Åter Finnskogaupproret

[Uppåt] [Skogsvård av Hjulsjö ] [Levadan polisanmäld] [Insändare] [Laglös Skog] [Finnskogaupproret] [Till Hjulsjö] 

Mötet i Folkets Hus Bredsjö

Över fyrtiotalet Hjulsjöbor hade samlats till mötet. Bilder och exempel på övergreppen visades och diskuterades. Därom kan läsas på andra platser på denna sida. Kartor fick belysa de enorma tillgångar som Bergvik disponerar och jämförelser gjordes med de små och få privata skogsavsnitt som fortfarande står kvar och där man från myndigheternas sida lagt större krav vad gäller kultur och naturmiljöhänsyn. Representanter från skogsbolagen var med, men deltog inte i diskussionen.

Folketshusföreningen ordnade kaffe och medlemmar i upproret hade dukat upp med massor av godsaker. Men varför uteblev just Bresjöborna ? Varför var inte NA:s redaktör närvarande i en fråga som djupt berör Bresjö - och Hjulsjöborna. 

Ring P1

Göken ropar i milaskog.
Detta är LillJansa, som står i mina fäders skogar i Hällefors. Vi har dragit igång en proteströrelse mot sättet att hantera våra skogar.

Ha ha välkommen hit skall Du få se hur det ser ut, man hugger hejvilt. Och just nu harorr om vägen har inte respekterats av vare sig myndigheter eller skogsföretag. Man har lämnat dem utan avseende och därmed brutit mot gällande spelregler för hur skogarna skall skötas och skyddsvärda objekt skyddas.

På uppdrag av Finnskogaupproret.

Tvärsnytt

SvT är intresserade av vad som sker i Bredsjö, men någon har lagt munkavle på Nerikes Allehanda

Tvärsnytt gör ett reportage med fick inte vara med på efterkommande möte. Det är alltså denna skog som Bergvik och Stora Enso vill fälla. 

Upprorsledare försvarar med bilders hjälp vår Finnstig, dess v ordförande Mattis är bekymrad men segerviss.

Information från Bergvik och Stora Enso

Vice ordförande i Finnstigen Mattis Nylund, platschefen Vegard Haanaes St. Enso lyssnar till nestorn Heiki Nevasalmi med över 25 årigt engagerat arbete på Finnstigen.

Sagan om kolargossen och mosippan

Det var en gång ett knippe Mosippor, älvadrottningens smycken, som slagit sig ner vid en liten skogsväg i Nittälvens dalgång Hafsjö Rote i norra Örebro län. Så kom en dag den stora fula skogsdraken till denna sjumilaskog och ville fälla alla träden. Det var de två stora trollen i Kopparberget och i grannskogen öster om den stora sjön, som hade skickat honom. Blommorna protesterade och visade förgäves en röd lisa. Den snälla stubbknekten skickade sin dotter, som satte upp förtrollade röd-blå-vita band, så att skogsdraken inte skulle våga sig dit. Men trollungarna var där och bytte ut banden mot röd-vita så draken vågade sig fram.

Skogsdraken med sina stora larvfötter dundrade fram över skogen och tog alla träden och lade ett stort knippe ris över blommorna på ena vägrenen. För stora drakar ser inte små ädelstenar i dikesrenar utan blott profiten i trädens kronor.

Några veckor senare kom en kolargosse vandrande längs vägen och hörde sippornas nödrop. "Titta vad de gjort, titta vad de gjort!", ropade de överlevande. Och som gossen lärt sig blommornas språk av sina förfäder och sin vana trogen stannade och röjde i vägrenen. Han letade och letade, men kunde inte återfinna de vackra blommorna, som tidigare under våren beundrats av alla skogsvänner, som förvärvat ett avlatsbrev av koldioxidombudet för att kunna ta sig till blommorna.

En förbigående man, som färdades längs vägen, klev argt fram och skällde på den lille gossen för hans egenmäktiga förfarande och hotade att anmäla till fogden.

Gossen blev arg, som skogspojkar kan bli, när drakar missköter fädernas skogar, och gick upp till slagugglan på åsen, som satt på en stubbe och vred på huvudet. Ugglan är van att lyssna till klagomål, varför gossen berättade, utan att bli avbruten av ugglan, att han i hemlighet deltog i ett uppror mot trollens och drakens framfart i skogen. Men ugglan hade inte lagt märke till detta. Ugglan lyssnade emellertid och lovade att berätta för de övriga i skogen och flög sedan flera varv högt över kvarvarande trädtoppar på självaste midsommardagen, och hoade långt in på natten.

Tidningsankan i myrkanten, som inte ville stöta sig med de elaka trollen, gömde sig bland ängsullen och berättade bara om vardagliga oegentligheter i dammen. I hemlighet gjorde han en ny teckning av profiten, som han lade i sin meritlåda.

De kvarvarande mosipporna, som i sorgen tappat sina kronblad, sträckte sina stänglar mot himlen i djup tacksamhet och lovade att deras frökapslar till nästa vår skulle nå den andra sidan vägen. En ensam gök flög runt i tjärdalen förkunnade sin förbannelse över draken, då han inte längre hade någon piplärka att besöka. "jansa.nu" "jansa.nu" ropade han så det ekade på hygget, där han falklikt kretsade i den fågeltomma knastertorra stubbåkern, som draken lämnat kvar bland söderplöjda kolbottnar.

Vad händer sen

Helsinki Sanomat och Helsingforsbladet

Finska tidningar berättar om vad som sker med sina utvandrare.

Kommunicera med Skogsbolagen.

Utveckla samarbete för att kunna bevara nyckelområden i Hjulsjö och Hällefors socknar. Fullfölja forskningen om hembygden Hafsjö till och med Norra Ekeberg och finna former för att dela med av denna kunskap till en intresserad turistpublik.

Anmälan till FSC om krav på att certifikatet dras in.

Åter Finnskogaupproret