Vässtorpsmaden

[ överordnad ] Start ] Gårdar ] Bolum By ] Hof By ] Torp ] Soldater ] Kyrkan i Bolum ] Qvarnar ] Hjilmer o Folk ] Kommunen ] [ innehåll ]
[ samma nivå ] Ötorpet ] Blombacken ] Hästhagen ] Korsbacken ] Askebacken ] Marummarken ] Stomnadreven ] Oplacerade ] Knektamarken ] [ Vässtorpsmaden ]
[underordnad] Rensbacken ]

 

Rehnsbacken 

på Västorp har 32 namnivna platser.

När man från stora landsvägen skall göra en avstickare ned till Bolums byalags på sin tid enda enstaka hemman, gör man detta vid Transfermatern, som de äldre när elektrisiteten infördes i bygden kallade platsen vid nämnda byggnad, på den s.k. Vässtôrpaväjen, som om man ej "tar av den" leder rakt ner till målet. Från Vässtorp leder sedan denna väg ut mot Långebacka eller Långebärja, som isälvsåsen med anledning av sin sträckning utmed Hornborgasjön, blivit kallade. Efter något hundratal meters färd på denna delar sig vägen i tvenne, varav den ena kallas Muraväjen och den andra Maaväjen eller Kvarnaväjen Allt efter ändpunkten. Myran respektive Ôddragårs ma och den vid den senare belägna qvarnen, dit de leda. fast vid själva skrevet låg för många år sen en liten torvtäckt stuga, bebodd av en familj lystrande namnet Rehn och innehavare av Renslôcka, som platsen efter dem eller rättare sagt mannen benämndes.

I Västôrpa haje, strax norr om denna tomtplats fanns – och finnes väl ännu – Lortira källa, så kallad emedan kreaturen och för all del även barnen, när de pulsade i den plägade lorta ned sig om benen. Ty att barnen skulle springa där i hagen det var en given sak – men varför, det visste de nog ej själva. För sin del tror dock nedskrivaren härav, att farmors berättelser om bland annat Hobergsgubben och barnasinnets fantasi om inte precis lockade så i alla fall medverkade till att jag följde med de andra barnen dit. Och varför? Jo, här fanns en plats kallad Hobärsbacken och här var Hobärslôcka (om mannen givit backen och lyckan namn eller omvänt är osäkert.) och här sades att Hobergsgubben bott. Som litet äldre fick jag veta, att denne "gubbe" hade varit en vanlig människa, fast så kallad, men det visste jag icke då som barn – och behöver inte beklaga detta. Men från mina "stultår" här nere vid sjön äger jag ännu många intryck. Bland dessa är förefintligheten av Frukôstahula ett. – Varför kallas den så ? frågade jag far och fick det beskedet, att när man förr "gick med lien" i Västorp, så var det sed, att slotterfolket där åt sin frukost. Vid arbetets utförande ställdes till med s.k. slottahjälp och så många bjödos att arbetet på Slôttänga avverkades på en dag. Man börjar i ottan ute vid Sjöjaert och skyndade sig så att man vid frukostdags var framme vid den nämnda hålan, vilket var det vanliga betinget för slotterlaget, som icke för skams skull fick fileras, och sedan fortsattes tills man fram på eftermiddagen kom till Taskelôcka så kallad av två orsaker; emedan där växte en svårhuggen ört med små röda blommor benämnd gubbtaska och emedan den som ej orkade hänga med dit utan "gick bet", i räfserskornas och det övriga slotterlagets åsyn stoppades byxorna fulla med ifrågavarande växt, som det hette "taskades" – för han inga andra taskor hade – och så blev han (om flera, de) tasker. Sedan" hoade" (hurrade) man och gick hem till det väntande slotterölet.

Några om särskilt hög ålder vittnande ägoavsnitt finnas så vitt känt icke. Det älsta namnet är utan tvivel det på en å den s.k. Starkabacken, som ett till lägenheten Rosendarn hörande avsnitt av Långabergen, efter ägaren så benämnd, belägna Långebärs Hall. sannolikt en offersten samt dessutom gränsmärke mellan Valle och Gudhems härader. Västorp är som nämnt ett enstaka hemman men som sådant under en ej alltför avlägsen tid utflyttat från byn och detta i förening med att den i gången tid ofta bytt ägare kan vara anledning till frånvaron av sådana i språkligt hänseende märkligare namn.

Av förekommande marknamn förtjänar dock att nämnas följande:

Lunnajaert, i så fall av en därvarande lund, eller Lunajaert, av en där förr växande lönn, vilket enligt en äldre persons uppgift skulle vara den verkliga härledningen,

Ekema och Björkejaert, vilka senare liksom den nämnda hemmanslägenheten äro namn efter vegetationen,

Kohajen, Beteshagen, och Knecktalôcka tala däremot om nyttjandehavarna, medan

Markaträsket, Heajaert, Trinne hula, Långalöcka, äro naturnamn samt slutligen Sjeajaert ett händelsenamn, uppkommet genom, att man när sådana av metall började användas där tappat en sked. Tillägg och anmärkningar : Hemmanet kallades en lycka på andra sidan Hoberg – härledning okänd. Tusska - så kort och gott benämnd – var = taskelyckan samt låg i nuvarande sydöstra gärdet mot Tuvet. En surhåla.

Dajelmårshula = frukosthålan.

Sjöbacken låg ute på sjögärdet invid Kvarnmaden.

Tillägg. I Vässtorp talade man förr skämtsamt om Storatuska och Lellatuska. Den senare låg visserligen ibland i "träda" men var annars icke att anse som marknamn, vilket till förebyggande av framtida misstag här omnämnes. Vässtôrpavika var den utanför gården i Hornborgasjön varande viken. Rensbacken s.k. efter den nämnde Rehn, som efter sitt avsked som soldat bodde i stugan vid vägkorsningen och innehade den namngivna lyckan. En dotter till honom lever nu (1946) 94 år gammal.

Andreasa  Sjöbacken ; Lansa Joana = Tuvet ; Rosendalen

# 27. Soldattorpet nr 342 und. Kärragården åbyggnader: Stuga, 13 * 8 ¾ * 2½ , innehållande stuga, förstuga med kammare, spis och bakugn. Ladugård 18 ¼ * 9 ¾ * 5 , innehållande fähus, loge och två lador.

Olles Augusta.

Nedlagd hemmansdel av Bolum Skattegården, med läge i sjöändan av hemmanet ungefär mitt emellan nuvarande gårdens åbyggnader och Hornborgasjöns forna strandlinje. Ägare av hemmansdelen som särskild brukningsdel var August Jonsson från Bolumstorp Sörgården, vilken tillsammans med en bror Johannes och en syster Emma erhållit 1/2 mantal av sagda Skattegården, i arv efter sina föräldrar Jonas Olofsson och Maria Larsdotter enligt arvskifte den 12 jan 1865. Av de tre nämnda syskonen överlät systern sin hemmansdel till bröderna, som därmed blev ägare till var sitt 1/4 mtl samt bebyggde och uppodlade sina domäner i akt och mening att där bilda egna hem ehuru "försynen" för August del ej så ordnade utan lät honom gå där ogift. Han sålde därför sedermera gården till sin broders son och bodde på ålderdomen inhyses hos systern och hennes familj. Den av August uppförda manbyggnaden, var å nyttjanderätten undantagen i hans livstid, användes efter dennes död vid å hemmanet företagen nybyggnad. Vid Augusts och broderns tillträde av gården hade laga skiftet övergått Bolums by och dessa fingo här utföra grundgående arbeten, som helt band dem därvid. August Jonsson, som var f1849 och dog 1928, härstammade av en i orten sannolikt urgammal släkt och den anfader som så vitt känt föranledde benämningen "Olles" på avkomling efter Olof Eriksson f1763.

Petter Murnare Uddagårdskvarn

Bodde i den ena av hemmanet Uddagården tre manbyggnader, under bytiden, dog i Västorp. Petter var skrivkunnig och sade en gång till "Janne i Bölja": "Um du ente ä snäller, sa ja skriva så du blir å mä skojen!" – då det blev tal om kronans rätt till Billingen. Janne var illa omtyckt i byn och en gång på en auktion rev de av honom skinnpälsen./ Hilma 44.

Skopes

Söp i skopa. Liten hemmansdel i Tomten Bolum, varest bodde en familj bestående av föräldrar och en vuxen son. Sonen var en oförbätterlig drinkare och hade givit upphov till namnet genom att vid sin förtäring av spirituosa gärna använda – skopa. Sedan föräldrarna genom ett oförsiktigt lagt spjäll osat ihjäl sig, begick sonen självmord genom att skära halsen av sig. Rörande sistnämnda händelse och självspillingens begravning, se "Dödstro och gravsed".

en från Ökull i N. Lundby infl. familj, som där varit bosatt vid denna gård förbiflytande ån. Före innan Åarn flyttade till Bolum var den gängse benämningen på honom "Jana Magnisa Anders", vilken uppkommit av att fadern hette Magnus och farfadern Jan. Själv bar han namnet Anders. Han var fem år yngre än hustrun f1826, hette Britta och var dotter till Lars i Skattegården Bolums socken. Makarna hade två döttrar, Åars Lotta och Åars Kristin, vilka nu (1947) inemot 90 år gamla och ogifta äro bosatta på stället, där de låtit uppföra en ny tidsenligare bostadsbyggnad. Lins sålde till Skopes. Sen. äg. Tomtens.

Backgården: Den del av hemmanet Backgården, som ligger väster om Knecktamarken hade sina åbyggnader på en plats söder om de nuvarande, där nu en gammal källare utvisar platsen. Stället brann – enligt uppgift emedan Mune ? lovat Pans Jonas, som sedan av kommunen skickades till Amerika, en halv skäppa ärter, om så skedde.


Hobärslyckan

Hobärsgubben bar tillnamnet Hofberg, som i orten uttalades så förvanskat. Sonen Lars fick som soldat namnet Kula och blev hemmansbrukare på Stomnadreven och dennes dotter uppnådde en ålder av nära 100 år.

Anders Larsson Hovberg

Anders Hofberg f1797 och var son till en bonde på Hökagården i Brunnhem och kom till Västorp 1824, då han troligen gifte sig med Stina från Varnhem. Stina från Varnhem dog samma år 1866 som gubben.

  • dottern Bolla återfinner vi som torpare under Överstegården i Kungslena med 2 barn och senare änka i Kungslena med en sömnande dotter i Bosgården därstädes. 
  • Lars Kula blir soldat på Rökstorp och blir sedan brukare på Stomnadreven. Dottern minns vi vara hushållerska åt Kransa Carl. 
  • Johannes blev dräng i Västorp och Besgården Bjellum. 

Lars Sjödal

f1849 bor här som torpare efter Anders Hovbergs bortgång och bor här ett antal år för att sedan flytta till Kappagården och äkta änkan efter Adam Andersson, tillika namnad "Lille Pettera Inga" till Kappagården och kan ha legat på den plats som nu. Efter Hobärs död inköptes torpet av Lars Sjödahl från Sjödalsstugan, om icke den försyn han dyrkade utsett andra vägar för honom att vandra, då han istället rev och hemforslade stugan till sin förut ovetande hustrus änkesäte, det gamla släkthemmanet Kappagården, vilket inträffade i början av 1870 talet.

Inhyses u Västorps ägor NUD

Soldat änkan Annika Palm med tre barn varav den äldsta Cajsa kommer att höra tala om sig i Korsgårds qvarn.
Sold Bergs änka Kerstin f1769 med två barn


Fridhem

ute på marka; ligger på Västorps mark, men mellan JonPersgården och Bäckströms Skattegården.

Johannes Johansson

f1822 "Tack för sist" var mycket begiven på starkt och när någon bjudit honom på en sup blev det sedan alltid: "Tack för sist!". Detta föranledde att han fick detta såsom binamn. Johannes söp upp sina hemmansdelar i Skattegården i Bolum och senare Hans i Hof och bodde på äldre dar här i lägenheten Fridhem under Vässtorp.

  1. Inga Maja f1816 vid Skattegården vid Brona  I relationen två döda barn
  2. Brita Stina Svensdotter
    1. Frans vet vi inget om annat än att han dog på Örgrytehemmet.
    2. Tekla gifter sig med brödutkörare Axelius Serger på Käringberget i Göteborg
    3. Sven Axel var hästhandlare och åkeriägare vid Lilla Bommen Göteborg
    4. Carl Oskar drunknar före 1900.
    5. Johan Herman åkeriägare Domkyrko Göteborg droskkusk åkeriägare
    6. Emilia hos broderns åkeri

Sofia Laurentia Jonsson.

f1883 och hennes fem barn förtjänar att följas änkan Sofia Laurentia f1883 efter Artur Johansson med sina fem barn. Hon bodde här en lång period från 1919 till över 1950

  • Märta gifter sig med Tore Karlsson och bor sedan på Stommen i Bolum. 
  • Astrid.
  • Gunhild gifter sig med sonen i Holmängen i Gudhem vars son och entreprenör Georg sedan förvärvar St Bjurum.
  • Vilma Margit.
  • Valborg Sofia gifter sig med handlare i Hällekis.

en stuga som Västorps uppförde mellan Skattegården och JonPersgården. Sofie bodde innan Lars i Västorp.
Härefter köpte Lars Jonsson f1910 och bodde till sin död 1983. Lotta Jonsson säljer till Susanne och Jan Mogul.

Krokes
Torrevalla
Krichana

[ överordnad ] Start ] Gårdar ] Bolum By ] Hof By ] Torp ] Soldater ] Kyrkan i Bolum ] Qvarnar ] Hjilmer o Folk ] Kommunen ] [ innehåll ]
[ samma nivå ] Ötorpet ] Blombacken ] Hästhagen ] Korsbacken ] Askebacken ] Marummarken ] Stomnadreven ] Oplacerade ] Knektamarken ] [ Vässtorpsmaden ]
[underordnad] Rensbacken ] [ Innehåll ]