, hvarifrtån Skillnaden togs i rät linea til
Hvarest, mycket Stenbunden mark nedsattes ett femStena rör, hjertstenen 1⅛ hög ½ do bred, ¼ do tjock sned ofvan sisar med en utliggare til
En stor jordsatt sten, hvarvid sattens tvenne utliggare af hvilka den Östra visar utliggare til
Här nedsattes äfven ett femstena i ganska Steril och Stenbunden marck, hjertstenen 1 aln hög ½ do bred tunn och ofvan rundaktig samt slät i Östra sidan visar med en utliggare til
Ett förut stående 5 tensa rör, hvarifrån platsen i övrigt omgifves af åtskillige vid förr Skjedda Insteningen, nedsatte behörige 5 stena Rör på sätt Chartan utvisar. Af angräntsande och i muhlbetet deltagande grannarvar nu ingenstädes, som platsens inhägnade bestridde, dock som Lieutnanten Carl Gustaf Bratt jemte Bönderna Petter Jonsson och Lars Larsson, Jonas Mårtensson på Tomten i Bolums By samt Lars Andersson i Besgården Bjellum

Människorna på Bjärsjön:

Mjölnaren Jacob Larsson

och hans hustru Maria Johansdotter får enligt kontrakt 1767 tillstånd att bo och driva qvarnen i båda deras livstid mot 25 skäppor spannmål, 7 skäppor korn och 12 skäppor blandsäd och håller hus och stenar i gott skick. Ägare var Jesper G Swedenborg Seltorp och hans hustru Katarina Maria Frölich. (Vi kan anta att denna Jacob var vittne till Håkan Hanssons gifte i Slätterödjan 1761).

Gustaf Hård äger qvarnen 1774. Detta vet vi då han stämt ryttaren i Korsgården för olaga mäld och han hade köpt Bjärsjön med qvarn just detta år jämte tre torp av Zackarias Åkerfeldt.

1795-1804 Mjölnare Andreas Jonsson f1758 Häggum kom från Berg 1794 och var gift med Bolla Persdotter, vilka säljer till Baumbach för 555 Rd år 1809. Andreas sviktar och slutar på Prestegårds qvarnen.

Mjölnare Anders Jansson f1768 i Stenstorp med sin Stina Gunnarsdotter fanns här 1794 och några år framåt
Mjölnare Sven Larsson f1753 i Larv var här 1804-06 därefter Åkatorp.

Johan Davidsson och Johan Persson kan inför Härads Rätten ett köpebrev 1808 visat sitt ägarskap, men i övrigt är de anonyma, där de sålt till Jan Baumbach.

1809-12 Petter Svensson

f1783 i Sjogerstad kommer att stanna en längre tid och vi återfinner honom i Munkgårdens Bymark 1852. Vi berättar mer under Korsgårds Qvarnen.

1812 -15 mjölnaren Johannes Jonsson

f1783 här en kort tid, som i övrigt inte lämnar några spår. Han blir sedan inhyses under Falbogården och flyttar sedan till Mölltorps kalkbruk 1820. Mjölnaren Johannes Jonsson f1777 kom från Skövde 1812 och återfinnes, som inhyses under Falbogården. Ett annat exempel på en mjölnares svårigheter i denna tidsperiod.

1809-Jan Baumbach

f1774 är mönsterskrivare vid Korsgården redan 1810 kom 13 från Varnhem.
Han gifte sig med Cajsa från Floby

Anna Cajsa f1805 inget vidare känt
Anders Kristoffer är född här uppe och blev prost i Tengene och gift med Sofia Westermark.

Han köpte kronoskatteqwarnen av Andreas Jonsson och Bolla Persdotter för 555 1809 och får tredje uppbudet; Han ägde även OlofEsbjörnsgården qwarn. Han instäms till ting för att han varken hade vikter eller landshövdinge embetets kungörelse vid sina qwarnar. Han skyllde på att kungörelsen var sönderriven och alldeles oläslig och de justerade vikterna förkommit, men han fick likväl året efter böta 10 Rd för denna försummelse.

Uti par personliga närvaro företogs åter målet som länsman Sundborg å tjenstens wäg till sidsta hållna hösteting i Häradet instämt mot mönsterskrifvaren Jean Baumbach, med påstående och answar för det de honom tillhörige OlofEsbjörnsgården och Bjärsjö qwarnen wid förliden sommar anställd undersökning hwarken warit försedd med wigter eller RgntBldet; xähes den 16 april 1799 om qwarns skyldighet utfå de allm Hung som alltid wid xx Riksdaler wite skall finnas i hwar och en tullmjölqwarn all xxx xxx xx qwarn den erkännes att wigter icke i någondera af hans ägande fört de qwarnar wid undersöknings tillfället funnits; men påstår att äga Qwarn wärket försedd med ksöhdes ofwannämndes kundgörelse ehuru den samma då bägge ställen warit sönderrifwen samt af denna och owanlighet helt och hållet oläslig.
Åkl påstår Böter å svarande för de så efter hans förmenande det skall wara enahanda om de funnits der ederpliga som om de alldeles icke warit i qwarnanne hwilkas sedernera förhållande skall wara der rätta och samma, hwilket han åtager sig bewisa med wittnesmål af herrskomakaren ? And An?oll och dess dräng hwilka wid undersökningen warit närvde så wida rådrum dermed lämnas till nästa ting.
Utslag gifwet den 24 feb 1811.

Tilltalade mönsterskrifvaren Baumbach finnes under rannsakningen ej mindre hafwa erkändt det OlofEsbjörnsgårdens och Bjersjö skattelagne honom tillhöriga tullmjöls qwarnar wid en förliden sommar anställd undersökning warit i saknad af justerade wigter hwilka jämlikt kongl befl på allmogen beswär den 16 mars 1739 wid 5 Riksdaler wite böra i alla tullqwarnar wara att tillgå än äfwen wid gifwi? att den af Konungens Befallningshafwande i länet den 16 april 1799 uttalade allmänna kungörelse som med tre Riksdaler 16 skilling wite i slika Qwarnar alltid skall finnas uppslagen hela enligt hans föregifvande skola funnits i hwardera Qwarnar warit sönderrifne och alldeles oläsliga hwilket förhållande anser innebära samma egenskap och förtjena samma answar som om de alldeles icke funnits enär de såsom oläsliga warit för ändamålet mäldägares underrättelse att den ?es otjenlige; Hwarföre H R i förmåge afhgögstäberopade kongl xx och kga Befallningshafvandes ofvanberörde kungörelse pröfwar rättwisat dxx Baumbach skyldig, att för hwardera af sina ofwannämnde qwarnar i åtalade afseenden befundne tillstånd böta fem eller tillsammans 10 Riksdaler till lika fördelning mellan konungen och Åkl emellan.

Mjölnaren Anders Andersson

f1789 klarade 2 år och återvänder till Häggum. och vi hittar familjen i Hånger Rikesäter.

Mjölnaren Johannes Andersson f1799 från Sjogerstad 25 och åter efter ett år. Prästen antecknade svag troligen avsåg han hans kristenhets kunskap får vi förmoda.

1827-32 Äg Johannes Olofsson

f1793 från Varnhem 1824 och lämnar för Varnhem 1832. Han lämnar efter sig Anders Klang f1823 som tar över Nedre Qvarna och Sniken för att sedan flytta till Amerika.

Lars Jonsson St. Lycke står som ägare kring 1840 talet enligt hfl, där man kan tolka att han tagit över efter ovanstående. Anders Skog i Prestegården tar över ägarskapet enligt samma hfl. Härpå följer arrendator Petter Jonsson f1791 från Skövde som kom 1833. Han tar med en arrendator dräng Jonas f1812 från Sjogerstad 37 men han dör samma år. Arrendatorn Lars Johansson f1810 kom från Skövde 38 och stannar ännu ett okänt antal år. Lars Jonsson f1807 från Broddetorp skrivs som mjölnare Bjärsjö Qvarn från 39 då familjen kom från Sjogerstad. Lars Jonsson köper tydligen qvarnen men en namne Lars Jonsson dör 1842. Denne Lars Jonssons arfvingar Fredrika Hagströms omyndige barn. Anders Larsson tredings mjölnare tjänstgör här 42 till 44 är f1802.

1809-1823 Per Svensson

f1783 var mjölnare här 1809 fram till 23, men däremellan Korsgårds Q från 19. Var också en sväng i Rådene Q ett år från 1822 som vi återfunnit under Korsgårds qvarnen, Uddagårdsqvarnen varifrån familjen kom 38. Han stannar sedan som inhyses här uppe.

1821-25 Mjölnaren Johannes Gredin

f1784 från Fristad utflyttade utan att ännu (oktober 1824) hafva tagit ut flyttningsattest. Vadstena 24.

Anders Jonsson

f1800 Skövde kom från Sjogerstad 24 Skövde 1829

Lars Johansson Vänfast

f1807 hittade sin piga med vilken han fick en son, steg från dräng till mjölnare och flyttar till Korsgården 1831.
Lars Johansson f1809 kommer med sin familj 1846 från Häggum följd av Jan Petter Johansson f1808

Arrendator Mjölnaren Lars Andersson

f1803 och hans bror Jonas f1818 kom 1831 och kommer från Bältareqarnen.

Sven Fahlgren f1809 flyttar 1856 till Åkatorps Qwarn för att sedan hamna vid Råberget.

Anders Larsson i HåkanUddsgården i Häggum äger, och så Anders Anderssons omyndiga barn under dem är Johannes Jonsson mjölnare under en kort tid flyttar redan 61 till Varnhem. Jonas Jonsson uti Stommens Q i Varnhem tar vid

egare af jord till angränsande Bjersjö Qvarn hade äfven Lant Jägmästaren Hagström 1846

Jonas Andersson OlofEsbjörnsgården köpte 1793 till skatte, som 1780 fått tillstånd att uppföra en ny qwarn. I april 1778 äger en första instening rum.

Lars Mårtensson på Bjärsgården säljer båda sina kvarnar 1823. Den Öfvra till Johannes Eriksson och ger honom i köpekontraktet rätt att styra vattenföringen "utan att den blivande ägaren av den Nedra qvarnen och sågen skulle, som orden lyda, skulle äga rätt att sådant klandra".

Johannes Eriksson som 1826 under protester från sina kolleger vill utöka grovmälden i Öfvra qwarnen. 1826 kan vi följa följande text. Han begär att nedanför befintlig qwarn nedanför befintlig kronoskatte qwarn inrätta ett par siktmälds och ett par grovmäldsstenar. Varemot Andreas Kindvall från Hammars qwarn i Klostret, L Falk och soldaten Knapp i Nedra Bjärsjöqwarnen och Anders Pettersson i Korsgårdsqwarna och Lars Andersson och egare av Källegårdens qwarn och Lars Olofsson ägare av Västorps qwarn protesterat. Vid syn kan konstateras att vattennivån i Bjärsjön är lägre än qwarnränna. Syne männen kan vidare konstatera att 28 alnar nedom den äldre skattelagda qwarnen är ett hus uppfört som är ämnat för stenparet. Här fanns redan ett överfallshjul af 5 alnars diameter, som årligen kunde skapa 90 tunnoprs strid finmalen säd, där Prosten Bratt sagt sig vara i behov av 10 tunnor. Hagström och Sven Håkansson i Amundtorp hade skriftligen påpekar att orten gärna såg denna qwarn, likaså Anders Nilsson i Bjellum ävensom Jonas Andersson i St Lycke och Johannes Pettersson i L Lycke Johannes Jacobsson i Kärrtorp önskade likt övriga i Bjellum närvarande förenat sig i önskan att qwarn inrättningen må vinna framgång. Mäldelaget i Nedra qwarnen avsåg ej att upphöra att gagna om icke trängsel eller vattenbrist var däremot. Ägaren av Nedra Qwarnen Lars Falk och dess hustru Kerstin Larsdotter samt soldaten Nils Knopp voro däremot. Johannes Eriksson hade nämligen genom att hålla vattnet tvingat mäldgäster till den Nedra och tvingat dem att söka sig till den övre. Detta missbruk hade även drabbat qwarnägare längre ner i Bjärsjöbäcken att protestera. KB tillstyrker alltså att Johannes får bygga sin qwarn som vi nu idag blott ser resterna till. Johannes fick rätta sig efter KB:s krav att den överenskommelse som funnits mellan Lars Mårtensson och Johannes lemnas nu utan all verkan

Här ser vi resterna av den överfallsqvarn som låg 38 alnar nedom den övre och ursprungliga qwarnen.

1861-69 Mjölnaren Lars Jonsson

f1824 från Ekeby tjänstgör från 61 till 69 då familjen åker till Amerika. I lagboken finns styrkt att Lars Jonssson köper 1863. Från lagfartsprotokoll 18 nov 1869 meddelas Anders Larsson och hans hustru Brita Cajsa Jansdotter å skattelagda tullmjölsqvarnen Öfvra Bjersjö om två par stenar vilken de enligt köpebref av den 17 juli 1868 köpt av Lars Jonsson och Maria Elisabet Unger.

Av lagfartsprotokoll framgår att Stina Jonsdotter sterbhus Hellum varit ägare som sålt en lägenhet tvänne platser till qvarnar i Bjärsjö samt kyrkoqvarn eller en qvarn under OlofEsbjörnsgården i Bolumtorp, varav Anders Larsson jan 1873 får första uppbudet. Anders Eriksson (Lessen) och Fredrik Johansson i Bjurgården samstämmigt upplyser att i Bjärsjö ej fanns flera qwarnar är så kallade Bjersjöqwarnen, som fått benämningen Öfvre Qvarnen och den som kallats ömsom Kyrkeqvarn, Nedre Bjersjöqwarnen och en qvarn under OlofEsbjörnsgården. ( I sig klargörande men förvirrande information).

Från 17 juli 1868 upplåter och försäljer med min kära hustrus Maria Elisabet Unger samtycke till Anders Larsson d:y vår skattelagda tullmjölqvarn Öfvra Bjärsjö kallad om två par stenar jemte dithörande qvarnplatser mote 4800 Rd Riksmynt. (tydligen kontant) Johannes Larsson i Kärrtorp och Jonas Larsson i Skomakaretorp är vittnet härtill. Detta leder till första uppbudet.

Anders Larsson d:y

f1825 i Piltagården Stenstorp men återfinnes som brukare av HåkanUddsgården i Häggum. Han lever ett långt liv och går bort 1906, ehuru som änkeman under 24 år. Han inköper qwarnen av en Jansson från Lerdala 1863, som därmed får medel till en Amerikaresa. Han får laga faste först 1874, med ett första uppbud 14 jan 1873. Qvarnen blir härmed i släktens ägo under fem generationer.

Johannes f1849 tar över ägandet av fadern och får i princip nedra Qvarnen mer eller mindre till skänks
brodern Anders Gustaf Andersson f1851 som tydligen får medel att förvärva Ramsgården i Segerstad
systern Anna Kristina genom hennes man Oskar Andersson senare i JohanHåkansgården i Stenstorp
systern Klara Sofia genom sin man Carl August Wallgren från Horsås i Skövde.
brodern Alfred Andersson stannar kvar på HåkanUddsgården
Emma Charlotta som vi senare återfinner gift på Toragården

1868- Johannes Andersson

f1849 fick Nedra Bjärsjö till skänks, om man får tro den muntliga traditionen. Hör här! Marken tillhörde kronan och skulle 1870 skatteköpas. Ägarna till Nedra Bjärsjö m.fl. stodo och väntade på kronofogden men denne kom östra vägen till Öfvre Bjärsjö och gjorde upp affären med Johannes, som fick skatteköpa både Öfvre och Nedra Bjärsjö för rätt ingenting. När kronofogden sedan åkte sin väg och kom till Nedra Bjärsjö tog mjölnaren emot honom med orden: "Jaså, nu kommer herrarna!" - "Nej, nu åker herrarna!" sade kronofogden och for vidare. (//Joh. i Bj. 1945).

En mer handfast information erhåller vi från lagfartsprotokoll daterad 1878. Som gåva och skänk gifver vår käre son Johannes Andersson och hustru Maria Kristina Andersdotter våra egande skattelägenheter tvänne platser Öfvra Bjärsjö och nya kronoqvarn samt Nedra Bjärsjö och kyrkoqvarn i Bolums socken att genast tillträda och evinnerligen ega och besitta. Övriga Anders Larsson arvingar går med på detta gåvobrev om denna tullmjölsqwarn om två stenar. Johannes f1849 i Stenstorp med hustru Kristina f1850 från Borgunda driver kvarnen från 1863.

Emilia gifter sig med Albin Svensson från Boslyke och flyttar sedan till Orresäter i Berg och vi följer fam in i nutiden
Ester ogift flyttar till Stenstorp
Johan tar över och utvecklar den nya turbinqvarnen tillsammans med sonen Erik

År 1878 erhåller Johannes och Kristina tvenne platser till qwarnarna i Bjersjö i Bolums socken av fadern Anders Larsson och modern Brita Cajsa Jansdotter. Lagfarten kom 1880. Johannes köper in den Nedra Qvarnen samma år, men låter Katten [f1823] leva kvar där i sin tid. Den muntliga traditionen varierar.

Lär ha köpt den från sin fader 1868. Kyrkboken antyder att de köpt den av fadern Anders Larsson från HåkanUddsgården i Häggum och att köpet skett någon gång på 1870 talet troligen samtidigt med att Johannes tar över Nedre Qvarnen, som därmed före 1901 lägges öde, om man får tro husförhörslängden.

Johannes arbetar med denna kvarn som ligger, som bilden visar alldeles nedanför stupet. Mellan de två qvarnarna hade man denna täkta passage. Qvarnen revs 1967. Johannes äldre döttrar blir den ena ägare av Grottesgården och den andra flyttar till Boslycke i Häggum.

1823- Yngste sonen Johan

f1881 övertar qwarnen 1923. Johan erhåller 1907 gåvobrev av hedersmannen Johannes så lydande:
Nytt kvarnverk installerades samma år och Johan i Bjersjö bygger om den 1928 och den får nu tre våningar.

Johan gifter sig 1914 med Ellen från granngården nere i Bolumstorp. Johan återfinner vi som stöd åt personer med svårigheter att hantera överheten. Har ett gott samarbete med Militären där han tillika var materielförvaltare vid skjutfältet, som under hans aktiva tid tillkommer. Bland annat används hemmet som befälsförläggning under längre övningar.

Johan bygger upp den nya qvarnen 1928 med ny manbyggnad och det nya qvarnhuset. Vi läser från Kvarnboken, att drivkraften är 21 meters fallhöjd med en turbin om 35 hkr. Tre stenar, korngrynsverk, spetsmaskin och utsädes. Elektrisk belysning från eget kraftverk. Jämsides bedrives även jordbruk och sågverksrörelse. Johan i Bergsjö barn på bilden nedan

Carl Erik, Sven, Gerd och Torsten Bjärsjö Qvarn.

Karl Erik f1914 tog över qvarnen och utbildade sig här hos fadern i 6 år, Bosgårds Qwarna i Häggum och i Holmesta Qvarnen. Han var gift med Margit Svensson, dotter till förre arrendatorn av Broddetorps prästgård (Assar Svensson). Sista mjölet maldes här 1967, men kvarnen är så välbevarad att den är efter 2012 fortfarande funktionsduglig. Karl Erik hade vattenkraften till det sågverk, som är kopplat till qwarnen. Förutom detta använde Karl Erik en gammal Munktelltraktor som kraftkälla till ett mobilt sågverk, som han använde på olika byggplatser i bygden.

Så ser Johans och Eriks skapelse ut. Stallet skymtas på krönet och därbakom dämmet, där den första stora qvarnen låg

Behovet av renovering av den annars så väl fungerande qvarnen har uppmärksammats för myndigheterna

[ Uppåt ] [ Skjutfältet ] [ Sägen i Bjärsjö ]

Nedra Bjersjö Qvarnen eller Nya Kronoqvarn Kattaqvarnen OlofGrottes Qvarn

1737 skriver Anders Fogelberg från Hof till tinget i Skärv för att få bygga en qvarn i befintliga fall för att därmed förkorta de annars långa resvägarna. Rätten inser att om man kan förmala vid den nya qwarnen skulle trakten vara hulpen till del. Qvarnen finns nämnd 1778 i samband med en stensättning af området.

Jonas Andersson

hade skatteköpt Bjärsjöqvarnen och begärde 1765 att få sätta upp en qvarn till Olof Esbjörnsgården som han inköpt för 4165 daler köpt av i Ryssland vistande Lars Synnerberg (ombud en svåger till honom kamrer Nils Modin som tillförordnad). I ett i Skärv förvarat brev från Jonas antyds att Öfvre Qvarnen är i ödsmål? och att han vill skapa en qvarn med såg för att därmed bättre ta tillvara virket än att i skogen klyva stockarna). Mot detta protesterade Bengt Lillie på Bålltorp och Sven Andersson och hänvisade till att det i orten fanns tillräckligt med skatteqvarnar. Men han får tillstånd att bygga denna qvarn i den bäck där han redan ägde två tidigare. Ock som denna qvarn icke stör andra qvarnar i bäcken så får han tillstånd. Jonas Andersson i OlofEsbjörnsgården köpte qvarnen till skatt för 9 Daler 1793. (det dallrar lite om det gäller denna eller den andra qvarnen)

Hfl antyder att Lars ?son på Berg i Sätuna äger Nedra qvarnen. Namnet är överstruket och ersatt av Jonas Andersson i OlofEsbjörnsgården. Arrendator mjölnaren Lars Andersson i f1803 från Huseby driver den från 1835 då han kom från Segerstad. Han hade varit arrendator av den övre men flyttat därifrån 31.

En qvarn under OlofEsbjörnsgården blir 1826 skattelagd ¼ tolft bräder à 8 sk alnen och 6 daler, 7 sk och 4 rst i penningar. (om det nu är denna som avses. Det är alltså möjligt att detta är den qvarn som kallas OlofEsbjörn qwaren som var en överfalls qwarn och malde för tull och skattelagd 1774 till 1/8 tunna. Tulltäkt 4 tunnor och 16 skäppor. En såg är skattelagd här 1826.

Följande hfl står Petter Jonsson f1791 fram till 47 här står sedan inhyses mjölnaren Andreas Nilsson f1806 som kom 48 hustrun dör året efter och han flyttar till Floby med överlevande dotter 52.

Sen står Elias Svanström under Blombacka och sedan Egare af Nedra Qvarnen Jägmästaren Hagström i Sätuna Storegården.

Här dyker en Magnus Frid upp f1794 och han dör här uppe 1851, men vi vet inte när han kom.
Här övertar Lars Jonsson Stora Lycke både Övre och Nedre qvarnen ägarskapet.

Korpralen Lars Falk och hans hustru Kjerstin Larsdotter å egna och Soldaten Knopps vägnar för Nedra Bjärsjö äger tydligen denna qvarn 1826

Området blev 1839 frånsålt från OlofEsbjörnsgården Jonas Andersson.

Kaxen Petter Jonsson

f1791 i Sjogerstad finns här mellan 1833-47 och flyttar sedan till en backstuga Kaxes under Västra Bredegården här någonstans i skogarna, där han avlider redan 1862. Se mer Kaxes.

Elias Svanström under Blombacka står som ägare i slutet av 1850 talet.

Johan Petter Johansson

f1808 i Härlunda kommer 1851 och 1857 transporterar Johan Petter Johansson f1808 denna kvarn till soldaten Klang nedan. 1861 återfinner vi följande uppmaning från Walla Härad:
I enlighet med Walle Härads Rätts, uppå ansökan af hustru Cajsa Lisa Johansdotter från Bjersjö qwarn i Bolums socken, denna dag meddelade utslag, varder hennes man Johan Petter Johansson, som henne öfwergifwit och förlupit, härigenom allmänneligen efterlyst och förelagd att, inom natt och år efter det denna kungörelse blifvit från predikstolarne i häradets kyrkor och de närmaste socknarnes der intill uppläst, sig hos hustrun infinna och äktenskapet med henne fortsätta wid den i 13 kap 4§ Giftermålsbalken stadgade påföljd.
Skärfs tingsställe den 21 maj 1861 Å häradshövdinge Embetets wägnar A K Gasslander

Cajsa Lisa stannar kvar här på Qvarngården till sin död ytterligare mer än 10 år utan att maken återvänder. Det troliga är att han försvann till Amerika, som så många andra. Av barnen fem till antalet tror vi oss veta att Maria Kristina gifter sig med en stationskarl i Falköping. Matilda har vi bara gissningar om, Klas vet vi inget om, Gustava dog späd och August flyttar till England. Se mer under Jan Pettera.

Andreas Nilsson

f1806 kommer med sin familj och moder 1848

Klang

Det finns en handling om soldaten Anders Gustaf Klang f1823 från Ökull där han tjänt i 13 år, som ville stadsfästa åbo och besittningsrätten till denna qvarn, en qwarn under OlofEsbjörnsgården i Bolum Socken. Häremot protesterade Jonas Olofsson f1801 och Per Andersson f1808 från sagda gård. Tvisten kan ha bidragit till att han flyttar med sin stora familj 1863 till Södra Snikens Qvarn för att sedan ta till Amerika. Han var son till Johannes Olofsson f1793 som var ägare av övre Qvarn fem år från 1827.

1863-72 Katta Jonas

Johansson f1817 tar över från 1863 och han kallas mycket riktigt Katta Jonas och han har qvarnen från 64 och minst t.o.m. 1869. Katta Gustaf och hans bror var här och därmed kanske de sista vid qvarnen.

I anledning av att denna kvarn kom att läggas ner inköptes den 1870 då av Johannes Andersson mjölnaren i den övre kvarnen, som 1868 förut inköpt den övre av sin av sin far Anders. Driften av nedre kvarnen nedlades då men den gamle mjölnaren, en son till den i annat sammanhang omnämnde Katten, vilken dock tilläts att bo kvar där i sin livstid. Här bor också en gammal mjölnare och inhyses Johan Johansson f1808. Katta Gustaf gifter sig med Korven och återfinnes vid Svensbokärren

Under 70 talet står Anders Larsson i HåkanUddsgården som ägare och under denna period säljes qvaren till Johannes Andersson ovan. Katta Jonas flyttar 72. Under denna period är Johan Petter Johansson mjölnare men han rapporteras saknad och kvarvarande hustru Cajsa Lisa f1815 dör 74 och sonen stannar kvar till 74. August Johansson f1855 då han via England drar till Amerika får man väl tro.