Hästhagen

[ överordnad ] Start ] Gårdar ] Bolum By ] Hof By ] Torp ] Soldater ] Kyrkan i Bolum ] Qvarnar ] Hjilmer o Folk ] Kommunen ] [ innehåll ]
[ samma nivå ] Ötorpet ] Blombacken ] [ Hästhagen ] Korsbacken ] Askebacken ] Marummarken ] Stomnadreven ] Oplacerade ] Knektamarken ] Vässtorpsmaden ]
[underordnad] Kontrakt ]

Här fanns förr 16 torp. Obs Krokes låg i dalsänkan på Myggberget

 

Föga är kvar av denna kultur. Efter att innevånarna avdött eller avflyttat köptes marken upp av Frans Stenholm i Backgården uppe vid vägen och omvandlade det till skogsplantering.

Järsvars

Torp på västra sidan om den på krönet av Korsbacken ned mot Hästhagen gående vägen, beläget ungefär mitt för det senare uppförda Blomberg. Stället hade före skiftet utgjort torp under Bolum Garpe- eller Gästgivaregård och revs i vevan för dess fastställelse. Platsen benämnes ännu Järsvarelöcka. Några uppgifter om torpinnehavarens namn eller tiden för hans födelse och dylikt ha icke kunnat erhållas.


Blomberg Blumbärs

Då hemmanet Backgården överläts på barnen gjorde Stensholm åt sig själv ett undantag strax norr om Pantorpet, som bebyggdes och kallades Blomberg. Detta innehade han sedan i 20 år. 
Blombergs finns också tydligt markerad på 1870-talets karta, men inte mycket är känt i detta förhållande, annat än att det uppgått i Backgården uppe vid vägen. Vägen in gör en krök runt torpresterna och troligt är att brunn finns och tydliga torprester. 1862 finns ett intyg från Fröding om att det finns ett bortpantat område om dryga två tunnland, som inramas av Pans ägor, bäcken och Korstorp. Så började kontakten med denna lägenhet men efter studier av gårdshandlingar har vi mer att berätta. 

Emanuel Stenholm

Vid hemmanet Backgårdens överlåtelse till barnen av ägaren undantaget och bebyggt område strax norr om det förenämnda s.k. Pantorpet. Innehavare av detta ställe var – frånsett tiden som ägare av hela hemmanet – under c:a 20 år smeden Emanuel Stenholm, vars liv och strävanden, att inom socknen skapa sig och efterkommande ett hem voro nog så anmärkningsvärda.

Blomberg

Vid uppnåendet av ungefär nutida pensionsålder sökte Stenholm vila på sina lagrar, m.a.o. att få njuta sitt otium samt skänkte och sålde därför till barnen det mesta av sin egendom, endast undantagande på sin och sin hustrus livstid det meromnämnda Blomberg om 11 tunnland 31 5/10 kappland, som han tyckte kunna vara lämplig medicin för sin begynnande åderförkalkning. I grund och botten var dock orsaken till att han sålunda "lade upp" en annan, men det ville han inte låtsas om. Ingen generar i onödan sig själv. Eljest stod han inför faran att ensam få utföra allt arbete vid gården.

Älsta sonen – hustruns – som dittills gått i hemmet och trälat, hade fått amerikafeber och skulle stört iväg, den andre – som för resten var en tvärvigg – hade redan förut gjort sig oberoende av fadern genom att bli soldat och var ej hågad att gå under hans kommando, och dotterns man ville ej häller stanna vid gården utan att helt och hållet få stå för densamma. Så nu var det ej någon annan råd för Stenholm än att själv koppla ifrån.

Början till en uppdelning av hemmanet var gjord redan förut, i det att sonen, som blivit soldat tagit brukningen av den på det s.k. Östergärdet varande delen av detsamma samt där bosatt sig och det var ej mer än rimligt då, att den hemmavarande sonen och dottern fick taga Korsbackadelen. Till den ändan utfärdade nu Stenholm ett kombinerat gåvo - och köpebrev, varigenom hemmanet efter utlösen av Per Johans och omyndige sonen Frans Gustaf rätt delades mellan sonen Anders Emanuel och enda dottern Anna Charlotta med 1/4 mtl till vardera, med stipulation om att Pantorpet skulle vara gemensamt men utan omnämnande av den Göranska delen av hemmanet, som ännu icke avstyckats men ansågs som en dit ej hörande lägenhet, medan den undantagna lägenheten sedan gavs till dottern.

Den virvel av tvister – en del dragna inför rätta – som följde på dessa transaktioner och ännu troligen ej fått sin avslutning, lämnas såsom av föga uppbygglig natur och av en senare tids demokrati uppammad okultur här åt sitt värde. Vare därom i detta sammanhang nog sagt, att Stenholm säkerligen icke hade någon nämnvärd glädje av eller åtnjöt tacksamhet för sitt levernes följder.

Emanuel Stenholm Smed, hem- och lägenhetsägare å Bolum Backgården var född 1812 i Götene. Gift med Kajsa f1822 V Kleva.  Sonen Frans Alfred, dottern Anna Charlotta f1855 gift med Anders Gustaf Andersson från Häggum, senare hemmansägare här på Backgården. Utom äldsta sonen, som ju hade sina soldatnamn, skrev sig alla barnen jämte senare även mågen med namnet Stenholm. Emanuel dör 85 och det är troligt att Cajsa stannar kvar och bor här till sin död 1892.

  1. Per Johan hustruns före äktenskapet f1843 utvandrade till Amerika och var troligen gift med Carolina Turk f1855, som åkte efter till Am efter några år. Han tog med yngste brodern till Amerika.
  2. Anders Emanuel Stierna Bolin f1847 blev soldat för Soldattorpet 341, som han dock inte bebodde utan brukade som hemmansägare i Bolum Backgården och Bolumstorp Törnagården. Mer om honom där. Tilläggas bör att denne Stierna omnämns som förtroendeman i många legala sammanhang.
  3. Frans Alfred Stenholm blir inte 20 år
  4. Anna f1855 gifter sig med Anders Gustaf Andersson som tar vid gården och lämnar över till deras son Frans.
  5. Gustaf Emil ville inte stanna hemma utan for med äldste brodern till Amerika.

Jonas Granström f1812 och Greta Pettersdotter

Vad vi via kyrkboken vet om denna man är att han varit torpare under Överste, Mellomgården och Källegårdeni Lundby

”Wi undertecknade äkta makar upplåter och försäljer en uppodlad jordlägenhet på den så kallade Korsbacken samt en stugbyggnad på densamma med fruktbärande träd der omkring samt ett tunnland betesmark intill den jordrymd, ett tunnland skog på den så kallade Billingen under Bolum Backgården emot oss emellan öfverenskommen Köpesumma 1333 Rdr 33 öre rmt, som skall betalas på följande sätt nemligen: denna jordrymd skall hålla tolf tunnland förutom skog och betesmark, men är hon större så får hon vara efter dess gränser som äro intill Korstorp samt Pans och bäcken och en gata, som hon följer, som Köparen skall hafva till utväg öfver säljarens ägor, eller om säljaren vill lemna annan lämplig väg på ett annat ställe. Säljaren skall hafva väg öfver köparens ägor till sin betesmark vid Korstorps gräns.
E Stenholm, Cajsa Johansdotter säljare och nöjda köpare är Jonas Granström och Greta Persdotter mhip samt soldatsonen Olof Blomster och Tilda Jonsdotter mhip. Avgälden hamnar på 2 rd rm.
Härtill kan vi i KB handlingar finna att lägenheten Blomberg har en
areal av 12 tunnland och gränsar till Korstorp, Pans och bäcken och kom att kallas Blomberg. Visst huvudbry skapade denna avsöndring då den översteg tio procent av den 115 tunnland som hela fastigheten utgjorde men som arealen var stor så godtog myndigheterna denna affär. 

-72 Svärsonen Olof Blomster och dotter Tilda Granström

Förklaringen till namnet är att Olof Blomster och hustru Granström bebor torpet fram till 72 då familjen åker till Amerika.

1873- Per Jonsson 

en Per Jonsson får lagfart för denna fastighet efter att ha betalat hela 6333 Rd för dessa 11 tunnland, som han får lagfart på 1873. (Om denne Per Jonsson är son till Jonas Granström f1841 får framtiden utvisa). Detta finns reglerat i ett köpebref av år 1871 och ett fastebref av 1879.

Det synes oklart hur sedan fastighetsaffärerna afslutas, men den åldrande smeden och hans hustru tycks ha valt denna fastighet sedan 1882 som undantag. Han dör redan 1885 och hustrun 8 år senare. Vi har en uppgift om att Petrus Abrahamsson från Hånger kan ha arrenderat här innan han åtager sig LarsLarsgården i så fall 1941-43.


Brodda Jonas, Hästhagen 1'5

Ligger i Hästhagen, där bönderna förr höll sina hästar. Här fanns ett torp från 1870 talet, som revs på 1930 - talet, men ladan stod kvar till mitten av kriget. Torpresterna ligger vid vägen och brunnen finns intakt. En lada ligger en bit in.

Lars Brodd

f1816 var sold för Nord Bredegården Bjellum (Liljas) gift med Maja från Häggum han lämnade henne strax efter att de tagit detta ställe i besittning 1875 i ett nästan 20 årigt änkeskap. Fem överlevande barn

  1. Inga Maja blir bara 20 år
  2. Jonas som tar vid detta ställe
  3. Johanna som gifter sig med Gamle Paulia och flyttar till Tomtens bymark
  4. Johannes mångomskriven soldat som flyttar till Galjars på Vallen
  5. Lovisa som tar med sin dotter till Amerika

Stället uppfördes av afskedade soldaten Lars Brodd från Lyckorna i Bjellum, vilken dock icke före sin död 1875 hann att fullständigt göra detsamma i ordning utan efterträddes av sin därvid behjälpliga ogifta son Jonas, som sedan fullbordade verket och efter att ha gift sig år 1905 löste detsamma för 800 kronor av stamhemmanets Johan Andersson efter tiden för faderns uppgörelse om marken fjärde ägare. Arealen är på dryga två har med ett taxeringsvärde om 600 kr.

Lars Brodds kontrakt med den dåvarande ägaren av Uddagården Lars Johan Johansson skrevs 1872 och stipulerade: att jorden, något över 4 tunnland skulle tillträdas den 14 mars 1873, och att sedan två frihetsår förflutit ett arrende av fem kronor per tunnland om året skulle erläggas eller, om så påfordrades dagsverken med åtnjutande av husbondens kost till i orten vanligt pris verkställas. Att arrendatorn ombesörjde hägnaders uppsättande kring det upplåtna området och vid avträdet lämnade dessa efter sig. Att arrendatorn skulle efterse och vårda husbondens kreatur, som om sommaren utsläpptes i marken, att intaga dessa om nätterna i sina hus och att om behövligt giva dem vatten, samt att efterse husbondens hägnader i marken och att där växande skog ej bortstals – allt utan ersättning. Det ännu bevarade originalkontraktet, varå endast 1876 o 1877 års arrenden finnas kvitterade, är upprättat i ett skick, som säkerligen satt myror i huvudet på "vällovlige Valle härads rätt", där det 1880 inskrevs. En stor förmån för det Broddska torpets förkovran, utan vilken den förutvarande ödemarksjorden nog ej skulle stått sin brukare bi, men som troligen ej beaktats, var den i kontraktet föreskrivna plikten om djurens härbärgerande, vilken förmåns upphörande i början av 1900 talet icke verkade menligt, i det att ställets innehavare då fick rätt att beta sina egna djur i den gården tillhöriga markskiften. Det kan kanche vara värt anteckna, att Jonas Brodd levde under sju Uddagårds ägares tid.

Brodda Jonas

sedan sonen Jonas Brodd f1843 med Ägga Kruts Kristina, som var svårt döv. Jonas själv var före detta sold och gratialist från Gökhem, där han tjänt 30 år. Han tillhör den Brodda familj, som har sina rötter i Bjellum Bredegården nu Vallandera, och tycks sedan på sin ålders höst fått tillstånd att här uppföra sin stuga. 1905 får han lagfart på sina dryga 4 tunnland, som han förvärvar från Uddagården Johan Andersson för 800 Rd. Paret lever här under många år och vi vet att hustrun dör 1920 före Jonasa, som själv avlider 1929. Från en bouppteckning saxar vi att fastigheten taxeras till 1000 kr. Stället kunde bära 1 ko och 10 höns. Behållningen efter skuldsaneringen var inte stor.

Paret har en son August som föddes 1903, som sökte sin bärgning å annan ort. August gifter sig och får tre töser, som besöker farföräldrahemmet då och då. Vi har hittat ett arrendekontrakt på den jord, som han under två decennier brukade åt LarsNilsgården. Ett fint exempel på de slavkontrakt som då fanns tillstädes.

Det har berättats att när August skulle vaccineras blev han buren i en säck till förrättningsstället. Jonas Brodd som en tid tjänstgjort som soldat, undervisade sonen före dennes skolgång, och härvid uttryckte sig sålunda: "Detta ä ena tvåa min lille vän" e.t.c. På samma sätt svarade sedan August i skolan berättade Albin Vilson i Grefvagården.

August Brodd säljer 1932 tillbaka Hästhagen om c:a 5 tunnland till Frans för 800 kr.
August Brodd gifte sig med Hanna och fick tre döttrar som i sinom tid kom att övervara den torpvandring som genomfördes av Hornborga Kultur. Härvid kunde bouppteckningen refereras alltmedan vi kunde beundra ruinerna efter ladan som står intill vägen, brunnslocket som är intakt och resterna med spismurning som ligger en bit in i skogen. I den nyplanterade granskogen trotsar fortfarande stammen av en apel eller om det nu är ett körsbär nyplanterade granars försök att erövra det gamla stället.

Jonas Brodd och sonen August.
På soldattorpet Hästhagen under Uddagården i Bolum bodde i min barndom knekten Jonas Brodd. Om han var änkling eller om han aldrig varit gift, vet jag inte. I varje fall skötte han soldattorpet och hushållet som fri och obunden ungkarl, när jag först hörde talas om honom. Han var väl då drygt femtio år gammal och började bli smått knarrig.
Så en höst blev Brodd så pass krasslig till hälsan att han inte kunde sköta de löpande göromålen själv, varför han tog i sin tjänst ett ganska ungt fruntimmer som hushållerska. Att ”gamla hus brinna bäst” besannades ifråga om Brodd, så när våren kom och Jonas återvunnit hälsan, förvånade han roten och socknen med att ha tagit ut lysning för sig och hushållerskan. Ja, sedan blev det vigsel och i sinom tid även barndop. Jonas var glad och lycklig – som en nygift äkta man väl bör vara – och eftersom han var av den gamla stammen, ansåg han att pojken skulle ha ett gammaldags rejält namn, och därför döptes han till August.
August växte till och eftersom han just inga lekkamrater hade, blev han betydligt ”lillgammal” under det ständiga sällskapandet med Jonas. (Jag tror inte att August använde orden ”Far” eller ”Pappa”, ty han talade alltid om fadern som ”Jonas”).
De båda voro nästan oskiljaktiga, ty August var Jonas’ ögonsten.
Kom så den tiden då August nalkades skolåldern. Jonas ansåg det inte ur vägen att pojken lärde sig hjälpligt läsa innantill, innan han började i småskolan. Jonas hade själv av en gammal knekt lärt sig att läsa, så varför skulle inte han kunna handleda sonen vid de första stapplande stegen i läsandets konst!
Alfabetets bokstäver i skrivstil präntades på ett pappersark, Jonas satte August på sitt knä och så började lektionen. Jonas pekade på ett litet ”a” och sade: ”Här ser du ett trint orl mä en rump på. Dä ä ett a, min lelle vän”. Säj nu ätter mej!” Hur Jonas beskrev de övriga bokstäverna i alfabetet, vet jag inte, men ett faktum är att August lärde sig läsa.
Under skoltiden hade lärarna endast gott att säga om August Brodd. Han var snäll, flitig och plikttrogen och hade jämförelsevis ”lätt för sig”. Inte heller hade han fallenhet för att skolka.
En gång var det ett sådant förskräckligt yrväder att ingen av folkskolans elever infann sig – utom August Brodd. Och ändå hade han kanske den allra besvärligaste skolvägen. När ”skolmästarns” fru fick se honom, utbrast hon: ”Nej, men snälla August, hur har du kunnat ta dig hit i detta yrväder?!”, vartill August på sitt lillgamla sätt svarade: ”Åjo, dä geck ju. Men dä vell ja då säja, att nåt vär för kvennfôlk å ge sej ut i ä dä ente”. / Ingrid Abrahamsson 2004.

Pantorpet

Ett tydligt markerat torp på 1870-talets karta. Här skall finnas rikligt med vackra syrener, som markerar var huset har stått. Anna Backman var ofta här uppe och speciellt under tider då syrenen blommar. Inne i den plöjda nyplanteringen kan vi finna en brunn, torprester med spis och husgrund. Norr härom kan man tolka in en källare. Förpantningstorp å Korsbackens nedre eller södra ända, norr om Brodda Jonasa, där hemmanet Backgården före skiftet innehade en skift, som även efter detsamma kom att tillhöra gården.

Förpantningskontrakt

  1. Jag undertecknad försäljer min Hästhagen till mitt egande halva hemman kronoskatte Backgården Bolum ägande skift, beräknat i utmarken till förmedlingssätt ett helt mantal. Skiften beräknas från Bäcken till nedersta skiftet, till soldaten Abraham Pan och dess hustru barn och arfwingar på 99 nittionio års förpantningstid, emot en oss emellan öfverenskommen köpesumma af 83 åttiotre Rd 1 sk Rgl mynt samt 2ne dagswerken årligen till gården eller 24 skilling årligen.
  2. Första afbetalningen af köpesumman erlägges den 25 mars 1827 med 16 sexton Rd 32 s Rgs då tillträde sker.
  3. Andra afbetalningen erlägges den 1 oktober 1827 med 33 trettiotre Rd 16 s Rgs
  4. Tredje och sista afbetalningen betalas den 25 mars 1828 med 33 trettiotre Rd 16 sk Rgs, som utgör ofvan stående belopp af 83 Rd 16 sk utom ränta till förfallodagen.
  5. Då förestående nittio års förpantningstid är förfluten, betalas köpesumman då åter från gårdens egare till köparens arfvingar och jorden återfaller till gården igen och om arfvingar eller köpare åtkommer gården afsäges härtill all bördsrätt.
    Slutet och öfwerenskommet och å ömse sidor nöjde som skedde i Backgården Bolum den 20 november 1826
    Arvid Jonsson och Maria Nilsdotter säljare,
    Abraham Pan och Lisa Johansdotter köpare.

Familjen kan flytta hit 1827

För säkerhets skull förankrar Pan detta i Härads Rätten men det hjälpte inte visade det sig. År 1827 den 15 mars, vid allmänt ting med Walle Härad i Skärf, blef detta förpantningskontrakt til Härads Rätten ingifvet och på begäran i Domstolen infördt till framtida säkerhet och efterrättelse samt den kraft och werkan lag förmår; Vi har vidare bevittnade qvittenser på köpesumman där Arvid Jonsson som själv hållit i pennan skrivit under. Silberg och Falk, som sedan övertar Backgården godkänner denna förpantning. 1847 överlåter Abraham denna förpantning på sin son Johannes.

Pan tjänade som soldat för 324 AndersGunnarsgården och inköpte år 1827 – troligtvis medan han ännu var i tjänst – sagda lägenhet, vilken av honom bebyggdes och odlades. Det ännu bevarade kontraktet, varigenom Pan blev innehavare till denna jordbit, som efter honom kallades Pantorpet eller Panshemmanet samt sträckte sig "ifrån Bäcken till nedersta skiftet" utvisar att han därför fått erlägga åttiotre Rdr och 16 skillingar samt ikläda sig att till gården utgöra två dagsverken om året eller i dessas ställe betala 24 skillingar årligen. Förpantningstiden gällde på 99 år och skulle efter tidens utgång summan återgå till köparens arvingar och marken återställas gårdens ägare. Kontraktet kom dock icke att gälla ens i Pans livstid utan upphävdes efter rättegång redan kort efter skiftet. Orsaken härtill var att hemmanet Backgårdens ägare omedelbart efter laga skiftet år 1863 uttog stämning till häradsrätten på Abraham Pan med yrkande om markens omedelbara avträdande – en sak, som av rätten synes ha bifallits, trots det att Pan uppfyllt sina i kontraktet föreskrivna åligganden.

Enligt vid sagda rättegång företedd räkning hade Pan till ägaren av Backgården, Emanuel Stenholm utgjort för besittning rätten från dennes tillträde av fastigheten:

  • 1848 : avbetalt på skatten 3 dagsverken.
  • 1849 : tröskat ur 7 ½ tunna korn, i spannlön 12 kappar.
  • 1850 : lämnat Stenholm en gås för 1:50 rdr.
  • 1853 : dikat på egen kost 2 dagar, kluvit gärdsle på berget 1 d:o, tagit taktorf 2 ½ d:o, mejat råg 1 d:o, tagit upp potatis 1 d:o, brutit löf i Bjärsgårds äng 1 d:o.
  • 1856 : huggit pôll på Stenholms skog och hållit mig maten 3 dagar, kört ur skogen från Bjärsgårds äng 3 d:o.
  • 1857 : lemnat Stenholm på jernvägen kontant 50 öre.
  • 1860 : bekommit löf för 84 öre.

Rättegång 1863

Smeden Emanuel Stenholm i Backgården Bolum hade till detta ting uttagit stämning å Abraham Pan på Korsbacken under Backgården Bolum; angående skyldighet att afträda lägenheten Korsbacken, och då detta mål nu i parternas personliga närvaro företogs, ingaf swaranden stämningen, tecknad å ansökning så lydande.

"Som Abraham Pan i Korsbacken så lydande på förpantningen innehar lägenhet under min egande hemmansdel Backgården Bolum, så får jag anhålla om laga kallelse och stämning å bemälte Abraham Pan till Walle Härads nu infallande Hösteting, som börjar i Skärf den 15 nästa September i påstående, det han måtte åläggas att genast till mig afträda nämnda lägenhet, heldst som jag aldrig sett honom innehafwa några dokumenter som utvisa hans rätt till innehafvet, och för hvilket han aldrig erlagt någon skatt, hvarken i penningar eller i waror - öppen talan i målet förbehålles ödmjukast, ävensom ersättning för rättegångskostnaderna.
Backgården Bolum den 31 augusti 1863 Emanuel Stenholm"

Hur domstolen kunnat frånkänna Pahn hans rätt förtäljer inte tillgängliga handlingar, speciellt som han rimligen hade alla nödvändiga dokumenter och varit förutseende nog att förankra förpantningen på olika nivåer. 

Det var naturligtvis ej med några glada känslor, som Pan sålunda såg sitt hem gå sig ur händerna men han grep sig trots sin ålder och med sönernas hjälp an med att börja en ny odling, denna gång på ett ödetorp uppe på Billingen, vilken han fick åt sig upplåten av ägaren till Skattegården i Bolum, som där hade sin skogsskift, vilken odling sedan fortsattes av sonen och dennes måg. Under sina vandringar till och från Ötorpet berättade sig Pan – eller om det nu var sonen – ibland ha sammanträffat med trollen och andra hemlighetsfulla företeelser, varom i annat sammanhang skall berättas. I de små fattigmanshemmen i orten hade man ej sällan exemplarisk ordning på allting, inne såväl som ute, och beträffande Pans måtte här varit något enastående i den vägen att döma av ett därom gängse ordspråk: "Kåm, dä hette Pans gres, å han hade vått i en ho, å tôrrt i en ho, å så hade-n gadiner för fenstert".

Abraham Pan

Hjilmer berättar om Abraham Pans stuga. Byggd i vinkel med ladugården, 26 ½ * 7 ½ * 2 ½, innehåller stuga, förstuga, kammare, fähus, svinhus, loge med två lador, spis och bakugn. Kammare och bod. (i särskild byggnad). 32

soldat och förpantningsägare å Korsbacken, Bolum, vartill rätten vid laga skiftet tillföll Backgården därstädes. Född 1788 i Häggum. Gift med Cajsa Lisa Johansdotter. Abraham Pan avled på 1860-talet, och hade med sin Lisa fyra överlevande barn, två söner och två döttrar. Två dör späda.

  1. Pans äldsta dotter Maria f1815 tjänade som piga i en gård i Häggum. Hon råkade där i "olycka", som det heter, och fick ett par glin. Fadern till ett av dessa, lät henne emellertid kyrktagas såsom sin blivande hustru, men ångrade sig senare och lät det ej bli äktenskap av. Konsistorie skiljebrev måste därför anskaffas och Maria innehade "konsistorie skiljebrev av den 16 febr 1853 och hon står därför efter sin senare återflyttning till födelsesocknen antecknad såsom utrustad därmed. Maria innehade enligt husvärderingsinstrumentet (stugan 26 ¼ * 5 * 2 ½ innehåller stuga, förstuga, kammare, lada och fähus, spis och bakugn) vid laga skiftet i Bolum en stuga, som ehuru ej angivet torde ha legat uppe på Korsbacken och i vilken hon med sina barn bodde. Vid byns laga skifte avhystes hon. Hon erhöll 1864 av kommunen respengar till Mariestads lasarett och omnämnes icke därefter. Hon avled 1877 med en son Gustaf Andersson f1846 som arvinge. Vart den andre sonen Johan Vilhelm tog vägen vet vi inte nu. Men Marias två barn Johan Gustaf  och Johan Vilhelm, vilka ehuru den ena skrives oäkta torde varit frukter av ett äktenskap.
  2. Johannes Pan
  3. Ena dottern Inga som gifte sig nedåt Varnhems socken har ej efterlämnat annat minne än att då hon där en gång var i kyrkan tillsammans med kungen denne fick syn på henne tog henne i hand och frågade: "Vad heter du min lilla gumma ?" - "Åh, ja heter le Pana, vetjan!" svarade då Inga – som väl blev konfys och ej rätt visste vad hon skulle svara majestätet, och detta blev också hennes namn. Sonen hette Lars Petter och dottern Matilda.
  4. Den yngste av dessa, Pans Jonas f1831, råkade få smak för starka drycker och var i vissa avseenden otillräknelig samt översändes därför och emedan man befarade att få honom på fattigvården år 1880 på kommunens bekostnad till Amerika, varifrån man sedan aldrig hörde av honom. Kallades i orten för "Pans Jonas" och har där efterlämnat minnen av oredighet. Han var straffad för stöld samt söp och svirade, men levde ogift, mestadels på luffen. En gång var Jonas på ett supgille i Bolumstorp och där, efter att ha blivit överlastad och oregerlig, utkastad och utestängd. Han gav sig dock "attan" på att åter komma in och krånglade till den ändan upp på stugutaket, tänkande ta skorstensvägen in. Det bar dock ej bättre till än att han, väl nere i skorstenen blev sittande där med en fot i vardera av dess två pipor. Man måste nu taga ned skorstenen för att få loss honom och när detta slutligen lyckades var han nästan kvävd av rök och sot och det dröjde flera dagar innan han åter kvicknade vid. En annan berättelse om Jonas omtalar, att han för en utlovad halvskäppa ärter tänt på ladugården åt en hemmansägare, som ville komma åt försäkringen. Jonas Pan bebodde och innehade efter faderns död till avsändandet till Amerika den å dennes förpantning varande stugan. 

Kommunprotokoll 1869-01-20: Som Jonas Pan under sin fästningstid lyckats förvärva 50 rdr rmt, ville kommunalstämman för närvarande ej meddela honom understöd, men om han hädanefter uppför sig ärligt, nyktert och arbetsamt ville kommunen vid framdeles uppkommande behov ej undandraga sig att hjälpa honom. // Hedrén.
Kommunprotokoll  1880-03-30: Jonas Abrahamsson Pan under Backgården beviljades medel till biljett för överresa till Amerika mot villkor, att han till kommunen överlämnar sin stuga till försäljning, och skall på kommunens bekostnad en pålitlig person medsändas till Göteborg för att ombesörja resan. // A. E. Vid kommunalstämman den 30/3 väckt förslag om utlysande av ny stämma för beslut om anskaffande av medel till Jonas Pans överresa till Amerika behandlades och beslutades att till bestridandet av kostnaden härför, skulle försäljas av Magasinets ränteråg så snart indrivning av sådan av magasinsföreståndaren verkställts.

Johannes Pan

Johannes Pans stuga, 20 * 7 ½ * 3 , innehade stuga, förstuga, kammare och vedbod, spis och ugn.

Sonen Johannes artade sig dock bättre och beskrives såsom en mångkunnig och duktig karl, ehuru under senare åren av sin levnad mycket sjuklig. Han var född 1818 och dog 1875 och hade i sitt äktenskap med sin Stina Jonsdotter, som dog efter fem års änkeskap 1880. Tre barn, varav en son och två döttrar. Johannes Abrahamsson står på förpantningskontraktet antecknad ha av fadern övertagit torpet 1847 – huru nu därmed hängde samman då den senare på förenämnt sätt inlät sig i svaromål. Vid denna tid torde Johannes emellertid ha gift sig, och som han ej gjorde annan och större dumhet i sitt liv än att bosätta sig uppe på berget, så finnes inget att säga om honom.

  1. Sonen fick i dopet namnet Johan Abraham samt sattes av fadern i Skara Skola, där han inskrevs 1864 under namnet Backman samt studerade till år 1872, då han stipulerades. Han hade ämnat bli präst och hade god begåvning. Detta framgår bl.a. av att han efter endast ha vistats få år vid läroverket under ferierna brukade predika i hemortens kyrkor. Orsaken till att han fick avbryta sin utbildning lär ha varit, att han av ett par mindre läshuvade kamrater från hembygden, vilka avundades den fattige pojken hans duglighet, lurade honom att förtära för mycket spirituosa och sedan lockade honom att utföra en del skälmstycken, vilka medförde det sagda resultatet samt ödelade hans och faderns stora förhoppningar. Han blev nu i stället under några år handelsresande och övertog till det sista en affär i Gnesta, men dog kort därefter 1888, gift men barnlös.
  2. Johannes äldsta dotter Greta Lovisa f1853, gifte sig med en drängen och ladugårdssnickare Johan Wallgren på Skattegården, som först brukade Ötorpet, men 1902 övergav detta ställe, som sedan stod där och ruttnade ned, samt flyttade med hustrun och de då födda barnen till en plats kallad Öken ute på Värmlandsnäs, där de sedan bodde och kunde finna en bättre bärgning till sin död på 1930-talet. Vidare studier visar att de flyttar till Filipstad och barnaskaran sprängs till snart när varje hörn av Sverige.
  3. Den yngsta dottern Anna Kajsa eller Pan Anna, f1860 hade en fästman, som övergav henne och for till Amerika ifrån henne och den sedan födde sonen Gustaf, som kom till denna världen 1898 den 21 juli. Anna Kajsa, som antog sin brors tillnamn Backman och under många år bebodde socknens med kyrkan ungefär jämngamla klockarbostad på Klockarebolet, var en i livstiden allmänt aktad kvinna, ehuru hon kanche mera än under sitt verkliga namn var känd under benämningarna Pana, Pan - Anna och Tera. Den senare av dessa benämningar är i orten till ursprunget okänd, men gavs henne p.g.a. hennes eget bruk därav i både tid och otid. När hon sade något följde alltid – medvetet – såsom en slags bekräftelse å det sagda "tera" eller "tera dä", t.ex. i stället för: jag menar det! Liksom många gamla hade Anna sina egenheter och ville sålunda ej, trots att sådan erbjöds henne, veta av något så modernt som en järnspis utan eldade och lagade sin och sonens mat vid öppen spis med de av många som uråldriga ansedda s.k. fotakärlen. Annas livsfrukt måste efter hennes död intagas på vårdanstalt, enär han var oförmögen att reda sig själv, och kort därefter revs även stugan, så att i och med henne samhället blev också den idyllen fattigare.

Åstorp Ässtorp Môsa Larsa

Avstyckning från hemmanet Bolum Backgården omfattande södra hälften av det s.k. Pantorpet. Sedan Pans Jonas alias Jonas Abrahamsson Pan antagligen p.g.a. sin sistfödslorätt fått övertaga sin fars förpantning, men p.g.a. sin misskötsamhet av kommunen 1880 sänts till Amerika samt hans åbyggnader till likviderande av omkostnaderna försålts, återföll jorden utan besvär och genlösen till markägaren.

Genom det av förre ägaren Emanuel Stenholm å fastigheten utfärdade gåvobrevet till sina barn, varav ena sonen av syskonen tagit lösen för sin andel, hade äganderättsförhållandena beträffande torpet en smula komplicerats, i det att i gåvobrevet föreskrivits att torpet av barnen skulle innehas gemensamt, men som mellan samägarna, sonen Emanuel Stjerna samt dottern Lotta Stenholm och hennes man A. G. Andersson icke rådde större enighet, så begagnade den förre strax efter faderns död av sin möjlighet att sälja sin andel däri till en annan än de senare för att skaffa dem därav föranledda obehag med lantmätare och av att ha främmande människor nära inpå sig.

Anders Bramberg kallade sitt Åstorp

Köpare av Emanuel Stjärnas andel i Pans f.d. torp blev torparen Anders Bramberg i Fåfängan Bjellum, vilken av ägaren till sitt dittillsvarande torp uppsagts till avflyttning och behövde en plats att slå sig ned på. I stället för att vara torpare blev nu Bramberg sin egen, samt uppförde här åt sig efter tidens anspråk nödiga åbyggnader. Vid avstyckningen erhöll stället namnet Åstorp. Denna handel skedde år 1885 och köpesumman var 900 kronor. Skillnaden mellan detta då betalade pris och det Pan något över 50 år förut betalat för dubbelt så mycken mark var ju avsevärd och torde till god del varit föranledd av de odlingar denne under sin tid utfört.

Anders var född 1819 men tvingades i samband med skiftet flytta hit med resterna av sin familj. Han gifte sig med soldatdottern Maja Säll från Lummerilund och de bor här ute i skogen 

Vi berätta kort om deras barn 

  • Anna Brita gifte sig med Tomta Alfred och förde Anna Karolina kallad Lilla Bolaget med sig i äktenskapet. Av hennes övriga barn åker de flesta till Amerika. 
  • Carl blir familjens store son som köper kalkbruket och arrenderar ut till Qvickarna, arrenderar Grefvagården och flyttar sedan  till Rådene Herrgård.
  • Kristina dör i barnsäng efter en olycklig kontakt i Pinan i Gudhem
  • Maja Lisa gifter sig med mjölnarsonen från Nedra Bjärsjön Katta Alfred och flyttar till Varnhem.
  • Karolina gifter sig med soldaten Roth på Pukabo i Häggum. 
  • Augusta får problem med relationer och vi har mer att berätta nedan. 

Vid makarna Brambergs flyttning hit voro de flesta av deras barn redan vuxna och endast yngsta dottern var med dem här bosatt. Såsom belägg på gammal kulturs ihållighet må dock i samband med familjens vistelse på detta dess nya ställe ett par saker omnämnas. Rörande vad förut sagts om den mot Brambergs anförda beskyllningen om att de hade s.k. mjölkaharar, så förföljde den dem även här, mäst tack vare den i det närmast belägna stamhemmanet boende gårdbon med hustru, mycket vidskepliga. Dessa trodde blint på förekomsten av sådana underdjur och andra mer eller mindre inbillade farligheter, mot vilka de vidtogo många försiktighetsåtgärder, såsom att sätta in levande ormar i tröskeln till ladugården, att hindra de inflyttade från att komma dem och deras nära o.s.v. samt vidtalade två av ortens jägare, att söka utrannsaka, om ryktet verkligen var sant. De nämnda jägarna – Brodda Jonas och August i Bjärsgården, varav i synnerhet den senare var en filur – erhöllo därför loven, att så mycket de önskade, få jaga på gårdens marker. Detta löfte använde sig de båda jägarna flitigt av och att en dag deras iver även medförde resultat i avseende på skjutandet av en mjölkahare är visst och alls inget att förundra sig över. Det var bara synd, att ej få vara närvarande den morgonstund, när Jonas kom framklivande till den meromnämnda gårdens ägare och överlämnade ett paket, innehållande en blodig pälsarm, som uppstoppats med kvastpinnar, avslitna tvagor och andra saker i överensstämmelse med gängse berättelser om en sådan hares tillverkning, yttrande: "Dä häringa ojurt, dä skut Agust i môers nere ve Brambärs, män I får ente visat fôr nônn älle seja nô te dum, då kan vi råka illa ut, å dä vell I le ente!"

Brambergs hemmavarande yngsta dotter, som hette Augusta f1870 var en mer än vanligt och lovligt kavat’ och oordentlig kvinna, som umgicks med snart sagt vilken buse som helst. Horeri och tjuvnad voro hennes specialiteter. Som oftast vanligt med sådana människor råkade emellertid också hon till slut illa ut och fick sitt på fängelset i Mariestad välförtjänta straff. "Den illa gör, han illa får", säger ordspråket. Efter faderns död och ställets försäljning 1898, då modern men icke systern fick bosätta sig i den av sonen – brodern ägda SvenBengtsgården i Bjellum, nedsatte sig "Brambärs Agusta" i det vid denna tid övergivna Blankska soldatbostället i Bolums knektmark och det var här det dock redan förut utmanade ödet drabbade henne, så att hon med fyra barn i kommunens vård och det 5:e vid bröstet fick "fara". Orsaken till att Augusta insattes i fängelset var främst, att hon stulit en stut från en bonde vid Skulaled i Skultorp samt sålt denna till en slaktare i Skövde. Trots det att hon – naturligtvis ägande medhjälpare – varit så illparig att hon, för att denna ej skulle kunna spåras, satt stövlar på stuten, lyckades bonden utforska var denna hamnat och anmälde händelsen till länsmannen, som sedan gjorde sitt. Under rättegången mot Augusta företogs även undersökning om hennes föregående levnad, vari påståtts att hon i ett flertal fall stulit såväl tvätt – till och med hela lak – som matvaror, höns och får m.m. med och utan inbrott, varå hon då målsägare icke inställde sig, slapp påföljd. Efter att ha avtjänat straffet gifte sig Augusta med den s.k. Billingskniven och flyttade kort därefter till annan ort Daretorp.

Moses Larsa Ässtorp eller Estorp

Lars Henrik Johansson f1865 i N Lundby, Brambergs efterträdare i Åstorp blev en man från Norra Lundby, vilken efter sin far, benämnd Mosen, kallades för Mosa Lars, som med sin hustru och dotter bodde här till sin död 1904. Han förvärvade stället 1897, då han köper stället av dödsboet efter Anders Bramberg och får lagfart samma år. Lars och Kristina intecknar stället för 500 för att kunna genomföra affären.

Av bouppteckningen efter Mosa Larsa 1907 framgår att stället trots allt kunde bära en ko samt 20 tal höns. Vi vet vidare att han hade en inteckning å denna om 500 kr och att förvärvet skedde före 1897. Lägenheten var 3 har 81 ar och några kvadratmeter. Taxeringsvärdet var 600 kr. 

Hustrun Kristina Karolina Johansson och dotterns Signe f1903 förmyndare sålde stället till stamhemmanets ägare Stenholm, som omedelbart efter deras avflyttning från orten sörjde för dess försvinnande. Detta skedde via auction februari 1908, på villkor att Kristina fick behålla halva ladan och själv bo kvar ett år i stugan. Frans Stenholm bjöd 1500 kr för stället.  Såväl gubben som gumman var lytta var och en på sitt sätt berättar Blomqvist. Gubben hade en stor och liten fot, gumman var illa snedmynt. Morsa Larsa hade tjänt dräng hos August Bäckström i Skattegården. Henning Englund var förmyndare för något omyndigt barn här på 1910 - talet.


Marses och Marsalyckan

Johan Johansson Mars

f1817 i Björsäter soldat för OlofGrottesgården Bolumstorp antagen 1837 och inhyses därunder. Mars var på Fyn 1848 och han dömdes 1853  för stöld vilket kan vara skäl till avsked. Torp under ¼ Uddagården beläget på gårdens Hästhaga skift mellan Hästhagabäcken och Tovaberget skrev Hjilmer. Vid bergströskeln ligger en stensatt källa kallad Marskällan, som gav klart och gott vatten. Johan byggde också en trappa, som man kunde använda för att lättare nå berget och dess frukter.

Han var stor och kraftig med ett grymt utseende och var en därför och för sina bravaders skydd och fruktad person. När Mars sålunda tillika med en sin kumpan Anders Abrahamsson Stadig år 1853 avtjänat straff för stöld och fråga om deras hemsändande förelades sockenstämman, begärde församlingen, att som de båda männen varit för "samhället vådliga personer, försvarslösa, utfattiga och ingen vågade giva dem arbetsförtjänst", att landshövdingeämbetet måtte förordna, att dessa efter utståndet straff blevo intagna på kronoarbets korpsen i Karlsborg. Som ytterligare motiv för denna framställning anfördes, att församlingen var belägen "vid Billingsfoten, där åtskilliga mindre väl kända personer hava sina nästen och man har att befara, det tjuvband skall bildas", samt att de nämnda personerna borde bliva hindrade att komma i "komplott med eller bli anförare för dylikt tjuvband". Rörande resultatet av denna framställning är nu ingenting känt, men den torde ha helt lämnats utan avseende. Mars hade en dotter med Bramberg Augusta, som vi sedan återfinner hos Vassa Larsa uppe vid Bjärsjön. Av stället finns nu bara rester av en källare. Man följer stigen i nyplanteringen och går över den öringförande bäcken. En hundra meter upp på sluttningen på andra sidan lyckan ligger torpet med sin källare. Lyckan inringas av en i öster kraftig mur och i väster av en kant, som antyder att jord har transporterats ner längs den sluttande lyckan.

  • Gift 1840 först med Inga Stina Björk från Mårby, som dör ifrån honom i barnsäng 1841. 
  • Han gifter om sig med Anna Maja Johansdotter Vacker f1819 soldatdottern från Törnagården, som ger honom 
  • Aja Stina dör späd
  • Barnen Marsa Gustaf f1848 reder sig gott som skomakare i Norra Lundby, men passerar först Bolumstorp. 
  • Inga Stina dör späd.
  • Anna Kristina f1855 återfinnes under Källegården Amundtorp. 

Snyggalyckan Snôgges

Anders Snygg

f1817 hade varit duktig soldat under Kappagården och sedan hamnat här i bergsluttningen. Torp på hemmanet Stommens Hästhaga skift, beläget omedelbart under krönet av Tovaberget. Snygg hade förut varit bonde i Bältaregården. Hustrun hade varit sängliggande sjuk i många år, blev sedan så återställd att hon kunde vistas uppe och hade en dag gått ut, men försvann då och anträffades sedan död borta på Klyftamon i Vadsbo härad, flera mil från hemorten.

Hennes försvinnande gav i orten upphov till en hel del förmodanden om någon hemlighetsfull medverkan härvid. Somliga gissade först på att hon blivit bergtagen och andra menade på, att de den dagen, hon försvann sett ett vidunder, en drake eller något märkvärdigt komma från detta håll och fara i nordlig riktning. Det farande föremålet rörde sig fram i luften som en stor orm, hade utbuktningar på "kroppen" och stora "skynken" vid sidorna. Det hade sett mycket "ansjoggt" ut och inte för man visste det, men man trodde, att det var nog det som tagit med sig Snyggesa och sedan släppt ned henne där borta. Man berättade vidare att det efter hustru Snyggs död spökade så våldsamt i torpet att mannen ej kunde bo där utan flyttade till sonen Snygg Henning, som bodde borta i Bjärsjömarken. Sonen sökte sedan sälja stället, men ingen ville dit och därför revs detsamma. Hemförsamlingens dödsbok lämnar om den nämnda hustrun Snygg följande anmärkning: " Ihjälfrusen ? Anträffad liggande död, översnöad, å en skogsväg i Lerdala socken den 20 mars 1886 och tros hon så hava legat i flera veckor. Jordfäst och begraven i Lerdala den 20 april 1886. Mystiken kring den av folkminnet ännu bevarade händelsen skingras icke genom denna samtida uppgift.

Snygges Anders Johansson Snygg först soldat för Kappagården, samt hemmansbrukare i Bältaregården och sist torpare å Stommens, Bolum skift i Hästhagen. Född 1817 i Vartofta Åsaka död 1890 i Bolum. Han var gift med Anna Lisa, som dör som Du såg under nog så mystiska omständigheter. (Kataton Schiz?). Barn 

  • Maja Stina gifte sig med soldaten Ekman som tar med sin familj till Amerika, sedan Maja avlidit på soldatstället i Hwassagården 
  • Karl Johan f1850 skrivs som skräddare men finns ej i 1890. 
  • Axel blir bara 30 år och står då skriven på gården. 
  • Vilhelm blir bara 5 år 
  • Logubben Henning bor i Rabyn i Bjellum låter tala om sig och som far till Amerika och som Paulia köper och flyttar dit.
  • och August Ludvig som åker till Amerika 93.

Snygges. Kommunalprotokoll 1890-04-11. I fråga om gratialisten Anders Snygg under Stommen ansågs, att hans son Henning, som befinner sig i bärgade omständigheter är skyldig, att vårda sin fader och om så anses nödigt erhålla något bidrag av kommunen. // A. E.
Snygges. Kommunalprotokoll  1890-10-13. Till bisträckning av underhållet till gratialisten Snygg, bestämdes 72 kr per år räknat från den 1 okt. // E. O. Hvarfvén.
Snygges. Kommunalprotokoll  1890-11-17. Att som fattighjonet gratialisten Snygg under Stommen Bolum, ägde tillgångar av stuga och ladugård m.m. och dessa tillgångar blivit av sonen Henning Snygg under Tomten, Bjellum olovligen tillägnade och försålda, så valdes stämmans ordf. att av honom utsöka kommunens rätt. // E. O. Hvarfvén.


Västorps Skogsskifte

Torrevalla

Torrevallagubbes

Torp på andra sidan om Hästhagsbäcken från Krichana räknat vilken torde ha försvunnit redan kort efter mitten av 1800 talet.
Innehavarens härav namn är av traditionen okänt. Glömd och förgäten har han vandrat sin färde och man vet endast att Torrevallagubben bott här. Att på grundval endast härav kunnat hålla några notiser om stället och dess innehavare, skulle varit tämligen omöjligt och i varje fall osäkert – men där munnarna tiga få stenarna tala. Härför hade ställets grundläggare själv sörjt genom att i en eljest oarbetad sten inhugga sitt namn jämte uppgift om sin bosättning här och – mycket viktigt – när denna skedde.
Åhr 1818 blev här byggt af Gustaf Olsson lyder inskriften som är illa gjord och nu nästan oläslig men i all sin enkelhet minner om den man , som här nedsatte sig för att bryta mark. Måhända har denna man sedan utförd de odlingar omkring stället varav spår ännu finnes i den härvarande s.k. Ryttaremarken, även om han icke gett upphof till namnet Ryttaretorpet varmed marken nordväst därom plågor nämnas. Stället lär till följd av omständigheter i samband med laga skiftet, omdispositioner av marken eller genom innehavarens död förlorat sitt värde och försvunnit.
Ursprunget till benämningen på mannen och stället torde varit det tydligen före Ryttaremarken använda Torrevalla såsom 

På ett stenröse vid ruinerna efter ett gammalt torp å hemmanet Vässtorps skogsskift i Hästhagen står en upprest sten med inskriptionen, "Åhr 1818 blef här bygdt af Gustaf Olsson". Inskriften, som är dåligt gjord och nästan oläslig minner i all enkelhet om en man som här uppfört sig en bostad och brutit mark. 1926.

5. Torravallagubbes.

Torp på andra sidan om den strax öster om Krichana framrinnande Hästhagabäcken, vilket torde ha försvunnit redan kort efter mitten av 1800-talet.
Innehavarens härav namn är av traditionen okänt. Glömd och förgäten har han vandrat sina färde och man vet endast, att ”Torravallagubben” bott där.
Att på grundval endast härav kunna erhålla några notiser om stället och dess innehavare, skulle varit tämligen omöjligt och i varje fall osäkert – men där munnarna tiga få stenar nu tala. Härför hade ställets grundläggare själv sörjt genom att å en eljest oarbetad sten inhugga sitt namn jämte uppgift om sin bosättning här och – mycket viktigt – när denna skedde.
”Åhr 1818 blef här bygdt af Gustaf Olsson”, lyder inskriften, som är illa gjord och nu nästan oläslig men i all sin enkelhet minner om den man, som här nedsatt sig för att bryta mark.
Måhända har denne man sedan utfört de odlingar väster om stället, varav spår ännu finnas i den härvarande s.k. Ryttaremarken, även om han icke gett upphov till namnet Ryttartorp, varmed marken nordväst därom plägade nämnas.
Stället lär till följd av genom laga skiftet orsakade ändringar i markens disposition och innehavarens död ha förlorat sitt värde och försvunnit.
Ursprunget till benämningen på mannen och stället torde varit det tydligen före Ryttarmarken använda ”Torravalla”, såsom benämning på denna del av Billingsfoten.
Ifrågavarande sten var vid anträffandet inlagd i brogjutan över Hästhagabäcken på den förbi stället gående skogsvägen mot den s.k. Tjuvadalen, och gavs då en hedervärdare plats i ett röse på ställets strax invid varande utvisade tomtplats.

Forska vidare i församlingsb. o skifteshandl.
Hässlas namn Olofsson.

Torrvalla

Här bodde Kristian Larsson f1828 under hela 60 talet och mer till Kan Torrvalla vara samma som Hästhagen. 

Ryttarbacken Krichana

Torp på hemmanet Västorp andel i Hästhagen i mitten av 1800 talet uppförd av en torpare från Sätuna, som av sin morbror Sven i Västorp givits loven att här bosätta sig. Kristian var en i sitt arbete duglig karl, ehuru kanche lite enfaldig och oföretagsam. Han var gift och hade i sitt äktenskap tre stora kraftiga söner, som från barndomen blevo inövade i arbete och troget tjänade ägarna till SvenNilsgården i Hof samt väsentligen bidrog till deras välstånd, men bildade ändå efter uppnådd medelålder egna bon och familjer.

Om vi jämför med kyrkböckerna så får vi fram följande utifrån vad Hjilmer berättar. Kristian är son till Spänarn från Sätuna. Modern var Kerstin Ärlig, men hon har ingen bror, men väl en syster Brita Ärlig som var gift med Sven Jönsson i Västorp. Han gifte sig med Eva Stina från torpet Nolhagen SvBengtsgården Bjellum och båda makarna dör här ute på 1880 talet men är då skrivna på Torvall under Västorp. Efter ett kringflackande liv torde de ha bosatt sig här 1858 då de kom från Seltorp. Det finns många bud vad stället hette Torvall Ryttaretorpet. Familjen erhåller mot slutet stöd av kommunen.

Kristian Larsson

f1828 torpare här gift med Eva Stina Larsdotter. Av deras barn kan vi följa 

  • Alma Kristina som efter en tid som piga på St Weka gifter sig till Ökull och Tuvet under Tranum och får tio barn 
  • Lars Johan gifter sig med Anna Rahn och bosätter sig i Trädgården Tranum 
  • Gustaf bor på Prestegården Olofgrottesgården gift med Karin från Rikesäter i Hånger.
  • Amanda gifter sig till Kyrkefalla
  • August gifter sig med broderns syster arrenderar ett flertal gårdar och återfinnes sedan i Haga i Göteborg. 

 Såsom ogifta hade sönerna vid föräldrarnas död ingen användning för stället, som därför revs.

Krokes Krokstorp

Ställe på hemmanet Vässtorps skogsskift uppe på Tovaberget. Innehavaren brukade säga, att hans stuga var "nästan lika gammel sum Hägguma kôrka", d.v.s. byggd strax efter denna. Den gängse benämningen "Kroken" på honom hade uppkommit efter torpet Kroken under Stora Bjurum, där han som egen företagare först hade varit bosatt. Han hade sedan under några år varit hemmansbrukare i Lillegården Hornborga och Tovatorp Häggum och kanche på ytterligare någon gård, men led å det sistnämnda stället så stora förluster att han fick avsmak för yrket. Och detta får man nog ej undra på, när å Tovatorp alla hans nötkreatur dogo i rösot (sommarsjuka) alla, utom en kalv, som hävde sig i brunnen och drunknade.

Kroken byggde, sedan han då gett "Häggum" i modernäringen uppe på berget, i avsikt att bli lösarbetare och gav sig för bättre förtjänstens skull ut på banbyggena, men uthärdade ej vintertidens sysslolösa hemmasittande utan rekvirerade hem litet varor och gav sig ut med s.k. "knall". Knallelivet tilltalade Kroken. Mer och mer ägnade han sig däråt samt gick slutligen helt upp däri.

Krokes Anders Persson Åberg

f1822 i Mårby hembrukaresläkt från Segerstad var född på Jutatorpet Hånger brukade några ställen för att sedan slå sig ner som torpare å Vässtorp skogsskift på Tovaberget och gårdfarihandlare gift med Maria f1818 Mårby. Sonen Per utvandrar till Amerika, Sofia gifter sig till Säckasten, Frans vänder sig mot Segerstad och fullföljes faderns intentioner med knall. Kristina sist i denna kull utvandrar till Amerika. Krokes gifter om sig Inga Kajsa från Rådene. "Med liten språklåda, rejäla varor och skapliga priser saknar man inte kunder", sade Kroken. "Ja säljer, så fort ja hinner bära!" sa han.

Blomqvist skriver 1948 Krokes låg norr om "Tjuvadalsvägen", strax öster om p. 283,1. Det gick en stig genom dalsänkan förbi Krokes bort till Korstorp. De hade en son Frans Åberg, hemmansägare i Segerstads by, som tidtals hade gården bortarrenderad och gick med knall. Denne hade en son Albert, som blev skeppsgosse. "Gamle Kroken" minns jag från ett tillfälle vid Broddetorp kyrka en söndag omkring 1910. Det var utlyst predikan av f.d. komministern i Broddetorp, numera prosten Elfman i Lidköping. Allt vad gamla som fans i församlingen hade mött upp, så även gamle Kroken. Klädd i svart kort skörtarock, gulgrå blommig väst, vit men av ålder gulnad sidenhalsduk, grå nappetygs byxor, blanka resårpjäxor samt en mössa, inte olik senare tiders skidmössor. Gubben var vit, rak, nätt och prydlig, där han stod stilla avvaktande vid sidan av kyrktrappan.

1915 kallas till lösöres auction i juni kvarlåtenskapen efter Anders Åberg diverse möbler, linne, sängkläder den aflidnes gångkläder, nya golvmattor, vävstol, diverse laggkärl, järnspis mm samt stugbyggnad täckt med tegel och virke efter nedtagen ladugård upplagd i högar. 

[ överordnad ] Start ] Gårdar ] Bolum By ] Hof By ] Torp ] Soldater ] Kyrkan i Bolum ] Qvarnar ] Hjilmer o Folk ] Kommunen ] [ innehåll ]
[ samma nivå ] Ötorpet ] Blombacken ] [ Hästhagen ] Korsbacken ] Askebacken ] Marummarken ] Stomnadreven ] Oplacerade ] Knektamarken ] Vässtorpsmaden ]
[underordnad] Kontrakt ] [ Innehåll ]