Stomnadreven

[ överordnad ] Start ] Gårdar ] Bolum By ] Hof By ] Torp ] Soldater ] Kyrkan i Bolum ] Qvarnar ] Hjilmer o Folk ] Kommunen ] [ innehåll ]
[ samma nivå ] Ötorpet ] Blombacken ] Hästhagen ] Korsbacken ] Askebacken ] Marummarken ] [ Stomnadreven ] Oplacerade ] Knektamarken ] Vässtorpsmaden ]
[underordnad]

 

Stomna Dreven eller Knarta Dreven

Majen

Johannes Majen Petterson

f1826 var gift med Inga och son till Backa Maja från Backen. Han ägde ¼ Stommen.

Majen hade 1/16 mantal Stommen.
Makarna ägde gemensamt 1/8 Stommen, varav mannen 1/16 mantal. Mannen dessutom 2 st oxar 1 ko 1 stut, 7 höns. 1/16 mantal taxerat till 950:-; Skulder 1107:78; Behållning 351:17.

Majen hette Johannes och hustrun Maja. Dessa hade en dotter, som hette Anna, som genom testamente av fadern tillförsäkrades 1/16 mtl i gården framför de andra barnen, vilket så formulerats, att den som skötte honom vid hans död skulle ha denna lott. Dottern gifte sig dock och Johan Petter efterträdde henne som vårdare av den gamle, vilket medförde att han fick nytta av test. Den avlidne Majens efterlämnade testamente var enligt bouppteckningen icke ställt till bestämd person utan till den som under hans återstående dagar till hans död vårdade honom, vilket av boutredningsmännen Olof Blom och J. G. Hoffman tolkades så, att Joh. Pet. Andersson vid dödstillfället gjorde detta, förklarades såsom testamentstagare. Majens avsikt hade emellertid enligt traditionen ej varit att ge Johan Petter sin egendom utan att i stället ge den till sin styvdotter, som vistades i hemmet och skött honom, men kort förut gift sig och bortflyttat, varvid Johan Petter trätt i hennes ställe. Emot utredningsmännens förklaring av Joh. Pet. Som testamentstagare nedlade den enligt fullmakt närvarande kusinsonen Nils Johan Andersson från Holmag. och alla i övrigt frånvarande kusiner, liksom den ej kallade och medräknade styvdottern, någon protest och följden blev att Johan Petter också blev Majens universalarvinge. Kusinernas rad var eljest Majen medräknad tio personer stark. Majens ägande ¼ mtl Stommen delades sedan i 1/8 och 2/16.
Farbrodern Jonas Anderssons barn:
1. hem.äg. Anders Jonsson i Holmagården.
2. hem.äg. hustrun Maria Jonsdotter i LarsSvensgården.
Farbrodern And. Andersson Ruters barn:
3. torparen Johan Andersson und. Stommen Hornborga.
4. Maja Kristina Andersd. ibedem.
5. Polisman And. Andersson Broddelius i Stockholm.
Farbrodern Erik Anderssons barn:
6. Jonas Eriksson i LarsSvensgården, Hornborga.
7. Hustrun Inga Eriksdotter i Holmestad.
Mödernekusinerna:
8. torparen Johannes Johansson under Backg., Ugglum, och
9. hustrun Greta Johansdotter i Hökerum, S. Ving.
10 Av de båda sen. kan nr 8 identifieras som den s.k. Britten i nr

överlämnar till

Klorisa

Klorisa en hemmansdel i Stommen. Klorisa hade i sin ungdom varit klåfingrig mot flickorna.
Mannen berättade vid ett tillfälle om en av sina döttrar, att hon blivit så vacker "för ho va födder i sols glaing". Här bodde förut en person kallad Majen.

Backa Brita

f1837 hade snus och kryddbod i stugan. Denna låg vid den s.k. Stomnadreven nere vid landsvägen.


Detta är så långt vi kan komma med denna komplicerade och väl frekventerade drev. Om vi utgår från byn och går "Bältarevägen" närmast österut så träffar vi först på.

Bälthaga

Stommen 14'18. Rörande Majens och Brittens morföräldrar, se i samband med Ryttartorp och rörande den förstnämndes förfäder se Holmagården. Backa Britta snus och kryddhandel i stugan. Stugan låg vid den s.k. Stomnadreven nere vid landsvägen.

Karl och Vega Hermansson

f1887 köper stället 1931 då gifte sig Vega Gustafsson från Bältaregården. Karl var kommen från den norra Bäckagården och om hans skicklighet som snickare vittna många byggnader i trakten än i dag. Han samarbetade med Lager på Heljesgården. Han byggde bland annat till gaveln i huset ovan troligen 1937 samt en villa till sina svärföräldrar, som flyttar från Bältaregården. Ladan låg mellan huset och mejeriet och var uppförd 1932. Sex hektar svartmylla på kalkmoränbotten. Manbyggnaden uppfördes i början 1900 - talet. Ekonomibyggnaderna uppfördes 1933 - 34 inrymmer ladugård och stall, brygghus. En häst, fem sex kor, en ungdjur, fyra svin. Från 50-talet noterar vi gården till femton hektar, varav sex åker och nio skog. Karl byggde huset till sina svärföräldrar 1944.
Lärarinnan Karin Wallentin bor sedan här.

Knarten

Johannes Knarten Andersson

f1805 börjar som hälftenbrukare på Lycke men stannar här på ¼ Stommen, var gift med Maja från N Lundby. Liten hemmansdel av Stommen i början av Stomnadreven. Ursprungligen menades därmed en större enhet av samma hemman, omfattande även de andra smålotterna däri. Den såsom ägare till nämnda hemman äldste med namnet Knartens barn skiftade 1880 hemmanet Stommen mellan sig, i fyra 1/24 delar, en 1/12 och ¼ från öster räknat.
Från öster räknat:

  1. Rosens (lillelotten) Gustaf fick den
  2. Kulas 2 delar
  3. Karnsa Karl 1/12
  4. Knartes Andersa
  5. Nisa ¼

Nu kan man på den lilla åsen blott skönja äppelris.

Knarten, som var ett öknamn av okänt ursprung, bodde först å Härlingstorps egendom, men måtte på något sätt ha förtretat dess mäktige herre, excellensen Gyllenhaal, ty en natt bommade denne för dörrarna till den stuga, vari Knarten bodde, vägde upp den på ett åk och körde av med den. (Huruvida huset var försett med spisrör omtalas dock ej). Färden ställdes till Lilla Lycke i N Lundby, där ställde man av stugan och vände åter hem, och när någon frampå morgonsidan öppnade dörren och släppte ut de innevarande, fann sig familjen boende ett gott stycke upp på Billingens sluttning. Hur länge Knartens där bodde och i vad egenskap förmäler ej historien – men sedan köpte fader Knart en hemmansdel uti denna Stommen, dit han flyttade och var hemmastadd till sin död. 

Efter hans bortgång skiftades ½ hemman 1880 mellan hans sju barn och flera smålotter uppstod. Samtliga barnen utom ena sonen sålde så småningom sina andelar i hemmanet och bosatte sig å andra ställen. Dottern Maja återbördades till Härlingstorp, genom att hon gifte sig med en torpare på det s.k. Spåberg, där hon bodde till sin död vid mycket hög ålder i början av 1930-talet. Denna var en under slutet av förra seklet av ortsborna mycket besökt spåkvinna. En son Knart Adam var velig och dog på Bolums fattigstuga. Den sist kvarboende sonen Anders, har sitt och släktens minne förevigat i namnet Knartalôcka eller Knartebo på den av honom ägda hemmansdelen, som låg vid början av den så kallade Knarta eller Stomnadreven. De övriga lotterna benämndes efter försäljningen för Nisa, Kransa Kala, Kulas, Roses.

Sonen Anders Knarten Johansson f1830 brukar 1/24 Stommen.

Knarten som lystrade till namnet Johannes Andersson f1805 i N Lundby hade först provat på som hälftenbrukare men kommit i konflikt enligt ovan och vi återfinner honom här på Stommen strax efter skifte 1870 på en avstyckad hemmansdel av Stommen. (brukare till en av skollärare Hedrén ägd hemmansdel i Böljan berättar Hjilmer på en annan plats). Hjilmer berättar vidare att Knarten innehade ett litet jordbruk, som dåligt födde en ko. Kon ledde de gamla i landsvägsdikena, där hon fick beta på somrarna. Gubben skar vass i Hornborgasjön till vinterfoder åt kon. En väldig snödriva lade sig en vinter mellan stugdörren och vägen. Knarten promenerade fram och åter över drivan. Någon undrade om det inte skulle vara förmånligare att gräva en gång genom drivan. Knarten genmälde härtill: ''Den som lagt drivan där tar nog bort den''. Det fick bli så.

Knarten var gift med Maria.

  • Anders Johansson f1830, hade sin lott Knartalôckan på 1/12 till döddar. Han var gift med Johanna Eriksdotter från Varnhem. Han dog 1906 och hon stannar här som änka till 1915. Av de fyra barnen vet vi endast Matildas öde, som slutar sina dagar på Vänersborgs hospital. De andra barnens lotter ägdes av Kula och Kransa Karl /-Berg 46. 
  • Gustaf f1833,  kan ha ägt Roses. Han gifter sig med Mari på Spåberget en frekventerad spågumma som ofta besöktes av traktens folk. Hennes ursprung räknas till Korsbacken och dotter till Fogela Petter därstädes. 
  • Karl Johan f1838, samlar pengar på olika gårdar som dräng för att sedan försvinna i det stora landet där borta och är därmed borta ur vår historia. 
  • Knart Adam f1840, Knart Adam erhöll i arv efter fadern en liten hemmansdel i Bolum Stommen, varav ett halvt mtl skiftats mellan honom och hans syskon, vilket han dock av bristande förstånd kunde behålla. 1887 gör man nämligen en utmätning och hans del säljes för en struntskuld på ca 60 kr. Adam Johansson gör dervid en stor förlust. Det rör sig om 20 kr för skedd och godkänd ägodelning, femton kr för förfallna auctionsmedel med mera. Han livnärde sig ibland med något arbete, men rände för det mästa omkring i bygden. Han vistades på Fatisa i ett rum, som han fick kalla sitt från 1888 de sista åren av sitt liv. Han återfanns liggande död på en knippa vass och han hade då legat död flera dar.
  • Maja Greta f1843 gift med  hälftenbrukaren av Samuelsgården och Grottesgården Anders Gustaf Persson i Olofgrottesgården Bolumstorp. Sedan maken rymt till Amerika 1884 flyttar hon till Spåberget i N Lundby. Hjilmer kan vidare berätta att Maja var en från Stommen i Bolum härstammande torparhustru under Tranum i N Lundby, vilken med sin man och familj var bosatt på det s.k. Spåberg i sistnämnda socken var den i orten sista, som ägnade sig åt att spå i kort och kaffesump, varutinnan hon ägde stor skicklighet och för vilket hon i yngre dagar var mycket besökt av på sina blivande öden nyfikna och kärlekskranka. På äldre dagar var hustrun bliven frireligiös och räknade sin kunnighet i berörda avseende som syndig. Hon avled såsom inhyses i sagda torp, som då innehades av en dotter och hennes man, år 1936, 94 år gammal. Denna sista uppgift torde inte vara riktig utan vad som ovan berättas gäller svägerskan  med samma namn som var barnfödd på sagda ställe. Våran Maja flyttade sedermera till Amerika. 
  • och sist Lars Petter gifter sig med Ambernus Yngves dotter och flyttar till Varnhem.

Den hemmansklyvning som Hjilmer antyder skulle kunna vara följande

  • Nisas eller Janesas ¼
  • Knartens Andersa ovan
  • Kransa Karla 1/12
  • Kulas 2 delar 
  • Roses lillelotten 

Rosa Johanna

Rosa Johanna Nisa eller Jansson låg tätt intill vägen understryker Allana och skulle vara det första stället på dreven.

Rosa Johanna

f1848 var Nils på Stommens syster och får bygga sin lilla stuga mitt emellan Knartens och Roses. Rosa Johanna var syster till Rosen (Nils på Stommen) och dog ogift.

Nils Andersson Rosen (?) 

Nils Andersson f1829 hade varit brukare på Uddagården och Backen och slutar sina dagar här på Stommen 1918. Han var född på Rosendalen och växte upp som bondson på Uddagården, som han brukar. Av de 8 barnen vet vi inget att berätta.

Gustaf Albert Jansson i Dreva

f1862 bodde i denna backstuga efter Rosa Johannas död från 1918. Han var kringvandrande snickare och murare och allt i allo vid namn Jansson, som ogift förut bott tillsammans med Vassa Stava. se Vasses. Stället ligger ca 100 meter in på Stomnadreven men det enda som finns kvar är en buskrad vid stenmuren. Stugan var bara ett rum med jordgolv och öppen spis med en gryta som hängde i spisen. Denne murare och vandringsman, med rötter i Stockholm, kom en gång till Korsgården på Valerius tid. Han hjälpte då till med att restaurera kakelugnar och fick sedan denna stuga, där han utövade sin hantverkskonst. Han var även klockmakare och frisör, skomakare och sadelmakare med mera. Han klippte en av mina sagesmän för en summa av 50 öre.


Knartalôcka Kransa Karla

En bra gissning är att Knartalôcka och Kransa Karla är samma sak. 

var tvenne sammanlagda lotter av Knarta hemmanet Stommen. Kransa Karl f1832, lystrade till namnet 

Knart Anders

Kransa Carl Carl Alfred Johansson

f1852 och var gift med Kalva Kransa dotter Emma Matilda. Kransa Karls var rättare på Stommen och bodde till sin död här på Stommen. Barnen spriddes för vinden. Efter hustruns död hade Kransa Karl såsom hushållerska under ett 10 tal år grannen Kulas dotter Emma, död å Våmbs ålderdomshem 1950. Hon flyttar till N Lundby 1933 efter att Carl dör samma år.

Kalkarbetaren Karl Henrik Gabrielsson 

f1897 köper 1934 gården 14'11. Hustru Alma Pauli. På ägorna finns Piggastenarna. Areal 5 har därav åker 2 svartmylla på moränbotten. Manbyggnaden är uppförd 1939. Ekonomibyggnaden uppförd 1935 med ladugård av gasbetong. Två kor ett svin och tiotal höns.

     

 Gabrielssons brann ner på 50 talet under stor uppståndelse. Boningshuset uppfördes aldrig på nytt, utan grunden står där och gapar, men ladan finns kvar med gaveln mot vägen. Det var under ett svårt åskväder detta skedde, då blecka syntes överallt. Än i dag talas det om att sedan det väl var släckt började det brinna igen efter någon timma.

Från ett tidningsurklipp  SkLT 1957-07-12
Åsknedslag i Bolum. Hemmet eldhärjades när husfadern var i Hjo.
Under söndagseftermiddagens häftiga åskväder antände blixten boningshuset hos banarbetare Karl Gabrielsson, Stommen, Bolum, vilket brann ned till grunden. Hr Gabrielsson besökte under söndagen utställningen i Hjo, men dottern och sonen, som var hemma, kände brandrök från vinden efter ett åsknedslag. En gardin och en del sängkläder hade då antänts. De lyckades släcka elden med hjälp av en kustosspruta och genom vattenbegjutning. Efter en stund flammade emellertid elden upp på nytt, och snart var hela vindsvåningen övertänd. Brandkåren i Falköping alarmerades och med tillskyndande grannars hjälp räddades möbler, husgeråd och litet gångkläder på nedre botten. Vindsrummens inventarier kunde däremot inte räddas på grund av eldens snabba spridning och den kraftiga rökutvecklingen. När brandkåren under befäl av brandchef Urban Svensson anlände hade den endast att dämpa elden enär den hade hunnit övertända hela boningshuset, samt genom vattenbegjutning rädda den närbelägna ladugården. God tillgång på vatten hade man i en bäck på ca 500 meters avstånd. Boningshuset var i ett och ett halvt plan, uppfört för ca 15 år sedan, och i ett mycket gott skick. Brandförsäkringssumman var på söndagskvällen obekant, men man beräknar att ägaren gör en kännbar förlust.
I brandstod för det brunna Karl Gabrielssons erhölls för stugan kr. 25000, för lösöre kr. 8000. för barns dito kr. 5000 = 38000.
Den kvarstående ladugården var försäkrad för kr. 12000:-


Kulas -

Lars Andersson Kula

Kulas f1827 var en annan del av det i flera delar skiftade Knarta hemmanet Stommen. Han f1827 enligt Blomqvist var en före detta soldat. Det visar sig, att han är son till Hofbergs gubben från Västorp. Först soldat för Rökstorp sedan småbrukare här uppe. Han köpte stället 1905 (men jag har uppgift om att han fanns här redan per 90-00), men sedan hustrun dött flyttar han till Liljedahl 1909 med dottern, där han kort därefter dör. Gubben Kula hade ett tungt sinnelag och tog motgångar hårt. Han beklagade sina bekymmer för Gamle Blom sålunda: "Min hustru ho ä sjuker, dotera ho ä sjuker och katta ho går ute på åkern och trampar ner säa". Denna senare prövning kunde kanske burits av en stark man, men inte av Kula. Han hade en dotter Emma, som senare är hushållerska åt Kransa Karla tidigare på dreven.

Arvid Roses Änka 

Cajsa Larsdotter f1828 i V Kleva tar tydligen med sig sina två barn från Roses längre ner på gatan efter makens död 1913. Men Arvid lär ha köpt det av KUla redan 1909. Gustaf Arvid Rosens Gustafsson f1864 och Kristin levde båda ogifta. Rörande hustrun och dottern, se gengångare och andeskådare. Omtalas i samband med fornfynd med mera. Efter moderns död säljer syskonen Arvid och Kristine  till Aron och flyttar till Stenstorp. Hjilmer kan vidare berätta att syskonen tjänade flera år hos Nonnen på Liseberg i Göteborg där Arvid hade plats som gårdskarl och kusk och systern Kristina kokerska. 

Carl Johan Jonsson

f1883 skräddaren från Floby bor här några år innan han flyttar till Hallsberg nere i byn under Knektegården. Han säljer sedan till Aron Karlsson.

Aron Karlsson

f1891 kom från Ledsjö via Istrum och Sir Rickard i Bjellum och var brukare av detta ställe Stommen 14:11 och slutade hos Ivar Lund som svinskötare och reparatör. Han lär ha varit enögd på grund av en sprängolycka i berget. Han gifte sig med Ester Hedberg, dottern till Hedbergs i grannhuset här på Stommen. Ena dotter gifter sig med Gösta från Bjellums anhalt och den andra dottern med rörmontör i Falköping. Hon anställs senare som handelsbiträde i väskaffär.

Rektor i Skara inga barn han dog, någon från Skövde som låter stället förfalla.


Lillelotten av Knartens gård, Roses, Hedbergs 14'6

Vid skiftet utgjorde detta Fd som skulle kunna vara del av frälsehemmanet Bältaregården och som låg här i hörnet

Den sista av Knartens, ett litet ställe precis i krönet vid avfarten till Grefvagården. Nu bjuds här intet utom rester av en syren, men tidigare kunde man skönja en jordkällare. Ligger under Stommen.

Anders Gustaf Rosen Andersson

f1832 var bror med Nis på Stommen. Rosen hade tidigare varit torpare på Rosendalen, som inrotats till soldattrop. Mjölnare Uddagårds qvarnen, varvid han sedan blev brukare av 1/8 Bältaregården och sedan här på Lillelotten.
Rosen gifte sig med Cajsa från Vilske Kleva där presten skrev sjuklig och för sig själv.

  1. Anna Kristina stannat som ogift i trakten och slutade sina dagar på Munkatorp
  2. Rosa Johanna flyttade till Amerika 1887.
  3. Arvid f1864 slutar sina dagar på Ledsgården Stenstorp

Rörande hustrun och dottern, se Gengångare och andeskådare. Hustrun och de två barnen Kristin och Arvid köpte senare Kulas ställe. Omtalas i samband med fornfynd med mera.

Fläska Lars

kristnad till Lars Andersson, fläskhandlare och frälsningssoldat från Skara.
Smen Vallin köpte stället.

August Hedberg

August Hedberg f1851 skriven här under lång tid formellt fram till sin död 1940. Han hade tidigare varit brukare av Heljesgården, Säckasten den norra gården senare av Marumsmarken tillika Törnagården bodde här ett tag då han flyttade från stugan i Jägaretorp, där han bodde granne med Lôga Cajsa. Han avslutar sitt liv hos sina barn på Pilhult. Stugan lär ha varit Hof fattigstuga, som såldes i samband med att Hof och Bolum slogs ihop. 

Hebbärs

En nedlagd hemmansdel av Bolum Bältaregården norr om Stomnadreven beläget mitt för avtagsvägen till Trollsvik, som tydligen finns markerad på 1878 års karta. Innehades från omkring skiftet 1852-64 av Johannes Hedberg, som på grund av att han gick och drog kallades Stretel. Hedberg hade inflyttat från Hornborga där han varit gift och varit brukare av en hemmansdel, men var eljest Stenstorpsbo. 
Under Hedbergs första tid som bonde avskaffades husbehovs bränningen och han var då med om att trotsa myndigheterna och smygbränna. Detta hade till följd att han en vacker dag uppvaktades av länsmannen, men hade dock hållit utkik och räknat få syn på den mindre önskvärde gästen, ehuru ej i så god tid, att han kunnat säkerställa sig utan endast hann rulla ut det stora bryggkaret och lägga apparaten under detta. På detta sutto sedan han och drängen täljande rivepinnar, när länsmannen anlände. Denne letade igenom alla skrymslen och vrår både i brygghuset och annorstädes utan att finna de eftersökta brännvinstygen, som väl någon anmält skulle finnas där, men under karet tänkte han emellertid antagligen aldrig på att titta. Visserligen kom man ej på honom med något olagligt men Stretel slapp likväl ej undan åtal.
Vid denna tid, så berättas det, var det bruk och sed att när någon hade en giftasvuxen dotter och någon friare ej självmant inställde sig, så skulle fadern en söndag gå ut på kyrkgången och kungöra, att dottern var till äktenskap ledig samt vad storslagen hemgift som skulle följa med henne. Nu hade Stretel en dotter med det jungfruliga namnet Maria, men denna saknade fästman och därför steg Stretel en söndag ut på gången i kyrkan samt avlät sin kungörelse: "Vår dotter ho vell manna! Den som vill ta vår Mari, han får ett nöt". -  "Fars el ä sunna!" lät det blygt från fruntimmerssidan av kyrkan. Detta var kort och gott allt som behövdes, ehuru det naturligtvis för den tillämnade bruden lät mindre smickrande men lär dock ha medfört önskat resultat.
Stretel hade tre söner, som i tur och ordning erhöll var sina namn: Framåt, Kloris och Skuris.
Den förstnämnde gick med långa försiktiga steg alldeles som en soldat på parad eller under noggrann marsch. Den andre var i sin ungdom litet klåfingrig i det avseendet, att han då sådana funnos i närheten, gärna ville klå sig på och ta eller nypa i flickorna, som därför ej riktigt gillade honom. Den tredje av bröderna slutligen var mera rörlig av sig hade vanan att gå med korta snabba steg – kom skurande, hastigt, åtminstone vid varje jämförelse med far och bror. 

Johannes Stretel Hedberg f1822 var en brukare på diverse gårdar och avslutar med Bältaregården, vilket kan vara denna del nu nedlagda delen. Han valde Bolla Greta från Håkentorp.

  1. August f1851 Framåt brukar och snickare Säckasten, Törnagården, Heljesgården och Stommen gifte sig med Paulina. Deras barn:
    1. Alida gifter sig med tiden till Pilhult
    2. Aron åker till Amerika och skriver hem till pappa August se nedan
    3. Fosterdotter Ellen åker till Amerika
    4. Charlotta tappar jag i Huggenäs (S), där hon finner sin man.
    5. Hebbärs Augusta träffar Gustaf, som har Skattegården i Bolum
  2. Kristina träffar Skräck från Häggum
  3. Anders Kloris brukar 1/16 Stommen och väljer Vilhelmina
  4. Cajsa dör som 6åring
  5. Inga Maja Huttanten gifter sig med Anton i Våmb.
  6. Per Alfred Skuris brukade Stommen och sedan Våmb och stannar i Skara.

från Aron Hedberg i USA till fadern August Hedberg i Bolum.

 ...... jag kan hällsa från Oskar och Ellen och barnen, dom är alla friska och mår bra hur mår dom i Skattegården hoppas bra. Ja nyhetter har jag inga vidare, att omtalla men ni sjände Store Gustafa Johan, en af hans pojkar fall ner och slog i jäl sig för några dagar seddan.
Han var plåttslagare och han arbettade på ett hus uppe i stadden. Morbror och mosster kanske komer ihåg honom, han hette Karll och var 27 år gammal i nästa månad, jag vett ej om ni sjände Sanfrid Pali, hans hustru är och död nu i höst, ja nu till sist en hjärttlig hällsning till edder alla från oss .hällsa alla släkter och beckanta.
Ja nu får jag slytta för jag är tvongen att gå omkring här i värstaden innan jag går hem och se att allting är i årdning. Hällsa Alida hon är väll i Trolsvik ännu kan jag tro och hon kommer väll att stanna och så.
Adju för dena gån tecknar vänligen
Aron Elise Eleänor Robert Hedberg
Skrifv snart Adräs 413 Mase st, Greensburg, Pa USA.


Sedan följer Bältaregården på vänster sida som i princip omsluter Stommen gårdarna innanför.

MC - verkstaden

tillhör Stommen

Bältaregården

här låg ett skifte av Bältaregården och för en mansålder sedan kunde man här återfinna en brunn. Vi återkommer om denna gårdsdel. Hedbergs släkten har innehaft denna del av Bältaregården, det kan vara så att de kom på obestånd och var tvungna att flytta. David i Päregården lär ha bott här innan han flyttar ner till sin gård. Denna del av Bältaregården förvärvas av Bernhard på Trollsvik. Den ordinarie utfarten från Bältaregårdarna ligger ganska långt ner här på Stomnadreven.

Backgården ¼

Här ser man nu på krönet rester efter en trädgård och stället räknas nu under Sörgården/ Törnagården i Bolumstorp.

Emanuel Stierna Bolin

f1847 blir troligen förste brukaren av gården och bor här i stället för på soldattorpet. Se mer under huvudgården.

Denna del brukades av Samuelsson, som hade sockerbetor här en gång i världen. Nu finns inget kvar av gården.


Lindström

ligger vid slutet av Stomnadreven, vid avtagsvägen till Odins ängar, där soldaternas lövängar vid laga skiftet utlades, på Backens utmark. Han lär ha varit brukare på Backen. Brunn finns och en utplanad del, som kan motsvara en tomtmark. Stuga på Bolums soldatskogs mark, alldeles vid gränsen mot Jägartorp, sist bebodd av en familj Lindström, vars överhuvud varit soldat i Varnhem, men troligen i anledning av sjukdom fått avsked och då slagit sig ned här, där hustrun efter mannens kort därefter timade död åtnjöt understöd av socknen.

Anders Lindström f1796 Lidköping tjänte i Varnhem i 12 år och slutar med betyget mindre gott uppförande och hänvisas hit ut. Han dör redan vid 42 års ålder och hans hustru hänvisas därför till kommunens nåd.

  • Makarnas älsta son Johannes blev hemmansägare i Härlunda.
  • Sven blir soldat i Varnhem f1824.
  • Anders Lilja soldat för Överstegården i socka norr härom.
  • Lindströms Larsa stannar på orten och blir en profil i orten nere på Askebacken med sin välkända stuga och vi minns paret som vänliga och snälla människor.
  • tre barn dör i unga år.
  • Carl blir bonde i V Kleva.

och vi kan följa släktens led tack vare vänligt tillmötesgående från släktforskarintresserade anförvanter.

Lindströms Soldattorp 342 

Skulle enligt Blomqvist ligga vid Stomnadreven slut. Det finns brunn och plats på Odins ängar. Det kan också ligga precis vid vägslutet på södra sidan. 

Emil Johansson Lindström född 1866 i Bolum, son till backstugusittaren Lindströms Larsa på Askebacken. Han dog i N Kyrketorp 1953 vid 83 års ålder. Dessemellan tjänte han 26 år från 1886. Var gift med Augusta Matilda från Broddetorp som gav honom 9 barn varav de tre första är födda i Bolum resten i Våmb.

Vid stigen mellan Lindströms och Trollsvik låg en gammal husplan. Vi kallade den platsen för Hova Lyckan. Stället hade genom skiftet blivit delat, så att den del av den öppna jorden kom att ligga under Fars boställes beteshage. Möjligen var stället före skiftet ett soldattorp Hof ? Denna Hofva lycka blev senare anledning till en process, som Cesar hade med August i Trollsvik. Processen resulterade i att gränsen blev rätad med spiror och stakar, men därvid stannade det, ty det rörde sig inte om så mycket att det lönade sig att lägga om stenmuren. Processen kostade Cesar 300 kr i den tidens hårdvaluta, så han blev inte rikare av den. Sagan om Jan Ersa och Per Persa i Bolums upplaga i senare tid.


Gamle Hof ligger 100 m Norr Trollsvik se denna sida. Det rör sig om sold Anders Hof f1785.


Olofsäng

Olofsäng som brukades under Garpegården i Bolum, blev enligt landsk.-ämbetets order av den 14 juni 1751 för skattläggning avmätt den 12 juli samma år. Beskrives såsom mager, stenig, tuvig och med smått ene och törne beväxt, av 1 5/8 tunnlands vidd och lämnande 1/4 lass hö i tunnlandet. Lantmätare Gustaf Regnell Lantm.-kontoret.

Panes

Stuga å det område där vid Bolums laga skifte hemmanet Garpegården ehuru utrote till Törnagården, erhöll soldatjord låg redan vid tiden för sagda skifte en stuga, som av tradition benämnes Panes och antagligen är identisk med den byggnads syninstrument omtalade Maja Panes stuga. Den stället tillhöriga åbyggnaden (sammanbyggd stuga och ladugård) mätte 26¼x5x2½ alnar och innehöll utom stuga med förstuga och kammare, lada och fähus, vilket ger vid handen att det hört eller hörde någon jord.

Olofsäng Gladera

Bebyggt, Bolums socken tillhörigt men av ägarna okänt större skogsområde – det s.k. Olofsäng.
”Glad”, livad prick, jägare o friluftsmänniska, satt där i lugn och ro i sin ”hytta”, med en stor domän ”ingen-mans-land” omkring sig, skrattande åt bolumsborna, när de gned efter ören och lät en förmögenhet ligga där odisponerad.


Munars Anners

Stuga å Kärragården ägoområde invid vägen till Munkatorp från Stommen på vägens norra sida Uppförd efter skiftet eller på 1860 talet.

Munars Annersa bodde tidigare på Stenåsen och avyttrade troligen till Tjoalitten. Stället ligger en bit in i skogen på vänster sida på väg till Munkatorp. Småstuga, som revs 1920-talet. Här ser man rester efter hus och ladugård. Här bodde Anders född 1839 i Öttum. Han var bror till "Vassa Lars" och "Lille Skräddarn".  Han hade varit mjölnare vid Kaxa qvarna i yngre dar. Liksom brodern var Lars slöjdkunnig, mest laggkärl. Hans arbete var mer omtyckt än broderns. Han hade även ett bättre sätt mot sina kunder. Härtill var Anders likkistmakare och var enligt vad han själv uppgav i "syne" och omtalade sig alltid ha känning av när någon i grannskapet skulle lämna denna världen, vilket varskoddes honom genom snickarverktygens och det för kistfabrikationen lagerhållna virkets ändrade lägen och rörelser eller sig visande personer och likfärder. Han dog 1907.

Anders Persson

f1839 gift två gånger

  • Charlotta Svensdotter från Slöta, som var 10 år äldre.

    • Augusta Charlotta förblir piga sitt korta liv

    • Anna Kristina gift med Knoppa Carl från Slängen och får med honom fyra barn

  • Anna Larsdotter från Skatteg i Hornborga.

    • blott en överlevande dotter Emma av tre barn.

Gumman bor kvar och levde många år efter. Hon hittades död av grannar, troligen hade hon varit död i flera dagar. Efter Annas död 1917 återfinner vi en annons om att efter aflidna enkan Anna Persson under Kärragården Bolum, förrättas fredagen den 9 mars 1917 kl. 2 em å all kvarlåtenskap, såsom diverse möbler, flera sorters laggkärl, väfreda, bobiner, spinnrockar, kopparkärl, nya mattor och tyger, ull, den aflidnas gångkläder, 20 st. höns, potater m.m. samt en stugbyggnad och ladugård till afflyttning.


Lites Litatorp

1880-1903 Lites Gustaf

Torp å Bolum Skattegården s.k. Hästhagsskift av innehavaren Gustaf Andersson  uppfört omkring 1880. Gustaf Andersson var son till Anders Kloars Jonsson och Lella Lena från Korsbacken. Gustaf Andersson var torpare f1854 gift med Brita Kristina f1857 från Stenstorp. Det är ännu okänt varför Gustaf heter Lites Gustaf, men han och familjen tar med sig detta namn, då han 1903 flyttar till Posttorpet Håkentorp, som ligger jämte sockengränsen till Hornborga. Familjen återfinnes sedan i Edåsa.

Hjilmer berättar om hämnden enligt följande

Uppe i Bolumsmarken voro i förra seklet två hemmansintäktshavare, Brandberg och Lites Gustaf bosatta, den förre på Korsbacken och den senare något söder om Knektmarken. Dessa två råkade olyckligtvis komma litet på kant med varandra och följden därav blev av för detta sammanhang intressant betydelse.

Upprinnelsen till osämjan var ett skottkärrehjul, som Lites Gustaf inköpte av Brandberg och sedan ej ville betala. Brandbergs hustru, Kajsa, som var den i sitt hem bestämmande, krävde flera gånger sin rätt av Gustaf, som svarade att hon redan fått sin betalning. Ingen må undra på om gumman blev rasande och en vacker dag hotade honom med, att nu skulle han få umgälla. På hemvägen från sitt besök hos Gustaf, mötte gumman en mitt emellan henne och Gustaf bosatt kvinna och yttrade därvid förtretad:
"Nu har-a vôrt å kräft Liten fôr siste gången, nu sa-n få gå själver å sa allt bli tvongen å betala!”

Några dagar därefter kalvade Gustafs enda ko och när de mjölkade henne fick de bara trasor, ingen mjölk. Det var givetvis ett svårt slag för dem, men det var nu inget att göra åt och de tänkte som så, att det kanche bättrade sig. Men när de sedan kommo in i stugan funno de framme vid fönstret en stor floge med en smul, gulaktig vätska, som de tyckte såg vedervärdigt äcklig ut och undrade mycket var den kommit ifrån.

”Dä ser ut änna sum dra!” sade Gustaf.
”Dä ä le väl trôllsmör!” sa hustrun.

Ingendera av dem visste dock något bestämt och hustrun tog vatten och en trasa samt torkade upp och kastade ut det. Detta hände på aftonen. På morgonen var det likadant vid fönstret. Det var då för märkvärdigt, tyckte de. Vid middagsmjölkningen var hustrun ensam i ladugården, men Gustaf var hemma och satt inne i stugan. Fick då höra, hur det droppade framme vid fönstret och gick dit och såg efter. Då kom det sådant där gult ur ena "dumlingen" av fönsterbågen och droppade från karmen ned på golvet. Nu tog Gustaf en sked och en skål och öste upp det där gula så fort det kom in, och det en bra slank i skålen. Men så rätt som det var slutade det där flödet – som han sedan räknade ut – samtidigt med att hustrun slutade mjölka.

När hustrun strax därpå kom in med sina från kon ”fådda” trasor, så visade Gustaf vad han samtidigt fått, och det blev naturligtvis åter ett kannstöpande om vad det kunde vara. Man kom dock icke häller nu till någon klarhet. Men skålen fick stå och när om en stund innehållet i densamma ”startnat” (stillnat) befanns detta vara precis som smör. Det här omtalade förhållandet eller spektaklet fortsatte sedan oförändrat i en tid, utan att man visste sig varken ut eller in. Vad dagarna ledo fingo dock grannarna kännedom om saken, fast nu familjen Gustaf ej gärna talade därom, av rädsla att bli utskrattade, ty en hel del folk hade redan då fått förstånd att inte begripa sig på sådant, som här såg ut att vara. En och annan var emellertid i tillfälle att på ort och ställe taga del av det oförklarliga, och bland dessa sagesmannen, född 1880 och då en pojke, för resten äkta son till den grannkvinna, som ”Brandbergs-Kajsa” vid sitt sista besök hos Gustaf hade mött på vägen.

För denne hade Gustaf ingående förklarat och förevisat allt samt dessutom uttryckt sina misstankar om att detta hade han nog den och den att tacka och sig själv att skylla, emedan han nekat att betala de 1 kr och 50 ören han var skyldig henne. Den besökande tyckte då till Gustaf, att när det inte var fråga om mer, så kunde han väl gå och ge gumman dom pengarna, det var ju bara, vad ett par ”mål” mjölk vore värda.
"Dä har lu nock rätt i" – genmälde då Gustaf, - "män, ser lu, ja jeter ente ve käringa! – Sulle du vella jära-t ôt mäk?"
Detta hade den besökande ingenting emot och fick pengarna.
När mellanhanden kom till gumman och betalade måste han truga denna, att taga emot den medsända summan, "Han sa gå själver!", sade gumman.
”Ja, ja, sa seja te-n dä, då, när-a träffar-n”, sade ombudet och gick sin väg.
Någon dag därefter gick sagesmannen åter till Gustaf, efter att dock förut ha samrått litet med sin mor. Så fort han kom in till sin uppdragsgivare, så frågade denne, om han varit och betalat, vilket av den tillfrågade besvarades jakande.
”Ja, män d-ä likedant än!” upplyste då Gustaf.
"Ja, mor sa just dä te mä, när-a jeck, att um dä ente hade blett bra än, så sulle ja lära däk, att du sulle gå te gummes ena natt å ta ett halmstrå i öffsa på stuva så ingen märkte-t å så lägga dä unner en jolfaster sten, sen sulle dä bli bra um ente fôr så när strå-t va upprôt!"
Att Gustaf följt rådet, betvivlade icke sagesmannen, som hört att kon så småningom blivit bra, samtidigt som det slutat rinna smör ur fönsterbrädet. S-g. 1944.

1903-33 Vassa Stava Gustava Larsdotter

Vassa Larsa dotter Stava f1868 hade tjänt som piga hos Nissen och och råkar i olycka och hon återkommer från Göteborgshållet 95 och har eventuellt då en småskollärareexamen i bagaget. Hon flyttar från hemmet uppe vid Bergsjön till Litatorpet under Skattegården, som hon köper 1903 och sedan vidare till Liljedal.

  • Oskar f1891 stannar här uppe som brukare, fiskare jägare och kalkarbetare

  • Teodor halvbroder vars barn övertar sedan stället och ägs alltfort inom släkten. Teodor gjorde karriär inom järnvägen och är tågmästare i Falköping.


Viking Niels, Almes, Kind kan ha bott här minns Tore. Området tillhörde Garpegården.

Murnars Anners ; LitatorpLites Gustaf ;