Korsbacken

[ överordnad ] Start ] Gårdar ] Bolum By ] Hof By ] Torp ] Soldater ] Kyrkan i Bolum ] Qvarnar ] Hjilmer o Folk ] Kommunen ] [ innehåll ]
[ samma nivå ] Ötorpet ] Blombacken ] Hästhagen ] [ Korsbacken ] Askebacken ] Marummarken ] Stomnadreven ] Oplacerade ] Knektamarken ] Vässtorpsmaden ]
[underordnad] Stenholms affärer ] Falkatorp ]

 

Bebyggelsen på Korsbacken. Var vid tiden för laga skiftet avsevärd och skulle där då ha funnits ej mindre än 16 torp och backstugor, som alla utom två avhystes, nämligen Pans och Lella Lenes.
Några av dessa småställen lågo dock icke å den hemmanet Backgården tilldelade marken utan å den av Korstorp då från Bolumsbyn tillvunna.

Korstorp kronoskatte ¼

¼ mtl nämnd redan 1564, och ligger 216 meter över havet. Det innehades 1685 av Johan Gyllensting och brukades av Måns Svensson. Måns i Korstorp finns här 1687, då han ger 8 skilling till Kyrkan om Valborgsmäss, och 1699 ger han 12 med sina söner.

Kyrkoherde Bengt Bredberg

Stenstorp står som ägare och från ett visitationsprotokoll i Broddetorp den 20 okt 1723 står att läsa: 
Berättades att på en plats vid Korstorp (Bolum) en hop med kors uppsatts, thit många vidskeplige människer gå och offra och hengia ther sine kläder. Hwarför restolverades, at hr kyrkoherde Bengt Bredberg i Stenstorp, som äger sama ställe, skal inkallas till konsistorium och ther tillsägas att han skal tilholla Bonden på hemanet, at bortaga korsen och icke tillåta, thet någon slik widskepelse (där) sedan efter må begås. Then oseden om lördagars helgande efter middagen skal afskaffas. Ur protokoll vid biskopsvisitation i Broddetorp 1727 av Jesper Svedberg.

Länsmanboställe.

Den låg på kronomark. Här fanns Koddelycke led eller Kôddeckelet, där det spökade och en man lär ha blivit mördad, se sägen. Ligger naturskönt vid Häggumgränsen med Myggeberget och Tuvaberget i söder. Hästhagebäcken flyter genom ägorna.

Bengt Andersson brukar Korstorp och hamnar här såsom inhyse med sin familj och änkan flyttar åter till Häggum och Ingrid gifte sig med en son till Munter nämligen Petter Munter f1757.
Nils Svensson f1747 brukar mellan 94 och 1797, därefter åter till Häggum.
Sergeanten Per Smedberg kom från Häggum 1804 och flyttar samma år till Lilla Boslycke.
Men Hälftenbrukaren Jonas Påvelsson med fru och dotter flyttar strax intill. 
Petter Jonsson från Segerstad f1772 brukar fram till 09 och låter två av sina barn födas här.

Olof Andersson 1809-11

f1778 rusthållare sonen från Pikagården har kämpat som hälftenbrukare och hamnar här 1809. Han köper stället för 933 Rd efter konkursen efter capitänen Mörk sedan han sålt sin del i Skattegården Bolum till Jöns Svensson för 628 Rd. Han lånar 500 vilket ses i ett inteckningsprotokoll från sommaren 1810. Han får tredje uppbudet för sin ¼ 1810. Han har bekymmer med en inteckning om 500 kronor, som Häradsrätten har viss svårighet att bevilja. (I anledning hwaraf och sedan Afl Capitänen Carl Mörkes Åtkomst blifwit styrkt med et med förelagt fastebref af den 10 jan 1807 sin wisa, at han köpt hemansdelen af Hr Hofrätts commisarien E Elfman och Ulrika Albertina Litsberg, köparen Olof Andersson i Skattegården Bolum anhöll första gången laga upbud i ¼ mantal i kronoskatte hemmanet Kårstorp, som han tillhandlat sig af Hr vice Sam Lundström såsom Curator i Aflidne Capiten Mörkes Concurs emot 933 Rd 16 Skilling). Han dör redan året efter och hustrun Stina söker sig tillbaka till sin by. Hon var ju barnfödd på förestående gård. Olof och Kristina säljer redan innan Olof dör till efterträdaren, vilket skapar konflikt då Olof dör och en förmyndare, svågern Jonas i Afzegården och Stinas bror vill ha 600 Rd Rixgäld. Målet lägges emellertid ner och syskonen återfinner vi sedan på Askebacken.

Borgaren Lars Mårtensson 1812-17

tillhandlar sig af Olof Andersson och hans hustru Kristina Jonsdotter för 444 Rd och sedan säljarens åtkomst varder styrkt och på köpehandling av 1 maj 1809. Lars är f1778 Kinne Vedum (?) och stannar här från 1812 till 17, då de flytta till Falköping. Olof Andersson säljer alltså till borgaren wälädle Lars Mårtensson på säteriet Bjärsgården 1810. Lars kallar sig lanthushållare och stannar till 1819 men finns även på Bjärsgården. Det är möjligt att det är han som odlat 11 tunnland, anlagt 1919 aln stenmur och jordvall samt uppodlat 15150 trän // Hushållningssällskapets Tidn. 1819. Han blir uppmärksammad i en tidning för sina insatser på lantbrukets och växtädlingens område. Lars som 1811 skrivs som torpare får 3 upbud som han tillhandlat sig för 444 Rd. Han får samma år å Bjärsgården med samma titel. Får 1819 Hushållningssällskapets förtjänstmedalj för att han uppodlat 11 tunnland, anlagt 1919 aln stenmur och jordvall samt uppodlat 15.150 träd.

En fröken J Silfverbrand ? står här skriven kom från Lena 1817 och flyttar till Rådene 1819.
Per Eriksson i Frimansgården äger fastigheten under början av 1800-talet och flyttar hit med sin familj 1826 enligt  hfl och flyttar sen till Frimansgården 29 i samband med hustruns död. 
Skrivs som egare Krono länsman August Carlsson f1803 Fågelås kom 31 och flyttar till Varnhem 38 med fosterbarn och hela sin stab.
Kaptenen Hammarhjelm finns här kring 1850. Det berättas att här fanns ett ilsket kreatur, som ref sönder kläder för Sven Pettersson i Boslycke. 
Prostinnan Vernerbom Edberg f1780.
Carl Ekenberg f1798 1852-60 brukare Johannes Andersson f1801
Carl Mehr son till väbel 
Lars Gustaf Jonsson Sörgården f1835 står som ägare och Petter Ax som brukare. Gustaf kommer från Skövde 1863, men dör redan 71 och lämnar enkan Maja Katarina  Johansdotter f1835 som dör här 1911. Arrendator Olof Larsson kom 1901 från Borgunda och flyttar till Häggum 1912. Efter honom kommer Gustaf Persson Bältaregården in som brukare. Sonen till Gustaf kommer åter och brukar Skomakaretorpet och ytterligare en generation, senare har vi Arne här på plats som ägare och brukare av denna traditionsrika gård från 1968 och framåt. 

Johan Edvin Karlsson f1872 kommer från Kyrkefalla 1913 och flyttar till Mofalla 1923.
Rolf Vilhelm Karlström finns här 1922 - 27 

arrendator sedan 1927 Johan Johansson och hans hustru Elisabet Gustafsson tillträder 1927. 

Arvid Fredrik Natanael Johansson f1903 Grolanda och hans barn  tillstöter 1931 och finns fram till 1933,  och Gunnar Birger Johansson finns med över 50. 

vågern Herbert Karlsson 37-67

1937 tillträder Karl Gustaf Herbert Karlsson f1899 kommen från Törnagården gifter sig med Ella Maria Elisabet Johansson från Falköping. Deras barn Linnea och Gerhard. 48 ha varav 12 åker med plats för 2 hästar och 8 nöt 2 svin och 2 får läser vi i en gårdsbok. 

I hästhagsbäcken fanns en qvarn


Rike Pära 

Stuga på Korstorps tomt, som innehades av en avskedad bonde i gården vid namn Pär, som i sin dag lär ha varit mycket förmögen, men råkat i fina sällskaper och supit upp sitt. Han hade köpt denna lilla gård i tanke att där kunna reda sig, men ej klarat sig bättre än att länsmannen, som förut varit ägare pantat igen den men låtit honom få äga kvar denna dithörande stugan, som låg vid gårdsplanens nedsluttning, väster om den nuvarande mansbyggnaden. Vid bondens avselande hade Korsbackens och gårdens torpare hjälpts åt. De hade plockat och plockat, en del tiggde och andra stal tills det ej fanns något mer. Pär kunde dock ej stanna här utan sålde stugan till avflyttning och bosatte sig hos en son, som med vänners hjälp förmått återköpa en del av en av hans f.d. gårdar, samt bodde där till sin död, livnärande sig med att lära barnen i grannskapet att läsa. Se Päre Erika ? 
Ett av torparna använt knep att skinna Rike Pär var att när man önskade få honom ur vägen för att ostört kunna tulla i t.ex. sädestabben, att någon av dem bjöd med honom upp till Kloars på en sup, varefter de oskenerat huserade.

Bebyggelsen på Korsbacken

Var vid tiden för laga skiftet avsevärd och skulle där då ha funnits ej mindre än 16 torp och backstugor, som alla utom två avhystes, nämligen Pans och Lella Lenes. Några av dessa småställen lågo dock icke å den hemmanet Backgården tilldelade marken utan å den av Korstorp då från Bolumsbyn tillvunna.


Falkatorpet Brattström får egen plats.


Levandera Korsbacken

Gårdsägaren Emanuel Stenholm hade antagligen av laga skifteskartan tyckt sig utläsa, att det ifrågavarande områdets areal icke var så särdeles stor och som detsamma så gott som uteslutande bestod av oodlad, mycket skraltig och blott av enbuskar bevuxen mark ansett sig göra en mycket god affär, synnerligen i betraktandet av den vid uppgörelsen betingade prissummans storlek och även köparen, d.v.s. Göran, var belåten. Denne hade därigenom fått sin förut ej ordnade bosättningsfråga löst samt ansåg sig nu – ovetande sanningen – nästan som hemmansägare. En sak, som automatiskt bort följa på denna handel, försummade emellertid Göran, den att söka lagfart på sitt fång med ty åtföljande svårigheter då Stenholm säljer det på nytt efter 10 år.

Göran Knisken Andersson

Avstyckning från hemmanet Bolum Backgården, omfattande gårdens å Korsbacken belägna del norr om landsvägen. Detta område köptes år 1864, då marken efter fastställandet av laga skiftet tillträddes, av den förenämnde torparen Göran Andersson för arvsmedel, som tillkommit sonen Gustaf efter farbrodern Jonas Munter, eller som dokumenten uttrycker det hela.

"Härmed upplåter och försäljer jag undertecknade en jordlägenhet på everderlig tid af vårt egande ½ mantal Backgården i Bolums socken, som är beläget i nord om landsvägen vid Korsbacken omkring 13 tunnland som följer landsvägen efter eller så mycket som tillhör nämnde hemman i jord om landsvägen till Göran Andersson och hans son Gustaf Göransson enligt för sonens ärfda medel som han i arf efter sin farbror Jonas Andersson i Skomakaretorp Häggum för en öfverenskommen och bestämd köpesumma stor sexhundra 600 riksdaler riksmynt som betalas i följande poster och emot följande villkor: 1 Jorden tillträdes sådan den nu denna dag befinnes och visar på everdelig tid emot det att köparen erlägger årligen till hemmanets kronoutskylder ett för allt fyra riksdaler 50 öre riksmynt, men sedan att köparen frikänd för hemmanet utlagor.
Med ofvanstående kontrakt förklara vi oss å ömse sidor och till alla delar nöjde, som skedde i Korsbacken Bolum den 11 april 1865 E Stenholm säljare, Göran Andersson med hand i penna. Gustaf Jöransson köpare. Till vittnen Anders Larsson Gröneberg Häggum, Lars Andersson Korstorp".

Denna fastighet transporteras sedan 1869 till Anders Larsson för 702 Riksdaler 50 öre, och vidare av honom till å Gustaf Göransson för likaledes 702 riksdaler 50 öre och slutligen 1881 å Emanuel Levander för 1600 kronor.

1881-67 Pehr Emanuel Levander

Soldatsonen, småbruksägare och skomakare på Korsbacken Bolum f1842 i Gåran Häggum gift med Kristina från Våmb. Döttrarna Augusta och Olivia, varvid Olivia stannar på gården. Olivia var ensam och drev stället, men hyrde ut till Franzen, som mot slutet skötte stället. Här finns nu ett litet torp med en tvärställd ladugård.

Arne Larsson köper och styckar av 1967. En målare Back hade det, men han dör på gräsmattan 69. Har varit sommarstuga men numera stadigt bebott.


Torp u Heljesgården före skiftet

Johannesa.

Johan Larsson f1774 torp å Bolum Heljesgården före laga skiftet innehavda andel av Korsbacken, men om vars läge några närmare upplysningar nu ej kunnat erhållas. (39 instrumentet från skiftet berättar: Stugubyggnad 23 ¾ * 7 ½ * 2 ¾ innehåller stuga, förstuga, kammare, bod, källare och vedbod, spis och bakugn en kammare med förstuga och spis ladugård, 18 ¾ * 8 * 4, innehåller fähus, loge, två lador, stall, svinhus och vagnbod. Utbygge på sidorna). Johannes först torpare under Lunnagården, men senare under Heljesgården på Korsbacken. Johannes var själv född i Brattetorpet St. Torpa Segerstad och hans Greta från Varnhem. Han dör 1853 och hustrun besatt även efter mannens död å torpet, varå hon enligt bouppteckningen 1858 kunde föda en ko. Kristina väljer soldaten Sven Ferm i Varnhem.

  • Sven var ofärdig i armen och dog i 30 års ålder som dräng på Västorp.
  • Maria f1805 gifter sig med Lars Kloarn, som vi läser mer om nedan. Vi ana att Johannesa och Kloarns är samma ställe eller inte alltför skilda i rummet, det kan ju förklara att de sedan hänvisas till Heljesgårdens utmark vid Svensbokärret. Hon gifter sedan om sig  med Knisken.
  • Anna blir heller inte gammal och är tillika bräcklig och stannar hemma.
  • Johannes blir slaktare i Karlstad.
  • Stina gifter sig med smedsonen och soldaten Sven Ferm i Varnhem och ger många barn uti N Ving. 

Från en bouppteckning efter hustrun 1858 noteras att stället i alla fall bar en ko.

Petter Andersson

f1807 Skärv troligen efterträdare på detta torp. Han var FS hos Flink under Heljesgården var dräng hos Munter på Lunnagården och sen här på Korsbacken under Heljesgården. Han var gift med Stina från Varnhem. Han gifter om sig strax sedan hon dör med änkan Brita från Sätuna men Petter dör själv året därpå och den nyblivna änkan finner Jonas Nilsson på ArvidJonsgården i Håkentorp och flyttar med deras son.


Kloars

Torp som till kort efter Bolums bys skifte, låg på hemmanet Backgårdens gårdsplan, mellan manbyggnaden och landsvägen, vilken under förra delen av 1800-talet innehades av samma släkt, de så kallade Kloars, som här höllo krog, därav namnet. Här fanns en krog, som låg lägligt innan länsman i Korsgården.
Behovet av en krog här uppe synes för en nutida resenär icke ha varit påfallande stor, men den fanns där likväl, emedan häradets vällovlige länsman bodde här invid på hemmanet Korstorp, och en del folk i ärende till och från denne naturligtvis behövde något ställe att styrka sig på och ställa in hästarna. Så hade detta redan förut befintliga torp inrättats för ändamålet, troligen med förbehåll om servering endast till resande i ärende till och från länsman.
Med sådana bestämmelser har det väl aldrig varit så noga och även efter länsmannens flyttning, då rörelsens fortsättande naturligtvis skulle ha  upphört, var det inget kink för vem som ville, att få sig en tår. Rörande det hos folk inneboende och kanske av krogrörelserna uppammade begäret efter det starka synes nu att döma av församlingsböckerna ingen på Korsbacken ha supit ihjäl sig, mer än att ett par år gamla småpojkar om vilka det i dödsboken upplyses, att de dött av ett omåttligt förtärande av starka drycker, omkomna från Kloars eller någon annanstans upplyses ej. Kloars både far och son med familjer synes ha varit i stort sett oförvitliga personer, som vandrade här och gått sin färde i det tysta, ehuru det nu är länge sedan och mycket har hunnit glömmas, men om deras ställe vet man, att Kloarn d:y ende son Johannes blev ägare av fädernestugan, som han efter kraftvunnet laga skifte flyttade ned på Heljesgårdens utmarksskifte.

Fadern Johannes Pettersson 

f1761 i Varola var gift med Maria Larsdotter från Skövde, som slutar sina dagar som inhyses änka hos Fogela. Barnen är

  • Stina, som gifter sig till Rosendalen vid Västorp och slutar sina dagar vid Tjursbacke.
  • Lars Kloarn f1803 tar över rörelsen, men Lars f1803 kan vi läsa under Kloars, vars barn flyttade ner till Heljesgårdens utmark.
  • Anders f1807 som gifter sig med Lilla Lena här uppe i krokarna. (Kloars Andersa Anders Jonssons stuga 29 * 7 ½ * 2 ½ innehåller stuga, förstuga, kammare, källare, fähus, loge och lada samt svinhus, spis och bakugn)

sonen Lars Kloarn Johansson

liksom fadern kallad Kloarn och dennes efterträdare å krogtorpet på Korsbacken f1803. Blev pappa till Snôggabon i Marumsmarken, och gift med Maria från Lunnagården.

  • Lars Johan Snôggabon f1836 tillsammans med Greta Silberg som ju senare gifter sig med Kongadalingen
  • Marias hade en dotter Lisa under armen som gifter sig med soldaten Jonas Granat.
  • Marias och Kloarns barn
    • Äldste sonen Johannes f1834 tar med sig stugan till Heljesgårdens utmark, som är en del av museigården. 
    • Maja Greta Larsdotter f1844 gift med  torparen Pehr Mehr under Bolum Garpegården.
  • Pappa Lars hustru Maria gifter senare om sig med Knisken och blir mor till Tjoalitten Göransson.

Anders Kloars Jonsson 

Hans torp Kloars Andersa stuga, 29 * 7 ½ * 2 ½ , innehåller stuga, förstuga, kammare, källare, fähus, loge och lada samt svinhus, spis och bakugn skulle ligga under Samuelsgården.

  • Maria från Korsbacken vi har inte hennes föräldrar gav hon dottern Maria och Johan Petter, som vi återfinner i N Lundby.
  • Andra giftet är med Lilla Lena kan ge oss en vink om var man hittar denna stuga. 50 % av barnen blir vuxna. Här har vi Lites Gustaf, som vi återfinner nere på Skattegården i Bolum Litatorpet. Alfred blir kalkarbetare i Våmb.

Anders Kloarns son Gustaf förgiftades till döds 1846 4 år gammal tillsammans med en lekkamrat då de som presten tolkar det hela druckit omåttliga mängder starka drycker.


Backgården

Emanuel Stenholm

Soldatättlingen och smen i Bolum, som köper upp Backgården och med hjälp av skiftet kör undan de flesta torparna i Korsbacken. Han kom från Götene f1812. Dottern Anna Stenholm f1855 gifter sig med Anders Gustaf Andersson från LarsLarsgården Häggum. Deras son Frans slår sig ner på Backgården. Mer om Stenholm och Backgården och hans affärer finns å annat håll.

Stenholm gick för resten längre än så, i det att han genom väckt åtal fordrade återgång av en å hemmanet sedan före skiftet medgiven kvarvarande förpantning, det ovan mer omnämnda Pantorpet.

Endast ett par människor av de gamla invånarna på Korsbacken voro av Stenholm i någon mån gynnade med att få kvarbo där: torparen Göran Andersson och hans syster änkan Lena – vad nu orsaken kunde vara – i det att den förre tilläts att köpa all gårdens norr om landsvägen befintliga mark och den senare att få sitta kvar i sin där innehavandes stuga, allt av ingen enda annan åtnjuten förmån.

Vad Stenholms benägenhet att frånsälja en del av hemmanet till den nämnde Göran berör kan dock tänkas, att säljaren haft litet skulder, som han därigenom velat avbörda sig, emedan köparen eller rättare sagt dennes omyndiga son, för vars räkning han handlade, just då fått medel i arv efter sin förmögna farbroder Jonas, den s.k. Munter, varigenom betalningen av den rätt väl tilltagna köpesumman säkrades. Lena å andra sidan hade antagligen i egenskap av s.k. "klok" och jordegumma förstått att bibringa sig sin förmån.

 

Frans Stenholm

Här bodde förr Frans Stenholm f1880 en snåler gubbe, som gifte sig sent i livet 1942. Men frun Gerda Högberg från Häggum dog redan efter två år 1944. De arbetade och slet mycket. Stenholm bebodde Backgården och inköpte större delen av Hästhagen och sådde skog på densamma.


Daniel Andreasa

Torp å Korsbacken under Böljan SvenAndersgården, vid denna ås sträcknings krön öster om Levandera, där ännu en källare utvisar platsen. Detta innehades av Daniel Andreas Danielsson f1790 Varnhem, vars fader ehuru ej anträffad kyrkobokförd även skulle ha bott där. Anders Danielssons barn, Johannes och Maja levde ogifta, innehade efter föräldrarnas död stugan, vilken dock efter fastställt skifte flyttades till Heljesgården markskifte mitt för den av Kloars Johannes förvärvade platsen fast på motsatt sida av landsvägen. Den på fadern gängse benämningen överfördes på barnen medelst tillägg av deras respektive förnamn. Andreas hustru var en storväxt kvinna och kallades därför Stora Lena. Barnen tar med sig stugan ner till Heljesgårdens mark och där finns mer att berätta, men intet finns längre att se. Enligt husvärderingsinstrumentet stugubyggnad, 26¼ * 6¼ * 3, och innehöll stuga, förstuga. kammare, fähus, loge, två lador och svinhus (spis och bakugn).

Andreas född i Varnhem gift med Store Lena från Dala. Hon och barnen tvingas flytta sin stuga för att Emanuel skulle får plats.

  1. Johannes f1823 Varnhem stannar i stugan
  2. Maria f1829 här på Korsbacken följer med stugan till Heljesgårdens mark och dör 1918.
  3. Anders Gustaf f1837 är dräng på Toltan vi återfinner honom som arbetare i Skövde från 80 och över 00. De gifte sig 1865 men verkade inte fått någon livsfrukt.

Gabbrila

Torp i östra kanten av landsvägssträckan mellan hemmanet Korstorp och Korsbacken, på nedsidan av den midleds mindre branta stigningen. Som enda innehavaren nämnes en Gabriel Johansson, som åtnjöt fattigunderstöd och dog 1872. Vi tror oss veta att han var dömd för stöld 1844 och var f1816 på Storegården Sätuna son till soldaten Skarp f1782 Stenum.


Lella Lenes

Torp, senare degraderat till backstuga, i den övre liden av sluttningen mot hemmanet Korstorp och på södra sidan om landsvägen, där en buskbeväxt ingärdning ännu utvisar platsen. En vid byggandet av vattenledningen från Vättern till Skara framdragen väg går nu alldeles förbi husgrunden på vilken ligger en mycket stor sten. Detta skulle kunna vara Bäcks stuga under Bältaregården och skrevs redan som i förfallet skick med till en del nedfallen spis och bakugn.

Andreas Billbäck


f1780 av gästgivaresläkt Händenetorp, som varit soldat Bosgården i Häggum och vid sin anställning därtill antagligen fått sitt ursprungliga vackra namn förkortat till det på honom i dagligt tal vanliga Bäck. Han blev icke gammal som soldat utan fick efter besvärligheter med rättvisan sitt avsked och nedsatte sig år 1813 här å Korsbacken. Ägaren av Bältaregården, som givit Bäck tillåtelse att sålunda bosätta sig, erhöll på sockenstämma följande år tillrättavisning härför, därför att denne där icke fått någon jord till sin försörjning. Trots detta synes Bäck dock icke ha givits jord – åstundade kanske icke häller sådan – och framlevde sitt liv i yttersta fattigdom samt måste om några år såsom, liksom hustrun sjuklig, lita socknen till.

Anders Bäck Billbäck gifte sig med Maria från Skövde f1780 i Händene av gästgivaresläkt, blev soldat i Bosgården Häggum och gifte sig med Maria från Skövde. Av deras sju barn berättar vi om

  • Munter hustruns förut? födda var utrustad med större energi och förmådde arbeta sig upp. Vi möter honom på Skomakarhemmet. Makarna Bäcks inom äktenskapet födda barn stannade i den mån de levde på samma nivå som de, medan hustruns förut födda son Jonas. Denne son blev vida känd under det lite oäkta namnet Munter och kan icke glömmas utan har i separat anslutning härtill, ännu en gång, givits en liten skildring: ”Barnen äro föräldrarnas stolthet”, säger ett gammalt ord och även Bäcks kände sådan för denna sin son. ”Dä suns på vå’n Jonas, att han ä prästasôn”, sa’ de. Härmed syftades enligt traditionen på, att modern till sin hjälp med honom skulle ha haft en präst – kyrkoh. i Hutlösa, som ägde bättre förslag och därför icke ville gifta sig med henne utan sände henne till Menlösa, i vilken senare församlings födelsebok ifråga om den där födda sonens föräldrar står antecknat att modern var från Broddetorpet och fadern från Horshagen.
  • Lelle Lena f1817 som gifter sig med Kloars Anders och de lär sedan bo i Lelle Lenas stuga, där vi får berätta mer
  • Göran Knisken f1820

 Anders Billbäck en gissning är att han kan ha bott på denna plats i så fall i Korsbacken under Bältaregården. Han dog 1854-12-12 (kyrkboken ger en annan uppgift) Av de tre barnen står dottern Lenas man såsom torpare på Korsbacken. Tillgång en gammal "stugga" värd 4 rdr. Ett stucke förpantningsjord värd 12 rdr.

Lelle Lena

Andersa Lenes, Kloars Anners. Ställets innehavare var sedermera änkan Lena Andersdotter Billbäck, även benämnd Andersa Lena och Lella Lena. Hon var dotter till den förenämnde Anders Billbäck, som i orten fick åtnöja sig med tillnamnets förkortning till Bäck, samt änka efter Kloars ättlingen Anders Johansson och hade fått benämningen Lella Lena, emedan hon var mindre till växten än den mitt för på andra sidan landsvägen boende Danjela Andreas hustru, som ägde samma namn och såsom större till åtskillnad kallades Stora Lena.

Lella Lena ägde det med åren alltmer framträdande lytet att vara halt, men var en i orten trots fattigdom aktad kvinna, som ännu lever i folkminnet såsom en av de sista bärarna av urgammal s.k. klokskap, som hon emellertid bedrev utan alla signerier och mer påfallande vidskepelse, samt anlitades i förekommande fall som jordegumma eller barnmorska, tjänstgjorde vid sjukdomsfall som vakerska och vid dödsfall som sveperska. Allt detta var förtroendeuppdrag, som man icke anlitade vem som helst till.

Det sades om Lena, att hennes blotta närvaro vid en sjukbädd medförde värkens och plågornas upphörande – en förmåga, som hon sade sig ha erhållit efter att en gång ha "skilt orm och tåssa åt", d.v.s. hindrat den förre att sluka den senare. Lena hade också ord om sig, att kunna bota en del sjukdomar, men inlät sig mycket ogärna därpå.
En sannolikt från Lenas tid som jordegumma härstammande strof lyder: "Lella Lena Bäck tappar barna i en säck, men ä lelle’ snäller ger ho’n karamäller". 
Såsom skicklig med att bota sjukdomar sökte modern också, att göra allt för den fallandesjuka dottern och lyckades – men förutsägande att denna så snart hon dog kom att återfå åkomman, så vida hon ej levde tills dottern fyllt 52 år. Det märkliga inträffade sedan, att dottern, som under många år varit fullt frisk och innehade plats som piga på en gård i Häggum, en dag återfick sjukdomen eller "föll" och efter att om någon stund ha återhämtat sig, reste sig upp och sade: "Mor ä dör – husbon älle nôen får va bra å åka mä mäk hem å se te henne!" Man gjorde henne till viljes – och när man kom dit låg Lena död på golvet i sin stuga. Ingen av grannarna visste då om det inträffade men någon hade på förmiddagen sett henne gå utanför stugan sig lik som vanligt. Hon var vid anträffandet fullt påklädd och allt tydde på att döden för henne kommit lika hastigt som sjukdomen för dottern. Lotta blev efter moderns död hastigt sämre och kunde snart nog icke själv försörja sig utan fick liksom förut modern åtnjuta kommunens stöd.

Anders Jonsson var enligt den efter honom upprättade bouppteckningen ägare till stuga med ladugård och hustrun Lena ägde enskilt en "stuga med liten jordlägenhet". Denna senare kan antagas ha varit den av fadern förut innehavda, men om samma som, där hon sedan bodde är ovisst. Lella Lena ägnade sig utom åt sitt kall som jordegumma åt att bota sjukdomar och gälla (kastrera) smågrisar. Vid utförandet av det sistnämnda iakttog hon alltid att med kniven beskriva ett kors över såret samt säga: "Så, så fläsket lella!" vilket avsåg medföra att grisen icke fick något men av operationen. Oskar på Trollsvik antyder att här fanns en snusbod. En vagn stod här invid tills den ruttnade bort. Den hade använts till transport vid mjältbranden 1899. Vid denna svåra epidemi dog samtliga djur i Korstorp, så när som på en kalv, som överlevde. Lella Lena, som blev änka 1861, hade i sitt äktenskap sju barn, men av dessa uppnådde endast tre vuxen ålder – Lotta, Gustaf och Alfred. Av dessa senare led dottern av fallandesjuka och dog ogift vid 40 års ålder, inhyst hos den s.k. Gamle Krans, medan av sönerna den yngre utflyttade till Våmb, där han lär ha varit kalkarbetare, under det att den äldre nedsatte sig som torpare på Bolum Skattegården Hästhagsskift,

Vi sammanfattar Kloars Andersa eller Lella Lenes Anders Johansson f1807 torpare på Korsbacken å Bolum Munkgårdens andel f1807 i Bolum gift med Maria f1811 in Loci. Som nybliven änkeman väljer han Lilla Lena Billbäck soldatdottern från Häggum f1817, som gav honom sju barn varav som tidigare nämnts endast tre når vuxen ålder. En son återvänder till bygden som Lites Gustaf.

  • Maria Persdotter uppges född här på Korsbacken som vi spanar på
    • Maria Cajsa först gift med okänd Grip Klåckarebolet N Lundby sedan till Doterbo Adam Andersson samt senare Gustaf Nilsson samma gård.
    • Johan Petter följer efter till samma socken
  • Lella Lena f1817 halt och krokoter livmedicus. Av åtta barn lever blott fyra
    • Brita Stina blir blott 18 år
    • Lotta har epilepsi och sierska dör ogift nästan 40 år
    • Lites Gustaf berättar vi om på annat håll
    • Alfred f1858 kan vi följa till Våmb

Påvela

skulle vara ett torp under Korstorp som förre brukaren fick disponera men vi vet inte var det låg. Det kan ha legat på Bältaregårdens plats.
Jonas Påvelsson f1756 lär vara dottersonson till Afze släkten. Han kom från Ringagården och hustrun från Garpegården. Han dör här uppe och hustrun gifter om sig med Päregren i Bolumstorp.
Mågen Jonas Kristoffersson f1795 kan ha varit här som torpare under Bältaregården fram till 1821 då han kan ha arrenderat Pilhult, där han enligt kyrkboken avled.


Bältaregården Korsbacken

Olavesa.

Torp å Bolum Bältaregården sedan gammalt tilldelad mark på Korsbacken, vid det övergående laga skiftet tilldelad hemmanet Korstorp, beläget öster om Korsbackavägen mellan Blomberg och Fogela. Torpet var av allt att döma ett av de äldsta å platsen, då det före av Olaus, efter vilket det nämndes, innehades av dennes svärfar, som i hfl står antecknad som utflyttad år 1809. Instrumentet berättar stuga med ladugård, brädfordrad och i gott skick, 27 * 9 * 3, innehåller stuga, förstuga, kammare och bod, fähus, loge och två lador, spis och bakugn. Svinhus. (36)

Jonas Pehrsson

f1770 torpare å Korsbacken under Bolum Bältaregården inflyttade 1809 från Häggum och gift med Maria från Dala. Paret dör i slutet av 30 talet och lämnar över till svärsonen. Tvillingflickorna gifter sig med

  • Sara med en sold Johannes Frid i Tjuvatorp i Kungslena och
  • Maria med Olaus Svensson f1803, som övertar torpet, och ger det dess namn.

Olaus Svensson

f1803 i Rådene kom 1834. Gifte sig till torpet men blev änkeman i en barnlös relation. Han gifte sig sedan med Stina Larsdotter 1862 och deras tre telningar dör en förtida död. Olaus hade inbördes testamente, men husen och förpantningsjorden ansågs av värderingsmännen med anledning av laga skiftet ha ringa värde, men upptogs till 75 Rdr. //Bouppteckning.

Bäckes eller Billbäckes.

Backstuga å mark, som före Bolums laga skifte tillhörde Bältaregården och troligen låg på det närmast nedan omnämnda av Göran Andersson sedermera innehavda torpet. Innehavare av denna stuga var samme senare torpares fader Anders Göransson Billbäck, som varit soldat i Häggum och vid sin anställning därtill antagligen fått sitt ursprungliga vackra namn förkortat till det på honom i dagligt tal vanliga Bäck. Bäck var icke gammal, som soldat utan fick efter besvärligheter med den s.k. rättvisan sitt avsked och nedsatte sig år 1813 här å Korsbacken.

Ägaren av Bältaregården, som givit Bäck tillåtelse att sålunda bosätta sig, erhöll på sockenstämma följande år tillrättavisning härför, därför att denne där icke fått någon jord till sin försörjning. Trots detta synes Bäck dock icke ha givits jord – åstundade kanske icke häller sådan – och framlevde sitt liv i yttersta fattigdom samt måste om några år såsom, liksom hustrun sjuklig, lita socknen till. 

Makarna Bäcks inom äktenskapet födda barn stannade i den mån de levde på samma nivå som de, medan hustruns förut födda son Jonas var utrustad med större energi och förmådde arbeta sig upp. Denne son blev vida känd under det lite oäkta namnet Munter och kan icke glömmas utan har i separat anslutning härtill, ännu en gång, givits en liten skildring. "Barnen äro föräldrarnas stolthet", säger ett gammalt ord och även Bäcks kände sådan för denna sin son. "Dä suns på vå’n Jonas, att han ä prästasûn", sa’ de. Härmed syftades enligt traditionen på, att modern till sin hjälp med honom skulle ha haft en prest – kyrkoherde i Hutlösa, som ägde bättre förslag och därför icke ville gifta sig med henne utan sände henne till Menlösa, i vilken senare församlings födelsebok ifråga om den där födda sonens föräldrar står antecknat att modern var från Broddetorpet och fadern från Horshagen.

Billbäcks Anders Billbäck Bäck Backstugusittare på Korsbacken, å Bolum Bältaregården f1780 i Händene. Gift med pigan Maria, som för ingen mindre i boet än Häggumvisans Munter i boet, som en oäkta son till som man sade vara en son till kyrkoherde Bratt i Broddetorp (som rev kyrkorna).

  • Munter, 
  • Lella Lena och 
  • Göran, 
  • Knisken kallad, 

når vuxen ålder.


Fogela.

Torp på Korsbacken, strax söder om de senare uppförda åbyggnaderna till där nu varande hemmanet Backgården. Den äldsta kända innehavaren av stället var soldaten Lars Fogel f1752, som uppfört eller köpt detta vid sitt avsked i början av 1800 - talet. Stället innehades efter Fogels död av hans efterlevande hustru, dotter och måg, vilken senare efter Bolums laga skifte flyttade detsamma till Holmagården på litet avstånd belägna skift.

Lars Fogel var soldat för 321 OlofGrottesgården och sedan torpare under Bolum Munkgården å dess utmark å Korsbacken. Han var f1756 i Segerstad och dog 1823, efterlämnande änkan, sin andra hustru Lisa Andersdotter från Synnerby f1778. Av 6 barn når endast en son och en dotter vuxen ålder. Sonen Lars f1786 försvinner till Falköping och dottern Maria gifter sig med Fogela Petter strax bredvid. Han flyttade stugan upp till Källehagen. Mer om denna relation där. Instrumentet berättar (41) Petter Perssons stuga 27 * 8 * 2 , innehöll stuga, förstuga, bod med åtskilliga besynnerliga rum, spis och bakugn. Fogla - Petter. Stugan låg förut strax nedanför Backgårdens magasin och flyttades sedan till Holmagården.

Sions

Stuga eller torp i Korsbacken, med nu okänt läge, vilket försvunnit redan kort efter laga skiftet eller i början på 1860 talet. Sions änka kvarbodde och erhöll 1863 understöd av kommunen, som för två månaders omvårdnad detta år utbetalade 23 Riksdaler, samt vid begravningen för likkista 3:25, för gravöppning 1:50 och för förtäring 6:50 (Rdr och öre), vilka senare utgifters storlek tyda på, att änkan icke var i avsaknad av egna medel. Sion omnämnes i den s.k. Hofska visan. [I övrigt har vi inga tips var man kan leta. Vi noterar Annika Jonsdotter f1778 enka inhys Korsbacken LarsNilsgården Kristina Cederot f1782, ].

Görana Jörana Knisken

Göran Andersson f1820 torp å Bolum Bältaregården andel i byallmänningen Korsbacken öster om den däröver mot Hästhagen gående vägen, söder om den plats där denna väg når fram till gränsen mellan de nuvarande hemmanen Backgården och Korstorp men i saknad av kvarlevor utan närmare preciserande av läget. Sista innehavare av torpet var Göran Andersson, son till den förenämnde Billbäck samt gift med Kloarn d:y änka och förmodligen brukare även av den till dennes torp hörande jorden. (42 Göran Anderssons stuga 13 ½ * 7 ¾ * 2 ½ innehöll stuga, förstuga, 2 kamrar, källare, spis och bakugn. Ladugård, 26 ¼ * 8 * 4, innehöll fähus, loge, två lador, vedbod och två svinhus)

Göran hade enligt vad det berättas icke haft någon större framgång på den äktenskapliga marknaden och hade kanche förblivit ogift om icke systern, Lella Lena, som varit med en bror till den kvinnliga partnern, lyckats övertala svägerskan att förbarma sig över honom. Denna behövde ju också en karl. Annars var mannen både liten och ful och lortig och snusig samt för trots detta otaliga försök att vinna gunst och nåd hos det täcka könet bärare av det försmädliga öknamnet Knisken, vartill även kom att han ansågs oförmögen att försörja en kvinna. Vad nu Görans utseende beträffade så var detta nästan till en visa i bygden och författaren till den s.k. Häggumsvisan, vari hans mer eller mindre heläkta broder Jonas utgjorde huvudfiguren, sökte, att detta sitt nidalster förstöra smaken för det munterska brännvinet, genom en upplysning om att denne smetade (tätade) sina kar med en av honom bunden borste.
Eljest saknade även Jonas, ehuru raka motsatsen och en driftig karl, skönhet, om man får tro vad därom i sagda visa så målande säges:

"När han är klädd i full gestalt, ett skogsrå liknar han i allt,
till vikten är han lika med fyra tunnor salt.

Tre alnar bred på ryggen, det är han utan prut,
har huvud som ett svinstop och en ansenlig buk.

Tolv tum ä’n mellan ögonen, tre kvarter vid, det är hans mun,
och svart är han i halsen liksom en arjer hunn".

Som sagt tillverkade Göran borstar, dock av en dålig kvalitet, men höll sig för det mästa till sopkvastar av björkris, som han sedan gick omkring i gårdarna och sålde för några ören stycket, vilket ej inbringade mycket i försörjningshänseende, men i alla fall mera än de av honom vårdslösade jordlapparna, enär han av vänliga människor åtminstonde själv erhöll födan. "Skråa har tur", säger emellertid ordspråket och detta fick, så vitt man kan förstå vår man erfara, utom i det att han fick sig en dugande hustru genom ett alldeles i rättan tid erhållet arv efter sin ovan omnämnda broder, Jonas Andersson Munter, varigenom han dels fick sin då trängande bostadsfråga löst och dels litet jord – till en början några kålgårdsland – att föda sig och familjen på.

Koddyka le

Kûdd Erik

Stuga vid den i gränsen mellan Korstorp i Bolum och Bjärsgården i Häggum varande grinden, vars plats tillika med hela dalgången eller klyftan mellan Tovaberget och Billingen benämnes Kûddeka le, varest på Häggumsidan några torp och backstugor omtalas ha legat. Det är dock ovisst om sista innehavaren hette Erik. Kûdd Erik uppges av traditionen ha varit en sk. kutte d.v.s. en karl, som uträttade saker och ting, som inga andra ville åtaga sig, såsom begravande av självspillningar och självdöda djur, avlivande av hästar, hundar och katter m.m. och var därför skydd av annat folk och hänvisad att bo här på ingen mans utmark, sockengränsen, där stället låg vid södra vägkanten. 

Änkefru Karolina Roos vid Kållkälle i Häggum, som bott å Korsbacken, uttalade rubricerade namn "Kôdikaledet" med långt ô-ljud och enkelt d. Emanuel Bolin i Törnagården, Bolumstorp, som var född i Backgården däruppe sade på samma sätt men med knappt förnimbart r - ljud i st. för d. Gamle Sandberg i Munkatorp sade Kutikalet med öppet u-ljud. // minne 1945. Kutikaledet är ingen oäven tolkning. Den skulle häntyda på öppning (i berget) och det är det på sätt och vis.

När skam ville åka snålskjuts

Ve Kôddekalet kunne di få se va jängse sum fanns - te å mä skam. En bonne åkte ijenum där ena natt å när han å när han va mett i let feck - en se skam stå där mä en fot på var leastolpe. "Får a åka mä däk sa skam. Gua bevare mäk ! sa boen - å då försvann suna.// Munter 44.

Krokes Krokstorp

Backstuga NUD

Bs under Munkgården Samuelsgården. Lars Larsson f1767 från Segerstad gifter sig med en sjuklig och oduglig Annika från Ving. Hon föder honom en dotter 1807 och en son Johannes som inte blir gamla.
Bs under LarsNilsgården här bor Jonas Jonsson 1776 med sin Annika och tre barn som föds mellan 1806 och 15.
Vi har ett par som gifter sig 1833 och det är Mårten Andersson och Annika Jonsdotter u Heljesgården skifte Johannes Larsson f1774 med fru Greta och 6 barn. Var torpet låg vet vi inte.


Korsbackastenen

Mörkgrå granit, höjd 1,15 bredd 0,57 meter. Stenens underdel saknas men fanns ännu bevarad vid dess första avtecknandet 1687 ehuru man redan då kan ana en kraftig spricka där vi nu saknar en del. 1791 när C G G Hilfeling gjorde sin resa kan det konstateras att denna del saknas då.

 

Tidigare har man bewskrivit dess plats som vid Håfz skogh wed Korsstorp, vid Korsbacka eller mellan Bolum och hemmanet Korstorp i Broddetorps Församling, på en Backe i Utmarken, Svensbo Kärr kallad.

Per Tham, som tämligen egenmäktigt tillvaratog och reste runstenar i parken vid Dagsnäs, lär ha umgåtts med planer på att föra även denna sten till sina domäner att döma af vissa anteckningar av prosten Thure Ljunggren, som temperamentsfullt i ett brev till Tham hävdar det olämpliga i ett sådant tillvägagångssätt. Han skriver: "Detta i sitt slag rara monument, som olikt andre runstenar, inneholler Historiskt som tillhörer stället och orten, har, jag vet icke med hvad rättighet, av Tit Hr P Tham blifvit taget från skarastigen och förflyttat till Dagsnäs och upstält i dess Björkelundar, liksom flera andra Runstenar av välbemälde Herre, från stället, där de varit reste, blifvit till Dagsnäs samlade. Hvad för tjenst därigenom tillflutit svenska Historien i allmänhet och Archeologin i synnerhet, finner havar och en utan möda. Efterverlden torde söka Skara stigen på Dagsnäs - tro att främmande seder, eller Christnedomen först inträngt bland hedningarne på Dagnsäs. Att Sahlebyborna uprest minnesvårdar öfver sine i Turkekriget stupade anhörige på Dagsnäs. Att härifrån utgått folk i härnad åt Ryssland, att kristne här rest stenar åt sine afledne i Timmeled m.m. Tit Hr Tham ropar ofta sine anteckningar, att localen bör instämma med traditionen, och då så sker, kan man uppnå någorlunda visshet i Historien. Runstenarne berätta och Hr Tham förrycker localen. 

Sat sapienti. suen gislar sun let gira bro faesa firir sial sina ok thur sins that aer ret haerium atbithia bataer.
Sven Gislarsun let gaera bro thessa fyriR sial sina ok fadur sins That er rett huaerium at bidia Pater.
Sven Gislarsson lät göra denna bro för sin och sin faders själ. Envar bör här bedja Pater Noster.

Från en tidningsartikel 1925 saxar vi följande nu oredigerat

Runstenen på Korsbacken
Från krönet av det sk Råberget sträcker sig i samma riktning som Tovaberget, som endast genom en smal klyfta ”Koddycke led” skiljer sig från Billingen, en med flera lägenheter bebyggd ås, som av ortsbefolkningen benämnes Korsbacken eller Korsbackaåsen. Här finns, ett litet stycke söder om vägen mellan Bolums och Häggum socknar, en runsten, som förskriver sig från första kristna tiden, emedan den har ett kors uthugget inom övre delen av Runslingan. Det är efter detta kors, som stället fått Korsbacken.

Själva stenen, som är avslagen på två ställen, kvarstår ännu med sin nedre del i jorden. Den ligger numera nere i en mindre fördjupning, där troligen förr var ett stenrös, andra säga en potatisgrav, men där endast sten och törnbuskar finna en fridlyst plats. Ehuru stenen tycks vara både undangömd och glömd, */ är så icke fallet, ty den har i likhet med de flesta gamla minnesmärken där i orten, sin egen lilla saga, vilken traditionen fört med sig århundraden igenom.

Det berättas nämligen, att stenen blivit rest av en förbrytare vid namn Sven, som mördat sin fader och till straff därför blivit ålagd att anlägga en väg från Hornborgasjön till Billingeberget. Efter vägen som ännu benämnd Svennavägen, synes märken i de nedanför Korsbacken belägen Svenskbokärren, vilka sägas ha erhållit sitt namn efter oförmälde förbrytare. Enligt samma sägen skall inskriften på stenen sluta med orden: ”För min och min faders själars skull”. 

En för några år sedan företagen fullständig uttydning av inskriften å runstenen beriktigar på ett förvånansvärt sätt sanningen av sägnen utom på den punkten, att Sven varit fadermördare. Vi veta av historien, att det fordom aktades för heder och god gärning att broa (= anlägga, förbättra) väg och därför få vi antaga att Sven lika fullt kunnat vara en hederlig människa, som av välvilja för sina medmänniskor velat anlägga en väg upp till den lilla byn vid bergets fot. Inskriften på stenen har följande lydelse (I Slingan): Sven Gislarsson lät göra bro för sin själ och sin faders själ”; (och i mittpartiet): ”Det är en plikt för var och en att bedja Pater Noster (=Fader Vår) (För Sven och Gislars själar).

Korsbackastenen restaurerades 1925 med en stenfot och med järnteningar sammanfogad.

låg fram till 1926 i en åker  på Backgårdens ägor. Stenen avslagen på flera ställen. anses från 1175 (v Friesen) SUEN GISLAR SUN LET GIRA BRO DAESA FIRIR SIAL SINA OK (fa)DUR SINS S(ial). Sven Gislarson lät göra denna bro för sin och sin faders själ. Den fortsatta texten är svårtydd men anses utgöra uppmaningen till allmänheten, som den vilken förekommer å en del andra stenar nämligen "Det är tillbörligt för en var att bedja Pater Noster".

Sägnen förmedlar att Sven mördade sin fader och blev därför ålagd att anlägga en väg från Hornborgasjön  till Billingen. Efter vägen som ännu benämns Svensbrovägen syns märken i de nedanför Korsbacken belägna Svenbrokärren. Enligt Hilfeling skulle vägen gått mellan Bolum och Korstorp, över kärr och moras samt höjder. Den syntes tydligt på 1700-talet, ehuru den ej nyttjades. Stenen stod på 1700 - talet på Hofs skog 1926 reparerades stenen och flyttades till en stenmur.

Från krönet av det s.k. Råberget sträcker sig i samma riktning som Tovaberget, som endast genom en smal klyfta "Koddycke led" skiljer sig från Billingen, en med flera lägenheter bebyggd ås, som av ortsbefolkningen benämnes Korsbacken eller Korsbackaåsen. Här finns, ett litet stycke söder om vägen mellan Bolums och Häggum socknar, en runsten, som förskriver sig från första kristna tiden, emedan den har ett kors uthugget inom övre delen av Runslingan. Det är efter detta kors, som stället fått Korsbacken.

Själva stenen, som är avslagen på två ställen, kvarstår ännu med sin nedre del i jorden. Den ligger numera nere i en mindre fördjupning, där troligen förr var ett stenrös, andra säga en potatisgrav, men där endast sten och törnbuskar finna en frislyst plats. Ehuru stenen tycks vara både undangömd och glömd, */ är så icke fallet, ty den har i likhet med de flesta gamla minnesmärken där i orten, sin egen lilla saga, vilken tradition fört med sig århundraden igenom.

Det berättas nämligen, att stenen blivit rest av en förbrytare vid namn Sven, som mördat sin fader och till straff därför blivit ålagd att anlägga en väg från Hornborgasjön till Billingeberget. Efter vägen som ännu benämnd Svennavägen, synes märken i de nedanför Korsbacken belägen Svennabokärren, vilka sägas ha erhållit sitt namn efter oförmälde förbrytare. Enligt samma sägen skall inskriften på stenen sluta med orden: "För min och min faders själars skull".

En för några år sedan företagen fullständig uttydning av inskriften å runstenen beriktigar på ett förvånansvärt sätt sanningen av sägnen utom på den punkten, att Sven varit fadermördare. Vi veta av historien, att det fordom aktades för heder och god gärning att broa (=anlägga, förbättra) väg och därför få vi antaga att Sven lika fullt kunnat vara en hederlig människa, som av välvilja för sin medmänniskor velat anlägga en väg upp till den lilla byn vid bergets fot. Inskriften på stenen har följande lydelse ( I Slingan): Sven Gislarsson lät göra bro för sin själ och sin faders själ"; ( och i mittpartiet): "Det är en plikt för var och en att bedja Pater Noster (=Fader Vår) (För Sven och Gislars själar) Från tidningsartikel 1924

Ur Gudhemsboken tas följande

Stenen låg tidigare sönderslagen i tre delar 25 m öster om nuvarande plats. Den reparerades och restes 1926 Med bro anses en stenläggning 3.5 m bred som börjas 15-20 m väster om stenen och är 50-70 m lång Anläggningen går över en sankmark, höjer sig ett par dm över omgivande mark yta. Runstenen dateras till 1100talets slut är försedd med kors. Detta har dock knappast gett upphov till beteckningen korsbacken el Korsbacksstenen. Enligt folktradition har sven dödat sin far och som straff fått bygga en väg mellan Billingen och Hornborgasjön. Kärret kalls Svennakärret med Svennavägen.

Anders Billbäck  Korsbacken under Bältaregården dog 1854. Av de tre barnen står dottern Lenas man såsom torpare på Korsbacken. Tillgång en gammal "stugga" värd 4 rdr. Ett stucke förpantningsjord värd 12 rdr.

[ överordnad ] Start ] Gårdar ] Bolum By ] Hof By ] Torp ] Soldater ] Kyrkan i Bolum ] Qvarnar ] Hjilmer o Folk ] Kommunen ] [ innehåll ]
[ samma nivå ] Ötorpet ] Blombacken ] Hästhagen ] [ Korsbacken ] Askebacken ] Marummarken ] Stomnadreven ] Oplacerade ] Knektamarken ] Vässtorpsmaden ]
[underordnad] Stenholms affärer ] Falkatorp ] [ Innehåll ]